Med tanke på en militärkupp i Burma och vår resa med ”demokratisk gerilla” återpublicerar jag några gamla resebilder. Folk kallade då landet Burma, så även jag. Resan finns i min bok ”Den Dubbla Resan”.
Det råder ofta kaos i naturen. Man häpnar över saknaden av ordning. Linné ordnade upp växterna, klassificerade och sorterade så vi lättare skulle förstå hur den förökade sig.(Ja, han gjorde mycket mer.) Men naturen trotsar regler. Träd faller hur de vill. Rötterna växer över stenar. Svampar hoppar upp vart som helst. Grenar ser ut som spökskog. Berg är inte som berg utan färgglada monster. Det brinner, men nya växter träder fram oavsett förödelsen. Naturen ger inte upp. Det är en levande organism, ordning bakom oordning som hittar nya vägar. Naturen hittar alltid nya vägar.
Kanske naturen ovetande markerar det oreda som råder i världen?
Kaos härskar i världen. Dock är det kaos vi själva har orsakat inte någon magisk kraft utifrån. Pandemi har redan tagit ca 465 000 liv och världen har 8,8 miljoner bekräftade sjukdomsfall. Hur Corona exakt startade och hur viruset har utvecklats till ett hot mot människor tvistar de lärda än. Enligt FN, WHO och WWF är pandemier ett resultat av mänsklighetens förstörelse av naturen. Miljöförstörelse ger sämre tillvaro för de vilda djuren. En del blir mat för ökad befolkning. Borde vi hålla oss till de djur vi själv föder upp? Fast då kan det också bli för trångt och orsaka sjukdom. Tänk på grisfarmer.
Trängs vi på vår jord? Det är en bra fråga och vi vet redan svaret. Vi är för många för att få rimlig hälsosam livsutrymme.
Det andra som hotar oss är skadegörelsen efter en svart persons olycksaliga död. Han var ingen hjälte precis på grund av sin kriminalitet och drogmissbruk men han blev förebild genom sin död (troligen) orsakad av polisvåld. Man väljer sina idoler och de behöver inte har gjort något omstörtande gott för världen. Folk söker anledning att märka ut sig. Det är som uppdämt behov att skrika, förstöra, markera sina ståndpunkter. De protesterande uppför sig som terrorister genom att rycka upp gatstenar, krossa skyltfönster och rasera något andra har byggt upp. Man blandar våldet med rasism, verklig eller inbillad och legaliserar på så sätt sitt uppförande.
De är inga man kan respektera, ändå springer folk med i tåget.
De fönsterkrossande personerna försvarar ingenting. De terroriserar. De raserar. Det är masshysteri och vi har sett effekterna av sådant beteende förr i stor skala. Folk ropar inte Heil Hitler idag. De ropar hat mot andra, de med annan hudfärg, de vita. Ändå är deras efterföljare en växande skara. Det kan dö ut men kan likaväl växa till en samhällskatastrof, främst i USA. Varken faktiska eller inbillade orättvisor kommer att försvinna genom hat och krossade fönster.
Världen har också blivit lite mer orolig på grund av gammal gränskonflikt mellan Kina och Indien som regelbundet blossar upp på den oklart märkta linjen LAC vid gränsen mot Tibet. Dock sköt man inte utan slogs med gamla metoder: med järnrör, stenar och knytnävarna. Låter faktiskt bättre än skjutvapen eller bomber. Men på sikt är det Kina vi skall vara fundersamma över. De äger redan en stor del av världen genom affärsverksamhet. Vad händer när vi inte kan sätta oss mot deras makt att styra?
Nordkorea mopsar upp sig. De har inte så mycket att komma med rent mänskligt. Det är ett land med diktatur där folk än svälter, där gränsen är stängd och där ledarna försöker hota omvärlden. Man eldar upp symbolen för samarbete, sambandskontoret på gränsen med Sydkorea. Trump försökte tidigare lugna läget genom samtal, den första från väst som riskerade misslyckande. Ingen annan har ens försökt. Hyllade vi honom och hans försök? Man kunde ana att det var misslyckat men ändå, vi borde ha backat upp Trump. En tids lugn följe som sedan byttes mot nya missilprov och nu hot från ledarens syster vars min får vem som helst sätta kaffet i halsen.
Det är synd om människorna i Nordkorea. Att vara hungrig är liknande tortyr. Kan det bli mer synd om dem tack vare sina diktatorers anfall mot yttervärlden?
Storpolitik och gatuterrorister har många gemensamma nämnare..
