Staten som langare lik gängen?

Utvalda

Nu har vi ett politiskt parti vars mål är – bland annat – att släppa den ”lätta drogen hasch” fri och Systembolaget kan sälja varan. Så får vi bort alla gäng och deras droghandel i ett nafs. Tror en så kallad politiker som anser knark har räddat hens liv.
Jag hade en stor skara patienter som också hade trott så. Men så fel de hade. Bostadslösa. Penninglösa. Hos kronofogden. Sparkade från jobbet om de hade en. Blåslagna i bråk.

Vi som har arbetat inom missbruksvården eller än arbetar där tycker inte att hasch är en lätt drog. Nog tyckte jag att de var de patienter jag hade svårast att komma i gång med. Jag brukade ge dem två tider på en lapp och kanske kom de den sista eller dög upp någon annan dag. Man brukar säga att haschmissbrukarens klocka saknar visare. Det blir så med tiden av regelrätt bruk.
Att avgifta en haschmissbrukare var också en långt process. Rekordet var en gravid kvinna som var 12 veckor inlåst innan hon testades drogfri, men hennes arma nyfödda baby behövde ytterligare veckor på neonatal för att bli drogfri. Vilken början i livet.
Någon som fick återfall skyllde på franskbröd med vallmofrön. Då åt några på labbet en hel fralla men var drogfria. Uppfinningsrikedom kan vara stor när det gäller bortförklaring av droger, inklusive alkohol.
Vi hade kanske mer förståelse för hasch- och tablettmissbrukare än för andra i början av behandlingen, för dessa var de svåra patienterna. För tablettmissbrukare fanns kanske en läkare med receptblock. Men så klart de pillren räckte inte utan mer handlades på gatans apotek. Lätt att börja med hasch och piller. Svårt att sluta.

Tilltron att alla missbrukare och de som kallar sig brukare av eget personligt val nöjer sig med hasch i längden är naivt. Det leder ofta till mer, eller annat. Så klart hamnar alla inte på gatan men nog är det oroväckande om livet inte fungerar utan knark. Kanske är jag fel ute? Missbruk är inte missbruk utan bara bruk av något. Då behövs det ingen behandling. Det blir ett rejält sparmål.

Att gängen skulle försvinna med langning av hasch genom politiska beslut i Systembolaget i stället är också naivt. Det finns andra droger. Idag är gängen lite överallt. Från din vårdcentral till byggnader du hyr, hos Polisen och Rättsväsendet. Mer…
Att kränga ut billig hasch kommer att fortsätta. Alla vill inte handla öppet. De tillåtna doserna brukar också vara låga. Fick höra i USA att på morgonen handlade man det tillåtna och eftermiddagen besökte man langarna.
Att alla knarkare skulle nöja sig med en statlig dos är en orealistisk naiv tanke.

Har inte narkotika redan så dåligt rykte att Staten bör låta bli att sälja så usla varor?

Hos mina patienter var hasch en vanlig inkörsport till mer. Dock fanns det några som hade börjat direkt med heroin. Så, varför skall Systembolaget bara langa hasch? Ta hela paketet då. Låt oss nedlåta att sälja knark till våra medborgare i behov. Ett bidrag till skattekistan när Staten langar.

I USA finns goda exempel om verkligheten.
Att avkriminalisera droger blev inte så bra i Oregon. Varken missbrukarna eller langarna försvann. Idag försöker Oregon, och städer som Portland som har blivit lik soptipp på vissa stadsdelar, backa tiden tillbaka. Det blev inte som de trodde. Det blev snarare en total katastrof.
Kanske behöver människor regler så de inte raserar livet frivilligt? Jag har grubblat det hela mitt arbetsliv och har svar som kan vara olämpliga att skriva ner.

Börja inte. Det är ett gott räd.

Ibland säger en bild mer än ord. Se den. Political cartoons of the day | Fox News:

https://www.foxnews.com/politics/cartoons-slideshow#6a9d5050-ec97-53d0-8473-3f0b582aab4d

Bild, skog i Oregon, mile 1770 på PCT.

Tidigare inlägg:

Fritidsgård, räddning eller belastning och något om hasch.

Politiker har ofta ropat på olika lösningar för ungdomskriminalitet. Ett är  att det behövs flera fritidsgårdar. De ska rädda ungdomarna från att hamna snett. Men nu säger kriminologen Jerzy Sarnecki att det är helt fel. Hoppsan, den populära lösningen fritidsgårdar förebygger inte kriminalitet! Snarare ökar fritidsgårdar risken för brottslighet. Så, det kan till och med vara början till ljusskygga affärer. De kriminella ungdomarna skapar kontakter på gården.

Drogmissbruk också? Ja.

