Jag har svårt att tänka ett liv utan böcker. 1957 publicerades Grimbergs Världshistoria i 11 delar. Jag köpte böckerna med egna pengar. Jag hade jobb som tidningsbud. Jag gick upp klockan 4 och bar två kretsar innan jag gick till skolan. Lönen räckte till skolavgift, böcker och andra utgifter. Jag gick i flicklyceum och det var ju inte gratis.
Jag var en av de första som satt sig i kön för Grimbergs Världshistoria. Köpet gjorde ett stort hål på min ekonomi. Men historia var mitt favoritämne. Jag ville äga världens historia. Det var som en fest när kortet kom från bokhandel och meddelade att en ny del fanns för avhämtning.
Den bokserien är inte värt mer än någon hundring idag. Men jag har minnen från den tiden då jag var den eleven som fick ta över undervisningen en gång samt alltid svara på de svåraste frågorna. Det var tack vare Grimberg. Läraren hade doktorerat och hon var en fantastisk magister. Ja, alla skolans lärare hade disputerat.
Jag doktorerade aldrig utan lämnade min plats på 90 talets slut. Utvecklingen på den högre utbildningen har fallit neråt, stödd av en för mig obehaglig vänstervridning. Jag såg ingen mening i att lägga år av mitt liv till det. Jag tror ingen saknade mig.
Att barn har böcker och föräldrar läser för dem tills de själv kan läsa påverkar barnens utveckling och kommande skolgång. Barn som inte har böcker går miste om mycket som fantasi, realiteter, ordutveckling, eget uttryck. Barn lär också reflektera över innehåll, det formar en del av deras världsbild. Utan frågor och egna svar skapar man inget eget synsätt. Precis som jag så småningom reagerade på Grimbergs något nedlåtande syn på folk utanför europeisk kulturkrets lär barn skilja saga, sanning och påverkan med tiden.
Om vi nu låter dem att göra det. Om vi inte försöker censurera världen och skriva om historien.
Skall vi skriva om Grimberg idag? Förändra historien och hur vi såg på världen när de ”mindre utvecklade” länderna erövrades? Nej, Världen var då sådan. Det hjälper inte att försöka svartmåla och omskriva den.
I Sverige är böcker tämligen billigt och bibliotek är gratis. Det är inte så överallt. Jag läste om Uganda där läshunger är stor men alla kan inte köpa en bok ens för det är för dyrt. En bok kan kosta en månadslön. Det finns privata initiativ som lånar ut böcker till barn för rimligare pris.
I dagarna har Jan Lööf åkt på censur. Hans finurliga sagor med otroligt smarta bilder har dömts ut av åsiktsmaffian och genast böjer sig förlaget Bonnier Carlsen. Strax efter rasistropet var de olämpliga böckerna bortplockade från näthandel. Det går snabbt när åsiktsmaffian slår till.
Jag hade ”Morfar är sjörövare” på hyllan och hur jag än tittar är den harmlös. Visst, kanske kan man säga att bilderna är stereotypa som det påstås, inte bara Omar med skägg och sabel utan de vita sjörövarna med ögonlapp och krok också, men ingen klagar på sjörövarna. Läsekretsen är 3 – 7 år gamla. Kan barn bli rasister av dessa böcker? Det är en saga, inte en lärobok. Barn skiljer sanning och fantasi ganska bra. Kanske är det felsökande vuxna som inte gör det?
Rasism är ordet som inte har någon betydelse längre när det stämplas på allt som inte är exakt utformat enligt vänstermaffian och feminister. Det kränkta folket styr och kören rädda medlöpare ropar efter. Vad är rasism? Hur definieras det nu mera, idag? Beror det på hudfärg, religion, politisk sida, innehållet i en bok eller bara på antagande från någon rätt person som tycker? Kan böcker där man uppmanar till förnedrande behandling av kvinnor och till och med mord av oliktänkande ses som klandervärda och också innefattas av rensning? Varför inte?
