Etikettarkiv: Ebba Busch Thor

DÖ2 eller vem blåste vem?

Publicerat av

Risken att bli lurad på första april lär vara 4 %. Det överträffas i val. Hur % räknas, ger jag till läsare som övning. Det beror ju helt på hur du röstade. Kanske blev du inte alls lurad?

Om du är besviken på Centerns vänstergir och Liberalernas medlöperi försök att komma ihåg det i september 2022. Människors minne är kort. Till 2022 är det långt och då röstar folk igen med känsla och plånbok utan att fundera på vad som hände i januari 2019. Om inte allt spricker till dess.

Politik handlar om att agera utefter det mandat man fått av sina väljare, trodde jag. Vad är vallöften och folkets röster värda idag? Bra fråga. Inte mycket. Resultat är ett slags trolöshet mot huvudman.

Nog är C långt från sitt ursprung. Landsbygden är länge sedan glömd kapitel för C. Livet i Stockholm är mer intressant, Stureplanscenter som det heter nu mera. Att Annie Lööf nu kastar sig i famnen på Socialdemokrater är ingen slump. Hon kalkylerar om mer makt. Hon vill ha helgongloria. Hon räddade Sverige från SD. Att hon fick V på köpet stör inte? S har velar knäcka Alliansen och i det lyckades Löfven med god hjälp av Centerpartiets Annie. Partidisciplinen är hög hos C. Annie med krav lär bli besviken när hennes önskelista inte blir verklighet genast, kanske aldrig. S är mästare på utredningar, långa utredningar.

Alliansen är i alla fall död och begraven. DÖ2 beskriver svensk politik. Ingen vill ta ansvar för de stora frågorna om Sveriges framtid, men alla vill ha makt helst utan att behöva styra och lösa problem.

Eventuellt kan KD friskrivas från trolöshet mot huvudman, dvs väljare. Många har stöd röstat på KD när de har hängt på 4% spärren. Nu blir stödröstare KD anhängare på riktigt, för Ebba Busch Thor har inte hattat hit och dit utan vuxit i sin roll och stått stabilt på politikergolvet. M har varit ostabil sedan Reinfeldt hastigt stegade ut när han förlorat valet och lämnade en begynnande röra efter sig. Dock såg jag inte det politik han förde som speciellt konservativ, snarare tvärtemot. Kanske är M inte längre ett högerparti utan glider ofrivilligt till den mittersta röran där allt och intet är möjligt och alla sjunger liberalismens lov utan att veta vad det är.

Att L hänger på fallrepet har varit klart länge och jag tror på ett partiledarbyte i snar framtid. L är helt oklar idag i vad de vill åstadkomma.

SD står pall för ingen vill ta dem med en tång. SD är placerad i den högra skamvrån och håller tyst. Vem skulle lyssna på dem, lika bra att tiga och bida sin tid? Vänsterpartiet sitter i den vänstra vrån och vete Marx vad de tänker. Rösta eller inte rösta är frågan. Vilka köttben måste Löfven kasta till dem -med Annies godkännande – för att de ska trycka på den gröna knappen?

Men, varför skulle S och lilla MP bedriva Centerpolitik? Vem skall finansiera Annies reformer? Det finns inga pengar till det.

Så, en del har blivit lurade i politikens löftescirkus.

När jag köper en vara har jag garantier. Är det något fel kan jag lämna produkten tillbaka och få pengarna åter. Är mitt köp Internetköp kan jag ångra mig inom 14 dagar. Jag kan ge omdömen på företag och varor som kan läsas av blivande köpare. När jag inte fick en vara jag köpt i tid fick jag pengarna åter från min bank. Jag kan varna andra från att använda usla företag.

Politik har ingen ångervecka. Det kan vara ren lotteri. Innehållet är dolt, löften kan brytas. Allt som Regering och Riksdag gör ger konsekvenser åt folket, ibland bra, ibland omöjliga att rätta till. Jag tycker att oförmågan räkna ut slutsatser om beslut är politikens svaga punkt. Inga garantier att det som lovas och görs gynnar Sverige och svenskarna, kanske politiker inte ens ställer frågan: hur är påverkan på dem som är de röstberättigade medborgarna och deras minderåriga barn, våra primära arbetsgivare?

Kan köplagen användas för politikerlöften? Är ett parti ett företag? Hur som helst är det många väljare som vill ta tillbaka sin röst, ändra eller bara slänga rösten i papperstugg där flera nu mera hör hemma. Många av röstsedlarna är helt utan värde, bara falska löften i politikens vardag.

Kanske har vi inga ideologiskt rena partier mer, de med tydlig politisk linje mot framtiden utan allt kan säljas, splittras, omvandlas till något annat? Alla den här bloggens läsare vet att jag inte röstade av praktiska skäl. Så, kanske borde jag inte ens blanda mig i och klaga?

