Några nätter i skogen och  spaning efter Perseider.

Jag satt på en klippa vid en sjö och väntade på mörkret.  Riktigt mörkt blir det aldrig så nära bebyggelse, kanske tio kilometer till närmaste husgrupp. Dessutom började molnen samla sig ovan mitt huvud. Solnedgången målade sjön i nyanser av gult och rött. En ivrig hackspett hackade i skymningen. Några kråkor hade kvällssamtal med varandra.

Natten före hade jag  tältat vid en sjö, ännu längre från bebyggelse. Platsen var vacker och  på natten var det tyst. Bara flyget förstås. Ett litet meteorregn föll på himlen. Stjärnorna speglade sig i sjön.

Nu satt jag på en väl vald plats där meteoritregnet borde synas väl.. Tältet  hade fått en någorlunda okej yta bakom i skogen.  Jag var inte kräsen. Mitt i natten föll några meteorer som  svaga strån på himlen. Vissa med ett litet eldklot.  Det var inte mäktigt, bara vackert.  I jämförelse med meteorregn i Sarek var det  en blek uppvisning. 2005 tältade jag på Luottolako och såg ett meteorregn som var bländande. Sen höst och flera mil till närmaste bebott hus ger en mörk himmel där stjärnorna ser ut som hål till rymden bakom. Tältar man högt, som jag gjorde, känns det att stjärnorna är nästan nåbara.

Så Perseiderna  måndags gav ingen större show på min plats. Flera flygplan korsade himlen. De kom vart tredje minut. Vissa blinkade rött, andra vitt. Inte har vi slutat flyga. Inte heller jag som snart ska flyga i väg till en led utomlands. Förhoppningsvis.

Att tälta ute i skogen borta från bebyggelse ger en känsla av frihet. Jag och mitt tält. Inga andra – oftast. Få saker, det nödvändiga.  Vår tillvaro är materiellt. Vi bygger liv med saker vi kanske inte ens behöver. Vi äger. Vi har. Ute finns ingenting. Det du bär med dig.  Det som du kan få av naturen.

Jag åt blåbär, det var allt naturen bjöd denna gång.

Vid en vandring, kort eller lång, har vi det som behövs för överlevnad. Tält, sovsäck, mat, kök, tåliga kläder… Just den enkelheten har alltid tilltalat mig. Att vara mer än att ha. Tystnad, bara naturens ljud, omkring mig.  Gå. Jag har alltid gillat att gå, bara gå, intet mer originellt. Sitta och vara utan tankar. Känna sin litenhet i den stora naturen.

Hemåt gick jag en bit  på spångad stig, lik liten autostrada. Plank. Dock inte så brett att det räckte till en rullstol.Naturen blir lättare tillgänglig för alla.  Det är bra, även de med gångproblem skall  kunna komma ut längre från asfalten. Samtidigt förloras något. Som på Kungsleden från Abisko till Kebnekaise station. Idag är den leden så spångat att  vandring i naturen har blivit att balansera långa sträckor på några brädor.

Allt skall vara lätt, snabbt och bekvämt för den nutida människan.  Men någonting går förlorad, den där känslan att vara i naturen, och klara sig själv en stund.

PS.Angående fritid:

Barn skall få fritidskort, alltså pengar som skall gå till fritid, sport eller kultur. Politiker tror att det inte kan missbrukas. Pengarna ges i form av ett konto för föräldern som bara kan betala avsedda fritidsintressen. Nu sitter skurkarna – är jag hundra på – och intresserar sig för barnens fritid. Boll med klanen. Hur korkad får man vara som politiker? Bättre att ge pengarna till kända idrottsföreningar, scouterna och musikskolan, mm liknande. Och sänka avgifterna för barnen. Det finns också skolor som har fritidsklubbar efter skoltiden. Utan avgift. Stöd dem. Detta system från Regeringen att dela ut skattepengar tillbaka för olika ändamål låter som dålig planering. Titta, nu får ni en slant! Är vi inte snälla!

