Äggpriser och sönderfall.

När blev äggen så dyra, utbrast en dam i affären.

Jag handlade mat till Påskmiddagen igår. Vi pensionärer handlar gärna på tisdagar för då är det 5% rabatt på ordinarie priser för oss på vår Coop. Ni kanske tycker det är lite men räknat på ett år blir det absolut mer än den så upphaussade pensionshöjningen i år. Den gav mig minus 32 kronor när hyreshöjningen var avräknad.

Nej, jag klagar inte. Det går ingen nöd på mig. Jag valde att vara hemma med mina små barn och arbeta bara lite extra. Det gav mig sämre pension men ett bra liv. Hann ändå arbeta i ca 45 år men en del mellan 12 och 22 år. Det gav inte då pensionspoäng.

Så jag handlade bland alla andra gamlingar som nu mera läser prislappen. De är dessa kvinnor mellan 80 och 100 år (det finns 100 år gamla sm handlar själv), vi som var så kallade hemmafruar. Hälften av oss är skilda och har ingen nytta av männens bättre pension. Jag byttes ut mot en yngre årgång, sa en av dem till mig en gång.

Där i affären kollade så de flesta på prislappen. Samtidigt har några kvinnor i USA fått slösa bort miljarder på en kändisrymdresa. Några minuters tyngdlöshet. En deltagare ropade att det var något alla skall göra. Det pratas om risker i Världen men sällan risken om rika omdömeslösa personer som försöker vara någon typ av förebilder. En del unga vill ta efter fast det inte går . Det kan leda till försök att få mera pengar på icke hederlig sätt. Även en depression och känslan att inte duga. Idoler är inte alltid av godo.

Snart flyger också klimatgänget i sina privatplan till nytt möte. De kunde stanna hemma och göra något, vårstädning i naturen kanske, sänka bort sina icke behövliga bilar och några hus. Men icke, de frotterar sig med varandra och har noll förstående och intresse för Världen eller de icke rika människorna.

Adeln är nästan död. Men de med gott om pengar har adelns liv.

Den västerländska civilisationen har varit framgångsrik. Ja, skavanker finns förstås men mycket av det som gynnar människan per utveckling och hälsa kom från den västerländska halvan. Uppfinningar, medicin, ökad jämlikhet, utbildning för alla, religion som slopade tvånget… men idag är mycket på tillbakagång. Den där känslan om sammanhållning och ”vårt land” är på väg bort, någonstans, inte bara här. Islams utbredning förändrar västländer med annorlunda moral och kvinnosyn. Vi har svårt att samsas med det. Kriminella klaner har övertaget mot polis, de ingår i samhällssystem nu mera, inte bara för knarklangning och mord utan i affärer och hälsovård. Klaner styr vårt samhälle även från avlägsna platser per mobil. Visst är Världen liten! Internet har gjort Världen öppen för allt och från överallt.

Krig är inne, samarbete och fredsvilja ute.

Idag ropar man efter atombomber och landminor, inte fred, natur, kultur, samarbete och kunskapsbyten mellan länder.

När den västerländska civilisationen kollapsar tar diktaturer över, starka ledare stiger fram. Den som har mest vapen och lydig folk vinner. Om det finns kvar något att vinna. Många länder är i så usel skick att ingen vill ha dem att styra över. Bara erkännandet att de vann. Sedan får resten ruttna. Hur många gånger har vi byggt upp Gaza? Bistånd till Sudan, Jemen, Etiopien, Afghanistan. mer … ibland i åratals. Många av världens länder har kollapsat ekonomiskt men de fortsätter ändå att slåss om något.

Ibland poppar det upp en ljuspunkt. Men oftast slocknar allt. Avtal brukar brista snabbt. Vem tar fredsavtal på allvar? Se vad diktaturer åstadkommer. Inget användbart i alla fall.

Median skrämmer oss dagligen med Trump medan ingen ser den stora bilden om framtiden, än dold men ändå alldeles närvarande. Trump har blivit Medians snuttefilt. Journalistiken ersätts med hat och skäll mot en person. Median lutar sig mot honom i spänd väntan. Ge oss något! Nu! Nästan pinsamt.

