Jag har ovanstående bilden som skärmsläckare. Den gör mig lycklig varje dag. Klockan närmar sig tio. Solen är på väg ner och månen är som en sol med gyllene gloria. Det är tyst inte en bil fast det är motorväg. Jag sätter mig en stund och låter ryggsäcken vila mot en stolpe och tar en bild. Luften är ljummen. Jag har duschat, ätit, fyllt på mat och haft givande samtal med några vandrare. Men jag sover alltid – nästan – ensam så jag lämnar semesterbyn där jag tog en paus och styr stegen mot leden igen. Väl inne i skogen avviker jag efter en halvtimme från leden och hittar en plats vid en torkad bäck. ( inte bilden under.)
En av mina regler för en ensam vandrare är: tälta aldrig så du syns direkt från leden.
Folk är impulsiva kanske speciellt de som inte vill dig väl. Riskera inte något. Jag bröt mot det i tre gånger under PCT då det var redan natt och terrängen omöjlig at forcera till en avskild plats, då la jag tältet vid leden. Natten är djurens tid och de använder också leder och vägar vilket jag upptäckte en gång av de tre. En puma hade gått förbi tältet, vänt, gått igen, en gång till och sedan fortsatt uppåt mot det hållet jag skulle gå på morgonen, medan jag sov. Lugnt. Utan att veta om besöket. I den nyfallna snön kunde jag sedan följa puman ett bra tag då våra fotsteg till sist skiljes åt i backen ner. Kanske satt den då uppe på bergstoppen och spanade?
Några vandrare i USA har bett mig om mina råd för ensamvandrare. Detta är alltså ett av de. Några till kommer senare
Dag 80 på PCT ledde vägen upp till en hög kulle av fin sand. Naturskyddsområde och då skall man ju följa leden inte göra egna spår, men folk hade försökt spara några steg och gjort egna genvägar mellan kurvorna som gjorde att sanden rasade och täppte till leden på vissa platser, vinst? I regel följe vandrare just regler, inga sopor på vägen, ingen förstörelse har aldrig vandrat på så ren led någonstans än PCT, men där i den jobbiga backen blev lockelsen för stor.
Livet och hur i bär oss åt kan ses på många sätt, medicinskt, en förutbestämd ordning vi följer, slump eller Guds gåva, rent biologiskt beteende, att allt växer och dör, mycket mer och som ett val.
Det där med val, har alltid tilltalat mig Jag kan välja vilket håll mitt liv går även om vissa saker går trögt och vissa inte lyckas alls. Det finns förstås begränsningar som begåvning och föräldrar, omständigheter man inte rår över men vid livets vägskäl är valet mitt. Som missbruks behandlare såg jag missbruk som ett val, men visst kunde det finnas medicinska och ärftliga förklaringar. Men om patienten inte hade några val hur skulle hon då sluta. Att kunna ha eget val tilltalade faktiskt många. Att inte vara hjälplös utan kunna välja. Dock fanns det många hinder på vägen, bara att få någonstans att bo när man försummat hyresinbetalningar och blivit vräkt är närapå omöjligt.
När man är 15–17 är det än svårt att räkna ut alla konsekvenser av sitt handlande. Man vet men det händer inte mig. Tiden framåt är svårt att föreställa sig. Hur drop out från skolan försvårar en från hederlig försörjning, hur kriminella vänner har makt över en även efter en tids förvaring i något Sis hem. Hur skulder byggs upp och växer. Hur vänner kommer och förloras. Det är svårt att räkna ut hur tiden nu blir framtiden och val man gör hänger med kanske livet ut. Hur man påverkar andra tills det brister. Dom där sakerna man lär i livets gång vissa tidigt andra inte alls. Därför måste de vuxna vara kapabla att säga stopp om sen med lås på dörren. Det diskuteras ju om fängelse för barn, kalla det uppfostringsanstalt i stället, för det är det som borde ske fostran kanske från början till ett läge där den unge kan välja bättre. Det handlar inte om man får ha gosedjur med knarkrisk utan det där saktgående växandet till bättre val. Även för dem som har drabbats av psykiatriska diagnoser som försvårar just bättre val. Inlåsning skyddar också förövaren, han kan hållas från nya brott. Innehållet i tiden bör då läggas till nivå på åldern, troligen lägre. Det oroas över skolgången i fängelse men skolan är just det icke prioriterat när man tar mord uppdrag. Det blir nog bättre skolgång som inlåst. Det är just konsekvenserna små och stora som lär oss hur livet bland andra fungerar.
