Sommarminnen från en annan tid och dagens plågor

234 (2)

Vad väntade du av sommaren?  Hur blev det? Minnesvärd, vanlig, usel? Tiden  lutar mot hösten. Semesterfirarna börjar droppa hem. Vissa är tröttare än när de började ledigheten. Byggarbeten, släktbesök, gamla mamma som behövde storstädning, pappa som väntade på någon som fyller frysen med bullar och hemlagat.  Gamla anhöriga som får årets enda besök av släktingar vilka med dåligt samvete fyller balkonglådorna med blommor. De torkar bort. Hemtjänsten sköter inte balkonger. Barn som har många önskemål om nöjesparker, badstränder och shopping. Semesterresor som gav baksmälla, brända ryggar och ebb i kassan. Det blev dyrare än planen var.

Sommaren blir alltid dyrare än tanken var.

Även besvikelser ingår. Sommarromansen gav tårar och någon sexuellt överförbar sjukdom. Romantiska möten försvann  efterskott  i ånger. Mysiga kvällar på balkongen med vin blåstes bort i regn och gräl. Barnen var inte onaturligt snälla så föräldrarna fick inte vila. De efterlängtade besöken kom aldrig. Den lediga tiden gick så snabbt att arbetet nästan trängde sig in i dörren.

Ett år kvar till nästa sommarsemester. Tänk på det:

Sommaren var också fylld av terror och oro även om vi inte drabbades personligen. Världen ser ut som om den skulle må bra när affärerna är fulla av nödvändiga och onödiga varor. Allt är som vanligt. Är det? Det liksom mullrar av oro över världen.

Utanför centrums affärsdörrar är tiggarna fler än fjol. På kvällarna drar skaror av främmande yngre män runt i centrum. Dessa män är en ny ingrediens på områdets liv. Det är högljutt. Ibland krossas fönster. Soptunnor välts. Inga bilbränder än men bara någon kilometer härifrån är bilägande liksom lotteri. Bränd, inte bränd. Livet krymper.

Det är varmt och torrt. Löven börjar falla på grund av uttorkning. Det är vattenbrist på många ställen som Öland. ”Vatten har vi alltid i kranen” stämmer inte längre trots ett av världens sjörikaste länder. Reningssystemet borde byggas ut. Det är mycket annat som borde byggas ut men ingen vill ta kostnaden. Lappa och laga gäller tills det rasar. Infrastrukturen är inte prioriterad fråga. Det finns ingenting som håller för evigt. Det finns ingenting som håller för befolkningsökning i den takten vi haft de senaste åren. Men ingen tar itu med bristerna. Kanske några utredningar som vanligt. Det är politikernas standardlösning. Utreda sex när det behövs flera sängar.

Om tre veckor tar sommaren slut för skolan börjar. Leksaksaffären och bokhandeln skyltar redan med skolstart. Man måste vara först för att kunna sälja mest av de prylar ungarna vill ha i skolväskan.  Att sommaren tar slut gör mig inget. Sommaren har aldrig varit ”min tid”. Kanske beror det på barndomen då sommar innebar arbete i någon form och alltför få böcker. Som sjuåring var jag ”sällskap” åt en yngre flicka i en fin familj. Jag fick obegränsat med mat och även simskola men det var jag som skulle ta hand om henne, sex år gammal vild flicka med någon bokstavskombination om sådant hade funnits på den tiden. Hennes föräldrar var upptagna med forskning och utbildning. Att rensa trädgårdsland ingick i uppgifterna. Jag bodde där i fyra somrar och det var plågsamt men de hade ett helt bibliotek som kompenserade.

Som elvaåring var barnflicka över sommaren för en baby, vid tolv för tre barn. Men på den hösten började jag bära ut tidningar innan skoldagen började. Jag hade egenmäktigt bytt till flicklyceum och det kostade pengar.

Det är inte svunnen tid. Än idag finns många barn  som arbetar, hemma eller borta och inte går i skolan. De är fattiga och måste bidra.

När skolan började innebar det ett slags befrielse från sommarens besvär. Böcker, kunskap, elever som var intresserade av världen utanför. Jag hade hopp om att i framtiden kunna göra något bra i samhället. Lärarna personifierade makt och kunskap. De var mina idoler. Inte mina föräldrar som var outbildade och så religiösa att Gud och Jesus fyllde varenda dag av livet. Skolan var en fönsterglugg till en annan värld.

Jag kan tänka mig att det är så än för många barn, speciellt flickor. Att religionen styr barnens liv, inte är en beskärd del. Att skolan har mindre vikt. Det religiösa livet ökar åter i Sverige efter en tid av balans och frivillighet. Men det är inte de kristna längre som brer ut sig utan islam, religion vi inte är riktigt sams med. När jag ser mindre flickor med sjalar på huvudet väcker det undran över deras valmöjligheter.