Våren har kommit. Vitsipporna blommar. Mördarna kryper upp från vintervilan. Det skjuts på gatorna igen. Ingen politiker har förmåga att rensa i leden med bestämdhet. Även en lejd mördare har sina rättigheter. Kriminella under 15 år klappar man på axeln. Ropet Socialtjänst hörs från polis och politiker som om de kunde lösa de ungas felväxt och gängtillhörighet.

Jag är glad att jag arbetare på den tiden då Socialtjänstens arbete var något som gav hjälp och hopp, inte att bevaka ouppfostrade ungar som skjuter.

Låter jag negativ? Ja, absolut. Trots att de flesta av oss människor är både hederliga och arbetsamma gnager de andra Samhället sönder nerifrån sakta och säkert. En dag tippar det och då är vi bara som så många andra länder, bakåt i utvecklingen om inte värre.

Jag önskar inte Er glad påsk än, men det kommer.

PS. Priset på ägg har stigit med 26 procent inom EU sedan i augusti 2024 och fram till årsskiftet. Fågelinfluensan har sin del i prisökningen.

Fostra barn? När då?

I vilken ålder börjar barnuppfostran?

Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.

Så fel. Det är sent.

Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt – kön – värld.

Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?

Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?

Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.

Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.

Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.

När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.

Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)

Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.

Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.

Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.

Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.

Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.

Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.

Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.

Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.

Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.

Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister, och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.

Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.

Barn med egenvärde och tilltro till föräldrar hamnar mer sällan i trubbel.

Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.

Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, även kultur. Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.

Det gäller även barn.

Nedersta bilden: gammal husgrund från Sörmland.

PS. tidigare publicerad -22 11 14 men tyckte att den var aktuell. Polisen ropar ju på hjälp av Samhället ´, alltså oss alla, angående barn som hamnar i kriminalitet.

Prophet Song – en läsupplevelse.

Har just avslutat en av de bästa böckerna jag har läst; ”Prophet Song! av Paul Lynch. I min tio i topp något sådant.

Boken fick Booker Price 2023.

Why did Prophet Song win the Booker Prize? Esi Edugyan, Chair of the judges, said: ’From that first knock at the door, Prophet Song forces us out of our complacency as we follow the terrifying plight of a woman seeking to protect her family in an Ireland descending into totalitarianism.

Boken är så rätt i tiden. Den är placerad på Irland geografisk, men beskriver vilket som helst land på fallrepet. Hur samhället kollapsar när styret av ett land tas över av radikala ideologier. Kanske kan vi kalla dem hellre terrorister? Hur människor försöker överleva. Hävda sin rätt.  Förlora. Inte ge upp. Anpassa sig. Fly.

Paul Lynch språk är så vackert som musik. Vi kommer nära människorna in under huden, känner deras tankar, deras kamp för rättvisa som inte längre finns.

En bok som jag kommer att läsa om.

Nog sagt. Läs boken. Finns nu på engelska. Kommer på svenska i höst.

Som att ropa i öknen…

Har du någonsin varit grinig på morgonen och inte velat stiga upp och till jobbet, frågade jag reparatören en tidig morgon. Själv hade jag ryckts upp ur sängen när han ringde på dörren. Jag kollade i portögat. Då jag kände igen reparatören från ett tidigare besök släppte jag in honom.

Hade han varit grinig en morgon eller hörde han till de omöjliga personerna som var glada trots det tidiga klockslaget? Jag hatar morgnar. Den stora fördelen i att vara pensionär är just morgonen. Jag behöver inte stiga upp tidigt, om jag inte vill. Jag är inte vaken i hjärnan innan efter 11. Före det irrar jag bara runt.

Ja, svarade han på min fråga. Nu kommer också kylan och jag hatar det. Jag vill flytta till något varmare ställe i söder och jobba lite mindre.

Det är många som vill flytta från Sverige. En del vill dock flytta bara kroppen, inte förmånerna. Tidigare hade vi en irakisk minister som lyfte bidrag här.  Nu en hög tjänsteman i afghansk regering. Vilka löner har andra länders regeringsmedlemmar när de även måste använda bidragsfusk? Den förra åtalades inte. Jag misstänker att afghanen slipper undan, eller börjar man ta i med hårdhandskarna om bidragsfusk? Knappast.  Jag tror att bidragsfusket är omfattande i Sverige. Systemet är helt enkelt fullt med hål.