Jag tror vi bör tänka till innan vi censurerar sagoböcker och ägna tiden i stället för allvarliga kränkningar. Som någon sa: Där man bränner böcker, bränner man snart människor. Försöken att forma världen ren och rätt kan sluta med en eldsvåda.
Vi är alla Bryssel? Precis som vi var Paris, Charlie Hebdo, inte Vilks så mycket och absolut inte Dan Park men kanske Salman Rushdie? När börjar våra politiker dra slutsatser? Alla säger sig vara förskräckta och beslutsamma. men vad beslutsamhet innebär hörs aldrig.
Det är bäst att fira Påsken hemma med en bra bok. Några förslag som jag tänkte på spontant, lämpliga i tidsandan:
Få biografier har berört mig som Salman Rushdies. Strunt i namn dropping, hoppa bara över och läs vidare.
PS. Svenska Akademien har hastigt vänt i Salman Rushdie affären. De stöder nu honom, 27 år efter. Bättre sent än aldrig eller skäms ni?
Några veckor efter inledningen på en normaliseringsprocess mellan Iran och omvärlden, skärptes tonen mot Salman Rushdie. Fyrtio statsstyrda iranska mediekanaler gick samman och höjde belöningen för den som kan ta hans liv med motsvarande cirka fem miljoner svenska kronor.
Nu, efter 27 år bedömer Svenska Akademien att tiden är mogen. I ett utspel i Dagens Nyheter tar man avstånd från dödsdomen.
– Höjningen av priset på Rushdies huvud var den utlösande faktorn. Den kom efter vad som sett ut som töväder i den här frågan. Vi vill markera och då var det här ett utmärkt tillfälle. Det är en fråga om yttrandefrihet, säger Tomas Riad tillförordnad ständig sekreterare i Akademien.
Ibland vänder vinden. Räknas yttrandefrihet i pengar?
27 år sedan stoppade man huvudet under busken borträknad Kerstin Ekman och Lars Gyllensten vilka såg yttrandefrihet lika värd då som nu.
Avlösningen missade vår tid denna vecka. I och för sig kom de förra veckan fast vi inte hade någon tid, den personen fick bara logga in och ut. Igår hade jag verkligen behövt tiden men orkade inte ringa och klaga. Jag skulle kanske uppfattas som rättshaverist? Jag har ju mailat till dem en gång förut när de missade oss.
Det blev komplicerat. Kan man klaga på äldreomsorgen utan att det uppfattas som aggressivt? Det finns ju inte en dag då äldreomsorgen är i massmedia och det är inte i positiva ordalag. Det ser ut att de gamla behandlas som skräp rent av. Värst tycks dock de anhöriga bete sig?
Jag har läst en artikel på SvD om anhöriga som rättshaverister. Det var ett tungt ord.
Personal inom äldreomsorg utsätts allt oftare … aggressiva mejl med versaler, utropstecken och lång kopielista. Rutinmässiga anmälningar och överklaganden. Inspelningar, hot om massmedia, krav på egen uppmärksamhet och åtgärder som omsorgstagaren själv inte vill eller önskar, kränkande kommentarer och ibland även fysiska hot. Många inom äldreomsorgen vittnar om att de mår dåligt och övervägt att sluta eller byta jobb.
Beteendet är inte orsakat av brister i omsorgen påstår man, utan beror på egen psykisk ohälsa i kombination med en komplicerad relation mellan omsorgstagare och anhörig. Rättshaverister är vi klagande allihopa? Tors man påtala något alls?
Som överallt i världen är vissa personer inte riktigt friska. Men det kan knappt finnas en sådan skara trakasserande anhöriga att personalen slutar? Eller är det så? Blir vi alla jävliga när vården vi betalar genom skatten inte fyller våra önskningar? Har vi orealistiska krav om de gamlas omsorg i äldreboende? Är vi skräckslagna inför tanken att själva hamna i samma situation och bli utelämnade till stressad personal som kanske inte ens förstår vad vi säger?
Har vi en felaktig bild av åldringsvården? Kolliderar våra förväntningar med verkligheten och pengabristen?
