Män, djur och misslyckanden.

Afghanistan är nästan borta ur media, ointressant, i skuggan av Ukraina, diverse omröstningar och det vanliga skräpet som skilsmässor, nakna människor eller någon som går ut med något..

Men resultat av våra ansträngningar, eller o – resultat sipprar ibland ut. Det mesta handlar om kvinnors situation.

Man kan inte få sharia, västerländsk livsstil och frihet för kvinnor samtidigt. Det är det ena eller det andra. I 20+ år försökte väst förändra Afghanistan med, vapen, demokrati, jämlikhet, kvinnoprojekt, stöd till militären för att hålla terroristerna i lagom ordning och allt västerländsk stuff och slutresultat var att väst fick fly i överfyllda flygplan. Talibanerna intog scenen. Införandet av islamisk styre har sedan skett snabbt.

Afghanistan önskade frihet från väst och fick det. Som följ sinade bidragen. Brist på mat. Flickor miste skolgången. Småflickor säljs mot pengar och mat. Kvinnor återgår oftast till hemmet. Terrorattentat från oliktänkande. När så elementära nyttigheter som mat sinar genast undrar man vart biståndet tog vägen, mot vilka onödiga projekt de riktades mot. Eller i vems fickor slantarna hamnade.

Kvinnor skall nu uppträda i heltäckande klädsel annars bestraffas den mannen som är ansvarig för kvinnan. Ja, kvinnan ägs av männen, make, fader, bror, vuxen son eller något mer avlägset. Även kvinnliga TV presentatörer skall täcka munnen, skall de prata med ögonen eller hur var det tänkt.

Vistelser i parker kan delas till mans- och kvinnodagar. Likaså skall inte män och kvinnor äta tillsammans. Ja antar att det gäller ute, eller? I de starka fästena för talibaner som Kandahar skall kvinnor som inte bär burka likställas med djur.

Renlevnad? Rädslan för kvinnor och deras sexualitet är total bland talibaner. Makt för ynkliga män. Knäcka den som kan tryckas ner i skorna – om man har några.

Även mäns kläder och utseende regleras. Skägg till exempel. Att avvika är inte tolererbart.

I en undersökning av Pew recearsh om muslimska länder 2017 var Afghanistan det landet i Världen som högst önskade bli styrt av sharia, islams lag. Det är så nu.

Som en skribent skrev: wanted their freedom and they got it.

Skall vi tycka synd om dem nu? Har inte kvinnorna stöttat sina talibanmän i åratals? Skött deras hushåll, fött deras barn, glatt åt deras vinster? Inget samhälle på den primitiva nivån fungerar utan kvinnor som gör det män inte kan eller inte anses vara mansgöra. Kvinnor ska ta hand om hem och det växande släktet. Passa upp männen. Skall vi ösa på mer jämlikhetsprojekt?

Ja, jag tycker synd om kvinnorna, men… det är en oeffektiv känsla.

Borde inte vi ha satsat på vatten och ström, mödravård och skolmåltider och skippat överkursen jämlikhet? Börjat på botten.

Demokrati och jämlikhet införs inte med vapen, bidrag och önskedrömmar. Inte i Afghanistan, inte någonstans. Vi borde ha lärt det länge sedan. Någon som vill försöka med Iran? Eller närmare hemma, någon svenskt av klan styrt område?

Hjälpen för Afghanistan har varit resultatlöst för landet i stort. Men det har haft betydelse för enskilda personer. Många av dem har dock lämnat landet, de som kan. Pengar hamnade i någons fickor, inte för utveckling. Så några ringar i vattnet bildas inte. Att drömma om skolan, inte gå i, kvarstår för flickor. Kvinnor är andra klassens medborgare.

Kvinnoförtryck finns även i Sverige fast i en liten skala. Hedersmord utan heder. Regler för flickor. Också vi har otaliga projekt för integration och jämlikhet . Men islam håller stånd även här. Det är ett samhällssystem som innehåller livets alla delar. Ett slags handbok över tillvaron. När studenterna kom ut nära mig bar många en sjal under mössan och sitt hemlands flagga. Tolv år i skolan har påverkat föga, om någonting i den så omhuldade integration. Du blir inte svensk, i den gamla meningen, om vi nu vet vad det är. Idag ser vi beslöjade kvinnor överallt, på torget, affären, olika arbetsplatser, i kommunal och statlig verksamhet.

Skall vi bry oss om det? Varför känns det inte bra?

Handlar kläder om förtryck? Ibland är det tydligt när en sommarklädd man håller fast en kvinna i svart kåpa och det är varmt ute. Eller småflickor med sjal och täckta ben nu när värmen är 25 plus. Men, är det vad jag tror mig att se? Är det inte bara mode, likadant fast omvänt som de väl så nakna unga svenska kvinnorna visar upp på väg till någon fest på en fredagskväll?

