Old Snowy Mountain area med Mt.Rainier skymtar långt borta. Washington, 21 sept. dag 142, mile 2280 på PCT.
Tullgarns park, Södertälje, höst 2011.
Huckleberry Mountains, Washington, dag 150 mile 2420 på PCT.
Padjelanta, Tarrekaisestugan höst 2010.
Nog för denna gång. Lånade en bok av Nobelpristagare Jon Fosse: Melancholia. Har läst något av honom förut men minns inte ens vad och vad jag tyckte.
Just nu delas Nobelpriser ut. Svante Pääbo kartlade arvsmassan från neandertalare, något som ansågs omöjligt. Biologen Pääbo har nu tilldelats 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.
Tekniken som idag kan att lösa gåtor från tusentals och nu miljoner år sedan är otrolig. Det är också en fråga av envishet, att inte ge upp trots att åren går. Pååbos pris kändes extra välförtjänt, inte att förminska de andra pristagarna, utöver kanske litteraturpriset som gärna hade gått till någon med andra åsikter. Nobelkommittén är ju känd av att lägga stor vikt på åsikter.
Få av oss har den uthålligheten och få av oss blir värda de stora priserna som Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Idag när årets Nobelpriser delas ut läste jag om annan otrolig forskning. Det handlar om Grönlands forntid och hur den delen av Världen såg ut länge sedan. Forskare har hittat rester av ekosystem i form a DNA på Grönland, ålder så där 2 miljoner år. Naturen var då grönt och hade djur vilka inte längre finns. Nobelpris om några år?
The DNA record confirms the presence of hare and mitochondrial DNA from animals including mastodons, reindeer, rodents and geese, all ancestral to their present-day and late Pleistocene relatives. The presence of marine species including horseshoe crab and green algae support a warmer climate than today.
Hur blev Grönland en arktisk öken? Vi kan inte riktigt skylla på människans klimatpåverkan för förändringar skedde så länge sedan, före oss.
Det är – kanske – bara naturens gång. Någonting vi inte kan påverka på avgörande sätt.
Jag tror att denna forskning är banbrytande om Jordens utveckling. Dock är inte jag införstådd med alla termer, men kanske du som läser är?
Bilderna är från min Grönlandsvandring 2016, Arctic Circle Trail och Icecap. Någonstans där långt under mina fötter är rester av en grönskande Värld som fanns cirka 2 miljoner år sedan. Det känns absolut magiskt.
Nobelpriserna är utdelade. Nej, det blir ingen fest i år heller och bara en kvinna bland pristagarna,
Kungliga Vetenskapsakademin tänker inte kvotera in kvinnor bland pristagarna. De måste få priset på egen maskin så att säga.Glädjande att någon inte har drabbats av jämlikhetens tvång.
Från TT: – Vi tror att det är viktigt att kvinnorna som tilldelas priset får det för att de är bäst och för att de har gjort de största genombrotten, inte bara för att de är kvinnor.
TT: Finns det inte kvinnor som har gjort stora genombrott inom forskning?
– Det är klart att det finns, vi belönade tre av dem i fjol. Men när kvinnor än så länge utgör tio procent av de toppforskare som nomineras kan man inte räkna med att det varannan gång blir en kvinna. Det är den verklighet vi förhåller oss till.
Så säger Göran K Hansson, Kungliga Vetenskapsakademiens (KVA) ständige sekreterare.
Att KVA ens behöver försvara sig är tecken på total idioti. Ingen blir bättre och presterar mer med kvotering.
Så även ett tag till delas fysik, kemi och medicinpriset oftast till en man i övre medelålder som har satsat sitt liv på forskning ,som är troligen vit och forskar i ett amerikansk toppuniversitet eller motsvarande i Europa. De forskare som är begåvade nog och satsar och de forskningsinstitut som ger dem möjlighet att satsa får priset. Enkel matematik.
Kanske kan Nobelpriset i framtiden delas ut till någon som räknar ut hur vi kan bli av med hotande asteroider?
Hur många gånger har filmer förutspått vår framtid? I filmen ”Armageddon” räddar Bruce Willis världen med sitt väldigt udda borrarteam. En asteroid stor som Texas hotar att kollidera med jorden om en månad. Gänget åker upp till asteroiden och spränger den med en atombomb. Det är en film med mycket energi. Bruce Willis fans gillar hans hårdkokta stil och att han är en man med moral. Så även jag gillar Bruce Willis.
Nu visar forskning att spränga asteroiden var inte så dum idé.
New research by Johns Hopkins University, in Baltimore, found that a megatonne nuke, exploding near the surface of the asteroid, would destroy it without leaving thousands of large fragments still heading for the Earth.
’If we employ a robust nuclear disruption technique by at least one month before impact, we can prevent 99 per cent or more of the impacting mass from hitting the Earth,’ study lead author Patrick King told Gizmodo. (Mer på Daily Mail och Gizmodo)
Andra planer är att knuffa hotande asteroider ur läge så den tar en mer avlägsen bana.
Sedan är metoden befattat med problem som att hitta asteroiden i tid. Det gick ju inte så bra med stenbumlingen som oväntat föll 15 februari 2013 nära staden Tjeljabinsk i Ryssland. Dess explosion motsvarade så där 30 Hiroshimabomber. Meteoriten hade diameter på ca17 meter och vägde ca nio miljoner kilo innan den nådde jordatmosfären och då började brytas ned. Glasrutorna i staden sprack och människor skadades av glassplitter. Men, om meteoriten hade fallit på en stad, inte på obebott område? Den pyste ju även förbi Malmö om jag inte minns fel.
