Etikettarkiv: bränder

Det eviga Klimatet ger oss hål i huvudet.

Utvalda

Publicerat av

Valpropagandan är i gång. Vissa kan inte låta bli att svartmåla sina konkurrenter. Men det bör finnas en gräns, eller?

Märta Stenevi kallar sina arbetskamrater – de vilka inte prioriterar klimatfrågan över allt annat – som någon med ”hål i huvudet”. Enligt henne är det en klimatkatastrof just nu som kräver möten trots sommarledighet. Som vi vet arbetar hennes arbetskamrater i Riksdag och Regering. Hon kanske inte ser dem som sina medarbetare utan underlydande med just hål i huvudet?

Att ha det språkbruket hör max till gatuslang. Låt oss passa henne till gatan vid nästa val. Låt oss släppa MP med klimathysterin och misslyckade energiåtgärder till soptippen för misslyckade politiker. Tyckte du att elräkningen var lite hög? Vem la ner Kärnkraften och började riva mindre vattenkraftverk för att vatten ska flöda fritt?

Som stöd till uppfattningen att klimat inte är den katastrof MP målar upp kan vi läsa två professorer som forskar i ämnet. Alltså folk med utbildning och arbete inom ämnet klimat:

https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2022/06/Happer-Lindzen-SEC-6-17-22.pdf

Miljöfrågorna kan dock vara till gränsen på katastrof. Tänk bara på Ukraina. Det är en miljökatastrof.

Ja, det brinner lite överallt, i naturen och krigsområden. Men bränder orsakas oftast av människan. Jag kollade efteråt alla de bränderna jag fick gå runt eller fly ifrån 2018 i USA. Naturen började inte brinna av sig själv. Alla var man – made av ren slarv eller total dumhet. Blixt kan vi inget göra åt annat än vara beredda.

Nyss skulle vi förgås av hetta. Men det räckte bara en dag. Alarmismen är Massmedians älskling. Fakta försvinner i braskande rubriker.

Kan vi själva göra något för vår miljö, det vi har på räckhåll? Ja, vi skitar inte ner vår miljö, den åtgärden är någonting vi kan göra ganska enkelt. Vi tar med oss tillbaka det vi bar till stranden, skogen, vart som helst och sorterar soporna. Vi slänger inte våra uttjänta bildäck i skogen (väldigt vanligt). Vi tänker över vår konsumtion och har inga onödiga shoppingsorgier. Vi tänker mer på att vara och umgås än spendera pengar. Vi är goda grannar och lånar sällanvaror av varandra. Vi lär våra barn att klara sig med smal ekonomi i stället att hamna hos Kronofogden. Vi kräver inte av andra det vi inte gör själva som att slopa bensinbilarna, äta maskar eller vad det nu är klimatanhängarna uppmanar andra till. Vi flyger inte runt i Klimatkonferenser med våra privatjet för att visa hur fina och klimatmedvetna vi är. Mer…

Vi skrämmer inte våra barn utan ger dem verktyg för livet och är alltid positiva till nya möjligheter.

Och, vi kallar inte varandra med fula namn.

Vill du rösta på någon som kallar andra med ”hål i huvudet”?

Bilder: markbrand på Grönland,The Arctic Circle Trail, bränd skog på Sawmill Mountains, Kalifornien, PCT.

Bränder och Trail Angels.

Bränder och Trail Angels.

Publicerat av

Dag 106 på PCT. Allting luktade och smakade rök. Luften, vattnet, maten, kläderna, ryggsäcken, marken jag slog mitt tält på. Röken svävade över området så långt jag kunde se. Landskapet låg som i dimma. Röken skingrades ibland när vinden blåste åt annat håll. Då kunde utsikten vara fantastisk.

