Befolkningen i Världen ökar, faktiskt även i Sverige.

I praktiken är vi inte så långt från stenåldern men i Statens principer är vi det nya jämlika folket. Jämlikhet i Sverige handlar ofta om lika många arbetstimmar i veckan och lika många år i arbete både för män och kvinnor. I det ryms graviditet och barn väldigt dåligt. Än så länge är bara kvinnan gravid i kroppen men det ses inte som speciellt skyddsvärt. Mödrar hyllas inte precis.

När mamman väl fött barn, på sjukhus eller någonstans på vägen dit med bilförlossning, kommer tjat om att snabbt gå till jobbet. Att vara föräldraledig med babyn är en förlustaffär för pension, så där om 30 – 40 år. Är pappan hemma och föräldraledig är det beundransvärt. Jämlikhet skall ske under barnets första år, under föräldrapenningdagar. Sedan är det mindre viktigt. Det ropas inte efter fäder när tonåringarna krisar.

Sedan finns daghem. De flesta barn går i daghem. Förskolan heter så i folkmun.

Att lämna små barn till okända personer i Kommunal vård för att gå till lönearbete var inte det man tänkte som moderskap under barnets första år. Att lämna ett – två år gamla barn i daghem, barn som inte kan uttrycka hur de mår annat än med gråt är faktiskt skrämmande. När man väl gör det är tiden för barnet krympt. Ofta består föräldraskapet av uppmaningar, vård och hushållsarbete. Tiden är för kort.

Att barnet har sin barndom och minnen från daghem är inte längre lockande för kvinnor. De mammor som har pengar nog eller en man med bra lön, vill vara hemma med sitt barn längre tid. Kanske de tre magiska åren. Minns ni det? Inte. Det var på min tid när babyn ansågs behöva symbios med modern först och under barnets tre första år lades grunden till moral och tillit. Jag tror på det än. Jag är så gammalmodig att jag påstod även i mina föreläsningar att graviditet är 18 månader. 9 i kroppen och 9 utanför.  Alla som hade fött barn applåderade. Män som hade barn klappade och skrek ja, ja. De barnlösa såg bara förvånade ut.

Som sagt det var gammalmodigt. Graviditet är väl ingentin, bara naturligt. Man skall dela föräldraledigheten helt rättvist, amma bara inte för länge. Du kan förstås pumpa på jobbet som en politiker sa.  

Förr som sagt var det bra att vara hemma de första åren. Idag blir ditt barn efter i allting om du inte har barnet från späd ålder i daghem. Så kan psykologin ändras till det som passar Staten. Dessa ”soft girls” som vill vara hemmamammor hånas offentligt, men inte föräldrar som har sina barn i daghem på heltid. Det har inte precis varit trygga förhållanden i alla daghem. Bli inte grinig nu om ditt barns daghem var toppen för barnet. Var glad.

Man jagar spädbarnsmammor på olika sätt. Nu mera kan du också ge bort en del av dina föräldrapenningdagar till någon annan. 45 dagar per förälder eller 90 som ensamstående.

Hittills har ca 2 300 svenskar att överlåtit föräldraledighet till en annan, inte fadern alltså. Det vanligaste är att kvinnor överlåter föräldradagar till en farmor eller mormor. Men visst finns det risker för fusk, men det får man överse med. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) är nöjd att möjligheten nyttjas, särskilt bland ensamstående kvinnor.

Majoriteten av föräldradagarna tas ut av kvinnor och min förhoppning är att detta kan göra att livspusslet går ihop enklare så de kan återgå till arbetslivet tidigare, säger hon.

Skäms hon inte? Komma till arbetslivet fortare! Livspusslet lättare när du jobbar? Blev du ensamstående mor ska du till jobbet fort som f.. och någon annan kan ta hand om spädbarnet.

Allt handlar om pengar, skatteinbetalning och den pension som kanske kommer.

