Föda barn? Varför då?

Utvalda

En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.

Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!

Abort, en ny me too?

I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.

Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal.  Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.

Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.

Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.

Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?

Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.

När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.

Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.

Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.

Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!

När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.

Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.

Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.

I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?

#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)

När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.

Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?

https://ourworldindata.org/grapher/children-born-per-woman?time=20222023 to 0.72.

Abort i Grundlagen?

Utvalda

Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.

Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.

Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.

Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.

Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.

Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret.
De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.

Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.

Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?

Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.

Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.

Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.

Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation?
Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det.
Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.

Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.

Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.

Jag råkade inte träffa en enda kvinna som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.

Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.

Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.

Det kan bli så, eller inte.

Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?

Abort har varit nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet`?

När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.

Pro Life, men från vilken vecka?

En patient slank in utan tidsbokning och begärde abort omgående. Vid undersökning kom det fram att graviditeten var på vecka 32 så ingen abort var länge möjlig. Hon blev förbannad. Graviditeten störde hennes planer. Vi skrev in den ovillige blivande modern till mödravården.

När barnet väl var fött, något för tidigt, promenerade hon direkt ut från förlossningen med barnet mot läkarens inrådan. Vi erbjöd det lågviktiga barnet någon dags observation tillsammans med modern, men hon stannade inte. Modern fick låna kläder för babyn från sjukhuset eftersom hon hade inga babykläder med sig.

Det var den enda gången jag gjorde en anmälan till Socialtjänsten utan att modern var med på det och ville ha hjälp. När hon gick ut från förlossningen med barnet skickade jag ett brev och ett fax, så kallad orosanmälan till Socialtjänsten. Jag vet inte om de tog kontakt med modern.

Jag glömmer aldrig det lilla barnet med en mor som inte än var gravid ens i tanken.

Att vara gravid innebär: jag begriper att jag har ett växande barn i min mage. Jag ska föda fram det. Jag blir en mor till det barnet. Jag skall ta hand om barnet. (Jag struntar nu helt i hur män känner, de är inte fysiskt gravida även om de ibland kan uppvisa liknande besvär.)

Graviditet är faktiskt ett liv som växer. Men, när räknas det som ett självständigt liv? Vem har rätt att bestämma över graviditet och fostret i en kvinnas kropp? Politiker? Skrikande opinion? Religiösa tyckare? Männen?  Fostret? Kvinnan ensam?

Abortfrågan blev  aktuell en stund i Sverige när SD ville sänka abortgränsen och KD ville stödja samvetsfrihet, dvs en barnmorska kan vägra en av sina arbetsuppgifter: abort. Det blev dock ingen avgörande diskussion, inte ens en fråga om sista abortgränsen.

Men i USA är abortfrågan åter infekterad. En våg av lagändringar på abortgräns och den stora frågan ”vad är liv” pågår i USA. I alla stater i USA är abort tillåten men tidsgränsen kan göra det omöjligt. I vissa Stater lägger man gräns för liv och abort vid hörbara hjärtslag, vecka 6-7 ungefär medan  andra Stater som New York vill experimentera med närapå barnamord. Det har hänt att läkare som utför aborter mördas, kliniker stängs och kvinnor får åka utanför delstatsgräns för att genomföra abort. Dock har inte Supreme Court än behandlat de nya lagförslagen vilket jag gissar kommer att ske med tiden. Läs mer om de komplicerade abortbesluten enligt lag i USA. https://en.wikipedia.org/wiki/Roe_v._WadeS

I andra länder som Colombia och El Salvador kan abort vara förbjudet oavsett skäl som risk för liv och våldtäkt med fängelse vid misstänkt abort eller till och med för tidig fött barn som dog.

Att förbjuda abort eller att göra det svårt så man måste resa till ett annat land/delstat drabbar förstås de fattiga. I Sverige reste kvinnor till Polen under 60 talet. Då var abort enkel där, nu är det tvärtemot.

Är det skäligt att ha diskussion om sänkt abortgräns? Tidigt födda barn kan överleva bättre idag än 1974 då nuvarande abortlag tillkom. Tekniken att ta hand om de för tidigt födda har utvecklats sedan dess, likaså tillkom prover som visar sjukdomar hos fostret. KUB provet (kombinerat ultraljud och biokemisk screening) som visar kromosomavvikelser görs i vecka 11 – 14 och fostervattenprov vecka 14 – 15 som bland annat kan visa Downs syndrom. Hur och om gränsen bör sänkas vet jag inte men för mig låter vecka 17+6 rimligt. Vad gör man om barnet som aborteras föds levande? Idag finns chans att barn födda v. 22 -23 överlever, alltså på snudd nuvarande abortgräns.

