Världens friaste press sitter i en åsiktskorridor.

Läste du en tidning idag? Kanske inte i pappersform utan på Internet? Läste du några bloggar, samhällskritiska sidor, Regeringstabbar och beslut, senaste nytt i konstvärlden, skvaller och någon skribent som skällde på regeringen eller kanske den här bloggen som kan vara ganska så grinig över tillståndet i Sverige?

Om så, tog du del av ett av världens friaste press.

Kändes det påståendet fel? Hur kan vi ha världens friaste press i vår trånga åsiktskorridor? Hur kan pressen hata och fabricera, ljuga och mörklägga och ändå vara ett av de bästa i världen? Det är en bra fråga.

Nu var vi inte med i mätning om frihet på Internet i år men troligen ligger vi på topp även där. Arets mätning om Internet toppas av Estland.

Hur är det i andra länder?  I stort sett är pressfrihet på väg mot ett svart hål.
Pressfrihet i världen sjönk till sin lägsta nivå i världen under 12 år 2015.
Endast 13 % av världens befolkning har en fri press, det vill säga där täckning av politiska nyheter är robust, där är säkerheten för journalister garanteras och statligt intrång i mediefrågor är minimal och pressen är inte föremål för rättsliga eller ekonomiska påtryckningar.
41 % procent av världens befolkning har en delvis fri press, och resten 46 % har mer eller mindre kontrollerad media.

I Freedomhouse org. årliga frihetsrapport om pressfrihet har vi åter en topp placering. Norge, Belgien, Finland, Holland och Sverige är bäst av de bästa.

De sämsta då? De är länder/områden som alltid syns i liknande sammanhang.
Nordkorea, Turkmenistan, Uzbekistan, Krim, Eritrea, Kuba, Vitryssland, Ekvatorial Guinea, Iran och Syrien. Det händer ingenting på Kuba, kontrollen är stabil. Krim har nu den ryska frihetsmodellen: håll helst tyst.

Frihet i ditt hemland mäts med 25 indikatorer som demokratiska val, korruption, likhet inför lagen, rätt till fredlig protest och mänskliga rättigheter. Även där är vi med i toppfemman: Norge, Island, Finland, Sverige, San Marino.

De sämsta länderna angående demokrati och mänskliga rättigheter/friheter är Nord Korea, Syrien, Uzbekistan, Somalia, Tibet. Sedan 2006 års mätning har frihet minskat totalt sett. Kina, Ryssland, Mellanöstern nämns särskilt.  Förhållandena i Tibet ses som katastrofala. Tibet räknas som eget land men ockuperad, likaså Krim.

Som alltid är det en intressant men nedslående nästan pinsamt rapport om tillståndet i Världen. Kan vi verkligen inte bättre? Är det viljan som fattas?

Det som stör mig är illustrationen till rapporten. Det är en bild om båtflyktingar. Båten är full av unga män. Bara unga män. Är det en illustration om frihet eller ofrihet? Män som kan sticker från sitt land mot Europa, det förlovade landet som inte längre vill ha dem medan smugglaren räknar pengar och Italien lik.

Bild från:

https://freetibet.org/

Fatta eld eller bli eld och lågor och den brända jordens taktik?

IMG_0745

Våra båda brandvarnare slutade fungera samtidigt. De pep. Den ena var bara att kasta, en modell som inte går att byta batteri på. Tio år sedan installerade värden brandvarnare i hela bostadsbeståndet eftersom bränder var ofta förekommande på vissa områden.  Brandkåren och polisen var dock inte särskilt välkomna överallt när det brann. Det visade sig också att få hem hade brandvarnare.

Vårt område är lugnt bara någon moped som brändes och molotovcocktail som kastades så illa mot parkeringen att det brann bara på gatan. Några narkomaner eldade sin garderob i huset, kommunens stödlägenhet, och efter det gav hyresvärden inga lägenheter till Socialtjänsten .Det brann några gånger i huset, inte värre än att grannarna kunde släcka kastrullen som var glömd på spisen. Vid tredje branden skrek vi till kommunen och den demente damen fick plats på serviceboendet. Hon hade köat ett tag. Hon dog strax efter inflyttning. Korttidsdöd, som det heter. Så det brinner inte så ofta här eller hur?

