Miljöfrågan har fallit som höstlöven och duschfrågan retar kommunens ekonomer.

Miljön var ingen valfråga i år och det ser inte ut att vara en större fråga på FNs miljömöte heller, 23/9 i New York, initierats av FN:s generalsekreterare Ban Ki – Moon och Obama,. Mötet, där cirka 125 stats- och regeringschefer deltar saknar dock en del av de tunga elefanterna.

Från Sverige går den avgående statsministern och likaså avgående miljöministern men många av världens ledare har annat roligare för sig än diskutera miljöproblem med Obama och Ba Ki – Moon. I amerikansk press räknas de uteblivna deltagare som Obamanederlag och markering om hans oförmåga som president. Igen.

Merkel har annat för sig. Premiärminister Tony Abbott, Australien ska vara i parlamentet och skickar utrikesministern. Stephen Harper, Kanada, ska äta middag med någon annan men ska diskutera klimat under tiden. Hur kommer det att låta? Vackert väder idag…

President Xi Jinping, Kina, och premiärminister Narendra Modi, Indien, är också väldigt upptagna men de skickar kanske någon annan. Kina släpper ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans, ökade utsläppen under 2013 med 4,2 procent och prognosen för i år är 4,5 procent. Kina har nu betydligt högre utsläpp per capita än vad EU har. Är det så märkligt? Vi har ju flyttat tillverkningsindustrin dit. Hur mycket av dina teknikprylar är made in China? Tv:n? Bilen kanske? Kläder? Kanske ligger din gamla mobil där på en återvinning och skräpar när du var i strängt behov av nyare modell?

Koldioxidutsläpp och dess påverkan på klimatet har diskuterats i otaliga konferenser med världens ledare utan några avgörande resultat. Det är nog fel folk som konfererar eller den välmående västerländska massan är inte intresserad så länge miljöskadorna inte drabbar oss. Det är översvämning ute hos mig och nästgårds gick strömmen men det är ju höstväder, inget med klimatförändringar att göra. Och miljöförstörelse i form av krig kan i slutändan till och med belönas med fredspriset. I alla fall rycker man inte tillbaka priset när meningen med det har förlorats. Så…

Sverige är på toppen av de miljövänliga länderna med föga utsläpp eftersom vi har flyttat tillverkningen ut ur landet och tänk, många sorterar sina sopor. De mest miljövänliga i Sverige är nog fattigpensionärerna. Varje gång jag går till vårt soprum (det kallas förstå miljörum) ser jag någon gammal kvinna rota i soporna efter något användbart. Hon rycker upp sig snabbt, ler och låtsas sortera. Även gamlingar med rollator som letar efter pantburkar i soptunnor är stående inslag på torget och i parken vid vårt centrum. De är nu fler än tiggarna, för sommarens tiggarstorm har flyttat annanstans lämnande efter sig ett raserat naturskyddsområde, men inga tomburkar. Burksamlarna är riktiga miljöhjältar.

Ett fattigdomstecken till är frågan om hur många gånger i veckan får man duscha ifall man behöver hjälp med det. De som inte behöver hjälp kan ju duscha hur många gånger de vill. Duschfrågan drivs nu som rättslig fråga i Halmstads kommun. En 81-åring har begärt att få hjälp med dusch varje dag men nekats detta av kommunen. Rätten gick dock på 81-åringens sida och slog fast att mannen hade rätt att få duscha varje dag. En dom som kommunen nu har överklagat till kammarrätten.

Halmstad anser att dusch varje dag blir för dyrt för de gamla. Uppmuntrade av rättens beslut har nu flera åldringar önskat få duscha varje dag och kommunen ser behovet som utgift. Hur många måste man anställa för att duscha folk varje dag? Tänk om Kammarrätten skulle bifalla! Det blir ju duschuppror i landet! Det är ju miljövänligt att inte använda varmvatten så ofta.

