Månadsarkiv: januari 2025

Ibland är gnäll effektivt.

Publicerat av

I början av mitt liv i Sverige bytte jag arbete flera gånger. Då var det en bra arbetsmarknad. Fabrikerna skrek efter folk. Ett tag arbetade jag i en stor metallindustri som svarvare.
Nej, jag var inte utbildad men maskinen var enkel att sköta.

Jag var deras första kvinnliga svarvare och fotograferades genast till en broschyr som publicerades utomlands. Kvinnor kan. Jämlika kvinnor. Jag tjänare riktigt bra. Trots att jag senare utbildade mig dubbelt i Universitet tjänare jag aldrig lika bra som dåtida metallare.

Det var tvång att tillhöra fackföreningen LO/metall. Man fick tre dagar att skriva på. Skrev man inte på fick man gå. Jag läste ordentligt och insåg att en liten del av fackpengarna gick till Socialdemokraterna. Det var osäkert om man blev partimedlem också. Ingen kunde svara på det.
Som finne kunde jag inte rösta och var också osäker på om det var lagligt att tillhöra i ett politiskt parti. Så jag begärde nedsatt avgift. Svar var nej. Jag ställde kravet igen.
Pengar till sossarna? Inte jag.

Nu började några till finnar att morra. Varje krona var värdefullt. Inte skulle vi betala för ett politiskt parti. Facket gav sig snabbt, kanske var de rädda för myteri. Vi fick några kronor lägre avgift. Hur de gjorde det vet jag inte, för inte var sänkningen för andra än vi som gnällde.

Min allergi gjorde det till sist omöjligt att arbeta i en hall med metalldamm. Jag bytte arbete och började läsa till studenten samtidigt. Som sagt, jag saknade den goda lönen.

I dagarna har Regeringen diskuterat om sossepengarna i fackavgiften. Vissa har blivit även automatiskt medlemmar i partiet. Hur ser det ut med samtycke och föreningsfrihet?

Regeringen beställer nu ett förslag som innebär att LO-medlemmar måste samtycka till att en del av medlemsavgiften går till Socialdemokraterna. Men det var inte så enkelt. Protesterna haglar. I praktiken drabbar det ju bara sossar. Socialdemokraterna är de enda som får bidrag till Partiet från fackavgifter.

Jag gjorde protesten i början – 60 talet. Det har tagit lång tid för att ens diskutera utmätning av pengar till ett visst parti och föreningsfrihet. Allting tycks vara krångligt nu. Då gick det att vägra men någon allmän diskussion blev det ju inte. Tystnad rådde. Vi var ju bara några stycken griniga giriga finnar som gnällde på en arbetsplats.

PS. Det sammanlagda ekonomiska värdet på fackets stöd har vi uppskattat till över 90 miljoner kronor, uppdelat på tre olika delar. 50 miljoner kr i centralt stöd genom LO:s valrörelse, 35 miljoner kronor genom samtalskampanjen som genomförs av respektive förbund och 6 miljoner kronor i kontant stöd till partiet. Kampanjen finansieras av LO-medlemmarna och beskrivs som en insats för att ta tillvara medlemmarnas intresse i politiken. (Timbro 16/8 – 22. LO:s plattform inför valet 2022)

https://tt.omni.se/regeringen-bestaller-forslag-om-lo-bidrag-till-s/a/eM0RQ9

Eftertanke? Finns det?

Utvalda

Publicerat av

Efter 15 månaders krig mellan Gaza och Israel  har en spröd vapenvila nåtts. Denna gång började  kriget med Hamas grova oväntade anfall mot Israel 1/10 – 23 med 1200 -1400 döda och ca 250 gisslan som fördes till Gaza..

Israels svar har varit massiv. Gaza har malts till närapå grus, tiotusentals har dött, barn förlorat föräldrar, sina kroppsdelar och skolgång.  Mattillförsel och  ekonomi, både egen och  hjälporganisationers, är  åter sönderslagen.

