Testa, isolera, spåra, behandla och killgissa.

Det i rubriken – minus killgissa – lärde jag mig på en universitetskurs länge sedan. Kursen handlade om smittosamma sjukdomar, främst HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Isolera var inte att stänga in utan hjälpa patienten med olika metoder att inte smitta andra . Men alla var inte med, det fanns även personal på sjukhuset som sket i  skyddsutrustning.

Jag blev biten av en  helt galen prostituerad som var tvångsintagen på psykiatrin. Hon försökte forcera dörren när jag gick ut. Jag tog henne i handen och sa något som vi går in igen och hon bet mig på armen så det blödde. Hon visade sig vara HIV positiv. Jag skulle noll testa mig alltså visa att jag var negativ när det hände för att senare – ifall jag var smittad – kräva ersättning från Sjukhuset.

Jag gick med min provorder till labbet och en  av personalen skulle testa mig. Hon hade inga handskar så jag ryckte tillbaka min arm och sa: det är HIV test. Hon fräste åt mig att hon minsann var varsam och det hade aldrig skett olyckor när hon arbetade. Jag krävde en annan sköterska eller skyddsutrustning.

Hon blev arg och gick. Jag testades av en annan med handskar och visir. Det skulle vara så. Jag fick testa mig ytterligare två gånger. Jag var negativ. Det var inte roligt alls att tänka ”om”, även om risken var minimal.

Testning av Coronasmitta eller inte har varit på diskussion nu i några månader. Vem ska testas, vem inte. Vem beslutar och vem också betalar. Det är som om vi aldrig hade testat en enda person av någon misstänkt smittosam sjukdom. Jag börjar tro att motviljan beror på pengar, oviljan att veta hur stort antal är smittade och den enkla förklaringen: brist på resurser. Någon måste ta provet och analysera samt ge svar. Jag tvivlar på att sjukvården kan snabbt anskaffa de resurser vid sidan av allt annat. Den ordinarie verksamheten är dock på sparlåga. Risken att folk blir riktigt sjuka eller dör av annat än Corona är  realt, inte gissning.

Att skydda sig från smitta var inte enkelt. Äldreomsorgen har varit en smittohärd. Det är där folk dör – ja, i normala fall också men nu har vi haft överdödlighet på vissa ställen påstås det vara 100%.

Arbetsmiljöverket gjorde ett försök att skydda personalen  och de boende men det gick inte. Efter anmälan från skyddsombud meddelade Arbetsmiljöverket ett föreläggande vid Serafens äldreboende på Kungsholmen.

Föreläggandet gick utöver de riktlinjer som Smittskydd Stockholm meddelat och som staden följt. I dessa riktlinjer anges endast visir som skyddskrav generellt och visir och munskydd i fall med risk för droppsmitta. Arbetsmiljöverkets föreläggande innebar att visir och munskydd ska användas i alla vårdsituationer med smittade eller misstänkt smittade personer.

Kommunen överklagade och fick rätt. Det var onödigt med så omfattande skydd. Förvaltningsrätten ansåg att begreppet ”patientnära arbete” inte är så tydligt och precist som krävs för att kommunen ska kunna förutse vilka åtgärder som behöver vidtas och upphäver därför beslutet.

Arbetsmiljöverket hade inte tydliggjort vad som avses med patientnära arbete dvs vilka arbetsmoment eller avstånd. Så man upphäver beslutet. Läs i länkar nederst.

Hur kan man ens dividera om vad är patientnära arbete i omsorgen av de gamla som misstänks vara smittade av Corona? Det är ingen som står två, tre meter från den gamla och sköter hygien, klär på, leder eller hjälper med maten. Jag antar att man ville spara skyddsutrustning och då gör det väl inget om folk dör eller blir sjuka. Och, är inte Corona just en dropp/aerosolsmitta?

Är detta bara ett av de huvudlösa besluten utan hjärna under en pandemi?