Jag hade vandrat genom Castle Cracks State Park i två rökiga dagar. Det var ett vackert område med skog och vatten men rökigt, fast det brann långt borta. Det var inte den första gången jag vandrade i rök. Jag hade gjort en avstickare till Yosemite och på vägen tillbaka såg jag den stora branden (Ferguson Fire)  vars rök jag kom att vandra i efter Tuolumne Meadows. Vinden blåste åt PCT håll. Det fanns inga omvägar att ta. Dalgångarna drog röken till sig. Vinden styrde, så  ibland var det mer och ibland mindre rökigt.

Vid Belden, dag 96, brann det också så en bit av leden var stängt just då och man fick gå runt genom att lifta eller gå. Senare i Washington orsakade några bränder omvägar.

Men nu blåste branden nära Redding (Carr Fire) runt överallt. Jag läste senare att åtta människor dog i branden som började efter en bilbrand orsakad av ett bildäck som exploderade.

Inte särskilt hälsosamt att vandra i rök. Jag hade sett anvisningar på affärer och tältplats hur man bör bära sig åt när det brinner. ”Är du över 65 och inte ser framåt en mile, håll dig inne och stäng dörrar samt fönster.”

Jag hade inget att stänga mot rök. Jag gick vidare.

65 år tycks vara liksom magisk gräns i en människans liv. Tål sämre rök, behöver influensavaccin… Jag hade hört till den sköra gruppen länge men bestämt mig att ändå vara annat än soffsittande gamling i Vårdcentralens hägn. Nu rann ögonen av rök och jag hostade några gånger.

Jag hade nästan slut på mat så tanken var att lifta eller gå till närmaste tätort. Jag kom ur skogen och började gå på asfalten i hopp att få lift till Dunsmuir eller någonstans med mataffär. Då stannade en bil.

  • PCT hiker?

Han presenterade sig som Trail Angel Roy och lovade köra mig vart än jag behövde. Han öppnade bakluckan. Han var försedd med diverse räddningsutrustning och en kylväska. Jag fick en dricka och satt mig i bilen. Han informerade mig om brandläget.

  • Det är inte smart att fortsätta på leden här eftersom det är så rökigt och räddningsinsatser pågår för de bosatta på området. Det vore bäst att hoppa över en bit.

Nej, jag ville inte gå genom ett brandområde eller i närheten av det. De som bodde på området behövde att hjälp, inte jag som kunde välja. Men många vandrare gick ändå vidare fast röken mötte dem.

Det ringde i hans telefon. Någon ville få hjälp att komma ur det rökiga området. Han lovade att åka dit senare. Först skulle han köra mig någonstans.

  • Vandrare ringer hela tiden och vill bli hämtade. Har du ätit frukost?

Han körde förbi Mc Donalds och beställde dubbel frukost för mig. Mc Donalds ville få en bild på den gamla vandraren. Jag satt med juicen i handen och kände mig dum. Sedan körde han genom röken längre och längre bort från leden. Det var säkert vackert om man kunde se annat än konturer av bergen.

Vi pratade om vad vi hade gjort i livet. Vi hade flera beröringspunkter, märkligt.

Jag hamnade i Ashland. Först där var luften ungefär klar.  Roy körde en runda, visade den bästa mataffären, sportaffären och annat sevärt. Sedan placerade han mig på ett bra hotell och betalade. Jag protesterade med kreditkortet i handen till ingen nytta. Han lyfte in min ryggsäck till rummet, lämnade sitt nummer om jag behövde mer hjälp eller skjuts tillbaka till leden och gick.

  • You made my day, sa han och försvann.

Jag var stum av förvåning. Jag skickade senare ett tack SMS till honom och vi hörde av varandra några gånger.

Vid mataffären träffade jag flera andra som också hade skippat röken. Dagen efter skulle vi ta oss tillbaka mot leden. Men nu var det mat som gällde. En frukost till först. Sedan matinköp. Jag handlade mat både till leden och till hotellrummet. När man var i stan gällde det att äta något mer näringsriktigt än nudlar.

