Har du någonsin känt att framtiden är bakom dig? Om inte, hur gammal är du? Inte 82, boende i ett demensboende eller hjälpbehövande hemma? Inte så, det gissade jag, för 82- årig hjälpbehövande läser knappt bloggar. Vad gillar du för mat? Pannkakortycker väl alla om med vispad grädde eller glass och sylt. Vad gillar du för sylt? Drottningsylt, hallonsylt, jordgubb- eller lingonsylt? Kanske är du finsmakare och vill ha hjortronsylt till dina pannkakor? Eller är du väldigt matintresserad och kokar egen sylt av spännande ingredienser?
Men någon sylt får du inte om du är så pass skraltig pensionär att du inte lagar mat längre utan beställer kommunens matlådor i Ragunda.
Ragunda kommun slopar sylten till pensionärernas pannkakor. Dessutom försvinner salladen till andra maträtter. ”Vi måste täcka kostnaderna”, säger kostchef Elisabeth Norman Edlund.
Pensionärer som får matlådor levererade till sig via hemtjänsten får efter årsskiftet klara sig utan tillbehör som rödbetor, sylt och inlagd gurka. Orsaken är att de kostar för mycket.
– Vi fick välja på att ta bort tillbehören eller höja priset på matlådan, säger kommunens kostchef Elisabeth Norman Edlund.
Lögn. Genom att minska ingredienserna i matlådan har priset blivit dyrare. Tänk om du köper en trepack strumpor men får bara 5 strumpor i stället 6 till samma pris än förut. Har inte priset stigit per strumpa?
Gamlingarna kostar för mycket. Som pensionär är man bara en utgift för samhället. De som nu arbetar betalar ens pension fast vi trodde att pensionsavgifterna vi lagt ut under åren sörjde för det. Så, vi pensionärer som höll arbetslinjen vill att andra håller också det så vi får sylt till pannkakan. Men icke. Det blev för dyrt.
Visst kan man ha en syltburk hemma men själva tanken att det går behandla gamlingar hur som helst från sämre matlådor till Lövens traineer är så oförskämt. Hade det varit ett privat företag som sparade in sylten hade stormen gått på alla medier men nu var det bara en S ledd kommun.
Blir man sjuk, dement eller vårdbehövande får kommunen hicka. Blicken hos vår handläggare när jag frågade om kommunen hade skrivit på LOV var talande. Hon ökade mina avlastningstimmar genast. Jag ville bara ha information, men hon såg en räkning när hon trodde jag skulle ge upp anhörigvården.
Hur står det till med Sverige? Är den sociala omsorgen på väg att kollapsa? Är välfärdssamhället på upphällning när vi måste snåla på små slattar av sylt? Blir sylten en tidsbild vi kommer ihåg när samhället har kollapsat totalt när medlen inte räcker till? När de som arbetar är för få och de som behöver hjälp eller bidrag för många? Den ekvationen går inte ihop.
Så, framtiden är bakom pensionärerna. Vi är belastning, kostar omsorg, kräver hjälp och önskar att det vore sylt idag dag. Är framtiden bakom oss alla? Är framtiden bakom och det som kommer bara gissningar, tills svarta svanen kullkastar allt?
Ragundas beslut
Att matlådan kostar 45 kronor
Att inga tillbehör som sylt, rödbetor, inlagd gurka, äppelmos och gelé mm ingår
Det är val på söndag eller nu om du vill förtidsrösta. Men vad är det vi egentligen röstar om? Det enda och enkla svaret är våra pengar. Vi röstar om vem/vilka ska få styra över våra gemensamma tillgångar hopskramlade genom olika skatter, moms, avgifter och försäljning av gemensam egendom. Vem har den bästa ekonomiska grundtanken och skickligheten? Vem är mest varsam med våra tillgångar? Vem sköter bäst det som hör till staten, kommunerna och landstinget, inte sätter oss i evig skuld med galna ofinansierade projekt (de är många, har du kollat skuldbördan i din kommun?) och inte lägger sig i på det vi själva kan sköta? Ideologierna är närapå slocknade i svensk politik men nog finns det skillnader. Den ena halvan vill vara Pappa Staten och ta hand om oss ändå till museibiljett och T- baneresor, val av doktor eller skola och kvittera ut så mycket som möjligt av vår lön. Den andra halvan vill släppa oss lite mer fria, låta oss behålla lite mer av lönen och låta oss göra val, även dumma och klantiga för vi kan inte hålla någon i handen hela livet. Så, vad väljer du?