I onsdags lämnade Arbetsmiljöverket in överklagan till Kammarrätten och har samtidigt bett om mer tid för att utveckla grunderna för vår talan. Fortsättning följer.

Nyss höll partiledare en show i TV, jag menar debatt. Endast en sak stannade i minnet. Det var igen likgiltigheten för de äldre och för äldreomsorgens vårdpersonal.

När Jimmie Åkesson, SD, sa att det som hade behövts för att hejda smittspridningen var obligatorisk skyddsutrustning inom äldreomsorgen och att munskydden inte behöver hög säkerhetsklass, svarade Per Bolund, MP, att ingen i rummet de facto är smittskyddsexpert, och: 

 Vi ska inte stå här och killgissa. 

Killgissa? Var han en minister? För vad då?

Vi har alltså med en helt ny virussjukdom att göra. Ingen visste hur den skulle agera och utvecklas, säger Löfven i debatten.

Ingen visste? Exempel fanns över en stor del av världen. Något borde man ha snappat upp även som Statsminister.

11mars sa WHO att det var pandemi. Men 7 januari var det nya viruset känt i världen även om de första kända fallen var i december 2019. 31 januari var det första kända fallet i Sverige. Så väldigt nytt var det inte när fallen började öka i Sverige. Nu är det juni ifall Löfven har missat det.

Även om dödstalen, överdödligheten, inte är enorma är de betydligt högre än i våra grannländer och speciellt inom äldreomsorgen. Beredskapen har varit usel. Än käftar man om munskydd kan skydda och vem, var och hur ska sköta testerna.

Samtidigt påstås det att S ökar så det är nära toppsiffror. Begriper inte hur en regering får flera anhängare när de misslyckas att ens testa de sjuka och vi får skämmas med dödstalen.  Det är Regeringen som har den yttersta makten oavsett alla myndigheter.

Socialdemokraterna får 33,7 procent i statistikmyndigheten SCB:s senaste partisympatiundersökning, vilket är en ökning med 8,7 procentenheter sedan senaste mätningen i november. Bortfallet var 46,9 procent. Vad tänkte de rösta som sket i att svara? Har de tappat tron på att politiker kan lösa problem? Kanske är vi bara trötta på undersökningar om tyckande när de inte innehåller någonting som har betydelse i verkligheten omkring oss?

https://start.stockholm/aktuellt/nyheter/2020/04/forelaggande-fran-arbetsmiljoverket-vid-aldreboende/

https://www.domstol.se/nyheter/2020/04/forvaltningsratten-upphaver-arbetsmiljoverkets-forbud-gallande-serafens-vard–och-omsorgsboende/

https://www.av.se/nyheter/2020/arbetsmiljoverket-overklagar-serafen-domen/

Att fria till en skränande massa.

Idag, på Nationaldagen, tänker jag på Polisen och den smala åsiktskorridoren.

Polisen har nu hamnat under illegala demonstranter i hierarkin. De är redan under klankriminalitet, barnrån och våldtäktsmän. En polis knäar för en demonstrationsmobb och pressen hurrar. Så vackert, skrev någon. Hon håller i en plakat som nedvärderar vita människor. Mig alltså.

När knäade någon polis för alla våldtagna kvinnor? Alla rånade barn? Alla som har mist livet i en terrorattack? Eller bara för en gamling som har blivit rånad i sitt hem när hon var dum nog att öppna dörren till någon hon trodde kom från hemtjänsten? La polisen genast sig på knä när de slutligen hittade Wilmas avhuggna huvud efter många dagar i hennes lägenhet?

Inte?

När jag var barn och gick i flickskolan brukade polisen passera skolan på en av sina rundor. De kunde komma in på gården och fråga om allt var väl. Vi neg och sa ja. Polisen var en av Samhällets stöttepelare, ägde makt och höll Staden trygg. Någon elev hade en far som var polis. Någons far var militär. De var yrken som värdesattes. De var skyddet och lagen. Genom polisens arbete kunde vi andra fortsätta våra liv i trygg förvissning: behövde vi hjälp, kom den.