Jag gick runt i stan. Sedan åt jag en lyxvariant av hamburgare att grunda med. I hotellrummet åt jag sushi, frukt, ost, jordgubbar, chips … till nyheter. Jag växlade mellan CNN och Foxnews,  mellan de Trumphatande och Trumpvänliga.

Dagen efter fick jag lift efter att ha gått 3 mile genom staden.  En Trail Angel stannade och lovade köra mig om en timme. Han hade ett bokat möte så han kunde inte tidigare. Men då såg han en bekant bil och stoppade den. ”Elina behöver skjuts.” Hur visste han vad jag hette? Var Trail Angels i kontakt med varandra?

Väl vid leden fick jag ett meddelande: Glad att höra du är på leden igen. Det var Roy.

Några gånger till var luften rökig men bara så man kunde ana att bränder pågick. Dag 114 kom jag till Crater Lake (bild ovan). Jag hade tur. Jag hörde folk skrika av glädje. Den sista veckan hade sjön inte ens gått att se. En hel månad hade Crater Lake gömt sig under rökmattan och dimman av olika grad. Men idag var det helt klart. Vandringen runt sjön var en av höjdpunkterna under PCT vandringen. Så magiskt!

När jag skriver detta härjar flera bränder, den mest omfattande är i Paradise med 50 döda hittills.

Olika teorier finns för de  stora brändernas orsaker. Anklagelser haglar.  Är klimatförändringarna orsaken till ökat antal bränder? Infrastruktur som elledningar vilka krackelerar? Dåligt skötta skogar? Åsikterna går förstås isär men  torka, varmare väder och låg fuktighet får elden att sprida sig oavsett grundorsaken. Så man kan säga att klimatförändringar och ökade bränder är länkade till varandra.

Åska är en orsak vi knappt kan påverka. Om vi kan påverka klimatet är jag också tveksam till. Att vi kan påverka vårt agerande i miljöfrågor är däremot klart men vi är för lata och politikerna har annat att syssla med i sin sandlåda. Kanske är vi också för många för vårt lilla planet? Kanske är jag skyldig för att jag flyger? Det är kanske av mindre betydelse för det hela att jag sorterar sopor och lever enkelt? Kanske har tåget gått för vår planet, precis som tåget här hemma som jag inte har råd med utan tar flyget?

En del av bränder är resultat av enskilda människors agerande. Man tänder lägereld ute i den torra naturen och har inte vatten nog att släcka den. Ett bildäck exploderar och brandsläckare finns inte i bilen. Något elfel med gnistbildning i vanskötta ledningar. Och torkan är brandens vän. När det är så torrt sprids elden med fart och den kan brinna år.

För att få tända eld i naturen i Kalifornien bör man ha ett tillstånd och den får man efter en Internetkurs. Att elda var oftast förbjudet på hög höjd. Jag hade ett tillstånd. Jag tände aldrig lägereld. Jag använde gaskök och var extra noga med vart jag ställde den. En gång fick jag visa upp tillståndet för en Ranger.

Att gå genom de tidigare brandområdena var både trist och magiskt. Som en spökskog med fallna träd, svarta stammar och växtlighet som åter tog fart. Allt kommer åter fast i annan form. Naturen hittar alltid en ny utväg. Gör vi det?

Brandbilder överst: Ferguson Fire, Yosemite Nationalpark.

När världen brinner kan vi grilla pinnbröd.

Publicerat av

Hur blir områdena ”utsatta”, det som Polischefen Eliasson ropar hjälp till?

Det finns kännetecken innan området blir särskilt utsatt men det har inte politiker och polischefen brytt sig om. Det är inte fattigdom i sig även om man ofta skyller på det. Om fattigdom är skälet till missanpassning och utsatthet  vore många jag har känt kriminella. Även jag. Alla fattigpensionärer vore ute och eldade upp de rikas bilar. Många ensamma mammor rånade affärer för att få det andra har till sina barn.

