Vad är sant och vem har rätt är idag komplicerat.

Vem är den där?

Någonstans i en liten by, länge sedan och långt borta från så kallade civilisationen frågade en mycket gammal man mig – med hjälp av en bild – hur vi hade tagit oss dit, till andra sidan av Jorden.

Med flyg, sa jag.

Han hade ritat sin bild av jorden som en pannkaka och nu pekade han på kanterna..

Hur kom ni över kanterna, frågade han, tror jag. Någon av de yngre kunde lite engelska och försökte förklara.

Fint nytt flygplan, sa jag, fast det var lögn. Det var ett risigt ryskt plan.

De andra omkring var något skamsna över hans uppfattning men jag nickade lite till dem och sa att det var okej. Någon sa då att man skall respektera de gamla och deras åsikter. Sent att lära dem på nytt.

Vad lärde man i skolan då? Det var nog mer propaganda än kunskap om andra länder. Varje morgon sjöng man lovsång till den store ledaren.

Varför tänkte jag på den gamle mannen och den händelsen när jag läste om en person som födde barn men ville bli kallad pappa i journalen. Kanske för att det är svårt för oss att lära det nya som inte stämmer med våra gamla lärdomar och uppfattningar.

Idag är de gamla inte respekterade. De som respekteras är de med åsikter och agendor som skulle ha orsakat förundran och lite skratt bara 15 – 20 år sedan. Idag kan du bli läxat upp av DO när du kallar en person som föder barn för kvinna och uppfattar en man som en man.

På sjukhuset på en förlossning är det väldigt svårt att dölja könsdelarna. Ingen föder barn genom en penis. Inte heller en vaginaersättning som är gjord av en kirurg. Det finns kejsarsnitt och vaginal förlossning. För att bli gravid måste personen också ha en livmoder. Det är där barnet växer till.

Själva befruktningen kan ske på konstgjort väg men det behövs ett ägg från en biologisk kvinna och en spermie från en biologisk man för det. Än så länge ska jag väl tillägga.

Den födande personen kallades alltså som mamma i journalen trots att personen begärde att bli kallad pappa. Vad personalen sa när de pratade med den födande personen framgår inte.

Var det en stor sak? Visst kan man använda ordet pappa av en kvinna om personen så vill i förlossningsrummet men så länge våra register och den biologiska verkligheten enligt sjukvården bygger på att kvinnor föder barn, inte män, blir det en mor och inte en far på papper.

Nu fastslår Diskrimineringsombudsmannen (DO) att sjukhuset har gjort sig skyldig till diskriminering, Man kan inte skylla på att journaler är liksom förutbestämda med vissa ord. Journalsystemet kommer nu att ändras för att ge flera möjligheter än bara mamma för den som födde.

Och jag antar att ens gamla uppfattning om biologin och födande personer är inte giltig heller.

Som i England och i USA behöver Regeringen i Sverige nu definiera vad är en biologisk kvinna och en biologisk man.

Sedan får alla kalla sig privat vad de vill. Det är helt okej.

Dock är det för sent eftersom du kan snart byta kön på papper hur du vill genom ett videomöte med någon kurator som förnedras genom Socialstyrelsens anvisningar. (Om det mer någon gång) Jag älskade mitt jobb och är väldigt glad över att ha arbetat på en tid då olika agendor och märkligheter inte hade tagit över. Som terapeut för gravida hade jag inte fixat att börja med ”könslekar” i stället fakta. Jag hade blivande mödrar och blivande fäder som patienter och den gravida var en kvinna och ville gärna bli kallad blivande mor. Jag träffade också ofta mor/farföräldrarna och speciellt mödrarna ville påpeka att de nu blev mormödrar.

Det var då det, 25 år sedan. Men jag kunde ha sagt pappa i stället mamma om det behövdes för att underlätta på en förlossning, men inte förfalskat journalen.

Jag tror också att orden och innehållet i mor och far är så ursprungliga, att de är liksom inbäddade i vårt medvetande. Barnet vet. Det blir orätt mot barnet att ta ifrån personerna mor och far enligt biologin. Att vi lever i andra konstellationer kan bli bra tillskott i ens liv men det ändrar inte biologin.

Det finns barn vilka föds med defekta könsdelar men sedan följer man upp vart det lutar och hjälper barnet till det ena eller andra könet. Men de är få, max 10 per år. Jag kan säga att det inte var positivt för föräldrarna utan snarare en chock. Föräldrarna sa inte: vad bra barnet kan nu välja själv. De oroade sig och kände skuld.