Vissa vägskäl är svåra. Det är främst när andra beslutar mot vad du känner vore bättre. Värst är dock när du måste ta eget ansvar. Eller när du som förälder måste ta ansvar över barnet du har in din vård. Vem skall du skylla på då. Ofta skyller man på pengar och det sociala, speciellt vi Sverige är bra på att skylla på de sociala omständigheterna. Att vara mindre bemedlad, bo på fel område, ha arbetslösa föräldrar ger frikort till att skita i skolan, samtidigt som många fattigare barn går till skolan varje dag. Livet kan gå galet på många sätt. Men oftast är det dina föräldrars eller dina egna val som orsakar det, inte samhället ute. I Sverige i alla fall. Men att göra bra val är också svårt som vuxen, oavsett.
Att välja själv och avvvika kan vara kostsamt. Du kan förlora dina vänner, du kan tvingas börja om från början, du kan förlora pengar, ditt levebröd, din ställning, Att välja stora förändringar är inget hastverk. Men att skylla på andra sker ständigt.
Den där magiske någon annan har ställt till det.
Det pågår ett mer än intressant rättegång i USA Meta och Google anklagas för att medvetet ha utformat plattformar som Instagram och Youtube för att vara beroendeframkallande och få barn och tonåringar att stanna kvar så länge som möjligt.
Anklagelserna handlar om designval som exempelvis oändlig scrollning och andra funktioner som påstås utnyttja kunskap om hjärnans belöningssystem.
En rättegång i tiden, en nutida tobaksrättegång. Utslaget blir mer än intressant det blir ett betyg om hur vi format kommunikationen mellan oss och företag samt andra människor med ren illvilja eller var det kanske ditt eget beteende so fick dig att må uselt.
Det första målet gäller en 20-årig kvinna från Kalifornien som uppger att hon drabbats av ångest, depression och kroppskomplex efter användning av flera plattformar. Utfallet kan få stor betydelse för tusentals liknande stämningar och i förlängningen tvinga fram förändringar i hur sociala medier utformas.
Snap och Tiktok har nått förlikning innan rättegången inleddes.
Juryn ska avgöra om bolagen varit försumliga i sin produktutveckling och om det i så fall orsakat psykisk skada hos unga användare. Föräldrar följer rättegången. Om juryn går dem till viljes är det ju inte deras fel att ungarna inte släppte mobilen och till och med blev så deprimerade att död sågs som lösningen. Det sistnämnda kan hända, det är sant. Men varför blev det så är nog mer komplicerat.n rätttegång av vår tid.Jag är säker på attt unga kan börja må uselt när de närapå mobbbas genom sin telefon. Allla andra vackra och lyckliga kan vara rena hånet mot en.
Samtidigt pågår försök att få ungarna att sluta använda sociala medier. Först gör man livet närapå omöjligt att existera utan mobil, sedan skyller man på ungarna. Och nu producenterna.
När skall vi skylla på föräldrarna som köpte telefonen och inte tog den från ungen när det var dags för läxor eller nattsömn, när ungen började må dåligt och inte släpte mobilen vid matbordet och inte ha tid för annat än söka efter mer. Var det för att föräldrarna själva satt med mobilen i handen och hoppades på hjärtan, likes och uppmärksamhet? Lätt att säga för en mormor utan egna skolbarn. Jag var den elaka mormodern som samlade in mobiler och Ipad före läggdags från barnbarnen.
Hur är det med ditt Internetanvändning? PÅ riskgränsen? Här har jag suttit vid datorn idag i hela tre timmar, inget Facebook eller Insta eller liknande sidor mest bara nyheter, Erkänner, jag är nyhetsberoende från sedan jag kunde läsa. Men jag blev inte tokig i USA när jag var utan telefon och internet i170 dagar, Viss Tv-tittande i hotell några gånger.
Flera länder försöker lägga åldersgränser på sociala medier. Så även S L och KD i Sverige.
S vill även införa särskilda nätpoliser, som ska patrullera nätet på liknande sätt som poliser patrullerar gatorna.
Men livet handlar om större val än just timmar på Internet. Till den dagen du har inga val kvar, sjukdom slog till och de val du ville göra försvann i prover, medicinlistor läkarnas beslut över ditt huvud och din kraschade fysik att göra val med. Så släpp telefonen och gör något som har betydelse för dig och de dina idag. Det är inte likes på ditt Facebookkonto . Eller är det?
Livet är som summan av våra val. Är det inte rent av skrämmmande?
1867 året då USA s president Andrew Johnson var angelägen om att utvidga sitt lands gränser. Först gick det riktigt bra Alaska var ett klipp.
Tidigare samma år hade USA köpt Alaska av Rysslanför 1,7 miljarder SEK, och utrikesminister William H. Seward föreslog att USA även skulle köpa Grönland för att få del av dess naturtillgångar. då försökte amerikanerna utnyttja det faktum att Norge just hade brutit sig loss från Sverige och krävde att Danmark skulle sälja Grönland.