Så är det inte. Det är inte pengarna. Begär efter mer kan vara en del av det hela. Men fattig är inte automatiskt samma som stenkastare, mordbrännare eller rånare. Hunger kan göra  folk radikala men man behöver inte svälta i Sverige.

Hur blir ett område särskilt utsatt? Eller ska jag säga övergivet av resten av samhället? Jag bodde ett tag på 90 talet på ett sådant område i en tjänstebostad och flyttade därifrån så fort det gick. Det var ett katastrofområde redan då men man kallade inte dessa områden som utsatta eller no-go-zoner på den tiden. Inbrott och stölder. Missbruket var omfattande. Dottern kunde inte gå hem ensam på kvällen utan jag fick hämta henne från pendeln. Det pratades 90 språk på området enligt tolkbehov, rena Babels torn. Många var från Turkiet, det sönderfallna Jugoslavien och Afrika. Huset var skitigt, sönderslaget och i källaren bodde råttor och missbrukare.

När husen byggdes på 70-talet sa kommunen: bygg så många lägenheter som går och så billigt som möjligt. Man byggde in risker direkt. Mellan de höga hyreshusen fanns asfalten, lägenheterna hade billig materiel och det var tätbebyggt, så tätbebyggt. Dit hamnade de som var sist på bostadsloppet, ekonomiskt och kö – mässigt.

En stad växer alltid utåt. Det är naturligt att nykomlingarna och de med lägre inkomster hamnar på förortsområdens nya hyreshus. De med pengar och lånemöjlighet bor i villor och bostadsrätter med gröna gårdar omkring.

Hur utmärker sig utveckling till utsatta områden? Ett tecken är när du hittar den första nedbrunna bilen när du går ut från huset. Hände häromdagen, fast det var ingen bil utan motorcykel. Ingen städade bort det. Efter en vecka är bitarna kvar på gården. Några bilbränder till i närheten hände inom en vecka. Nästa stod inte ens i lokaltidningen.

Ett tecken till är när skolan eller daghemmet har eldats upp under natten. Det hände också här och det var inte första gången. Det kan ju vara en olycka men inte flera gånger.

Skolan är bland det viktigaste samhällsinstitution vi har. Alla barn får gå i skolan. Det är jämlikt. Sedan händer något. Skolresultaten sjunker, troligen på grund av språksvårigheter och utbildningsnivå. De svenska föräldrarna börjar köra sina barn till andra skolor. Lärare slutar, outbildade vikarier tar vid. Skolor delas till bra och sämre. Någon politiker föreslog skoluniformer till de sämre skolorna. Varför inte stämpel i pannan? Många barn lämnar skolan utan godkända betyg, blir inte behöriga till gymnasiet och hamnar sedan i arbetslöshet och bidragssystem.

Kön till läkare på vårdcentralen blir ohanterlig. Många slutar och byter arbete till lugnare områden. Det är vårdpersonalens marknad för vi har för lite av dem eller för många hjälpsökanden. Det tycks ske just nu på vår förut så väl fungerande VC.

Utomhusvåldtäkt sker på friluftsområde eller park.  Kvinnor börjar undvika att gå till ensamma platser och löpstigar.

Sedan blir utelivet livligt på kvällarna. Men det är mest yngre män som drar runt i centrum.

Hemtjänsten som måste besöka de gamla på kvällarna förses med larm. De försöker gå två och två.

Centrum  pollas  för att minska affärsrån men då är det redan för sent. Det börjar bli tomma affärslokaler.

De  som har råd börjar fly området. Som en sa: nu är det bara några gamla finnar och turkar kvar, de som inte har råd att flytta, alla andra är från Mellanöstern och Afrika på vårt område. Detta är en nyckelhändelse. Det bildas grupper och områden: vi och dem. Den svenska flykten bidrar till etniska enklaver. Bara invandrare, ingen integration. Ingen integration, egen stadsdel till den grupp som är starkast.

Villaområdet i närheten sluter sig till grannsamverkan, bevakar husen för varandra, installerar säkerhetsdörrar och köper lampor med timer.

