Jag är ute på landet i en stuga vid havet. Skog, små sjöar, vattendrag, fåglar och andra mer osynliga djur. Det är än vår här. Det är fridfullt. Ibland är det tyst, nästan helt tyst. Jag hör myggan, kanske en fågel, men trafiken är för långt borta. Jag gör långa promenader i skogen och längs havsstranden.
Jag kom att tänka på lord Byron.
Jag älskar inte människan mindre, bara naturen mer…
Lord Byron.
Sätter jag inte på datorn och läser inga nyheter får jag en inbillning om att lugnet härskar i Sverige, människorna är goda mot varandra och Regeringen äger greppet över utvecklingen.
Men jag vet att det är bara en hägring.
Njut så mycket du kan
Mad, Bad och Dangerous to know…
Den som sade det hade visst en festlig make även.
Roligt folk, dessa engelsmän ( och kvinnor!).
Therese Guiccioli ( reservation för stavning…).
Dök upp i ”Greven av Monte Christo”.
Simmaren med klumpfot.
66 år sedan jag råkade honom.
Fanns inget Internet på den tiden. Skyller på det!