Du kan inte tvinga folk att älska varandra. Du kan inte ens få dem att gilla varandras livsstil. Ja, vi äter pizza men få av oss har manifesterat det genom att flytta till Italien. Nu villl S att bostadspolitiken får svenskar att bo närmare de nyinflyttade och integrerar sig genom att bygga några hyreshus bland villor. Men inte där Maggan bor antar jag.

 Hur var och en vill leva är en större sak. Vilka man vill dela sitt livsutrymme med är inte rasism det är att känna igen sig, vara hemma och ha viss trygghet. Det är att kunna prata med sina grannar och första vad de säger, den inre meningen inte bara ord. Det är att ha ungefär samma livsrytm, styra sina barn ungefär likadant. Samsas av det gemensamma utrymmet. Vara kanske blomvakt eller ha städdag på området. Lämna tvättstugan ren. Det är att säga hej och få hej tillbaka. Vi som bor här .

Politiker har förändrat det här landet till ett multikulturellt land. Politiker har inte själva flyttat ut till de så kallade utsatta områdena där en stor del av de nyinkomna bor eftersom de är områden som byggdes sist. Politiker bor inte i ett hyreshus med inga svenska namnskyltar. Det är de som inte kan köpa sig en villa eller bostadsrätt på lugnt ”svenskt” område vilka skall bo och integrera sig med de nyinkomna, göra dem tilll svenskar.

 Men att folk bor och vill bo med sina likar är inte ett rasistiskt påfund så är det i hela världen.

Lilla Somalia, lilla Italien.china town. Försök att vara en stockholmare som flyttar till en liten by i Norrland, redan där skär det sig. Jag har provat på det. Folk söker de som pratar samma språk, ha samma bakgrund, samma livsstil. För att känna sig hemma förändras områden, någon öppnar en mataffär med hemlandets mat en samlingspunkt för de inflyttade. En frisör tillkommer, ett fik.  Man bildar ett litet hemland i den nya världen. Tyvärr kommer också det som upplevs negativt in. Som sätt att lösa problem. Det är inte flickor som vill kasta sjalen som invandrar hit, de är de starkare männen, även de som sysslar med saker vi inte räknade med på grund av politikers naivitet. Klanmentalitet som är starkare än släkten vi själva har. Det kan ta över. Finns det marknad för något finns det utövare. Ingenstans har modell Babels torn lyckats bilda fredliga områden. Folk slåss om sina gränser och sina domäner, vissa intill döden.

Idealet alla lyckliga tillsammans har aldrig funnits.  

Några områden i Världen är i ständig kris, de är länder med olika folkslag tätt på varandra, gränsområden, omstridda platser. Det kan ha varit flera religioner också på varandra förut men ofta har de kristna utplånats och starkare islam tagit över.  Andra länder har militärt styre den starkaste styr. Även vi ropar efter starkare militärmakt men vi föredrar än så länge civilt styre, dock tycker många unga att en stark man är bättre än demokrati. Just nu pågår val showen, tävlan om folkets röster. Än har vi partier som vill ha någon typ av socialism. Lik återkommande villlfarelse ropar en del av de unga efter socialismen. Men de vill inte leva i Kina, Nordkorea eller stå i kön på Kuba, de flyttar inte heller till Ryssland och de kan inte definiera vare sig kommunism eller socialism, de ser Sverige som freebies men inte det som har producerat möjligheterna de som startade företagen som gav jobb betalade skatter för att de känslosamma snöflingorna kan ropa efter fria bussbiljetter och studera till något som inte ger jobb. Trots att socialism har inte precis bringat lycka i Världen lever tanken. Men de nya i våra så kallade utsatta områden röstar rött, de blir avgörande vid valbåset.  Arbetarnas väljarkår och behov har ersatts av nykomlingarna.

Utan problem ingen politikermakt.

Folk som kräver mer och gör själva mindre behöver politiker som tar besluten. Inte kan du ens lägga solpanel på ditt hus utan bygglov och saftig avgift, inte kan du få en automatisk dörröppnare till ditt hyreshus som handikappad, utan beslut i byggnadsnämnden, två små aktuella ex från den politiska byråkratin vi omger oss med.

 Årets val anses redan avgjord men politikerna kastar lockbeten omkring sig. Egentligen har vi hört allt förr, det är inga revolutioner som sker. Den politiska kartan i Sverige kommer att vara lite annorlunda i september efter valet. Det är inte så att liberalismen är död det är bara ett parti som lämnar in. Moderaterna kommer att ha en ny ledare. Kanske någon med hårdare nypor och mer folklig fru/man som bättre vet sin plats och dess begränsningar. Det är lätt att tro sig vara något i maktens värld, ha egna regler. I alla fall behöver Sverige ledare som är i första hand lojala mot Sverige och dess folk och med förmåga att se sina egna begränsningar.

Världen snurrar inte runt oss vi är bara en liten vikt på världens gungbräda.