Jag tycker absolut att alla kan benämna sig hur de vill. Men i verkligheten och också i praktiken är man det som biologin har bestämt. en enkel sortering av oss. Det har gett oss struktur, fördelar, nackdelar och förmåner. .Jag tror inte att vi vill bli könlösa. Jag tror inte heller att barn skall pådyvlas diverse uppfattningar vi vuxna kan ha tidigt i livet. Det är svårt att vara ung, inte alls enkelt att acceptera allt vad vuxna omkring dem anser vara rättvist.

Den nya lagen om könsbyte per personnummer inträder I juli. Precis som ett byte av ett nummer skulle ändra något i verkligheten. Det är bara spel av en högljudd agenda och kommer att lura de sköra personerna som kämpar med sin identitet och kanske även med olika psykiska besvär. Sedan kan bytet användas av dem som vill byta liv, få register att försvinna. Men det händer väl inte, eller… alla är så positiva.

Klä dig som du vill, kalla dig med vilket namn du vill men att kräva allas medhåll och lagförändringar just för dig är faktiskt diskriminering av oss andra.

PS. Jag är övertygad om att det finns personer som har på papper fel kön. Men det behövs en utredning och att vara en vuxen person, inte videomöten. Könsbyte på riktigt är inget som sker snabbt och bekvämt. Inte ens utan smärta.

PS. Varför en katt i bild? I England identifierade sig skolbarn som djur, gärna en katt, och det gick så långt att de fick i skolan maten på golvet, jamade i stället ord, klassrummet hade sandlåda och lärarna accepterade det tills någon högre upp vaknade till och sa ifrån.

År 2024 var ett sorgligt år. Eller är det normalläge?

Nej, det blir ingen årskrönika. Det finns nog av de. Och vilka eländen ska man välja? Eller ljuspunkter?

Detta år, 2024, har varit eländig i stor del av Världen. Året markeras av flera krig och tiotusentals döda, förtryck av kvinnor speciellt i Afghanistan, där de knappt får existera, och diverse katastrofer. Ingen har förmåga och förstånd att sträva mot fred, bara mot att rasera det vi ha byggt. Alla institutioner vi betalar, som FN, är helt hjälplösa ungefär i nivån det berömda svenska oacceptabelt.

Det mentala kriget som politiker förser oss med är lika farligt än det verkliga. Var beredd, snart faller bomberna. Var beredd på det värsta.

Fast, de har rätt. Väldigt lite i Världen beror på vad just du gör. De flesta av oss är bara brickor i maskineriet. Vårt privata liv kan däremot vara lysande eller i alla fall lyckligt.

Världen har röstat i många val i år, 70 tal olika. Hopp och misstro. I presidentval i Rwanda gick nästan hela folket till valurnan, likaså i Uruguay medan tunisierna har gett upp med bara 28,8 % som röstade. Våren har dött helt. Det mest omskrivna valet var USA s presidentval där Trump vann över inhopparen Harris. Till sist insåg även demokraterna att Biden var för senil för att tävla om makten och slängde in Kamala Harris. Trump blev vinnaren. Vem har egentligen varit president i U.S.A. de fyra sista åren är en bra fråga. Vad har pågått bakom Vita Husets dörrar?

Donald Trump, med näven i luften och blodet rinnande, är en överlevare och den händelsen är kanske ett av årets starkaste eller i alla fall årets bild. Vilken sinnesnärvaro. Vad skulle du göra när kulorna viner? Kasta dig på marken? Men förändrar han Världen? Fyra år är en kort tid i Världens politik. USA får nog rensa av en del avarter som blommat vilt under Bidens tid. Bidens favoritobjekt var klimat, pandemistöd och genusfrågor samt driva krig mot Ryssland genom ombud. Det blir förändringar, var så säker.

Det finns en kort stund av intelligens och elegans  att minnas från år 2024, Nobelpriset.  Som alltid intresserar sig pressen dock mer på damernas klänningar och maten på banketten än på pristagarna. Så att storheten med pristagarnas forskning hamnar liksom i skuggan av tiarorna.

Pristagarnas tal förmedlar en bit av Världens forskning och kunnande i korthet.

Av Nobelpristagarna gjorde fysikpristagaren Geoffrey Hinton ett stort intryck. Hans tal på Nobelprisbanketten är något vi bör spara till historien och framtiden. Han delade Nobelpriset i fysik med John J. Hopfield, ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk”.  En av vår tids  mest lysande forskare gav i sitt tal inblick i framtiden så alla förstod. Ett tal från AI:s gudfar, att lägga i minnet för dig som är yngre och kommer att leva med konsekvenserna.