Just nu är en skakig vapenvila mellan de stridande parterna, Israel, Palestina och Jordanien, som också blev inblandad. Ja, bilarna med hjälp rullar nu in. Gazas återbyggnad väntar.

Skall vi verkligen bygga upp det igen? Det sista var alldeles nyss, tio år sedan.

Har palestinierna  lärt sig nu att inte anfalla Israel? Har de begripit att Israel är den som styr, den starka och dem mockar man inte med? Den läxan lärs regelbundet in. Förgäves. Att Hamas inte är en bra partner att luta sig mot om man vill ha fred?. Har Israel lärt sig något om att behandlar du folk som fångar exploderar det någon gång, troligen regelbundet?

Hamas med sina bilar och uniformer var snabbt på plats efter vapenvilan. De kröp upp från någonstans. Ropet: ’the army of Mohammed is coming for the Jews” hörs igen.

Det tar bara lite tid, otaliga hjälpsändningar, läkarvård och uppbyggnad, innan  barnen börja kasta sten mot Israel. De barn som nu är 6 – 10 år kommer att hämnas. Barn glömmer inte. Deras förluster är större än hopp om annat. De är de förlorade barnen.

Situationen är hopplös. Den välvilja som visades för judar efter andra världskrigets fasor orsakade en evig träta med palestinier.  Ingen kunde räkna ut det?

Egentligen bryr sig få länder om palestinier i Gaza. Bosatta på en vacker landremsa vid Medelhavet. Möjligheter finns men ingenting händer för folk som styrs av Hamas terrorister och Israels regler i ett slags jättelikt fängelse med få vägar ut och in. Fast, allt kan inte skyllas på Hamas. Det finns många komponenter i den usla situationen.

Gaza är en regelbundet uppblossande katastrof.

Kvinnor, barn och äldre utgör 59 procent av de drygt 46 000 personer som dött, denna gång. Över 35 000 barn ha förlorat minst en förälder, enligt den Hamasstyrda sjukvårdsmyndigheten. Hamas är inte bara terrorister, de sköter Gazas sociala organisationer också.

Drygt nio av tio hem har skadats i Gaza och vart tredje har totalförstörts. Striderna har även  förstört stora delar av infrastrukturen på området.

Folk har jagats som djur från en plats till en annan av israeliska påbud. Nu  vandrar de igen mot norra Gaza för att se vad kan räddas samt gräva upp sina tillhörigheter och de döda.

Siffrorna på döda från Israel är olika beroende på källa, ca 2000 får jag ihop det varav 1200 – 1400 i Hamas attacken 1/10 – 23. Alla i gisslan har inte överlevt och alla har inte än överlämnats till Israel. Gisslan mot palestinska fångar byte pågår

Vad tror Världen att vi kan trolla med nu för evig fred? Säg inte bara Trump, han har häcken full av ”USA först”.  Skäll på Biden i så fall.  Kanske arabländerna bör förbarma sig över sina medmänniskor och ge några tiotusen av Gazas 2,2 miljoner en boplats på ett lugnare område för att underlätta situationen. (Obs inte bara Jordanien.) Det händer nog inte.

Ropet egen stat för palestinier är ett önskemål. Att bilda en stat av två icke sammanhängande landområden fungerar inte. Det är också svårt att hävda självständighet när man är närapå helt beroende av andra länders välvilja för sin överlevnad. Gaza blev aldrig Singapore. Att besluta om gränser och lösa Jerusalemfrågan kräver nog under, det händer inte, inte nu.

Den 14 maj 1948 bildades Israel.  Än ingen fred i sikte.

Vapenvila avtalet finns på:

https://www-passblue-com.translate.goog/2025/01/20/

Mer om Gaza- Israel;

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-54116567

Om förra gångens krig mellan Israel – Palestina.

Skyddande operation?

Bilderna från massmedia.

En om dagen – igen.

