Etikettarkiv: Ukraina

Krig genom ombud och bittra förlorade.

Utvalda

Publicerat av

Idag damp MSB broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” i brevlådan. Väl vald dag för  Ukrainakriget har pågått 1000 dagar och igår ökade USA sin del i kriget.

Biden, Harris och Demokraterna vann inte valet. De föll på alla fronter. Om två månader är de själva borta från Vita Huset och behöver inte bry sig längre. De gör det så omöjligt som de bara kan för Trump och  den nya Regeringen. De tömmer resurser för krig utomlands och försämrar alla fredsmöjligheter.

Biden log mot Trump när de möttes i Vita huset. Vänta bara, sa det leendet.

Ukraina, dvs Zelenskyj, har i flera månader vädjat om att få använda robottypen ATACMS mot ryskt territorium. Han har rest runt och tiggt om mera vapen. Det har inte hjälpt, mera vapen alltså. Ryssland mal sig sakta framåt. Putin bryr sig inte om förlusterna, de mänskliga eller materiella. Ryssland får hjälp från sina vänner Iran och Nordkorea. Nu har Nordkorea även kastat in soldater som hjälp för sin käre broder. Kina är inte precis ovänlig heller. De sanktioner som Väst införde rundas ofta av genom andra länder som Putin har någon typ hållhake till. Och sedan finns Ungern och Turkiet, Indien och… man vet aldrig vart allt lutar om det gäller på riktigt.

Nu i sluttampen på sin regeringstid gav Biden och de som styr Biden, äntligen Ukraina tillåtelse att använda amerikanska långdistansrobotar mot rysk mark. Starmer ”Ukraina måste få vad de behöver” och Macron  är glada och positiva. Väldigt många ser ut att hurra för det beslutet. Antar att de är samma folk som föraktar Trump och spår Världens undergång tack vare honom. Han skulle ju förhandla fred mellan de stridande parterna. Kanske ville Biden och CO stärka Ukraina innan Trump klipper av eller minskar vapenexporten?

Det handlar än om det amerikanska valet där Demokraterna förlorade. Biden och hans gäng vill göra det extra svårt för Trump att ens försöka börja diskussion om krigsslut. Folket i sig har skickat en tydlig signal till Biden genom den massiva valförlusten, inga mer pengar till Ukraina, inga krig, ingen mer skuldsättning, pengarna behövs hemma. Det pågår även Israel – Palestinakriget som tycks vara en ständigt återkommande problem. USA lyckas inte bidra, ingen annan gör det heller.

Demokraterna är bittra förlorade.

Kom inte här och propagera för fred. Krigsindustrin är viktigare. Även i Ukraina blomstrar det.

– Ukrainas försvarsindustri är just nu den mest innovativa sektorn i världen, säger den ukrainska parlamentsledamoten Halyna Yantjenko.

Försvarsindustri – så fredligt det låter.

Frågan är också skall långdistans robotarna ses som en eskalering av kriget mot Ryssland.

– Det ska man absolut inte se det som. Det kommer Ryssland hävda naturligtvis, men det är det inte. Ukraina försvarar sig mot Ryssland och har all rätt att försvara sig, helt i enlighet med all internationell rätt, säger Ulf Kristersson (M).

Jag är nog inte så positiv. Nu väntar vi bara på hur Ryssland eskalerar. De kommer inte att nöja sig.

Vi krigar  genom ombud och har kriget på en bestämd plats, mellan Ukraina och Ryssland. Än så länge håller den taktiken.  Jag är inte så säker att det håller långt utan  vi är snart där med Nato. 

Putin var tydlig i september: ”Flight assignments for these missile systems can, in fact, only be entered by military personnel from NATO countries. Ukrainian servicemen cannot do this. And therefore, it is not a question of allowing the Ukrainian regime to strike Russia with these weapons or not. It is a question of making a decision whether NATO countries directly participate in the military conflict or not.”

Putin säger nu ingenting, än. Det är underhuggarna som gläfsar. Putin har idag 19/11 undertecknat en ny kärnvapendoktrin som sänker tröskeln för när landet tar sig rätt att använda kärnvapen. Hans tystnad får mig att känna mer oro än hans ord. Kina sitter nu lugnt och räknar: vad kan vi få ut av det här.

Hur länge kan NATO låtsas vara utanför? Europa/Nato velade i början, de vet inte nu heller vad och hur och varför de ska ingripa mer. Putin ser sig som på den rätta sidan. Han ger sig inte.  Han kan inte ge sig. Inte Ukraina heller. Det behövs en mur och vapenfri zon mellan dessa två länder. På vilken plats då? Inget Natointräde för Ukraina. Byte av ledare i båda länder. Byta ut Putin? Det var väl roligt. Vad än händer är eventuell elduppför en välsignelse för människorna.

När jag läste om att USA går in mer aktivt in i kriget genom ombudet Ukraina precis före maktbyte fick jag tredje världskrigs vibbar. Ingen vill ha fred nu utan fortsätta till  det bittra slutet.

Är allting bara pengar och vapenmakt? Det är enorma summor kriget handlar om. Siffror från BBC om bistånd till Ukraina:

USA: 61,1 miljarder dollar, Tyskland: 11,4 miljarder dollar

Storbritannien: 10,1 miljarder dollar, Danmark: 7 miljarder dollar

Nederländerna: 5,5 miljarder dollar, Sverige: 4,6 miljarder dollar

Polen: 3,5 miljarder dollar, Frankrike 3,4 miljarder dollar

De senaste bidragen från USA inte medräknade, andra kan också felas neråt. Den civila hjälpen tillkommer. Det är inte billigt på den ryska sidan heller men ids inte leta på de siffrorna, om det ens går.

Vad kunde Världen fått för de pengarna? Vilken skattesänkning det kunde bli i alla fall!

Fred är bara en illusion.

Förbered dig.

https://www.bbc.com/news/world-europe-62002218

PS. Biden ger också personminor till Ukraina. Bara de inte används i tätbebyggt område. Jag trodde att personminor var ute men icke. Trampa till och förlora benen. Så fiffigt. Personminor är förbjudna enligt Ottawafördraget 1997 som drygt 164 länder har skrivit under. USA, Ryssland och Kina har inte skrivit under avtalet. Det har däremot Ukraina gjort.Nu vill en del av partierna i Sverige och Finland också ha personminor.

Bild från Ukraina.

Det finns alltid en gräns.

Utvalda

Publicerat av

Åkesson sa att det finns en övre gräns för stödet för Ukraina. Stödet mäts mot de egna inhemska behoven. Nu har jag inte läst vad han sa exakt men orden har väckt en storm.

Ingen blågul gräns. Putin tackar. Så länge som krävs stöder vi Ukraina.

Så pratar bara den som inte behöver ta hand om sin eller andras ekonomi. Den utan räkneförmåga. Även de oändligt rika har en gräns, ofta procentuellt lägre än oss vanliga fattiga.

Så klart finns det en gräns, den är bara inte uttalad än. Inga resurser är oändliga. Det finns alltid en gräns som vägs mot de andra behoven landet har. Hela budgeten kommer inte att gå till Ukraina hur än de skulle behöva det. Visst, vi kan låna och belasta den kommande generationen.  USA gör så. Många länder gör så. Många är drunknade i ett skuldberg.

Krig är inte en behjärtansvärd insats som alla vill stödja åratals. Inte ens i Ukraina.  Det känns dock fel att skriva den meningen, men de flesta krig tappar snabbt första sidan och vårt intresse. Krig blir vardag. Samma rubrik igen. Tänk bara på ”krig” här hemma de sprängningar som pågår. Inte går vi ut och protesterar, kräver av Regeringen pengar för att renovera och ersätta det förlorade. De som kan flyttar, de andra får stå ut. Inte ens median har dem på första sidan. Det är bara det nya normala.

Det kommer alltid nya tragedier. Vi anpassar oss.

Inte heller det moraliska stödet är ändlöst. Det kan ändras när liken staplas på hög. När inga som helst försök till fred finns. Vad är krigets mening till slutet? Vilka andra krig borde vi skicka vapen till är också en bra fråga. Ukraina idag, vad i morgon? Skulle vi inte rusta upp själva till NATO standard, så vi kan också kriga när det faller så?

Låter som om jag vore på Rysslands sida? Inte alls. Jag har haft tveksamhet och mer mot Ryssland sedan barndomen, krigsbarn som jag är med en krigsskadad far. Jag kunde ha varnat alla för ryssar som treåring. Jag stöder viss verksamhet i Ukraina. Men meningslösheten har gripit tag i mig. Som gammal pacifist har jag Världen mot mig och vad jag tycker har noll betydelse för någon. Att vara mot krig är så omodernt.

Hur länge, hur många lik, hur många raserade hem, sjukhus, åker… innan parterna måste prata om bitter fred? Nog är det uselt att våra organisationer, FN, EU, alla kadrer av politiker har ingen makt och inga förslag för alla krig som pågår. Politiker har så mycket annat att pyssla med som att majbrasorna inte är klimatvänliga. (Inställda här.)

