Etikettarkiv: krig

Från Mellanösterfronten inget nytt och Failed States Index som väntat.

Publicerat av

I en historisk återblick om Mellanöstern hittar man många tvister. Ibland var andra folkslag och erövrare inblandade. När mongolerna var på erövringståg i Iran övertygade sunnimuslimer mongolerna om ismailiternas skuld. Det var tid för hämnd efter århundraden av ismailitisk terror mot den sunnimuslimska befolkningen. Den muslimska sekten nästan utplånades i den barbariska utrensningen. Varje fäste runt bergen tömdes, männen mördades kallblodigt medan kvinnor och barn såldes som slavar. Allt plundrades och biblioteket brändes efter man tagit ut alla Koranböckerna. Det var år 1256 Alamut i Elburzbergen, norra Iran.

Känns det igen fast på vårt århundrade? Trätan mellan olika islamiska riktningar, mord, slaveri, krig, plundring, eldsvådor, raserad historia, miljökatastrof…

I Mellanöstern, den gamla bördiga halvmånen där kulturen blomstrade, mat odlades redan 7000 år före Kristi födelse, där skrift kom i bruk 5000 år sedan, finns idag ingen förståelse, utveckling eller lärdom, bara nedgång. Inga vetenskapliga framsteg sker i dessa stridande länder. Inte i framtiden heller för en stor del av barnen, speciellt flickorna, saknar möjligheter till skolgång eller den islamska läran är det enda de ges till livs. Nyss beslutade en muslimsk företrädare i Saudi, Sheikh Bandar al-Khaibari att solen snurrar runt jorden. De är på medeltiden. På IS områden förbjöds till och med färgpennor. Att kvinnorna inte tilläts leva på sina villkor är vi väl vana med. Även här ser man personer i svarta kåpor vandra på gatorna med en man, eller en pojke, som håller kvinnan i ordning.

Kriget i Syrien är på femte året och Irak har haft bara kortare tider av lugn efter Saddams fall. Libyen har inte mycket kvar av välståndet som – trots våra åsikter – fanns på Saddams tid. Libanon knäar i tyngden av flyktingar. Tunisien, som har varit tämligen stabilt, har ökad antal krigare anslutna till Daesh och oron växer när de återvänder. Just nu när jag skriver detta pågår någon sort av terrorhandling i Tunis. Turkiet är på väg inte mot EU utan snarare mot Mellanöstern. Yttrandefrihet hör faktiskt till överkurs i dessa länder och dit är vägen oändlig. Den vanlige människan tänker inte på yttrandefrihet utan hur och om man överlever dagen.

Vad hände i Syrien som växte till sådan total katastrof? Jag tror inte de stridande vet det längre. Det har utvecklats till flera olika krigande grupper med olika viljor, idéer och mål. Eller finns det några mål längre än att vinna mark genom att döda eller att behålla den makten man än har? Idag finns många spelare i Syrien. Terroristernas marknad drar till sig fler. Inte bara människor hamnar i fötterna på de stridande utan historiska lämningar hackas i bitar. Ingenting av liv skall vara kvar i Daesh värld. Människan blir tom utan förgångna och framtid.

Fyra år har gått. Hur kunde vi tillåta det? FN? Vi kanske inte hade verktygen när något som liknar religion är inblandad i krig?

Hur började det? Minns någon?

What began as another Arab Spring uprising against an autocratic ruler has mushroomed into a brutal proxy war that has drawn in regional and world powers.

Iran and Russia have propped up the Alawite-led government of President Assad and gradually increased their support, providing it with an edge that has helped it make significant gains against the rebels. The government has also enjoyed the support of Lebanon’s Shia Islamist Hezbollah movement, whose fighters have provided important battlefield support since 2013.

