Grönland – ett annorlunda land.

Utvalda

Just nu delas Nobelpriser ut. Svante Pääbo kartlade arvsmassan från neandertalare, något som ansågs omöjligt. Biologen Pääbo har nu tilldelats 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.

Tekniken som idag kan att lösa gåtor från tusentals och nu miljoner år sedan är otrolig. Det är också en fråga av envishet, att inte ge upp trots att åren går. Pååbos pris kändes extra välförtjänt, inte att förminska de andra pristagarna, utöver kanske litteraturpriset som gärna hade gått till någon med andra åsikter. Nobelkommittén är ju känd av att lägga stor vikt på åsikter.

Få av oss har den uthålligheten och få av oss blir värda de stora priserna som Nobelpris i fysiologi eller medicin.

Idag när årets Nobelpriser delas ut läste jag om annan otrolig forskning. Det handlar om Grönlands forntid och hur den delen av Världen såg ut länge sedan. Forskare har hittat rester av ekosystem i form a DNA på Grönland, ålder så där 2 miljoner år. Naturen var då grönt och hade djur vilka inte längre finns. Nobelpris om några år?

The DNA record confirms the presence of hare and mitochondrial DNA from animals including mastodons, reindeer, rodents and geese, all ancestral to their present-day and late Pleistocene relatives. The presence of marine species including horseshoe crab and green algae support a warmer climate than today.

Hur blev Grönland en arktisk öken? Vi kan inte riktigt skylla på människans klimatpåverkan för förändringar skedde så länge sedan, före oss.

Det är – kanske – bara naturens gång. Någonting vi inte kan påverka på avgörande sätt.

Jag tror att denna forskning är banbrytande om Jordens utveckling. Dock är inte jag införstådd med alla termer, men kanske du som läser är?

Bilderna är från min Grönlandsvandring 2016, Arctic Circle Trail och Icecap. Någonstans där långt under mina fötter är rester av en grönskande Värld som fanns cirka 2 miljoner år sedan. Det känns absolut magiskt.

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y