Det finns alltid en gräns oavsett vad det gäller. Hela Sveriges budget kan inte gå till Ukraina och vapen. Se på Gaza, snart som attan blev det en biståndsgräns men om ett tag ändrades det för nu kändes Israel som den skyldige, inte Hamas. Hungriga barn i Gaza ledde till dåligt samvete och så bidrar vi igen. Vinden vänder snabbt. Att tänka väl brukar tyvärr bara uppehålla krig.

Om det uppstår brist på pengar vad lägger vi ner? Resterna av äldreomsorgen? Folk klagar ju att den är undermålig så varför ha äldreomsorg? Pengarna går till låt oss säga bomber. Mer usla områden i välfärden som vi kan lägga ner? SiS hem kanske för deras resultat är ju under allt hopp.

Inga politiker betalas längre. Vill de jobba får de göra det gratis, vara förtroendevalda. Liberalerna börjar. Mängden skars också ner. Nu när EU ändå beslutar det mesta in till våra majbrasor behövs det färre politiker.

Vi kan ha olika åsikter om godhet men att de godhjärtade inklusive politikerna skulle själv skicka hela sin lön/pension/ utdelning/bidrag till ett godhjärtat projekt kommer inte att hända varken för Ukraina eller andra krig.

Även godhet har en gräns.

Kanske borde vi sätta en gräns för bistånd till Ukraina i vår budget? Den lämpliga procenten av budget och inte mer. 2% brukar gå till bistånd. Varför finns det en så låg gräns för behoven är oändliga? Det beror på våra egna behov. Våra medborgare vill få något för sina skattepengar.  Vi prioriterar egna behov och det är brist på medel till dem även här. Alla vill ha mer. Skolan, vården, polisen, vägarna, bidragssystemet… en högljudd klagan hörs alltid över landet när Statens budget presenteras. Ingen är nöjd.

Kriget har nu pågått i två år eller tio sedan mars 2014 när Ryssland ockuperade Krim, beroende på vem som räknar. Då var det noll intresse att försvara Krim. En gräns alltså. År 2022 någon gång vaknade Europa, kanske 1 april när vi såg liken i bilderna från Butja och insåg att vi kan vara näst i Putins lista. Risken krymper dock varje dag som Ukrainakriget pågår. Det kriget skyddar oss. Inte ens Ryssland har idag resurser ensam att kriga på flera fronter, utom bomben förstås. Förmågan är beroende av de goda kamraterna, Iran och Nordkorea. Och de som inte precis bidrar med vapen utan ekonomi som Indien och Kina och vi också utan att ens veta det.

Gränsen är inte nådd ens i våra mataffärer utan de har än varor från företag som stöder Ryssland. https://leave-russia.org/

Krig pågår på kredit – ekonomiska och mentala – för följderna kommer att ta flera årtionden att reparera. De psykiska går aldrig över. Flera länder lever av kredit och andras välvilja. Men det kommer en gräns, statsbankrutt eller andras goda vilja tar slut. Pengar blir som dasspapper. I flera länder är behovet av lyxfällan experter stort. Dessutom, desto mer pengar delas ut till Världens alla hål desto gladare blir alla skurkar. Se på EUs klimatfond som blev Rolexklockor, bilar, hus mm. Och här hemma sparkar inte Regeringen sin korrupta kompis för det kunde leda till en flodvåg.

Tålamodet. Kärleken. Förståelsen. Pengarna. Viljan. Orken. Glädjen. Respekten. De är inte eviga i något förhållande.

I framtiden bör det bli en demilitariserad zon längs gränsen mot Ryssland. Ingenmansland, lämplig för all bråte som nu finns över hela Ukraina. En mur av rester från ett krig som – kanske – inte hade hänt om Världen varit lite tydligare efter Krim?

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Bilderna från Ukraina

Magin i stegen och risken att ändå dö.

Utvalda

Publicerat av

Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.

Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.

Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.

Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt.  De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…

Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?

Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.

Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande.  Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet.  Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.

2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp.  Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända.  Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.

Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.

Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan.  Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.

$34,583,094,965,544.54

Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. ”You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.”

Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea.  Kina har fortfarande problem  att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.

Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.

Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.

Det dalar någon enstaka snöflinga ner. Termometern visar en plusgrad. Våren vill inte komma. Den där globala uppvärmningen har helt hoppat över Stockholmstrakten.

Läs gärna recensionen av Hurt Locker på

https://www.imdb.com/title/tt0887912/

Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts

Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.