The Sunni-dominated opposition has, meanwhile, attracted varying degrees of support from its main backers – Turkey, Saudi Arabia, Qatar and other Arab states along with the US, UK and France. However, the rise of hardline Islamist rebels and the arrival of jihadists from across the world has led to a marked cooling of international and regional backing. (BBC)

Minst 220 000 personer har dödats. Antalet människor i behov av humanitär hjälp ca 12.2 miljoner varav 5.6 milj. är barn. 3.8 miljoner är flyktingar utanför landet och 7.6 miljoner är på flykt inom landet. Befolkningen var totalt ca 18 miljoner. Vi är trötta på att hjälpa syrier, endast 57 % av hjälpen 2014 är finansierad jämfört med 71 % 2013. Det är också svårt att kunna nå med hjälpen till landet. Hälften av barnen går inte i skolan så de är en förlorad generation.

Al Jazeera observerar att läsare inte längre klickar på historier om Syrien. Det är samma story, samma elände. Syrien, Irak, Nigeria, Libyen, Central Afrikanska Republiken, Syd Sudan, Ukraina, Somalia… Det har varit tuffa år, flyktingar i miljontals och folk vill inte höra av det mer, inte engagera sig längre.

Alla är trötta på det som pågår. Utom terroristerna.

Libanon har tagit mot 1,18 milj. flyktingar, Turkiet 1,623 milj. och Jordanien 632 000 vilka i stort lever av hjälp från UNICEF. Saudiarabien som har stark ekonomi och är religiöst kompatibel tar inga, om man borträknar de unga flickor som gifts bort till saudier eller hamnar dit som pigor.

Syrien är en katastrof. Failed State solklart. Men eftersom det är så illa i många länder är Syrien inte ens på första plats i Failed States Index utan nr 15. Sydsudan toppar följt av Somalia och Central Afrikanska Republiken. Afghanistan ligger på plats 7 och Irak 13.

Vem ligger på botten, alltså är bäst? Finland, sedan Sverige, Danmark, Norge, Schweiz. Det är oftast samma länder som är bäst och sämst, om vi inte pratar om skolresultaten i Sverige förstås.

I större perspektiv är våra egna problem lättviktiga. Men vi har våra egna smygande misslyckanden tack vare okunniga politiker och ointresserad befolkning. Av ren lättja och oaktsamhet kan även vi dras in i en strid om vad är rätt och hur skall vi leva.

Pessimist? Javisst.

Översta bilden från SVT, nedersta från UNHCR/Aftonbladet flyktingläger Libyen.

Det är bara lite osämja?

Publicerat av

Enligt kommunalrådet Rasmus Persson (C) vill man försöka hjälpa de IS-krigare som återvänder till Örebro att komma i jobb och få psykologhjälp för sina traumatiska upplevelser. Det kan SVT Tvärsnytt avslöja i dag.

Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om, säger Rasmus Persson (C) till SVT Tvärsnytt.

I kommunledningen har man även resonerat kring möjligheten att erbjuda männen jobb, för att minska utanförskapet som de menar kan vara en del av orsakerna till att de väljer att delta i striderna i Irak och Syrien.

Förslaget från Örebros kommunalråd Rasmus Persson (C) om att hjälpa återvändande jihadister med jobb och psykologhjälp får stöd av Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Sahlin vill att fler kommuner ska ”vakna” och skaffa strategier för att hantera krigsåtervändare.

Så, Monas recept är belöning! Skär halsen av någon och få ett jobb!

Traumatiska upplevelser? När erbjuds flyktingarna och krigsoffren psykologhjälp?

Jag trodde vi hade lag för krigsförbrytelser? Eller räknas inte kriget i Syrien/Irak som krig utan bara en liten osämja? Kanske mord där är inte krigsförbrytelse alls utan dessa killar som åker dit slåss bara lite som i ett gatuslagsmål? Vet inte. Bifogar dock lag SFS: 2014:406–409  från Regeringens hemsida för den som kan juridik bättre än jag.

Ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Lagen (1964:169) om straff för folkmord samt 22 kap. 6 och 8 §§ brottsbalken upphävs

Beslutsunderlag: Prop. 2013/14:146 Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

SFS: 2014:406–409 Ikraftträdande: Den 1 juli 2014

En ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

införs. Därigenom införs ett nytt brott: brott mot mänskligheten som avser vissa

särskilt angivna gärningar när de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande

eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Vidare ersätts lagen

(1964:169) om straff för folkmord och bestämmelsen om folkrättsbrott i 22 kap. 6 §

brottsbalken av nya regler om folkmord och krigsförbrytelser. Straffet för folk

mord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska vara fängelse på viss

tid, i lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. För krigsförbrytelse av normal

graden höjs straffet från högst fyra till sex års fängelse.