Bilden nedan har dock inget att göra med dusch eller klimatförändringar. Eller –  kanske är det något på gång för glaciärerna på den svenska fjällen smälter när det ösregnar och ibland får man vada där det förr var bara en liten bäck. Fotbad blir det i alla fall.

Venedig, turism och separatister

Den ena av sommarens utlandsresor gick till Venedig med ett av barnbarnen. Kyrkor, glass, broar, båtar i stället bussar, nöjet att gå vilse i trånga gränder och en gondoltur var de oundvikliga ingredienserna på resan. Barnet ville åka dit eftersom inga bilar var tillåtna. Vi turistade samtidigt som 60 000 andra, troligen var det ännu fler. Alla möjliga språk och nationaliteter fyllde gatorna. Trångt, trångt och absolut charmigt, speciellt när man lämnade huvudstråken.

Jag skrev tidigare om att folk röstar med plånboken och detta stämde väl i Venedig. Den välmående befolkningen är trötta på korruption, höga skatter, uselt styre, Rom och att supporta den fattigare södra delen av Italien. 20 miljarder av deras skattepengar försvinner till andra, typ Robin Hood skatt, det som vi har också här hemma.

Det finns även kulturella skäl till separatism. 7 av 10 pratar venetian dialekt och har pratat så i tusen år och vill behålla det i sin kultur, i stället några romerska påhitt.

Vad tänker vanligt folk om separatister? Pratade med vår gondoljär som var entusiastisk över möjligheten att Venedig blir ett eget land. Han trodde att skatten blir lägre och pengarna skulle räcka bättre när supporten av den småkriminella södern, korruption och gullandet med herrarna i Rom tog slut. Han var säker på att Venedig klarade sig utmärkt. Turismen skulle försörja dem. De nu så högt beskattade småföretagen skulle blomstra ännu mer när skatten sänktes.

Turismen är omfattande, över 30 miljoner besökare per år, 60 000 per dag – lika mycket som innevånare i Venedigs gamla stan – och däröver kryssningsbåtarna, ca 650/år, större än husen, seglande runt och orsakande tryck på kanalerna. Det har pratats om att denna trafik bör hålla sig från Venedig men sedan kom tanken på inkomster in i bilden igen. Turismen är ekonomin och ekonomin är turismen. Vår gondoljär sa att det är vi turister som får Venedig att leva och att dö.

Slitaget och transporterna för turisternas behov är enormt. Det är en miljöfråga som ortsbefolkningen har svårt att lösa. Inkomst och miljö är inga goda kompisar.

Inte bara Venedig drömmer om en gen stat. Det pågår många försök att skilja sig från moderlandet. I Europa finns Sydtyrolen som har självstyre men vill antingen bli självständig eller ingå åter i Österrike. Åland är redan självstyrande men en del vill ha total självständighet. Skånepartiet vill ha självständig och islamfritt Skåne. Ingermanland har en liten rörelse för självständighet och de har Mannerheim som idol. Transnistrien, utbrytare från Moldavien, vill göra ”en Krim”. Katalonien och Baskien i Spanien vill också frigöra sig. Det välmående Bayern har funderingar om självständighet. Skottland och Nordirland vill lämna Storbritannien. Färöarna är redan självstyrande och Danmark släpper de efter ev. folkomröstning medan Grönlands ekonomi håller dem kvar ett bra tag till i Danmark. Sedan finns röran i gamla Sovjet där minnet är kort och demokratin har alldeles för svaga fötter.

