Livet är ett jävla pussel.

Den nya könslagen innebär en del följer i praktiken. Men ingen har väl tänkt på det. Det räcker att säga förslaget eller delar av den är inte rimliga, men det här blir ändå ett långt inlägg med en massa PS.

Dina barn kan byta kön från 16 års ålder om du som förälder ger ditt medgivande. Barn kan vara väldigt övertygande. Kanske har diskussionen pågått ett tag. Du får en ytterligare sak att dividera om och kanske bli osams med din tonåring. Ger du efter och byter kön på ditt barn, ett barn som du har betrakta som en dotter eller son i 16 år, kan det vara omtumlande.

Byter ditt barn kön och vill vara det nya även utåt är det bara att köpa nya kläder, kalla barnet med annat namn och ta konsekvenserna i olika situationer. Kanske tyckte du att det var bra, en räddning eller lite hipp, så du får inga problem. Eller du mår skit eftersom du inte kunde hjälpa ditt barns grubblerier.

Det blir också krångligt att prata om dina barn. Min son ska – nej min dotter ska. Din familj är förändrad och kanske är du som förälder knäckt.

Om du är stenhård med ditt nej: vad händer då? Vad gör vi med föräldrar som inte vill vara med och fortsätter att se sin son/dotter som förr? Fel kön alltså. Skall vi placera barnen till något mer förstående hem? Det har hänt i USA. Kommer Socialtjänsten även här och löser frågan?

Jag tycker synd om föräldrar. Jag tycker också synd om barnen som sveps i väg med olika trender. För, visst är det lite av en trend att grubbla över sitt biologiska kön? Inte bara som vi gamla gjorde – tänk om jag var en pojke/flicka och kanske demonstrerade med kläder – utan in till att börja skära av kroppsdelar i en för övrigt frisk kropp. Alla har nog funderat över hur det vore att vara någon annan, men det stannade där. Väldigt få personer har hittills bytt kön på riktigt.

Vilket bra sätt Regeringen ger till barn att leva ut pubertetsproblem och tvister med föräldrar. Eller söka lätta lösningar för verkliga problem. Däremot inte sagt att viss fåtal borde få byta kön. De barnen är förhoppningsvis inom barnpsykiatrin redan för stöd och utredning. Men det har hänt att yngre barn har fått ”behandling” i yngre år av välmenande läkare.

16 år? Om Regeringen skall införa lagen låt det i alla fall bli en åldersgräns då du är vuxen. Vid 16 kan du inte köra bil, handla i Systemet, rösta och har knappt slutat grundskolan och rent ekonomiskt har föräldrarna försörjningsplikt, men byta kön – på papper så länge – kan du. Och snart är åldern inne att kanske förverkliga bytet medicinskt. Jag tycker att 18 är också för tidigt att ändra sin biologiska bestämning. Man är inte vuxen vid 18 för så stort beslut.

Kanske tröttnar Kalle vara Kerstin och byter nästa år. Eller när det kan vara fördelaktigt. Nu fabulerar jag – fast det har hänt på riktigt i Skottland. Du åker in för våldtäkt men byter kön till kvinna. Då måste du få komma till ett hem för kvinnor/kvinnofängelse, annat vore diskriminering. Det hände. men högljudda protester ändrade saken. Hanhon åkte ut. Men att placera ”kvinnor” bland män…men det problemet händer väl aldrig här?

Jag är säker på att några människor, kanske till och med många av oss, mår bättre av att få bli något annat än de är. Jag skulle vilja vara lite yngre, starkare och ha mera pengar. Att ha grubblerier vem man är, sexualitet och känslan av att inte duga har alla, speciellt de yngre. Som äldre brukar man nå acceptans över livets villkor. Det är inte säkert att hormoner och kniv löser problem för unga människor. Knappt att ändra namn och  siffror på folkbokföringen heller. Kön är mer komplicerat. När vi är unga, i pubertet, innefattar det många känslor, inte alltid roliga eller realistiska.

Det är fler tjejer än killar som funderar på könsbyte. Det kanske säger något om det kvinnliga idealet idag? Könsdysfori hänger också ofta ihop med andra psykiska bekymmer.

