Etikettarkiv: livsval

Epsteins flickor – något om moral.

Publicerat av

 Minns någon tidningen SE? På mittuppslaget var det en så kallad glamourmodell. En av kvinnorna jag kände blev till frågad om att ställa upp. Hon gick till fotograferingen, hon skulle fotograferas bakom genomskinliga gardiner i sängen. Tittaren skulle få en känsla att hon var naken fast hon inte var hel näck. När hon skulle ta av kläderna  backade hon av. Vad skulle alla säga, hur skulle hennes mor eller fästman ta det. Så hon blev ingen mittuppslagsflicka. Jag eller min sambo fick en helsida i Se men det var inget naket utan ett lyckat foto från en Vietnam demonstration. Vi visste inte vems just den bilden var eftersom vi hade bytt kameror under tiden när filmen tog slut eller i behov av annan objektiv. Vi hade flera liknande bilder. Så vi drog lott och han fick sitt namn på bilden, vi delade på pengarna. Jag hade en annan bild i.  

Jag kom ihåg den tjejen nu när jag såg en ny rubrik om  Epsteinhärvan. Och funderade vad är moral och hur långt skall det räcka. Hur sveps folk iväg och kastar bort allt förstånd. Det kunde omöjligen vara okänt med flick trafiken till Epstein. Eller vad som pågick.

Men det är faktisk inte olagligt att ha en usel moral

eller att locka kvinnor som drömmer om bättre framtid kanske som filmstjärnor eller ett liv ihop med mäktiga män och deras pengar. Däremot är det olagligt att ha sex och sexuella kontakter med minderåriga. Åldern varierar i USA mellan 16–18. I New York är det 17. Prostitution är olagligt i landet utan på enstaka platser i Nevada. Epstein var ju dömd pedofil men det hindrade inte att folk flockades kring honom.

Det är inte heller olagligt att vara en dum kvinna i jakt efter pengar och position. Inte att ha storslagna drömmar, inte att tro på sin attraktionskraft eller tappa kläderna.. Man kan dock felbedöma situationen Att tro någon diskuterar filmroller i hotellets sovrum sent på natten när båda är brusade är kort sagt korkat. Om då blir utnyttjad borde man nog skylla lite sig själv och tänka på sitt beteende. Kvinnor är inte alltid offer. Våld är förstås inte ok oavsett läget. Vad sjutton trodde man skulle avtalas i det läge i sovrummet. Att sakna omdöme är dock inte ett brott. Men moralen kan vi ifrågasätt. Att andra är moralisk upprörda över andra människors omoraliska beteende är lönlöst. Kanske man bara mår bättre tänk vad fin ren, fin och ordentlig jag är.  Men om personer i offentlig ställning vilka vi betalar gör helt bort sig har vi rätt att bli förbannade. Varför skall vi betala deras liv? Varför skall de ha en upphöjd ställning? Kan de sköta jobbet med den inställningen till kvinnor? Eller till män.

Frågan är också om Epsteins agerande kan räknas som bordellverksamhet, men flickorna var hos honom frivilligt i många leende bilder. Även om de kunde vara lurade så något våld i kroppslig mening var det kanske inte. De kunde gå. Att lura någon som låter sig bli blåst är sällan brott.  Men den mentala påverkan kan vara nog så mycket starkare.  Kanske är kvinnorna som tipsade Epstein och levererade tjejer de snuskigaste personerna i denna osmakliga härva. Epstein är död så någon bild om hur det exakt var från hans sida får vi aldrig hur många dokument man än släpper. Efterkonstruktion ger aldrig hela bilden. Att publicera allt kan knappt ge rättvisa till någon bara bli som en skitig dokusåpa. Kanske kvinnorna mår bara sämre.  Att män kan vara skräp och efter sex är inget nytt och att kvinnor gör vad som helst för pengar och uppmärksamhet är ingen nyhet heller. En död kan inte dömas på nytt vi kan bara vara upprörda. Vi borde kanske tänka på vår egen moral en stund. Vad skulle vi ha gjort om vi blev inbjudna. Vart går min egen gräns i jakten på fördelar?

Det känns dock att det att några av nutida kungahusens vara eller icke vara är just nu på lervälling. De agerar olika från huvudet i sanden till att städa upp.   England försöker städa upp öppet. Man har en syndabock att hacka på. Stöd för monarkin är tämligen opåverkad där, de yngre är något mer för republik. Över hälften (ca 62 %) stöder idag monarkin. Men det kommer ju nya avslöjanden hela tiden. Det finns inga undersökningar som är aktuella för Nordens kungahus och de inblandade bara en viss upprördhet i Norge så länge. Det kan ju uppstå frågor om republik och valda ledare i stället infödda och ingifta. Eller utfrysning av vissa. Helt opåverkad är det knappt. Men minnet är kort och…. Snart kommer det något nytt att intressera sig åt. Moralfrågor är för komplicerade, ingen är helt oskyldig.

Varför blev Epsteinaffären så stor efter hans död? Beror det på att det handlar om sex, kungligheter som är inblandade politiker som vi känner till namnet eller medians val av exponering. Eller är vi bara sensationslystna lockade av andras sexliv och pengar. Snusket helt enkelt som vi får förfasa oss över. De rika och mäktiga både män och kvinnor är nakna och gardinerna har dragits undan till allmän beskådan.

Bilderna från versailles.

PS En majoritet i norska Stortinget stöder kungahuset.  I röstningen  idag 3 febr. var 141  för att behålla det nuvarande statsskicket 28 mot. Stortinget består av 169 ledamöter.