De är kanske lika trånga som mina var? Kanske måste de göra en revolt som jag gjorde? Kanske måste deras föräldrar finna sig i deras val till sist –  om de älskar sina barn? Kanske väljer de inte utan anser att religion och dess krav är det viktigaste i livet?

Jag vet inte. Jag oroar mig för utvecklingen i Europa.

Än är det sommar. Varmt. Regn önskas. Jag är än dålig på att utnyttja de vackra dagarna. I sommar har min sambo mått alltmer sämre.  Hans ork krymper, kroppen strejkar likaså intresse för världen utanför hemmets väggar. Det begränsar. Men även de bra dagarna riskerar att bara flyta. Det går aldrig att förutse och planera något längre.

Läser kartor för höstens vandring. Delar sträckan i lämpliga delar. Sedan vet jag att planeringen spricker. Vädret och sträckan spelar i olika divisioner. Det blir att nöja sig.

IMG_0038 (2)

Bilden  från kamvandring  på Kierkevare, Padjelanta i juli 1994.

Våra barn och andras ungar.

IMG_0017

Jag har varit hos mina barnbarn. Kom hem igår och klev upp idag klockan 11. Jag undrar så smått hur Alprundan kommer att gå när 5 barn lyckades trötta ner mig, de var snälla barn dessutom. Alp backarna är inte snälla. Hur fort försvinner effekten från träningen? Jag slutade ju på gymmet tre veckor sedan. Tillfällig paus, nu går jag terräng och travar trappor.

Det går i ett i en barnfamilj. Fixa frukost. Lite tjat om tandborstning. Koll vart alla tar vägen, vad de gör och inte att glömma gubben min som också behöver tas hand om. Laga lunch. Handla mat. Tvätta. Sopa golv. Städa kattlådan. Laga middag för vegetarianer och för allätarna. Städa upp. Diska. Se till att de hungriga katterna får mat. Till stan med alla. Lunch på ett fik. Det tar tid när 5 barn försöker välja vad de ska äta. Köpa present. Köpa sommarläsning, som räckte tre dagar för den snabba läsaren. Handla mat till hamstrarna. Sedan är alla törstiga igen. Fika. Bibliotek. Handla kläder med bara ett barn. Utflykt i skogen. Grilla pinnbröd och äpplen. Plocka blåbär. Instruera ett barn med matlagning. Mera tvätt. Tvätta golv. Bio. Koka te för en trött mor, hon som arbetar i sjukhuset med sommarkaos.

Som sagt sov jag till 11 idag.

Jag tänker på hur våra svenska barn har det nu på sommaren. Sommarlovet skall ge sol som har vägrat visa sig på många ställen. Avkoppling. Annan stimulans och innehåll än skolan erbjuder. Bad och blomsterängar. Umgänge med föräldrar vilket är snålt under de vanliga veckorna då arbete 8 timmar om dagen styr många föräldrars liv. Meningen är väl att de 5  lediga veckor som föräldrarna har till förfogande skall ge det som fattas under skolterminerna. Att ha egen tid som förälder är ofta en illusion, det kräver hjälp från egna föräldrar eller andra anhöriga.

Svenska barn har vad de behöver men vi brukar ösa på dem även saker de kan gott vara utan. Våra barn har en hög standard idag. De har mat, kläder, sjukvård, fri skola, mobiler, prylar och pengar. Ändå klagas det. Median skriver om fattiga barn och politiker vill ge sommarlovspeng, mera underhåll och bidrag till ensamma föräldrar. Pengar är alltid politikernas  lösning till varje problem. Vart tog den andra föräldern vägen? Är det inte bådas ansvar när man blev föräldrar tillsammans? Skaffar man barn bör man väl dela på utgifterna men många välter det till skattebetalare genom att inte ersätta Försäkringskassans utbetalning av underhållsstöd. 41 768 personer låg hos Kronofogden med underhållsskulder 2013, summa 1,3 miljarder kronor.

Sedan finns de som inte ens tar sin del av umgänget och omsorgen om barnen. De vet inte vad de förlorar. Tiden med barnen är så kort. Det går inte att ta åter.

Vår standard för barnen är så hög (om vi borträknar den kollapsade skolan) att familjer utomlands lägger ut 100000 kronor för att smuggla sina ungar hit för att ta del av vårt välstånd. De ensamkommande barnen har blivit ett begrepp och kommunernas huvudvärk. Min kommun tar mot sin begärda del och mer, men det finns inga tomma platser som väntar, ingen färdig planering. Det går inte att trolla även om Migrationsverket tror det. Jag befarar att åldringarna får vänta på plats. Grupp mot grupp i det nya Sverige?

Mer om det en annan dag.

Små resor och resan för livet.

