Var du lycklig idag?

FN har deklarerat 20 mars som dagen för lycka. Var du lycklig idag? Extra Lycklig? Eller missade du dagen och snarare oroade dig för ditt arbete, din ekonomi, barnen, framtiden och oron i världen och hann inte vara särskilt lycklig.

Vad är lycka? Är det ett tillstånd eller förbifarande känsla? Hur mäter man det? Vilka är ingredienserna för ett lyckligt liv? Det kanske är lättare att säga vad gör oss olyckliga? Jag läste i någon undersökning att svenska barn inte var särskilt lyckliga trots att vi lever i fred och ingen behöver svälta och alla har rätt till utbildning. Kan lyckan till och med minska med välståndet? Mycket vill ha mer…

I undersökningen om lycka mäter man bland annat Inkomst, psykisk och fysisk hälsa, möjlighet att göra livsval, socialt stöd, generositet och även korruption. Och hur lycklig gör ditt samhälle dig idag?

Danmark brukar leda lyckoligan och så även nu. Alla nordiska länderna ligger på tio i topp. Danmark leder med Norge som tvåa och Nederländerna trea, Holland, Sverige, Kanada, Finland, Österrike, Island, Australia är de andra på topp 10, USA på plats 17, den så aktuella Ryssland har plats 68 och Rwanda, Burundi, Centralafrikanska Republiken, Benin och Togo ligger på botten.

Vi borde kanske tänka mer på hur lyckligt lottade vi är i stället att ansluta oss till ständiga klagokörer.

Bild: en stund av lycka.

Har du klimatångest?

Har du klimatångest? Min är slut. Jag kan inte göra ett dugg mer för att skona klimatet utan att dö och det hade jag inte tänkt mig just nu.   Nej, jag tänker inte göra något mer. Jag har ställt bilen, jag sopsorterar, har aldrig slängt skräp på gatan, släcker efter mig, köper inte vatten i flaska, köper närproducerat och ekologiskt om det finns, äter mest vegetarisk mat, köper bara nödvändiga saker, bor i mindre lägenhet, reser inte flotta långresor och det får räcka för min del. Jag tänker inte ens försöka rädda världen oavsett hur det går under, av klimatförändringar eller av politikernas påhitt. Jag är tämligen maktlös. Så det enda jag vill bidra mer är att försöka ituta barnbarnen att resurserna är ändliga, att de skall värdesätta naturen, utbilda sig och att de inte kan få vartenda pryl som lockar i leksaksaffären. Som tur är de inte köpgalna.

 

Jag tror att Sverige ligger redan i täten i miljöfrågor om vi borträknar all import. Hm, då var vi nog inte i täten längre? 2005 låg vi som 4, finnar låg etta i Environmental Sustainability Index. Även i nyare mätningar ligger vi bra till trots våra 4 447 165 personbilar (antal 2012). Men importvarorna skitar ju annanstans, de flesta stora industrier i Sverige är ju nedlagda eller har fått fötter och elektronikskräp vandrar också till utomlands.

Jag brukar smyga ut innan gubben har vaknat och ta en promenad. Jag möts då av morgonens bilköer. I närheten går pendeltåg och 15tal busslinjer. Vårt behov att förflytta oss till daghem, skola och dagligt arbete är stort. Att bo i en villa innebär för det mesta också en bil, eller två. Det är ingenting vi kommer att förändra innan bränslet tar slut. Elbilar? Ja, men varifrån kommer elen när vissa vill stänga av kärnkraften?

Den globala uppvärmningen överskuggar ofta diskussionen om vår närmiljö, den miljön vi dagligen lever med och kan förändra. Även om jag tror att många har gjort insatser för miljön och minskat sina resor och sitt shoppande för nöjes skull är det samtidigt köer när en ny mobil lanseras fast den gamla fungerar alldeles utmärkt, för att ta ett tokigt exempel. Vardagslivet har sina krav, onödigheter och vanor, svåra att bryta. Varje dag får vi larmrapporter om gifter i maten, höga bullernivåer i daghem, smittor inom sjukvården, mord och bränder och ekonomiska problem i kommunerna.  Skräpigt är det också i vår närmiljö. De är frågor vi kan själva förändra eller kan kräva att politikerna tar itu med på en gång. Men att ta hand om själv även världens klimat är övermäktigt.