(Det tragiska är att även krig förmedlar Världens kunskap och  forskning. De vapen som används är inga enkla bössor längre.)

Personligen har jag haft ett förbaskat bra år. Inte sjuk en dag, lite förkylt och slöhet räknas inte. Några vandringar blev det, ett par i Sverige och en absolut magisk i Skottland. Och det vanliga, födelsedagar, middagar, trevliga stunder med familjen. Korta möten med obekanta människor inte att förglömma.

Jag väntar mig ingenting speciellt från året som kommer. I min ålder får man lägga ner ambitionen lite. Det kanske borde vara tvärtom? Ambitionen bör öka när tiden som är kvar krymper.

Må det bli bättre i Världen än år 2024.

https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2024/hinton/speech/

Bild på Hinton från Wikipedia Av Arthur Petron – Eget arbete, CC BY-S

Fyrverkeribilden från Marie i Stockholm.

I den ideala Världen kan du turista som du vill.

Har Sverige lärt sig läxan att inte leka världssamvete i svensk domstol utan låta Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) sköta det? Även då de inte tar upp fallet.

Tanken var vacker med Lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott, Vi försökte igen vara bäst i klassen och hela Världens samvete. Men vi kan inte jaga brottslingar ute i Världen och bli osams med andra. Vi har gott om kriminella här hemma att få fatt på. Internationella frågor sker genom de internationella organen, hur surt det än kan kännas.

Påträffas någon internationellt efterlyst person i Sverige skall denne skickas till landet som efterlyst den kriminelle. Eller Haag.

Har folk lärt sig nu att inte resa till Iran och andra länder som UD har varnat för, kanske i åratal?  Varför åka till riskfyllda länder på semester? Och, är du en person som påstår sig ha flytt från ett skurkland reser man inte dit på semester eller i andra ärenden. Vissa länder glömmer aldrig att man lämnade landet och valde annat. Och, kan du resa tillbaka var ditt behov av skydd inte så stor.

Livet kan vara grymt när möjligheten att träffa anhöriga är stängt.

Vissa länder, som Iran, har inga skrupler. De fångar folk hur det passar i deras agenda eller de som har makten roar sig med att fängsla folk från ovänliga länder. Sverige är ett ovänligt land för Mellanöstern. Ett slags terroriststater som tar avvikande personer på allvar. De jagar utlänningar som genast räknas som fientliga spioner. Dessa fångar används sedan i spel mellan länder. Vissa har betalt fett för att få ut sina medborgare. Vi gjorde ett fångutbyte.

Så, vår Regering har nu bytt fångar med Iran. Gott så, men det får inte bli en vana.  Vi ska inte döma andra länders skurkar för brott som har skett i deras länder. Det får orimliga konsekvenser för helt oskyldiga människor. Det är därför vi har ICC. Fungerar det inte bör våra politiker agera och trycka på ICC och FN. Inte att ensam leka världssamvete.

Det händer nästan varje dag att människor själva griper in och hämnas för något. Det är mord typ hat och hämnd, ofta utövade av ungar som borde vara i skolan i stället mörda någon för pengar. Att vi själva griper in gör oss till en stat där rättvisan utövas inte av Domstolar utan av gatan, klaner, enskilda och även massmedian. (Minns ni ev. sexköp i media) Det gör oss bara till en skurkstat. Vi har redan områden där rättvisan utövas av den med mest makt, störst i knarkhandel eller påtryck av även politiker. (Minns ni Botkyrka?) Vi har nog med skit att ta hand om i vårt land.

Överallt där det finns pengar att tjäna är den kriminella klanens arm med.

I den ideala öppna Världen kan vi åtala de skurkar vi får fatt på, oavsett ursprung. Men i verkligheten finns olika länder och de ser på regler och brott annorlunda. Det som inte är brott här kan vara värd stening eller även dödsstraff annanstans. Det pojkar som mördar här i Sverige skulle få helt andra straff i andra länder än några år på ett behandlingshem. Kanske de skulle uppfattas som frihetskämpar i något av de mörkaste ställen på Jorden.

Vi måste inse att självständiga Stater har sina egna regler även om de inte alls är något vi kan anse som rättvist. I fallet rättvisa har alla FN organ vi betalar för totalt misslyckats.  Demokrati och lag och rätt är bara en önskedröm. Terrorister styr. Religion har makten. Omröstningar är bara teater. Den med mest vapen vinner.

Så, turista inte i skurkländer. Orsaka inte problem för Sverige.  Du är inte säker oavsett vad som står i ditt pass.

Kanske borde jag vara tyst?

Mot dybotten

Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)

Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.

Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.

En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.

När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.

En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?

Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.