Trump är snart tillbaka i Vita huset. Jag hörde till det skräp som trodde att han skulle vinna. Gratulerar. Det jag gillar hos Trump är hans enorma energi, hans ovilja till nya krig och att han inte hör till politikeradeln i USA. Han pratar med ”fiender”. Håll dina fiender nära är nog en bra metod.
Men ingen kan uträtta under. En president är inte envåldshärskare utan behöver medarbetare. Jag är inte så säker att alla kring honom är av den kvalité´som krävs.
Ser vi mera av Harris? Jag tror inte det, det känns kört för henne. Kanske, om hon begriper att en president är för hela landet, inte bara av en kvinna för kvinnor? Tveksamt. Men demokraterna satsar nog inte på henne mer, som förlorade så katastrofalt och gick sedan för att gömma sig. Ingen omsorg om medarbetare inte.
Om Harris nu fd vice Valz vill jag säga: en rik man som låter sin gamla mor leva av Welfare checks (socialbidrag) är inte lämplig att ha en sådan position. Walz till och med klagade på Samhället om det. I Sverige beundrar vissa honom för fria mensprodukter i skolorna, även hos pojkarnas toaletter för de kan ju också börja menstruera. Politiska mensprodukter, hör hur det låter.
De andra valen, Senaten och House, är inte klara än. Senaten ser ut att vara Republikansk vinst. Har inte sett svenska nyheter. Är de sorgklädda nu som när Trump vann första gången?
Nu sjunger vi den amerikanska nationalsången. De trumphatarna som fick natten förstörd får ta virtuellt varandra i handen och sjunga We shall owecome.
PS. Alla som gnäller bör först ta reda på vad bestämmer den amerikanska Regeringen och vad bestämmer de olika delstaterna och även HD, innan de skäller att Trump tar död på det ena och det andra, riktas speciellt till S.
Jag gick till soprummet, nej återvinningsrum heter det väl. Som vanligt var det smått kaotiskt. Jag sorterade men det var ingen mening egentligen, mycket låg i fel pyts.
Kan folk inte bättre, sa en man som också försökte lägga soporna i rätt behållare.
Nej, vi kan inte bättre. Men Klimatet orkar vi engagera oss i.
Olika undersökningar visar att folk i Sverige är positiva till att flyga mindre, äta mindre kött, köra bil mindre och för övrigt tänka på sin konsumtion för klimatets skull.
I ord i alla fall. Återvinningsrum ingår inte i den goda planeringen.
Sopor är inne idag. I USA har Demokraterna kallat Trumpanhängare sopor i valrörelsen. Andra skällsord är fascister. Minns ni deplorables? Saknar man förmåga och insikt i sakfrågor skäller man.
Varför vill inte kvinnor ha barn, undrar även Statsministern. Ser vi inte längre barn som livets mening? Är barn bara ett val som allt annat?
Att ta hand om barn är ett livslångt åtagande. Alltid förälder även om barnen har flyttat hemifrån. Förälder– barn konstellationen är ett ansvar, i början ensidig, sedan ansvar om varandra. Blod tjockare än vatten brukade man säga. När barnet är litet får förälder avstå från en del egna önskemål. Om föräldraskapet har fungerat brukar barnen i sin tur ge tillbaka i form av hjälp och omsorg.
Men det är inte alltid så. Barn och föräldrar kan bli en besvikelse också.
I Sverige strävar politiker efter jämlikhet mellan män och kvinnor. Vilken fantasi. Så länge kvinnor föder barn finns inte den fullkomliga jämlikheten vi eftersträvar. Vi borde nöja oss med lika värde.
I åratals har kvinnor fått höra att lönearbete gör dem jämlika. Ha ett jobb, heltid helst, det är viktigast. Om paret får barn skall kvinnan snabbt tillbaka till jobbet. Jämlikhet är exakt delning av föräldradagar. Som en vänsterpolitiker (man) sa: man kan pumpa mjölk på jobbet. Män som är föräldralediga hyllas av politiker som jämlika, men inte mamman.
Symbios och sånt är totalt gammalmodigt. Att graviditet i sig skulle påverka kvinnor mer än män ses som ojämlik trams. Jag som påstod under mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Jag borde ha förbjudits att föreläsa. Sådant ojämlikt påstående! Ändå instämde hela auditoriet, även männen.
Snart skall daghem ta över det lilla barnet. Tänk dig att lämna ett barn, som inte än pratar, kanske bara några ord och inte kan säga hur den mår annat än med gråt, till okända människor i ett daghem du som förälder inget vet om.
Skandalerna har inte heller uteblivit. Kriminella, pedofiler och icke svensktalande har ibland anställts. Daghem har också varit sparmedel för Kommunens ekonomi. Kan man dra in något för barn och gamla gör man det, men kallar det för någonting annat. Min kommun vill stänga de små daghemmen. En stor drar mindre personal.
Det finns fina daghem men hur vet du det – egentligen – innan ditt barn har varit där en längre tid?
Idag ser inte kvinnor det så lockande längre att föda barn till daghem.
Om vi går längre bakåt än till daghemsporten finns mödravård och förlossning som inte riktigt motsvarar kvinnors önskan. Mödravårdskontrollerna är för få för att hinna upptäcka extra behov hos blivande mödrar/familjer. Alla är inte perfekta superglada spiknyktra kvinnor från den dagen de planerade att få barn eller det kanske bara blev så. Eftersom kvinnor skall leva som män, det är måttet, gör en del det. Hur? Tänk efter lite.
Sedan försöker den blivande mamman få plats på förlossningen någonstans. Det finns alternativ i storstäder men bor du på glesbygd, från Dalälven till norra gränsen, är du glömd som födande kvinna. Det finns dock ”föda i bilen” kurser. Jag är säker på att intresset för ett barn till har efter sådan upplevelse krympt till noll. Förlossningsskador var nästan okänt begrepp förr. Nu i den rena ”drive in system” stressas den födande kvinnan. Kanske därför kvinnors underliv får skador?
Ingen anser gravida och spädbarnsmödrar som något speciellt vi bör värna om. Graviditet är ju bara naturligt, se på djuren.
Små barn är inte viktigare än heltidsjobb. Att ta hand om och fostra barn är litet sidojobb som sker under några timmar mellan daghem, jobbet, affären, matlagning och annat hushållsjobb och tid med nödvändighetsartikeln: mobilen. Ve om ungen inte sover, hur ska föräldrar då orka gå upp klockan 6.30 och rycka upp det motsträviga barnet till dagis.
Idag väljer kvinnor sina liv. De har preventivmedel och fri abort. De har modeller i verkligheten och speciellt på Internet. De yngre kvinnorna vill vara vackra, unga, ha pengar att spendera. Många vill ha ett jobb där de gör karriär, blir något eller i alla fall syns. helst på Internet. Många kvinnor ser sitt liv ur sin egen vinkel, inte pappa Statens. De ser sina trötta föräldrar, som har fyllt sin plikt att både arbeta och ha barn.
Dagens unga kvinnor vill inte dit. De har valmöjlighet. Kanske ångrar de sig senare men fruktsamhet är begränsad, inte evig.
Dessutom skrämmer politikerna oss alla om framtiden. Klimatet hotar oss. Det brinnande helvetet alla kommande barn får uppleva, eller var det en ny istid. Vem vill få barn till den Världen? Är det inte bra att kvinnor föder färre barn så Klimatet blir bättre? Är inte Klimatet det viktigaste vi har att ta hand om? Det har låtit så i flera år. Är inte de barnlösa kvinnorna och männen rena miljöhjältar! Många ledande politiker nu eller strax bakåt har inte heller barn. Är de inte modeller för andra?
Den som inte har barn behöver inte tänka: hur Världen ser ut när mitt barn är, säg 10, 20, 30 år…
Hur många krig pågår just nu? Atombomb nästa? Den krigshysteri och verkliga krig som pågår gör inte kvinnor villigare att föda barn. Ingen tycks få stopp på krig. Alla ropar efter mera vapen. Föd flera barn då till kommande krig?
Varför skulle vi?
Och då har jag inte än tagit upp mäns del i det hela. Bara en sak, det sägs att spermier är färre och av sämre kvalité idag hos västerländska män, mindre chans att bli gravid helt enkelt. Vad det beror på kan vi gissa, miljögifter kanske? De som söker hjälp för barnlöshet får köa.
Hälften av gifta förhållanden spricker, fler av sambor. Bara kärlek är inget att bygga på varken för män eller kvinnor. De sistnämnda står ofta ensamma med ungarna och inser att inte pengarna eller tiden räcker till dem själva, knappt bara för barnen. Ingen lockande framtid precis.
Det är också en trend av egoism. Jag vill ha allt nu. Barn är ett hinder till eget liv. Dock saknar inte Världen barn. En del av dem ligger i ruiner efter bombningar, inte var de värda ett liv.
Samhällen får anpassa sig. Söka efter kvalité i stället mängd. Och till sist dör den västerländska civilisationen ut av egen kraft som alla andra civilisationer har gjort. Inte på grund av barnbrist utan att Samhällen rasar samman av sin egen tyngd.
Hur då? Tänk efter. Det finns många möjligheter. Läs gärna:
PS. Chinese grass roots government workers, who spent decades imposing strict birth control policies, are now calling up women in their neighbourhoods to urge them to get pregnant amid China’s demographic crisis.
Från South China Morning Post 28 Oct 2024
PS2 om att ha barn eller inte i England: https://www.bbc.com/news/articles/c4g7x5kl5l8o
Det är tio år sedan det förra kriget mellan Gaza och Israel.
Då la jag ut namn på barn som dog, från båda sidorna. Jag fick hot per mejl. Hotet gällde de palestinska namnen, inte de få israeler. Jag sket i det. Sedan åkte jag till Tanzania, utan Internetkoppling och även utan lust att skriva något. En vandring är helst Internetfri. Några i USA fortsatte då att lägga ut de döda barnens namn. Men de blev för många att leta reda på till sist. Vid ca 500 slutade de.
Idag är det fullskaligt krig som även läcker till Libanon och Iran. Gaza är i ruiner. Beirut på god väg.
Efter kriget tio år sedan hade Gaza krav eller önskemål för att hålla vapenvila. Fylldes de? Vet ej, ser inte ut så. Såg vi ändå en liten upptining i relationer mellan Israel och några arabländer? Jared Kushner, Trumps sändebud, minns ni honom? Visst, det handlade bakom allt om pengar men finns det något idag som inte heter dollar?
Denna gång började Hamas med en oväntad överraskningsanfall 7 oktober 2023, dödade ca 1200 och tog till fånga 250, även barn. (Inte en exakt siffra.) De måste ha förberett sig i åratals, kanske sedan förra kriget. Begrep de inte sitt kommande underläge?
Den israeliska offensiven efter Hamas attack är en av de dödligaste och mest destruktiva sedan andra världskriget, sägs från FN:s sida. Hela stadsdelar är utplånade. Vägar, sjukhus, och kritisk infrastruktur ligger i ruiner. FN säger att Gazas återhämtning kan ta hundratals år.
Ca 43,000 palestinier har dödats i Gaza, siffror upp till 186 000 cirkulerar. Det är svårt att räkna personer i rasmassorna eller de som dött i brist på vård. Ca 690 israeliska soldater har dött. Inga siffror är säkra. Däröver finns det i Palestina skadade, barn som mist sina ben för att ta ett ex. av tragedin.