Jag vill i alla fall välja själv så långt det går. Även om många av mina önskemål inte uppfylls på grund av ekonomi vill jag ändå välja själv från vårdcentral till elbolag. Jag vill välja vem som ska hjälpa mig om jag skulle behöva någon typ av hemtjänst eller vård. Och om jag hamnar i ett äldreboende – må det inte hända, låt mig dö innan – så vill jag ha möjligheten att välja en plats, det ska inte en politiker bestämma för mig. Även de äldre bör ha rätt till eget tänkande eller någon anhörig som tänker för dem och gör ett val.
Vem ska man inte rösta om man vill ha valfrihet även för de äldre. För påståendet: Lagen om valfrihet (LOV) ska gälla i alla kommuner så att äldre själv kan välja mellan utförare svarade 4 partier att de var helt emot LOV. Inte svårt att gissa vilka de är: MP, V, S, Fi.
M, KD, C däremot tyckte att även de äldre ska ha valfrihet. De resterande svarade delvis – vad är det, vilken del? Vi kan inte välja överallt för på mindre orter finns kanske bara kommunal omsorg och ett vårdcentral i bästa fall. Men principen att vi medborgare är självständiga varelser och kapabla att göra egna val är viktig och skall inte lämnas till en politiker.
Hur som helst, det är många politiker som vill åt honungsburken och vissa som faller av på grund av att munnen går men ingen hjärna är inkopplad.
Tänk till när du röstar. Sedan kan du inte göra så mycket mer än skapa en twitterstorm om du är missnöjd.
Nu har jag ett nytt uppdrag för dig, sa min förre arbetsgivare, hur mycket vill du arbeta?
Tyvärr inget, svarade jag för min gubbe hade nyss blivit sjuk och tappat minnet och jag valde att ta hand om honom i stället att lämna honom till ett boende där han fick dela rum med någon obekant och ha sina tillhörigheter i ett litet skåp. Mer erbjöds inte just då. Jag hoppade av från arbetslinjen. I och för sig hade jag passerat 65 men jag hade gärna fortsatt att arbeta på deltid. Men två timmars tillsyn i veckan från hemtjänst för den som behövde heltidstillsyn gav inga arbetsmöjligheter. Sedan kan man söka tillfälligt boende någon vecka men jag kan säga ärligt att de har varit usla veckor för gubben och ständig oro för mig.
Jag är i gott sällskap som anhörigvårdare. 360 000 personer i förvärvsaktiv ålder hjälper en äldre, sjuk eller funktions-hindrad närstående dagligen eller flera gånger i veckan. Samtidigt har 80 000–100 000 personer i arbetsför ålder gått ned i arbetstid eller slutat arbeta helt för att vårda en närstående person. Däröver finns 400 000 anhöriga som ger hjälp en gång i veckan. Orsaken är inte bara de skräckberättelser om äldrevården som vi tagit del av utan att nästan 29 000 platser på äldreboenden har försvunnit de senaste tio åren samtidigt som andelen äldre över 80 år har ökat. Socialstyrelsen senaste rapport visar att antalet platser på särskilt boende har också minskat med ytterligare 1 500–1 600 platser det senaste året. Skälen är effektivisering och sparkrav.
Hur i helskotta kan man effektivisera snurriga och sjuka gamla? Och alla anhöriga bor inte nära sina gamla heller och kan rycka in.