Vad är integration – egentligen? Kläder? Enligt lag får invandrare ha kvar sin kultur men det sägs inget om den svenska. Vem ska då integreras och till vad? Svenskarna? Ingen har satt några krav för invandrare, inte innan ukrainska flyktingar kom hit. Då lät det genast annorlunda. De ska jobba, sa ministern, vem det nu var. Folk ska inte vara bidragsberoende i Sverige. Nyss klagade SR att det fanns få möjligheter till svenskundervisning för ukrainare så de kunde börja jobba, helst igår.

Det är annat tonläge från Regeringens sida mot kristna ukrainska krigsflyktingar än det har varit mot andra invandrargrupper, de från Mellanöstern/Afrika.. Det är inget vi kan vända nu. Det tåget har gått, tror jag, trots att leken vända på stenar pågår i alla partier nu i valtider..

Bilder: Kvinnor i Kabul 1972. svensk delegation i Iran februari 2017 och talibanregeringen.

PS. Islam är världens mest växande religion, idag 1800 milj. mot kristna 2000 milj.

Rasister var vi allihopa… om min mor, missionärer och U-hjälp.

Någonstans i Tanzania fanns en skola och en kyrka mina föräldrar hade varit med att bygga i början av 50 talet. Inte bokstavligen utan genom att samla in pengar. Min mor sålde hemstickade strumpor, vantar och  kanske en av hennes berömda herrskjortor. Att sy var dock dåligt betalt så hon bytte till byggarbete som tegelbärare. Jag hade en sparbössa som det stod ”Afrikamission” på.

Jag fick en brevvän från den skolan, hon var lite äldre än jag. Jag skrev på knagglig engelska men hennes var inte så bra heller. Jag skickade med i brevet bokmärkesänglar, en rekommendation av platsens sjuksköterska. Missionärer var ofta gifta med sjuksköterska, lärare eller diakon, en vanlig kombination. Flickan jag brevväxlade med var på väg att få bli en lärare för de yngsta barnen då hon försvann. Hon gifte sig i en by längre bort och fick flera barn berättade missionären när han besökte oss. Jag fick en förklaring till varför hon slutade skriva.

Någon skola fanns inte i den byn. Jag vet förstås inte om hon lärde sina barn att läsa.

Jag var 12 år när vi började brevväxla. Efter ett år uteblev breven. När jag fick en förklaring kunde jag inte begripa att någon valde att skippa skolan och bli, ja ingenting annat än en mor och säkert hårt arbetande i jordbruket. Jag visste att man fick bära vatten ofta långa vägar. På skolan fanns en vattenreservoar. På den tiden redovisade missionärer sitt arbete och visade bilder i någon församlingslokal. Sedan gick bössan runt. Kaffe och försäljning av sänkta saker sköttes av damerna i församlingen.

Detta var 50 talet. Idag skulle det kallas rasism. Att tro de svarta behövde de vitas styrning och dessutom en dos religion och psalmsång på söndagar är idag absolut motbjudande.

När jag åkte till Tanzania härom året för safari och för att bestiga Kilimanjaro tänkte jag på henne. När jag såg kvinnorna gående på de dammiga vägarna med en gul skitig dunk på huvudet på väg att hämta vatten någonstans kände jag till och med ilska. När jag läste om de satsningar vi har haft åratals som U – hjälp insåg jag det var slöseri med pengar. Hjälpen riktade sig inte till det elementära utan det var en smal krets som  fick nytta av pengarna. Tanzania har varit länge en stor biståndsmottagare både för Finland och för Sverige. Jag insåg hur min mor var en jämlikhetskämpe med sina strumpor, de byggde en liten bit av en skola som borde ha gett barn en möjlighet att läsa och en bättre framtid. Flickorna kunde sedan bli lärare eller fortsätta till något yrke i stället att gifta sig alltför tidig.

Lär en kvinna att läsa så lär du hennes barn, det vet vi. Inget ont om pojkar men även idag är det kvinnorna där borta som får stanna i skiten och ta hand om barnen medan männen sticker mot bättre liv. En del av dessa män tar vi sedan hand om.

Själv hade jag planterat träd i Afrika men nu har jag fått veta att även det var fel. Det var inte till godo utan kunde till och med göra värre skada. Jag var en vit översittare dessutom. Inga mera träd eller getter eller annat, man får akta sig så de behövande inte blir kränkta. Det är dock inte de behövande som  kränks utan högljudda tyckare oftast långt borta från verkligheten.