Nu är de barn som 2014 var 8 – 10 år vuxna. De har ett krigsminne från 2014 och en ny igen, ifall de överlever. Litar de på Israel och Världen? Absolut inte. De söker snarare stark ledning. Så fungerar psykologin. Jag tror att många av dem är med Hamas i strider, kanske just i anfallet mot Israel. Precis som Israel aldrig kommer ur andra Världskrigets fasor kommer Gazaborna för alltid betrakta Israel och även Väst som fiender. Palestinier känner sig övergivna även av de andra muslimska länderna. Hamas hyllades av arabländer medan de fördömdes av väst. Det finns fler i Sverige som också hyllar Hamas. Hyllningar gör inget i praktiken när allt är i ruiner.
Israel i sin sida förväntar sig USA s orubbliga stöd.. Att Väst känner skuld och står på deras sida. Att klandra på judar är ett brott större än allt annat.
Någon politiker till och med föreslår att nytt svenskt medborgarskap skall innehålla erkännandet av Israel och judisk-kristna värderingar.. Vilka andra Regeringar och länder ska vi vanliga människor erkänna för medborgarskap? Och, judar har lite annan uppfattning om vissa delar av den kristna tron än vi har lärt oss i vår kyrka. De erkänner inte Jesus som Messias för att ta den största skillnaden. (Se PS nedan om förslaget.) Demokrati och yttrandefrihet är liksom valfritt för dem som vill rätta till våra uppfattningar. Att en politiker föreslår åsiktskontroll är anmärkningsvärt men inte oväntat. Folk, rätta er i leden!
Alla i Gaza är terrorister i Israels ögon. Det är inte att vända andra kinden till utan öga mot öga… Det här tar aldrig slut. Inte innan palestinier har körts ut till havet. När inget annat än ruiner finns i Gaza. Finns det andra val? I alla fall måste både Benjamin Netanyahu och Hamas kvarvarande ledare bort, att börja med. De är inte trovärdiga. Men, Hamas är folket idag. Vem kan säga annat. Gisslan skall hem till Israel, döda eller levande, det är en nyckelfråga. Om man nu ens vet vart alla befinner sig. De andra arabländerna måste förbarma sig över palestinier och ge dem skydd och vård. Att bistå de stridande med vapen gör inte annat än förlänger plågan.
Ingen borde förse parterna med nya vapen och komponenter. Ingen.
Den där suddiga moraliska gränsen att hämnas är överskriden länge sedan. Kan vi säga till Israel att det är nog nu? Kan de som stöder Hamas förstå att det var uselt val och inte göra om det? Vad fanns det att välja på en landremsa som lever av andra länders välgörenhet, reglerad av Israel, trångbodda bakom en mur?
Skall vi bygga upp Gaza igen? Försörja dem åter? Vänta på nästa krig mellan Israel och palestinier? Varför då? För att vi är så goda? En bra fråga men inga svar. Tiden går inte att backa tillbaka hur usla än konsekvenserna blev.
Kanske borde vi sluta känna skuld för Andra Världskriget? Det kan vi inte lappa ihop hur än vi ömmar för Israel.
PS. ”Människor som hetsar till våld och hotar den judiska minoriteten ska lagföras och i de fall de saknar svenskt medborgarskap utvisas utan pardon. För att ens få ett svenskt medborgarskap bör det, precis som i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt, krävas att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner statens Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judiskt-kristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på…” 26/10-2024
Min lärare Olavi Junus på Socialhögskolan var en briljant och berest person. Han berättade ibland om sina resor om det bidrog till undervisningen. Han hade levt i Afrika med någon stam ett tag. Junus och hövdingen diskuterade krig. Andra Världskriget kom fram. (Jag vet inte vilket år det var då.)
Har någon dött, frågade hövdingen.
Ja, tusentals, svarade Junus.
Vad märkligt, sa hövdingen. Vi slutar alltid när en har dött.
Nu slutar inte krigen i Afrika när en har dött. Det yttrandet känns som en fantasi eller feltolkning. Åtta av de sämsta kriserna i Världen pågår i Afrika:
Vissa krig är eviga, de har som ett eget liv. Kriget på de så kallade palestinska områdena/Israel blossar upp regelbundet.
En av min mors vänner åkte till Israel på 60 talets början. Nej, hon var inte jude utan en av dem som ville se det heliga landet och arbeta en tid i en kibbutz. Hon var sjuksköterska. Eftersom hennes föräldrar var döda hade min mor – den stora släktens matriark – tagit henne under sina vingar. Hon sas vara en syssling men jag varken kände eller träffade henne.
Så hon åkte. Min mor fick några brev från Israel om livet i en kibbutz.
Jag vet inte hur sysslingen hamnade på Västbanken, träffade en arabisk läkare, gifte sig och fick snabbt två pojkar. När sexdagarskriget var över var min mor lättad och väntade på brev. Inget. När hon inte fick ens julkort blev hon orolig.
Att inte skicka ett julkort till min mor var närapå en försyndelse. Hon sparade alla. Det blev mitt jobb att rensa hennes hem efter döden. Det fanns ett knippe brev från Israel i lådan, i en av de fulla med kort och brev. Släkthistoria som hamnade i sopor. Ingen ville ens ha frimärkena.
Mor ringde mig och oroade sig över sysslingens familj. Jag sa att de hade säkert flyttat till Jordanien redan innan kriget. Maken hade släkt där, det hade mor berättat tidigare. Postgången var usel, sa jag till henne. Brev försvinner. Jag sa inte att kanske hon hade fullt upp och hann inte skriva. Eller att de inte hade klarat sig.
Det förblev mysterium.
Vilket krig i ordningen pågår nu i Israel – Palestinaområdet? Ett krig som sprider sig. När kan vi kalla det Världskrig? Är det enbart Världskrig om Västländer är bokstavligen inblandade inte bara förser stridande parter med vapen?
Är det inte Världskrig när trupper och vapen fraktas Världen runt? Är inte vi alla inblandade på något sätt? Med tillverkning, vapen, soldater, bistånd, hat eller hurrarop.
Bild från Gaza: https://pixabay.com/sv/users/hosnysalah-10285169/
Omkring Suezkrisen 1955 gjorde min skola en insats för fred och förståelse av andra länder och människor. Det var vi elever som skulle skapa fred genom brevvänner. Tanken var att vänner skjuter man inte, eller något sådant. Vi hade inte än hunnit på historielektioner till Andra Världskriget, men alla hade mer eller mindre erfarenhet av det. Någon organisation förmedlade brevvänner Världen över. Mest var det europeiska barn men även långt borta som i Mellanöstern. Varje blivande brevvän presenterades med kön, ålder och adress på en klisterlapp. Programmet riktade sig för barn i 13 – 14 års ålder som ansågs kunna nog engelska.
Jag tog en lapp utan att kolla vem. Jag hade redan en brevvän i Tanzania förmedlad genom en missionär mina föräldrar kände. Men jag skrev ett brev till den italiensk pojke som stod i lappen. Jag skickade med en bild på min familj, inte foto utan tecknad. Jag var bra på att teckna från mall och hade vunnit priser i tävlingar. Foto hade jag inte råd med.
Jag fick bara några brev, sedan dog det. Även kontakten från Tanzania tog slut. Flickan lämnade missionsskola precis före examen. Hon var omkring 16 och skulle bli lärare för de yngsta barnen. Hon försvann. Senare fick jag veta att hon hade gift sig, det var därför hon lämnade skolan. Hon fick flera barn. Om hon lärde sina barn att läsa vet jag inte.
Min ena bästa kompis tog ingen lapp men den andra började brevväxla med en pojke från Libanon, Beirut, Österlandets Paris. Då, nu är det en stad i fritt fall. Pojken skickade fotografier från sitt hem och sig själv. Allt såg ut att vara betydligt finare än våra enkla hem, ett stort vitt hus. Hon skickade också en bild till honom. Hon var söt och hade ett fint lockigt hår. De fortsatte att brevväxla. Den andra Julen fick hon ett paket. Vi tre öppnade det tillsammans. Det var ett stort block dadlar. Hon blev lite besviken.
Då kom jag på en julklapp min mor hade fått en gång från sin arbetsgivare. Det var en nysta strumpgarn. Vi tyckte att det var snålt. Men någon sa, nysta upp det och inne var en stor sedel.
Nu sa jag att hon skulle spräcka blocket med dadlarna. Ja, inne var en ring i en box, såg ut som av guld och en diamant. Hon blev lite hagalen och lät en guldsmed titta på det. Vilken dyrgrip. Sedan kom ett brev med frieri, inte riktigt utan önskan om ett löfte för båda var ju än barn. Nu började min kompis svettas. Samtidigt var hon glad. Tänk, hon var nästan förlovad, först i klassen.
Hon fick inte ha ringen i skolan. Regler över smycken och kläder var stenhårda i flickskolan. Och hon var ju än ett barn.
1958 var det oroligt igen i Libanon (läs t. ex i Wikipedia). Sedan kom ett brev från hans föräldrar. De berättade att pojken hade dött i någon strid. Hur och vilket bråk det var fick vi inte riktigt klarhet i. De skrev också att hon fick behålla ringen.
Så slutade hennes brevskrivande. Det blev ett slags trauma. Hennes far hade dött i andra Världskriget och nu detta. När hon äntligen förlovade sig på riktigt kunde hon inte gifta sig. Paret flyttade sitt vigseldatum om och om igen. Jag vet inte hur det gick. Jag flyttade till Sverige och hon skrev inga brev.
De flesta brevkontakterna i skolan hade dött snabbt även för andra. Men för vissa av oss hade Världen öppnat sig en smula. Flera av oss önskade resa – någon gång. Svårt att tänka idag att varken TV eller Internet fanns, radion hade en kanal. Det var lärare, dagstidningen, dess reportrar i Världen och böcker som förmedlade kunskap. Kanske en och annan film, de nyhetssvep som visades innan den riktiga filmen började. Missionshuset var fullt när missionären höll föreläsning med bilder om fjärran länder. Få reste än ut till Världen för bara nöjes skull. Även Sverige var långt borta. jag var den första i min släkt som reste utomlands, om kriget inte räknas.
Nutidens unga har föga uppfattning om hur deras mor- och farföräldrars liv och ännu längre bakåt var i skolåldern. Hur Världen var då, under och efter Världskriget. Det är smått obegripligt.
Bärare, Kilimanjaro.
2014 besökte jag Tanzania, safari och bestigning av Kilimanjaro, födelsedagspresent från mina barn. Den kristna missionen och deras skolor fanns nog inte längre men muslimer försökte omvända de stammar som än levde enligt sina gamla seder. Jag blev nästan chockad över hur landets utvecklingsnivå var efter så oändligt många års massivt bistånd från Sverige och Finland. Än bar kvinnorna i stan vattendunkar på huvudet och strömmen stängdes av på nätterna även i de fina hotellen. Men jämlikhetsprogram hade de, bistånd från Sverige.
Världen är öppen idag. Dock vet vi ganska lite om den vanlige människans liv i länder längre bort. Det är katastrofer och kändisar som syns. Diverse TV och Internet-program visar den västerländska nutida kulturen. Ofta är det bara skräp och ett slags dödsryckning.