Genom den nya lagen införs även bland annat nya bestämmelser om straff

ansvar för militära och civila förmän som underlåtit att utöva kontroll över under

lydande eller som har underlåtit att anmäla folkmord, brott mot mänskligheten

eller krigsförbrytelser som begåtts av underlydande. Straffet för dessa brott ska

vara fängelse i högst fyra år.

Folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska inte kunna

preskriberas och svensk domstols behörighet ska omfatta samtliga brott enligt

den nya lagen utan krav på anknytning till Sverige (universell jurisdiktion). Det

samma ska gälla för uppvigling enligt 16 kap. 5 § brottsbalken som består i en

omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/33/13/837d608f.pdf

Skall IS krigare belönas med arbete och terapi när många skötsamma personer står utan jobb? Skall IS krigare anses som oskyldiga offer? Borde vi inte döma IS terrorister, leta reda på deras offer, ålägga krigarna att betala skadestånd till anhöriga som det brukar vara när mord sker i Sverige? Eller är vissa undantagna från lagens långa arm?

Mona Sahlins och Örebros kommunlednings förslag om att ge stöd till hemkomna jihadister, är i samklang med de röster som efter attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo krävde moralisk hänsyn till Islams heliga symboler. Frågan är om Sverige och svenska politiker har något moraliskt ansvar gentemot de hemkomna jihadisternas hundratusentals offer? Devin Rexvid på:

Stäng in bovarna eller släpp inte in dem igen .

Det är många andra som kräks på förslaget, inte bara jag. Krama terrorister och gör handhjärtan, skit i offren.

Vi är Charlie idag – hur blir det i morgon?

Publicerat av

Att stå för yttrandefrihet är mer än bara ropa ut jag är Charlie idag. Det är en inställning att din och min uppfattning om saker och ting är lika värda och får uttryckas, skrivas, tecknas, filmas, röstas om. Det betyder inte att vi föser oliktänkande ut i kylan och ignorerar dem, som man gör i Regeringssammanhang. Det innefattar inte att åsikter matas ut genom döden ur gevärspipan, inte heller genom ideologisk omskolning. Det betyder inte att just min åsikt är rådande, inte ens om det vore den smartaste. Majoriteten vinner, hur idiotiskt än det vore. Det är den – ibland bistra – sanningen om demokrati. Först efteråt ser vi vart majoritetsbeslut ledde till. Minoritet kan dock bli majoritet med tiden. Ismer kommer och går, vissa är långlivade trots sin grymhet. Många som röstar än på kommunisterna är ett exempel.  I diktaturer har ofta en minoritet makten.

Att avlägsna eller försöka utplåna den minoriteten kan leda till oanade konsekvenser. Se bara på Libyen där kaos härskar eller Irak, Syrien samt Afghanistan där åratals insats för demokrati snart lär vara utplånad. Makten föds ur gevärspipan, så även död och kaos.

Men ingenting är så stark som en idé vars tid är inne. Låt det bli tolerans. Inte dumhet, inte sortering av människor i goda och onda. Låt det bli fria ord, inte påtvingad tystnad.

Stephen Hawking, en av vår tids genier, säger att två faktum har fört människan dit hon nu befinner sig i utveckling: aggression och intelligens. Intelligensen har kommit till en punkt där man kan skapa vapen som kan tillintetgöra allt liv på jorden. Intelligens måste vara inte bara individuell utan också kollektiv. Annars är mänskligheten dömd att gå under. Kriget i Syrien kan föra mänskligheten tillbaka till barbariet, till ruta noll.