Jag minns en anhörig som var ytterst otrevlig i telefon. XX besökte aldrig sin anhörig i boendet, men ville få exakta uppgifter om vården, antal minuter ute, uppläsning från journalen och XX kallade oss slöa, lata, idioter. Vi turades om att prata med XX, jag som var extrajobbare fick alltid ta de samtalen. Jag var extra vänlig när XX ringde för att sedan ge telefonen så snabbt det gick till den gamla som inte ens fattade vem XX var. Det dåliga samvetet hos XX lyste genom alla samtalen men för den som tvingades svara var det dagens plåga. Hänvisa till chefen? De sitter och räknar pengar nu mera.
XX var den enda personen med ständig klagan jag råkade möta under de 10 år jag extraknäckte inom vården. Är anhöriga värre nu eller är vården faktiskt sämre?
Men – vad gör man när vården är usel och fyller inte ens det elementära som hygien?
Uppfattades jag som rättshaverist när jag klagade att gubben inte hade duschats på två veckor på avlastningsboendet? Jag besparar er de äckligaste detaljerna. Att de knappt visste vem han var? Att han grät när jag hämtade hem honom? Gubben är så snäll och lugn att han borde gaska upp sig lite. De som bråkar får kanske mer omsorg än de som sitter tysta? Så jag, rättshaveristen, pratade med handläggaren och skrev ett brev till Kommunen och påtalade vanvården. Jag tänkte att ingen annan borde placeras där. Tror ni någon hörde av sig? Nix. Jag hade fotograferat den skitiga gubben också. Jag borde nog sålt bilderna till Expressen men i stället grät jag av dåligt samvete och pysslade om honom. Hur kunde jag vara så ego att jag lämnade min gubbe i två veckor bara för att göra något för mig själv? Sedan vågade jag inte lämna bort honom på ett år. Jag började dock känna mig åt haverihållet. Men förra året var han på ett toppenställe så samvetet fick lite plåster.
Oavsett hur snäll den demente är så är livet en nedförsbacke varje dag. Det är ett liv som dagens ork bestämmer. Det är att skrumpna som person, bli utanför allting. Att bli ensam fast man är två. Då behövs avlastning, annars blir det två som måste få hjälp.
Sebastian Lönnlöv beskriver i SvD sin tid som timvikarie med bristen av personal, att varken hinna eller kunna göra ett bra jobb. Han arbetade på ett demensboende där arbetspassen kunde vara fjorton timmar långa. Han berättar: Jag var trött intill bristningsgränsen och hade samtidigt ansvar för dementa som inte förstod vem jag var eller vad jag gjorde. De slog mig för att jag inte lyckades lugna dem. Jag höll fast panikslagna armar och tvingade gallskrikande personer att duscha eller byta kläder.
Jag minns också 14 timmars passen på helgerna för oss extrajobbare. Man började 7 och slutade 21, den andra kom klockan 8,15 och gick 20.00. När man blev ensam skulle alla ligga i sina sängar så man hann städa, diska, tvätta, duka för frukost och ge medicin på den sista timmen. Ve, om någon behövde byta blöja eller hjälpas till toaletten. Men företaget gick bra med rejäl vinst.
Det finns bra äldreboenden. Men personalen är inga sällskapsdamer som någon sa. Att roa och stimulera folk finns inte tid till. Dock var alla gamla där jag arbetade så pass dementa och orkeslösa att de inte längre hade önskan att göra annat än existera. Det är ekonomin som bestämmer vårdnivån, inte den enskilde vårdarbetaren.
Även anhöriga måste acceptera livets gång hur det än smärtar. Även den starkaste faller en dag.
PS. Datorn var skyldig till fel tid! Nu mera är hemtjänstschemat i datorn och den vägrade acceptera våra tider efter nytt år utan fortsatte som den ville. Hm. Hemtjänstdatorn styr min tid. Hur går det om strömmen går och allt är i datorn och mobilen?