Barn skriver inte brev. Lärare säger till och med att de inte kan skriva så det är läsligt.
Varför skulle de skriva handstil när mobilen finns? Jag skadade tummen i Skottland av en av dessa korkar som är omöjliga att öppna. Världens nyheter stängdes. Jag kunde inte öppna telefonen med tumavtryck. Vad var den där koden till telefonen, ett av de alla man behöver?
Att vandra West Highland Way är inte komplicerat. Den är bara 154,8 kilometer men går genom olika naturtyper, skog och hed samt berg, och ger en bra uppfattning om det skotska höglandet. Leden är tydlig och ok märkt, dock kom inte ledmärkena alltför ofta. Fanns det inga var det bara att gå vidare på vägen. I korsningar fanns märken. Det är svårt att gå vilse.
Det krävs inga generella tillstånd. Övernattning finns i hotell, hostel och camping. Vill du inte bära din packning finns transport för den. Gruppturer med ledare finns också. Tältning är fri utöver vissa ställen. Tältning är förbjudet längs Loch Lomond. Det finns dock möjligheter till tältning på camping och utvisade platser samt en plats som man kan beställa och betala vid Lochan Maoile Dhuinne, några kilometer före Rovardennan. Endast fem platser per natt. Det finns också några bothy, som Doune Byre, några kilometer före Inverarnan, gamla uthus som ägarna låter vandrare använda.
Beinglas camping i Inverarnan kan rekommenderas. Bra shop. Dessutom ligger det på ett område där tältning är förbjudet vid River Falloch. https://beinglascampsite.co.uk/
Att hitta tältplatser var inte svårt. Dock kan skogspartier vara nedskitade av toalettpapper med mera. Kan folk aldrig lära sig att ta med sina sopor! Än en gång tänker jag på Pacific Crest Trail 2018. Har aldrig sett så ren led, någonstans. Råkade inte se några sopor alls. Håll Skottland rent gällde tydligen inte trots påminnelser på deras Internetsidor. Det var det enda negativa på turen.
Det fanns en del nyttigheter längs leden. Vattenkranar/pumpar fanns på flera ställen vid hotell och i tätorter man passerar. Jag använde min vattenrenare få gånger. Dock finns det gott om vattendrag för den som vill.
Små skåp med dricka, glass, diverse ätbart och kakor, så kallade Honesty Box fanns på den södra ledhalvan. Du tog vad du önskade och la pengarna i en burk.
Mat finns att köpa i affärer, camping och restauranger som passeras. 2 fikavagnar fanns på leden med snacks, kaffe och dricka. Dock kan det vara svårt att hitta typisk mat för vandring som frystorkat. Det kan vara smart att ha lite med sig. Läs reglerna först. Maten man tar in i landet bör vara tillverkad i EU och länder med EU avtal som Norge ifall tullen skulle kontrollera. Det finns regler på https://www.gov.uk/bringing-goods-into-uk-personal-use
Jag avstår från att recensera den engelska maten. Åt en enda middag på en pub. Jag fyllde på min medhavda frystorkade mat med färdiga smörgåsar, nudlar, ost, juice och i Beinglas camping fanns mm kokta ägg och gröttuber. Fish and chips åt jag för att fira avslutad tur.
Gas av olika sorter fanns på flera ställen, köpte en tub i Milngavie Spar, precis vid starten.
Det kan vara bra att ha lite skotska pengar för betalning av småsaker eller när Internet inte fungerar. Ja, de har engelska pund men gör egna sedlar. Se till att shoppa upp resten på flygplatsen eller byt ut de till engelska sedlar.
Bussar gick till städer/byar längs leden så man kan avbryta, hoppa över eller fly regnet. Tidtabellen är förstås inte alltför tät. Även tåget passerar några ställen som Crianlarich, Tyndrum och Bridge of Orchy samt Fort Williams.
Flyglinjer går till Edinburgh eller London – Glasgow. Jag bokar alltid alla biljetter till starten före resan. Flög Arlanda – Edinburgh direkt. Buss från flygplatsen till Glasgow busstation ca en timme och sedan lokalbuss till Milngavie, bussen stannar en kort bit från ledens början. Till stadstrafiken som till startplatsen Milngavie är dock onödigt att köpa biljetter innan. Du betalar i bussen med ditt bankkort. Ja, du kan alltid betala i bussen men från flygplatsen kan det vara fullt – det var fullt – och har du inte bokat får du vänta till nästa tur, eller nästnästa som har plats.
Tillbaka åkte jag tåg till Edinburgh. I Fort Williams säljer tågstation biljetter, du kan köpa resan ändå till flygplatsen och försäljaren till och med skrev anvisningar till mig för hela resan. Du bör ha en biljett innan du kliver på tåget. Det blir inte trevligt att åka utan, såg jag. Tåg till Glasgow, byte till tåg mot Edinburgh, stopp på Haymarket och därifrån spårvagn till Flygplatsen. Tappa inte biljetten! I Glasgow och Haymarket finns låsta spärrar ut och in och en stenhård kontroll.
Att passera in till Skottland på Edinburgh flygplats var smidigt, du skannar själv ditt pass och är det rätt pass, alltså av godkänt land, öppnas spärren. Inga mera kontroller. Att flyga från Edinburghs flygplats hem var inte det smidigaste. Du köar för att checka in, inga automater. De väger bagaget och gnäller om väskans storlek och vikt. Min 60 liters ryggsäck vägde inte över tio kilo. Den var i flightbag precis som på ditresan. Men nu bedömdes den skrymmande och jag fick bära den i väg till suckande personer som skulle kontrollera och lasta separat allt till planet. Jag avstår att skriva deras kommentar.
Hava tålamod.
Däremot kan du glädja dig åt en rejäl whiskysamling på flygplatsen med hyfsade priser. Jag köpte en flaska av min favoritwhisky, 18 år. Vinsten var 35% av Systembolagets pris. Alltid något på dessa dyrtider.
Guideböcker och Internetsidor finns det gott om. Den officiella sidan om West Highland Way ger all behövlig info.
Jag har träffat flertal människor jag inte känner men som har bott nära mig eller gjort saker av betydelse för mig, varit med i samma historiens gång. När jag tänker efter finns det flera av dem som har kommit till min väg på ett oväntat sätt när jag har varit ute på vandring.
En av dessa gav mig lift och hjälp på PCT. Vi upptäckte vår gemensamma nämnare, arbete i Vietnam. Han var en av de sista amerikaner som lämnade Saigon, som föll 30 april 1975. Han hade skickats dit i slutet för att ”städa upp”” som han sa. Jag var i Vietnam senare för att vara en liten, blygsam del av uppbyggnad.
Varför råkade just han befinna sig på den platsen, vid Sacramento River, 1502 mile på PCT (bild nedan) när jag kom ut till vägen från skogen?
Det blev det bästa samtalet under min PCT vandring.
Nu på West Highland Way mötte jag två män, något yngre än jag. Det var min första dag, Hade börjat gå snabbt efter resan och en kopp kaffe med smörgås i ett fik på startplatsen Milngavie. Jag hade kanske gått fem kilometer. Det började skymma. Jag satt mig på en bänk vid vägen. Gå, eller vända. Jag hade nyss passerat en lämplig tältplats.
Då kom två män och sa att bänken var för två personer. Vart är ditt sällskap?
Jag pekade uppåt, mot himlen. Sorry, sorry, sa de. Jag sa dock att jag vandrar nästan alltid ensam.
Vi gick följe ett tag. Den ena männen hade bott flera år i Sverige och arbetat för ett Internationellt Kompani. När han sa vart han hade bott hade vi varit nästan grannar i 8 år men aldrig träffats. Sedan hade han återvänt till London och även jag hade lämnat Stockholmstrakten för ett tag. Nu var de båda på ett släktbesök i Skottland. De hade åkt en bit och tagit en promenad på West Highland Way.
Det var liksom magi. Världen var liten.
Vi pratade om utvecklingen i Sverige och i England. Invandring, kriminalitet, den vanlige jobbarens ekonomi. Om skolan. Om pensionärer. Politiker som liksom alltid hänger efter. Allt var tämligen lika i våra länder på många avseenden. I de negativa delarna så att säga.
Det positiva har du framför dig: naturen, sa de. Skottland är så vackert.
De tyckte att jag skulle gå till en camping i alla fall, ensam som jag var. Det fanns en ganska nära. De klev in i sin bil och jag vinkade adjö till dem. Snart kom jag till en plats som passade för tältning. Dimman la sig. Tystnad. Inte ens ett får bräkte.
Mina första timmar på leden var över. Det var så lättsamt att gå, park, byvägar, hage. Det blev mer ansträngande så småningom. Bakom en stenmur, under träden sov jag min första natt på West Highland Way. Stenmurar kom det att vara gott om, de flesta mossklädda, resultat av ett hårt arbete från tiden länge sedan.
Jag måste tyvärr gå nu, sa värdinnan vid frukosten på Bed and Breakfast. Men stanna kvar tills ditt tåg går. Det regnar ju idag. Lämna bara nyckeln i din dörrlås när du går.
Lämna nyckeln i dörren!
Hon önskade mig lycka till på resan. Där satt jag i huset på Fort Williams huvudgata och undrade: Fanns det kvar platser där man kunde lämna nyckeln i dörren och ingen kommer in och stjäl något eller förstör?
När jag lämnade huset satt en lapp på utsidan på den öppna ytterdörren: Kommer klockan 16. Värdinnan.
Hur många engelska serier har vi sett under årens lopp? Ofta kriminalserier. Där finns nycklar under blomkrukor eller ovan dörrkarmen. Nu kändes det som i en engelsk serie. Nyckel i dörren. Bara de obehöriga utan moral och något ont i sinnet skulle använda nyckeln och gå in.
Övrigt var det inte så engelskt. Inga marmeladburkar eller marmeladsmörgåsar gömda i väskan, utan dessa irriterande små paket av smör och marmelad vilka man får i hotell. Te från tepåse. Det sägs att drottning Elisabeth hade egna tepåsar med sig på resor. Tepåsar för en drottning? Vad gnällde jag för.
Precis före resan till Skottland hade jag gjort en långpromenad med en granne. När jag stängde dörren och låste bara ett lås sa hon; men överlåset då. Jag skippar det för så kort tid, sa jag och hon tyckte att jag var nog lite dum.
Nej, inte lämnar vi dörrarna öppna.
Nu återstår bara bilderna och minnen från min skotska vandring. Och den där tacksamma känslan att allt gick väl, inga vurpor eller andra missar. I tält har jag alltid känt mig trygg, tryggare än i den så kallade civilisationen. Få våldsverkare riktar sig in på ödemark. Där finns föga av värde i pengar räknat att hämta.
Hur blir en plats berömd idag? Det är knappt händelser som skrivs in i historien utan en filminspelning, en kändis eller nu mera mord. Hastigt passerar man sin vanliga gamla gata och nu finns det bilder, blommor och ljus på den. Någon blev skjuten.
Det är obehagligt. Min gata, en mordplats.
Nu tänkte jag ändå på de trevligare platserna, de som har valts ut att filmas till en biofilm. En av de platserna passerade jag på West Highland Way. Jag hade faktiskt sett framemot den platsen nära Kingshouse, en mäktig plats på den skotska heden. James Bond hade sin del i det.