De är oftast mer lågutbildade kvinnor som tar hand om sina äldre anhöriga och på så sätt förlorar de sin inkomst och kommande pension. Det har jämnat ut sig de senaste åren och både män och kvinnor, hög- och lågutbildade vårdar sina gamla, dock köper de högutbildade mer tjänster genom det så diskuterade RUT avdraget. Många köper också hjälp själv eftersom de kan då få den hjälpen de vill ha, inte det som Kommunen beslutar.
Det är svårt att få en plats på ett äldreboende. Många är så gamla och i så skör skick när de äntligen får en plats att de avlider efter en kort tid. De blir korttidsdöda, ett nytt ord i det nya Sverige som vi får lära oss. Detta uppmuntrar kommunerna att spara ännu mer. Kanske kan man sänka kvaliteten ytterligare? Enligt Gert Alaby, Socialstyrelsen, förs diskussioner om att begränsa standarden eftersom det rör sig om så korta tider innan de gamla dör. En sådan modell provar man i Stockholms stad. Hur tänker de? Kanske kan man påskynda döden med sämre vård? Skäms man inte?
Kan man sänka standarden mer? Visst, det har varit stora toaletter enligt reglerna, men möbleringen i de boenden jag har haft gubben i på avlastning (du får inte välja tillfällig plats, du får ta vad du får eller låta bli) har bestått av en säng och tigger man kan det komma in en stol också. Möbleringen i allmänna utrymmen är också begränsad. Personalen är en bristvara. Maten uppvärmd. ”Vi kokar faktiskt själv potatis”, skröt de på ett ställe. Boenden ser ut som institution från Fattigsverige. Begränsad standard? Kanske blir det en skrubb med en madrass (som en del utvecklingsstörda hade det förr i tiden), ingen personal och indragen kaffe, medan vissa andra viktigare personer bor på herrgårdar med hotellservice. Snart nära dig för din gamla mor! Är det inte humanare att dela ut ett giftpiller?
Hur vi tar hand om barnen och de gamla och de i behov av hjälp på grund av handikapp/sjukdom mäter samhällets moral. Dagens moral är inte hög. Kanske hos de 360 000 vilka försöker se till sina anhörigas behov varje dag? I det antalet är inte vi vilka passerat 65 medräknade. Där finns en stor grupp äldre vilka tar hand om sin make/maka/sambo, vissa till gränsen på sin ork. Jag ser några av dem när jag handlar, späda gamla kvinnor vilka kämpar med sin gubbe i en gammal rullstol eller några män vilka varsamt försöker leda sin skröpliga gumma vinglande efter en rollator. Det finns inget roligt i att bli gammal och hjälpbehövande i dagens Sverige. Man måste vara tuff och seg, annars blir man korttidsdöd.
Jag har mist en stor del av mitt liv men har ganska gott samvete. Jag skulle gärna vilja ha mer eget liv men få behålla det goda samvetet. Det är dock en ekvation som inte går ihop.
Egentligen är detta inlägg bara en repris för inget har förändrat sig till de bättre senaste åren, om inte de 15 sista, men ett nytt ord har tillkommit: korttidsdöd. Smaka på det, ni politiker!
Det var hennes första och min tredje resa till den eviga staden. Vi besökte Colosseum, Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, kattsanktuariet och allt det som ingår i en ”gör Rom på några dagar” som glass, shopping, pasta och pizza samt hotellrum i ett gammalt palats. Det är roligt att göra något tillsammans med ett barnbarn i taget, speciellt med en vetgirig drömresenär som pratar något italienska. Tips: om du åker dit, boka biljetter till sevärdheter på Internet och slipp köerna, vissa hade stått i 2 timmar för att besöka Colosseum medan vi bara gick förbi. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/14/rom-som-att-promenera-i-en-historiebok-med-en-glass-i-handen/
Årets trädgård.
