Tid är också en resurs.

Nu gnälls det igen om de utsatta på de utsatta områdena. Att sommaren kommer och mycket av samhällsaktiviteter stänger på grund av att de som arbetar vill ha semester. De kallas resursstarka till och med. Så att de övergivna ungarna måste gå ut och bränna bilar när ingen aktiverar dem. Jag är så led på det eviga sommargnället med att tycka synd mentalitet.

”Det verkliga problemet för ungarnas olämpliga beteende är bristen på tillgängliga och inkluderande aktiviteter. Kommunernas insatser är otillräckliga. De sociokulturella klyftorna förstärks – och blir som mest synliga när skolan stänger.

Det är dags att sluta reagera först när problemen redan uppstått. Vi behöver investera i förebyggande arbete – öppna lokaler, organiserade aktiviteter och närvarande vuxna, särskilt under lov och helger.” länk nedan

Grundskolan består av 178 skoldagar i året  , sedan kommer ledigheterna. Dessa lediga dagar inkluderar lov som sommarlov (ca 45 dagar), jullov (ca 12 dagar), höst- och sportlov (5 dagar vardera), påsklov (ca 4 dagar) samt ett antal studiedagar. Totalt är eleverna lediga från skolan i ungefär 70–75 lovdagar, exklusive helger. Det är då som föräldrar måste fixa tillsyn och lunch eller se till att någon annan gör det. De arbetande föräldrarna har de lediga röda dagarna om de inte jobbar inom vård och samhällsnyttig verksamhet, då får man dividera om helgerna. och sedan har man 25 semesterdagar eller några mer. Till och med det året som du fyller 29 år har du rätt till 28 semesterdagar per år. Från och med det året som du fyller 30 år har du rätt till 31 semesterdagar och från och med 40 års ålder har du rätt till 35 semesterdagar. Det är et evig  pussel att få dagarna att räcka när man har skolbarn över fritids hem åldern, 13 år. På sommaren finns få fritids öppna. Dagis stänger också eller slås ihopt illl en störrre enhet.

Hur  tror man de resursstarka familjerna, de som arbetar gör på loven? De pysslar ihop tider. det finns inga extra semesterdagar för dem som arbetar och har skolbarn. Om du arbetar kanske du har du råd att åka bort med familjen. Men det är någon vecka av hela sommaren och sedan finns de andra lediga skolveckorna. En del av tiden kanske tar mormor, farmor, farfar om man är pensionär i annat fall tar hon från sin semester. Kanske skickas ungarna till läger en vecka. Men sedan är det kvar många veckor då semestern är förbrukad och de äldre ungarna får klara sig själva, kanske får de passa de yngre och kan hända någon granne som är hemma på dan har ansvaret om något händer utöver föräldrars mobil. En del ungar finns sittande på jobbet eller kommer dit till lunch. De som har tid att ta hand om sina ungar är faktiskt de som inte arbetar, de som lever av socialbidrag för ingen tvingar den till några arbetsfrämjande aktiviteter, språkkurser mm under sommaren när det är stängt och ens socialsekreterare är också ledig.  Som arbetslös med a kassa måste du söka 6 arbeten på en månad och det sker ju nu mera per Internet inte att knacka dörr. De som inte arbetar kan ta sina barn till badstranden, skogen, biblioteket och ta hand om dem. Det finns en del kommunala gratis aktiviteter också ser jag, sport och dagläger, sommararbete likaså. Medan de som arbetar få lita på att ungarna hemma sköter sig själva, går till eventuella aktiviteter, och tillsynen sker nu mera per mobil. Den som arbetar inom vården kan dessutom kallas in trots semester. Min bekant stängde till sist av telefonen men då kom någon och knackade på dörren. De som har fem, sex veckors semester är de utsatta.

Och vem är de som utsätter områdena, knapp de som går till jobbet på morgonen.