Världen förändras. Vår jord är i ständig förändring, vi drabbar den och en del förändringar drabbar oss destruktivt.  Arktis smälter, glaciärer försvinner, isen på Alperna krymper. 20 procent av Alpernas is har försvunnit sedan 1980-talet vilket innebär att även gränserna får ritas om och färskvattnet minskar, som orsakade oro hos befolkningen när jag pratade med dem under mina alpvandringar. Håller uppvärmningen i sig är Alperna isfritt inom 40 år. Torka ger inga skördar. Översvämningar drabbar världen titt som tätt, ofta påverkar det fattig befolkning vilka ser sitt liv och sin försörjning att försvinna. Permafrosten… Havsnivå höjningen… Om man tänker på allt blir det omöjligt och kanske oron hindrar oss att göra de små förändringarna vi kan, inte främst för uppvärmningens skull utan för att miljön skall fungera även för de efterkommande.

Miljöfrågorna poppar upp när någon konferens pågår, nya skrämmande rapporter publiceras eller jippot Earth Hour. Jag tror att folk är mättade av riskerna, de gör så gott de orkar eller struntar i eftersom de undantränger sin egen påverkan. Politikerna och producenterna i världen är ointresserade. Om de vore oroliga hade de enats om åtgärder, gjort de nödvändiga åtgärderna, skickat oss en miljöbok med regler som måste följas och vi hade fått se vår livsstil att krympa bums. Men icke. Ingen vill. Ingen vågar. Ingen lyssnar på experterna. På fredag kommer klimatpanelen IPCC:s nya rapport att presenteras i Stockholm. Resultatet kan vi redan skriva ner. Det är för mycket business i hela klimatgrejen, frontfigurer som Al Core har blivit rika på hotet, kanske därför är det svårt att ta allt på allvar. Klimatet har inte drabbat oss fast varmare är det. Eller är det kallare? Folk gick idag med täckjackor och vi frös på vår dagliga promenad. Det är usel tid att publicera rapporter om uppvärmning, de ska ges ut i sommarvärmen när grödan torkar.

Nu tjatar jag igen men vi pratar sällan om de stora bovarna för miljön: krig och överbefolkning. Alla de åtgärder du och jag ha gjort för miljön har raserats av dem som för krig. Och befolkningsökningen är en framgångssaga eller olycka – hur man nu ser på det. När jag föddes var vi 2,5 miljarder. Andra världskriget decimerade befolkningen med 55 – 60 miljoner människor, utöver enorm miljöförstörelse och materialanvändning. 

Nu är vi 7 181 482 051 personer på jorden när jag skrev detta men det ökar hela tiden. Folk dör och barn föds. Resursbehovet ökar. Ingen vågar yttra sig om befolkningsökningen, speciellt inte i länder med höga födelsetal som i Somalia, Mali, Afghanistan, länder med få rättigheter för kvinnor och även svårigheter att försörja sin befolkning. Då hamnar man i onåd och hårt. Vi har tyckt att Kinas ettbarnspolitik var kränkande och omänsklig och kanske var det så men ur ekonomisk och miljösynpunkt var det kanske rimligt? Vet inte, men om kvinnor skulle få självbestämmande, utbildning och egen försörjning minskar antalet barn liksom automatiskt. Dit vill vissa länder inte komma, det är männens värld och vilja, många barn är status och inte en belastning.

 

Så i vems händer är framtiden? Vilken framtid?

 

Another meaningless war?

Vad vill den vanlige amerikanen som inte sitter i kongressen eller senaten, som inte har aktier i vapentillverkning eller är USA s president? Drudge report hade en dags poll. Alla läser Drudge report, det är ett av de mest lästa bloggen I USA. Ja, det finns bara länkar till andra tidningar/bloggar/sidor men urvalet säger vem han älskar och vem är i skottgluggen just nu.

Så här svarade bloggens läsare:

GIVE OBAMA AUTHORITY TO CONDUCT MILITARY OPERATION IN SYRIA?