Förra året var barnafödandet det lägsta i Sverige på flera hundra år, inte i antal räknat utan i procent. Sedan mätningen av antalet barnafödande startade 1751 noterades lägsta siffran år 2024. Då föddes 1,43 barn per kvinna, säger Forssmed, Sveriges socialminister, oroad av kvinnors ovilja att föda barn.

År 2024 var antalet födda 98 500. Under 2024 avled 91 300 personer i Sverige så det föddes fler än det dog. Ca 35 000 aborter, de flesta tidiga.  År 2024 var det också 29 700 fler som invandrade än utvandrade. Asylsökande och massflyktingar ingår inte i statistiken över invandrade förrän de har fått uppehållstillstånd och folkbokfört sig i Sverige. Så utan dem var folkmängden i Sverige 10 587 710 personer december år 2024. Antalet kvinnor var 5 262 925 och män 5 324 785. Befolkningsökning var 0,4%.

Befolkningen totalt i Världen är inte minskande utan ökande. Vi är inte i närheten av ”Children Of Men”, se gärna den filmen. Befolkningen borde i stället minska för det heliga Klimatets skull. Desto färre vi är desto bättre för Klimatet. Det är ju det viktigaste, utöver krig som vi bedriver. Även NATO säger sig bli klimatvänlig.  Krig är inte precis klimatvänligt. Gå och ta en runda i Ukraina och Gaza och prata sedan om klimatvänlighet.

För, klimathot, det mals varje dag. En skön, varm sommardag som idag är nu mera ett hot. Regn klimatkatastrof. Snöbrist unikt. Varje normal sak som händer med vädret är hot. Ofta sker katastrofer på grund av usel planering, inte av klimatet. Inte kan meteorologer spå väder så bra, de är inte ens överens om dagens väder, men klimatet om några tiotal, kanske hundratal år är de säkra på. Men närmiljön krackelerar med krigsrester, skräp och miljögifter. Det bryr sig ingen om.

Så, färre barn är en välsignelse. Kanske vi kan då ta hand om barnen på bättre sätt? Kanske då kan vi sluta jaga kvinnor till arbete innan de har slutat amma och – törs jag säga – symbiosen avklingar. Pappan tar över sedan och ingen på pappans jobb hindrar honom att vara hemma, varken med ord eller negativa förändringar. Föräldraparet beslutar helt själv vad är bäst för dem och deras baby.

Staten har inte varit speciellt familjevänlig. Ja, ibland slängs det in lite extra bidrag till barnfamiljer men det är aldrig hållbart för framtiden. Bidrag bygger ingenting. De heterosexuella förhållandena och speciellt de vita arbetande männen är liksom ute. Ingen tackar dem precis. Olika bokstavskombinationer för ens sexuellt beteende, könsbyten på papper även för icke myndiga personer och deltagande i Prideparader har varit viktiga för alla politiker. Nästan alla, ve de som inte hissar Prideflaggan. Inget ont om Pride, men skall vi ha familjebildning måste Staten ha intresse också av det, vara familjevänliga, barnvänliga, ha 20 års perspektiv på uppväxt. Än så länge behövs det ett ägg från en kvinna och en spermie från en man för att livet skall börja.  Snart är väl det obehövligt men så länge barn inte tillverkas på konstgjort sätt måste även män frågas varför blir det inga barn, inte bara kvinnor.

För, Regeringen är orolig. Nu tillsätter socialminister Jakob Forssmed (KD) en utredning för att identifiera hinder för högre födelsetal. Det säger han på en pressträff.

När det föds färre barn är det tydligt hur viktigt barn är för världen, säger han.

Tänk, han kom på det!

Han säger att utvecklingen påverkar det svenska samhället i stort och får betydande konsekvenser, som minskat BNP och skatteintäkter.

Så, det handlar inte om barn, det handlar om framtida pengar för Politikers planer. Det oroas över storleken av Statens kassakista och mängden folk som Regeringen kan styra över. Mindre pengar och färre medborgare gör att Regeringen och Kommunerna måste börja planera bättre. Allt trams och hjärtefrågor bort och det nödvändiga för Samhället prioriteras.

 Och det valet är så plågsamt för politiker.

