Dagens ord

Utvalda

Dagens ord enligt FNs säkerhetråd: DISPYT. Inte krig. Inte överfall. Bara enkel dispyt. Det kan till och med Kreml instämma i. FN vill ju absolut inte kränka Putin och Ryssland. Så, det vi andra har uppfattat som anfallskrig mot Ukraina är bara en dispyt.

Bild från dispyt i Borodyanka.

Dispyt i Mauripoul
Lite mer dispyt, Butja

Skäms inte FN? Behöver vi dessa högt betalda delegater som leker med ord?

Vår igen.

Utvalda

Naturen ute beter sig likadant varje vår. Vitsipporna bildar blommattor. Gröna blad tittar fram. Körsbären och magnolian blommar.

Hackspettar har satt i gång. De nöjer sig inte med gamla hålor utan bygger nytt.

Träden är så vackra med milda gröna slöjor. Vi ser än trädens grenar. På sommaren är det bara bladmassa.

Det sägs att våren är en hoppfull, lovande tid. Allt vaknar till liv igen.

Världen är inte vårlik snarare en mörk höst när dagen är kort, träden kala och marken bara gegga utan något grönt. Ondskan härskar. Liv raseras. Ingen verkar ha makt att stoppa den ryska galenskapen. Eller de andra, krig lik följetong. Världens politiker tittar på, maktlösa. Eller ovilliga.

Gläd dig om våren. Var glad över den här dagen. Vi vet inte vad som kommer i morgon, om alls.



PS. Det är en anstormning av ryskt kommentars skräp. Sist var det förslag på svartbörsaffärer på lyx branschen. Väskor från Frankrike hemleverans betalning i dollar.

NATO idag?

Utvalda

Rysk propaganda utmålade ukrainare som nazister och Ryssland som Ukrainas räddare. De har också använt argumentet att ryssar behandlas illa i Ukraina och de måste räddas. Delades det inte ut ryska pass under Krimockupationen?

Sveriges tur? Nu utmålas kända döda svenskar som nazister i reklamtavlor på busshållplatser i Ryssland. Hjärntvätten har börjat. Det är möjligt att de utpekade hade mer sympatier för Hitler än Stalin, speciellt i början, men de döda talar inte idag och påverkar knappt Samhället.
Astrid Lindgren är Pippi, Kamprad en Billyhylla och Bergman Fanny och Alexander för det svenska folket.

Kungen Gustav V kommer ingen vanlig medborgare ens ihåg. Påverkan är nog liten om inte noll idag.

Är det bara brus och buller? Något liknande som hot att sänka hela Storbritannien med en atombomb? Det vet man först när det händer.

Statsminister Andersson använder det starka populära ordet ”oacceptabelt” om de utpekade.

NATO idag? 9 maj kan vara en bra dag för att inlämna ansökan gärna ihop med finnarna.

Inte Nato? Det tåget har redan gått. Det är nya tider där alliansfrihet är bara ett ord. S-kvinnor säger nej till NATO. Inte de som styr, bara i kulisserna. Låt Riksdagen rösta och sedan är det klart. Är det? Är inte Riksdagen beslutande organ? Finns det en majoritet i Riksdagen för NATO?

Och så läser vi Cornucopia som alltid:

Du som inte än läser femtejuli ta en titt på vad EU pysslar med för att inskränka Internets möjligheter och det senaste när S avslutar Twitter. Intressant!

https://femtejuli.se/

PS. I princip vill jag inte vara med i NATO. I princip vill jag inte ha någon militär alls. Men praktiken har visat sig att min princip inte fungerar. Hur är det med dina principer? Skiljer de från praktiken?

Bilderna från Twitter.

Joakim W @JoakimW2

Anton Shekhovtsov@A_SHEKH0VTS0V

Mot dybotten

Utvalda

Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)

Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.

Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.

En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.

När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.

En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?

Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.