I solrosornas land blommar sorg.

Utvalda

Publicerat av

Butja

På tvåårsdagen av Rysslands krig mot Ukraina känner jag bara djup sorg över Världens tillstånd. Över de döda, de skadade och försvunna. Alla som har mist livet. Barn som har förlorat sina föräldrar. De gamla som bor i ruiner. De flyende, de sårade, de som mist tilltron till mänskligheten. mer… De tappra ukrainarna.

Allt raseras. Bostäder, skolor, sjukhus, affärer, kyrkor…allt har bombats sönder av den ryska krigsmakten. Den miljöförstörelsen som pågår går knappt att begripa. De skogar vilka blivit tomma av grönska och fulla av krigets skräp är förlorade för lång tid. Åkrar som förr var världens kornbod är minerade. Broar krossade, floder flödar som förr. (Det som var en MP dröm här hemma.)

Och vi pratar om klimatet och hur vi kan hindra något som alltid har varierat, vår klimat. Våra barn ska sluta med mjölk och kött och tugga i stället maskar. Överdrivet? Inte alls. Bra exempel hur klimatrörelsen blundar för miljöskador.

Bachmut

Det pågår många krig idag. De flesta är inbördeskrig. En grupp anfaller en annan. En regering spricker, valfusk, terrorister, grupperingar, och så slåss man igen. Det fortsätter i år, förra och före det. Parterna får aldrig nog med rättvisa. Israel – Hamas/Palestina är ett krig som blossar upp regelbundet med katastrofala resultat för dem som inte ens kunde påverka något.

Varför känner vi för Ukraina? Det är enkelt. Ett land i Europa. Ett kristet land. Ett land med fria val. Väldigt nära oss. Potentiell medlem i EU och NATO. Attackerad av ett land vi inte riktigt ser som demokratisk. Det är lite som David och Goliat. Som finne litar jag aldrig på Ryssland. Det får man redan i modersmjölken per automatik om man har en far som var skadad i kriget, det andra Världskriget, och hade en låda med medaljer. Risken finns att kriget sväller över till andra länder. Alla pratar om att rusta mer.

Alla skäller på USA som inte vill bidra mer till det kriget. Trump utmålas som en galning. Inte har Putin fått så nedsättande ord om sin person som Trump, som inte ens är sitt lands president bara aspirant utan budget  till krig. Jag tror att han vill inte hamna i krigsläge med en annan kärnvapenmakt. Amerika först innebär annat för honom än Rysslands gränser för Putin.

Tanken om fredlig Värld är borta.

Vi har stöttat Ukraina men så sakta, så lite och så motvilligt att kriget bara får lite luft och fortsätter nu på tredje året. Mängden har betydelse. Ryssland (läs Putin) bryr sig inte om hur många av hans medborgare dör. Det finns än män kvar att skicka in. Några gråtande mödrar och hustrur bryr man sig inte om. Revolutionen är långt borta.

De värdelösa gemensamma organen som FN är just värdelösa i en krigssituation. Inte kan de göra något, kanske litet ”fy fy”. Vissa länder stöder Ryssland med vapen, soldater, fina ord, eller små snedsteg åt alla håll.

Dnipro

Idag, den 24 februari har kriget i Ukraina pågått 2 år (oräknad Krim). Otroligt att de orkar. Om det var Sverige, hur länge hade vi orkat?

Det är också synd om ryska folket. De vilseledda. De som tiger för det är bäst så. De ser vad protester leder till. Död och fängelse. Ryssar är människor tagna som gisslan av en man med storvulna idéer om Storryssland och en regering vars arbete bygger på att acceptera och hylla hans galenskap och hat mot allt och alla.

Fred i Europa är försvunnen. Även om vi själva inte skjuter är hela EU inblandad. Och fredsförsök har getts upp även av de två senaste medlemmarna i NATO, Finland och nästan medlem Sverige. Fredsorganisationer är ut ur leken. Inte ens Staten vill bidra till dem längre. Känns som om undergången är nära.

Mina två starkaste minnen i livet är från krig. Då är jag bara ett litet barn. Men ingenting lyckligt eller spännande har utplånat de minnena. De är jag, kanske en förklaring till mitt avvaktande sinne mot livet och Världen. Hur blir det med alla ukrainska barn? Har de också de ryska bomberna i minnet som kommer att påverka deras tilltro?

Marinka

En tidslinje över Rysslands krig mot Ukraina:

https://svenska.yle.fi/a/7-10051470

Om stöd till fredsorganisationer:

Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom i regleringsbrev till myndigheten idag, fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.