Söndag 17 oktober passerade en asteroid i storleken buss oss ganska nära, 250 000 km från Jorden. Månen ligger på 380 000 km från oss. Märkte du något?
Dinosaurierna är en bra påminnelse om hur det kan gå. Risken är dock större att vi utplånar varandra på annat sätt. Kanske i ett krig som bara exploderar? Eller miljöskador? Virus är ju aktuellt? Annat? Att vi krockar med något som kommer från Universum känns dock som mest naturligt. Kollisioner i Universum utplånar något och bildar ny materia, kanske ny Jord om miljoner år.
Det låter nästan vackert.
”Jag känner att mitt liv har en mening” sa Nobelpristagaren Tasuku Honjo i en intervju när han fick träffa patienter som blivit friska från cancer med hans och James P. Allisons metod. Han är nästan på dagen lika gammal som jag. Det måste vara fantastiskt att lämna ett sådant arv till världen. Det var inget som kom gratis utan hårt arbete. Slitet har gett honom en mening, inte bara erkännande genom Nobelpriset. Världen har blivit en smula ljusare.
Vad är meningen med våra liv? Vilken sten lämnar vi efter oss till världens bygge?
Vissa människor lämnar ingenting efter sig. De ger bara elände till världen som sin del. Terror, mord, kriminalitet, krig, rovdjursbeteende…
Julen, godhetens tid närmar sig. Jag är julanhängare. Julkorten är skrivna och skickade till släkt och nya bekanta från Pacific Crest Trail. Julens E-post skall iväg på julafton. Julklapparna är klara, jag avskyr sista minuten stress. Mister Mark från Stehekin (bild ovan) får en diktbok från Tranströmer. Han samlade dikter på andra språk än sitt, engelska. Nej, han kan inte svenska. Inte japanska, ryska eller de andra språk han har i sin diktsamling. Han älskar soundet av språket.
Nu återstår bara bilder och minnen från min vandring. När jag ser på bilderna och försöker placera de på rätt plats vill jag tillbaka. Det var mitt livs vandring. Oavsett skitdagar då regnet öste ner och orken var noll var allt fantastiskt. Naturen, människorna, friheten… och överraskningen att jag orkade gå så långt. Men det är föga troligt att jag kan åka tillbaka till USA och vandra igen. Ålder och pensionsekonomi är en dålig kombination.
Gott så. Men jag känner mig rastlös och som om orken var bortblåst. Nu kan jag sova halva dagen om jag vill. Strunta i det mesta. Jag, den onyttiga pensionären. Jag har en svacka i livet som ropar på att bli fyllt med något.
Jag undrar över livets mening. Att arbeta och försöka göra rätt för mig var en stor del av mitt liv. Yrkeslivet handlade om människor och deras problem. Sedan fylldes dagarna av att ta hand om min sjuka sambo. Andra människor och deras behov har ofta varit på mitt livs första plats, inte jag. Hur rätt allt blev kan bara andra bedöma. ”Rätt” är inte alltid så solklart. Hur livet blev ser man först i livets backspegel. Men när jag hårdgranskar mitt liv finns mycket av det jag önskade att göra även om det inte blev någon succé.
Men, var någonting jag har gjort ”livets mening”?
Att enbart vara till för andras bruk är verklighet för många kvinnor i världen. Ett av de värsta exemplen i världen är kvinnorna i Afghanistan. Det ger lite perspektiv till våra egna liv. När man läser om kvinnors liv där borde de flesta av oss svenska kvinnor känna sig lyckligt lottade, i grädden av mänskligheten. Ändå klagar många. Kvinnor skriker när den skattefinansierade Jämställdhetsmyndigheten läggs ner precis som om kvinnor här skulle leva under afghansk nivå. Det hörs en ständig klagan från mediekvinnor i Sverige, speciellt över svenska män. Dessa män som hör till de jämlikaste i världen, de arbetsammaste och de som tar pappaledigt duger ändå inte i mediekvinnors värld.Sällan hörs det kritik mot de andra männen, de som har fått läran om kvinnoförtryck i sig från födsel och gör livet miserabelt för kvinnor både här och där.
Klagan tycks vara meningen i livet för en del.
Vad är livets mening? Kanske livet inte har någon mening som vi kan specificera exakt? Vi är bara djur men högst upp i näringskedjan. Vi bygger upp. Vi raserar och förstör. Vi utvecklar och avvecklar. Vi slår ihjäl och ger liv. Meningen har kanske blivit förlorad redan länge sedan när vi började byta ut Jesus mot dollar? Kanske ännu tidigare när vi förlorade vår givna plats i samlarsamhället? Vet ej. Politiker pratar och frotterar sig med varandra men den där övergripande planen över vår framtida existens finns inte. Vilken framtid? Hur långt ifrån är framtiden när nuet tränger sig på?
Hur kommer vi att gå under som civilisation, som inte ens bär sig civiliserat åt?
Som jag har sagt tidigare: naturen hittar alltid en utväg. Gör vi det? När vi privilegierade inte ens kan lösa våra närliggande problem som att få ihop en Regering eller ge tak över huvudet för gamla uteliggare nu när kylan och julen närmar sig?
Är jag pessimist eller realist kan man ha åsikter om. Men, nu kommer Julen, en tid jag finner som den stora ljuspunkten i livet. Just då är livets mening så uppenbar: att komma ihåg och vara tillsammans med dem man älskar. Lämna sorger och bekymmer åt sidan en stund. Det finns nog tid för dem sedan.
Vad är livets mening för dig?