Utvalda

Publicerat av

En om dan. Förr betydde en om dan vitaminpiller. Nu betyder det sprängningar, inte efter mineraler utan när någon spränger din bostad. Året har börjat med en våldsvåg, en sprängning av bostadshus om dagen.

Experter tror på nytt rekordår av sprängningar, precis som om det vore frågan om idrottstävling, OS i brott kanske. Sedan finns de brott som aldrig löses. Nyss fick en bekant sitt hem länsat mitt på dagen. In genom fönster och ut genom dörren. Bostadsinnehavaren var i mataffären. Ingen såg något fast det var vid en gata.

Nej, personen får inte igen något. Det är bara att städa upp och ha ett igenspikat fönster.  Inbrott är inte prioriterat när polisen hittar lik och en portgång sprängs på samma vecka.

Ja, vi ligger på toppen av kriminalitetslistan i EU. Bäst i Norden också.

Regeringen ojar sig. Det är oacceptabelt. Polisen  ojar nog sig också och de kämpar på. I regel känner de till  ledarna av terroristgänget, klaner kallar vi dem i Sverige, men inte går det att plocka in dem, låsa in och kanske skicka dem dit de kom från. All respekt för Polisen, men de sitter fast i regler och tidsandan: att tycka synd om de stackars barnen som måste bli kriminella för de är så utsatta. Barn står till och med i kö för att få brottsuppdrag. De kan inte räkna och tror att de blir jätterika med den lön de får för brotten.

De är som en hydra med flera huvuden. Hur än du säger oacceptabelt växer nya huvud fram.

Det  pratas om att medla mellan gängen. Som i en äktenskapskris. Pizza har också prövats och varmkorv.

Hittar polisen de tonåriga sprängarna blir det ingenting. Lite vård. Jag vill att brottet sprängning av hyreshus och bostäder räknas på ett helt annat sätt, som terrorhandling. Husets skador räknas och skadestånd döms ut vad det kostar. Sedan antal personer i huset gånger mordförsök. Mord förstås om någon dör. Det är ingen olycka. Livstid oavsett ålder.

Innehållet i livstiden anpassas enligt åldern. Nej, inga mysrum utan skola och arbete samt lås på dörren. Inget Internet, det är genom Internet de kriminella ledarna styr sina underordnade. Kanske kan vi kalla det för uppfostran av de icke fostrade.

Jag tror dock att det är ganska hopplöst. När jag arbetade extra för Kriminalvården med utredningar  på 80 – 90 talet sa jag aldrig ordet hopplöst. Det fanns alltid en väg ut. (Dock tyckte jag mig se en förändring i både kriminalitet och utövare i slutet.) Nu skulle jag säga att det är tämligen hopplöst.

På min tid satt inte terroristledarna i ett annat land och skickade order. Det lär finnas 600 sådana utanför Sverige som har de kriminella här på sin lönelista.

Då var det enskilda personer, kanske ett gäng i stan, inte hela Världen omfattande terroristgäng. Ja, vi kallar dem klaner här men nog är de terrorister. Kriminaliteten har blivit internationell i knarkets spår.

När jag ser killar i sina svarta huvor dra runt i centrum känns det en smula obehagligt. De finns i mataffären och plockar med sig varor. Nej, de betalar inte och ingen säger något. Alla vill bara att de ska försvinna.

Inte ens jag säger något nu mera.

Brott idag tränger sig in i våra hem per telefon. Gamla kan vara är lättlurade, de som än inte har misstro mot allt och alla. Polisen uppmanar de gamla att byta till hemligt nummer så de inte blir  antastade av bedragare. Våra uppgifter är enkla att hitta, de gamla är skurkarnas favoriter. Skulden har alltså de gamla som svarar i telefon. Hemligt nummer? Det finns inget sådant för gamla som har hemtjänst eller andra stödinsatser. Hela Kommunen vet, ungefär. Och, det är riktigt besvärligt att ha ett hemligt nummer för den som behöver ha kontakt med andra än sina närmaste.

Skäms Polisen som sa det!