Green time over Screen time

Sommarlov för barn kan innehålla många saker, glada och mindre glada. Jag misstänker att majoriteten tillbringar tid med sin dator och mobil. Barn stirrar i den magiska rutan. De är som berusade. Föräldrar kan ha svårt att bryta mobiltittandet ens till maten.  Men, de är kanske inte själva bättre? Barn tar efter föräldrar.

Barndom genom mobilen ger få barndomsminnen.

Ute på gatan ser jag ofta föräldrar med barn. De flesta stirrar i sina mobiler. En skön sommarkväll i parken försökte jag räkna hur många vuxna var utan mobil. Det var lätt för jag var den enda. Även gamla damer med rollator tittade på mobilen i stället parkens blommor. De gamla hänger inte alls efter.

Lars Vilks – minns ni honom – fick inte ha mobil av säkerhetsskäl. Men eftersom folk utan mobil sticker ut fick han ha en attrapp i handen. Då reagerar ingen.

Nu försöker Regeringen ge någon slags regler för lagom skärmanvändning för barn i olika åldrar och i skolan. Lycka till. Gå ut och se små ettåringar i vagn hålla i mobilen och stirra på något där som rör sig medan modern har sin. Fäder är nog inte bättre.

Det gick så långt att vissa daghem tog bort papper och penna och gav barnen en Ipad. Borde de inte stå i offentlig skampåle? Men vad sa föräldrarna? Kanske tänkte de att nu ligger inte våra barn efter i den digitala världen.

Mobilen i skolan diskuteras framåt tillbaka och åsikterna är många. Dock finns det skolor sedan länge där eleven lämnar mobilen i sitt skåp och ingen har hittills fått mentala problem om frånvaron av mobiler i klassrummet.

Den som uppfann mobilsystemet blev Världens herre. Genom mobilen styrs vår tidsanvändning, våra tankar och uppfattning om Världen. Visst, vi kan använda mobilen till nytta med, betala räkningar, hitta biljetter för semester mm men barn gör ju inte sådana saker. De små snabba filmerna barnen gillar är helt enkelt byggda så att de stimulerar utsöndring av dopamin.  Eftersom det kan liknas vid drogrus är det svårt att sluta.

Man vill ha mer av det roliga.

Det bästa du kan göra för dina barn under sommaren är att ransonera eller ta bort mobilen, Ipad och dator, packa en picknickkorg och dra ut till naturen. Eller något liknande green time i stället screen time. Du som är vuxen kan ha din undangömd om du tror att du behöver ringa nödnumret.

Är barnen för små för att förstå sig på internetanslutning stäng bara av det. Skriv en lista över trevliga saker ni kan göra ensam eller ihop. Snart är barnen avgiftade från mobilen. Då kan du lära dem hur de hittar användbara saker på Internet per dator, större skärm och lättare att hantera, något de senare kommer att använda både i skolan och i arbete. Lär dem att använda datorn som stöd för skolarbete, hitta information, programmera något kul, i stället beroendeskapande små snabba meningslösa videos.

Mobilberoende handlar om dopamin.

Dopamin utlöses i hjärnan då vi rör på oss, äter god mat, upplever sexuell njutning eller lyssnar på riktig bra musik, gör något som vi uppfattar njutningsfullt, knarkar till exempel.  De korta snuttarna i mobilen fungerar på samma sätt.  En rusning i hjärnan som snabbt dör och då måste vi ha mer. Det ständiga växlandet med olika uppgifter i mobilen sliter faktiskt på hjärnan. Vissa forskare går så långt att de jämför ständigt mobilanvändande med kokain.

Hjärnan är inte en opåverkbar maskin. Speciellt inte små barns hjärnor.

Från krigsslutet framåt och till några årtionden sedan hade vi inga mobiler och barnen överlevde sommaren ändå. Vi lekte, även vi äldre. Barn lekte på den tiden. Inte jag förstås för jag läste böcker men vaktade mina småsyskon samtidigt. Att hjälpa föräldrar i hushållsarbete var normalt. Vi tog hand om småsyskon. Det fanns sommaraktiviteter som simskola. I sjön inte i simhall.  Kanske tillbringades sommaren hos släktingar på landet men det innehåll arbete på gården.

