Oops! Slängde du 95 kilo mat till soporna förra året?

Jag försökte förklara för barnbarnen varför de skall ta av maten bara så mycket de tror sig orka äta upp. Hur den långa vägen från marken till tallriken innebär många moment och arbete både från producenter och den som köper ingredienserna med sin lön och tillagar rätten innan vi kan äta upp det. Tänk bara på så enkel sak som potatis vad den har varit med om innan det blir pommes frites eller ris som kommer långväga ifrån. Eller köttbullar, mjölk, bananer, smör, glass … och alla de produkter från fiskpinnar till frukt som har åkt halva världen runt innan vi inhandlar de i affären, tillagar, serverar, äter, förkastar och slänger.

Vi kastar en stor del av vår mat, en tredjedel äts aldrig upp. Vilket slöseri. Samtidigt lider andra av matbrist. All matproduktion har påverkan på vår miljö, så att kasta det som produceras och fraktas runt är ett stort miljöproblem, speciellt när det inte kommer till nytta. Så klart är det också oekonomiskt att först handla sedan slänga, hushållen kastar 674 000 ton mat årligen enligt Naturvårdsverket. Så dyrt! Så oetiskt.

Jag avskyr detta köp tre betala för två eller köp fler och få det billigare. I en tvåpersoners hushåll behöver man inte så många citroner, gurkor, bröd eller vad det nu är. Jag tror att många köper för mycket och det hinner inte ätas upp innan matvaran är oätlig.

Köp mindre. Handla inte jättehungrig. Planera bättre. Använd resterna. Ja, de flesta goda råden vet vi men ändå saknar vi balans i kylskåpet och portmonnän.

Ska jag kasta clementinen som glömdes före julen? Utseendemässigt ser den alldeles fin ut, men känns stenhård. Varför hade den inte möglat? Clementinen åkte till soptunnan men olika rester i kylskåpet blev varma smörgåsar och i morgon blir det paj av diverse ostkanter från en större ostbricka.

Ta en tugga och släng sedan, sa skolan…

Bild: här blir det inga rester!

Vi måste smaka fast vi inte vill ha maten. När vi smakat kan man få slänga det, sa en elev i en skola. Hon reagerade för att vissa fick ”önskemat” och behövde inte smaka det hon var tvingad att göra. Dessa barn hänvisade till sin religion. Hon var tvungen att smaka på blodpudding eller lever som hon aldrig behövde ens se hemma eftersom det inte ansågs som lämplig barnmat. Det argumentet bet inte. Hon var tvungen att smaka.

Sedan fick hon kasta maten efter en tugga.

Skolan lärde henne att det är OK kasta mat. Hur kan då föräldrarna lära henne det omvända: att vi inte kastar mat, om det nu inte råkat bli mögligt.

Vi slänger en miljon ton mat och det är bara en beräkning. Maten odlas, skördas, fraktas kanske från andra sidan jorden, paketeras, prismärks, placeras i affärshyllorna, köps, ratas och slängs (enkelt beskrivet, många moment fattas). Vi tycker att vi har råd att slänga.  I vissa länder -som alltid Nordkorea – lider folk av svält på grund av regn , andra prioriteringar eller misshushållning.