PS. Om du klickar på ”barn” i sidofältet finns flera artiklar om just varför barn.

PS2. Filmen Children of Men går att streama på SVT Play. Se den om du inte har sett den redan, kanske till och med några gånger.

Bara grus. Om att säga nej.

Jag kände en person som hade börjat med narkotika strax efter 18 år fyllt. De flesta patienterna hade debuterar som yngre så varför började hon som vuxen? Vad hände? Jag kände ju många narkomaner eftersom jag hade arbetat inom den socialtjänsten i en Kommun och nu som terapeut  på sjukvården.  Hon var en av många som hade trasslat till livet.

Idag när flickor säljer sig på olika sätt genom Internet, filmer, TV serier, betalsidor och massagesalonger var hennes forna arbete rent av sedesamt. Hon var en strippa i en av klubbarna i staden. Detta var på 70 – 80 – talet då strippklubbar var än upphetsande exklusiva. Hon var riktigt snygg, jag fick se hennes strippa bilder.  Kruxet var att flickan var knappt sjutton när hon började. Åldersgränsen var 18 år eller 21, beroende på klubben, för att få bli strippa.

Hon kom från en familj som hade gott ställt. Hon fick vad hon pekade på. Föräldrarna sa aldrig nej. Det var som om de inte kunde det ordet. Hon hade saker in till andras avundsjukegräns. Så hon fick svårt att smälta in och få vänner. Skolan var inte så kul fast hon hade hyfsade betyg. Hon skolkade. Föräldrarna förstod henne. Hon skulle få vila upp sig.

Matte var hon riktigt bra på.

Hon var skicklig på att räkna ut vad som lönade sig, vad inte.

Hon ville strunta i gymnasiet och arbeta i en strippklubb.  Hur hon kom på det kunde hon inte komma ihåg nu, långt senare. Men hon var ju för ung.  Pappan besökte föreställningen innan han skrev på. Det var ju inte så farligt. Snygga tjejer. Med viss tvekan skrev  också modern på.  Det var då ok för klubben.

Att vara nästan naken på sitt arbete börjar tära med tiden. Man kanske inte tänker på det, det är bara som att vara på en badstrand utan BH. Men i vår civilisation är det inte avsett att visa oss nakna överallt.  Och för alla. Medan man växer upp formas gränserna vad vi visar och till vem. En femåring vet redan.

Idag är nog de gränserna väl så krackelerade. Nakna kvinnor, kanske med lite tejp, nät eller en kudde för, ser vi i offentlig miljö varje dag. Och fotograferna springer efter.

Så, jobbet som strippa började på att tära. Män ville ha privata träffar, de erbjöd pengar mot sex. Någon gav henne något uppiggande, amfetamin. Det kändes bättre. Hon var inte den enda som piggade upp sig med något på det jobbet.

Hon var påtänd på jobbet men kunde hålla en gräns. Jobbdrog, inte hemmadrog. Sedan började hon tänka. Varför betala för droger när man kan ta betalt. Hon startade eget på drogbranschen och om ett par år  slutade hon på strippklubben.

Det blev en karriär inom droger. Pengarna rann in och ut.  Nu mera sköts knarkaffärer oftast av utlänningar och olika grupper tävlar om marknaden med död som följ. Men då, under amfetamins tidevarv var det väldigt svenskt. Även så att Staten delade ut amfetamin per recept till användare. Jag hade senare några patienter vilka började knarka  som  barn, den yngsta vid 8 är, för deras föräldrar fick så mycket att det blev över.

Ett misslyckat experiment och förakt mot medmänniskor.

När jag får henne som patient är hon på väg neråt från allting. Deprimerad. Nu arbetslös när drogkarriären är över. Jag har än vänner, säger hon och då menar hon sina tidigare langare vilka också andas sin sista tid. Några är döda. Drogförsäljare slutar ofta med oklar död i en källare, ungefär.  Hon är trött. Hälsoproblem. Undrande över var livet bara så här. Vad var det som hände, egentligen.

Hon tyckte allting var bara som grus.