Jag måste ta med årets trädgård, Vij trädgårdar i Ockelbo som förenar nyttoodling med bara skönhet. Jag undrar ofta när jag går förbi villaträdgårdar med stora gräsmattor varför odlar ingen ens en rad potatis? Varför förser man inte familjen med egna grönsaker? Gräsmattorna kräver minst lika mycket tid. Äpplena faller och ruttnar i stället att bli must och mos. Jag tror det kommer en tid åter då gräsmattan ersatts med potatis och äpplena plockas.
Årets vandring
Årets vandring hör till de kortare jag har gjort. Det var en tur med en 11 åring jag är plusmormor till och det var hennes första. Hemavan till Syterskalet och tillbaka. Trots att vädret inte var på vår sida var hon nöjd. Jag tycker att vi ska ge barnen naturupplevelser, inte bara det materiella. Det blev ingen mer tur för mig. När jag hämtade hem min gubbe från äldreboendet där han hade varit under tiden var det en smärre katastrof … besparar er detaljerna. Jag kunde inte lämna honom igen till så usel vård, utan gav upp med planerad vandring till Alperna. Det sved. http://blogg.iniskogen.se/2013/08/11/taltliv-och-mobiler/
Årets skamfläck: äldrevården.
Trots att det har malts och klagats i åratals på äldrevården sker få förändringar till det bättre. Efter flera avlastningsplaceringar de senaste 2 åren kan jag bara instämma med dem som klagar. Ingen bryr sig om ens anmälan, om man inte hamnar i TV. Att inte få hjälp att sköta hygien, få rena kläder när man inte fattar att ta på själv, inte komma utanför dörren, med TV som enda stimulans och uppvärm mat lagad någon annanstans är inget värdigt liv men det tycks vara det vi får om vi drabbas av sjukdom eller demens. Nästa gång – om det blir nästa gång – har vi begärt kommunal vård. Om det är vanvård med besparing hamnar ändå vinstpengarna hos kommunen och förhoppningsvis till nytta, inte på Caymanöarna.
Årets ord: rasist
Överallt slinker de fram: rasisterna. Även i en julkatalog smyger de med två 16 millimeters pärlgubbar, vilket orsakar storm från de rätt tänkande, kataloggranskarna, tvittermaffian, PK- personerna, de som tycks ha tid att leta fram våra felsteg och undanröja det icke acceptabla – som en mörk pärlgubbe. Överallt är PK i gång och rättar till oss som i levets flöde inte ens har märkt hur rasistisk en liten pärlgubbe kan vara. Och det stora affärsföretaget Åhléns böjer sig genast och sätter folk att riva ut bladet från katalogen.
Säger inte detta allt om vårt samhälle och svenskarna? Rädda hukar vi och drar för gardinerna när pepparkakorna bakas.
Ibland påminner detta sovjetkommunismen och dess syn på opposition och oliktänkande som psykisk störning vilket skall utrotas.
Årets sysselsättning: övervakare
Vi är övervakade av pappa staten, FRA, NSA, Expressen, TV kontrollanten, sjukhusakuten gör TV av döende, företag spar våra IP nummer, banken våra inköp… kanske grannarna kikar genom gardinerna för att se vad vi gör. Politikerna hymlar lite oj oj fast de är delaktiga och fullt medvetna att integritet är något vi har förlorat och kanske är det ett ord som med tiden försvinner från ordlistan.
Detta leder oss till årets person och årets visselblåsare.
Årets person i Time blev påven Franciscus, en påve som tycks ta ordet tjäna som sin ledstjärna, kan bli en stor påve som Johannes Paulus ll. Edward Snowden blev tvåa efter honom. Andra personer som påverkat världen är Malala Yousafzai, en bra modell för skolbarn i stället olika popstjärnor.