Jag gillar James Bond filmerna, dock endast de med Daniel Graig. Han gjorde Bond till en mer vuxen man, han jagar inte kvinnor i varenda stund. Han är rå men känslosam. Dessutom sexig på ett sätt han inte behöver framhäva varje kvart. Både Bond och M är patrioter till den grad att det finns inga gränser. Allt för England, Världens navel. De har inte accepterat Englands krympande maktsfär.
Jag närmade mig platsen där Bond åker med M förbi i Clen Coe bergen Tre systtrar. West Highland Way passerar platsen så inga omvägar krävs. Närliggande hotell King`s House tillät tältning bakom hotellet vid flod Etive. Flod? En mindre sådan men marken var blöt.
Vädret var inte riktigt på min sida. Inga solnedgångstoppar. Moln täckte bergen.
Så, filmen Skyfall har till en del filmats i Skottland i Clen Coe och Clen Etive. Bond beskrevs av skotskt ursprung. Kanske beror det på att Ian Fleming var förtjust i Sean Connerys prestation i Doctor No. Connery var från Skottland. Flemings familj ägde också en stuga i Clen Etive, nära Clen Coe. Så, Bond fick sina rötter i de skotska högländerna.
I en sekvens i filmen ”Skyfall” stannar Bond bilen, hans Aston Martin, under hans och Ms flykt. M och Bond står en stund på en plats framför ett bergslandskap. M ställer en personlig fråga, ovanligt för henne. Topparna Buachaille Etive Mor och Buachaille Etive Beag syns, men det finns en topp till i skymundan, därav namnet Tre systrars. Tidigare var platsen markerad som Skyfall viewpoint på Google Maps men nu heter det Altnafeadh Viewpoint.
Skyfall är ett vattenfall på flod Etive, inte fiktiv hem för Bond. Dock får man en uppfattning om att någonstans på heden finns resterna av huset som brändes i filmen.
Att placera Bonds hem till en hed, enskilt, övergivet, tomt, är en bild av hans liv. Hans jobb äger honom. Skyfall är den filmen där M visar mer av sitt jag och Bond sin bindning till sin chef.
Huset för filmen byggdes på en helt annan plats.
Folk åker, stannar på vägen och ser inte bara den historiska Wee White House Glen Coe utan en plats där filmdrama har spelats in. Det finns turer att boka in, James Bond platser i Skottland. Men de flesta – antar jag – ser på den mäktiga naturens skönhet, inte en fiktiv spionfilms plats.
Det var så vackert! Ödsligt, om man borträknar alla bilarna.
Varför blir vi fascinerade av platser som har haft del i en film? Kanske blir filmen mer verklig? Kanske känner vi en delaktighet när vi besöker kända platser ”jag var där”. Kan hända att en liten dröm blir uppfyllt. Jag hade mina fötter på samma plats som …vem den nu var. Vi blir en del i historien.
Det är ju så att en kändis, sångare, filmstjärna eller dokusåpastjärna kan samla hur mycket folk som helst medan de riktiga stjärnorna, de som gör vårt vardag och liv bättre får föga uppmärksamhet.
Nu stod jag där och såg molnen och dimman lägga sig över bergen.
Jag satt upp tältet. Jag hade gått 20 kilometer. Mitt mål var 16 km om dagen. Jag gick in på King`s House hotellbar och beställde en whisky, den rökigaste de hade, inget Martini. Hotellet hade en fin restaurang där hovmästaren ledde folk till bordet. Jag kände att en lite skitig vandrare hörde bäst till tältet. Jag satt dock en bra stund i värmen med mitt glas och kände mig lagom skotsk.
Dimman var nu tät. Sista resterna av dagens ljus hängde mellan molnen över hotellet. Jag såg knappt mitt tält. Jag kröp in i det fuktiga tältet och var nöjd med dagens vandring.
Det har uppstått en storm i vattenglas på grund av en bröllopsgäst. Eller kanske är det en krusning i lattemuggen. SD ledaren Åkesson har gift sig och pressen hade tid att granska vilka var inbjudna. En person höll inte måttet. Pressens mått alltså. Han hörde visst till ett motorcykelgäng.
Så förfärligt! Vilket moraliskt magplask. Det ropas Åkessons avgång.
Skallgången går. Pressens domstol kräver ursäkter. En del skruvar sig.
Det finns mycket personundersökningar att göra på den kriminella branschen.
Cirka 14 000 personer bedöms vara aktiva i kriminella nätverk, och ytterligare 48 000 bedöms ha koppling till kriminella nätverk i Sverige. 5400 bedöms vara under 18 år. Däröver finns 600 kriminella utomlands som styr verksamheten i Sverige. Detta visar en ny lägesbild över gängkriminella som Polismyndigheten har tagit fram på uppdrag av regeringen.
Jag tycker det låter förfärligt. Risken finns att du har en kriminell hemma som kompis till ditt skolbarn. Kanske är din mångåriga vän gift med en olämplig person. Eller en mamma du känner från barnens skola är gift med en knarklangare i någon klan du inte har en susning om. Och tänker du hur en kaffe kan kosta 20 spänn i din lokala kiosk när det kostar 42 utanför?
Det är svårt att undvika kriminella och omoraliska kontakter, både dömda och icke dömda idag. En och annan av dina kontakter eller till och med anhöriga kan falla i brottslig bana. Ska vi då genast säga upp alla kontakterna för att vara moraliskt överlägsna?
Motorcykelgänget Comanches i Sverige beräknas vara mellan 20 och 25 personer. Vilken stor Samhällsfara utsätter de oss vanliga medborgare? Minimerar jag? Absolut. Storleken har betydelse.
Nog tycker jag att pressen och alla tyckare bör ägna mer åt problemet barn som går på gatorna och affärscenter tungt beväpnade och skjuter. Som dödar för några slantar. Som råkar ta ihjäl personer som inte har något mer klankriget att göra. Som skrattar åt straff som inte är straff utan lite vila mellan uppdragen. Har median några lösningar för dessa vandrande bomber?
Kanske kunde pressen också ha en rejäl kampanj mot droganvändning som – enligt dem själva – svarar för 75% av gängens inkomster. Kampanj krymp pengarna. Inte? Kanske någon av skribenterna fixade kokain till lördag som tröst åt de tunga saker som skrevs under veckan? Gynnade kriminalitet alltså.
Åkesson är så mycket viktigare för pressupplagor. Vänsterns utvalde skurk och hot mot demokratin.
Hade det inte varit Åkessons bröllop utan någon från vänsterhållet hade olämpliga gäster inte fått en rad. Median hade ägnat spaltmeter för klänningar och hur mysigt det var med kärlek.
Kanske ett reportage från någon av våra klanledares bröllop nästa gång? Den gästlistan kan vara mer än intressant.
Vi har nu en uppmaning för varje politiker: ha en kontroll över vem du umgås med ur rätt moralisk synpunkt, definierad enligt press förstås.
PS1.Ingen lämplig bild men sten är ju bilden av svensk brottsbekämpning. Dessa är från Kinnekulle.
PS2. I Sverige är du oskyldig tills du döms enligt någon paragraf. När du har avtjänat ditt straff är du åter oskyldig. Moral är inte straffbart om det inte sätts i kriminell aktion. Komplicerat.
PS3. Stormen ökar. Nu vill jag ha en klar regel över vilka personer vi får känna och umgås med utan att bli dömda som parasiter, omoraliska, icke tillförlitliga mm. Visst vore det bra om vi bara umgås med de moraliskt högstående personerna men jag tror inte det finns så många sådana kvar.
PS4. Nu ylar helgonet Busch att hon minsann inte hade gått på Åkesson bröllop om hon vetat vilka omoraliska människor gick dit. Påminner bara om hennes obehagliga husköp och strid med en gammal man. Det var omoraliskt.
Hur svår är en led? Det mäts nog med kombination av din benstyrka, nivån på din kondition, ork och lite ålder också. Samt viljan att klara det. Jag tror att viljan betyder ibland mer än konditionen.
Hur svår var West Highland Way? Inte alls svår kan jag säga. Men det fanns jobbiga upp- och nedgångar samt väl så kämpiga bitar längs stranden av Loch Lomond. Ja, man går inte på stranden utan på en stenig kant. Jag bedömer förstås enligt min 82 åriga kondition och bristfällig träning. Jag tältade i stället de tjusiga hotell som fanns tillgänglig vid den skotska leden. Många andra fick sin packning fraktad mellan hotellen. Jag bar förstås min.
Hur var då leden? Varierad. Fin. Usel. Enkel. Allt.
Efter att ha bokstavligen kravlat uppåt och glidit på rumpan neråt funderade jag om jag någonsin hade vandrat på en bit av led i sämre kondition.
Nej. Inte.
Det var dag 6 mellan Inversnaid och Inverarnan längs Loch Lomond. Stig var det knappt, bara lite yta av lera mellan stora och mindre stenblock. Mina ben räckte inte alltid till att kliva upp och ner. Jag hade dessutom tränat helt fel. Jag gick i skogen. Jag borde ha klivit på trappsteg, två, tre trappor i taget. Nu fick jag bokstavligen kravla upp och ner några gånger.
Dagen före hade också varit bitvis hård. Leden längs sjösidan Loch Lomond var helt enkelt jobbig. Men sedan tältade jag på en magisk plats, som jag hade bokat och betalt, Lochan Maoil Dhuinne, en näs mot vatten. Friden var genast total. Endast fem tillåtna tältplatser, Det är fri tältning i Skottland men vissa områden var förbjudna, som just stranden på Loch Lomond Nationalpark.
Men nu var det jobbigt värre. Jag insåg att en gammal kvinna med korta ben och denna bit av leden var en usel kombination.
När leden lättade kokade jag soppa och kaffe. Märkligt vad allt kändes så bra igen.
West Highland Way är helt enkelt varierad terräng. Den börjar med parkvägar. Går genom fårhagar, byvägar, smala landsvägar och igen på en stig genom kullar av gräs. Skogar, lärk och rönnbär, stora ekar, ibland en känsla om sydligare platser. Sedan går leden upp och ner, upp och ner. Den första uppgången är leden mot och förbi Conic Hill, gränsen mellan det skotska låg- och skotska höglandet. En stenig väg upp och en stenlagd ner. Men allt beror också på det skotska vädret. Kunde ha varit en fin stig om det inte hade regnat och haglat både upp till kullen och ner. Dock var det skotska vädret sedan nådigt hela tiden med även sol i flera dagar.
Skottar stenlägger stigar. Det är fint i torr väderlek.
Efter sjöstrandens mödor kommer man så småningom till Bridge of Orchy och Rannoc Moor, de höga bergen och det skotska hedlandskapet. Genast infinner sig en magisk skotsk känsla, det var så här jag föreställde mig högländerna. Gräs och ljung, dalar omgivna av höga toppar, ruiner, ett ensamt får, inga andra än jag. (De andra går alltid snabbare än jag.) Känslan att den skotska historien har utspelats just här, med strider, böner, ära, kärlek och falskhet…
Det är bara magi.