De barn som föds med obestämd kön är få men det händer och jag kan säga att de föräldrarna inte alls ropade av glädje. De sa inte: vad bra nu får barnet besluta själv. De var olyckliga och modern kände skuld. Vad gjorde jag för fel…

Regeringen har öppnat, inte Pandoras ask, utan en låda av möjligheter då folk antas med tiden få välja vem de är av de massiva antal kön som propageras för. Det kommer inte att stanna där. Vissa länder har tredje kön, inget alls. Varför inte det också här? Och, hur blev sättet att ha sex, få barn, hur och med vem så stor sak att Regeringar blir inblandade?

För det är det allt handlar om, egentligen.

Nu säger förstås anhängare till lagen att åtgärden slopar diskriminering av transpersonligheter.  Hur då? Först, jag och de flesta har ingen aning om vem är trans på gatan eller någonstans där vi mäter folk, om de inte annonserar ut det. Det är möjligt att verklig diskriminering sker men det ändras nog inte med andra siffror i personnumret. Verkligheten är att kvinnor oftast inte vill dela vissa saker med främmande män eller män som säger sig vara kvinnor. Att använda kvinnors toaletter/duschrum i skolan, att vinna över kvinnor i kvinnors idrottstävlingar, eller bli diskriminerad om sin förmåga att föda barn när ordet mor blir olämplig och förtryckande i sjukhusjournal och skrivs neutralt ”födande person” är inget vi hurrar för. Men svensken gement är en tolerant person.

Människan har alltid försökt ändra gränser, både de i naturen och i biologin.  Men tänk lite efter före. Gör om, gör rätt. Myndighetsåldern är 18, inte 16. Vuxna skall inte pådyvla svåra avgöranden till barnen. Vi måste skydda dem.

PS 1. Det nya lagförslaget vill göra det lättare att byta juridiskt kön.

Åldersgränsen ska sänkas från 18 till 16 år med målsmans godkännande. En person som har fyllt 16 år ska få det kön enligt folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning.

 Förslaget innehåller också en förändring gällande könskorrigering genom kirurgiska ingrepp. I dag krävs tillstånd från Socialstyrelsen, det ska inte behövas i framtiden.

Ingrepp ska, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år.

För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Sex av åtta riksdagspartier är på pappret för en uppdaterad translag. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är emot.

En invändning är att könsdysforidiagnoser har ökat de senaste tio åren och att det inte är helt klarlagt varför. En annan är att frågan behöver utredas mer innan man fattar beslut och att det skulle kunna missbrukas.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Omröstning blir den 17 april i år

PS2. Antalet personer som har genomgått en könskorrigering och ändrat sitt juridiska kön de senaste 50 åren ligger den siffran på 700 personer.

År 2018 var det totalt knappt 6 000 personer, 0,6 promille av befolkningen, som hade någon könsdysforidiagnos i Sverige.

Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige, fördelat på 1/3 som får ett manligt juridiskt kön och 2/3 som får ett juridiskt kön som kvinna.

https://www.expressen.se/debatt/upprop-vi-vill-inte-ha–den-nya-konslagen/

https://www.dailymail.co.uk/news/article-13269715/jk-rowling-trans-non-crime-hate-police-reveal-scotland.html

 PS 3, Biden är riktigt inne och byter ut kristenhetens största helg, Påsken till Transgender Day of Visibility.

@JoeBiden

On Transgender Day of Visibility, we celebrate the joy, strength, and absolute courage of some of the bravest people I know. Today, we show millions of transgender and nonbinary Americans that we see them, they belong, and they should be treated with dignity and respect.

Den valfrihet vi har?

Vi hade varit i Hong Kong och reste tillbaka till Vietnam genom Nanning. Tulltjänstemännen där var det grinigaste jag någonsin har träffat. De brukade alltid hitta något att klaga på. Som vaccinationer. Nu grälade de om min dotters pass.

Det är fel pass, hon är inte en flicka. Ni försöker smuggla ut en pojke.

