Jag har ovanstående bilden som skärmsläckare. Den gör mig lycklig varje dag. Klockan närmar sig tio. Solen är på väg ner och månen är som en sol med gyllene gloria. Det är tyst inte en bil fast det är motorväg. Jag sätter mig en stund och låter ryggsäcken vila mot en stolpe och tar en bild.  Luften är ljummen. Jag har duschat, ätit, fyllt på mat och haft givande samtal med några vandrare. Men jag sover alltid – nästan – ensam så jag lämnar semesterbyn där jag tog en paus och styr stegen mot leden igen. Väl inne i skogen avviker jag efter en halvtimme från leden och hittar en plats vid en torkad bäck. ( inte bilden under.)

En av mina regler för en ensam vandrare är: tälta aldrig så du syns direkt från leden.

Folk är impulsiva kanske speciellt de som inte vill dig väl. Riskera inte något. Jag bröt mot det i tre gånger under PCT då det var redan natt och terrängen omöjlig at forcera till en avskild plats, då la jag tältet vid leden. Natten är djurens tid och de använder också leder och vägar vilket jag upptäckte en gång av de tre.  En puma hade gått förbi tältet, vänt, gått igen, en gång till och sedan fortsatt uppåt mot det hållet jag skulle gå på morgonen, medan jag sov. Lugnt. Utan att veta om besöket. I den nyfallna snön kunde jag sedan följa puman ett bra tag då våra fotsteg till sist skiljes åt i backen ner. Kanske satt den då uppe på bergstoppen och spanade?

Några vandrare i USA har bett mig om mina råd för ensamvandrare. Detta är alltså ett av de. Några till kommer senare

Bilder: Överst dag110 mile1780, OREGON

nederst Hide Away camp. Mile 2585 dag158, Washington.