Lögn förbannad lögn och statistik

Jag har alltid gillat statistik, under yrkesåren läste jag massor av utredningar och producerade själv några. I min forskning försökte jag hitta en nyckel till lyckad behandling vad fungerade, vad inte. Det finns massor av metoder och terapier men utfäll mäts inte ofta. Fanns det åtgärder som alltid förekom i lyckade fall, fanns det ett mönster i vår behandling. Alla var missbrukare många i ett aktivt missbruk och de flesta hade flertal åtgärder bakom sig. Eftersom de var gravida vid inskrivning alltså blivande familjer med missbruk var de en udda patientgrupp. Vilka föll bort och hur, vilka patienter stannade och fullföljde. Hur såg det ut tre år efter. Nu när jag tänker på resultatet kom jag på ytterligare variabler som kunde ha varit av intresse. Jag började ju doktorera men det dog i sin egen orimlighet. Pengar. Jag arbetade på heltid och studerade på heltid det gick inte ihop. Att få forskarmedel var svårt när ingen på min arbetsplats Landstinget backade upp . Socionomer kan väl inte doktorera sas set. Först sköt jag på det och tänkte fortsätt vid pension sedan gav jag upp slutade även på jobbet och gick ner i arbetstid ägnade mig mer åt mina hobbyer och barnbarn och sedan blev min sambo sjuk vilket kullkastade hela livet. Jag tog aldrig upp studierna mer, 9 år i Universitet gjorde mig varken mer användbar som person eller ens gladare. Livet har lärt mig mer.

 Men statistik och fakta har alltid roat mig så ny läste jag om mina risker och möjligheter efter stroke och hjärtinfarkt. Det såg absolut uselt ut. Så jag har funderat vad jag skall jag göra och vad kan jag använda tiden som kanske är kvar till. Begränsningarna finns ju.

Jag har läst vad är bra att göra ur hälsosynpunkt och det var faktiskt närapå ingenting jag kan ändra. Jag har ju redan levt ungefär enligt regelboken. Just nu är dock motion begränsat. Snön och halkan hindrar promenader och jag känner mig inte säker att gå med rollator i snömodden. Tappa vikt rekommenderas men jag ar redan tappat 7 kilo helt ofrivilligt antar att det var bara muskler som försvann, inte så bra. Sluta röka är svårt för den som aldrig rökt. Olika matregler är väldigt motsägelsefulla beroende vilken medicin man tar. Rena vetenskapen. Tänk att grapefrukt kunde vara farligt, jag som alltid har valt grape juice, förr.

Så statiken säger mig att döden sitter i vänteläge. Dessutom hittade sjukvården andra problem jag varken hade en aning om eller hade lidit av men vilka räknas som risk för snar död. Eller tur kanske så länge.

Statistik

Kortsiktigt: Cirka 22 % av strokefallen leder till dödsfall inom 28 dagar. 

·  ·  Långsiktigt: Närmare 50 % överlever minst fem år efter en ischemisk stroke. 

·  ·  Åldersskillnad: Överlevnaden är betydligt lägre för äldre (över 85 år) jämfört med yngre. 

En femtedel (knappt 21 %) av de som får en akut hjärtinfarkt avlider inom 28 dagar,Långtidsprognos: Upp till 30% avlider inom ett år. Överlevnadschanserna påverkas av faktorer som kön, ålder, smärta ett år efter, socioekonomisk status den är väl låg för en fattigpensionär, och följsamhet till medicinering. Kvinnor tenderar att förlora fler levnadsår och har sämre överlevnad efteråt jämfört med män, och många slutar ta livsviktig medicin, vilket ökar risken. Det sista förstår ja helt för att få medicin utskrivet när det är slut tycks vara omöjligt. Vems ka göra det, vilken kontak,   av alla man har träffat under sjukdomens gång. VC? Det kunde man ju tro.

Risken att få en ny infarkt är mellan 5-10% per år, men kan minskas genom rehabilitering, Vilken då, vad, menar man med det undrar jag, Hem rehab var som ett skämt.

Det ser mörkt ut. Det finns ingen statistik för de fall som får både stroke och infarkt samtidig.  Det kanske är bara att dubbla risken. Jag borde skippat att läsa statistik nu, det kan man bara bli sjuk av. Enxtra kaffe kanske med whisky. Enligt forskning är den kombon i lagom mängd bra för strokepatienter, den stimulerar hjärnan., Nej det var inte bra heller, det höjer blodtrycket och ökar så risken för ny infarkt. Suck.