Dottern var k12 år och smal samt hade långbyxor på sig. Dessutom hade hon klippt håret väldigt kort i Hongkong så nu stämde det inte riktigt med fotografiet i passet där hon hade långt hår.

De släppte inte henne genom. Tullen var hotfull.

Vi skulle åka ut ur landet, inte in dessutom. Så varför bråkade de? Makt antar jag. Usla relationer och mullrande krigsläge på gränsen mot Vietnam som de lät oss bli drabbad av.

Vi skulle missa vårt flyg. Det nästa gick om två dagar om Gud vill och vädret tillåter.

Då fräste jag att vi ska gå till toaletten med kvinnliga tulltjänstepersoner och hon får ta av sig byxorna och visa att hon är en flicka. Nu går vi. Vem följer med?

Ingen ville. De gav då med sig och föste oss genom tullen snabbt med ilskna stämplar pang pang på passet.

Jag tänkte på den resan när jag läste att pass i vissa länder kan nu mera bli könlös. Inte en man och inte en kvinna utan X. Kommer det att fungera i Kina?

Vissa känner inte sig som sitt biologiska kön. Känner, det har oftast att göra med känslan och önskan att vara något annat, inte på grund av fysisk defekt som också finns men är sällsynt. Byta kön, möjligheten som finns idag. Ibland låter det som könsbyte vore en valfrihet hur som helst att välja, inte en seriös medicinsk och psykisk krävande åtgärd. Det föreslås att barn kan ändra själva sitt juridiska kön i folkbokföringen från ålder tolv (12). Det ska inte vara en plåga att tillhöra fel sort. Själva fysiska bytet kräver än att personen är myndig vilket har beklagats. Uppdrag granskning avslöjade att barn har fått skador och drabbats av allvarliga biverkningar i transvården. Informationen har varit känd av läkare på Karolinska universitetssjukhuset – men inte berättats utåt.

Det kan hända att biologin styr trots våra beslut och försök?

Önskan att styra biologin är aktuell inom medicin, media, feminism, genusdebatt. Även hudfärgen upp eller nedgraderas som vinst eller defekt. Att vara nöjd med det vi har är ute. Att få något annat och tro det blir bättre är inne. Sexualitet på alla sätt är en ständig medianyhet. Folk går ut, nu är jag trans eller annat. Att vara kändis och ropa ut sin sexualitet eller frånvaro av det blir en stor nyhet i slaskpressen.

Hur vi har sex eller inte och vilket genus vi eventuellt tillhör blir större än vad vi åstadkommer och hur vi tacklar resten av livet. Varför känns det inte bra när sättet att uttrycka sin sexualitet är på tidningssidor, inte vad personen arbetar med eller hur denne bidrar till Samhället. Det känns ibland som omvänt Viktorianskt.

Mor är en birthing person far kan vara en spermie från spermabank och barnet är, ja vad kan man säga om det.

Från Skatteverket som också har anpassat sig:

Den som föder ett barn blir automatiskt barnets vårdnadshavare genom födelsen. Detta gäller oavsett om den som föder barnet är en kvinna eller en man. Om den som föder barnet är ogift, frånskild eller änka när barnet föds blir hen alltid ensam vårdnadshavare (6 kap. 3 § första stycket och 1 kap. 11 § FB).

Ja, hos Skatteverket föder män barn.

Konsten att förbättra sig – om kvinnomisshandel.

I början av -80 talet bildades en kvinnojour på en ort i periferin. Vi var några kvinnor som ilsknade till efter ett gräsligt misshandelsfall med klapp på axeln som dom. Man kunde nå oss på 90 000 och de vidarebefordrade samtalet till den som var i jour. Vår tanke var att tillåta anonymitet, ge rådgivning, förmedla hjälp och stötta kvinnans egna val. Vi alla arbetade på den sociala branschen, men detta var ett privat initiativ.

Det blev ett antal kvinnor som ringde eller besökte oss och fick prata av sig samt få råd hur de kunde gå vidare.

En kväll fick ja besök av en blåslagen kvinna. Hon såg sig själv skyldig till händelsen. Hon gjorde ju inte som mannen ville. Kunde jag hjälpa henne att bli bättre?

