”Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…”
Lord Byron (1788-1824)
Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,
Jag är ute på landet i en stuga vid havet. Skog, små sjöar, vattendrag, fåglar och andra mer osynliga djur. Det är än vår här. Det är fridfullt. Ibland är det tyst, nästan helt tyst. Jag hör myggan, kanske en fågel, men trafiken är för långt borta. Jag gör långa promenader i skogen och längs havsstranden.
Jag kom att tänka på lord Byron.
Jag älskar inte människan mindre, bara naturen mer…
Lord Byron.
Sätter jag inte på datorn och läser inga nyheter får jag en inbillning om att lugnet härskar i Sverige, människorna är goda mot varandra och Regeringen äger greppet över utvecklingen.
Men jag vet att det är bara en hägring.