Några andra som har flyttat helt legalt utan fusk skriver analyser över Sverige och utvecklingen här från någon varmare hörna i världen utan att behöva närma sig samhällskylan. Skall vi ta deras analyser på allvar?

Det är många som vill fly från kylan. Då menar jag inte på vädret utan den kylan som finns i samhället. Den ångest du känner när ditt barn inte svarar i mobilen och du vet inte om han har kommit hel hem från skolan och mår bra. Den olust du känner när du går hem från hemtjänstjobbet sent i mörkret med mobilen i handen och nödnumret i displayen. Den oro du känner när du skulle ta ut pengar i automaten men avstår eftersom ett gäng yngre män står och kontrollerar dina avsikter. Tvekan att öppna dörren när du inte kan avgöra om det är just reparatören eller hemtjänsten som kommer utan någon med uppsåt att råna dig.

I Sagerska palatset pyr dock ingen oro. I riksdagen sitter bara 55 stycken vid behov. Regeringen? Tja, de stödjande Liberalerna börjar känna kylan och längta till Alliansen. Så dags nu. Lööf? Vilken kappa vänder hon? Den svenska politiken är ofta på gränsen till dålig komedi, ett slags folklustspel, en sådan ingen skrattar åt. Att Sverige kallas utomlands för Pariah State är bara elakt tal och ingenting av det är sant. Människor befinner sig bara på fel ställe ibland. Man bör lyda på de kriminellas avspärrningar och de som viftar med vapen. Barnkanalen har visat en film hur barn ska bära sig åt när de blir rånade.

Inget att se. Cirkulera!

Flera av finnar jag har känt eller råkat möta i jobbsammanhang  har flyttat tillbaka till Finland vid ålders höst. Som en sa: om behöver man äldreomsorg, så… Tilliten var noll hos vissa som själv arbetade i hemtjänsten. Även om ganska få av de svenskar jag känner har lämnat Sverige finns känslan att många ändå har avflyttat i tanken. Man lever här på ett slags avvaktande basis. Men gräset är grått i många länder.

Några som än finns här med ord och rak analys är fria bloggare. Flera av dem känner sig lik ropande röst i öknen. För, det är starka rörelser som styr Europa och Västvärlden med sikte att kollapsa det system som finns och fungerar och ersätta det med en global sörja. Därför, vi måste hålla de kritiska rösterna i liv. De som inte kamouflerar verkligheten. De som än har ork att ge analys över den tiden som nu rusar förbi. Eller få lite bra humor i det hela. Utan orden har vi ingenting. Det vore som att stå på en trasig brygga på väg att frivilligt gå in i det djupa vattnet.

I Sverige ska vi vara toleranta och inte rasister. Läget är ok. Blunda gärna och gå till jobbet. De 40 kriminella klaner inflyttade till Sverige som krigar med varandra dödar bara få andra av misstag. Corona tog inte helt död på företagsamhet. De gamla pensionärerna som dog skulle ju ändå dö snart. Skolorna är öppna och värdegrunden inlärs. Alldeles snart börjar julreklamen komma. Igår kom det första genom brevlådan trots en skylt: Ingen reklam. Köp nu! Förjulpriser!

Att försöka ruska om politiker och be dem att tänka ens i tioårsperspektiv är värdelöst. De har nog att tackla dagen med något löfte eller lova en utredning.  Hur ser landet ut om tio år om allt fortsätter som nu? Det är en onödig fråga för för politiker. Valperioden är bara 4 år och det gäller att vinna, inte att tänka i längre perspektiv. Landsfadern utan barn ställer inte frågan: hur blir det för mina barn om tio år? Eller längre?

Vi får acceptera att det gamla Sverige kommer inte åter. Försöka finna vägar. Tiden har gått. Möjligheter passerats. Det är en annan värld nu. Som en muslim sa: flytta från Sverige om det inte passar. Om dessa kvinnor en annan gång. Nu tackar jag bara de som orkar skriva.

Mats Löfving, biträdande rikspolischef Ekots lördagsintervju. 

I dag finns 40 släktbaserade kriminella nätverk i Sverige.

De har kommit till Sverige enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De arbetar med att skapa makt, de har stor våldskapacitet och de vill tjäna pengar, säger han. 

Han säger att Samhället ska ta ansvar. Min fråga: vilka menar han då?