Det är vanligt att den misshandlade kvinnan lägger skulden på sig. Jag träffade några av dessa kvinnor på jobbet. Vissa fortsatte att leva ihop med mannen och såg inga möjligheter till ett annat liv. Om han dömdes fick han komma tillbaka efter fängelsevistelsen. Som en kvinna sa: Jag får väl pengar igen från Brottsofferfonden så vi har något när han kommer hem? Det var mänskliga katastrofer. Ofta var dessa män överdrivet charmiga som kokade kaffe och drog ut stolen, log och hade armen om kvinnan när vi från Socialen gjorde hembesök efter polisen hade larmat.

Dock var sådana ärenden få under min tid, än räckte tiderna hos familjerådgivning till.

Åter till den blåslagna kvinnan. Hon hade två små barn. Hon var sambo sedan ett halvt år, en snabb romans, han var så snäll och omhändertagande. Sedan svängde det. Nu mera visste hela byn att hon blev slagen men ingen konfronterade mannen. Man håller tyst och ser snett på den slagna. Dålig kvinna. Hon ville ha hjälp att bete sig bättre. Jag insåg att detta var ett ärende som var mer för en terapeut än en socionom på fritiden. Men hon tyckte samtalet var till hjälp och ville ha en ny tid.

Jag hade nu en dilemma. Hon hade två små barn. Barnen bevittnade kanske våld? Hon sa att barnen hade sovit när de grälade. Men barnen kanske hörde och såg sedan hennes blåmärken? Jag var en privatperson, alltså ingen skyldighet att anmäla. .Jag var dock en socialsekreterare på dagtid. Vilka andra visste, som daghem, men inte anmälde? Det bästa vore att gå med henne till Socialbyrån, av fri vilja. Om hon inte kastade ut mannen förstås.

Jag ringde de andra medlemmarna för råd. Jag beslutade mig att avvakta till nästa gång.

Hon kom tillbaka med sambon. Han var så belevad och åt upp hela tiden. Han hade varit gift eller sambo i sex gånger, inga bra kvinnor. Han var så besviken igen. Han hade flyttat runt på flera ställen på grund av arbete. Han beklagade sig över kvinnan. Det började ju så bra, men hon… Kan du hjälpa henne?

Det finns män som lik en gejser forsar ut kärlek en stund och sedan skrumpnar lika fort. Vad händer när lyckan inte lyser längre? Kanske finns sådana kvinnor också?

Jag kände att detta skulle bli över min vilja, tid och kanske förmåga. Borde inte paret söka på adekvat hjälp hos familjerådgivning? Jag trodde inte i mitt stilla sinne att det skulle hjälpa paret, slagsmål redan efter ett halvt år bådar inte framgång. Han var nog en notorisk fara för kvinnor. Jag gjorde ändå förslaget och skulle be om en snabb tid för deras räkning. Nej, de ville det inte. De ville gå kvar hos mig. När timmen hade gått ville mannen ha en egen tid.

Nu började det kännas kymigt. Jag bad en av gruppens kvinnor komma in strax efter hans tid. Det blev dock en helt överraskande vändning i vårt samtal. Han beklagade åter sig. Historierna var inte vackra.

Då frågade jag honom varför han hade valt så dålig kvinna som inte kunde tillfredsställa hans behov? Hade kvinnan visat andra bra sidor i början? Var hon så med män i allmänhet? Lurat honom rentav? Förtjänade han inte bättre? Varför nöja sig med så lite?

Jag var inte så värst professionell, medger jag.

Han blev först tyst. Ja, så kunde det vara. Han skulle tänka eller något. Vi avslutade samtalet i hövlig ton. Han skulle ringa mig. Han ringde aldrig.

Tio dagar efter bad kvinnan om en ny tid. Hon kom med en kaka. Mannen hade flyttat hastigt och fanns nu på annan ort. Han hade lämnat en adress ifall hon bättrade på sig. Hon var oerhört lättad.

Jag var så att säga fullständigt paff! Men – jag hade redan hört ryktet i mataffären. De små samhällens förbannelse.

