Jag övertalade en same att köra mig med sin båt över Virihaure så nära forsen som det gick den som förenade sjön till nästa sjö Vastenjaure. Jag skulle gå sedan vidare längs stranden. när jag gick vid Allak på kanten av fjället flög en fjälluggla mot mig. Vi nästan krockade, den dök upp bakom fjällkanten precis når jag klev uppåt.  Jag såg dess gula ögon. Hon var majestätisk, nästan helvit. fågeln svängde elegant från mig och försvann. vilken lycka. På natten tältajade jag vid Alajaures strand. Ett fjällrävs bo låg under en kulle.  Fjällrävs ungarna skällde, de blev senare med i fjällrävs räkningen. Jag såg en fjälluggla en gång till under mina vandringar. en helt magisk stund.

 Inga bilder jag är usel fågelfotograf. Att se en örn flyga ovan mig var en annan häftig fågelupplevelse. I en dimmig morgon gled en örn mot mig och flög över.

 Hösten är förbi och jag har knapp varit ute, nu när den trista gråa Stockholms november är här känns det faktiskt bättre. Förlusten av hösten var tung. Men november är ingen vandrings månad för mig. Det gråa vädret står jag lättare ut med.

Jag var så glad över mötet med fjälluggla nu när läser om fåglar som har försvunnit eller är på risk och troligen häckar inte längre här.

För första gången på 20 år har en svensk häckande fågelart försvunnit. Det uppger föreningen Birdlife Sverige enligt sajten NatursidanDet handlar om fjällugglan och tornugglan som enligt föreningen inte har häckat i Sverige sedan 2015 respektive 2003. En av förklaringarna är det varmare klimatet med sämre tillgång till gnagare för ugglorna..

Fler ugglor såsom hökugglan och pärlugglan riskerar att gå samma öde till mötes. De har minskat med minst 10 procent på 15 år,