Etikettarkiv: svält

Kan man bli åtalad om ens dementa sambo dör av svält?

Publicerat av

Larm om bristfällig äldreomsorg rinner in nästan varje vecka. Det tycks vara just omsorg som saknas. Men äldreomsorgen kämpar med outbildad personal, dåliga löner, jobbig arbetsschema, snål budget och svaga sjuka åldringar. Det är inte roligt att bli gammal vårdbehövande. Det är inte alltid roligt att ta hand om dem heller.

Nu larmar Värmdö kommuns medicinskt ansvariga sjuksköterska om undernäring. Enligt en rapport  är  mer än hälften av de totalt 106 boende på Gustavsgården undernärda eller ligger i riskzon. Det är samma ställe som placerade åldringar nyligen i byggcontainer. När personalen inte har tid ska de äldre ha medicinerats mot oro och ångest för att de ska vara lugna. Orsaken ska bland annat vara att äldreboendet saknar personal. Fler än hälften av de 54 timanställda på boendet saknar vårdutbildning. Uppsägningar och sjukskrivningar ovan det.

54 timanställda? På 106 boenden? Det kan kallas rörlig personal. Allt detta  tyder på dålig planering, bristande personalpolitik och förakt mot de gamla

Varför svälter de gamla? Det behöver inte alltid vara usel vård om de dementa blir undernärda. Depression, förlust av luktsinne och minskad förmåga att svälja är några orsaker. Problem med att känna igen och förstå törst och hunger och agera därefter, är vanligt hos dementa. Svårigheter att hantera bestick, skära maten  och sedan se till att maten hamnar i munnen, tuggas och sväljs kan också vara svårt. Sväljsvårigheter är vanligt hos dementa.

Att mata en ät-ovillig person är en konst. Det går inte att tvinga mat i någon. Att vara en tillfällig vikarie och försöka mata någon man knappt vet namnet  på fungerar inte. Det är svårt nog att mata sin anhörig hemma. Det kan ta en timme att få i en grötportion. Den tiden finns oftast inte i ett äldreboende.

Maten kan också vara dåligt anpassad och sakna tillräckligt med näringsämnen och fett. Vi har ju haft dille på att undvika farligt fett och skadligt socker men just detta ökar de gamlas välbefinnande. De blir inte, hinner inte bli överviktiga av socker på gröten, sylt och grädde i stort allt.

En stor andel av de demenssjuka, framförallt de med Alzheimers sjukdom, tappar i vikt. Om det är en konsekvens av sjukdomen i sig eller en verkan  av ett minskat kostintag är ännu ej klarlagt. Alzheimerpatienter kan ha viktförlust redan innan de ens har hunnit diagnostiseras.

En dement förstår inte att ”äta bör man annars dör man”. De går sällan till kylskåpet och tar något själv eller ber om det.

När min dementa sambo har varit i tillfällig vård i korttidsboende har han alltid försämrats psykiskt, även magrat och nästan slutat att gå. Beror detta på att han har känt sig övergiven och blivit deprimerad? Mitt fel alltså? Eller är det dåligt omhändertagande? Ibland har den usla vården varit synlig direkt och även orsakat inläggning i sjukhus när jag har hämtat honom hem, men nedgången är nästan det samma i vilket boende som helst, de bättre och de sämre.  Nu vistas han i ett korttidsboende bara 2 – 3 gånger i året men det tar en månad att komma tillbaka till livet hemma. Dementa personer klarar inte förändringar.

Så vad är vad? Vad är en normal gång i den demenssjukes liv? Vad är usel vård?

Det finns bra äldreboenden och mindre bra. Det är chefen som anger tonen. Är hon en utbildad inspirerande ledare som ibland deltar i själva arbetet (tar just de extra besvärliga gamlingarna?) blir hon en förebild och rådgivare. Är hennes ord spara, budget, ni får ingen vikarie nu, andra negativa ord, är resultat därefter. Det blir en massa outbildade vikarier. Idag är det brist på undersköterskor. De kan välja. De utbildade hittar en bättre arbetsplats. Höstas förlorade vi vår kontaktperson, som var underbar, till annat jobb med bättre lön.  Idag är chefsjobbet ofta budget, inte att leda personalen till ett bra arbete de trivs med. Chefen kan vara för långt borta från verksamheten och ha orealistisk bild om det hela.