Alldeles i slutet mot Fort Williams går leden på en bred grusväg. Den biten neråt tog värst på knäna, sa en ung man som vilade vid vägkanten. Vi beundrade Skottlands och Englands högsta berg, Ben Nevis 1344m en stund. Sedan kom asfalten, bilarna och snart var man i en stad med en genomfartsled och bara längtade tillbaka till tystnad och West Highland Way. De 154,8 kilometerna tog slut alldeles för snabbt.
Det tog mig tio dagar men ett av de var en resdag till leden och den näst sista dagen vände jag om en bra bit för att kunna ha en natt till i ödemarken i stället nära civilisationen.
Vad är ödemark och vad är civilisation är dock en svår fråga idag, om du ser på nyheter från Världen.
Ben Nevis, en gammal vulkan 1 344m.
Om film och Skottland på West Highland Way nästa gång.
Jag hade passerat Tigh-na-sleubhaicg och Lairig Mor, näst sista dagen på min West Highland Way vandring. Det första huset var raserat, ytterväggarna visade än dess tidigare konstruktion. Den andra hade lite stenar kvar. Århundraden sedan gick kor och får här på sommarbete, människor bröt sten och byggde murar för att skydda djuren och mot den fientliga omvärlden. Många krig har pågått här, ofta mellan religiösa grupper som 1645 slaget om Inverlochy.
Nu var dock inga slag i gång utan något djur ylade. Den lät som en varg. Ett kraftfullt upprepat ylande löd genom dalen, någonstans uppe på berget. Jag spanade men ingen rörelse syntes. Det fanns ju inga vargar i Skottland, de försvann redan på 1700 talet. Ända trodde jag mig kända igen ljudet från en vargnatt i Hamra.
En man kom mot mig och jag undrade vad det var.
Hjortar som slåss om sina honor, sa han.
Men de låter inte alls som i Kingshouse. Där slogs hjortarna halva natten nära tältplatsen, sa jag. .
Varje område har sin dialekt, sa han. Går du bara tre mil åt något håll så låter hjortarna helt annorlunda.
Som vi människor alltså?
Kanske är språket det mest ursprungliga vi har? Det äkta? Även bebisar gråter med olika toner beroende på sin plats i Världen. Vi har vår egen tonart, ihop med de andra i vårt närsamhälle
Sedan möter vi Staten, vad de ser som rätt språk. Det har till och med förbjudits barn att prata språk som inte har ansetts rätt i skolan, speciellt de udda dialekterna. Idag pågår kampen om att alla skall lära sig det språket som majoriteten talar, i vårt fall svenska. Men, vi har en flora av språk, som i Babels torn. Oavsett Staters vilja att rätta till våra uttal och uttryck.
Du pratar inte till din baby ett språk du inte kan riktigt. Du pratar ditt hemspråk. Ditt språk. Du förmedlar ett arv av uttryck.
När vi tar till oss ett nytt språk förlorar vi en del av vårt känslouttryck. Även i Sverige har vi områden där språket är så fattigt att bara de invalda förstår. Dock är språket det som förenar oss. Eller lämnar oss utanför.
Själv har jag förlorat utvecklingen av finskan. Det finns så många nya ord och uttryck jag inte kan och förstår efter mina 60 år i Sverige utan andra finska kontakter än julkortsnivå. Men även mina äldre släktingar där borta har svårt med alla de uttryck som har kommit till när Världen tränger sig på och vill ha sin del i språket. Jag bryter dock på finska. Jag har tröstat mig med vår drottning inte heller har den äkta svenska tonen i sitt tal.
Och – vad är det äkta svenska språket idag?
När jag skriver detta har jag nått till slutet av West Highland Way, från Milngavie till Fort Williams, 154,8 kilometer. Låter kort men leden är bitvis svår. Jag bor nu några nätter i Bed- and Breakfast i slutpunkten Forth Williams. Jag förstår inte vad skottarna säger. När de ser min oförstående min byter de till engelska, den engelskan vi andra kan.
Jag tror att språket och språkets tonart är vårt arv, det vår biologi och omgivning har lärt in, det som sitter lik vårt eget djupa uttryck av känslor. Vårt fönster inåt och mot Världen. Även djur har sin egen ton beroende på födelseplatsen och den omsorg omgivningen erbjuder dem.
Jag frågade en gång en pojke med vilket språk han tänkte med. Hans omgivning försåg honom med tre språk, två i familjen och en i skolan. Men han visste inte vad jag menade. Han ägde inget språk. Något att tänka till når politiker vurmar för nya språkbud.
Mer om West Highland Way, årets andra vandring, i nästa inlägg.
Vi var alla Charlie Hebdo. De bilderna om muslimer var ganska ska jag säga vågade. Och så dog de för bilderna i sin tidningsredaktion och vi alla skrek vi är Charlie Hebdo. 12 döda och 11 skadade i den islamistiska attacken. Ytterligare 5 döda i gisslandrama. Vi var upprörda. Att uttrycka sig är fritt i Europa, sa alla. Många återpublicerade deras bilder, även jag. Tidningarna ropade Charlie Hebdo med deras bilder på framsidan.
Det var 7 januari 2015.
Vår egen tecknare var Lars Vilks. Han ritade en rondellhund 2007 till en utställning ”Hunden i konsten” vilket tolkades som hån mot Muhammed. Den teckningen visades inte. Han fick försvinna för han fick ett pris på sitt huvud. Inte var vi särskilt ömmande för Lars Vilks. Kostar pengar, sa någon om hans personskydd.
Yttrandefrihet är komplicerat. Det har i flera fall uttrycks med att bränna en bok, brännaren säger boken är Koran. Det gavs polistillstånd till branden. Det är OK att bränna böcker på gatan. Jag trodde att elda öppet i stan var en brandfara. Nej, det var yttrandefrihet.
Nu publicerar Rickard Jomshof två bilder om flyktingsituationen, gamla bilder publicerade några år sedan av Imtiaz Mahmood. När jag går på Mahmoods X sida är det fullt av bilder som gör sig lustig, nedsättande, realistisk och även hatfull mot muslimer.
Jomshof är anmäld för hets mot folkgrupp. Nu ropar vi inte vi är Jomshof utan muttrar dessa SD are igen. Hade det varit en skämtteckning om kristna hade ju ingen brytt sig om. Är också det hets mot folkgrupp?
Är det OK när en fransk tidning hånar islam? Ingen blev åtalad när vi återpublicerade Charlie Hebdos bilder. Är det OK att bränna religiösa böcker? Ja för båda. Men ve om du återpublicerar en bild som handlar om invandring, redan sedd säkert av tusentals. Då blir någon upprörd i Sverige där yttrandefrihet hålls högt. I valda tillfällen i alla fall.
Invandring är vårt grus i skon. Det skaver jämt.
Jag återpublicerar inte, nu. Men döms Jomshof för yttrandefrihetsbrott då blir det ett annat läge för tolkning av just yttrandefrihet.
Hela lagen måste skrivas om. För, den är från en annan tid i Sverige.
Bild: Lars Vilks.
PS. Finns det någon som inte har klantat till sig på Internet, brutit mot någon lagregel? Skickat vidare något, snott en bild, citerat mer än tillåten antal bokstäver eller skrivit något man borde hålla tyst om? I så fall räck upp en hand!
PS3. En till som återpublicerar en opassande bild. Joar Forssell, L, sitter i riksdagens utrikesutskott och är Liberalernas talesperson i utrikesfrågor. Efter explosionerna i Libanon återpublicerade han en bild på X, med texten Shalom på en personsökare. Bilden lades upp på Forssells officiella politikerkonto men togs ner senare. Men han sitter kvar. Det var inte så farligt. En enkel utrikesfråga.
Uppdatering: Är du nyfiken på bilderna har Aftonbladet återpublicerat de. Skall Aftonbladet åtalas för rättvisans skull?
Något roligt om det väl så bedrövliga USA valet. Först puttade Vita Huset ut en kandidat, den sittande presidenten. Sedan utnämnde vicepresidenten sig nästan själv till en ny presidentkandidat. Inga andra tävlande där inte. Trump för sin del var snart en självklar kandidat när de andra hoppade av i tur och ordning.
Kampen pågår om presidentposten. 5 november är själva valet. 20 januari inträder den nye presidenten till Vita Huset.
Det har varit en rörig och även farlig kampanjperiod. Den röda kandidaten, Trump, var nära att skjutas. Den blåa, Harris, vägrar prata med pressen. Någon sa att en sångare som är poppis just nu räddade demokratin när hon sa sig rösta på Harris. Räddade demokratin? Var det så enkelt?
Vad vill de? Det är något oklart i alla fall från Harris sida. Det är alltid oklart när man lutar åt vänster. Hur mycket då? Var hon inte beredd på de svåra frågorna: ekonomin, gränsen, vapenmakt? Hon har ju haft 3,5 år på sig att fixa en del av sina hjärtefrågor.
Oavsett, kampanjerna känns smaklösa. Enorma summor av pengar rullar in och ut. Ge mig två miljoner dollar just nu, ropar Harris. Köp en keps, manar Trump.
Men även kakor har sin del i valet. Enligt kakor är valet redan över.
Lochel´s Bakeri i Hatboro Pennsylvania har ett uppsving I valkakor. Du kan köpa en kaka – cookie – med Trump eller Harris som dekoration. I valet mellan Trump och Harris har Trump en överlägsen vinst. Fredag morgon var 5200 Trumpkakor sålda mot Harris ynka 500. Covid tog hårt på verksamheten så varje kaka behövs.
Gillar inte demokrater kakor? Är det för hälsovådligt?
Kakor beställs även till andra landsdelar, de röda alltså.
Harris leder i polls med en hårsmån i Pennsylvania men Trump i kakor. Vill du läsa mer om vad de båda kandidaterna vill och lovar gå till deras hemsidor. Alltid bra att veta innan man börjar attackera eller beundra någon.
Britterna har legat framme i rätten att välja kön. Män som sa sig vara kvinnor skulle till kvinnofängelse. Kvinnor menstruerar inte, det är ”människor som menstruerar”. Att ”gå ut” och säga sig vara annat än sitt biologiska kön väcker rubriker. Tänk att de vågar! Så modigt!
Nu planerar Warner bros att göra om berättelsen om Harry Potter i form av TV serie. Skall sändas på Max när det är klart. Det låter bra. Harry Potter är en bra person. Böckerna är magiska. Barn blir glada och fascinerade av Harry Potter, en figur att älska. Lämpliga böcker också för högläsning. Nu söker de Harry, Ron och Hermione till den nya inspelningen. Vem som helst får tävla om rollerna bara de är mellan 9 och till 11 år och britter.
Castingen blir helt enligt modern uppfattning och absolut inklusive.
”We are committed to inclusive, diverse casting. For every role, please submit qualified performers, without regard to ethnicity, sex, disability, race, sexual orientation, gender identity, or any other basis protected by law unless otherwise specifically indicated.”
Men, de söker barn mellan 9 och 11 år! Varför måste de blanda in sexuell orientering? Barn i den åldern skall inte orientera sig i sexlivet även om alla barn har funderingar om hur det kunde vara om jag vore det motsatta könet. Det där att vara rättvis och inte rasist har blivit en galenskap in till absurdum.
Å ena sidan kan vi vara vad som helst och sedan ber vi även barn sina sexuella referenser. Obehagligt och kränkande.