Snart första skjutningarna. Kriminella grupper börjar synas helt öppet och börjar styra området. Vissa affärer kan betala ”skyddspengar”.

Ungdomar dras in i kriminalitet och de härjar på kvällarna med skadegörelse.

Kommunen putsar upp centrum för det är säkert fel på planeringen. (Lööf föreslog ju det. Ingen nyhet.)

Socialtjänsten öppnar lokal där man pratar med folk genom en lucka eller de gamla lokalerna rustas med hinder. Socionombristen blir akut. Sjukskrivning på grund av stress och hot vanligt. Arbetsuppgifterna stämmer illa med ens utbildning. Mera arbete lastas på Socialtjänsten som att avhjälpa radikalisering på området.

Samhällsservice slår igen som bank, polis, Försäkringskassa.

Socialbidragen tar en alt större del av kommunbudget. Höjd skatt. Olika statsbidrag som täcker föga.

Äldreomsorg krymps och osthyvlas. Äldreboenden stängs och blir lokaler för ensamkommnade. De gamla får köa på en plats förgäves. Servicen försämras som att man stänger servicehus eller omvandlar de till något annat. Sker just nu i min kommun.

Missbruk ökar och blir synlig. Du kan köpa droger utan problem. Det händer att droger säljs på matställen.

Arbetslöshet. Olika  projekt för arbete, diverse ”hittepåjobb” startas men det ger inga vanliga anställningar utan betalas med skattemedel. Samhället har föga behov av enkla arbeten. M föreslog nyss utvidgad RUT för de äldre som hundrastning, flytta möbler. Flytta möbler!  Tror M verkligen att det skall rädda arbetsbristen för outbildade?

Kriminalitet  och försörjning genom det är mer omfattande än polisen klarar av.

Stöder, inbrott och annan brottslighet ökar oavsett vad polischefen säger. Brott vi kallar hedersbrott är synliga. Polisen kämpar och gör sitt men motståndet att till ex vittna är kompakt. I stället tack för hjälpen utsatts polisen för stenkastning eller värre.

Polisen åker inte in på området med en (1) bil.

Ambulansen åker i följe med polis.

Brandkåren åker inte heller utan polis.

Det finns säkert mer… Och vad gör vi då? Nödrop från polischefen som skulle hålla ordning. Vi har en kris. Hör ni att Eliasson ropar på hjälp?

Hur blev det så här? I ett nästan mönstersamhälle? Landet med välutbildat folk,  god ekonomi och stora skatteintäkter? I ett land som är givmild med sitt välstånd? Som har haft gränserna öppna för hjälpsökande? Landet som är det mest jämlika i världen?

Var politiker för entusiastiska inför det nya multikulturella samhället?

Ett välståndssamhälle tål inte hastiga ekonomiska och ideologiska förändringar. Välståndet är inget man har i lager, det måste arbetas upp varje dag genom människor som bor i landet. Händer inte detta blir det oundvikligt att samhällskanterna raseras och raserar.

Jag tror att vi får sänka våra förväntningar på vad Staten och Kommunen klarar av och bli mer självförsörjande oavsett vad det gäller. Det är dock svårt när skatteuttaget stiger på olika sätt. Vi är fostrade till att Samhället servar oss på olika sätt. Dags att sluta med det?

Det är ändå så mycket bättre här än i flera andra länder. Ska vi trösta oss med det?

Polisen har presenterat sin nya rapport om utsatta områden i Sverige där antalet ”särskilt utsatta” områden ökar från 15 till 23, vilket bekräftats av rikspolischefen Dan Eliasson.

Antalet kriminella i de totalt 61 områden som klassas som ”utsatta” uppgår till 5 000 och där finns 200 kriminella nätverk, enligt rikspolischefen. SÄPO ökar sin beräkning från 200 till några tusen terrorister i landet.