Det finns alltid en budget. Budget säger att det är stopp för utsvävningar. Kommuner vill ha billig omsorg, deras pengar behövs på många håll. Det är huggsexa om pengar, inte bara om personal. Ett exempel om hur man spar pengar är just maten. Jag arbetade extra vissa helger i ett demensboende. Jag jobbade oftast med en ”pärla”. Vi började laga mat på ”min” helg på avdelningen, ena dagen fisk, andra någon kötträtt som kyckling och alltid fräscha grönsaker. De gamla som kunde gå hängde hos oss i köket ivrigt väntande på maten. Alla åt bättre. Sedan tog matlagning slut. Det blev för dyrt och boendet återgick till färdiglagad från storkök som värmdes upp  två timmar i ugnen.

Inte märkligt om de gamla inte äter.

Jag tror att de flesta som kommer till ett boende är redan i dåligt skick (det beviljas inte boende annars) och deras sjukdomar som demens är långt gången. Att mista det invanda hemma blir en förlust, orsakar depression och tappad matlust. Livet tar slut helt enkelt. Skall man flytta till ett boende bör man vara än i hyggligt skick och kunna uttrycka önskemål. Man måste kunna ha lite egen styrning över livet. Då slutar man inte äta och blir ”korttidsdöd”. Men så är det knappt idag.

Det är svårt att få en dement att äta. Det upplever jag nästan varje dag. En del av min dag handlar om matplanering, det min sambo äter och inte äter. Just nu är det lite bättre, men det fanns en värre tid då jag funderade:

Kan man bli åtalad om ens dementa sambo dör av svält? Skall jag dokumentera hans mat varje dag, för säkerhets skull?

Risk för undernäring, sa dietisten när han låg  på sjukhuset strax efter vistelsen på korttidsboende, de eländiga tre veckor  som slutade med sjukhus inläggning. Jag orkade inte ens klaga. Han åt nästan ingenting på sjukhuset, helst bara glassen jag köpte varje dag. Men sjukhuset kastade hans oätna mat och kopplade på droppet. Vi som vårdar anhöriga hemma har inte den lösningen som nödhjälp. Åtta måltider om dagen var deras rekommendation. Åtta? Jag är glad för fyra uppätna.

Jag tvivlar på att de gamla får åtta måltider i något boende.

Äldreomsorgen har etiska problem. Hur och om vi tar hand om de gamla som behöver vård är ett mått på samhällets moral. Det finns flera mätpunkter som beskriver tillståndet i Riket och flera av dem är på fallrepet.

Även jag har krisat ihop några gånger.

Ättestupan nästa? Men en byggbarack före det.

Inte som Downton Abbey – om hemtjänsten idag.

Publicerat av

daisymason_Kunde jag få låna toaletten, frågade avlösaren när jag kom hem från träningen. Jag tänkte att det var en konstig fråga. Jag sa att det fanns gästhandduk och handsprit. Jag ville fråga om andra kunder (ja, vårdtagare inom hemtjänsten heter kunder nu mera) inte tillät toalettbesök. Men sedan insåg jag att det kunde vara olämpligt  att fråga, pinsamt rent av. Det var säkert så hos vissa.

Hon bad ursäkt och förklarade att larmet ringde precis innan jag kom hem så hon skulle gå till en extra person och kunde inte gå till hemtjänstlokalen och till toaletten. Hon rusade vidare.

Jag funderade om stressen i hemtjänsten. Om man blir nödig, vad gör man? Om man inte hunnit få lunch? Om någon är sjuk och de andra måste jobba för den personen också?

Bristerna inom hemtjänsten har uppmärksammats igen i några debattartiklar skrivna av  anställda inom vården, de riktiga experterna.  De vill att kommunen anställer bara utbildad personal. Drygt fyra av tio anställda inom äldreomsorgen saknar den tvååriga vård- och omsorgsutbildning som Socialstyrelsen kräver. Det innebär förstås inte att resten vore direkt olämpliga men utbildning hjälper i arbetet, ger bättre lön och bättre status. Det efterlyses personal som kan prata god svenska. Också det är ett rimligt krav. Hemtjänst är ett ”invandraryrke”. Kan man inte hitta annat arbete blir man då ett vårdbiträde?