Harry Potter är en pojke. Han är en vit engelsk pojke. Han är föräldralös dessutom. Det bör räcka.
Vad säger J.K Rowling? Hon är inte speciellt förtjust i den våg av könshysteri som har svept över England. Hon är absolut negativ till diverse transrättigheter som könsbyten på unga men inte till själva transpersoner.
Kläder är inte enkelt. Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för färre klädinköp, max fem plagg per år. Men först lite historia från 1700 talet. Jag tänkte på filmen ”Duchess” där den unga Georgiana Spencer blir gift med en äldre man, hertig av Devonshire. När han försöker klä av henne på bröllopsnatten undrar han över hennes komplicerade kläder. Hon svarar att män har så många uttrycksmedel. Kanske är det så att kvinnor får uttrycka sig med kläder. Och, det gör hon.
Hon var en av sin tids mest beundrade kvinna.
På något sätt liknar det kända kvinnor idag, att uttrycka sig med kläder eller frånvaron av dem. Det har varit en trend bland medelålders kändisar att visa sig närapå nakna i olika tillställningar. Även de yngre hoppar på nakentrenden men mest har det varit de i medelåldern ”se mig jag duger än” kvinnorna. Jag går naken så män kan se vad de missar när de dejtar 20 år yngre kvinnor eller skiljer sig från mig.
Går du nästan naken ser pressen dig genast. De springer efter och publicerar din nakenhet. Och många av de kvinnorna är idoler och förebilder för unga kvinnor. Sorgligt. De rika männen däremot går ofta som i uniform. Samma typ av kläder varje dag. Men de visar gärna resultat av sin träning.
Dagens fråga är: hur många nya plagg behöver du köpa per år? Behöver alltså.
Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för att minska våra klädköp. För Klimatets skull förstås.
Planeten tål inte fast fashion. Och ultra fast fashion är ultra-dåligt för både planet och klimat. Du ska inte köpa mer än fem plagg per år.
Förslaget är att köpa högst 5 plagg per år. Underkläder och strumpor räknas inte.
5 nyproducerade plagg antalet är beräknat på den livsstil vi kan ha och samtidigt nå 1,5 gradersmålet för att bekämpa klimatförändringarna. Att max köpa 5 nya plagg per år gäller inte bara i Sverige utan borde gälla för hela världens befolkning. I Sverige köper vi idag i genomsnitt 25 nya plagg per person varje år.
Naturskyddsföreningen frågar: tänk efter kan du använda plagget i femton år?
Ja och nej. Då får du inte gå upp ett gram, inte bli förändrad på kroppen genom ålder, träning och graviditet eller sjukdom. Inte byta till arbete som kräver viss typ av kläder. Som till ex. advokat kan du inte gå i slitna jeans du hade under studietiden och nog skulle jag reagera om de personer som representerar oss i Kommun och Stat skulle tränga sig in i sina gamla för trånga, trasiga paltor. Kläder talar om utåt vilka vi är. Som den svenska delegationen av ministrar på Iranbesök nedan. Vi underkastar oss ovärdiga vi.
Själv köpte jag några dräkter och fina blusar när jag började arbeta som kurator/terapeut. Inte kunde jag vara trovärdig i slitna byxor och en T-shirt. En dräkt håller än efter 39 år men den används knappt.
Olika kläder fungerar i olika livsperioder.
Kvalitén i kläder håller inte 15 år idag. Tröjor tappar formen, byxor får hål och strumpor är som en sladdrig trasa. Nog känns det att kläderna höll längre förr. Det beror också på hur du använder dem. I arbete eller bara sittande vid datorn tyckande vad andra skall göra.
Jag har kläder som är äldre än 15 år och kan än användas. Jackan i bilden har jag i skogen och den har överlevt 40 år. Jag ärvde den från min son som växte ur den. Goretex jackan är 35+ år och från den tiden då de var dyra och lovades livstids garanti. Den är sliten, lite sprickor men fungerar. Håller min livstid. I garderoben finns några 20 år gamla klänningar men ingen kommer att vilja ha de efter mig.
Men, om alla skulle köpa begagnat hur kommer det då nya begagnade till affären? Bara genom död?
De döda gamla har sällan barnkläder eller något till de unga. De är nog mest kläder som få vill ha, slitna också för vi gamla fattiga shoppar sällan kläder, bara när det behövs. Jag tvivlar på att någon vill ha mina kläder när jag dör. Kanske något, men i stort hamnar allt i en soptunna. Eller till insamlingsbox där kläderna sedan skräpar i något afrikanskt land. Att återvinna kläder fungerar inte. (länkar nedan) Det kan vara bättre att lämna de i sopor som sedan blir värme.
Det är bra initiativ Naturskyddsföreningen har. Men jag som knappt handlar överskred förra året fem plagg totalt. Köpte 2 par byxor för vandring från överskottslager, två blusar frän second hand, en fin klänning och jag fick som present ytterligare tre plagg. I år ligger jag på tre nyinköp och har fått nya skor och två fina klädesplagg som present. Så, jag borde inte köpa något mer. Räknas skor? Jag känner folk som har skor för livet och för nästa liv också.
Kanske det vägs upp av att jag köpte ingenting på de föregående 2 Covid åren?
Jag tror det blir svårt att hålla sig till fem köp. Lycka till för alla som försöker. Men, det där att blanda in klimat på allting. Räcker inte sunt förnuft? Köp inte mer kläder än du verkligen behöver och använder. Då sparar du på Jordens resurser. Dock ökar du arbetslöshet, tillverkare, transportörer, försäljare i affärer som redan är i kris, men eftersom du inte shoppar kunde du betala mer per plagg och högre skatt och försörja de utan jobb också. Så?
Nya kläder är också någons lön.
Bra initiativ. Jag skriver inte på. Det är uppfostran av de yngre känns det. Vi fattiga pensionärer shoppar inte annat än nödvändiga varor. Fast, det är inte heller sant idag. Ekonomin i ett land bygger på att vi arbetar och handlar sedan upp en stor del av pengarna.
Någon sa: den som har en välfylld garderob har aldrig något att ta på.
Regeringen fungerar att stänga kor inne igen. Vi konkurrerar dåligt med andra mjölk – och köttproducenter, de i EU med andra regler och kanske även annat klimat.
1988 beslutades att kor måste få vara ute på sommaren och hönor ska inte sitta i bur. Nu föreslår statlig utredning att kor i så kallad lösdrift inte behöver vara ute.
Peter Kullgren (KD) har överlämnat betänkandet från den statliga utredningen om en konkurrenskraftig animalieproduktion till landsbygdsminister. Nio av tio svenska mjölkbönder har lagt ner sin verksamhet sedan 1988 och antalet mjölkkor i Sverige nära nog halverats. Om det orsakas av att kor går ute i varje fall på sommaren mår vara osagt. Det borde ju förbättra kvalitén och välmåendet av kon? Kan det vara så att enheterna nu är stora och även bättre för att bli lönsamma. En ko ger mer.
Runt år 1980 mjölkade en ko cirka 5 000 liter per år och nu är volymen cirka 9 000 liter. Mängden producerad mjölk har därmed inte minskat lika mycket som antalet mjölkkor, som alltså har mer än halverats på drygt 40 år.
Beteskravet infördes 1988. Astrid Lindgren var drivande i frågan om djurs rätt att vara ute. Då var korna fastbundna men idag är ca 80 procent av mjölkkorna i lösdriftstallar där de rör sig fritt. I ett lösdriftssystem ges djuren mycket goda möjligheter till naturligt beteende.
Naturligt beteende? Vad är naturligt för en ko som är uppvuxen i fångenskap?
Utredningen föreslår av konkurrensskäl att mjölkproducenter med kor i lösdrift själva ska få bestämma när och om deras djur ska vistas på bete.
Jag såg en märklig skylt ute vid en hage. Det brukar vara kor eller får, inte mjölkkor, där. Har suddat bort kontaktuppgifterna.
Här betar djur för den biologiska mångfaldens skull, inte för att djur är hungriga, de vill gå fritt ute och förser sig med mat för sin skull.
Nej, det var inget om klimatet denna gång men detta att kalla allt för mångfald är faktiskt korkat. Jag tvivlar på att det blir flera växter eller insekter när djuren har ätit upp.
Eller gör det så?
Nu var det inga djur i hagen. Nej, det är inte nedlagt utan en stor ny hage med elstängsel och solceller har byggts upp. Kor vaktas inte av kopigor, de vaktas av elstängsel.
Får och fårvakt i Ville des Claciers, Frankrike.
Mångfald har blivit ett modeord som används till leda. Ibland känns det som enfald. Nej, vi ska ju inte ha djur, dricka mjölk och äta biff. Får är lite inne för vi ska inte ha fleecetröjor utan yllekoftor. Fleece läcker plast till haven – och även våra hjärnor har plast i sig. Jag är säker att det påverkar vår analysförmåga.
Vad anses ok att äta ur klimat synpunkt diskuteras ofta. Nu finns åter nya regler angående vad du förväntas äta ur miljö- och klimatsynpunkt samt näringsvärde kombinerad. De nya nordiska näringsrekommendationerna minskar det rekommenderade köttintaget till 350 gram per vecka. Vår kost föreslås i första hand bestå av grönsaker och frukter, inklusive baljväxter och potatis, samt fet fisk. Förr var kyckling bra mat men nu ska vi äta sparsamt av det. Ägg var också lite tveksamt. Vill du läsa hela analysen och rekommendationer:
exakt 350 gram kött, två bitar filé och en hamburgare från min frys.
Kan direkt säga att alkoholrekommendation är: noll.
Om höjd pris kunde ge kor en utevistelse på sommaren vore du beredd att betala för det? För mig gör ju 5 kronor mer per liter ingenting eftersom det går åt en liter mjölk per vecka men för barnfamiljer blir det några tior. Men många köper läsk, chips och godis till helgen så familjerna lär inte gå i konkurs med ökat mjölkpris. Skolor drar nog in, de gör det redan. Men, det finns EU bidrag till det om man ids söka och ha en skylt som informerar om den EU godheten..
Dagens ämne är en gammal film jag äntligen har sett om.
Tidsresor är populärt i filmer. Tänk om man kunde förflytta sig bakåt leva om och inte göra de misstag man gjorde igen. Eller se hur det blev för våra barn i framtiden. De tolv apornas armé (Twelve Monkeys) från 1995 är mörk film och mycket rätt i tiden. I Filmen har en större del av Jordens befolkning utrotats av ett virus, en tillverkad? De överlevande är boende under jorden. Vetenskapsmän försöker skicka ut någon dömd person bakåt i tiden per tidsresa för att hitta virusets ursprung och så kunna hitta motmedel.
Men det blir inte så enkelt med tidsresor. Allt handlar om timing.
Det är en film man ser flera gånger. Det känns som om man har missat något och måste se det igen. Detaljerna, osannolika storyn, fantastiska rollprestationer av Bruce Willis, Brad Pitt och Madeleine Stowe, alla som har den minsta roll, är värt att se igen. Och, hur rätt i tiden filmen är idag.
Det är en story i tiden, fast det var inspelad 1995.