Det var nu hennes arbete med sig själv började. Att älska sig själv och inte tillåta sig att hamna i samma sits igen. Tid hos en terapeut. Vi höll gles kontakt. Jag flyttade efter ett år. Gruppen las ner. Hon levde då ensam och höll på att utbilda sig inom sjukvården.

På mitt arbete på Socialförvaltningen träffade jag några misshandlade kvinnor. De var med få undantag par som söp tillsammans och slogs, den svagare kvinnan hamnade på Akuten. Polisen larmades. Mannen fick kanske några månaders fängelse. Det var rundgång, ett mönster svårt att bryta. Jag brukade föreslå Alkoholrådgivning. Om någon av dem slutade dricka separerade paret. Några få ärenden jag hade var som sagt avvikande, inga droger utan tragik på annat sätt. Kvinnor förnekade ofta omständigheterna. Att erkänna misshandel kan också orsaka placering av barnen. Vem vill mista sina barn?

1982 var året då kvinnomisshandel i hemmet föll under allmänt åtal. Ibland känns det som om vi har hamnat till tiden före 1982 igen, men med annorlunda spelare. Råare än alkoholbråken, med sexuellt våld, vapen inblandade och även dödlig våld genom obekanta på gatan.

En politiker påstod att vi svenskar fostrar våra söner att slå kvinnor. Många av oss föräldrar kände sig rent av förbannade. Jag tror att det är tvärtemot. Vi har fostrat våra söner till så snälla och jämlika att de har helt missat hur män av naturen försvarar sina kvinnor.

Idag har vi andra män från andra kulturer med helt annat mönster i relationerna. Där även den äldre generationen drar ramarna för de yngre, speciellt för de unga kvinnorna.

Om katter och människor.

Buse och Busan

Jag har haft sällskap av en katt under sommaren. Ja, det var fem katter i huset som jag skulle ge mat åt, släppa ut och släppa in men en av dem blev mer sällskaplig än de andra. Den hette Buse, var tvillingbror till Busan som betedde sig på ett helt annat sätt.

Buse väckte mig klockan sju på morgonen genom att säga först ett litet mjau och sedan spatsera jamande framför sängen tills jag gick upp och släppte ut den. De andra katterna rusade efter och försvann snabbt ur sikte. Buse stannade gärna kvar på gården. Om en stund kom den in genom att visa sig i fönstret vid altanen. Öppna! Han åt en stadig frukost. De andra hade tömt kattskålarna under natten. Buse åt dock ständigt. Han använde energin till kortare tripper ute och för att sova. Han gick gärna efter mig både inne och på promenad. Ibland bar jag honom tillbaka till huset när jag skulle gå till skogen. Kanske kunde han irra bort sig om jag gick långt?

På kvällen la han sig i min säng. Han spann som en liten motor, jämt. Där sov vi båda tills Buse tyckte att jag var nog för stökig och hittade en bättre plats under sängen.

Systern Busan var helt annorlunda. Hon tillbringade den mesta tiden ute och jagade. Möss, ödlor, flygfän. Även någon fågel. Man kunde följa hennes turer ute förbi de nu döda mössen. Hon åt vanligen inte upp dem. Hon var inte någon gullig, murrig fröken utan en jägare. Även om Busan aldrig kommer att ha ungar bar hon sig åt som en ensam mamma. Maten måste in, oavsett mödan.

Busan var inte lika kelig som Buse och att spinna ständigt tyckte hon nog var slöseri med energin. Hon sparade sina gos stunder tills hon inget viktigare hade för sig. Hon var säkert en feminist, misstänker jag.

Man kan dock säga att Buse var en feminin katt efter de gammaldags definitionerna. Jag tänkte på lilla Buse när jag såg  mode för män på Internet. Spinkiga, feminina pojkar klädda i klänning eller i annat typiskt kvinnoplagg. Unisex? Inte riktigt. De såg undergivna ut. Inte som män utan som ynglingar med försök att passa in och bli accepterade av kvinnor som ofarliga varelser.