Sommaren är snart här, i alla fall vad gäller planering och inprickande av olika aktiviteter. Två barn väntar på sin tur för att få göra något extra med mig. Jag skall vandra på fjällen med den ena och den andra vill åka till staden där man åker båt i stället buss, Venedig alltså.

Jag minns när vi fjärdeklassare fick åka på en skolresa. Eftersom jag var åksjuk till den grad att jag spydde vid bussresa redan mellan två första hållplatser beslutade läraren att jag fick åka tåg ensam och de andra med den beställda bussen. Jag tyckte att det var lyxigt och njöt av resan på två timmar till grannstaden. Sedan fick vi gröt och smörgås till lunch i en restaurang och vi alla tyckte det var flott värre när servitörerna kom med mera mjölk och bjöd smörgåsar med korv på.  Få av oss hade rest förut annat än till släkten, nöjesresor var obekanta bland arbetarfamiljer. Själv var jag lite van eftersom jag hade varit sommarbarn i en familj dit jag åkte själv med tåg, därför vågade läraren släppa iväg mig ensam.

Idag är det annat. De billiga flygpriserna gör semester i andra länder möjlig och vanlig. Mitt 11 åriga barnbarn reser snart till sitt 8de land i Europa, borträknat svenska resor. Hon tar det som självklart att  studera utomlands i framtiden och funderar hur det vore att resa ut som volontär. Världen har krympt inte bara genom Internet utan själva förflyttande med flyget. Sverige har mycket att erbjuda för en barnfamilj, natur, sevärdheter och bad, man måste inte åka utomlands för det. Men kulturen och historian, språket, folket och även maten annanstans är värt en resa från den svenska ankdammen. Erfarenhet kan man inte mäta i pengar.

Det kanske är klokt att resa nu? För när oljan börjar tryta, ekonomin gå tyngre, faller ihop av olika bubblor och kanske oron ökar i Europa så krymper resandet automatiskt. Gör din drömresa nu, skrev en känd ekonomiblogg. Nästa år kan det vara för dyrt.

Så, Venedig och fjällen och sedan den stora resan för livet. Som anhörigvårdare är det dock kommunen som beslutar om jag kan resa eftersom gubben behöver en plats under tiden och inga andra som kan ta över finns. Ingenting är längre valfritt när sjukdom drabbar närstående, utan allt beror på dagsformen hos gubben och välviljan hos kommunen.

Sommarföljetongerna är här

Sommaren är här med de återkommande sommarföljetongerna. Alla har sina egna som upprepar sig varje sommar. Det kan vara en utflykt, släktbesök eller semesterresa vilket bara måste bli till, varje sommar. Sedan har vi de allmänna sommarföljetongerna som medierna driver, vilka upprepas, klagas över, skrivs om och sedan faller de i glömska tills nästa sommar kommer.

Det brukar börja med krisen i vården. Det fattas sjuksköterskor. Ja, det sitter inte en massa sjuksköterskor hemma som rullar tummarna och bara väntar på sommarens arbete, de enda arbetslösa att ta på är pensionärer och de som än utbildar sig. På min tid inom Landstinget slog man igen allt som gick i juli eller trappade ner verksamheten, de flesta hade då semester i tre – fyra veckor och sedan flöt arbetet hyggligt resten av året. Ja, det var alltid några avvikare som hade semester annan tid, jag tog nästan alltid ut det i augusti men då arbetade jag för flera i juli. En gång täckte jag 7 kuratorer. Men så småningom förändrades detta smarta ”bara akuta och nödvändiga fall under fyra veckor i juli” system  med följande kaos.

Sedan följer vargen som har rivit får någonstans. Vi vaktar inte längre fåren. Vargen är den mest ifrågasatta varelsen i Sverige, värre än allt ont du kan räkna upp. Vi har fjärmat oss så från naturen att vi inte anpassar livet enligt det, utan naturen får anpassa sig till oss. Vargen vägrar. En av mitt livs toppupplevelser var en varg som skällde vid tältet. Vi hade valt hans plats. Det var magiskt – men jag har inga får.

Att vädret vägrar bära sig som vi vill är grinigt. Att klimatet spökar, det bryr vi oss inte om. Det är ju sommar och då vill vi ha värme! Strunt i grader och global uppvärmning – om det nu finns. Klimatfrågan är tämligen död och miljöfrågan med. Den allvarliga förstörelsen vi ägnar oss åt diskuteras aldrig. Har någon sagt ordet miljö angående Syrien eller andra krig?  Nä, men bevare oss om vi inte återvinner mjölkpaketen! Vi kan lugnt vänta på syndafloden. Den har redan drabbat Kanada, Indien, Nya Zeeland, ja, onödigt att räkna länder, det kommer hela tiden flera nya platser där floden tar mark, egendom och liv eller torkan gör försörjningen omöjlig. Snart kommer eldsvådorna, det brukar bli så i sommarvärmen, inte bara bilbränder och blixtnedslag utan bränder orsakad av en cigarett eller grill, slarvmajornas eldar vilka trivs i den torra, varma luften. I USA är det åter värmerekord efter tornadorekord efter andra väderrekord. Obama har hållit ett tal om klimatet men tal räcker inte. Lät lite som avledningsmanöver efter avlyssningsläckan Snowdon eller andra bekymmer han för närvarande har.