Överallt är vapnen mäktigare än pennan. Det finns för många vapen och för lite pennor i världen. Dock håller pennornas makt kanske för evigt medan vapnen bringar sällan något långvarigt positivt. Nationer föds och dör. Världshärskarna likaså. Uppror begravs. Nya uppstår. Men skrifterna kan stå tusen år. Än idag kan vi läsa vad Amen – em – ope skrev i Egypten. (1300–1075 f. Kr.) ”Hämnas inte den du hatar”, skrev han. ”Du vet inte Guds plan.” Vi kan strunta i Guds plan om vi vill, men helst inte hata. Charlie Hebdo idag:

Att stå för yttrandefrihet och höras ut kräver att man är känd eller släpps in på de fina medierna. Jag försvarade Salman Rushdie när alla än satt ängsliga i sina kammare och vägrade att medverka ens fem minuter i radio. Därför fick jag 20. Jag hotades med döden men vem skulle bry sig om en okänd person med bara en bok publicerad? Reaktionen från andra var rädsla, arbetskamraterna tittade ängsligt bort fast de visste bara om radioprogrammet, inte om hoten. Det är ensamt när inga andra kliver på barrikaden.

Som icke kändis blir det inte ens en ring i vattnet.  Det är de kända och kanske de mest högljudda som bildar ringar. Det har vi sett i vissa skrattretande fall som pärlgubbarna på Åhléns katalog eller Lilla Hjärtat. Många kändisar petar i petitesser. De stora frågorna som just fred och frihet är sällan på tapeten. Världen har inte blivit en bättre plats. Tvärtemot sämre vill jag påstå. Den goda tiden med hopp är förbi.

Idag  är jag Charlie. Men även jag kunde ha gjort mer. Det är ingen ursäkt att vara en okänd, obetydlig person. Man kan alltid göra mer.

Idag ropar många ut ett slagord de igår inte ens visste att det existerade. Hoppas det ropet hörs även i morgon, övermorgon, om ett år… Alla som syns instämmer i kören idag även Matt Groening genom lilla smarta Maggie. Det finns hopp? Tveksamt. Superhjältarnas tid är förbi. Om en stund står Maggie ensam och tröstar sig med sin napp.

Vi är inte Charlie Hebdo. Så idag börjar krypandet. Det är sällan synd om offren.

Barn på självmordsuppdrag

Publicerat av

Det är vinter även i Stockholmstrakten. Ingen trevlig vinter utan det snöar småspik och blåser. Det är vinter i världen också i vinterns negativa mening.

Vad gör era tioåriga flickor nu? Det är söndag. Sitter de med Ipad? Kanske målar eller läser? Leker med sina syskon eller kompisar? Kom just hem från skridskobanan och dricker nu varm choklad?  Skickar skojiga bilder till varandra med mobilen? Hjälper föräldrar att baka, laga mat? Det finns mycket en tioåring kan göra på en helg. Att vara tio år är en charmig och lovande ålder.

I Maiduguri som finns i Nigerias norra del dog nyss 20 personer och många skadades. Det var en explosion på en marknad, nära några som sålde hönor. Hur det gick med hönorna är oväsentligt även om jag tycker att vi ska behandla djuren väl. Det var en självmordsbombare från Boko Haram som utlöste bomben. Nej, nu ljuger jag. Det var ett offer som bar bomben vilken troligen sprängdes med en fjärrutlösare. Det var en ca tioårig flicka som bar bombbält och det var inte första gången som barn sprängs och med det flera andra.

Att vara tio år var inget lovande i Boko Harams värld. Att vara tio var bara verktyg för ondska. Och sedan undrar våra makthavare varför vi har ”islamofobi”.

Kvinnor och barn är enklare att sända in, de skiljer sig inte så från omgivningen på en marknad. Vem skulle tro att en liten flicka är tvingad till att bli en mördare? Vad hade de sagt till henne? Att hennes mor skulle dö om hon inte gjorde det? Att hon kom till ett bättre ställe? Eller hade hon ens förstått vad som skulle hända? Vad är det för föräldrar som sänder sina barn till döden?

Norra Nigeria under Boko Haram måste vara helvetet på jorden.

Jag läste att kvinnorna inom Boko Haram avancerar uppåt. De lagar inte bara mat och städar, de fixar även bomber och död. Det är en märklig jämlikhet: som kvinna kan du delta i morden men glöm andra arbeten och egna livsval för övrigt.

Var finns feministerna? Sitter de i stugvärmen och funderar på hur elaka de svenska männen är? Kanske en Twitterstorm om något oväsentligt, sååå förtryckande?