Det finns föräldrar som har svårt med ordet nej. Som älskar sina barn men inte inser att kärlek är ibland nej. Föräldrarna måste skydda sina barn. De måste forma gränser. Ungefär som  i Systembolagsreklam. Lär man barnen att föräldrars nej är nej, är det sedan lite enklare när andras ja stormar in.

Men, man skall inte ropa nej utan att hjärnan är i gång.

Normalt behövs det inte så många nej. Barn tar först efter föräldrar, sedan kommer Världen in. Idag sker det sista alltför tidigt.

Många föräldrar kämpar på idag. Deras makt att styra och lära barnen – det som kallas uppfostran – delas idag av så många personer och på olika sätt. Det finns inte en perfekt modell. Fröknar i daghem, fröknar och magistrar i skolan, fritidshem och hobbyer, kamrater, kanske deras föräldrar, personer som skilsmässor för in, även sjukvård, ibland Socialtjänst och sedan Internet med miljoner förebilder och det – här – är – rätt – influerade. Lärare är sällan förebilder, som de var på min tid, medan Internet bjuder hela  Världens modeller.

Lägg till gatans makt. De alla som ser ut att ha framgång och  gott om pengar. De med Rolex, vit bil, Armanikostym, utlandsboende, skönhet  och framgång … kändisarna av olika arter.

Det gäller att säga ja och nej i tid och rätt tillfälle för sedan tar Världen över. Och den är inte alltid god.

Jag tycker nog synd om föräldrar idag. Det är ett hästjobb att leda ungarna till vuxna självständiga fungerande personer.

Att få egna barn har blivit mindre populärt idag. Barn har slutat vara livets mening.  Inte alltid men ofta nog. Kanske är det inget märkligt om vi börjar räkna alla orsaker till det, som Världsläget, ekonomin och att kvinnor inte är helt förtjusta i att föda barn och lämna dem snarast till andras vård för att återgå till lönearbete.

Hellre en hund än en unge har blivit lösningen för behovet att vårda För, att vårda och skydda något levande nära oss sitter nog i våra gener.  

Det råder dock ingen brist på barn i Världen, även om Västvärldens politiker gnäller.

Om amfetaminutdelning:

https://carnegieinst.se/wp-content/uploads/2012/03/narkotikapolitik.pdf

Bild: grushög från Grönland.

arbete barn brott budget böcker Corona demens död EU film framtid invandring islam jul klimat krig kriminalitet kultur liv mat Miljö minnen natur Pacific Crest Trail PCT pengar politik politiker Regering resor Ryssland sjukvård skog skola socialtjänst Sverige terrorism Trump Ukraina USA val vandring vård yttrandefrihet äldreomsorg

Nog med barn i denna Värld?

Varför vill inte kvinnor ha barn, undrar även Statsministern. Ser vi inte längre barn som livets mening? Är barn bara ett val som allt annat?

Att ta hand om barn är ett livslångt åtagande. Alltid förälder även om barnen har flyttat hemifrån. Förälder– barn konstellationen är ett ansvar, i början ensidig, sedan ansvar om varandra. Blod tjockare än vatten brukade man säga. När barnet är litet får förälder  avstå från en del egna önskemål. Om föräldraskapet har fungerat brukar barnen i sin tur ge tillbaka i form av hjälp och omsorg.

Men det är inte alltid så. Barn och föräldrar kan bli en besvikelse också. 

I Sverige strävar politiker efter jämlikhet mellan män och kvinnor. Vilken fantasi. Så länge kvinnor föder barn finns inte den fullkomliga jämlikheten vi eftersträvar. Vi borde nöja oss med lika värde.

I åratals har kvinnor fått höra att lönearbete gör dem jämlika. Ha ett jobb, heltid helst, det är viktigast. Om paret får barn skall kvinnan snabbt tillbaka till jobbet. Jämlikhet är exakt delning av föräldradagar. Som en vänsterpolitiker (man) sa: man kan pumpa mjölk på jobbet. Män som är föräldralediga hyllas av politiker som jämlika, men inte mamman.

