Inte över än – om någonsin.

Utvalda

Ett bra tag efter sexdagarskriget ringde min mor och berättade att hon inte hade fått kontakt med en långväga släkting, eller kanske hon inte ens var släkting utan någon som min mor tog under sina vingar.

Ingen svarade på brev och telefonen fanns inte längre.

Jag hade aldrig träffat kvinnan i fråga. Hon var sjuksköterska. Några år innan hade hon rest till Israel. Flera i min släkt har gjort en resa till Israel på grund av religiösa skäl, besök i Betlehem och Jesus grav. Hon blev kvar där någonstans på ett Palestinskt område, Västbanken tror jag, Hon gjorde ett besök på något flyktingläger eller liknande. Hon hade blivit där kär i en arabisk läkare, gift sig, fått två pojkar. De var nog 1 och 3 år vid sexdagarskriget. Och nu hade mor inte hört från henne. Inget Julkort ens.

Vi fick aldrig någon förklaring.

Nu mullrar det igen i Israel – Palestina. Vilken gång sedan sexdagarskriget? Hamas rövargäng gjorde en överraskande attack den 7 oktober i Israel, där fler än 1200 människor dödades och över 200 civila, inklusive barn och äldre, togs som gisslan. En del av dem är kvar eller döda. Kriget pågår utan lösning.

Ingen har bättre förslag, vilja och förmåga än fortsätta kriga. Krig är alltid en lösning, som inte löser någonting. Lägg till det några tandlösa yttranden och resolutioner från allas vår FN. Jag tvivlar också på en evig fredlig lösning, men jag är ju ingen politiker.

Ändå, både Gaza och Israel måste välja andra ledare, några med problemlösningsförmåga och vilja. Att stödja Hamas har lett till elände i Gaza. Att vara helt beroende av omvärldens bidrag till mat och vård fungerar inte, för andras vilja att bidra tar och har tagit slut. Gaza måste göra annat än tigga.  De barn som nu har upplevt krig och skadats riskerar att bli en ny hatfull generation. Israel i sin tur måste sluta sabotera deras tillvaro, låta folk ha sina bostäder kvar och inte rasera allt. Det leder bara till den situationen som finns idag.

Det går inte backa tiden tillbaka. Det krävs acceptans från båda sidor. För, ingen kommer att erbjuda Gazas befolkning plats någon annanstans. Har något arabland brytt sig bokstavligen om Gaza borna?  Israel flyttar inte. Kanske är muren den enda lösningen som finns?

Irans ilska kulminerade i en tämligen misslyckad attack mot Israel med drönare och robotar. USA ropar: en lyckad kväll, och Iran förminskar genom att säga blir vi hotade igen blir det en riktig attack. Ungefär som här hemma med våra klaners språkbruk.

På Irans gator hyllar människorna sitt lands attack mot Israel. De är som berusade av glädje. Det har varit lite negativ anda mot mullorna när olydiga flickor har låtit håret flaxa för vinden. Vissa har fått betala det med sin död. Men ingenting är så enande som en yttre fiende. Iran är duktig i det. Minns ni Salman Rushdie och andra på Irans dödslista?  Vilket folk som helst finner samhörighet och enas när de tror sig vara hotade av ett annat land, på riktigt eller om livets regler, som en religion, riskeras.

Iran är i praktiken krig med flera länder som vapenleverantör.

Vad Israels ledare tänker som följd ser vi inom kort. Den så kallade ödesrika tystnaden låter just nu.

Nog har Världens ledare ropat om risken för tredje Världskrig ett bra tag nu.

Vilket krig är stort nog att kallas Världskrig? Krig som pågår mellan fler än två länder? Krig som uppehålls genom vapenleveranser från andra länder till de stridande? Eller när USA har sista ordet?

Är människan bara ett ociviliserat rovdjur utan vare sig förstånd eller förmåga att tänka till: om vi gör så blir följderna så?

Hur kan vi välja bättre företrädare? Kanske de inte ens finns.

Läs mer om Israel – Palestina  konfliktens turer i en bra informativ artikel:

Bild:https://catholic-resources.org/Art/Dore-OT.htm