Tror du på UFOs och intelligent liv på någon annan planet? Hur intelligenta vi människor är har dock sina frågetecken.
Finns det riktiga UFOs, besök från en annan planet? Det senaste påståendet är en videoupptagning av ett flygande föremål som amerikanska stridspiloter mötte vid en flygövning utanför San Diegos kust för femton år sedan. Nu publicerar ”populärmechanics” en bit av videon.
Den ser lite ut som ljusfenomenet jag såg – om jag nu minns rätt. Det var ju länge sedan. Minnet är ett dåligt vittne.
Det finns massor av människor som har sett UFOs, även påstå sig har blivit bortförda av Aliens och så har vi myndigheter vilka bevakar vår himmel i hopp – eller fasa – att upptäcka liv i Universum eller på väg till oss. Utöver alla filmer vilka presenterar Aliens oftast, men inte alltid, som elaka förstörare.
Så klart finns det liv i Universum någonstans. Vilken form från bakterier till intelligenta varelser livet befinner sig i vet vi inte. När i tid det har funnits eller kommer att finnas under Universums troliga 13,82 miljarder år och jordens 4,5 miljarder år vet vi inte heller. Chansen är stor att de levande varelser som existerar och har existerat eller kommer att existera är inte i fas med vår tid.
Vi kommer aldrig att möta dem?
Att se en UFO är dock fantastisk nervkittlande och lite skrämmande. Min familj såg ett sådant oförklarligt ljusfenomen någon gång i början -50 talet. Vi hade varit på ett födelsedagskalas. Nej, det serverades bara kaffe och saft. Det var kallt och i skarven till vinter. Vi gick hem i mörkret. Hastigt såg vi ett ljus på himlen. Vi var inte ensamma, andra gående reagerade. Det var som två djuptallrikar ihop och det lyste. Fenomenet såg ut att sväva på himlen och sedan försvann det som om det skulle flyga ut genom himmelstak. Människor blev rädda. Ryssar? Anfall? Vi stod stilla och tittade. Min mor bad.
Ingen hade en kamera.
Det var i alla fall inte fientligt, inte heller ett flygplan visade det sig. Vi fick aldrig någon förklaring och det finns inte registrerad som känt UFO vad jag kan se. Det finns säkert en förklaring till den flygande tallriken men vi fick aldrig något.
Det finns tankar att bosätta Mars. Även om det är riskabelt och dömd för att misslyckas i stor skala eftersom Mars inte är ett vänligt planet och vår teknik är inte avancerad nog att lösa problem med luft, mat och även vatten för många är det ett projekt i tiden. Jag skulle inte ha något mot att bli marsian, bara för att flytta dit är i den yttersta kanten av vår förmåga. Ett äventyr som blir den största i vår tid.
Drömmen om att erövra Rymden kommer alltid att finnas.
Kanske någon sätter sina fötter där en gång utan att någonsin återvända. Som Hawking sa: om vi ska rädda mänskligheten bör vi utforska andra planeter att leva på. Men finns det ingen trevligare planet att bosätta sig på? Jorden var ju perfekt men så illa som vi har tagit hand om det förtjänar vi nog inga flera hem i Rymden.
Tror du på att Aliens bevakar oss? Om så, vill de knappt landa här och integrera sig med vårt usla sätt att hantera vår värld. De har nog inget här att hämta.
Ingen kommer för att rädda oss från oss själva.
Hej.
Avstånden omöjliggör all form av kontakt eller ens meningsfull kommunikation genom rymden utanför solsystemet, om vi håller oss till vetenskap utan fiktion.
Låt säga att vi anlägger en koloni på Alfa Centauri: 4.37 ljusår. Kring en av stjärnorna där kretsar en planet av Jordens storlek inom exo-zonen. Beroende på hur snabbt vi kan resa, kommer olika stor tidsförskjutning att ske jämfört med Jorden. Sedan tar ”vi är framme”-samtalet över fyra år relativt sett på sig att komma fram, och lika lång tid för att någon här skall svara ”Uppfattat”.
Om ingen kan komma på en lösning av det slag man ser i filmer (alltså snabbare än ljuset, maskhål, vadsomhelstium-motor) och utan de problem sådana skulle ha (många…) så sitter vi för alla framtid fast i vårt solsystem. Som är väldigt, väldigt stort. Så stort att vi inte kan förstå det, då vi inget har att jämföra med.
Relativiteten och tidsförskjutningen gör att även om du återvänder hem efter en resa på ”bara” något dussintals ljusår, så existerar din värld inte längre. Fysisk jo, men folk, länder, teknik, seder, med mera är så annorlunda att du lika gärna kunde vara en – utomjording.
Kanske det är det UFO:n är? Raser och arter från Jorden som utvecklat intelligens, högteknologi, och sedan emigrerat en masse (utom de som stannade och dog ut vid någon av massutrotningarna) och vars ättlingar eller rentav de själva [tack vare tidsförskjutning] nu tittar till ”det gamla föräldrahemmet”. Dinosaurier och andra sauropoder fanns under hundratals miljoner år – det hade inte funnits en pryttel kvar att finna om det så utvecklat rymdfart.
Känns som en minst lika rimlig tanke som att någon som ser bilderna på kröningen av brittiska drottningen eller Hitlers olympiad-tal kommer hit (de första tillräckligt starka sändningar som teoretiskt kunnat nå utanför solsystemet och därmed fångas upp av utomjordingar).
Men får man önska så – en Årtusende Falken (YT-1300 i Stjärnornas Krig-jargong, den galaxens motsvarighet till Volvo 240 kombi) tack!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare