Om vikten av Julkalendrar och reserv i skafferiet

IMG_4879När min familj åkte till Vietnam i slutet 70 talet funderade jag på vilka saker vi inte ville vara utan. Mitten januari fick vi utresedatum och vikten på den tillåtna fraktlådan. Jag gick till bokhandel för att köpa julkalendrar för årets jul.

De var lite nedlåtande i affären och upplyste mig om datumet, att tiden för julkalendrar var slut. Jag lät dem att hålla ett tag, elak som jag var, sedan berättade jag om skälet till mitt fel i tiden önskan. Kunde de ha några bortplockade kalendrar kvar?

De gick genast till förrådet och jag köpte julkalendrar, ritpapper, pennor, spel, och barnböcker. De önskade mig trevlig resa.

Lådan kom först nära nästa Jul. Den hade stått i hamnen några månader med alla andra lådor tills några av oss gjorde helt enkelt inbrott i hamnförrådet för att få både privata lådor och önskade matvaror till Jul. Allt var kvar i vår låda, förseglad med spikar, skruvar och järnband runt. Våra barn var de enda med julkalendrar den första december. Det var en liten dos av lycka även för grannbarnen som ville se vad som gömde sig bakom luckorna. När firman delade ut plastgranar och vi hittade några julgranskulor i diplomatshoppen var det jul, fast pepparkakorna blev väl annorlunda.

Man måste ligga i steget före för saker som är oumbärliga, som har betydelse eller som räddar livhanken. I Vietnam var det saker som cykelreparation, sytråd, knivar, pennor, plåster, värktabletter, ljus, batterier,  verktyg och papper för än så länge kom det inget papper från pappersbruket vi skulle bygga. På utlandsresor hamstrade vi kläder och allt som skulle behövas de närmaste fem månaderna. Vi hade en egen mataffär men tillgången var varierande.

Idag är även folket i Vietnam på väg att bli konsumenter som vi. De har passerat oss rejält i PISA. De vet att bra skola och flitiga elever är framtiden i en konkurrensutsatt värld.

I dagens läge här hemma gäller andra ”bra att ha saker”. Det är klokt att spara ens oersättliga bilder inte bara på egen dator utan på någon annans dator också och ha ett extra minne. Det är att klara några dagar om strömmen går. Vid strömavbrott tar vattnet slut, affären stänger och så klart fungerar inte de små plastkorten vi har i stället fysiska pengar. Att tro någon annan tar ansvaret vid en kris är naivt – för att använda ett modeord – för det kommer inte den där mystiske ”någon annan” och förser dig med livets nödtorft.

Förr var uppfattningen om tillräcklig beredskap 72 timmar men nu anser man att vi borde ha resurser för 5 – 10 dagar. Vissa är preppers och skall klara månader och de förbereder sig för katastrofer på ett systematiskt sätt. Vi andra borde hamstra lite. Krisberedskapen är låg i Sverige, både den fysiska och psykiska. Vi importerar minst hälften av vår mat.

Att ha rimlig reserv för en vecka är bättre än inget.

Detta händer om transporterna stoppas en vecka:
Dag 1: Mjölk och färskbröd tar slut i butikerna
Dag 2: Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln, störningar i kollektivtrafiken
Dag 3: Mejeriprodukterna i butikerna är slut, tydlig brist på drivmedel, skolbespisningen serverar rester
Dag 4: Brist på livsmedel, alla drivmedel slut på tankstationerna
Dag 5: Skolmaten helt slut, restauranger stänger, många fordon får ställas

OK, hur många dagar klarar du efter Julhelgerna när julmaten är uppäten och den gråa vardagen är här? Better safe than sorry?

Peak Coffee?

IMG_4651

Är du en kaffemissbrukare? Knappast, för sådana mängder dricker väl ingen? På 90 talet – så länge sedan! – var jag på FN s missbrukskonferens i Glasgow. Jag representerade mig själv för ingen ville betala mitt deltagande fast jag var inbjuden att föreläsa på grund av mitt arbete.

diana Öppningstalaren var prinsessan Diana, hon berättade om sitt arbete i familjer med missbruksproblem, så vi var liksom på samma bransch om man räknar bort prinsessjobbet. En av de ”stora” forskarna var en man som hade studerat kaffe och missbruk, han fick föreläsa i det stora auditoriet. Vi tyckte nog att det var lite smått i jämförelse med alla andra droger och ekonomin kring dem, men vi lyssnade tills kaffepausen kom. Vi tog ju bara en – två koppar så missbruksgränsen var långt borta. Han hade studerat mest hemlösa och kommit underfund att 30 koppar om dagen var missbruksgränsen.

Hur stora kopparna var har jag glömt likaså hans namn och om vi sedan antog den definitionen.

Okända jag fick föreläsa för en mindre grupp. Jag blev dock uppskattad till den grad att publiken tyckte jag borde ha fått plats i stora auditoriet i stället kaffemannen. Otroligt, sa någon, detta borde vara en modell för världen. Vad jobbade jag med? Behandlade blivande/nyblivna familjer med missbruk. Förebyggde fosterskador vilket borde vara extra lönsamt.

