Att smittas med bakterier, virus och lite om genuskamp och invandring.

zikaviruszikavirus

Det larmas om olika smittor, resistenta bakterier och återkomsten av sjukdomar vi nästan hade blivit av med. Nya varianter som zikavirus gör livet osäkert. Ebola epidemin i Västafrika tog död på över 11 000 personer 2014. Alla minns svininfluensan och dess efterverkningar. Några värre varianter:

http://www.mnn.com/health/fitness-well-being/photos/9-worst-viruses-earth/going-viral

Är våra liv hotade av något smittsamt vi inte har botemedel till? Kan apokalyps genom virus drabba oss?

Några år sedan låg min sambo två månader på sjukhus efter att han hade kollapsat hemma. Det fanns ingen plats någonstans. Han var för gammal sa några läkare som tillfrågades om plats, så gubben hamnade på avdelningen för dementa. Han var inte dement då, men minnet försvann snabbt på grund av sjukdom. Han blev sjukhusets mest stuckna och undersökta patient, enligt doktorn. Ingen kom dock underfund med vad som var fel. Han skrevs ut som ett vrak med förlorad minnesfunktion.

Det kan gå snabbt när livet förändras.

Men det var inte detta jag skulle skriva om utan om hur man enklast smittar ner en patient.

I början hade han eget rum med egen toalett. Alla var väldigt mån om honom, om den nästan döende gubben. Sedan började flyttkarusellen. Han flyttades runt på avdelningen. Varför? Inte vet jag. Fick aldrig någon förklaring. Han blev mer och mer förvirrad och sov på en stol i korridoren när jag kom för han hittade inte till rummet. Gubben hann med fem rum, varav en bara några timmar för rumskamraten var en kvinna som sprang runt nästan naken och la sig på hans säng med bara en blöja på sig. Det var förnedrande både för honom och den främmande kvinnan.

Personalen ville inte flytta någon. Det var en jämlikhetsfråga.

Vi har blandade rum nu mera, det är ingen skillnad på män och kvinnor som är sjuka, informerades jag. Men jag tyckte annat på skarpen och de fick åter flytta honom. Jag var inte för en genuskamp med sjuka personer.

Någon politiker föreslog åter dubbelrum på äldreboenden så man kunde få sällskap (läs: det blir billigare). Själv tror jag inte att de själva vill dela rum med främmande människor.

colicolibakterier

Vidare till smittorisker. Flertal av personalen spritade inte händerna när de kom in i rummet och inte när de gick ut. Eftersom flera av patienterna var förvirrade besökte de varandras rum, sängar och toaletter.

Avdelningen var skitig. Bajs på toaletter, piss på golvet, utöver den vanliga smutsen som spilld kaffe.  Dammtussar gömde sig under sängen. Städerskan stod och pratade ständigt i mobilen. Jag sa till henne en gång eftersom ingen annan gjorde det. Hennes höga samtal störde de sjuka. Då flyttade hon bara en bit.

Under den sommaren lyckades avdelningen smitta över 40 patienter med MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus). Informationen om smittan kom dock hem först efter två månader.

Hur allvarligt det var insåg vi när en sjuksköterska i skyddskläder kom hem till oss och tog prover. Hon såg ut som från rymden.  Vi fick inte gå till vårdcentralen. Dock hade vi varit på Vårdcentralen innan vid flertal tillfällen. Nu var vi portade tills provsvaren kom, likaså på tilltänkt avlastningsboende. Gubben hade också bott på ett rehab-hem i två veckor, men där var personalen superproffsig. Risken för smitta borde vara lägre.

Sjukhuset missade att skicka provsvaren till oss och vårdcentralen. Ingen var liksom ansvarig för dem som inte längre låg inne. Vi hade tur, han var inte smittad.

Det blev dock ingen vårdskandal av +40 personer, bara en pytteliten notis i en lokaltidning. Avdelningen var ju för gamla och dementa. Det var kanske inte så noga med dem?

MRSA är en ökande plåga i landet.

Att flytta runt folk på avdelningen är inget bra sätt att undvika smittor. Att slopa utbildningen till hygienstäderska och anställa outbildad personal ”för städa kan ju alla” är döden för sjukhushygien. Att personalen har för mycket att göra ökar också risken för smittor och misstag. Att blanda alla över 65 år på samma avdelning oavsett orsak fungerar också illa.