Utsatta områden kännetecknas av hög kriminalitet, hög arbetslöshet, många socialbidragstagare och många invånare eller med invandrarbakgrund. Kännetecknande är också parallella samhällsstrukturer. Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag. Obenägenhet hos befolkningen att delta i rättsprocesser.  Våldsbejakande religiös extremism.

Bränder av olika art

Publicerat av

img_5465

Den femte dagen under vandringen på Arctic Circle Trail i Grönland kom jag till stranden vid sjön Kangerluatsiarsuaq. Jag kände brandlukt. Röken svävare över vattnet.

Inga vandrare kom från brandhållet.

Det hade ryktats om en brand på stigen. En stuga var kanske uppbrunnen? Någon hade försökt sig att använda paraffinvärmaren? Slarv med kokning? En jäkla rökare? Den knastrande torra tundran brand lätt. Några träd fanns ju inte men torr mossa, vide, blåbär och andra vissnade växter. Vem vill gå över en markbrand?

Termometern visade +32 C. Var det möjligt? Jag var ju på Grönland. Landet som täcks till 80 % av is.

Jag hade mött sju vandrare på stigen. Fyra av dem vände tidigare. Tre av dem satt nu på den berömda sandstranden ibland kallad Caribbean Beach och funderade.

Tre erfarna vandrare. En kemist med magisterexamen, en astrofysiker och en universitetslärare i fysik satt på sandstranden och analyserade läget.

Röken smög sig närmare. Gruppen slutade analysen och vände. ”När det sticks i ögonen, då sticker man”, sa de.

Jag ville inte ge upp. Jag började gå från stranden uppåt på den nästan tvära stigen. Det luktade mer rök. Jag fick svårt att andas trots att röken såg ut att sväva långt borta. Det blåste mer och jag stod hastigt i ett grått rökmoln.

img_5475

Jag kom på skolbranden i flickskolan när jag var 13 år. Det var ingen modern skolbrand när någon tuttar på utan en arbetsolycka. Vår lärare gick ut för att undersöka varifrån röken kom. Hon kom inte tillbaka eftersom hon tuppade av. Jag var klassens tuffing och tog oss alla ut. Jag blev omnämnd i nästa dags morgonbön.

Det vi oroade oss då var våra kvarlämnade skolväskor. I dem låg våra läxor. Skulle det bli tillsägelse i morgon när vi inte hade gjort läxan?

Röken var nu stickande i ögonen. Det syntes rökmoln ungefär vid älven som rann från sjön Kangerluatsiarsuaq. Ja, det var inte så mycket till flod längre på grund av torka.

Jag vände tillbaka. Må det bli regn nu så kan fortsätta. Det blev det två dagar senare, för sent för mig att vända åter.

När jag låg i tältet tänkte jag på de många bränderna i Sverige. ”Hur kan det brinna så mycket i Sverige med er elektriska standard?” frågade astrofysikern.

Det är en viktig fråga som ingen vill röra i.

Hur gör vi när det brinner? När det brinner på platser dit brandkåren inte går utan polishjälp annars får de slangarna avskurna. Vänder vi, kanske muttrar något ilsket? Tar bara en annan gata när en bil brinner på parkeringen? Pratar vi inte med förövarna med bensindunken? Nej, det kan innebära en sten på huvudet. Vad gör föräldrarna när deras ungar går ut på kvällen med en dunk eller molotovcocktail? Ser de bara åt annat håll? Kanske TV n är på med något nöjesprogram? Kanske säger de sig ha varit naiva, ursäkten myntad av självaste Statsministern.

Hur ser vi på de bränder som sker i Sverige? De eldsvådor vi betalar med skattemedel eller prisökningar? Funderar vi vem och varför när skolan brinner, när bilen är utbrunnen på morgonen och soprummet ryker?

Väl hemma i Sverige passerade bilen en brunnen skolbyggnad. I den uppställda skylten från byggföretaget stod att de utförde renovering.

Renovering? Är det så återbyggnad av en bränd skola kallas nu mera?

img_5469img_5477