När det stora samhället inte förverkligar sina löften, beskattar en till övermått, åsidosätter majoritetens behov och önskemål, låter undantag bli regel och splittrar samhället till grupperingar med osynliga murar då börjar allt krackelera och samhällskontraktet faller. Det lilla samhället i form av egen stat, kanske bara ett bostadsområde för viss grupp, församling för rättroende eller ny radikal politisk grupp kan då bli ens samhälle i stället det gemensamma stora. Samtidigt som politikerna har idéer om stora multikulturella enheter med överhet långt från folket – som EU eller varför inte Sverige – längtar folket efter trygghet i det igenkända, i sin naturliga grupp som består av dem som pratar samma språk, är födda i samma land, är besläktade och har samma grundläggande värderingar. I många fall är politikerna och folket i otakt. Det kan resultera i konflikter, terror och i värsta fall fullskalig krig. Venedig lär dock rösta om saken och Italien spjärna mot.

Venedig rött.

Tänker du åka till Venedig?

Missa inte en gondoltur men fråga om tid och vart och ta den dyrare, längre varianten så du slipper köa på populäraste – men inte de intressantaste – kanalerna med femtio andra som köar och kan se annat än andra gondoler.

Missa inte Scuola Grande di San Rocco med Tintoretto målningar och ett tak som är bara snäppet under Sixtinska kapellet.

Boka biljett på Internet till Basilika Di san Marco om du inte älskar att stå i kö några timmar. Det är märkligt att folk köar än på gatan för biljetter på Internets tidevarv. Men det är skönt för oss som går förbi och släpps in som bästa VIP.

Sorgesång över en plats i naturen

Det finns platser man minns och bilderna från dem framkallar en lyckokänsla. Men att gå tillbaka efter några år kan bli en besvikelse. Små naturpärlor lever farligt när civilisationen brer ut sig.

Kanske har träden fallit, växtligheten dött och bäcken torkat. Så är gången i naturen, den växer, dör, växer åter, förändrar sig, omformas, lever vidare. Tills människan anfaller och naturen måste hitta alldeles nya vägar. Naturen har oftast raserats med människans framfart och efterlämnade sopor även om elakt väder också kan göra sitt.

Den här platsen var en oas innan människorna började kasta dit sitt skräp, byggskrot falla från förbipasserande bilar på väg till nybyggen och trafiken lämna spår när människorna i sina plåtburkar sökte en snabbare väg i stället huvudled. Det var innan bostadsområden kom närmare och med det läskburkar, godispapper, fimpar och andra mänskliga lämningar började liksom smyga bland hasselsnåren. Innan man kalhögg skogen omkring. Förr bildade ormbunkarna en skog för dvärgar, vitsipporna invaderade på våren, andra blommor som liljekonvaljer kämpade sedan tappert mellan fallna träd och myrstackar. Granarna blev jättar och svamparna växte i klasar på de döende trädens stammar. Luften var lite murken. Bäcken var ibland fylld med vatten, ibland bara en aning på den finsandiga bäckbottnen. Bävern byggde dammar, några gånger så lyckosamt att omgivningarna fylldes med vatten och kommungrannarna grälade om vem har ansvaret att rensa och flytta den skyldige eller helst döda bäverfamiljen. Andra djur samsades på platsen som fåglar, grodor, ormar, häger, sångsvan och räv, kanske en älg promenerade förbi och rådjur gömde sina kid i gräset.

Idag är platsen begravt med skräp av dem vilka inte har än förstått att naturens död är även vår egen.

Jag är glad att jag hittade platsen innan den var förstörd. Några av oss som besökte platsen försökte få till stånd ett litet naturskyddsområde men politikerna var totalt ointresserade.

Ska vi åter bry oss om klimatet?

Historien efter oss blir vad vi gör den till. Men många människor  är helt utan möjlighet att påverka i stort, bara i smått, om ens det.  Vi har valt de som ska göra jobbet, hålla ihop samhället och förbättra det = politikerna, och de krånglar, skjuter upp, slösar med våra pengar, ser till sina egna fördelar och år efter år är det samma historia – igen – på många områden. Hur länge har vi hört ”skolan + vården + omsorgen + arbete” mantran? Eller försurning i Östersjön, skolans nedgång, skit i luften och skräp i naturen, arbetslöshet,  krig och oro… det är många områden som återkommer ständigt. Och idag är ordet klimat på allas läppar antingen som mantra, förnekelse eller återvinning.