Kan olika smittämnen bli hot för oss? Idag är vi rörliga och reser snabbt mellan olika länder. Smittspridning är helt annat nu än vid 1918 års influensa som tog 50 miljoner liv, mer än första världskriget då det dog 16 miljoner. Idag färdas smittan snabbt.  Vi har inte botemedel för allt. Flyg med ett virus! Öppna gränser, resor och invandring har sina nackdelar.

Mera risker. Att smuggla in gulliga hundar kan föra in rabies. Det finns inget botemedel för rabies. Råkar man få en influensa på det kan man bli en zombieliknande galning innan döden befriar en. Vissa är beredda på Zombieapokalypsen, ett populärt sätt för världen att gå under. Vi andra vill inte ha in smuggeldjur.

Det är sommar och många kommer hem från sin semester med sexuellt överförbar sjukdom. Lusten drabbade en, men inte kondomen. I sämsta fall blir man steril. Gonorré och syfilis fortsätter att öka, och klamydia ligger på en fortsatt hög nivå i Sverige.

Att vi får in smittor per invandring är något som knappt vågar diskuteras. Vi i Sverige är kontrollerade sedan födseln, vaccinerade och registrerade på sjukvården. De nya kommer från länder med föga hälsovård.

Mycobacterium-tuberculosistuberkulos

Tuberkulos har gjort återtåg i Sverige. Barn har smittats med TBC i daghem genom en TBC- sjuk ibland personalen. 2015 ökade antalet konstaterade fall av tuberkulos med 22 procent från föregående år, 90 % var födda utomlands. Bland svenskfödda har vi världens lägsta siffror, 5 nyinsjuknade per 100 000. Bland de utrikesfödda i Sverige är siffrorna cirka 30 per 100 000. Låter inte mycket? Fråga den sjuke!

Viral Hepatit tar lika många liv i världen som AIDs och TBC idag. I Sverige vaccineras nu mera cirka 40 procent av spädbarnen mot hepatit B, men man önskar allmän vaccinering även här. Invandring från länder där kronisk B hepatit är vanlig, har inneburit att allt fler smittats av hepatit B i späd ålder.

Hur mycket vaccinering tål ett litet barn, undrar jag. Finns det en gräns även i kampen mot sjukdomar?

Alla asylsökande skall erbjudas en hälsoundersökning av Landstinget. Även personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd ska vid en längre vistelse i landet få ett sådant erbjudande när de uppsöker sjukvården. Eventuella smittskyddsåtgärder skall uppmärksammas. Hälsoundersökningen är frivillig. Hur kan denna frivillighet hindra smittspridning? Förra årets 162 877 asylsökanden och okänt antal illegala invandrare samt så kallade EU migranter är helt enkelt för många för att sjukvården skulle hinna med hälsoundersökningar och upptäcka smittosamma sjukdomar.

När har Landstinget erbjudit dig en hälsoundersökning? För min egen del var det 1966 när jag började arbeta på ett sjukhus.  Lungröntgen var än obligatorisk på 80 talet för nyanställda.

Bakterier, parasiter, virus, genustrams och slutet på livet? Ja, det finns oändligt många sätt att ta livet av oss.

Resistenta bakterier anfaller

Vi är ständigt hotade. Krig, global uppvärmning, Ebola, pest var det någonstans, bostadsbubbla, gifter i plastleksaker. fetma, svält, flyktingkaos mm och nu resistenta bakterier. Världshälsoorganisationen, WHO, har slagit fast att resistenta bakterier är ett av de största hoten mot människors hälsa. WHO varnar för att vi snart kan befinna oss i en tid då antibiotika inte längre biter på vanliga infektioner. Då kan lunginflammation eller blodförgiftning bli lika dödliga som de var innan antibiotikan fanns.

