Etikettarkiv: anhörigvård

Trist forskning om åldrandet och jakten på flera anhörigvårdare.

Utvalda

Publicerat av

Flera i Samhället måste engagera sig i vården av äldre, ropar en representant för den offentliga vården. Samt du själv. Tänk efter. Kan du gå i trappor om du blir äldre?  Precis som det vore en enkel sak att flytta till något perfekt anpassat för onda ben.

Om du bor i lägenhet – finns det hiss eller kommer du orka de sex trapporna för att gå ut och träffa vänner och familj? Hur vill du bo för att fortsätta kunna leva ditt liv på det sätt som du vill? Babbs Edberg, förvaltningsdirektör äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen, Göteborgs posten,  2024-08-09

Så dumt exempel! Det finns nog få hus med 6 trappor utan hiss. Från  år1960 finns krav på hiss i flerfamiljshus om fyra våningar och högre. Sedan 1977 ställs krav på hiss i bostadshus med minst tre våningar. Hur många hus kan det finnas som är äldre och har ingen hiss?

Ja, politiker och högre tjänstemän har noll koll. De vill bara yttra sig om något.

Det handlar om annat. Kostnader. Pengar. Besparingar. De gamla är dyra i drift.

Äldreomsorgen borde handla om självbestämmande, respekt för de äldre. Få den hjälpen man behöver av utbildad personal intresserade av sitt arbete, som inte behöver  räkna minuter utan det finns lite luft i schemat.  Att få vara en människa oavsett åldern, inte ett problem. Att personalen pratar svenska med svenska vårdtagare. Att vårdarbetare har bra lön man kan leva av. Att ordet pengar och spara inte förekommer hela tiden utan att kvalitén räknas i de äldres välmående.

Ja, det kostar. Men har inte vi alla betalt skatt under de bättre yngre åren? Lovade inte politikerna en bra äldreomsorg, kanske Världens bästa?

Det är  pengar som är problemet. För få betalar skatt och för många lever av bidragssystem. Alla vill ha mer. Flera hundra myndigheter, organisationer och påhittare ropar efter skattepengar. De gamla kan gott avvara lite standard.

Vi har den äldreomsorgen vi har råd med.

Det är inget lyxjobb att ta hand om gamla, sjuka och dementa personer. Det är en fantasi att de gamla bidrar med den äldres visdom, trevliga berättelser från gamla tider och skojfriska historier. Det finns ingen tid för små samtal. De som får plats i ett boende är de allra sköraste och i mest behov av heltidsomsorg. Kontakten med de äldre där slutar med döden. Det är tungt att se folk att dö.

De flesta äldre och även yngre i behov av någon hjälp får det dock av sina anhöriga.

Flera skall engagera sig? Det  finns 1,3 miljoner anhöriga som ger hjälp i någon form. Vissa heltid, som jag gjorde i nära 7 år.  Kommunen avlöste mig två timmar i veckan, det sista året 4 timmar. Två timmar! Jag fick sluta arbeta, det gavs ingen möjlighet till att fortsätta. Sambon var för pigg för ett boende men för sjuk för att vara ensam hemma.

Det finns flera som har hamnat i den situationen.  Livet krympte. Ekonomin likaså. Pensionärstidens frihet var noll.

Samhället gör bäst att inte kräva mer av anhörigvårdare.  Att orka leva så begränsat kan bli skadligt och orsaka en till person i behov av vård. Många äldre par tar hand om varandra, oftast kvinnan och det handlar om anständighet och kanske det som kallas kärlek. Men det är tungt, fysiskt och psykiskt. Har mött personer som har gråtit av ren trötthet.

Förvänta er inte att nutidens unga börjar engagera sig som anhörigvårdare utan lön.  Det är inte inne att ta hand om  de gamla utan de unga har nog att ta hand om sig själv. Undantag finns förstås.

Så, när är vi gamla och ska börja räkna om  vi orkar gå i trappor?

Vetenskapen idag är ganska trist. Den säger att vi åldras redan tidigt:

I den första vågen av åldrande  omkring 44 års ålder skedde förändringar bland annat i molekyler som kopplas till hjärt- och kärlsjukdomar och kroppens förmåga att omsätta koffein, alkohol och fetter.

Det lät illa. Klimakteriet? Nej, det hade ingen påverkan.