Fritid är inte helller helt beronde på pengar Idag finns fritidskortet 500 för allla – 2500 för utsattt områden kan att användas i en förening för fritidsverksamhet, fast de har kanske också stängt en del av ledigheterna, beroende på aktivitet. Ofta drivs aktiviteter också av aktiva frivilliga föräldrar som extra resurs i en förening.

Fritidskortet (tidigare ofta benämnt som fritidscheck) lanserades i september 2025 och har under sin första höst fått ett omfattande mottagande, med över 341 600 nedladdade kort fram till mitten av december 2025.

Jag tror dessutom att om vi gör för mycket för barnen de på högstadier om de inte kan klara några dagar själva, inte kan sparka fotboll utan hjälp eller hitta på annat än skadegörelse utan måste sysselsättas med personal då har vi lyckats ta bort all bra initiativ förmåga. om det enda då är att bränna bilar då behövs inlåsning på semester inte öppna platser. Kanske skulle bilbrännarbarnen behöva gå i skolan även på sommaren? Frågan är då om lärarnas långa sommarlov skall krympas för det. Eller vem skall ta hand om barnen.

För alla kan omöjligen vara föräldralösa.

https://www.gp.se/debatt/rika-familjer-reser-bort-pa-loven-medan-forortens-unga-lamnas-att-driva-runt.5471e9ae-1542-4d1a-b423-4674ce0fe12f

pS. Är Förstås medveten om som gammal socialsekreterare och kurator om att vissa föräldrar saknar resurser och förmåga. Dock en större fråga än öppna platser på skollov. Idag punktmarkerar socialtjänsten sexåringar som riskerar fara illa och hamna i gäng kanske skulle man punktmarkera tonårsföräldrar, speciellt fäder.

Bild naturområden är allltid gratis och lämpliga för en tur med barnen oavsettt åldern.

Fostra barn? När då?

I vilken ålder börjar barnuppfostran?

Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.

Så fel. Det är sent.

Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt – kön – värld.

Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?

Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?

Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.

Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.

Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.

När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.

Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)

Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.

Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.

Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.

Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.

Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.

Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.

Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.

Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.

Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.

Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister, och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.

Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.

Barn med egenvärde och tilltro till föräldrar hamnar mer sällan i trubbel.

Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.

Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, även kultur. Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.

Det gäller även barn.

Nedersta bilden: gammal husgrund från Sörmland.

PS. tidigare publicerad -22 11 14 men tyckte att den var aktuell. Polisen ropar ju på hjälp av Samhället ´, alltså oss alla, angående barn som hamnar i kriminalitet.

Riskfyllda bankkunder.

Jag loggade in i Banken för att betala en räkning. Jag hade fått ett meddelande från Banken. De hade stängt av mitt bankkort för Internetköp.

De förklarade att det var på grund av omsorg om mig som kund eftersom många gamla riskerar bli bedragna. Så de löste problemet genom att stänga av mitt kort för Internetköp.

Jag har haft samma Bank sedan -1979 och ligger inte i skuld varken till Banken eller andra. Inga märkliga inkomster. Samma utbetalare sedan 2008, pension från några håll alltså. Har fyllt snällt deras årliga blankett om misstänkt penningtvätt.

Är jag bara för gammal? Vilken åldersgräns för att shoppa på Internet?

De skrev med att jag använde ju kortet så pass lite att…

Hur mycket måste man shoppa på nätet för att behålla kortet öppet för Internetköp? Ja, de skrev att jag kunde ju öppna det igen om det behövdes.

Omyndigförklarad. Kan inte ha bankkort för att handla på nätet. Dock missade de att stänga av från internetköp mitt andra kort. Det kanske kommer. Får se om jag kan swisha födelsedagspresent till ett barnbarn. Läste att någon pensionär inte hade fått swisha för det kunde ju vara penningtvätt.

Är det så att Banker jagar gamla pensionärer för att visa hur ansvarsfulla de är? Eller är vi enklare att knäppa på näsan än de stora skurkarna?

