Så här i juletider och all julskyltning tänkte jag på en person jag hade träffat genom mitt arbete. Den kvinnan hade otroligt god smak, färgsinne och förmåga att få de enklaste kläderna att se ut som miljon dollar. Nu var hon gravid och livet hade vänt sig upp och ner av flera orsaker.

Hon hade en usel bakgrund. Föräldrarna älskade spriten mer än henne. Hon placerades i ett fosterhem där fosterfadern förgrep sig på henne. Socialtjänsten trodde inte på barnet. Vem ska tro på en 10 år gamla flicka som kommer från sådana omständigheter? Hon kan inte veta något om sex ens? Det blev dock besvärligt med anklagelserna så hon placerades om. Blev sexuellt utnyttjad av en i familjen. Hon rymde. Efter ett tag fick polisen fatt henne och hon placerades igen på ett nytt hem.

Hon berättar att hon tog av trosorna och la sig på sängen direkt. Så skulle livet vara. Men det familjehemmet  var ett riktigt hem. Hon blev ett barn och älskad. Men vid avslutad två årig social linje tyckte Socialtjänsten att hon var färdigvårdad och gav henne en etta i en förort genom förtur.

Nu hoppar vi över några år, timarbete och så. Hon skötte sig. Hon återtog kontakten med sina föräldrar och det var bättre med dem nu. Att orka missbruka har sin tid, att sluta sin tid också.

Hon var otroligt vacker. En dag besökte hon en känd klubb tillsammans med en väninna och släpptes förbi kön. Killar flockades runt henne.  Hon hamnade i jetsetlivet på grund av sin skönhet. Hon var den ouppnåeliga skönheten. Hon ville inte bli rörd. Efter några år förälskade hon sig i en kändis med pengar. Livet lekte.  Hon var lycklig.  När hon väntade barn kraschade lyxlivet. Han hade börjat älska kokain mer än henne, sparkades från jobbet, ruinerades bokstavligen och hon satt nu gravid åter i sin lilla lägenhet med sin lyxgarderob.

Det var då jag träffade henne. Barnmorskan på närmaste Vårdcentral vägrade att ha henne som patient på grund av barnafadern. Hon var dum nog att säga hur det var. Hon skickades till enheten för riskgraviditeter fast graviditeten var helt normal. Barnafadern var problemet, inte hon.

Från lyxlivet till arbetslöshet är fallet hårt. Sparpengarna tog slut. Hon sålde en del kläder. Det var svårt för en gravid att hitta arbete.

En dag var hon extra glad och berättade hur hon hade hittat ett jobb. Jag får personalrabatt, sa hon och visade mig en babytröja.

Hon hade varit ute och fönstershoppat. Det var juletider och många affärsfönster var verkligen lockande. Hon såg en som var bara usel. Ingen jul magi där inte. Hon klev in och ville prata med föreståndaren. Hon erbjöd sig att skylta om, gratis. De skrattade men sedan sa någon lite spydigt: gör det då.

När hon hade gjort om hela fönstret anställde de henne som försäljare och för att ta hand om skyltningen av fönstren och placering av kläderna. Hon skyltade om varje vecka. Hon började fundera på att söka vidareutbildning till dekoratör efter barnet var stor nog att få plats i daghem.

Barnet föddes och inte ens det fick barnafadern i andra tankar. Han var kvar i en kvart med sin förälskelse, drogen.

Kvinnan ringde mig då och då samt varje år omkring julen. Det sjunde året sa hon något som alla våldtagna bör säga till sig själv. Eftersom jag inte gav mitt medgivande är jag inte skyldig. Det man inte säger ja till har man inte medverkat i.

Jag kunde bara hålla med henne.

Vi sa till varandra God Jul. Den längsta kontakten med någon av mina patienter var avslutad.

Bild: familjebänk från Järna.