I den andra vågen, den som infaller i 60-årsåldern, var förändringarna kopplade till immunförsvar, njurfunktion och omsättning av kolhydrater.

https://www.nature.com/articles/s43587-024-00692-2

Är alla dessa hurtfriska råd om mat och motion för oss gamla egentligen värdelösa? Nedgången har ju börjat. Vissa unga är tyvärr redan i 20+ års ålder i sämre kondition än de bästa av oss gamla.  Pekfingret är det som får motion. Kanske satsningar för de yngre är mer lönsamma än att tjata på oss gamla om mat och motion, Vi som dör snart oavsett kondition och rätt levnadssätt.

När blir vi gamla? Är det ett speciellt levnadsår  då vi räknas som gamla? Åldern är bara en siffra sägs det. Nej, det är inte utbytbart även om vi tror att allt går byta ut, allt går att bestämma själv. Livet har ett  slut som närmar sig per varje år vi lägger bakom oss.  Oavsett vad vi känner och tror.

Att vara äldre är kanske känslan att livet är i stort förbi? Att vad man gör nu har föga betydelse? Att det finns väldigt lite att vänta på? Nästan alla i åldersklassen och äldre jag hade nära mig är döda sedan flera år. Cancer, bröstcancer, hjärtinfarkt, ålder som skrivs dödsorsak lunginflammation. Vi får inte ens dö av åldern, det måste finnas en diagnos.

Anhörigvårdare efterlyses, speciellt om de är griniga!

Publicerat av

Jag blev så jävligt illamående av telefonsamtalet jag fick nyss. Kommunen ville veta vad jag skulle göra om min sambo beviljades avlastningsplats för 10 dagar. När jag blev lite grinig sa hon snabbt att det var beviljat men hon måste skriva ner vad jag ska göra. Jag medgav att det handlade om en resa med ett barnbarn.

Vad har de med mitt privatliv att göra? Det är inte ens jag som söker plats utan gubben själv. Jag får inte betalt för att ta hand om honom. Det är alltid vårdtagaren som får bidraget ifall det beviljas sådant. Det högsta beloppet i så fall är inte ens priset för en plats för två dagar.

Har kommunen ett register där de för in vad vi anhörigvårdare gör på vår lilla fritid? Resonerar äldreomsorgen om det är nödvändigt eller ej? Inga utsvävningar beviljas? Min gubbe var i ett avlastningsboende i augusti. Nu skulle jag göra något i maj. Det är inte ofta jag vågar på att lämna honom, vården har varit usel och jag vill inte drabba honom alltför många veckor per år. En dement person har svårt att bo borta. Men nu har jag avstått från en stor del av mitt liv i fyra år och det börjar tära ganska rejält. Jag vill också göra något.

Till sist blev jag så grinig att jag sa ni har två alternativ: ta helt hand om honom eller bevilja mig några veckor per år utan att undra om det vore skäligt. Hon skulle skriva att jag tog hand om barnbarnen och ville veta vart de bor. Ska de också registreras? ”Har X antal barnbarn boende i XX och önskar resa dit.” Storebror ser dig, du kommer inte undan innan mossa växer på dig.

Jag förstår att användningen av våra skattemedel skall registreras. Varför inte skriva att sambon åker bort och gubben kan inte klara sig ensam hemma? Det är ju det som är skälet inte det vad jag gör. Är jag för grinig och skall snällt redovisa mitt liv?

Finns det någon annan anhörigvårdare där ute? Hur har du det? Blir du grinig ibland du med?

Bild: inte mossa utan lavar i Padjelanta.

Kvotering, kvinnofällor.

Publicerat av

010Kvotering i gång igen. Men det handlar förstås inte om kvotering till vardagen utan gräddfil för några få kvinnor. Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) säger att en kvotering till bolagsstyrelser ligger nära i tid om de inte bättrar på sig snabbt. Politiker ser framför  sig ett idealsamhälle där allt är jämlikt på höga lönenivåer. De glömde resten, den stora skaran, det vi i vardagstal kallar service, skola, vård och omsorg. De lågt betalda s.k. kvinnoyrkena. Det finns många helt vanliga arbeten där män är nära 100 % men det tänkte hon inte heller kvotera. Inte kvoteras det män till typiska kvinnoyrken.