Vi är det trasiga landet. Alla dessa  löften från våra politiker är inte vatten värda, kanske inte ens möjliga längre.

PS. Vill du läsa flera trista inlägg om brott klicka på ”brott” i ordmolnet på sidan hem.

PS2. Stäng av telefonens ljud på alla obekanta nummer. Då svarar du inte av misstag på skurkarnas och försäljarnas nummer. Sedan kan du söka på det missade samtalets nummer, se vad det var och ringa upp – om det var någon du ville prata med.  Spärra det ovälkomna numret. Till sist slutar de ringa. Ditt nummer svarar ju aldrig, så det kanske inte ens finns.

PS3. Livstid i Sverige är i regel 16 år.

Tokyo Story – aktuell än idag.

Utvalda

Publicerat av

Tokyo Story, även  kallad ”Föräldrarna,” är en film som kommer efteråt, när rutan har slocknat. Då hinner den i kapp dig och beroende på din ålder och familjesituation ger den en tankeställare, skam kanske, en uppfattning om utvecklingen vi sitter mitt i nu. Den mindre goda alltså, splittringen mellan generationer.

 

Vad känner vi för våra föräldrar när vi är  självständiga,  i arbete, tidspressade, mitt i livet?

 

Många barn har flyttat långt från hemtrakten, så även filmens nu mitt i livet barn. Föräldrarna och det yngsta barnet, än i skolan, lever sitt liv med föga kontakt med de utflyttade och deras familjer.

Så är det för många gamla föräldrar idag.

 

I filmen beslutar föräldraparet äntligen resa till sina barn i Tokyo. Men väl där har ingen tid att visa dem staden eller umgås med dem. Barnbarnen gnäller. Endast änkan till sonen, död i kriget, offrar tid och omsorg. Till sist skickar barnen föräldrarna till badort för att slippa dem. De löser tidsbristen och ointresset så och även känner sig som goda.

 

Nu händer en del till men jag låter er själv se vidare och slutet. Även det visar hur vi tappar kontakten mellan generationerna, blir ett slags släktlösa nomader med pengar som ledstjärna. Jag först, sedan kanske någon annan. Livet pågår och i det ryms inte de gamla.

 

Filmen är väldigt japanskt, 50 talet, med bugningar och filmrutor som egentligen inte behövs. De visar den tomma miljön, lika tom som kontakten mellan barnen och föräldrarna, där de äldre inte längre ryms i barnens dagliga liv. Så är det  över Världen idag.

 

Det är en film om människans ensamhet, förlorade  länkar mellan generationer, om Samhällets utveckling till mer västerländsk livsstil med en själv i centrum.  Om vår egoism och förluster. Se den. Du kommer att  komma ifatt dina tankar efteråt.

 

Trots  utgiven 1953 och från japansk kultur är filmen toppaktuell idag.

 

Tokyo Story har fått hög rankning på olika listor, bland annat som tredje bäst icke engelskspråkiga film i omröstning av kritiker från 45 länder, BBC s lista 2018. Regissör Yasujiro Ozu.

 

Mera om filmen finns  på Wikipedia

 

De barn vilka har kontakt med oss gamla och ger en hjälpande hand när det behövs, vilka har förlåtit våra tillkortakommanden eller till och med glömt de, är oersättliga i det klimatet som råder mot oss gamla. Vi  som bara kostar, inte tillför, för ingen vill ha vår kunskap. Äldreomsorgen är en krisbransch där allehanda folk cirkulerar, en prispressad verksamhet utan humanism och kultur.

Och Världen snurrar så fort att det jag kunde och var expert på ses som gammalt. Både problem, lösningar och människor är annorlunda nu. Fast ibland undrar jag hur mina efterträdare kan vara så totalt okunniga.

 

Det kanske är bara ett sätt för mig  och mina arbetskamrater, alla pensionärer, att behålla något av värdighet när ingen längre bryr sig om våra arbetsinsatser. Ingen vill gå i våra skor hur väl de än skulle passa..