Jag minns dimmigt  tiden penicillin var sällsynt. Jag fick penicillin och höll på dö. Inte av sjukdom utan av allergisk reaktion. Sir Alexander Fleming hade upptäckt penicillinet 1928 och fick Nobelpriset tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey 1945. De senare hade arbetat med att få till stånd massproduktion av Flemings grundupptäckt. Nu använder världen för mycket antibiotika, ofta för säkerhets skull, inte av verkligt behov. Till sist biter inte antibiotikan när vi blir drabbade av  elaka bakterier.

Resistenta bakterier ovan allt annat elände låter oroväckande. Hur är det i Sverige?

Sverige har antalet personer som smittats av resistenta bakterier ökat kraftigt. År 2007 var cirka 2 000 personer smittade, förra året var antalet 10 000, visar Folkhälsomyndighetens statistik. Antibiotikan ges skulden:

Så länge vi fortsätter att använda antibiotika kommer antibiotikaresistens att förekomma, säger Olov Aspevall, överläkare på Folkhälsomyndigheten. Jaha, så måste vi välja att dö ifall vi blir riktigt sjuka?

Karin Bojs räknar upp en del saker vi kan göra för att minimera riskerna:

Att sluta tjata på läkare om antibiotika i onödan är en första åtgärd. Respektera att ansvarsfulla läkare numera är mycket restriktiva. De har goda skäl. Alternativet är att antibiotikan tappar sin kraft.

Att undvika kött från länder med slapp attityd till antibiotika åt djur är nästa steg. Och observera att det inte bara gäller hemma, utan även på lunchrestauranger.

Vi kan också undvika onödiga ”bakteriedödande” produkter, som tandkrämer, kläder, rengöringsmedel och träningsskor.

Så, lite skit ska vi tåla men hur smittas man då?  Ett sätt är genom sjukvårdens slarv. Fyra år sedan då min gubbe låg i sjukhuset lyckades avdelningen smitta hälften av de inlagda, jag tror det var över 40 personer, med MRSA. Hur? Så här såg det ut på avdelningen där jag satt vid min gubbe varje dag i 9 veckor.

Patienterna flyttades runt. Min gubbe hann med 5 rum på 9 veckor och en till flyttning tillkom men då sa jag ifrån när han skulle dela rum med en alldeles förvirrad gammal kvinna som sprang runt i en blöja och liten skjorta. Jag tyckte det var förnedrande för dem båda att dela rum men personalen sa att de hade nu mera blandade rum. Jag vägrade blankt den behandlingen, gubben var så sjuk att han sa ingenting.  Han fick dela rum med en döende patient i stället och lyssna på de gråtande anhöriga. De var väldigt gulliga mot mig och min gubbe för de trodde att han också var döende. Det var inte en psykiatrisk avdelning utan medicinsk men verkade snarare vara en dumpningsplats för gamla över 65 vilka inga ville ha.

Många hittade inte till sina rum efter allt flyttande. De sjuka, dementa patienterna gick runt, letade efter sina rum, la sig i fel sängar, tog fel toalett och handtvätt var glömd också.

Så, vilka var de andra riskerna för smitta?

Personalen glömde ibland att desinfektera händerna när de kom in i rummet och när de gick ut. Besökare gjorde nog detsamma. Det fanns ingen desinfektion vid dörren till avdelningen. Ja, renligheten var det lite si och så med, städerskan var mer intresserad av sim mobil än städning. Toaletter var… ja, det var skitigt helt enkelt.

Antibiotika skrevs inte ut lättvindigt utan först när döden knackade på dörren och andra åtgärder var uttömda, så där låg inte någon överskrivning.

Så åkte gubben in på rehab för två veckor. Sedan åkte han hem och avlösningstjänst samt distriktssköterskorna kom in. Än vet vi inget om risken för smitta. Det tog två månader från misstänkt smitta innan patienterna informerades per brev och blev testade så chansen att fler smittade någon hemma eller på något boende var också stor. Och gick alla för att testa sig? Informationen om man var smittfri eller inte uteblev också. Jag var grinig i telefon när jag ringde avdelningen om provsvaren. Gubben lyckades förbli smittfri. Vi hade tur.

Olycksfall i arbete? Slarv och dålig organisation? Vet ej. Att något mer måste till är dock klart. Varje patient bör kanske räknas som smittbärare och behandlas därefter innan annat sägs?

Methicillin-Resistant Staphylococcus Aureus förkortas MRSA