Att smittas med bakterier, virus och lite om genuskamp och invandring.

zikaviruszikavirus

Det larmas om olika smittor, resistenta bakterier och återkomsten av sjukdomar vi nästan hade blivit av med. Nya varianter som zikavirus gör livet osäkert. Ebola epidemin i Västafrika tog död på över 11 000 personer 2014. Alla minns svininfluensan och dess efterverkningar. Några värre varianter:

http://www.mnn.com/health/fitness-well-being/photos/9-worst-viruses-earth/going-viral

Är våra liv hotade av något smittsamt vi inte har botemedel till? Kan apokalyps genom virus drabba oss?

Några år sedan låg min sambo två månader på sjukhus efter att han hade kollapsat hemma. Det fanns ingen plats någonstans. Han var för gammal sa några läkare som tillfrågades om plats, så gubben hamnade på avdelningen för dementa. Han var inte dement då, men minnet försvann snabbt på grund av sjukdom. Han blev sjukhusets mest stuckna och undersökta patient, enligt doktorn. Ingen kom dock underfund med vad som var fel. Han skrevs ut som ett vrak med förlorad minnesfunktion.

Det kan gå snabbt när livet förändras.

Men det var inte detta jag skulle skriva om utan om hur man enklast smittar ner en patient.

I början hade han eget rum med egen toalett. Alla var väldigt mån om honom, om den nästan döende gubben. Sedan började flyttkarusellen. Han flyttades runt på avdelningen. Varför? Inte vet jag. Fick aldrig någon förklaring. Han blev mer och mer förvirrad och sov på en stol i korridoren när jag kom för han hittade inte till rummet. Gubben hann med fem rum, varav en bara några timmar för rumskamraten var en kvinna som sprang runt nästan naken och la sig på hans säng med bara en blöja på sig. Det var förnedrande både för honom och den främmande kvinnan.

Personalen ville inte flytta någon. Det var en jämlikhetsfråga.

Vi har blandade rum nu mera, det är ingen skillnad på män och kvinnor som är sjuka, informerades jag. Men jag tyckte annat på skarpen och de fick åter flytta honom. Jag var inte för en genuskamp med sjuka personer.

Någon politiker föreslog åter dubbelrum på äldreboenden så man kunde få sällskap (läs: det blir billigare). Själv tror jag inte att de själva vill dela rum med främmande människor.

colicolibakterier

Vidare till smittorisker. Flertal av personalen spritade inte händerna när de kom in i rummet och inte när de gick ut. Eftersom flera av patienterna var förvirrade besökte de varandras rum, sängar och toaletter.

Avdelningen var skitig. Bajs på toaletter, piss på golvet, utöver den vanliga smutsen som spilld kaffe.  Dammtussar gömde sig under sängen. Städerskan stod och pratade ständigt i mobilen. Jag sa till henne en gång eftersom ingen annan gjorde det. Hennes höga samtal störde de sjuka. Då flyttade hon bara en bit.

Under den sommaren lyckades avdelningen smitta över 40 patienter med MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus). Informationen om smittan kom dock hem först efter två månader.

Hur allvarligt det var insåg vi när en sjuksköterska i skyddskläder kom hem till oss och tog prover. Vi fick inte gå till vårdcentralen. Dock hade vi varit på Vårdcentralen innan vid flertal tillfällen. Nu var vi portade tills provsvaren kom, likaså på tilltänkt avlastningsboende. Gubben hade också bott på ett rehab-hem i två veckor, men där var personalen superproffsig. Risken för smitta borde vara lägre.

Sjukhuset missade att skicka provsvaren till oss och vårdcentralen. Ingen var liksom ansvarig för dem som inte längre låg inne. Vi hade tur, han var inte smittad.

Det blev dock ingen vårdskandal av +40 personer, bara en pytteliten notis i en lokaltidning. Avdelningen var ju för gamla och dementa. Det var kanske inte så noga med dem?

MRSA är en ökande plåga i landet.