Snart får vi resa utomlands igen. Det är inte resan som är farlig, påstår Ann Linde. Inte? Att sitta tätt i flyget med en massa obekanta människor, trängas på andra transporter, på flygplats, tullen … Om det inte kan smitta under en resa finns det andra sammankomster som är smittfria? För mig känns den svenska Coronahanteringen som att uppfinna hjulet på nytt. Man borde ta efter de länder som har lyckats som Sydkorea, Island och Nya Zeeland. Men, det är ju nästan bara gamla pensionsberoende som dör när skyddsutrustning saknas än. Vad gör det.
Läget i Europa är bättre men inte bra och om morgondagen vet vi inget om, precis som vi inte visste igår. Hur många olika bud och strategier har vi haft om Corona.
Allt känns kaotiskt. Som en hop amatörer som gissar.
Året 2020 är bara halvvägs. Redan nu går den till historien som ett av de sämsta, dock beroende på hur långt bakåt man räknar och ens egen ålder.
Midsommar är över. Hoppas ni hade det bra under en lång dags färd mot en natt som knappt kom. Trött på att fira? Ta en god bok. Kanske den aktuella George Orwell: 1984 som ger en igenkänningseffekt.
Sommarsolståndet markerar årets längsta dag och kortaste natt. I år föll sommarsolståndet den 20 juni. Bilden är tagen vid Bornsjön, Botkyrka en annan midsommarnatt.
Mina tankar går till Italien,
ett land som har gett mig så mycket. Historia, tingens skönhet, konst, semester
med sambo och barnbarn och inte minst värdefulla råd angående HIV infektion precis
i början på – 90 talet.
Jag reste till Rom med tre
arbetskamrater när HIV var än en ganska ny smitta och att handskas med det var
i sin linda. Mottagningen hade redan några smittade gravida och barn. Snart
skulle ett av barnen börja skolan. Hur skulle man göra då? Vem skall man
informera, vem inte? Barn knuffas ju. Om barnet skulle blöda, vad gör man då
och vem? Italien hade fått ihop klara regler. Så, vi ville besöka hem för HIV
positiva mödrar och missbruksbehandling samt sjukvård och ett kloster där man
tog hand om föräldralösa barn även de med HIV smitta.
Jag för min del blev också
imponerad av deras program för ”elaka pojkar” som de sa. Gatuboende,
narkotikasäljare och småkriminella utan skolgång som ändrade livet, flertal i
alla fall. Något för Sverige? Nej, de är för många nu.
Våra frågor löstes för
stunden. Den italienska vården var före oss. Utöver det gjorde vi besök på de
mest berömda sevärdheterna. Nej, vi använde inte Landstinspengar, det var
testamente från ett dödsbo som bekostade vår resa.
Sedan kom en utbildning i
smittosamma sjukdomar avsedd för läkare och terapeuter och den innehöll mycket
av invandring och invandrarnas kultur. Man ansåg att det kunde vara svårare att
informera dem inte bara på grund av språket. Det var så, men jag lämnar de
historierna här. Jag antar att det påståendet är rasistiskt nu mera.
Idag är den andra HIV
patienten i världen frisk genom stamceller. Vilket är ett stort genombrott men
knappt lösning för de 38 miljoner i världen med
hiv, varav ca 1.7 miljoner barn eller de 1,6 miljoner som dör per år.
Jag har några betyg i historia, det har alltid varit mitt favoritämne. Därför blev det fyra resor till. Två till Rom, en till Venedig och en gick till Florens och Pisa. Att promenera bland gamla byggnader och ruiner ger en fingervisning om framtiden. Allt faller ihop till sist även om det kan ta flera tusen år. Civilisationen är föränderlig.
Att se de stora konstnärernas verk, som Michelangelo Buonarrotis tak i Sixtinska kapellet eller Jacopo Robusti Tintorettos målningar också i taket av Scuola Grande di San Rocco, visar att den nutida konsten har andningssvårigheter. Så imponerande. Så mycket möda man la i för att det offentliga rummet blev vackert. När man kommer hem och ser de fyrkantiga boendelådorna och sitt golv som krackelerar och väggarna få sprickor bara efter tiotal år undrar man över utveckling och avveckling, byggkultur och dess död.
Sedan har jag vandrat Tour du
Mt. Blanc tre gånger och då kommer man också till Italien. Speciellt minns jag
refugio Elena. Det var uselt väder så en riktig bädd, dusch och tre rätters
middag var underbart. Dagen efter lyste solen och så småningom kommer man till
Dollone`s gamla stad och efterlängtad kaffe efter att ha snirklat ner i skidbackar. Skidorterna som nu är stängda.