Tänker politikerna och cheferna att ”vårdbiträde, det kan vem som helst – det är ju bara lite pyssel”?  Räknas det som enkelt jobb? Om inte, då hade vi haft krav på utbildning och bra svenska. Det borde inte vara så att den anställde hoppas få lära sig svenska genom en dement åldring? Det har hänt här. Då spelar det ingen roll hur trevlig personen är. Kanske halvtid praktik och halvtid utbildning kan ge nya krafter till äldreomsorgen?

Man måste se det som ett viktigt yrke, inte genomgång.

I vilka andra yrken kan man anställa vem som helst? Outbildad elektriker, sopgubbe utan körkort, snickare som inte skiljer spik och hammare,  jurist utan examen går väl bra eller läkare som inte har legitimation? Politiker kan man dock bli utan någon utbildning eller erfarenhet. Kanske styret blir därefter?

Anständig lön är ett önskemål. Det borde vara självklart. Arbetskläder.  Tid så man hinner det oförutsedda. Tid att gå på toaletten. Är inte det ett krav?

Det finns inte tid att gå på toaletten heller. Mellan 8 och 12 (om du får lunch den dagen) kan du inte gå på toaletten – om du inte väljer att slå ner din stjärt hos ESBL-smittade Lars för att få tömma blåsan i ren panik. Kontentan för min del blev att jag struntade helt i att dricka när jag jobbade för att inte råka bli kissnödig. Är det inte märkligt att din arbetsdag är så minutiöst ”planerad” att du inte ens har tid att gå på toaletten? Skriver Fredrika Hakorinne, undersköterska. http://www.aftonbladet.se/debatt/article23082505.ab

img_5288Maten är också ett problemområde inom äldreomsorgen och dess kunder. Att inte längre kunna laga mat innebär nästan alltid hemtjänstens matlådor. Cirka 50 000 svenskar får måltider via hemtjänsten. Maten lagas i storkök och värms sedan upp hos kunden eller man värmer det själv i mikron. Ibland kommer hela veckans lådor samtidigt.

Matlådor har åkt på sparbeting. Man förväntar sig att den gamle köper saker som sylt till pannkakor, mjölk mm till själv. Låter rimligt men är inte så enkelt att hålla reda på vad som skall handlas om man inte längre kan gå till affären själv.

Bara 4 % av kommuner tillåter matlagning hemma. Även äldreboenden får mat från storkök som sedan värms upp.

Vi kokar potatis själva och bakar något varje fredag, sa en föreståndare en gång till mig i ett korttidsboendet. Hon var mäkta stolt över det.

Nya studier från Jönköpings Universitet visar att en fjärdedel av alla äldre kan vara undernärda och nästan hälften befinna sig i riskzonen. Många kommuner mäter förekomsten av undernäring bland äldre med hemtjänst, men för bara 34 procent av dem i riskzonen registrerades en åtgärd. Åtgärd kan vara näringsdryck.

Personalen efterfrågar bättre kompetens och mera tid så man hinner hjälpa till i matsituationer.

Mat kan bli ett verkligt bekymmer. Hur bra maten än är hjälper det inte om den stannar på tallriken och inte blir uppäten. Har man väl tappat lusten att äta är det svårt att få det tillbaka. Att svälta som gammal och skruttig är inte så sällsynt som man tror. Att vara dement i slutstadiet innebär ofta näringsbrist. Att inte känna igen maten gör det omöjligt att äta.

Tid och tålamod är en bristvara inom äldreomsorgen. Man måste ha tid för att kunna vara uthållig i matsituationen. Ibland hjälper inte ens det.

Säger du eller dina anhöriga något uppskattande till din hemtjänst? Får de gå på toaletten  eller ta ett glas vatten?

Idag ser det ut så här inom äldreomsorgen:

Enligt årets rapport bodde drygt 87 900 äldre över 65 år i permanent särskilt boende den 1 oktober 2015. Detta kan jämföras med motsvarande siffra för 2014 som var 88 700 och 2010 då 94 000 hade plats i äldreboende. Vi lever längre men vården ökar inte, tvärtom. Många äldreboenden eller servicehus används för den invandring vi inte har bostäder till. De gamla skall ju dö snart, vad ska de med vårdplatser till?

Samtidigt får allt fler äldre hemtjänst hemma i sin bostad. Vid samma mättillfälle hade 223 200 personer hemtjänst, vilket är 1 600 fler än 2014. Kommunernas önskan är att alla stannar hemma. Det blir billigast? Kanske inte. Att ha hemtjänst hos sig flera gånger om dagen, kanske även på natten, är inte effektivt sätt att använda resurser.