Den farliga skogen gentemot den trygga betongen.

Jag köpte en lägenhet på ett nytt bostadsområde i början av 70 talet. Före det bodde jag i en liten stuga vatten från brunn och med utedass. Fotogenkamin, Vedspis. Avlopp fanns från köket. Fråga mig inte var den gick. Till sist blev det för jobbigt att bo så med barn. Jag gjorde en dum affär. Jag sålde min Hasselblad och köpte för pengarna en ny fyrarummare. Området förr var skog, men nu var skogen ordentligt nedhuggen och med stora kala gräsmattor. En och annan taggig buske var planterad vid husen. Följaktligen var mina barn och jag ofta i skogen längre bort och sedan fanns ju mulle som tog barnen ut till det gröna. Mitt fotointresse dog för att återkomma senare efter flera år men nu med småbild.

När jag senare intervjuares till ett finsk stort byggprojekt sa jag att man bör spara de träd som går. Det är eländigt med dessa kala gräsytor. Ingenting naturligt för barnen. Tänk de lyckades med det, då . Idag ser läget annorlunda ut. Tätare bebyggelse överallt med mera betong eventuellt fotbollsplan som grönuta.

NU läser jag att folk börjar bli rädda för naturen. Allt fler människor lider av ett överdrivet obehag eller avsky inför skog och natur, visar en ny rapport från Lunds universitet.

Nog finns det folk som skriker när de ser en spindel eller en orm men det ser jag som mer harmlöst. Att inte kunna gå i skogen eller vad det nu är för natur låter alarmerande. Det är som att blir alienerade från vårt ursprung.

Forskare har samlat över 200 vetenskapliga artiklar om ämnet och konstaterar att fenomenet, som kallas biofobi, ökat både i Sverige och globalt de senaste åren.  

– Det kan handla om avsky eller rädsla för specifika arter, som fåglar och insekter. Eller att man på ett mer allmänt plan känner avsmak inför skogen och djurlivet, säger forskaren och Johan Kjellberg Jensen till Svenska Dagbladet. tyvärr betallänk.

Skulle vi inte besöka naturen för att stressa av, var det inte nyss så att skogen var en helande kraft. Naturen sänkte till och med stressnivån. Fast fenomenet tycker jag är inte märkligt när man ser betonggetton i storstäderna. Vår naturliga omgivning är betong inte träd och blommor. Det är höghus och asfalt. När jag tittar på några daghem nära mig är det grusgårdar, asfalt och kanske en gunga. Bänk och bord, sandlåda, inget grönt och där skall barnen tillbringa kanske 5 år a sitt liv, den viktiga tiden då du lär dig hur allting fungerar, Ibland ser man en rad barn i sina gula västar gå i centrum det är inget naturområde inte det heller något för utflykt.

Naturen har länge ansetts vara en plats för återhämtning och välmående. Den nya studien visar att människans relation till platsen har förändrats under modern tid. Man pekar bland annat ut urbaniseringen som en del av problemet.

Forskaren Johan Kjellberg Jensen är orolig för att avståndet till naturen kommer ha negativa effekter för folkhälsan. Men tror att en lösning kan vara att utveckla fler grönområden i storstadsmiljöer.

 Vackert så men de är ju parker gjorda av människor med utvalda växter inte natur. Blir det inte negativa effekter också för vår kunskap om den värld vi lever i och det vi kan använda för vårt liv. Blir vi inte fattigare? Missar mångfalden av livets möjligheter. Sorgligt.

Så kanske en vistelse i naturen blir en sällsynt lyx vi knapp unnar oss för det kan ju vara något farligt där. Kanske bör du ta ut dina barn och barnbarn från de farliga städernas betong   till den väl så trygga naturen.

Förr i tiden var skogen också farlig då fanns det mystiska väsen även om deras närvaro var bara inbillning. häxor och jättar Lyktgubben, älvor trollar vittror skogsrå, gastar och andra som man skrämde folk med.. Ä n pratar man om  Bigfoot,  en varelse som även påstås bo bland annat annat i Oregon. Nej jag lyckades inte möta den.

Tron på det osynliga och oförklarliga. Om väsen i naturen.

https://esajournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/fee.70019

https://news.cision.com/se/lunds-universitet/i/fler-manniskor-kanner-angest-och-oro-infor-naturen-,c3493102

bilder överst bokskog på Mörkö orm i kalifornisk öken, mt.Rainier i Washington