Vi har haft vår egen bunker. Vetenskap och politiker i kombination försökte både skrämma oss och låsa in oss tack vare Covid. Precis som om de kunde stänga in ett luftburet virus! Vaccin som inte höll oss friska, döda som faktiskt inte var så alarmerande att det var skäligt att låsa Samhället till den grad att ekonomin, skolan, sjukvården lutade mot kollaps. Om viruset var manmade får vi nog aldrig veta.
Covidhysterin har dött av även om alarmerande rop hörs av stora mängder sjuka igen. Sedan kom Mbox men det har bara fått vissa grupper att kräva vaccin och hysterin hos politiker har uteblivit, så länge. Nya virus kommer, var så säker.
Så, har du inte sett Tolv Apor än blir det en filmstund i tiden och du kommer att se det igen. Kanske skulle jag säga att jag är Bruce Willis fan. Han fick aldrig en Oscar, kanske Världens räddare och goda män inte får Oscar så lätt, oavsett prestationen i just denna film..
Jag tänkte på hur Samhällen behandlar kvinnor. Det är en lång sträcka mellan de mest jämställda och de mest förtryckta. Längst ut på ena ändan låtsas män vara kvinnor och i den andra ändan skall kvinnor varken synas eller höras.
I de flesta västländerna är kvinnor ungefär jämlika med män, om så ibland på papper. Det finns många skavanker och vill man gnälla är ingenting jämlikt. Idag kan även vita män känna sig diskriminerade och undanskuffade – av kvinnor. Dock är båda könen ganska fria att besluta över sina liv.
Vi i Sverige har valt att jämlikhet mellan män och kvinnor manifesteras bäst under barnets första år i jämlikt uttag av mödraledighet, nej föräldraledighet var det. Vi är nog några av de i den ena ändan av jämlikhet, i den andra finns Afghanistan.
Nya regler för de afghanska kvinnorna inskränker livet ytterligare. Nu regleras även talet. Kvinnor skall sänka sina röster, inte bara i princip utan i praktik.
Den som inte hörs, finns inte.
I Väst finns ibland problem om kön, vem är man, vem är kvinna. Talibaner är praktiska. De vet exakt vad en kvinna är. En kvinna är den halvan av människor som män har makten över. De kallar det omsorg om kvinnor, De kallar det anständighet och skydd. Och, det tragiska är att Afghanistan var det landet som mest ville bli styrt enligt sharia (tolkning är dock av talibaner) innan USA och Väst lämnade landet, kastades ut snarare.
Demokrati kommer inte ur gevärspipan. En dyr läxa.
Talibaner låtsas inte att en kvinna har ett personligt liv. De förpassar dem hem och för mannens bruk. De är nu förbjudna att även prata så någon obehörig hör. Rörelsefrihet är begränsad. Skönhetssalongerna är stängda. Parker har kvinnotider. Och kläderna ute ser alla lika ut. Inga bara kvinnoansikten får synas. Än stenar de kvinnor för äktenskapsbrott. Klaga inte om du blir slagen av din make, då hamnar du, inte han, i fängelse. Skola efter 12 år finns inte för flickor.
Det sista får mer konsekvenser för kvinnor och för landet om några år. Inga utbildade lärare, barnmorskor, läkare för kvinnor. Inte i andra yrken heller. Och så klart inte i styrande ställning. Det kommer att sluta i nationell katastrof, för dessa män kan knappt komma över nivån medeltiden. De verkar sakna intelligens helt enkelt. Att trycka ner kvinnorna får konsekvenser de inte ens kan räkna ut.
Tre år sedan i Afghanistan kunde kvinnor välja att tävla om presidentposten. Nu kan de inte ta ett beslut att gå och handla mat.
Foton av levande varelser är också förbjudna. Antar att lik efter hungriga människor går bra. Alla män ska ha skägg. Musik är en död konst.
I väst påstår vi att kvinnor är lika värda och fria att göra vad de vill. Det stämmer ganska väl. Men så fort en man – som låtsas vara kvinna – klagar trängs kvinnor ut. De kan inte vinna idrottstävlingar för kvinnor om män som säger sig vara kvinnor deltar. De kan inte ens vara på en Internetplattform utan att männen tränger sig på. I Australien har en plattform för enbart kvinnor bötfällts som diskriminerande.
En australiensk domare beslutade att en man som har valt att bli en kvinna är diskriminerad eftersom denne utestängs från en enbart för kvinnor plattform ( a female-only social networking platform) Syftet med den siten var att kvinnor kunde diskutera om vad som helst utan mäns påverkan.
Hen stämde plattformen ”Giggle for Girls” för diskriminering och vann. Skadestånd var10 000 Australian dollar och sina omkostnader. ($6,700 U.S.)
Professor Paula Gerber of Monash University’s Faculty of Law sa att domen var en stor vinst I Australien” ”This case sends a clear message to all Australians that it is unlawful to treat transgender women differently from cisgender women. It is not lawful to make decisions about whether a person is a woman based on how feminine they appear.”
Stor vinst för landet? Känns inte det överdrivet som vinst?
Appen hade någon typ av kontroll så män inte trängde sig in. Kontrollen bedömde att hen var en man, som han var eller hur det nu är. Det är komplicerat. Hur omfattande könskorrigering hade personen genomgått vet jag inte. Men, kromosomerna och hjärnan går inte att byta ut. Knappt det du är fostrad till.
(Tänk på de två OS boxare som fostrats lik flickor men vilka i slutändan var män men blir för alltid på papperet kvinnor eftersom någon så bestämde troligen vid deras födelse.)
Kvinnor måste kanske acceptera att genus ”kvinna” är tillgänglig för den som vill? Ett slags realisation. För, hur än man opererar bildas det inga ägg och inga nya kromosomer. Livmoder är också svårt att operera in. Kanske kan vi snart göra oss till helt nya människor enligt önskan. En beställning till sjukvården och vips, vi är perfekta enligt önskan.
Är den utvecklingen som är önskad och skattepengar ska gå till?
Även om det är ett väldigt litet steg när män som anser sig vara kvinnor, tävlar som kvinnor, deltar i samtal i en kvinnoapp eller kräver andra förmåner som att bli speciellt behandlade, kallade och värdesatta och få del av sjukvårdens resurser, är det en markering av och med Regeringar. Du har rätt. Kön är valfritt. Folket, uppför er! Även i Sverige nästa år kan du byta den kön som står på Skatteverkets folkbokföring till det andra könet. Det är ett litet steg men det öppnar en låda med möjligheter. Än så länge erbjuds bara två varianter, men det kommer fler var så säker. Att vara en kvinna är inte förmågan att bli gravid, ha ägg och livmoder (i de flesta fall), det är viljan, önskan, känslan att känna sig som kvinna och om viljan finns ha kvar även de manliga attributen så man kan vara både och.
Det är svårt att definiera en kvinna. Kan vi säga som Ketanji Brown Jackson: I`m not abiologist. I förhörd för HD i USA när hon får frågan att definiera kvinna. Kön är valfritt. Det är vad man tycker och vill. Det har gett obehagliga konsekvenser i USA, kanske annanstans med, när föräldrar vilka inte gett välsignelse för könsbyte, i ord eller i handling, för sina minderåriga barn har mist dem till vänligare familjer.
Problem med att inte vara diskriminerande har sina lustiga sidor. Att byta ut naturliga ord som ”mor ” i förlossningsjournal till ”födande person”, britterna ligger före. Och byter någon vuxen man sig till en kvinna och hamnar i media hurras de. Bara att en kändis går offentligt i en klänning väcker en storm av beundran.
Så fantastiskt att de vågar vara sig själv!
Spelar det någon roll vilken kön eller genusuppfattning vi har? Ja, jag är säker på det men du kan ju fråga dina närmaste. Det kan dock bli en överraskande diskussion om du har tonåringar hemma. Slipa dina argument innan.
Kanske har jag helt fel om värdet av två kön, kvinnor och män. Det finns så många kön vi vill. Men, så opraktiskt! I Afghanistan vore könsbyte en lösning enligt svensk modell. Kvinnor bara anmäler att de är män och så får vi ett land med ett kön. Inget förtryck mot det som inte längre finns. (Ursäkta den spydiga tonen.)
Men i Sverige kan du snart byta kön på folkbokföringen. Framsteg kallas det. Vi får se hur det lyckas och misslyckas nästa år. Ett visst parti vill att rätten att byta kön ska in i grundlagen också. MP är alltid ute med tokigheter.
Skita inte ner Grundlagen med allehanda tyckande!
PS om könsbyte: . https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2001/23218.pdf
PS2. Det finns en psykiatrisk del i könsproblematik men jag säger: jag är inte psykiatriker så det får vara.
En skämtteckning säger oftast mer och mer träffande än tusen ord. Fox News är det bästa aktuella jag har hittat. Men, de är trumpianer så kanske de inte roar alla.
Det är snart presidentval i USA. Trump har kvalat sig in som representant för Republikaner i tävlan med andra. Demokraterna har ställt in, andra än Harris fick inte tävla om posten efter Biden knuffades ut.. Det tog tid innan Biden försvann från sin ensamma valkampanj. En ganska nedrig historia. Jag undrar vem är president nu – egentligen. Den nye installeras först nästa år.
Den svenska pressen har traditionsenligt utmålat Världens undergång med Trump. Jag är säker på att de har dammat av begravningskläderna i SVT för säkerhets skull. Minns ni de svartklädda nyhetsuppläsarna 2016? Men nu andas pressen lite ut när Kamala Harris stormar fram. En kvinna! Med lite mörkare hy! Kan det finnas bättre mot en gammal vit man!
Vi i Europa har lutat oss mot USA i många gånger. Med Trump kan det bli annorlunda för han är ovillig att gynna krig. Han vill gynna USA, även om det kan vara komplicerat. Harris är så länge bara en fråga: vad och hur i Världspolitiken. Vissa spår finns hemma och Gränsen kommer nog att spöka. Att jämställa kvinnor och män i toaletten gick inte heller bra. (Var jag spydig? Absolut inte, nedröstad Title IX)
Kanske kan countrymusik vara passande idag av Toby Keith Covel. Skriven 2001 efter hans fars död och september 11.
Blev det för mycket USA glorifiering? Men, det är ju det vi ständigt ropar från USA, gör något, fräls oss, ge oss vapen, bli ledare i Världen! Det har sakta blivit annat, mera oklart ur ledarsynpunkt. Vi vet inte riktigt vart och mot vem vi ska luta oss åt nu. EU? Skämtar du!
Bilden överst en av de mest magiska platser jag har haft lyckan att passera i USA. Pacific Crest Trail, min dag 125, 2020 mile utsikt mot Mount Jefferson
Kriminaliteten kryper ner i åldrarna. Olika förslag att motverka utvecklingen kommer regelbundet och ha gjort så i flera år. Ingenting har hjälpt hittills, tvärtom. Unga kriminella har blivit till och med en exportframgång. De märks i hela Norden, kanske i hela Europa. Den svenska utvecklingen är alarmerande och rent av pinsam.
De senaste förslagen jag råkat hitta i pressen:
Socialdemokraterna vill informera bort gängkriminaliteten med en broschyr. Ungefär som info till dig som är gift med barn. Läs mer på: https://www.fristad.eu/2024/08/att-knacka-gangen-med-en-broschyr/
Vi som är gamla nog minns andra misslyckade konstiga informationssatsningar, den mot hasch, kommer någon ihåg det? Eller brödskivor, Båda från Socialstyrelsen. Sedan hade vi armbanden. Men nu till nya grepp:
Enligt Rafi Farouq, från Safe Space, Flamman Socialt förebyggande centrum, bör arbetet mot gängen flyttas in på grundskolan.