Men, då kan det uppkomma specialfall som minderåriga med inte upptäckt graviditet, svår sjukdom hos modern eller barnet. Vad gör man då? Oavsett vilken gräns vi har kommer det alltid finnas svåra undantag.

Jag satt några gånger och höll en abortpatient i handen. De var sena aborter och plågsamma så för patienten och även för viss personal. Ibland gick det inte snabbt utan fostret vägrade lämna moderlivet. Det var traumatiskt. Det märkliga var också att flera abortpatienter ringde efter precis ett år och ville ha tid att prata. Frågan: om jag inte hade gjort abort dök upp.

Att utreda den sena abortansökan och hjälpa patienten med intyg till Socialstyrelsen var en av de svåra uppgifterna på kuratorsjobbet. Halva graviditeten hade gått  men nu kantrade livet. Fostret visade sig ha sjukdom eller Downs syndrom. Mamman kunde själv ha blivit sjuk, sällsynt men det händer. Barnafadern hade stuckit och då bröt den gravida ihop. Något sådant kunde orsaka sen abortansökan. När väl tillståndet har kommit finns ingen tid att grubbla mer. Dessa aborter är dock inte så många, ca 300 aborter beviljas efter vecka 17+6 dagar. Det sker ca 36 000 aborter före v.18 per år. De flesta sker dock före vecka 7, ca 57 %, så kallad medicinsk abort som kan ske hemma. Dagen efter piller används också när de preventiva åtgärderna har misslyckats eller slarvats med.

Att avbryta graviditet sent när man har ett foster som sparkar är svårt. Det kan krossa kvinnans liv länge. Känslan av oduglighet är svår. Vi är inte utan känslor och respekt för liv även om abort vore den bästa lösningen.

Jag tycker att den svenska abortlagstiftningen är bra. Ingen som inte vill behöver göra abort oavsett omständigheterna. Alla som behöver och vill får göra en abort. Dock borde var och en tänka till angående preventivmedel så abortantalet sjunker. Det är inte alldeles okomplicerat att göra en abort, varken fysiskt eller psykiskt.

Det sägs att vissa använder abort som preventivmedel? Hoppas inte, även om jag träffade patienter med 7 – 8 aborter bakom sig.  Tänkte du chansa och ha abort som preventivmedel? Tänkte du man ha abort som din och din kvinnas preventivmedel? När börjar ens ansvar för en graviditets vara eller icke vara?

Nu har sommaren startat. Det innefattar nya sexuella kontakter,  ovälkomna graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar och brutna förhållanden. Kanske också äkta kärlek. En och annan man får ett försörjningsansvar för ett barn han inte tänkte ha. Många kvinnor gör abort. Eller väljer att behålla graviditeten och få ett barn som redan i början av livet saknar en närvarande far. Och, sedan kommer många barn till önskade och älskade från första stund.

Är liv heligt? Nej? Vi skyddar inte liv särskilt väl i världen. Vi tar ihjäl varandra på grund av olika orsaker: osämja, religion, politik, ägande, hat, svartsjuka, olika ismer, slump … Varför skulle ett ofött barn som inte klarar sig utanför livmodern vara heligare? Varför hörs sällan behov av familj och trygghet för de miljoner ensamma barn som redan finns när abortmotståndare demonstrerar?

När börjar liv? När börjar livet för en människa? När är liv värt att skyddas?

Skydda dig. Sex är inte ofarligt

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag Den gravida kvinnan har rätt att själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som kan ges på grund av exempelvis att fostret eller kvinnan lider av svåra sjukdomstillstånd.

Omkring 300 abort per år beviljas av Socialstyrelsen efter vecka 17+6. Totalt sker ca 36 000aborter per år vilket motsvarar 19 per 1000 kvinnor i ålder 15 – 44. Ungefär 50 miljoner aborter sker i världen varje år. Av dessa bedömer man att cirka 30 miljoner är medicinsk ”säkra” och 20 miljoner ”osäkra”. Enligt Världshälsoorganisationen WHO, dör 47 000 kvinnor varje år av detta skäl. Även siffran 70 000 döda finns hos andra källor.                                                                

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-47940659

https://reproductiverights.org/worldabortionlaws

Vem bör ta hand om vårt samvete?