Symbios och sånt är totalt gammalmodigt. Att graviditet i sig skulle påverka kvinnor mer än män ses som ojämlik trams. Jag som påstod under mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Jag  borde ha förbjudits att föreläsa. Sådant ojämlikt  påstående! Ändå instämde hela auditoriet, även männen.

Snart skall daghem ta över det lilla barnet. Tänk dig att lämna ett barn, som inte än pratar, kanske bara några ord och inte kan säga hur den mår annat än med gråt, till okända människor i ett daghem du som  förälder inget vet om.

Skandalerna har inte heller uteblivit. Kriminella, pedofiler och icke svensktalande har ibland anställts. Daghem har också varit sparmedel för Kommunens ekonomi. Kan man dra in något för barn och gamla gör man det, men kallar det för någonting annat. Min kommun vill stänga de små daghemmen. En stor drar mindre personal.

Det finns fina daghem men hur vet du det – egentligen –  innan ditt barn har varit där en längre tid?

Idag ser inte kvinnor det så lockande längre att föda barn till daghem.

Om vi går längre bakåt än till daghemsporten finns mödravård och förlossning som inte riktigt motsvarar kvinnors önskan. Mödravårdskontrollerna är för få för att hinna upptäcka extra behov hos blivande mödrar/familjer. Alla är inte perfekta superglada spiknyktra kvinnor från den dagen de planerade att få barn eller det kanske bara blev så. Eftersom kvinnor skall leva som män, det är måttet, gör en del det. Hur? Tänk efter lite.

Sedan försöker den blivande mamman få plats på förlossningen någonstans. Det finns alternativ i storstäder men bor du på glesbygd, från Dalälven till norra gränsen, är du glömd som födande kvinna. Det finns dock ”föda i bilen” kurser. Jag är säker på att intresset för ett barn till har efter sådan upplevelse krympt till noll. Förlossningsskador var nästan okänt begrepp förr. Nu i den rena ”drive  in system” stressas den födande kvinnan. Kanske därför kvinnors underliv får skador?

Ingen anser gravida och spädbarnsmödrar som något speciellt vi bör värna om. Graviditet är ju bara naturligt, se på djuren.

Små barn är inte viktigare än heltidsjobb. Att ta hand om och fostra barn är litet sidojobb som sker under några timmar mellan daghem, jobbet, affären, matlagning och annat hushållsjobb och tid med nödvändighetsartikeln: mobilen. Ve om ungen inte sover, hur ska föräldrar  då orka gå upp klockan 6.30 och rycka upp det motsträviga barnet till dagis.

Idag väljer kvinnor sina liv. De har preventivmedel och fri abort. De har modeller i verkligheten och speciellt på Internet. De yngre kvinnorna vill vara vackra, unga, ha pengar att spendera. Många vill ha ett jobb där de gör karriär, blir något eller i alla fall syns. helst på Internet. Många kvinnor ser sitt liv ur sin egen vinkel, inte pappa Statens. De ser sina trötta föräldrar, som har fyllt sin plikt att både arbeta och ha barn.

Dagens unga kvinnor vill inte dit. De har valmöjlighet. Kanske ångrar de sig senare men fruktsamhet är begränsad, inte evig.

Dessutom skrämmer politikerna oss alla om framtiden. Klimatet hotar oss. Det brinnande helvetet alla kommande barn får uppleva, eller var det en ny istid. Vem vill få barn till den Världen? Är det inte bra att kvinnor föder färre barn så Klimatet blir bättre? Är  inte Klimatet det viktigaste vi har att ta hand om? Det har låtit så i flera år.  Är inte de barnlösa kvinnorna och männen rena miljöhjältar! Många ledande politiker nu eller strax bakåt har inte heller barn. Är de inte modeller för andra?

Den som inte har barn behöver inte tänka: hur Världen ser ut när mitt barn är, säg 10, 20, 30 år…

Hur många krig pågår just nu? Atombomb nästa? Den krigshysteri och verkliga krig som pågår gör inte kvinnor villigare att föda barn. Ingen tycks få stopp på krig. Alla ropar efter mera vapen. Föd flera barn då till kommande krig?

Varför skulle vi?

Och då har jag inte än tagit upp mäns del i det hela. Bara en sak, det sägs att spermier är färre och av sämre kvalité idag hos västerländska män, mindre chans att bli gravid helt enkelt. Vad det beror på kan vi gissa, miljögifter kanske?  De som söker hjälp för barnlöshet får köa.

Hälften av gifta förhållanden spricker, fler av sambor. Bara kärlek är inget att bygga på varken för män eller kvinnor. De sistnämnda står ofta ensamma med ungarna och inser att inte pengarna eller tiden  räcker till dem själva, knappt bara för barnen. Ingen lockande framtid precis.

Det är också en trend av egoism. Jag vill ha allt nu. Barn är ett hinder till eget liv. Dock saknar inte Världen barn. En del av dem ligger i ruiner efter bombningar, inte var de värda ett liv.

Samhällen får anpassa sig. Söka efter kvalité i stället mängd. Och till sist dör den västerländska civilisationen ut av egen kraft som alla andra civilisationer har gjort. Inte på grund av barnbrist utan att Samhällen rasar samman av sin egen tyngd.

Hur då? Tänk efter. Det finns många möjligheter. Läs gärna:

The lifespans of ancient civilisations:

https://www.bbc.com/future/article/20190218-the-lifespans-of-ancient-civilisations-compared

Tidigare i ämnet:

Om du klickar i ordmolnet på Barn hittar du alla barnartiklarna.

Statsministerns inlägg:

https://www.svd.se/a/938Q3q/ulf-kristersson-varfor-fods-sa-fa-barn-i-sverige

PS. Chinese grass roots government workers, who spent decades imposing strict birth control policies, are now calling up women in their neighbourhoods to urge them to get pregnant amid China’s demographic crisis.

Från South China Morning Post 28 Oct 2024

PS2 om att ha barn eller inte i England: https://www.bbc.com/news/articles/c4g7x5kl5l8o

De kriminella bebisarna och ettagluttarna.

Kriminaliteten kryper ner i åldrarna. Olika förslag att motverka utvecklingen kommer regelbundet och ha gjort så i flera år.  Ingenting har hjälpt hittills, tvärtom. Unga kriminella har blivit till och med en exportframgång. De märks i hela Norden, kanske i hela Europa. Den svenska utvecklingen är alarmerande och rent av pinsam.

De senaste förslagen jag råkat hitta i pressen:

Socialdemokraterna vill informera bort gängkriminaliteten med en broschyr.  Ungefär som info till dig som är gift med barn. Läs mer på: https://www.fristad.eu/2024/08/att-knacka-gangen-med-en-broschyr/

Vi som är gamla nog minns andra misslyckade konstiga informationssatsningar, den mot hasch, kommer någon ihåg det? Eller brödskivor, Båda från Socialstyrelsen. Sedan hade vi armbanden. Men nu till nya grepp:

Enligt Rafi Farouq, från Safe Space, Flamman Socialt förebyggande centrum, bör arbetet mot gängen flyttas in på grundskolan. 

Skolorna bör ha program mot gängkultur från 7–8 års ålder, alltså redan i lågstadiet. Arbetet ska helst börja redan på BVC, med hembesök och stöd till föräldrar och koll på normbrytande beteenden, säger han.

Lotta Edholm (L) – Vi arbetar nu för ny lagstiftning, som ska slå fast att alla förskolor och skolor ska ha ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och få förutsättningar för det. En annan viktig del är att vi nu river sekretessen så det blir enklare att dela uppgifter mellan skola, polis och socialtjänst.

Det är så mycket skolan och även daghem ska täcka! Jag är säker på att det är en välmening i ovan beskrivna förslagen på grund av ren desperation över läget där minderåriga barn jobbar som mördare. Jag tvivlar dock på att det räcker, fungerar och  blir lösningen.

Vilken obehaglig Värld vi lever i. Alla barn, även bebisar, räknas som potentiellt kriminella.