Skall vi gamla återgå till sedlar och mynt? Lättare att bli rånad.

PS. Det blir hela tiden svårare att betala med fysiska pengar för flera affärer vill inte ta mot de. Inte ens Banken.

Barnen kan väl äta kakor!

Ute i skogen och utan nyhetsflöde är befriande. Väl hemma ser jag att diskussionen går varm om vem som ska försörja ungarna och ge dem mat.

Vilken fråga!
Föräldrarna ska förstås försörja sina barn och se till att de får mat utöver det som bjuds i daghem och skola. Räcker pengarna illa avstår familjen av andra köp. Man köper inte icke nödvändiga matvaror som snask och läsk före havregryn, potatis, morötter och falukorv. Mer… Låter jag som en pekpinne?

När jag lärde ekonomi för mina patienter påtalade jag om tre saker i budgeten. Först hyra. Missar man hyran förloras lägenheten och du får aldrig det igen. Du är svartlistad på hyresmarknaden. Sedan el. En summa enligt Konsumentverket till mat och nödvändiga saker som blöjor och tvättmedel delad i fyra veckoköp. Andra nödvändiga utgifter? Blev det något över la man det undan för kommande behov. Second hand men med kritiskt sinne. Att köpa något bara för att det ät billigt blir dyrt. Mina patienter var föräldrar gravida och med barn under tre år.

Vissa experter handlar varje dag idag och köper bara det med sänkt pris men det fungerar inte för de flesta, det blir också annat än det billiga.

Det ömmas för barnfamiljer men även många pensionärer ligger på gränsen att klara sig trots att de har arbetat. Det gäller speciellt kvinnor vilka tagit hand om de små barnen under tiden det knappt fanns daghem. Arbetsmarknaden för kvinnor var också helt annorlunda. De finns än! Tänk efter vad som har flyttats ut från hemmen till Samhället efter – 60 talet. Männens löner räckte då för familjen. Idag med dagens standard behövs det lätt tre löner i en normal familj.

Då och då händer det att gamla människor vräks för de har inte betalat hyran. Av glömska, sjukdom eller dålig ekonomi. Har du en gammal släkting? Hjälp denne med automatisk överföring av hyra och el samt kolla om de kan få bostadstillägg!

Jag har försörjt mig och mina tre barn med barnbidrag och en persons studiemedel efter skilsmässa. Det var på – 80 talets början med de höga oljepriserna. Kul i ett oljeuppvärmt hus. Påminner lite om elpriserna. Räntorna på studielån då ska vi inte ens prata om. Två av barnen fick så småningom bidragsförskott, den tredje nekades eftersom fadern inte skrev på underhållsavtal.
Vi svalt inte, men det fanns ingen lyx. Ransonerade frukt för barnen, max tre om dagen, morötter inräknade. Lånade alla böckerna som behövdes för studier. Gjorde budget, visade barnen hur ekonomin såg ut. Det är viktigt att barnen är införstådda med ekonomin hur surt det än är. Det blev någon slant över. 250 kronor över i månaden blev tretusen, en sommarresa och läger för barnen.
Det var förstås en kortare period, några år tills jag började arbeta efter studierna. Men som ensamstående är det inte fett med en lön. Så jag hade ofta 58 timmars arbetsvecka. Som förälder försöker man göra vad som behövs.

Som förälder har man ansvar över sina barn och sin egen ekonomi. Staten har ansvar över ekonomin i stort. Den ska inte skötas så folket hamnar i obestånd. Men det gamla talesättet: rätta munnen efter matsäcken gäller än idag. Både för Staten och för medborgarna.

Svältkurer? Jag tror snarare att många av oss har det tillräckligt bra.

PS. Läste idag att vissa kommuner sparar in mjölken till barn i skola och daghem. Helt eller någon dag i veckan. Ytterligare ett slag mot svenska bönder.

Fanns det inget annat att dra in? Några politiker kanske?