Men,  verksamheter som kostar lite nu stängs ofta på grund av ekonomi och uteblivna åtgärder kan kosta multum senare. Kortsiktighet är rådande. Så är det  även med miljön?

Miljö och kaffe? Hänger det ihop? Ekonomi, miljö och kaffe är hårt sammanbundna.

IMG_4655

Så, hur ser ditt kaffedrickande ut? Själv var jag 45 när jag började med en kopp på helgen men nu är det två koppar om dagen, ungefär. Jag har sållat mig till de miljoner om inte miljarder människor som dricker kaffe dagligen.

Kaffeodling är en stor industri och försörjer över 25 miljoner människor. Kaffeodling har gett bättre ekonomi för många, speciellt ägarna förstås. Kaffe är handelsvara nummer 2 efter olja. Överallt poppar kaféer upp som Starbucks eller Wayne’s Coffee.

Det finns mer än 60 kaffesorter men bara två av dem har betydelse kommersiellt: Arabica och Robusta. Robusta står för 20 % av odlingen, har mer intensiv, lite bitter smak och används till espresso och snabbkaffe. Plantorna är tåligare än Arabica. Det mesta av Robusta odlas i dag i Vietnam, där bönder har fått flytta på grund av storskalig odling av kaffe. Så din kopp kaffe har kanske sparkat iväg någon fattig lantbrukare. En del minor kan också explodera när ny mark röjs för kaffe.

Arabica är det finare, dyrare kaffet med mjukare smak och mindre koffein än Robusta. Stor producent är Brasilien. I Brasilien huggs urskog för att tillfredsställa vårt behov av kaffe, socker, bilbränsle och kött förstås. Miljön och djurlivet far illa när stora skogsarealer skövlas för att ge plats för odlingar.

Där det odlas kaffe, där huggs skogen ner.

Det är ekonomin som styr din kaffekopp. För att minska kostnaderna ökar andelen Robusta i kaffemakarnas blandningar. Nästan 60 % av all världens odlade kaffe är Arabica men det blandas nu mera med det billigare Robusta när tekniken har lyckats neutralisera den bittrare smaken.

Klimatförändringarna påverkar kaffeodlingarna. Kaffe är en känslig växt som blommar en kort tid. Uselt väder med mycket regn vid blomning kan slå ut produktionen. Eller torka och värme. Avkastningen har redan sjunkit. I Tanzania har den gått ner från 500 kg per hektar till 300 kg. Monokultur  utarmar jorden. Kommer kaffeodlingarna att flytta till bättre mark och slå ut något annat, något som inte går att exportera? När vi passerade kaffeodlingarna i Tanzania syntes torkans härjningar tydligt på lågland.

Dricker du kaffe? Latte? Cappuccino? Espresso? Är kaffe det första du dricker på morgonen? Är det ok att jordbruksmark används för en produkt vi kan klara oss utan? Jag hör skriket från lattemaffian. Om kaffet blir 25 % dyrare, kanske svårare att få tag på, en ren lyxprodukt och något som dessutom smakar sämre, hur många koppar kaffe dricker du då?
Är det Peak Coffee vi ser snart?

Civilisationen sprider sig?

1977 satt jag på Cantons flygplats och väntade på ett försenat plan till Hongkong. Dottern gjorde bekantskap med två amerikanska barn vilka skulle resa Kina runt med sina föräldrar. Dessa uppmuntrade sina barn att fråga min dotter om hur det var att leva i Vietnam. Som ni kan gissa var det ett stenrikt par vilka reste världen runt när de hade lust. Nu öppnade Kina sig för dollarturister och familjen hakade på.

       – Går du ofta på Mc Donalds, frågade ett av barnen.

     –  Det finns ingen Mc Donalds i Vietnam, svarade dottern.

Förvåningen var total.

      Hur kan du leva där, var den samfällda kommentaren.

Föräldrarna förklarade att alla barn har det inte så bra som deras uppenbart hade det.

Nu finns Mc Donalds även i Vietnam, i Saigon, Ho Chi Minh stad som det heter nu. Det intressanta är vem som startar Mc Donalds, det säger en del om utvecklingen i Vietnam. Restaurangen drivs av premiärministerns svärson Henry Nguyen, skriver BBC. Han hade själv arbetat på McDonalds som tonåring i USA dit hans föräldrar flydde undan kriget. Så det är helt tillåtet att komma åter och införa amerikanska seder i Vietnam och kanske glömma andra, nu triviala problem? Kommer hamburgare ersätta nudlarna som snabbmat?

Ja, hur kan vi klara oss utan snabbmat? På veckosluten är Mc Donalds nära mig proppfullt. När slutade vi laga söndagsmiddagar som var veckans höjdpunkt? Ibland lagar jag min mors karelska stek och minnen från barndomens söndag känns väldigt nära.

Civilisationen sprider sig? Västerländska vanor lockar. Det ser vi i Kina, nu i Vietnam. Är Mc Donalds ett slags bevis att nu är vi som de andra, i välståndslandet? Kommunismen bleknar när hamburgarna  och coca cola stegar in.  Vad kostar en Big Mack i jämförelse med din timlön säger en del om staternas ekonomiska tillstånd.

Kan bara rekommendera Samuel p. Huntington i Civilisationernas kamp som läsning snarast möjligt.