Skidorterna som spred det nya viruset.
Vi insjuknar i influensa
varje år men det här viruset folkligt kallad Corona kände varken kroppen eller
sjukvården till. Paniken blev total. Och, det är skrämmande med antalet som
stiger varje dag. Lite bibliska proportioner. Farsoter, jordbävningar,
vulkanutbrott, gräshoppor…ovan det krig och folk som vandrar mot något de
inbillar sig vara livets lösning.
Hela Italien är i karantän, en rimlig åtgärd men två veckor? för sent att heja smittan av virus som gör allas liv hotfullt, sjukvården till krisområde och risken att dö som gammal närvarande. Över ca 12462 kända fall och ca 827 döda ger en hög dödlighet ca 6%. Sjukvården kan inte ta mot hur många som helst, varken där eller här hemma. Intensivvård är begränsat och även personal kan bli sjuka. Begränsa utbrott och lindra är den bästa modellen när inga bot finns.
Nu rök min planerade vandring: ”Dream trail”. Den går från München till Venedig över Alperna, en nätt sträcka på 569 km dock väldigt upp och ner. Eller kan det bli rimligt i september? Tveksamt. Kanske blir det att gå längs skogsvägar om jag vill träffa barnbarnen, så där 700 kilometer?
År 2020 kommer att vara ett eländesår misstänker jag.
Folkhälsomyndigheten i Sverige undviker panik. Det finns anledning att tro att antalet svenska fall har nått sin kulmen, sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell 5 mars då vi hade 94 konstaterade fall.
– Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt, säger han till DN.
Tegnell byggde sitt
resonemang på att en stor majoritet av de svenska sjukdomsfallen går att koppla
till Italien. Tänkte han att de inte smittar andra när de kommer hem? Bara de
smarta isolerade sig självmant och de andra gick till jobbet, skolan, livet
utanför stängda väggar. Han var lite för optimistisk vilket han fick medge
snart.
Barn smittar inte påstod man i början men det
var båg.
– De kan smitta andra, men det är nog en större risk att de gör det om de inte går i skolan. Barnen ska också tas omhand, kanske av mormor och morfar eller andra. Man har en mycket bättre kontroll i skolan där lärarna ser om de blir sjuka, än om de ska springa vind för våg. 3 mars Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten
Vara sjuk och i skolan? Som
morförälder blev jag grinig. Det var kränkande mot mor- farföräldrar, han ser
oss som oförmögna att ta hand om ett barn. Lärare ska väl inte bli
sjukkontrollanter. Tror han verkligen att de har sådan koll på ungarna? När var han i en
skola sist? Idag har skolorna själva andra lösningar som att stänga.
Idag 11/3 har vi ca 500 fall varav 233 i Stockholms län och ett dödsfall och orosläget är ändrat till mycket hög. Folkhälsomyndigheten säger nu: Läget innebär att det är viktigt att var och en med symtom, även milda begränsar sociala kontakter där smitta riskerar att överföras. Det gäller både i arbetslivet och i privatlivet och kan bidra till att minska spridningens omfattning.
Särskilt viktigt är att de som arbetar inom äldreomsorg och vård av äldre inte går till jobbet om de får symtom på luftvägsinfektion. Anhöriga bör också undvika onödiga besök på sjukhus och äldreboenden, och aldrig göra ett besök om man har luftvägssymtom. (Folkhälsomyndigheten 10 mars)
Den italienske professorn Giacamo Grasseli som samordnar intensivvården i Italien säger att även Sverige måste ta till radikala åtgärder.
– Alla måste undvika folksamlingar, jobba hemifrån om det är möjligt. Tvätta händerna. Skolor bör stängas och alla evenemang som sport och annat bör undvikas, säger han till DN.
Professorn menar att
åtgärderna kan låta drastiska och tuffa, men att de krävs för att överleva det
som han kallar en svår epidemi. Antalet patienter riskerar annars att bli
ohanterligt – ”oavsett hur bra, modernt och utbyggt ert sjukvårdssystem är”.
Utbyggt, det var ordet.
Jämfört med andra EU-länder har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre. 2,4 per 1 000. Vårt högkvalitativa vårdutbud är föga värt om det inte finns en säng att lägga patienten i och personal som tar hand om den sjuke.
Så, tvätta händerna! Sluta
vara sjuk egoist och smitta andra.
Någon skrev att de gamlas död hjälper ju Kinas ekonomi. Man slipper dem. Kanske så även här? Gamla är ju alltid syndabockar för nedskärningar i Kommuner, speciellt vi 40 – talister. Jag tänker inte dö i det här utan något mer dramatiskt som försvunnen i någon ödemark utan vägar.