Sebastian Lönnlöv är författare och utkom nyligen med boken ”Varje dag är en vårdskandal”.
Pennan mäktigare än en gevärskula?
Den 7 januari drabbades Charlie Hebdo redaktionen av terroristattack. Två islamister, Chérif Kouachi, och hans bror Saïd, mejade ner tolv personer. Vid flykt sköt de en polis som var muslim. Flykten slutade vid en industrilokal i Dammartin-en-Goële då polisen sköt terroristerna.
En terrorist från samma cell hade redan dödat en polis och 9 januari medan bröderna än var på flykt tog han 15 personer som gisslan i en judisk mataffär. Polisen stormade affären. Fyra av gisslan var döda. Terroristen sköts ihjäl av polis.
En stor del av världens ledare samlade sig i manifestation mot terrorism i Paris.
Attentatet i Köpenhamn inleddes med attacken vid kulturhuset Krudttønden den 14 februari 2015. En gärningsman, El-Hussein, sköt med automatvapen 30 till 40 skott in i lokalen genom en fönsterruta. Filmskaparen Finn Nørgaard dödades och tre poliser skadades. Lars Vilks var det troliga målet, men kunde sätta sig i säkerhet med hjälp av sina livvakter.
Terroristen fortsatte sin tur. Natten mot söndagen avlossades skott nära Köpenhamns synagoga varvid en person träffades i huvudet och två poliser tillfogades skottskador. Terrordramat slutade med att gärningsmannen sköts till döds vid Nørrebro morgonen därpå.
Några demonstrationen till stöd för danskarna och Vilks? Inget som jag märkte.
Fredagen 13 november dödade terrorister130 människor i Paris, 89 av dem inne på Bataclan konsertlokal där bandet Death Metal spelade och 41 i samband med attacker mot fem olika restauranger. 9 döda islamska terrorister, två på flykt.
Vad är det för människor vilka så lättsinnigt kan ta ihjäl massor av f människor de inget vet om? http://www.bbc.com/news/world-europe-34832512
Summa terrorattacker år 2015 utfört av islamisters var 2849 i 52 länder med 27 435 döda och 26 144 skadade och det kan finnas fel för ingen kan registrera allt. Dock har flera dött av självmord än terrorism men det var mer valfritt än bli mejad av en självmordsbombare som tror sig hamna i paradiset genom mord.
Årets böcker ”I början var jag blåögd. I början trodde jag till och med på socialismen. De röda utopierna.” Orden är från intervju med årets Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs. Hennes böcker är en rak höger i magen eftersom de är ur verkligheten. Hon ger de glömda människorna i Sovjet en röst. Läs!
En bok på årets topplista för mig är George Prochnik: ”Stefan Zweig vid världens ände”.
Georg Prochniks biografi är berättelsen om Stefan Zweigs fantastiska framgång och tragiska fall. Stefan Zweig var en av världens mest berömda författare under mellankrigstiden. Ändå blev denne firade författare och intellektuelle, på bara några få år efter Hitlers maktövertagande, alltmer isolerad i sin exil. Efter uppehåll i bl.a. London, Bath, New York och slutligen Petrópolis i Brasilien, tog han 1942 sitt liv efter att ha fullbordat ”Världen av i går”, skildring av det gamla Europa. Värt att läsa!
Sorry about the mess here in Sweden.
Nej, ingen tar den utsträckta handen. Men det går bra att kopiera politiken.
Potatiskriget och fläsket är bränt i äldreomsorgen
En av de strider som pågick 2015 var potatiskriget i Sundsvall. Hemtjänsten slutar koka potatis till gamlingarna. Socialnämnden i Sundsvall omsätter 1,8 miljarder kronor men brottas med ett underskott på flera miljoner, vilket de nu måste ta igen genom potatisen. Potatisen skall lösa en del av kassabristen. Underskott har också min kommun och säkert din med.
Socialtjänsten berättar att kommunens äldre inte längre ska få kokt potatis hemma. Det finns inte pengar till det menar man fast pensionärerna förstås köper potatisen, hemtjänsten bär inte in kommunala knölar.