Skillnaden mellan nu och då är större än vi tror.

Mobilen och Internet styr oss och Världen. Att stänga av Internet får folk att bli helt enkelt galna. Nyligen i Bangladesh! Indien, Gambia, Iran, Egypten, Turkiet är bland länder där styret har släckt Internet och hindrat så möjligheten till att sprida protester.

Ingenting tycks väcka så folkets ilska än när den magiska rutan släcks.

Men, visst är det användbart att ha en telefon i fickan som kan nå hela Världen! Internet är absolut en av de stora uppfinningarna vid sidan av hjulet, skriftspråket, tryckpressen och klockan. Flyget förstås, penicillin och … lägg till din favorit.

Nu stänger jag av datorn. Det blir en ensam picknick ute på en klippa över vatten och skog. Även vi gamla behöver green time.

PS. det har uppstått rörelser som försöker ge barn en mobilfri barndom. I USA ”inte före klass 8” och i Spanien, England, Irland går föräldrar ihop för att minska mobilanvändandet.

https://www.axios.com/2024/06/25/no-smartphone-teen-childhood-pledge

https://tt.omni.se/nya-rorelsen-foraldrar-gar-ihop-mot-mobilerna/a/Rzz0Mx

PS. Mobiltelefonens historia började på allvar när Martin Cooper, en ingenjör hos Motorola, utvecklade den första handhållna mobiltelefonen. Det första publika mobiltelefonsamtalet gjordes den 3 april 1973 i New York.

En tältnatt i skogen.

Vi fick trängas I tältet. Det var ett enmanstält dock tillräckligt om vi låg stilla och ställde ryggsäckarna i absiden. Jag vågade inte vända mig så jag inte skulle väcka barnet som sov bredvid mig.

Vi, en tjej på 10 år och jag hade vandrat cirka fem kilometer  genom skogen till en plats vid en sjö. Före starten gick vi genom regler. Inte springa. Inte skrika och skrämma eventuella djur. Följa ledmarkeringen. Säga till om behov av paus. Vissla bara när det är nödvändigt.

Visselpipan var dock för rolig för att användas bara vid nöd för någon nödsituation kom ju inte.

Vädret var perfekt. Folktomt vid sjön där vi hittade en bra tältplats. Nästan inga mygg. Vi lagade mat, potatismos och korv. Satt upp tältet. Plockade blåbär. Kastade smörgås som inte gick så bra. Stenarna var för grova. Men en gång lyckades det. Tittade runt. Plockade mera blåbär. Namngav träden omkring oss.

Nej, trädnamn hade hon inte lärt i skolan. Naturen omkring oss trängs inte i läroplanen. Många stadsbarn är naturnoviser. Vissa kommer aldrig utanför asfalten.

Jag tältade dock med en scout. En bra hobby. En scout är en kunskapare.

Kex och varm choklad före sovsäcken.

Dagen efter fortsatte vi fyra nya kilometer längs markerade stigar mot en parkering där vi skulle hämtas från turen. Himlen mörknade, vi satt oss under tak på rastplatsen. Vi pumpade upp vatten med en gammal gårdspump. Kokade nudlar. Ösregn och åska avslutade vår tur. .

Nu är det sommar och många föräldrar har semester. Vad ska vi göra med barnen så de inte sitter hela dagarna vid skärmen? Alla reser inte till badorter. Alla har inte råd med häftiga semestrar ute i Världen. Alla äger inte en sommarstuga. Men något borde vi göra som avviker från vardagen. Barn – speciellt de som lever i asfalten – behöver grönska, träd, fågelsång och en stig att gå på.

Ta en tur till skogen med barnen.