Tyck om oss! Vi är ju som ni. Inget hotfullt. Inget sex?

Det pågår ständiga angrepp mot män, vita män. De är all ondskans moder. En svart man, med knarkande och kriminellt liv som dör orsakar demonstrationer i halva världen medan ett skjutet vitt barn ger en axelryckning. (Inget försvar för poliserna, bara proportioner.) Vita män får ingen kredit idag för att ha fostrat sina, nu så griniga döttrarna, betalt deras liv, studier, kläder och boende, mobiler och nöjen. För – traditionellt har ju männen tjänat mer än kvinnorna. Inte jag förstås som aldrig lät facket förhandla utan gjorde det själv. Men socionomer hade låga löner i jämförelse med studielängden så lönen var skit ändå och orsakade extrajobb. Uselt yrkesval om man tänkte på pengar. Det är så kvinnor tjänar mindre än män, de väljer yrken som är inom vården av människor med ”kvinnliga” löner och samt de arbetar ofta inte full tid. Samhället är bara glad åt att de nöjer sig.

Politiker i Kommunen tänker aldrig ge dig bra lön som undersköterska – lär vara ett av Sveriges vanligaste yrken – utan de dumpar både värdet och lönen genom att anställa outbildad folk som inte ens kan svenska. Tji fick du! Varför blev du inte sopåkare eller elektriker?

De feministiska kvinnorna använder glatt de manliga uppfinningarna. Inte tackar de nej till antibiotika. Inte Alva John Fishers elektriska tvättmaskin. De unga kvinnorna hatar män som gav dem preventivmedel så de kunde göra egna val. Kvinnor  flyger gärna, influenser befolkar Dubai där landets kvinnor än går i svarta kåpor. Eller Bali, de yngres ”Gambia” med toyboys. Kosmetika har strålande framgång. Även om det marknadsförs av kvinnor finns det många män som kammar hem pengarna. Mobiltelefonen uppfanns av Martin Cooper för Motorola men den manliga uppfinningen är i varje kvinnas händer samtidigt som de skriver hatinlägg mot män på Twitter. Det finns oändligt med manliga innovationer från tiden nyss bakom oss som  kvinnor gärna använder. (De kvinnliga uppfinnarna bryr jag mig inte om just nu.)

Nu kommer dessa mäns döttrar, har valmöjligheter och de gnäller.

Jag tror att de feministiska missnöjda är en liten minoritet i Sverige, men de syns. De befolkar massmedian. Vi andra kan inte ödsla tid för att hata vita män. Många av oss älskar våra fäder, vår make och söner, bröder och andra män vi har en relation till. Vi hatar  brott, vi hatar oron i Samhället, vi hatar risker för våra barn, vi hatar extrajobbet som är tvingande tack vare usel lön trots utbildning. Och – vi hatar alltid höga skatter även om de kommer tillbaka som sökbara  bidrag. Att behöva söka bidrag när man arbetar är förnedrande. Annat, som kaotiska skolor, bostadsköer som tvingar oss att sova på soffan så barnen får egna rum.

Att hata män allmänt ger inga lösningar. Det finns objekt bland dem vi nog kan starkt ogilla. Och går vi utanför vår egen ruta, till andra kulturer, borde vi genast känna djup medlidande för våra systrar i världen. Det brukar dock feministerna aldrig hinna med.

Kanske har piplisorna sett för många svarta katter? Om man ser en svart katt gå över vägen, så betyder det otur. Det är särskilt illa om katten kommer från vänster. Vänster har ju alltid klämt in människor i en ideologiskt styrt fattigdom både män och kvinnor. Ändå röstar kvinnor mer åt vänster än män.

Man kan avvärja oturen med en svart katt genom att spotta tre gånger, helst över axeln, direkt efter att katten passerat, alternativt säga: tvi, tvi, tvi. Jag misstänker dock att det inte hjälper, varken för katter, otur eller ideologier. Vänstern och feministerna lever sitt eget liv. Långt från världens reella brister och behov.

https://www.americanthinker.com/blog/2020/10/the_gucci_fashion_brand_embraces_transgenderism_comments.html#comments-container