Tror nämnden att hemtjänsten sitter vid spisen och vaktar den kokande potatisen? Att sätta på koket tar två minuter, sedan gör man annat, dammsuger, duschar, tvättar, värmer köttbullarna och hjälper den gamla till toaletten. Det har aldrig funnits tid att övervaka några kokande potatisar.
Det tycks vara tillåtet att servera de gamla oätlig mat.
På Trängslets asylboende i Dalarna kostar maten 572 kronor per person och dygn. Där är inte bränt fläsk på matsedeln. Det är skillnad på folk och folk.
Sluttande planet heter skola. Skolan är fortfarande ett sorgligt kapitel trots skolministern löfte om att fixa det på 100 dagar. När jag såg att Vietnam hade passerat oss rejält i PISA kändes det som omvända roller. Ett tag sedan hade de inte ens papper till skolböcker men nu puttar de oss ännu längre ner. Vad är det som har förstört den svenska skolan? En av Nobelpristagarna ansåg att lärarna var skälet till hans succé. Han sa: Jag hade fantastiska lärare. Utan kombinationen fantastiska lärare och flitiga elever, sjunker skolan som sten. Alltför många idéer från politiker kan ta död på resten. Att byta ut kunskapsinlärning mot myspys och olika värdegrunder ger inte utrymme för att lära sig grundläggande kunskap vi alla behöver i livet och samhället. Pengar är inte problemet, skolan kostar mer än den smakar. Brister i språket däremot kan vara ett stort hinder.
Andra har det värre. 2000 skolor har fått stänga på grund av Boko Harams härjningar i Nigeria, Niger, Kamerun och Tchad. Skolorna i Syrien lär knappt fungera.
Av de 708 000 syriska barn som har flytt till Turkiet på grund av kriget i Syrien är det bara runt en tredjedel som får utbildning, visar en studie som Human Rights Watch har utfört. Det innebär att 485 000 av barnen blir utan formell skolgång bara i Turkiet.
I de 25 officiella flyktingförläggningar som finns i Turkiet går 90 procent av barnen i skolan, men de allra flesta syriska flyktingar bor utanför förläggningarna. Av dem är andelen barn som är inskrivna på skolan endast 25 procent.
Så, varför byggde vi inte skolor där och gav lärarjobb till de flyktingar som hade användbar kunskap i stället att låta dem flytta hit? Hur många skolplatser kunde man ordna på en miljon, det som en ensamkommande ung man kostar per år?
Eld och vatten
Översvämningar är nu mera en daglig nyhet så är även bränder. England, Burma, Syd- Carolina… Fler än 150000 människor i Paraguay, Brasilien, Uruguay och Argentina har förlorat sina hem efter de värsta översvämningarna på åratals. Varmare klimat ger med regn och issmältning. Men folk vill bo nära vatten, många har sin inkomst från fiske och kanske det var annorlunda när man byggde husen och städerna än nu?
Samtidigt med översvämningar har stora bränder ödelagt områden i Kalifornien. Jag har skrivit tidigare om bränder här hemma. Någon tände på skoj eld i garaget bredvid oss. Dags att skaffa brandsläckare. Har du en?
Om Klimatmötet finns inte mycket att säga till om. Alla skrev under. Hurra! Men vad gör alla sedan?
Bara svenska politiker rätta färger har När bildkonstnären Bernth Uhno köpte villan i Skänninge, Mjölby, hade huset stått obebott sedan 1981. Den gula färgen var solblekt och flagnade. Han målade om huset i flera nyanser. En gul färg i botten som han har blandat upp med vitt i nederkanten av husväggen och rött i överkanten. Men tjänstemän och politiker i Mjölby tycker att färggränsen är nådd i det här fallet. En enig byggnadsnämnd beslutade att Bernth Uhno måste måla om huset i en kulör som byggnadskontoret kan godkänna. En husvägg som går i olika nyanser av gult är ”inte svensk”, enligt ordföranden Anders Steen (C). Ojdå. Det är mycket som inte är svenskt idag speciellt när det anses att något svenskt finns egentligen inte. Men till sist satt Länsstyrelsen ned foten och slog fast att huset inte alls behöver målas om. Politikerna bestämde sig att det var ingen idé att överklaga beslutet.