Ebba Busch Thor börjar sin tid som partiledare med livets känsliga frågor: samvete. Det tycker jag är bra – bara hon inte styr mitt samvete utan sitt eget. Men, hon lägger fram samvetsregler som  arbetslivet borde leva efter. Hon tycker att det ska vara möjligt för vårdpersonal att neka att utföra aborter eller annat som kolliderar med den enskildes uppfattning:

Vi tycker att det viktiga här är först och främst se till att respektera kvinnans val i en situation av graviditet. Men vi tycker också det måste vara möjligt att på arbetsplatsen lösa ett skydd utav samvetsfriheten.

KD har en motion om samvetsfrihet där de skriver att man måste ta ”hänsyn till personalens etiska och religiösa övertygelser för att undvika att någon tvingas delta i viss verksamhet som strider mot en sådan övertygelse.” Ebba Busch säger också att det kan gälla i frågan om att ge blod. Jag antar att hon menar ge blod till patienten och inte att vara blodgivare för det sistnämnda är redan nu alldeles frivilligt.

Rent praktiskt vore det problematiskt. Måste man ha dataregister över alla arbetstagare med deras sympatier och antipatier? Jag skulle inte vilja vara schemaläggare då. Ger man en möjlighet att vägra något enligt samvetsmodellen dra det med sig flera andra som inte vill utföra  jobbiga ärenden på grund av något, tro till exempel. Inom vården finns många tillfällen som ger ren oro och obehag.  Idag har vi flera religioner och uppfattningar på varje större arbetsplats. Skall de alla få ha sina tolkningar om arbetsuppgifterna?

Vilka andra åtaganden på arbetet man kan låta bli att göra? Ta i hand är förstås en småsak även om det kan bringa in rejält med pengar om någon försöker hälsa på en muslim som inte vill. Själv har jag hamnat där när en klient på socialbyrån försökte stämma mig för sexuella trakasserier när jag hade tagit honom i hand. Han fick dock inga pengar för DO hade inte än engagerat sig i de muslimska kraven utan min chef klarade upp det med att säga till honom att här hälsar vi så, varför räckte du ut din hand om du inte ville? Idag hade han fått ersättning för skadan. Skall vi reglera hälsandet? Hur?

Nu kom jag från ämnet lite. Om man får följa sina religiösa regler i arbetslivet blir det en del som inte utförs.

Vilka andra kan vi vägra att vårda? Den som körde av vägen full? Skall verkligen nykterister behöva ta hand om dem? Rökare? Jag vill inte vårda rökare för jag är allergisk och tycker kanske att de får skylla sig själv om lungorna pajar. Kvinnor som är gravida har också sig själv att skylla. Varför använde de inte preventivmedel? Om de inte blev våldtagna förstås. I många länder anser man abort även då olämplig. Hur är det med könssjukdomar? Det drabbar ofta unga ogifta på grund av många sexuella kontakter. Ingen sex före äktenskap! Fy! Skyll dig själv och dra en horluva över dig. Just inom graviditet och sexualitet har vi väldigt många olika inställningar med skarpa skiljelinjer.

Och det så aktuella fallet med islams krigare som kommer tillbaka ”hem” för att lappa ihop sig. Skall den som har flytt från dem nu ge vård för sina plågoandar?

Hur gör vi med rasister? Två av mina patienter som var från visst folkslag (kan inte skriva ut det eftersom det är rasistiskt) kallade mig ”icke människa”. Först i slutet av vår kontakt efter sex månader började den ena kalla mig med namn. Hade jag kunnat vägra ta mot dem? Anmäla kanske?  Eller patienter som sökte abort i sista minuten för de var så tokiga eller påtända att de inte kom på graviditeten innan? Skulle jag vägrat dem hjälp när jag faktiskt tyckte att Socialstyrelsen skulle sänka den tillåtna abortgränsen? Efter att ha sett några plågsamma sena aborter vill man gärna ha sänkt gräns.

Vi kan inte ha olika regler för olika människor utan var och en måste ta ansvaret för sitt samvete själv och inte lämpa det till arbetslivet. Man måste välja ett arbete som passar ens samvete, religion, liv. Det är ens eget ansvar.

Ebba Busch Thor har angett tonen för KD. Jag gillar den inte. Jag tycker om mer eget ansvar, inte att samhället tar hand om även våra personliga problem och uppfattningar.

Bild överst från Wikipedia ”Abortions performed by either trained or self-taught midwives not only maim the woman, they also often lead to death.” från National Library of Medicine http://commons.wikimedia.org/wiki/File:RussianAbortionPoster.jpg