Genom militären var landet ett fritt land. En demokrati där vi litade på dem vi valde att representera och styra landet. Det var i tiden länge sedan.

Hur är det att vara en polis idag? Under och strax efter terrorattacken på Drottninggatan åtnjöt polisen stort tilltro och respekt från allmänheten. och folket dränkte dem med kärleksbetygelser. Men sedan? När de inte ser ut att fixa jobbet? När det är svårt att rekrytera trots att kraven anpassades. Trots försök att få invandrare att söka så polisen kan förstå bättre invandrarkulturen. Förstå alltså. Trots att kvinnor fick en fördel när de inte fixade fysprov eller misslyckades att skjuta. Kriminalitet ökar oberoende av  ansträngning med fina projekt som Rimfrost. Bra namn. Resultat blev bara frost. Trots korv, kaffe och bullar, även pizza.

Vem vill vara polis idag? Hur ser polisen på sitt arbete? Vad är den till för? För folket eller de kriminella? Har kriminaliteten redan gått över deras förmåga och till sist blir vi en ny Mellanöstern land? Jämför vad du vill för land, men med klanvälde.

Polisen som dekoration, katträddare och för att jaga torskar? Knäande framför en mobb och det är så vackert.

Jag klipper från Nyheter 24: Då gjorde den kvinnliga polisen den viktiga gesten. Hon stannade upp, lade undan sin batong, gick ner på knä och höjde näven i luften. Hon höll också upp en skylt som hon får låna av en av demonstranterna med texten ”White silence is violence”.

Skall inte Polisen i tjänst vara opartisk?  Vad hon gör på fritiden är nästan oväsentligt så länge det inte är brott men på arbetet knäböjer man inte för mobb även om det tycks vara på mode och man märker inte vita med en plakat.

Att abdikera inför  en mobb, eller demonstration  är inte polisarbete.

Efter händelsen har hon både hyllats, och kritiserats för bristande objektivitet. 4-5 anmälningar kom in till polisens internutredningar som nu alla har lagts ner av åklagare.

Jag har i dag beslutat att inte inleda någon förundersökning och kan konstatera att vederbörande inte gjort sig skyldig till något brott. Sedan får polisen internt hantera lämpligheten i att uppträda på det sättet, säger chefsåklagare Anders Jakobsson på Särskilda åklagarkammaren.

Hur  känner de andra poliserna sig? Finns det några som inte skulle knäa för en mobb? De är tysta. Kanske polisen bara flyter med strömmen? Igår var det varmkorv.  Idag knäar man. I morgon? Ska vi bara säga: sådan Regering, sådan polis?

Även yttrandefriheten har fått ytterligare begränsningar.

Mats Skogkär, ledarskribent på Sydsvenskan skrev i tweeten, som var en kommentar till de pågående protesterna i USA:

”När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundringarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor, invandrad, etnifierad och segregerad underklass”.

Det skriver man inte hur sant det än vore. Det finns ingen yttrandefrihet på fritiden som ledarskribent. Han ska inte få skriva mer. Hans twittrande fortsätter att störa vår opinionsbildning, säger tidningen.

Yttrandefrihet gäller mobben. Inte ledarskribenter. Kanske borde vi flagga på halvstång idag på Nationaldagen, infört först 1983.

Varför känns allt som rutten kaos? Som om rötterna hade ryckts upp och allting faller? Som om nedmonteringen av Sverige pågår på alla plan tills ingenting av det vi har uppskattat, betalat och arbetat för finns kvar.

Läs om Mats Skogkär:

https://inreexil.blogspot.com/2020/06/yttrandefriheten-galler-inte-pa.html

Från Katerina Magasin:

För oss som vill leva i ett samhälle där polis främst ska försvara medborgare och oskadliggöra kriminella är gesten av en polis som kuvas av laglösa individer starkt oroväckande. Tankarna går till förnedringsrånade ungdomar som tvingas kyssa förövares fötter.