Varför hamnar kvinnor inte i bolagsstyrelser? De kanske inte vill? Kramar herrarna om varann för mycket? Utnämner kompisar? Kvinnorna som finns på toppen redan, hur kom de dit? Med egen förmåga? Pappas flicka? Det kan ju hända att det finns trots allt jämlikhetsprat skillnader på intressen som gör att kvinnor värderar andra saker högre än toppen av kedjan. Bra arbetstid? Barnen kanske? Men ett område som lätt kunde kvoteras är den kommunala vården och omsorgen. Den styrs av politiker, inga privata herrklubbar. Varför gör man inget åt det? Kommuner går inte i täten för jämlikhet eller bättre löner för kvinnoyrken. Kommunala arbeten inom vårdsektorn som socialtjänst, barnomsorg, hemtjänst, särskilda boenden är kvinnodominanta och har oftast låga löner. Där borde man kvotera in män. Tvångsarbete, om männen inte rättar sig i ledet? Och tvärtom.

Hur skulle exakt lika liv mellan könen se ut? Millimeterrättvisa?

Jag är mot kvotering. Meriter och lämplighet skall avgöra anställningen. Men de som anställer borde ta bort sina kostymglasögon och se vem som kan blåsa nytt liv och nya idéer till företaget. Det är ofta de som saknas.  Men Staten skall inte ständigt uppfostra oss. Jag har alltid haft högre lön än motsvarande manliga socionomer. Jag jobbade hårdare än många andra, försökte utveckla jobbet. Jag bad om högre lön. Varje kvinna, och varje man också för den delen, borde sluta  inbilla sig att facket fixar arbetslivet och att jämlikhet i hemmet fixar sig med trollspö – sedan någon gång. Man måste prata själv om lönen. Man måste prata ihop sig innan barnen kommer. ”Hur ska vi dela barn och hemmets skötsel? Ingen bör ha hela ansvaret både hemma och i arbete. Annat än ensamstående mödrar förstås.(Obs ironi men verklighet.)

Jag helt för kvoterad föräldraförsäkring den dagen då även män är gravida och föder barn. I nuläge vill jag att 9 månader är öronmärkta för mamman och Staten skall pytsa in de pengar hon förlorar i pension under de tre första åren, dock bara för två barn. Vi bör sluta med föraktet mot mammor. Trots att politiker påstår att föda barn är inget hinder för samtidigt heltidsjobb är det inte så för barnet.  Barns behov borde vara överordnade de vuxnas. Barn har behov av närvarande mor/far inte barnpassning. Vart tog de tre magiska åren vägen? Har någon forskare bevisat att det var helt fel? Skälet till kvotering sägs ofta vara att kvinnor får sämre pension genom föräldraledigheten och att jämlikhet, eller millimeterrättvisa, är så viktigt just under barnets första år.

Varför har kvinnor sämre pension? Svaret är så självklart: låga löner och att kvinnor föder barn, arbetar mindre och tar mer ansvar för barnen och närstående som gamla föräldrar. Del av ”orättvisan” kommer att kvarstå tills barnafödandet delas jämt av män och kvinnor, vilket inte lär ske alltför snabbt. Att ta hand om barnen och sina vårdbehövande anhöriga är enklare att dela bättre, det kräver bara vilja. Att betala bra för de kvinnodominerade yrken tycks vara lika svårt som att män föder barn. När Politikerna har många hål att fylla med våra skattepengar, då väger kvinnorna, barnen och vården lätt, även här, i världens mest jämlika land.

Jag har passerat åren med barn länge sedan, på den tiden då nästan alla kvinnor var hemma en längre tid med sina barn och trakasserades inte för det. Nu har jag hamnat i en annan ”kvinnofälla”: anhörigvårdare. Hur ser det ut på denna växande oavlönad vårdbransch? Drygt 1,3 miljoner personer, närmare var femte person i vuxen ålder, vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Minst 900 000 av dessa är i förvärvsaktiv ålder enligt Socialstyrelsen 2012. De flesta är kvinnor. Kvinnor och vård = sant.

Jag tycker det är humant att vi tar hand om varandra. Det är dock inte humant om vårdtagarna är i beroendeställning mot sin vilja och vårdgivarna förlorar både lön och sitt privata liv. Stöd och avlastning måste även fungera på vårdgivarens villkor. Det måste finnas alternativ innan anhörigvårdaren kollapsar. Att vara snäll och inte kräva något för egen del slutar med två platser på den överbelastade äldrevården. Eller snarare två virriga personer hemma med en hemtjänst som ibland springer förbi för platser är det ont om.

Jag avskyr ordet jämlik. Men jag gillar orden lika värd.