USA:s ambassadör i Danmark erbjöd den danska regeringen ön 1910 i utbyte mot en handfull öar i Karibien och Asien. Men de nappade inte. 1946 då Harry S. Truman var president bjöd USA 100 miljoner dollar i guld för Grönland (cirka 14 miljarder danska kronor). Den här gången var målet att använda Grönland för att hålla ett öga på Sovjets aktiviteter i nordligaste Europa under det kalla kriget. Det är nog lite samma läge idag, Ryssland söker sig närmare genom det isiga havet .Nur det Trump som vill shoppa och göra Grönland till den 51 delstaten av USA. varför utlyser inte Grönland självständighet tycker jag är en bra fråga. Danmark har inte varit varken god eller vänlig förvaltare utan skandaler och ren rasism, samt likgiltighet, har kantat ägandet. Vid andra Världskriget var det USA som försörjde Grönland och byggde flygplatsen i Kangerlussuaq för transporterna. Den flygplatsen där jag landade 2016 för att vandra på Grönland.
Nej Grönland 2016 blev ingen drömvandring även om det var magiskt att vandra på inlandsisen. Det var kargt landskap många sjöar och sedan avbröts vandringen med en markbrand. Vi som var på leden då gjorde ett beslut att vända. Jag följe efter de andra efter en natts väntan och nytt försök. Röken var så tät att det inte gick att andas. Så jag fortsatte mot isen. gick på inlandsisen och andra rundor tills flyget gick hem
Naturen var som sagt karg och då och då stötte man på döda djur och sopor. En stor öppen sopbertipp fanns också vid Kangerlussuaq. Ingen återvinning där precis.
Det som jag alltid uppskattar under vandring är människorna på plats. Inte turisterna utan lokalborna. Att prata med dem höra historier och veta mer om platsen öppnade sig aldrig i Grönland. Jag fick lift en bit. De frågade vad jag jobbade med och då var samtalet i gång trodde jag. Men så blev det inte, då var samtalet avklarat. Vi satt tysta de par kilometrarna mina försök var resultatlösa. På vandrarhemmet var ägaren lika tyst. Så jag var tyst med. På flygplatsens café var det tyst bara de som var turister pratade. Goda smörgåsar men som sagt chansen till kontakt med en grönländsk bordsgranne var noll. Vad gjorde jag för fel undrade jag. Det kanske bara var så.
Så på Grönland var det verkligen jag och naturen.
Senare hemma läste jag om forskningen på Grönland då man borrar kärnor från marken och analyserar hur klimatet såg ut länge sedan. Upptäckterna visade rena djungeln. Så under mina fötter långt nere fanns ett annat land med andra växter, djur och helt annat land än isen och tundran, den gröna. Så magiskt. https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y
Så klimatet är verkligen föränderligt. Datormodellen säger inte någon sanning.
Jag övertalade en same att köra mig med sin båt över Virihaure så nära forsen som det gick den som förenade sjön till nästa sjö Vastenjaure. Jag skulle gå sedan vidare längs stranden. när jag gick vid Allak på kanten av fjället flög en fjälluggla mot mig. Vi nästan krockade, den dök upp bakom fjällkanten precis når jag klev uppåt. Jag såg dess gula ögon. Hon var majestätisk, nästan helvit. fågeln svängde elegant från mig och försvann. vilken lycka. På natten tältajade jag vid Alajaures strand. Ett fjällrävs bo låg under en kulle. Fjällrävs ungarna skällde, de blev senare med i fjällrävs räkningen. Jag såg en fjälluggla en gång till under mina vandringar. en helt magisk stund.
Inga bilder jag är usel fågelfotograf. Att se en örn flyga ovan mig var en annan häftig fågelupplevelse. I en dimmig morgon gled en örn mot mig och flög över.
Hösten är förbi och jag har knapp varit ute, nu när den trista gråa Stockholms november är här känns det faktiskt bättre. Förlusten av hösten var tung. Men november är ingen vandrings månad för mig. Det gråa vädret står jag lättare ut med.
Jag var så glad över mötet med fjälluggla nu när läser om fåglar som har försvunnit eller är på risk och troligen häckar inte längre här.
För första gången på 20 år har en svensk häckande fågelart försvunnit. Det uppger föreningen Birdlife Sverige enligt sajten NatursidanDet handlar om fjällugglan och tornugglan som enligt föreningen inte har häckat i Sverige sedan 2015 respektive 2003. En av förklaringarna är det varmare klimatet med sämre tillgång till gnagare för ugglorna..
Fler ugglor såsom hökugglan och pärlugglan riskerar att gå samma öde till mötes. De har minskat med minst 10 procent på 15 år,