PS. Jag ställde en fråga till Polisen om lämpligheten att knäa och ha plakat med hat mot vita. Om den aktuelle polisen hade brutit mot några arbetsföreskrifter. Ja, alla anmälningar är ju nu nedlagda. Det är OK att göra så.

Förbättringspotential – ett nyord.

Ett ord jag knappt har hört förut dyker upp i olika sammanhang.  Det är förbättringspotential.

Statsepidemiolog Anders Tegnell till exempel. Han är lite självkritisk mot den svenska strategin och säger att det ”finns förbättringspotential” i hur han och de andra som styr eller skulle göra något har handskas med pandemin.  Han säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början. Alltför många har tillåtits dö  för tidigt.

Ja, vissa ställen inom äldreomsorg har man mött en överdödlighet på så där 30 till 100 %. Där fanns det verkligen förbättringspotential.

Några Kommuner tycker nu att man bör kunna svenska hyfsat om man arbetar med svenska gamlingar. Det vore förbättring likaså att  man borde anställa utbildat folk i stället att se äldreomsorgen som  en plats för att fixa integration till arbetslivet. Kanske borde utbildning vara ett krav och lönen därefter? Som chef vill jag gärna se en med erfarenhet från golvet. Det ger liksom perspektiv och erfarenhet över ens styrområde, inte en ekonom som närmaste chef för vårdbiträden och undersköterskor. Han kan bara räkna pengar.

Inom äldreomsorgen finns massor med förbättringspotential. Men för att någon bättring kan se måste vi sluta se våra gamla som en utgift. Vi måste börja respektera dem. Vi måste se dem som personer vilka har arbetat ihop det vi har i Samhället oavsett om det är skolor, sjukvård, vägar eller infrastruktur eller bibliotek…det vi nu använder, förnyar, även lägger ner.

Samhällsbyggarna, inte de obehövliga.

Nu struntar jag i dem som kommer och går direkt i pension utan att ha bidragit med en enda krona. Det hör liksom till annat problemområde.

Regeringen försöker också putta bort Corona ansvaret till någon annan.  Lena Hallengren socialminister (S) säger att Regeringen har hela tiden varit beredd att införa hårdare restriktioner för att stoppa spridningen av coronaviruset om Folkhälsomyndigheten hade rekommenderat det, (ett uttalande till nyhetsbyrån Reuters). Hallengren tycker att Tegnells uttalande om att det finns ”förbättringspotential” kring Coronahantering väcker frågor.

– Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.

 Hallengren är en politiker som inte – vad jag kan hitta – har haft vanligt arbete, (är utbildad lärare), utan är vad som kallas politisk broiler. Vad är det som hindrar henne att göra mer? Hon är ju minister!

Vilka är de som kan? Vilka borde bara ge en order till Regeringen och till andra myndigheter och arbetsplatser? Finns det inga som vet, har makten och säger:  det här är vårt ansvarsområde, så här gör vi nu. Oavsett vad det gäller, äldreomsorg, Corona… Har vi för många kockar för soppan? För alla soppor? Kommer alla nu att skylla på någon annan igen? Ingen tar ansvar. Ingen kan ta ansvar. Det ligger alltid utanför, någon annanstans.

31 januari fick Sverige sitt första bekräftade fall av det nya coronaviruset så tiden som har löpt är 4 månader, nog borde man ha hunnit analysera. Anders Tegnell säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början.

– Skulle vi stöta på samma sjukdom, med precis vad vi vet om den i dag, tror jag att vi skulle landa i att göra mittemellan det som Sverige gjorde och det som resten av världen gjort, säger Tegnell till Ekot.

Visst är det klädsamt att säga: jag kunde ha lite fel. Men vi ska inte utse Tegnell som syndabock – fast jag tror det blir så i slutet – han är inte den enda på jobbet.

Förbättringspotential finns alltid. Inte ens Sverige är perfekt även om S -Regeringen då och då tror sig vara världens navel.