Dagis skall arbeta brottsförebyggande. Där går barn mellan 1 och 5 år. Skall  personalen spana efter eventuella kriminella försök, som att knuffa på varandra? BVC som angivare om spädbarns normbrytande beteende? Jag har gjort flera hembesök med BVC sköterskor hos mina patienter när jag än arbetade. Samtalen handlade om hur barnet åt. Hur mamman mådde. Ont i brösten och underliv? Hade  mamman fått sova något. Mammans och pappans frågor, ensamma eller ihop. Information om utbudet på BVC.  Nej, det var ingenting om brottsförebyggande men matning  av babyn var ofta en stor fråga. De extra oroliga mammorna fick flera besök, då.

Det föll  mig aldrig i att prata om kommande kriminalitet hos barnet. Däremot hade jag koll om droger hos föräldrarna. Mina familjer var ju missbrukare – före detta förhoppningsvis. Och alla hade varit kriminella i olika grad. Knark och kriminalitet hänger alltid ihop. De ingick i ett stödprojekt för familjer med missbruksproblem.

Räkna inte små barn som potentiellt kriminella. Det är föräldrarna som brister i första hand. Det är föräldrarna som fostrar sina barn eller låter bli. Daghem och skola har sina uppgifter men de lägger inte grunden om tillit till Världen. Jag misstänker att rätt stöd till olika familjer brister samtidigt som det finns mycket stöd och hjälp kring barn och föräldraskap. Men, du måste ta till dig det som erbjuds.

När politiker misslyckas i sitt arbete hittar de olika förslag som någon annan skall göra. Den där förmågan att tänka efter före är nästan obefintlig i svensk politik. Vi är de goda dumma. Vi har satt oss i en situation som har pågått länge men nu börjar det drabba  hela samhället på olika sätt, oskyldiga dör, kriminella styr, kostnader ökar och obehagliga tidningsrubriker utomlands.  Då hittar politiker nya och gamla förslag. Även socialdemokrater erkänner nu visst misslyckande. Titta så vi vänder på alla stenar!

Vi som försökte larma på 80 – talet om narkotikahandel med nya grupperingar och yngre hantlangare var rasister.  Det Internationella gänget tränger sig på nu, sa en polis jag samarbetade med. Inte en politikerjävel lyssnade. Urvalet av droger ökade. Men, knark har ju blivit en succé, det räknas nu mera i BNP.

Så, har du ett bra förslag ring en politiker. Kanske om ett tag när mer har kollapsat kan vi börja ta även föräldrar och släkt i örat, inte bara gnälla på Socialtjänsten och Polisen. Ska vi kanske skylla på dagis som har missat det grundläggande i barnets liv?

Tidigare i ämnet:

PS. I Stockholm upptäcktes en knarkcentral driven av tre kvinnor, 80, 60  år samt ett barnbarn. 80 år gamla kvinnan slapp fängelse på grund av åldern. Så det finns en ålder även uppåt? Domen gav 7 till 4 år för de yngre. Åldersdiskriminering? Kan man driva knarkcenter kan man sitta inne. Kan man mörda, kan man sitta inne med. Innehållet kan dock vara annorlunda för barn, som skola och uppfostran, men låsta dörrar och långt tidsperspektiv. Med korta ryck förändras ingenting.

PS2. Absolut ingen kritik mot Safe Space men BVC var för mycket. Information till barn kan dessutom slå slint.

PS3.Skolan har betydelse åt alla håll. Misslyckad skolgång är en risk. Läs Hanif Bali som skriver om det förbjudna: elevers intelligens:

https://www.expressen.se/ledare/hanif-bali/sverige-maste-bryta-det-sista-stora-tabut-/

PS4 Morgonens 19/8 nyheter Carin Götblad klagar, men hon har ju arbetat med detta i hög ställning i åratals, så…

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/polismastare-carin-gotblad-om-okningen-av-barn-som-mordar-mardromslikt

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tredubbling-av-barn-som-misstanks-for-mordplaner