Landstingets tidning kom i brevlådan. Baksidan talade om att Vårdcentralen tar hand om hela dig.
Det var lögn.
Efter höstens vandring fick jag borrelia. Det är inte så lätt att kolla kroppen i tält som ofta sätts upp i skymning eller i mörker. Pannlampan är begränsad. Att klä av sig naken och gå genom hela kroppen? Nej, hur ser man bak i rygg och rumpa utan en rejäl spegel?
Trots strumpor över skorna och fästingmedel plockade jag bort flera fästingar både i tält och sedan hemma. Insekter älskar mig. Det är en kärlek jag gärna är utan.
Så jag fick borrelia, väldigt tydlig ring. Jag behövde cirka fem minuter av Vårdcentralens tid.
Vårdcentralens telefon svarade ”ring senare” när jag hade tryckt någon av de sju alternativen de räknade upp. En stund tänkte jag på den tiden då en sekreterare svarade och bokade en tid eller lotsade en rätt. Så gammalmodigt! VC ringde inte upp efter jag hade lämnat meddelande. De var helt tysta dagen efter, inget svar. Skulle jag våldgästa VC eller gå till Akuten? Nu ringde jag 1177 och efter 36 före mig i kön sa de att Vårdcentralen är den enda rätta. Ring dem igen. Akuten är inget för borrelia.
VC telefonautomaten sa fortsatt: ring senare. Nej, det var inte en katastrof som hade hänt, det var normalläge. .Jag försökte få till stånd ett videomöte i stället. Jag fick tid om en månad. Nu började jag bli sur. Så länge kunde jag inte vänta.
Jag började surfa runt på Landstingets sidor.
Jag lyckades hitta ett videomöte på en annan del av Landstinget, Efter att ha fotograferat borreliamärket och fyllt ett frågeformulär fick jag tid för videomöte dagen efter som slutade med utskrivning av antibiotika. Det var smidigt. Tack! Men, skall vårdsökande försöka hitta någon på Internet som kan hjälpa dem när VC där man redan är listad anses vara första instans så att säga? Det får bli någon av de privata Internetläkarna nästa gång om jag behöver en läkare.
Jag besökte Vårdcentralen jag är listad i över 13 år sedan sist för eget bruk. De får årligen pengar för att ta hand om min hälsa, de äldre inskrivna får förstås mer än de unga patienterna. Så jag måste ha varit en vinst. Jag hade upplevt den försämrade vården under det sista året med min sjuka sambo. ( Han dog 2018) Inga tider, inte ens städade lokaler och uselt bemötande. Före det var denna VC toppen i alla fall för oss med en distriktssköterska som var ska jag säga superkunnig ängel och en smart läkare med gamla som specialitet. När de – kunniga – på – rätt – ställe – folk började se om efter bättre jobb på grund av ovälkomna förändringar föll det snabbt.
Att olika verksamheter kraschar, oavsett vad, är inte konstigt. Förändringar är ofta utförda av de som inte själva arbetar på golvet, Det får folk att se sig om annat. Att kunna påverka sitt arbete är nödvändigt. Den där administrativa överhögheten dödar många arbetsplatser.
Nu försökte jag lista om mig men tji fick jag. Det är till och med kö på bra ställen. Ingen vill ha en gammal kvinna även om hennes vårdbehov har varit antibiotika för borrelia och inga sjukdomar finns för övrigt. Är man så gammal som jag räknas det som förlust på direkten.
Det finns säkert Vårdcentraler som fungerar. Mitt var det inte.
På baksidan i Landstingstidningen står att VC tar hand om din psykiska ohälsa också. Jag känner mig väldigt tveksam till det påståendet. Psykiatrin har lagt av, patienten får sina piller och kanske rätt diagnos, sedan är det klart. Har patienten tur så kommer en distriktssköterska med erfarenhet. Men någon terapeut kan du knappt vänta dig. Grannarna blir i värsta fall de som får försöka larma någon när ingenting fungerar längre.
Svensk sjukvård är högklassig om du bara får tid på rätt ställe. Men jag har upplevt både under min sista arbetstid och efteråt med sjuk sambo och även med sjuka bekanta att många enheter vill knuffa patienten till någon annan. Vi gör sånt inte längre är svaret. Den där mystiska någon annan tar hand om det. Men administratörerna bara ökar.
Inbillningen att Vårdcentralen är lösningen för kriser inom sjukvården är lite som tanken att fritidsgårdarna skall lösa ungdomsbrottsligheten.
Bild: fästingarnas älsklingsplatser är de vackra blomsterängarna.