PS. 16 jan.V kröp ur hörnet och gjorde en hemlig överenskommelse med S om sitt stöd. Det får vi inte se och veta, bara några punkter, hyror och anställningsskydd. Löfven har lovat… Sjöstedt tjatar om marknadshyror oavbrutet. Han låter som en kungamakare, enda opposition. Han missar totalt de andra partier som inte ingår i den tilltänkta Regeringen. V trycker på den gula knappen. Jag vill få bort den gula jaså knappen. Ja eller nej skall gälla.

BILD FRÅN:

http://jeanders-bilder.blogspot.com/2019/01/rattfangarna.html

 

Vem bör ta hand om vårt samvete?

Publicerat av

Ebba Busch Thor börjar sin tid som partiledare med livets känsliga frågor: samvete. Det tycker jag är bra – bara hon inte styr mitt samvete utan sitt eget. Men, hon lägger fram samvetsregler som  arbetslivet borde leva efter. Hon tycker att det ska vara möjligt för vårdpersonal att neka att utföra aborter eller annat som kolliderar med den enskildes uppfattning:

– Vi tycker att det viktiga här är först och främst se till att respektera kvinnans val i en situation av graviditet. Men vi tycker också det måste vara möjligt att på arbetsplatsen lösa ett skydd utav samvetsfriheten.

KD har en motion om samvetsfrihet där de skriver att man måste ta ”hänsyn till personalens etiska och religiösa övertygelser för att undvika att någon tvingas delta i viss verksamhet som strider mot en sådan övertygelse.” Ebba Busch säger också att det kan gälla i frågan om att ge blod. Jag antar att hon menar ge blod till patienten och inte att vara blodgivare för det sistnämnda är redan nu alldeles frivilligt.

Rent praktiskt vore det problematiskt. Måste man ha dataregister över alla arbetstagare med deras sympatier och antipatier? Jag skulle inte vilja vara schemaläggare då. Ger man en möjlighet att vägra något enligt samvetsmodellen dra det med sig flera andra som inte vill utföra  jobbiga ärenden på grund av något, tro till exempel. Inom vården finns många tillfällen som ger ren oro och obehag.  Idag har vi flera religioner och uppfattningar på varje större arbetsplats. Skall de alla få ha sina tolkningar om arbetsuppgifterna?

Vilka andra åtaganden på arbetet man kan låta bli att göra? Ta i hand är förstås en småsak även om det kan bringa in rejält med pengar om någon försöker hälsa på en muslim som inte vill. Själv har jag hamnat där när en klient på socialbyrån försökte stämma mig för sexuella trakasserier när jag hade tagit honom i hand. Han fick dock inga pengar för DO hade inte än engagerat sig i de muslimska kraven utan min chef klarade upp det med att säga till honom att här hälsar vi så, varför räckte du ut din hand om du inte ville? Idag hade han fått ersättning för skadan. Skall vi reglera hälsandet? Hur?

Nu kom jag från ämnet lite. Om man får följa sina religiösa regler i arbetslivet blir det en del som inte utförs.

Vilka andra kan vi vägra att vårda? Den som körde av vägen full? Skall verkligen nykterister behöva ta hand om dem? Rökare? Jag vill inte vårda rökare för jag är allergisk och tycker kanske att de får skylla sig själv om lungorna pajar. Kvinnor som är gravida har också sig själv att skylla. Varför använde de inte preventivmedel? Om de inte blev våldtagna förstås. I många länder anser man abort även då olämplig. Hur är det med könssjukdomar? Det drabbar ofta unga ogifta på grund av många sexuella kontakter. Ingen sex före äktenskap! Fy! Skyll dig själv och dra en horluva över dig. Just inom graviditet och sexualitet har vi väldigt många olika inställningar med skarpa skiljelinjer.

Och det så aktuella fallet med islams krigare som kommer tillbaka ”hem” för att lappa ihop sig. Skall den som har flytt från dem nu ge vård för sina plågoandar?

Hur gör vi med rasister? Två av mina patienter som var från visst folkslag (kan inte skriva ut det eftersom det är rasistiskt) kallade mig ”icke människa”. Först i slutet av vår kontakt efter sex månader började den ena kalla mig med namn. Hade jag kunnat vägra ta mot dem? Anmäla kanske?  Eller patienter som sökte abort i sista minuten för de var så tokiga eller påtända att de inte kom på graviditeten innan? Skulle jag vägrat dem hjälp när jag faktiskt tyckte att Socialstyrelsen skulle sänka den tillåtna abortgränsen? Efter att ha sett några plågsamma sena aborter vill man gärna ha sänkt gräns.

Vi kan inte ha olika regler för olika människor utan var och en måste ta ansvaret för sitt samvete själv och inte lämpa det till arbetslivet. Man måste välja ett arbete som passar ens samvete, religion, liv. Det är ens eget ansvar.

Ebba Busch Thor har angett tonen för KD. Jag gillar den inte. Jag tycker om mer eget ansvar, inte att samhället tar hand om även våra personliga problem och uppfattningar.

Bild överst från Wikipedia ”Abortions performed by either trained or self-taught midwives not only maim the woman, they also often lead to death.” från National Library of Medicine http://commons.wikimedia.org/wiki/File:RussianAbortionPoster.jpg