I flickskolan läste vi en del psykologi och om människans beteende. Vi skulle bli bra att umgås med andra. Vi förväntades att vara förstående och bete oss anständigt åt. Vi skulle göra något experiment eller egen observation om mänskligt beteende. Nästan alla observerade sina småsyskon eller sin mor.
Vi var fyra som gjorde det mest lyckade experimentet men fick skäll av våra lärare. De hade dock svårt att hålla sig från leenden.
Så, vilket experiment gjorde de fyras gäng? Vi studerade människors beteende, hur obekanta personer betedde sig när något helt oväntat hände.
Vi tog med oss var sin hink och gick till strömmen som flöt genom staden. Vi fyllde våra hinkar med vatten och promenerade i väg tills vi var osynliga. Vi hällde ut vattnet i en park. En och en gick vi sedan tillbaka och upprepade proceduren. Folk började titta på oss. Någon undrade om vattnet var avstängt men vi svarade inte, bara mumlade och gick vidare med våra hinkar med bister min.
Nu började ryktet gå. Vi hade valt en plats bakom Tempo, som sålde hinkar och där det gick en trappa ner till forsen. Vi valde också en tid då fabrikerna stängde och folk promenerade hem. Några gick in och köpte en hink, fyllde den med vatten och fortsatte hemåt. Några från närliggande affärshus kom med en hink. När det blev fler som kom med hinkar och polisen närmade sig uppståndelsen försvann vi.
Så lätt var det att få till stånd en liten masspsykos.
Vi hade många funderingar. Varför kollade inte folk först om vattnet var avstängt? Det var inte enkelt att ta upp vatten från forsen, det fanns en plats med trappor ner och en grind. Sedan en backe upp tillbaka till bron. Varför utsätta sig för detta utan kontroll först? Frågade någon i affären om vattnet var avstängt innan de köpte en hink?
Det var flera kvinnor än män, oss borträknade. Var det för att kvinnorna oftast stod för hushållet, var mer oroliga eller bara en slump? Kvinnor kanske gick hem medan män tog spårvagnen eftersom de arbetade längre bort? Bäst att ta med vatten eftersom alla gör det. Nej, de flesta gick bara förbi lite undrande. Varför just de som hämtade vatten gjorde det? Varför tog det vattenbristen givet när de såg fyra flickor bära vatten från strömmen? Var de mer rädda att bli utan? Var dessa de personer som vanligen såg till att det fanns saker för hemmet? Hade de drabbats av kriget mer än andra och var mera varsamma?
Var människorna än så påverkade av kriget att hamstring startade automatisk? Detta var skolåret 1955 – 1956 om jag minns rätt.
Eller följe man bara efter andra utan djupare tanke?
Vi hade många frågor men kunde förstås inte få svar på de. Vi läste lite enklare teorier men eftersom vi var bara 13–14 år var det inte så djupgående analyser.
Jag hade tänkt att följa några och fråga varför de bar vatten från strömmen men de tre andra fegade ur så det blev bara observation. Det hade varit roligt att fråga vattenhämtarna men vi hade nog blivit bestraffade för hela grejen. Om Polisen upptäckte vårt spratt – inte experiment – hade det nog fått följer för oss och skolan.
Vi som gick i flickskolan var de avundsvärda flickorna och vi ville inte svärta ner skolan på något sätt. Vi uppförde oss och höll skolans regler.
Skämdes vi fyra? Nej, inte då men efteråt hade vi lite skamkänsla dock erkände vi inte det öppet till andra.
Frågan kvarstår än idag: varför gör folk idiotiska saker och i grupp?
Varför följer människor ledare, kändisar, andra, massan, utan egen analys? Troligen vill ingen avvika? Vi är rädda att, göra oss besvärliga, illa omtyckta av andra och rent av ha egna avvikande åsikter. Idag står massmedian ofta för mass– törs man säga psykoser? De har en agenda och många följer det urskillningslöst. Tänka själv är bara obekvämt. Leta reda på annan fakta besvärligt trots Internet.
Varför det uppstår lämmelbeteende är nog en bra fråga, giltig lite överallt i Världen idag.