YES  8.42%  (61,407 votes)  

 91.58%  (667,929 votes)  

Total Votes: 729,336

Det finns andra poll men de är mindre och svaret är att USAs befolkning är i otakt med sin president och sitt styre. De vill inte ha krig, utöver de landet redan är inblandade i, helst skall även de vara avslutade och kraften skall användas till landets ekonomiska problem. Svaret till Syrienfrågan beror på vem man frågar, britterna, ryssarna, soldaterna, syrierna, Assad, Obama, Kerry, oppositionen, vapenfabrikören, svenska regeringen, oss vanliga människor eller de som väntar med fingret på avtryckaren.

Om Obama och USA struntar i FN, börjar krig mot något land och vi inte reagerar utan låter USA vara världspolis igen, vad har vi då FN till? Ja, det har vi nog undrat flera gånger. Hur fungerar FN s fredsbevarande uppgift? Illa för dagen, igår och förra året och före det också. Något bör göras men hur? Vad tycker du? Vad är lösningen i Syrien? Och för Mellanöstern/Egypten? Eller för att gå ännu längre: för de olika muslimska inriktningar vilka strider mot och med varandra i flera länder med USA s goda minne eller ilskna motvilja?

The Trip We Want eller om minglande på FN konferenser

Jag har också minglat på några tjusiga möten med världens grädda. På FN konferens om missbruk och droger då hela världen dryftade problemet med ett glas i handen hos borgmästaren, konsthallen, mottagningen den ena och den andra. Prinsessan Diana öppningstalade. Måste säga att hon tog det på allvar och bjöd ingen alkohol på sin mottagning. Vissa tyckte det var ohövligt. (Det var på mitten av 90talet, har glömt året, men jag har kvar kilten jag köpte.)

Jag tyckte det var en trevlig konferens. Det var givande att prata med folk från olika världsdelar, äta gott och även hålla sitt eget tal i en arbetsgrupp vars resultat var nog ”vi har hört om varandras arbete och det var så givande”. Men resultaten vet vi ju. Se bara på närmaste gathörn nära en skola där droger byter ägare. Jag vill påpeka att jag kostade inte skattebetalarna ett öre. Trots inbjudan att representera Sverige fick jag bekosta det själv så jag sökte stipendier och det betalade hälften. De som Regeringen skickade mötte jag inte ens. De bodde på ett dyrare hotell.

Den andra gången var EU möte om trafficking då folk som arbetade med frågan skulle dryfta problemen, speciellt på Europas östra gräns. Jag representerade inte Sverige utan mig själv som speciellt inbjuden gäst (de betalade resan) och det blev pinsamt för mig.  Sverige tyckte problemet var så obetydlig att de skickade inte en egen representant och alla trodde jag var sändebudet. Det var betydligt enklare 2 dagars möte med bara en fin middag ute. Jag sov hos släkt för att spara på mötets utgifter. Och som vi vet har inte det mötet lett till större resultat men sedan träffades ju högre EU gubbar/gummor om problemet. Jag är säker på att de hade trevliga möten med mera dricka.

Fredrik Reinfeldt anser att det viktiga med den här typen av möten kanske inte är utgången, utan att de håller liv i själva problematiken.

–        Den globala politiska energin är ganska låg vad gäller de här frågorna. De står inte på toppen av ländernas agenda. Tar du bort den här typen av möten blir vi hänvisade helt och hållet till vad nationalstaterna gör själva. Det skulle inte ge en mer hållbar värld, säger han.

Hållbar värld? Finns det ett sådant ens i fantasier? Det är tryggt att hoppet lever?

Jag tror också att vi måste mötas. Inom en Kommun, ett land, i Europa… slopa mastodontmöten och börja på enklare nivåer nära de som skall göra jobbet. Hur skall idéer annars bli förankrade hos dem som sedan förväntas tillämpa besluten? Att 50 000 personer flyger till FN konferenser för att mingla och hålla vackra tal är inte hållbart på något sätt.

– Det kanske skulle vara en bra idé att fundera på om man ska börja med en lite mindre ”klubb” av länder som kan diskutera gemensamma åtaganden och en färdplan framåt, snarare än att förlita sig på de här multilaterala förhandlingarna när 200 länder ska komma överrens i konsensus. Det känns inte riktigt som vi har tid med det, säger Måns Nilsson på Stockholm environment institutet.

Bild: Vackra Kelvingrove konstmuseum, Glasgov där öl och viskyprovning anordnades under FN s missbrukskonferens.