Det finns svenskar som leker visselblåsare men trampar i klaveret i sina försök att avslöja vem som säger vad på Avpixlat. Kan det vara en känd person, politiker, någon i högre ställning vars liv de kan krascha? Eftersom jag inte läser afton blaskorna – aldrig – får dessa ingen plats här för jag vet inget mer. Snowden är den riktiga visselblåsaren. Att få veta vad politikerna sysslar med utan vårt tillstånd borde väcka vrede, protester, krav på ursäkter, förlust av förtroende men vi morrar inte ens och politikerna mumlar. Så övervakning fortsätter…
Årets skurk: Kim Jong – Un
Vem är årets skurk om man väljer bara en? Det är svårt för kandidaterna är många. Sådana gamla godingar som Mugabe, och Lukasjenko är ganska harmlösa för vår personliga del. Likaså superskurken Kim Jong – Un som har börjat ideologisk rensning bland befolkningen. Nord – Korea är ett av de sämsta länderna i världen att leva i. I en, låt oss sägamaoistisk anda, gör man stora språnget med bygget av nöjesanläggningar och avrättningar. Skall de vara med i OS? Javisst. Vi stänger inte ut skurkländerna utan förstår dem eller tar sida för något vi vet föga om.
Mänskliga rättigheter och OS
Nu när Kuba till och med tillåter folk att köpa en bil utan kö och papper har det kommunistiska samhället börjat krackelera på allvar. Det har också tillåtits några privata företag som hårfrisör. Dock är reglerna om hårlängd i skolan kvar. Men vad är kommunism? Vi sätter gärna etiketter, men hur många av oss vet vad orden innebär? Skamfläckarna på världens karta är många. Jag känner speciellt för Tibet vars befolkning förföljs, hotas, moderniseras, tvingas, fängslas… Vi gnällde lite på Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna men sedan kom OS och nu kör vi samma linje med lite gnäll över Ryssland – som om de homosexuellas rättigheter – inför vinter OS. Idrott före allt annat. Skall vi blanda i politik och mänskliga rättigheter i idrott?
Men – är det inte bra att ha något forum där de politiska meningsskiljaktigheterna är glömda för en stund och folkets idrottselit kan samsas med varandra och kanske förmedla,om bara lite, att det finns andra sätt att leva? Har vi sett några fördelar ur den synpunkten?
Årets hatobjekt är Jesus, kristna och älska din nästa så som dig själv.
Inte sedan romartiden har de kristna förföljts som nu på olika sätt. De kristna sederna är hatobjekt, förbud råder till och med för julsånger eller de kristna helt enkelt avrättas av de andra, i regel muslimer. Av de 11 länder där kristna förföljs svårast är alla utom en (Nordkorea) muslimska länder. Hör vi protester från vår kyrka eller uttryck av medlidande med andra länders kristna? Den svenska kyrkan anpassar sig in till intighet, Bibeln tolkas som samhällets PK elit önskar. Är Bibeln Guds ord? Koranen däremot tyds mer bokstavligt. 15 oktober valdes Lundabiskopen Antje Jackelén till Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Jackelén tog vid biskopsvigningen valspråket ”Gud är större”, från Första Johannesbrevet 3:19–20. Även om uttrycket finns i Bibeln är det dock ett val med tveksamhet. Är det valt för att visa vi alla hör till samma tro med en enda Gud? Är det valt för att närma sig islam? Är det ett försök att förena, blidka eller bara en aningslös dumhet? När hon fick frågan om Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed gav hon undvikande svar. Känns obehagligt när man ser på nyheter från Syrien – eller andra krig där islam är inblandad – där rebeller ropar ”Allahu akbar” när de har skjutit någon. De kristna får fundera om orden är valda av okunskap eller vilja.
Terrorister och sabotörer
Kommer ni ihåg Bostonbombarna 15/4? Eller Nairobi 21/9? Det berörde kanske inte oss så mycket. Men upploppen i Stockholm i maj bland annat i Husby minns vi eller de eviga nyheterna om något brott i Malmö, Göteborg, Södertälje. Husby startade med över 100 bilar i brand första natten men före det eldade två yngre män 140 bilar i Huddinge Flemingsberg som knappt hamnade i tidningarna. Och vad följe sen? Blev det en förändring åt något håll? Någon dömdes och pengar har beviljats för så kallade utsatta förorter. Polisen beskylldes i media fast de var knappt de som eldade upp bilar och förstörde egendom.