Att flytta runt folk på avdelningen är inget bra sätt att undvika smittor. Att slopa utbildningen till hygienstäderska och anställa outbildad personal ”för städa kan ju alla” är döden för sjukhushygien. Att personalen har för mycket att göra ökar också risken för smittor och misstag. Att blanda alla över 65 år på samma avdelning oavsett orsak fungerar också illa

Kan olika smittämnen bli hot för oss? Idag är vi rörliga och reser snabbt mellan olika länder. Smittspridning är helt annat nu än vid 1918 års influensa som tog 50 miljoner liv, mer än första världskriget då det dog 16 miljoner. Idag färdas smittan snabbt.  Vi har inte botemedel för allt. Flyg med ett virus! Öppna gränser, resor och invandring har sina nackdelar.

Mera risker. Att smuggla in gulliga hundar kan föra in rabies. Det finns inget botemedel för rabies. Råkar man få en influensa på det kan man bli en zombieliknande galning innan döden befriar en. Vissa är beredda på Zombieapokalypsen, ett populärt sätt för världen att gå under. Vi andra vill inte ha in smuggeldjur.

Det är sommar och många kommer hem från sin semester med sexuellt överförbar sjukdom. Lusten drabbade en, men inte kondomen. I sämsta fall blir man steril. Gonorré och syfilis fortsätter att öka, och klamydia ligger på en fortsatt hög nivå i Sverige.

Att vi får in smittor per invandring är något som knappt vågar diskuteras. Vi i Sverige är kontrollerade sedan födseln, vaccinerade och registrerade på sjukvården. De nya kommer från länder med föga hälsovård.

Mycobacterium-tuberculosistuberkulos

Tuberkulos har gjort återtåg i Sverige. Barn har smittats med TBC i daghem genom en TBC- sjuk ibland personalen. 2015 ökade antalet konstaterade fall av tuberkulos med 22 procent från föregående år, 90 % var födda utomlands. Bland svenskfödda har vi världens lägsta siffror, 5 nyinsjuknade per 100 000. Bland de utrikesfödda i Sverige är siffrorna cirka 30 per 100 000.

Viral Hepatit tar lika många liv i världen som AIDs och TBC idag. I Sverige vaccineras nu mera cirka 40 procent av spädbarnen mot hepatit B, men man önskar allmän vaccinering även här. Invandring från länder där kronisk B hepatit är vanlig, har inneburit att allt fler smittats av hepatit B i späd ålder.

Hur mycket vaccinering tål ett litet barn, undrar jag. Finns det en gräns även i kampen mot sjukdomar?

Alla asylsökande skall erbjudas en hälsoundersökning av Landstinget. Även personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd ska vid en längre vistelse i landet få ett sådant erbjudande när de uppsöker sjukvården. Eventuella smittskyddsåtgärder skall uppmärksammas. Hälsoundersökningen är frivillig. Hur kan denna frivillighet hindra smittspridning? Förra årets 162 877 asylsökanden och okänt antal illegala invandrare samt så kallade EU migranter är helt enkelt för många för att sjukvården skulle hinna med hälsoundersökningar och upptäcka smittosamma sjukdomar.

När har Landstinget erbjudit dig en hälsoundersökning? För min egen del var det 1966 när jag började arbeta på ett sjukhus.  Lugnrötgen var än obligatorisk på 80 talet för nyanställda.

Bakterier, parasiter, virus, genustrams och slutet på livet? Ja, det finns oändligt många sätt att ta livet av oss.

Livet i hundraårsperspektiv

I dagarna skulle min mor ha fyllt 97 år om hon levt, hon dog strax före 95. När jag läste att sjukskrivningarna ökar och de psykiska problemen likaså, speciellt hos utbildade kvinnor, tänkte jag på min mor. Livet var så mycket mer begränsat under hennes tid och allt var så mycket tyngre, fattigare och svårare än dagens kvinnor har det. Ändå ökar bekymren, sjukskrivningarna och missnöjet med livet.

Den sjukfrånvaro som formligen exploderar är psykisk ohälsa. Kvinnorna driver ökningen, men också bland män är nu för första gången någonsin psykisk ohälsa den främsta orsaken till sjukskrivning.