Eld är både vän och fiende och väldigt kraftfull symbol. Det brinner i Sverige. Inte bara glömda kastruller utan bilar, skolor, kyrkor och asylboenden. Vi har första nesliga platsen på skolbränder. Moskébränder, oavsett orsaken, väcker dock mest uppmärksamhet och röda hjärtan, inte våra barns skolor.

En skolbrand om dagen. 462 skolbränder 2013 varav 196 anlagda och 50 oklar orsak. Det är farligt att skicka sina barn till skolan eller är det barnen som gör skolan farlig? Jag såg en brandövning i barnbarnens skola och det var bara kaos. Lärarna var lika ointresserade som eleverna var glada över avbrottet. Hade det varit en riktig brand hade flera dött eller fått rökskador. Jag tog ett allvarligt samtal med barnbarnen med all information jag kunde efter stora brandutbildningen genom jobbet. Kanske borde jag ha pratat med lärarna också?

2014 skedde 1276 anlagda bilbränder och då räknas varje brand som ett fast flera bilar kan vara inblandade. Garagebranden med 140 bilar i Flemingsberg blev alltså en brand i statistiken.

Bränder är nu mera en daglig nyhet. De får dock olika uppmärksamhet. När kyrkor och skolor brinner ropar man inte fula ord och termer, men när asylboenden brinner ropas genast rasist. Tyvärr är det ofta asylsökanden själva som orsakar bränder.

Polisen använder mycket tid för att skydda asylboenden. Mest har det dock brunnit i än tomma lokaler, som tur är. Rikspolischefen och Säkerhetspolisens chef har varit hos Riksdagens justitieutskott för att informera om brandattackerna på asylboenden. Rikspolischefen bekräftade att en tredjedel av bränderna har utförts av de boenden själva. Det har skett drygt 30 asylbränder i år.
Säpo uppger för Ekot att de inte vill dra några slutsatser.

Varför brinner det inne i boenden?

Igår var asylsökanden kanske fiender i det land de flyttade ifrån. Idag klämda i samma asylboenden, i värsta fall med någon som halshögg ens far eller våldtog en syster. Är det någon som tänkt vilka fientliga parter vi släpper in? De som flyr och de som jagar? Kriget är inte slut bara för att man passerade en annan gräns. Att bo trångt och vara sysslolös är illa för vem som helst. Såg en annons om städare till asylboenden. Städar man inte själv? Även maten lagas åt en. Då har man tid över. Det kan hetta till.

Det är ett system som inte fungerar, varken boendet eller integration.

De andra bränderna då? Varför eldar någon upp vår allmänna egendom? Är bränderna anlagda i asylboenden brända jordens taktik? När man känner sig hotad agerar man. När man känner att någon tränger sig in på ens område och inför seder man inte vill acceptera reagerar man. Finns det inget bättre sätt att visa sin åsikt? Tror man att elden stänger asylströmmen?
Eller tycker man bara att elda är kul? Är det simpelt pojkstreck? Pyromaner, mordbrännare eller nöjeseldare?  Igår en skola, idag asylboende, i morgon ditt hus?

Brända jordens taktik är en metod i krigföring där en part förstör resurser som kan användas av fienden, som byggnader. Man helt enkelt bränner upp allt man inte kan ta med sig när man flyr. Fienden får då retirera eller börja om från tomma intet. Är den brända jordens taktik vi upplever i en liten skala både inne och utanför asylboenden?

Sedan? Kan det eskalera?  Världen ser inte heller fredligare ut. Vi har haft ett av de värre åren 2015 och ingenting tyder på att det nästa blir lugnare.

snapshot

Att sätta eld på sig själv är en stark markering. Munkar och även andra i Tibet gör det som protest mot det kinesiska förtrycket. Sedan 2009 har fler än 140 personer protesterat på detta sätt mot Kinas ockupation och förtryck i Tibet. Om det har hjälpt något? Tveksamt. Tibet är en glömd hörna av världen. Protesterna är ju fredliga och får inga stora rubriker.