Jag undrar: Vad kostade galenskaperna för skattebetalare?
Sagt och tänkt – eller inte? ”Let’s be clear: Islam is not our adversary. Muslims are peaceful and tolerant people and have nothing whatsoever to do with terrorism.” Hillary Clinton
”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees.” Stephane Charbonnier.
While values like equality, tolerance, and transparency may often be associated with Sweden’s reputation abroad, Rosling argues such values aren’t actually Swedish. He says. “If anything is Swedish it’s alcoholism.” Hans Rosling.
”Vi tvingas tillfälligt anpassa oss efter verkligheten”! (Riktigt citat eller inte så sammanfattar det dock rätt hennes inställning i asylfrågan.) Åsa Romson
Jämlikhet
Det finns oändliga aspekter på jämlikhet men eftersom jag inte är feminist, långt ifrån tar jag bara upp de späda barnen. Hur ser vi på kvinnor som föder barn? Ett arbetshinder? Hur ser vi på pappor? Garanterat som hjälplösa personer vilka inte fattar att vara hemma med babyn tillräckligt många dagar. Jädrans kvinnor som snor tiden! Men nu ska pappa Staten åter fixa det med 90 icke delbara dagar.
Att familjer själv skulle dela vården av det nyfödda barnet som de tycker är bäst behagar inte pappa Staten. All energi att styra familjerna till jämlikt liv har lagts på barnets första år. Sen går ungen i dagis med kvinnor, lågstadiet med kvinnor, BVC med kvinnor, många ensamma mammor… men då finns ingen oro för bristande jämlikhet.
När första året i barnets liv är över finns 17 år kvar innan myndighetsålder. Men när Staten inte kan styra de åren dividera med föräldrapenningen.
Årets utlandsresor
Resan gick till Florens och Pisa med ett plusbarnbarn, ålder 13. Broar, kyrkor, Vasari korridor med sin fantastiska porträttsamling (rekommenderas!) och förstås tornet i Pisa.
Det är roligt att resa med ett barn i taget. Man förstår snabbt hur olika barnen är, vilka preferenser de har och kanske något om vilken framtid hägrar eller önskas. Det sistnämnda är dock ett stort frågetecken för oss alla. Inte bara skolan utan många samhällen är på sluttande plan. Kommer vi att resa som nu i framtiden? Kommer världen vara öppen som nu?
Gatubilden har förändrats. Överallt finns skaror av resande människor i jakt efter något bättre, sittande på trottoaren med sina pappmuggar. 2-3 år sedan såg jag inga tiggare under Italienresor men nu hade Florens folk från Mellanöstern/Afrika som drog runt. Armodet, människohandel, prostitution och kriminalitet är ständigt närvarande.
Årets motionsrunda
Årets vandring gick till Alperna, Tour du Mt Blanc. Sista gången? Det är ganska enkelt att vandra på Alperna eftersom man kan köpa mat på vägen, bara man passar affärstiderna för där överlever folk fast mataffären är stängt under eftermiddagen, tidigt på kvällen och oftast på söndagar. Är det uselt väder kan man skippa tältet och sova i en refug. Det kan uppstå de mest oväntade möten och samtal under middagen med folk från alla världens hörn. Chamonix är en charmig stad med utsikt mot Mt Blanc oavsett var man är. Jag skulle inte ha något mot att bo där men priserna på lägenheter är inget för en fattig pensionär. (Mer om vandringar klicka på etiketten vandring.)
Nytt år eller bara en upprepning?
Blir allt bättre i år? Det är väldigt, väldigt tveksamt. Gott Nytt år 2016. Stå på er, innan någon annan gör det. Livet är inte ett genrep det är själva föreställningen