När jag var ung levde många av oss fattiga i usla hyreslängor, steg upp 3.30 för att hinna arbeta innan skolan och hade kanske sjuka föräldrar eller krigsskadad far, inget stöd från samhället utöver allmän folkskola med 45 elever i klassen. Men vi eldade inte upp andras egendom utan kämpade i skolan, för utbildning gav en framtid. Tiderna förändras, inte alltid till bättre … Så vidare till dagens skola.
Årets bottennapp: Pisa
Inget ljus i sikte. Den svenska skolan har helt kapsejsat. Kunskapsnivån har inte bara kollapsat utan försvunnit som en sjunken båt. Vems är felet? Det grälar politikerna om med undergörande redan prövade recept som mera pengar och nya betygskalor. Det finns flera orsaker, kanske är det elevernas fel – också. Vissa elever tycker inte om skolan och de tror att det är onödigt att lära sig något. Det finns ju mobil och Internet, det löser alla kunskapsproblem. De som vill lära sig, utbildar sig och söker kanske senare utomlands för bra skolor, har snart gyllene tider. De andra, latmaskarna eller ska vi kalla de förhoppningsfulla får ta skitjobben, om något. Det trista är att de utbildade får betala deras bidrag, eller kommer den sociala tryggheten modell ”pengar utan ansträngning” kollapsa i snar framtid? Jag tror att det blir stora förändringar i den sociala tryggheten betald av skattemedel.
Årets journalist.
Det finns få riktiga granskande journalister med fakta bakom artiklar, utan tyckande och vänsteråsikter. Maciej Zaremba är en av de få. Han fick Kellgrenpriset 2013. Priset delas ut av Svenska Akademien till en person för ”betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde”. Maciej Zaremba har också fått Natur & Kulturs Johan Hansson-pris för sin bok ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden”. Sedan fick han Torgny Segerstedts frihetspenna för att ”han belyser institutioner, traditioner och system som hotar den enskilda människans frihet och värdighet”.
Det finns ingen som han i den svenska journalistdjungeln.
Årets trista gatubild: tiggare och klotter.
Tiggarna är här för att stanna. Vissa ger aldrig en slant, andra ger och många har en åsikt. Nu finns det en tiggare vart tionde meter i Stockholms huvudstråk. Det börjar växa små kåkstäder runt Stockholm och i andra större städer. Många är från Rumänien. Den rumänska ambassadören var ytterst besvärad i TV, inte över tiggeriet utan att Rumänien kunde få dålig rykte. Det kan inte bli sämre. Det är en folkvandring även från andra länder med hög arbetslöshet och krympande ekonomi. Något måste göras men av vem och vems pengar?
Årets film Såg du ”The beasts of the southern wild” årets miljöfilm? I träsklandet där människorna bor i sina skräpiga omgivningar, beredda att drunkna när som helst, där döden är ständigt närvarande, spriten flödar, stolthet gränsar till dumhet och armod är vardag, lever Hushpuppy med sin far, sin längtan efter en mor, ansvaret för fadern och naturen som jävlas. Hushpuppy funderar på hur tillvaron hänger ihop. Att allt omkring henne är sammankopplat på jorden har hon redan insett. Det är mer än de flesta av oss gör. Hon är en överlevare av stora mått. Jag kom på att tänka på den förbjudna figuren svarta Lilla Hjärtat. Hushpuppy är hennes revansch. Detär en tragisk berättelse med glimtar av ljus om samhället i förfall. Det har lyfts ut som poetisk, vacker, humanistisk, unikt … men det är inte unikt utan real tillvaro för många barn. Jag ser alla de barn som har det illa på olika sätt i Hushpuppy. Som försöker existera på de villkor de fått. Vars föräldrar har gett upp samhället och samhället i sin tur bryr sig inte. Du som inte såg det, skynda dig, den finns på DVD.