Mohammed Bouazizi, död 4 januari 2011 var gatuförsäljare som brände sig själv den 17 december 2010 för att protestera mot konfiskeringen av hans varor och förnedringen som han utsattes för av en kvinnlig regeringsperson. Händelsen blev avstampet för de gryende protesterna i Tunisien, den tunisiska våren som slutade bättre än motsvarande protester i  övriga Mellanöstern. Ansträngningarna att lösa situationen fredligt belönades med Nobels Fredspris till  National Dialogue Quartet, pristagare som kändes rätt och rätt i tiden.

Till sist: Var rädd om dig och elden. Du har väl brandvarnare och brandsläckare som fungerar?

Minnen från året 2013 och Gott Nytt 2014!

Årets resa gick till Rom med ett barnbarn.

Det var hennes första och min tredje resa till den eviga staden.  Vi besökte Colosseum, Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, kattsanktuariet och allt det som ingår i en ”gör Rom på några dagar” som glass, shopping, pasta och pizza samt hotellrum i ett gammalt palats. Det är roligt att göra något tillsammans med ett barnbarn i taget, speciellt med en vetgirig drömresenär som pratar något italienska. Tips: om du åker dit, boka biljetter till sevärdheter på Internet och slipp köerna, vissa hade stått i 2 timmar för att besöka Colosseum medan vi bara gick förbi. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/14/rom-som-att-promenera-i-en-historiebok-med-en-glass-i-handen/

Årets trädgård.

Jag måste ta med årets trädgård, Vij trädgårdar i Ockelbo som förenar nyttoodling med bara skönhet. Jag undrar ofta när jag går förbi villaträdgårdar med stora gräsmattor varför odlar ingen ens en rad potatis? Varför förser man inte familjen med egna grönsaker? Gräsmattorna kräver minst lika mycket tid.  Äpplena faller och ruttnar i stället att bli must och mos. Jag tror det kommer en tid åter då gräsmattan ersatts med potatis och äpplena plockas.

Årets vandring

Årets vandring hör till de kortare jag har gjort. Det var en tur med en 11 åring jag är plusmormor till och det var hennes första. Hemavan till Syterskalet och tillbaka. Trots att vädret inte var på vår sida var hon nöjd. Jag tycker att vi ska ge barnen naturupplevelser, inte bara det materiella. Det blev ingen mer tur för mig. När jag hämtade hem min gubbe från äldreboendet där han hade varit under tiden var det en smärre katastrof … besparar er detaljerna. Jag kunde inte lämna honom igen till så usel vård, utan gav upp med planerad vandring till Alperna. Det sved. http://blogg.iniskogen.se/2013/08/11/taltliv-och-mobiler/

 Årets skamfläck: äldrevården.

Trots att det har malts och klagats i åratals på äldrevården sker få förändringar till det bättre. Efter flera avlastningsplaceringar de senaste 2 åren kan jag bara instämma med dem som klagar. Ingen bryr sig om ens anmälan, om man inte hamnar i TV. Att inte få hjälp att sköta hygien, få rena kläder när man inte fattar att ta på själv, inte komma utanför dörren, med TV som enda stimulans och uppvärm mat lagad någon annanstans är inget värdigt liv men det tycks vara det vi får om vi drabbas av sjukdom eller demens.  Nästa gång – om det blir nästa gång – har vi begärt kommunal vård. Om det är vanvård med besparing  hamnar ändå vinstpengarna hos kommunen och förhoppningsvis till nytta, inte på Caymanöarna.

Årets ord: rasist

Överallt slinker de fram: rasisterna. Även i en julkatalog smyger de med två 16 millimeters pärlgubbar, vilket orsakar storm från de rätt tänkande, kataloggranskarna, tvittermaffian, PK- personerna, de som tycks ha tid att leta fram våra felsteg och undanröja det icke acceptabla – som en mörk pärlgubbe. Överallt är PK i gång och rättar till oss som i levets flöde inte ens har märkt hur rasistisk en liten pärlgubbe kan vara. Och det stora affärsföretaget Åhléns böjer sig genast och sätter folk att riva ut bladet från katalogen.

Säger inte detta allt om vårt samhälle och svenskarna? Rädda hukar vi och drar för gardinerna när pepparkakorna bakas.

Ibland påminner detta sovjetkommunismen och dess syn på opposition och oliktänkande som psykisk störning vilket skall utrotas.

Årets sysselsättning: övervakare