På 60 talet kom hippiekulturen igång och med den fick hasch en rejäl spridning, speciellt bland ungdomar. Det röktes på den ungdomsgården i Stockholm där jag arbetade extra några kvällar i veckan som ungdomsledare. Ingen av personalen visste egentligen hur man skulle tackla det. Det fanns inget alls om droger i min ungdomsledarutbildning.

Man resonerade. Förbjöd man rökandet inne kom kanske ungdomarna – de utsatta som skulle ha ett tryggt ”hem” på gården  – inte tillbaka. Så man lät de vara i ett av rummen. Det blev ett rökrum oavsett vad man rökte.

Sedan utbildades en grupp från fritidsgårdar om hasch och andra droger på en herrgård av den polisinspektör som då stod för missbruksenhet hos polisen i Stockholm. Jag har uselt minne på namn men tror att han hette Lamm men det fanns inget fåraktigt i honom. Tvärtemot.

Den sista dagen föreläste även en specialistsjuksköterska.

Jag hade nyligen blivit ungdomsledare och fick gå kursen. Ja, ingen av de heltidsanställda på fritidsgården anmälde sig. Utbildningen var en genomgång mest om hasch och dess effekter. Polisen hade med sig en samling av olika droger så vi skulle känna igen de. På sista kursdagen skulle vi få röka hasch, ett (1) bloss var. Så vi skulle känna igen lukten. Ingen annan än jag gjorde det. Jag var inte ens en rökare som flera av de andra var. Jag råkade sitta närmast polisen så han började med mig. Sedan sa de andra nej.

De andra betraktade mig genast som en missbrukare, dock inte polisen. När avslutningsmiddagen kom hade alla, utom jag och polisen, sprit och vin med sig. Några slutade den kvällen packade. Andra hamnade i fel säng. Men jag var en paria på grund av haschblosset.

Polisen och jag satt en stund och diskuterade ungdomsvård och missbruk. Han var lite road av effekten av haschblosset, inte på mig utan de andra. Jag kände ingenting av det.

Jag fortsatte arbeta bara en kort tid på ungdomsgården. Jag hade svårt att se det meningsfulla i arbetet. Jag började läsa vid sidan av mitt ordinarie arbete, i stället att arbeta extra. Jag tyckte nog att flera av de unga som vistades på ungdomsgården var redan  på glid. Ingen av dem hade fritidssysselsättningar utanför gården. Många hade problem med skolan eller hade hoppat av. Några var redan  brända av livet.  De som spelade instrument, läste böcker, åkte skridskor, var med i ett idrottslag eller var med i en förening fanns inte på fritidsgården. Våra försök att få till stånd en ”klubb” för något intresse dog snabbt.

Det var så på denna fritidsgård. Det var då det och i Stockholm. Hur ser dagens fritidsgårdsbesökare ut? Har ingen aning. Känner nu bara ett barn som brukade frekventera en fritidsgård och, tja, någon räddningsplanka blev det inte.

Det finns säkert platser med aktivt liv som fyller de luckor som finns i de besökande barns liv. Men idag är läget annat än på 60 talets början. Tänk bara på språket. Alla barn på ”vår” gård pratade svenska även om vissa inte hade det som modersmål.

I Sverige gjordes en undersökning under 1970-talet som visade att var femte skolungdom i årskurs nio någon gång hade rökt hasch. Senare som terapeut på missbruksenhet tog jag hellre en heroinist på behandling än en haschare om jag kunde välja. Hoppet att hjärnan var i behåll var större hos den förstnämnda.  Oddsen att sluta missbruka också. Kan hända berodde det också på mitt sätt att möta patienten som matchade de talföra bättre än de i behov av lång avgiftning innan den egentliga behandlingen kunde börja. Hur patienten fungerade efter avgiftning kunde vara överraskande negativt eller positivt.

Rekordet i haschavgiftning för mina patienter var i ett fall 12 veckor. Barnet som föddes var dock än positiv på drogen. Hasch, lätt drog?

Det finns tankar att släppa lätta droger fritt. Så är det i vissa delstater i USA. Folket i delstaten får rösta om det. När jag hade avslutat min PCT vandring åkte jag till kusten  för att vandra vid havet i Washington. Vid en gatukorsning stannade bussen för rödljus. Det stod en lång kö utanför ett hus. Frukost till de gatuboende av någon välgörenhetsorganisation tänkte jag, eftersom personerna såg ut som vrak rent av.

Nej, de köade för dagens tillåtna haschköp. Som ni kanske redan har förstått är jag negativ till att släppa droger fritt. Eller, det är ju redan en fri marknad. Oavsett hur man gör är det svårt att få till en bra lösning. Nog om det idag.

En del tror fortfarande på fritidsgårdarnas uppfostrande effekt.