Snart kommer de utländska bärplockarna och en och annan plantsättare också. Min son och hans kompis började sitt arbetsliv med plantsättning och de tjänade ihop en begagnad moped var, en stor glädje för en som nys fyllt 15. Inget för svenska skolungdomar idag? Märkligt att svenska arbetslösa inte kan plocka bär eller sätta plant utan folk från fjärran länder luras hit och få sina liv skuldsatta i stället stora vinster. Den här fusk- branschen borde bara avskaffas. Vill vi inte plocka våra bär får de ruttna. En höst försörjde jag, nästan, min familj på bärplockning. Vi var bara lokalfolk som plockade på den tiden. Många familjer var ute under helgerna och drygade sina inkomster. Är folk idag för lata eller för välmående? Nu har jag ingen bra bärskog i närheten så det blir bara några bär till blåbärspajer.

Flytvästarna är en annan segdragen återkommande  sommarhistoria. Varje år dör 17 som kanske kunde ha räddats med flytväst. Den enda seglingen jag har gjort var till Helsingfors, om man borträknar en liten seglats vid Teneriffa då jag trodde mig dö av sjösjuka och klev i land så fort det gick. På Ålands hav kunde man se barn springande på däck utan flytväst, fulla grabbar utan flytväst men med ölburk i handen, knappast någon flythjälp när man trillar i och föräldrar med vinglas medan barnen sprang runt på lyxbåten, sa jag utan flytväst. Men lagar hjälper aldrig folk som anser sig veta bäst och lagar som är omöjliga att bevaka och döma folk för fyller ingen funktion. Det är nog med flytvästar som med bilbälten, vissa tror sig aldrig råka ut för en olycka.

Ungdomar och sommararbete brukar väcka mycket diskussion. Alla ska garanteras sommararbete, sa en S politiker. Vem hinner ta hand om dem? Nära mig finns några ungdomar som fått sommararbete. De har nu suttit med sina mobiler i tre dagar på den fläcken de borde rensa. Rensningen skulle ha tagit mig två timmar.  Jag har gett lite sommararbete åt en grannflicka som inte fick något i sommararbetslotteriet. Hon ska vattna mina blommor när vi reser bort. Hon är 17 och man har redan skrämt henne med att hon inte får någon pension om hon inte arbetar, så hon ser med tvekan på kommande studier. Jag tror att när hon går i pension är det avskaffat. Landet har gått i konkurs. Nu var jag en pessimist men blir det ingen klokare politik inom EU och för all del i världen leder det till ekonomisk och moralisk kaos.

Snart startar Almedalen och partiernas tal innehåller säkert orden arbete och arbetslinje i varannan mening, men åtgärderna och realismen över läget i landet saknas. Arbetslöshet är en komplicerad historia, inte alltid bara bristen på arbete. 20 326 arbeten i Sverige fanns utannonserade idag.  Hörde en kommentar från en yngre man i ett café: ”Varför ska jag jobba när socialbidraget ändå kommer.” Lite svordomar kom det också över socialkärringen som hade börjat ställa krav. Kanske har vi en viss arbetslöshet för att en del folk inte vill arbeta, i alla fall inte med annat än i sina drömjobb med hög lön? Annars skulle de plocka bär. De skulle storma Riksdagshuset, bära plakat och skrika efter beredskapsarbete. Nej, det sistnämnda gör inte svenskarna, vi är fostrade på att politikerna fixar det. Nu var jag lite spydig, men ligger det inte något i det?

Uppgifter finns det gott om, många statliga och kommunala områden i Sverige är vanskötta. Någon kunde ta ut alla åldringar någon gång i året, ge dem en dusch när de vill, eller städa vår omgivning som blir värre med åren, det finns massor med uppgifter som kunde betalas med lön i stället sysslolöshet med bidrag. Eftersom arbetslösheten är omfattande i hela Europa borde de styrande besluta sig för att fixa de eftersatta områdena nu och på så sätt ge folk arbete i stället understöd. Det är liksom samma pengar. Det är vanskligt att inbilla sig att ökad service och småföretagarna skall fixa arbetslösheten. EU litade just på småföretagarnas vilja att anställa fler. Vi kan inte leva av genom att serva varandra. Antingen producerar vi säljbara varor eller börjar med en annan livsstil med mindre lön,  färre prylar och mera tid.

Den sista sommarföljetongen är ett säker kort: Morden i Midsomer i TV.