Vår bergsguide som hade två barn berättade om sitt sparmål: engelska skolan. Hans barn gick i den ”vanliga” skolan. Lärare var hårdvaluta i ett land där skrivkunnighet och bra engelska  inte var allmän. Han berättade att läraren kunde skicka hem barnen när hon fick bättre betalt arbete som skrivhjälp någon dag. Nej, inte 50 – tal utan år 2014. Klassens storlek kunde vara 45 elever. Det var som på min skoltid efter kriget i Finland.

Han trodde sig inte få ihop pengarna till skolavgiften. Men drömma kan man. Ja, guiderna fick ordentligt med dricks men det räckte inte till en skolavgift. I år har turismen (bild ovan) varit en katastrof på grund av Corona. Förlusten i Afrika är hittills 55 miljarder dollar. Att bygga ett samhälle på turismen är sällan hållbart i längden, även utan Corona.

All så kallad U-hjälp som inte kommer till vanliga människor till godo är slöseri. Projekt som vi borde ha hjälpt till är inte jämlikhetssnack, inte storskaligt, inte något vi kan skryta över. Det är vatten, så kvinnor slipper bära. Det är toaletter så hälsostandarden förbättras. Det är mödravård så barnen överlever och preventivmedel så man får de barn man vill, inte reserver om någon dör. Det är uppmuntran till självförsörjning. Det är solkraft idag. Och att kallt skjuta vartenda som ens andas om terrorism för något syfte. Det sista menar jag kanske inte, önskar att de skulle självdö.

Det är adekvat tryck på Regeringar. Inga pengar till politikernas och korrumperade tjänstemäns fickor – hur det nu skulle gå.

Än går en stor del av bistånd till utbildning i någon form. Utbildning är en bra sak. Men du behöver inte högre utbildning om din dag går åt att hämta vatten.

Vatten räknas nu mera som mänsklig rättighet. Men vem är skyldig till vattenbrist? Vädergudarna eller de som lever gott på biståndspengar, terrorister som äter upp resurser eller alltför många politiker som har makten för eget välstånd?

Det finns många sätt att använda skattemedel för andra länders väl. Vi kan sluta med U-hjälp och endast bidra med katastrofhjälp under och efter naturkatastrofer. Ett alternativ är att använda medlen till de kostnader som invandring innebär och det som så fint kallas integration i strid med grundlagen. Nej, invandring blev ingen vinstmaskin. Att fortsätta ge smulor från den vite mannens bord låter inte bra idag när de vita klassas som skurkar och rasister. Dock är kristna missionärer en döende skara. Islam däremot är en växande rörelse. I Tanzania riktade muslimerna sig mot massajer berättade vår guide. Kan man tänka sig massajkvinnorna i svarta kåpor?

Black lives matters är inne nu.  För vem, varför, vart och hur? Läs statistik över Afrika så ser du att det är kineser som bygger. Kanske demonstranter kunde åka  och gräva vattenledningar eller erbjuda en skola som fungerar varje dag? Det finns en del att göra. Det är bara att hugga i.

Det är ganska lugnt i Tanzania. Jag har inget ”horn” mot det landet. Det är enkelt så att Tanzania är det land som på olika sätt har funnits i mitt liv utan att jag inte ens hade varit där innan sommaren 2014. Jag stödde pyttelitet på den 50 tals skola med mina surt intjänade pengar. Sedan en massa fruktträd. Min mor bidrog till missionen i Afrika hela livet. Hon var djupt troende. Dessutom levde hon som en kristen, älska din nästa så som dig själv. Det är få som gör så. Ja, hon hade sina sidor… Idag vore hon troligen klassad som en vit översittare och rasist. Hon tyckte ju faktiskt synd om de svarta.  Hon föddes 104 år sedan och dog av ålder 2011. Hennes födelsedag passerade häromdagen.

Statistik Tanzania:

4,59 barn per kvinna

Vatten urban: 77.2%  rural: 45.5%

Läsa män: 83.2% kvinnor: 73.1%

Kristna 61.4%, Muslimer 35.2%

PS. 4/7 Sverige måste vara en humanitär stormakt inom migrationspolitiken, skriver 233 S-debattörer i en debattartikel i Aftonbladet.

”Annars ger det en mycket problematisk signal till resten av världen. Det riskerar att bli en dominoeffekt där till sist alla länder stänger sina gränser för flyktingar”, skriver debattörerna.

Vilket Storhetsvansinne vissa har. Precis som om vi styrde flyktingmarknaden  i världen och alla följe efter oss. 233 underskrifter! Vilka skrev inte under? Är de mobbade eller mobbare?