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) sammanställer regelbundet en sammanfattande rapport över klimatläget i världen. Rapporten visar att det blir varmare och det drabbar världen negativt. Vi har skulden. Följer som matbrist, torka,  smältande glaciärer, översvämmade strandområden, klimatflyktingar och slagsmål om resurserna närmar sig.  Att läsa deras slutsatser är som att se på några av undergångsfilmerna som Day after Tomorrow, 2012, Waterworld, Vägen, I am a Legend, Children of men, eller alla de filmer då rymden hotar oss. Oftast kommer det ju en amerikansk hjälte som fixar kaoset, men i fråga om klimat tycks det vara tveksamt att någon Bruce Willis dyker upp och räddar världen.

I år deltog färre än vanligt i Earth Hour. Är vi trötta på jippot? Det finns så mycket annat att oroa sig för, Ryska björnen, valet, skattehöjningar… Tanken att några katastrofer orsakade av klimatet skulle hända även här är långt borta eller bara lögn, hysteri, blåsning, några miljömuppar som vill lura av oss pengarna.  Inte kommer vi att drunkna, sakna mat eller behöva avstå från en ny I phone och lite mer värme önskar alla som inte åker skidor. Så länge kineserna tillverkar vad vi behöver är det lugnt här i rena Norden med oss duktiga miljömedvetna vilka till och med sopsorterar.

Kan det ändå ligga något i att vi har en del i klimatförändringarna och att vi har orsakat – om inte allt och direkt själva – så en del av dem? Att vi förändrar miljön och naturen genom att utnyttja det, ibland med nog så negativa konsekvenser,  borde väl alla erkänna. Men klimatet? Där råder skilda åsikter och många är självutnämnda experter.

När jag föddes var vi 2,5 miljarder människor. Vi levde i en annan, miljösnålare värld. Få hade privatbilar, TV var inte uppfunnen, modevaror var väldigt begränsat, folk bodde inte i en sexrumsvilla som stod tom på dagarna, arbetet krävde handkraft (min mor bar tegel på byggen och sydde beställningar med en trampmaskin) och maten var det vi nu kallar ekologisk och vi flög inte på semester till avlägsna länder. Dock hade vi just förstört en stor del av Europa med krig och bit av Ryssland, sprängt två atombomber och gjort en massa annat dumt som att vräka soporna i naturen så den tidens vuxna och politiker hade inte heller förståndet i behåll.

Nu är vi 7,223 miljarder, det kan vara fler, det tickar på. 16,6 miljoner bilar har lämnat fabrikerna redan i år och varje kines önskar sig en bil. 93 000 plan med totalt tre miljoner människor flyger varje dag. Även om många uppfinningar vilka går på ström är rena välsignelser, som tvättmaskin eller dator, är överkonsumtion av energi och resurser i västvärlden påtaglig. Vi kan faktiskt inte klaga på  människor i utvecklingsländer vilka vill ha samma standard – materiell sådan – som vi. Så klart tär allt detta på jordens resurser, kanske även på klimatet. Varför är det så svårt att begripa?

Så, skall vi göra något mer? Är det verkligen lönt? Har inte tåget gått? Historien kommer att döma oss?

Och frågan: påverkar vi verkligen klimatet eller gör solen det medan vi bara förstör våra levnadsbetingelser längre ner, på jorden alltså? Det har ju varit varmare förr.

Bilder från områden där issmältning syntes tydligt för kartan stämde inte längre. Överst glaciär Du Miage, Italien och nederst Pastavagge i Sarek.

Liten uppdatering 1. april, obs. inte skämt.

Idag skriver Cornucopia om världens  fossila energianvändning och det var inte precis åt miljövänliga hållet.

http://cornucopia.cornubot.se/2014/04/fossilaldern-global-energikonsumtion.html#comment-form