Jag råkade
se några minuter av ett program i TV som visade lastbilschaufförer i USA i ”Highway
Thru Hell”. Jag kom att tänka på Roy, den Trail Angel som gav mig skjuts ut ur ett
brandområde.
Han hade en hög position inom det militära. Under Vietnamkriget blev han skickad till Saigon i sista minuten och fick slussa ut folk som satt fast där. Städa upp. Därefter kände han sig tom. Vad var det för land han hade arbetat för? Hur var hans patriotism? Han bestämde sig att lära känna sitt land mer än hemstaden och sommarstället.
Han tog ett
arbete som lastbilschaufför och körde just de stora bilarna jag såg i
programmet. Efter tio år fanns inte en håla i landet han inte hade passerat. Han
hade kört genom bergen i Montana, skogarna i Colorado, förbi fälten i Kansas
och Texas, små oansenliga områden i öken i Kalifornien, förbi flera av de murar
som olika presidenter hade byggt, före Trump alltså. Han hade trasslat sig
genom de flesta stora städerna som Chicagos slum och undvikit att köra över
cyklister i San Antonio. Mer… Han kände nu sitt land ut och in.
Han tyckte
att USA var ett vackert land värt att bevara. Människorna var hjälpsamma. Han
hade fått vänner över hela landet.
Jag äger USA på något bra sätt, sa han.
Det ser ofta
ut i massmedia att USA inte gör annat än skjuter folk. Han hade sett den bättre
sidan.
Efter tio år var hans rygg slut och det var dags för pension. På somrarna gav han lift till PCT vandrare eftersom hans sommarhus låg lämpligt till. Han hade fått nog av San Francisco, den förslumning som skedde i hans bostadsområde. De idéer som raserade staden. Det skräp som flöt på gator när vinden blåste. Den multikulturalism, med arbetslöshet som efterverkan. Droger. Bostadslösa i tältstäder vilka hade gjort hans hemstad till soptipp. De ekonomiska projekt som delstatsregering ansåg att han skulle betala med ökad skatt, var bara plåster till det kaos politiker själva hade åstadkommit.
Men hans vänner var som en klippa. De var det riktiga USA. Ett land som än frågade vad du kan göra för landet, inte vad du kan få från politiker, även om den rösten blev svagare varje dag.
Det finns väldigt många likheter mellan Sverige och USA, i den politik som speciellt Kalifornien med ”allt för alla” försöker införa. Få frågar hur allt ska betalas.
Den stora vinsten i att resa i USA var människorna jag mötte. De slog ut även naturen som var så man tappade andan av dess skönhet. De människor jag mötte i USA var mer öppna och hjälpsamma, mer nyfikna och diskussionslystna än någon jag har mött i Sverige på väldigt många år.
Folk i Sverige vågar säga på Internet vad de tycker i tron att de är anonyma. Inte högt för det kan vara opassande.
Så, hur är det med dig? Känner du ditt land? Har du semestrat i Sverige före badstränderna i söder? Har du sett de små byarna i norr? De döende orterna? Kungsleden? Kulturvärden? Åkrarna där din brödsäd produceras? Din kungs slott? Ale stenar? Raukarna på Fårö? Kossorna på de gröna ängarna som ger dina barn än riktig mjölk?
De nyare sevärdheterna som de nedlagda fabrikerna, brandstationen som är stängt? Moderna sevärdheter som något hus där en bomb nyss briserade? Torget på en lördag då du tror dig ha kommit till Mellanöstern? Rester av bilar som brändes? Förorter där folk betraktar dig – om du är vit eller utryckningspersonal – som inkräktare? Gröna områden där ett hus kostar mer än du någonsin kommer att tjäna? De höga hyreshusen på de så kallade utsatta områden där ljuset aldrig riktigt når fönstren?
Allt detta
är också Sverige. Gå ut och besök platser du inte har satt din fot i.
Vad känner du
för ditt land, Sverige, egentligen? Inget? Ska man fundera över sånt? Har du rädsla
över de förändringar du ser? Eller har du det riktigt bra på ditt segregerade
område och fattar inte ens vad folk oroar sig över? Kanske bor du i en del av
det gamla Sverige där förändringar är än pittoreska och omfamnas med öppna
armar och inte påverkar ditt liv? Du har inte än behov av kommunala tjänster
eller dina barn har passerat skolåldern
så kommunens krympande budget drabbar inte dig?
Kanske har du bara rätt värdegrund och behöver endast veta det som är rätt och riktigt just nu? Allt annat är ointressanta fabler.
