Jag vill gärna ha en katt. Nu när vi ändå är så stillastående pensionärer finns det tid och plats för en katt. Så jag surfade runt till katthem i närheten. En övergiven kisse är precis det vi söker. Vi som känner oss lite övergivna själva kan nog förstå kattens känslor. 

Men – vi är för gamla. Vi måste ha en ansvarsförbindelse av någon yngre om vi vill ha en hemlös katt från katthem.

…måste en person som har fyllt 65 välja en katt som är 6 år eller äldre. OM det finns en närstående person som kan tänka sig att skriva på en ansvarsförbindelse där man försäkrar att man tar över ansvaret för katten ifall den äldre personen inte längre kan ta hand om den, kan dock köp av yngre katt diskuteras. Person som skriver på ansvarsförbindelse krävs alltid, oavsett kattens ålder, då köparen är 70 eller äldre.

Hm.  Det händer nog att man placerar barn i andra hem med sämre koll än en katt från ett katthem. Är vi äldre verkligen  liksom odugliga?

Nyss såg vi en gammal man, över 90, som inte fick plats i servicehuset för sig och sin sjuka fru för han var för pigg och ansågs väl kunna ta hand om frugan. Idag propsas på att vi arbetar till 67, helst 70 är och den förväntade livslängden är 82 -83 år vilket är bland de högsta i världen, andelen pigga 100åringar ökar och då är man vid 70 diskvalificerad för en katt genom ett katthem.

Jag var inte anförtrodd att ta hand om en katt men får ta hand om mig själv, ibland 3 barnbarn, två plus barn, dotterns hund och min dementa gubbe. Det sistnämnda var den ansvarige äldreomsorgshandläggaren helt övertygad om vid hembesök. Kommunen dvs. ekonomin var till och med glad när jag inte krävde någon boendeplats som kostar skjortan om dagen och ändå hängs snart ut i massmedia som värre än fängelsevistelse.  Att ta hand om en dement person är inte så enkelt som politikerna tror – och en del riskkapitalister anser. Så jag behåller ansvaret över min gubbe.  Har också fixat flygbiljetter för en barnvaktsvecka, 5 ungar var det. Men en övergiven katt kan jag inte ha utan att någon yngre tar ansvaret.

Det är otillåtet att åldersdiskriminera utom i vissa speciella fall som anges i andra lagar lik åldern att få rösta eller att köpa alkohol. Men övrigt kan man inte diskriminera bara för att någon är 70 år. Särbehandling finns förstås på olika vis från att man prioriterar vissa grupper framför andra till att man smiter snyggt undan så ingen kommer på diskrimineringen. På något sätt förstår jag katthemmets regler och deras tanke för kattens väl, men är det OK? Vem garanterar att en yngre ser mer till kattens behov? Det finns ju gott om övergivna katter.

Jag tappade lite lusten att skaffa en katt. I alla fall skall vi först ta en funderade om vår orimligt höga ålder. Men om en hemlös katt smiter in genom dörren kastar vi inte ut den. Kanske ska jag ställa upp ett fönster också?

Äldrevården är nog sämre än livet för en älskad huskatt. Det händer att hjälpmedel, medicin och matvaror för de gamla lätt dras in när andra utgifter är mer angelägna. Ibland är det svårt att förstå prioriteringen när de gamla skuffas undan och nykomlingar tar plats. Det är oundvikligt i den kommunala budgeten att grupper ställs mot varandra när resurserna inte är obegränsade. De äldre som inte är vana att kasta sig över Twitter och väcka debatt skjuts lätt undan.

Nyss läste jag om en gris vars ägare kommenderades skaffa honom sällskap, om inte skulle myndigheterna ingripa. Grisen kände sig ensam. Många gamla människor är tämligen ensamma. När beordras någon att ordna dem sällskap? Men inte en katt förstås…

PS. Detta inlägg uppmärksammades i tidningar.