Min mor föddes 1916 i Finland. Hon hade sju syskon och eftersom hon var äldst fick hon hjälpa till från tidig ålder. Hon var från en bondesläkt, från en dåtida mått mätt stor gård. Idag skulle den storleken vara nedlagt eller anses som hobbyverksamhet. Hon gick 7 i skolan där flickor och pojkar separerades från årskurs 3 och där betyg gavs 2 gånger i terminen. Hon gick i kyrkan på söndagar, konfirmerades och fick en Bibel som gåva. Hon läste den från pärm till pärm varje år. Hon körde häst, mjölkade kor, sådde vete och högg ved och kom aldrig ens att tänka på att hon var mindre värd än männen.  Hon utbildade sig till sömmerska men hjälpte till på gården tills hon gifte sig med en vanlig fabriksarbetare, fast hon hade haft ”finare” anbud. Hon arbetade sedan i en fabrik samt hemsömnad, odlade potatis och grönsaker, tog hand om de äldre svärföräldrarna, delade brödet med krigsflyktingarna medan hennes make krigade mot ryssarna.

Även om mor var hemmafru några år när mina syskon var små hörde jag aldrig henne uttrycka dessa ord som är så vanliga idag: jämställdhet, feminism, barn som pensionshinder, daghemsbrist, ojämlika villkor. Hon skötte hushållet, far tjänade uppehället och arbetade oavlönade extra skift för krigsskulden. Mor bar ut tidningar för att bättra på ekonomin.  Det blev bättre ekonomiskt med åren och när hon arbetade på byggen som tegelbärare, den första kvinnan, hade hon högre lön än far. Hon var sjuk en gång under sin arbetstid. Sjukdom hade vi inte råd med. Hon fick lära sig att ge insulin när min syster fick diabetes. När far blev sjuk (cancer) och slutade arbeta skötte mor honom ändå till slutet.

Hon var engagerad i den Laestadianska församlingen. Hon stöttade andra som kontaktperson. Hon gav hellre till andra än väntade sig få något. Hon höll släkten ihop genom att minnas alla på deras födelsedagar och jul. Hon var ihågkommen, det gav henne tillfredsställelse i livet. Hon tyckte alltid att hon hade ett bra liv. Min far tyckte alltid att hon var mer värd än han.

Hon reste några gånger till Sverige med båt. Hon satt inte någon gång i ett flygplan. Hon ägde aldrig en bil. Hon besökte släkten per buss eller med de yngre som hade bil. Hon använde saker tills de inte kunde lagas mer. Kaffe var enda lasten men även det med måtta. Hennes avtryck på jorden ur energisynpunkt eller miljöslitage var låg.

Visst, mor kunde önska sig ibland något mer men hennes tilltro till att Gud hade ordnat det till det bästa – bara man själv gjorde sitt och bad – var obeveklig. Hon dog i den tron vid 95 års ålder.

Så klart hade hon mindre goda sidor. Nog grälade hon och jag. Men hon är död och min princip är att vi inte skall prata illa om de döda. De som inte kan försvara sig längre får vila i fred. Hon uppfostrade oss barn som en god kristen, det gick inte alltid ihop med min frihetssträvan. Sedan kom det modernare livet med telefon, TV, datorer, frestelser och hushållsmaskiner som sakta trängde sig in hennes värld – inte alltid helt smärtfritt.

Vi har kommit långt från det liv hon och andra som var födda 100 år sedan levde. Vårt liv är bekvämt med många hjälpmedel och möjligheter. Men är vi lyckligare? Är vi mer harmoniska? Orkar vi med våra barn utan att överkompensera vår frånvaro? Har vi bättre förhållande till vår partner och håller vi ihop i ont också? Är samhället bättre mentalt och moraliskt eller är det bara pengarna som talar? Förstår vi hur bra vi har det och visar en smula tacksamhet för den generationen som lyft oss till det liv vi har idag?

Vet du hur din mormor hade det? Eller din mor om hon har passerat medelåldern? Ta reda på det nästa gång när huvudvärken hugger efter Facebooks uppdateringar när du såg att alla andra hade gjort så mycket mer, shoppat nya kläder, bakat finare figurtårtor, gjort spännande utflykter med barnen, lagat lyxigare brunch och fixat underbarare frisyr – än du.

Det ger perspektiv på livet.