Det behövs ingen topputrustning. Du behöver inte ens ett kök med dig. Frys in smörgåsar och korv, de håller sedan en kort tur. Hett vatten i termos för din kaffe. Grilla korv på eldplatser. Vill ni övernatta? Har du inte ett tält använd vindskydd. Det finns ca 3000 vindskydd i Sverige. Tja, mygg kanske, då är det inte så kul. Men trots alla varningar om hemsk myggsommar har jag bara några bett. Mygg älskar mig.

Eller gör dagsturer till naturen. Picknick är något alla barn älskar. När kvällen kommer kan du som förälder känna frid och glädje. Du har gett något värdefullt till dina barn: en stund i naturen. Försök att lämna mobilerna hemma, utom din. Det är inte mycket uppmuntrande som händer i Världen. Vi kan gott slippa Internet en stund.

Låter jag för naturromantiskt och optimistisk? Inte alls. De gånger jag har vandrat och tältat med barn har varit glada, lite spännande dagar. Idag i vår Internetvärld är det rent av exklusivt att besöka naturen i live, inte bara på en skärm.

https://vindskyddskartan.se/sv/

Ropet från naturen och att lifta över havet.

I dagarna har en klunga ungdomar suttit vid Riksdagshuset dörr hindrande inträde till Riksdagen. Vad vill de? Det är en demonstration för klimatet. Det sker en och annan liknande demonstration dock med oklart syfte. Hur sittandet där, limma sig fast på vägar, eller förstörandet av tavlor skulle ändra på klimatet och  på solen, som är huvudsakligen skyldig till vårt klimat, övergår min fattningsförmåga.

Men jag är ju inte utbildad i klimatfrågor.

De outbildade har angett tonen om klimatfrågor i Världen. Medan flera med kunskap och utbildning tigs ihjäl. Men nu är den kända ledaren, barnet som ärkebiskopen kallade sänt av Gud, vuxen och bör krävas mer än gnäll. Det brukar vara så når folk blir vuxna. Vi andra alltså. Det räcker inte med åsikter.

Men för min del får hon sitta där. Sätt en polisremsa runt dem. Tillträde förbjudet för oss andra.

Idag gick jag över en liten klippa som finns i mitt centrum. Tanken var att Kommunen skulle spränga ner det och bygga ett daghem men covid och ekonomi tog död på planen. Jag gick genom platsen idag. Vad har det med klimatet att göra? Allt skulle jag säga. Det var otroligt skräpigt. Från godispapper, fimpar, förpackningar, hundbajspåsar, kläder…till gastub. Även buskar och träd var brutna med våld. ´Klimatentusiasterna koketterar med sina demonstrationer från flygresor till klimatmöten, till sittande någonstans med en plakat medan våra omgivningar ropar:

Skräpa inte ner mig!

Men eftersom jag inte är expert varken i skräp eller klimat nöjer jag mig att aldrig skräpa ner och leva väl så sparsamt med naturens resurser. Som pensionär är det sistnämnda ingen uppoffring bara anpassning till ens plånbok. Men nog har jag mer tilltro till de som studerar naturens och klimatets växlingar till ex på Grönland än de som sitter på trappan och gapar. (Du som lätt läser vetenskaplig text länk nedan.)

The British Wildlife Photography Awards delades ut nyligen. Vinnarbilden “Ocean Drifterav Ryan Stalker visar musslor goose barnacles (havstulpaner) som har bosatt sig under en fotboll flytande i havet. Tack vare vindar seglade bollen och de liftande havstulpanerna från tropisk vatten till Dorset i England. Bilden är en magisk uppvisning i anpassning och skam. Skammen står vi för. Det kan dock vara så att bollen flög iväg självmant. Fy på den.

Se bilderna och titta gärna på 2023 overall vinnarbild också. En bild som visar förändringar i vår natur, och något som blev kvar. (copyrights tillåter mig inte visa bilderna)

Se bilderna på: https://www.bwpawards.org/2024-winners

Om Grönland: https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Bilder med fågelbo och oljetunnan Sörmlandsled etapp 6.