Att tänka eller bara existera är den stora frågan

Publicerat av
045

En gång under socionomutbildningen ställde läraren den berömda frågan ”Hur vet du att du finns till”? Ingen svarade, några skruvade på sig. Filosofi var liksom onödig slöseri med tiden när de stora samhällsfrågorna ropade på oss. Sedan svarade en elev att andra hade sagt hej till henne när hon kom, så hon måste finnas till. Någon annan sa att eftersom andra ringer till henne och hon svarar, måste hon ju existera.

Du ser väl oss, frågade en elev läraren. Vi finns, ser du inte det?

Är du absolut säker på det? svarare läraren.

Nu kunde jag inte hålla mig utan sa: Jag tänker, alltså finns jag. Historia hade varit mitt favoritämne, Descartes hade fastnat i minnet.

Att analysera vårt eget vara eller icke vara var inte särskilt populärt i socionomutbildningen i början på 80 talet. Man var en grupp, man var helst en vänstergrupp och även proven kunde ske i en grupp. Alla var med. Det var förstås irriterande när elever åkte snålskjuts, men det fanns säkert en orsak till det som kunde redas ut. Diskussionen var den viktiga, att tycka till, inte fakta.

Jag avskydde grupper. Tack vare en orimlig resa till skolan och få busstider fick jag förmånen att vara min egen grupp för det mesta.

Kanske var det just på grund av grupper endast några av den årgången var kvar inom Socialtjänsten efter tre år. Några hade omskolat sig helt. Att vara socionom hos Socialtjänsten är att ta lagstadgade beslut som kan överklagas, inte tyckande i en grupp.

Kanske var min motvilja mot eviga gruppdiskussioner skälet till att jag valde forskning i stället vidareutbildning i psykoterapi där kravet var att gå själv i analys i 20 timmar. Skall jag prata om mitt inre liv (finns det?) i 20 timmar?

Icke, ingen skall analysera mig, sa jag och startade en utredning om behandling av våra patienter i stället. Applåder, blommor, tårta och faktiskt spännande resultat blev verkligt genom att jag tänkte till om patienter i stället om mig.

Men, det kommer en punkt i alla människors liv då man måste tänka till om sig själv och om sitt liv. Det blir som en tröskel man inte kan kliva över utan analys om vad, hur, när, om och varför. Vad är det för liv jag lever? Är det ett liv eller bara en dag som byts till en annan? Vad betyder liv? Andning, äta, sova…mer.  Vad är meningen i att fortsätta som jag gör för närvarande?

Vem är jag? Vad innehåller begreppet liv för mig? Hur uttrycker det sig för omvärlden?

Nu menar jag inte grubblerier över de mindre besluten som att frivilligt byta lägenhet, prova en ny hobby, öppna sparande i någon form eller att slösa besparingar på en resa. Det är valet av liv man tänker leva.  Det innefattar de större frågorna  som att byta land och välja att anpassa sig till det främmande livet, att utbilda sig i flera år fast framtiden är osäker, våga bilda par och gifta sig, få barn och med det besluta sig till ett ansvar för en annan ett helt liv, ja i alla fall arton år om man tänker juridiskt. Att tvingas gå genom en svår sjukdom men välja att inte låta det knäcka en. Hur man väljer att behandla sina medmänniskor.  Att  faktiskt välja att göra en annan illa för att själv få ett bättre liv händer också ibland.

Det sista, bättre liv, kan man aldrig vara säker på.

När jag tänker på mitt liv har det funnits några få ytterst avgörande vägskäl. Det finns inte någon ånger över de besluten. Däremot finns flera mindre val vilka gått rent åt helvete eller i alla fall mindre bra. Hur kunde jag välja så galet?

Har du någonsin stått inför ett vägval som har varit nästan omöjlig att lösa? Hur gjorde du? Eller, lät du allting bara flyta och hoppades på ett under i stället?

Livet förändras inte genom en annan fast det är lätt att tro så. Man måste själv tänka till.

Så här i början av det nya året ger många nya löften åt sig själv. En stor del av dessa faller redan efter några veckor. När jag gick till gymmet på måndag fanns det flera nykomlingar vilka var osäkra med situationen och maskinerna. De var ”nyårslöftare”. Nu skulle konditionen förbättras, vikten rasa och man skulle komma ut som ny, yngre, fräschare varelse. Jag vet att flera av dem försvinner efter ett tag. Besluten trängs bort. Ändå var det ett beslut som gällde ens eget liv, hälsa och kropp, något man själv bär ansvar över.

Hur svårt är det då att ta de stora besluten och hålla de?  Hur ofta tänker vi över vårt eget liv och verkligen finns till?

Som anhörigvårdare ställer man sig en dag frågan: räcker det här livet för mig? Räcker den kärlek som förde oss ihop än som kompensation för att ha fått ge upp en stor del av det liv man önskade sig att leva? Får man tänka på sig själv först? Jag är där nu, efter fem och ett halvt år. Det gör ont att närma sig ett beslut, gå till ett av de stora vägskälen som så länge bara skymtar i dimman.

Jag tänker, alltså finns jag – än. Även om tanken gör ont.

René Descartes född 1596 i Frankrike var en filosof, matematiker, vetenskapsman, präst och jurist. framför allt känd för sin filosofiska sats ”cogito, ergo sum” (jag tänker, alltså finns jag). I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Han inbjöds till Stockholm av drottning Kristina men klarade inte klimatet och dog snart i lunginflammation, 1650 i Stockholm.