– Skolorna bör ha program mot gängkultur från 7–8 års ålder, alltså redan i lågstadiet. Arbetet ska helst börja redan på BVC, med hembesök och stöd till föräldrar och koll på normbrytande beteenden, säger han.
Lotta Edholm (L) – Vi arbetar nu för ny lagstiftning, som ska slå fast att alla förskolor och skolor ska ha ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och få förutsättningar för det. En annan viktig del är att vi nu river sekretessen så det blir enklare att dela uppgifter mellan skola, polis och socialtjänst.
Det är så mycket skolan och även daghem ska täcka! Jag är säker på att det är en välmening i ovan beskrivna förslagen på grund av ren desperation över läget där minderåriga barn jobbar som mördare. Jag tvivlar dock på att det räcker, fungerar och blir lösningen.
Vilken obehaglig Värld vi lever i. Alla barn, även bebisar, räknas som potentiellt kriminella.
Dagis skall arbeta brottsförebyggande. Där går barn mellan 1 och 5 år. Skall personalen spana efter eventuella kriminella försök, som att knuffa på varandra? BVC som angivare om spädbarns normbrytande beteende? Jag har gjort flera hembesök med BVC sköterskor hos mina patienter när jag än arbetade. Samtalen handlade om hur barnet åt. Hur mamman mådde. Ont i brösten och underliv? Hade mamman fått sova något. Mammans och pappans frågor, ensamma eller ihop. Information om utbudet på BVC. Nej, det var ingenting om brottsförebyggande men matning av babyn var ofta en stor fråga. De extra oroliga mammorna fick flera besök, då.
Det föll mig aldrig i att prata om kommande kriminalitet hos barnet. Däremot hade jag koll om droger hos föräldrarna. Mina familjer var ju missbrukare – före detta förhoppningsvis. Och alla hade varit kriminella i olika grad. Knark och kriminalitet hänger alltid ihop. De ingick i ett stödprojekt för familjer med missbruksproblem.
Räkna inte små barn som potentiellt kriminella. Det är föräldrarna som brister i första hand. Det är föräldrarna som fostrar sina barn eller låter bli. Daghem och skola har sina uppgifter men de lägger inte grunden om tillit till Världen. Jag misstänker att rätt stöd till olika familjer brister samtidigt som det finns mycket stöd och hjälp kring barn och föräldraskap. Men, du måste ta till dig det som erbjuds.
När politiker misslyckas i sitt arbete hittar de olika förslag som någon annan skall göra. Den där förmågan att tänka efter före är nästan obefintlig i svensk politik. Vi är de goda dumma. Vi har satt oss i en situation som har pågått länge men nu börjar det drabba hela samhället på olika sätt, oskyldiga dör, kriminella styr, kostnader ökar och obehagliga tidningsrubriker utomlands. Då hittar politiker nya och gamla förslag. Även socialdemokrater erkänner nu visst misslyckande. Titta så vi vänder på alla stenar!
Vi som försökte larma på 80 – talet om narkotikahandel med nya grupperingar och yngre hantlangare var rasister. Det Internationella gänget tränger sig på nu, sa en polis jag samarbetade med. Inte en politikerjävel lyssnade. Urvalet av droger ökade. Men, knark har ju blivit en succé, det räknas nu mera i BNP.
Så, har du ett bra förslag ring en politiker. Kanske om ett tag när mer har kollapsat kan vi börja ta även föräldrar och släkt i örat, inte bara gnälla på Socialtjänsten och Polisen. Ska vi kanske skylla på dagis som har missat det grundläggande i barnets liv?
PS. I Stockholm upptäcktes en knarkcentral driven av tre kvinnor, 80, 60 år samt ett barnbarn. 80 år gamla kvinnan slapp fängelse på grund av åldern. Så det finns en ålder även uppåt? Domen gav 7 till 4 år för de yngre. Åldersdiskriminering? Kan man driva knarkcenter kan man sitta inne. Kan man mörda, kan man sitta inne med. Innehållet kan dock vara annorlunda för barn, som skola och uppfostran, men låsta dörrar och långt tidsperspektiv. Med korta ryck förändras ingenting.
PS2. Absolut ingen kritik mot Safe Space men BVC var för mycket. Information till barn kan dessutom slå slint.
PS3.Skolan har betydelse åt alla håll. Misslyckad skolgång är en risk. Läs Hanif Bali som skriver om det förbjudna: elevers intelligens:
Flera i Samhället måste engagera sig i vården av äldre, ropar en representant för den offentliga vården. Samt du själv. Tänk efter. Kan du gå i trappor om du blir äldre? Precis som det vore en enkel sak att flytta till något perfekt anpassat för onda ben.
Om du bor i lägenhet – finns det hiss eller kommer du orka de sex trapporna för att gå ut och träffa vänner och familj? Hur vill du bo för att fortsätta kunna leva ditt liv på det sätt som du vill? Babbs Edberg, förvaltningsdirektör äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen, Göteborgs posten, 2024-08-09
Så dumt exempel! Det finns nog få hus med 6 trappor utan hiss. Från år1960 finns krav på hiss i flerfamiljshus om fyra våningar och högre. Sedan 1977 ställs krav på hiss i bostadshus med minst tre våningar. Hur många hus kan det finnas som är äldre och har ingen hiss?
Ja, politiker och högre tjänstemän har noll koll. De vill bara yttra sig om något.
Det handlar om annat. Kostnader. Pengar. Besparingar. De gamla är dyra i drift.
Äldreomsorgen borde handla om självbestämmande, respekt för de äldre. Få den hjälpen man behöver av utbildad personal intresserade av sitt arbete, som inte behöver räkna minuter utan det finns lite luft i schemat. Att få vara en människa oavsett åldern, inte ett problem. Att personalen pratar svenska med svenska vårdtagare. Att vårdarbetare har bra lön man kan leva av. Att ordet pengar och spara inte förekommer hela tiden utan att kvalitén räknas i de äldres välmående.
Ja, det kostar. Men har inte vi alla betalt skatt under de bättre yngre åren? Lovade inte politikerna en bra äldreomsorg, kanske Världens bästa?
Det är pengar som är problemet. För få betalar skatt och för många lever av bidragssystem. Alla vill ha mer. Flera hundra myndigheter, organisationer och påhittare ropar efter skattepengar. De gamla kan gott avvara lite standard.
Vi har den äldreomsorgen vi har råd med.
Det är inget lyxjobb att ta hand om gamla, sjuka och dementa personer. Det är en fantasi att de gamla bidrar med den äldres visdom, trevliga berättelser från gamla tider och skojfriska historier. Det finns ingen tid för små samtal. De som får plats i ett boende är de allra sköraste och i mest behov av heltidsomsorg. Kontakten med de äldre där slutar med döden. Det är tungt att se folk att dö.
De flesta äldre och även yngre i behov av någon hjälp får det dock av sina anhöriga.
Flera skall engagera sig? Det finns 1,3 miljoner anhöriga som ger hjälp i någon form. Vissa heltid, som jag gjorde i nära 7 år. Kommunen avlöste mig två timmar i veckan, det sista året 4 timmar. Två timmar! Jag fick sluta arbeta, det gavs ingen möjlighet till att fortsätta. Sambon var för pigg för ett boende men för sjuk för att vara ensam hemma.
Det finns flera som har hamnat i den situationen. Livet krympte. Ekonomin likaså. Pensionärstidens frihet var noll.
Samhället gör bäst att inte kräva mer av anhörigvårdare. Att orka leva så begränsat kan bli skadligt och orsaka en till person i behov av vård. Många äldre par tar hand om varandra, oftast kvinnan och det handlar om anständighet och kanske det som kallas kärlek. Men det är tungt, fysiskt och psykiskt. Har mött personer som har gråtit av ren trötthet.
Förvänta er inte att nutidens unga börjar engagera sig som anhörigvårdare utan lön. Det är inte inne att ta hand om de gamla utan de unga har nog att ta hand om sig själv. Undantag finns förstås.
Så, när är vi gamla och ska börja räkna om vi orkar gå i trappor?
Vetenskapen idag är ganska trist. Den säger att vi åldras redan tidigt:
I den första vågen av åldrande omkring 44 års ålder skedde förändringar bland annat i molekyler som kopplas till hjärt- och kärlsjukdomar och kroppens förmåga att omsätta koffein, alkohol och fetter.
Det lät illa. Klimakteriet? Nej, det hade ingen påverkan.
I den andra vågen, den som infaller i 60-årsåldern, var förändringarna kopplade till immunförsvar, njurfunktion och omsättning av kolhydrater.
Är alla dessa hurtfriska råd om mat och motion för oss gamla egentligen värdelösa? Nedgången har ju börjat. Vissa unga är tyvärr redan i 20+ års ålder i sämre kondition än de bästa av oss gamla. Pekfingret är det som får motion. Kanske satsningar för de yngre är mer lönsamma än att tjata på oss gamla om mat och motion, Vi som dör snart oavsett kondition och rätt levnadssätt.
När blir vi gamla? Är det ett speciellt levnadsår då vi räknas som gamla? Åldern är bara en siffra sägs det. Nej, det är inte utbytbart även om vi tror att allt går byta ut, allt går att bestämma själv. Livet har ett slut som närmar sig per varje år vi lägger bakom oss. Oavsett vad vi känner och tror.
Att vara äldre är kanske känslan att livet är i stort förbi? Att vad man gör nu har föga betydelse? Att det finns väldigt lite att vänta på? Nästan alla i åldersklassen och äldre jag hade nära mig är döda sedan flera år. Cancer, bröstcancer, hjärtinfarkt, ålder som skrivs dödsorsak lunginflammation. Vi får inte ens dö av åldern, det måste finnas en diagnos.
Jag satt på en klippa vid en sjö och väntade på mörkret. Riktigt mörkt blir det aldrig så nära bebyggelse, kanske tio kilometer till närmaste husgrupp. Dessutom började molnen samla sig ovan mitt huvud. Solnedgången målade sjön i nyanser av gult och rött. En ivrig hackspett hackade i skymningen. Några kråkor hade kvällssamtal med varandra.
Natten före hade jag tältat vid en sjö, ännu längre från bebyggelse. Platsen var vacker och på natten var det tyst. Bara flyget förstås. Ett litet meteorregn föll på himlen. Stjärnorna speglade sig i sjön.
Nu satt jag på en väl vald plats där meteoritregnet borde synas väl.. Tältet hade fått en någorlunda okej yta bakom i skogen. Jag var inte kräsen. Mitt i natten föll några meteorer som svaga strån på himlen. Vissa med ett litet eldklot. Det var inte mäktigt, bara vackert. I jämförelse med meteorregn i Sarek var det en blek uppvisning. 2005 tältade jag på Luottolako och såg ett meteorregn som var bländande. Sen höst och flera mil till närmaste bebott hus ger en mörk himmel där stjärnorna ser ut som hål till rymden bakom. Tältar man högt, som jag gjorde, känns det att stjärnorna är nästan nåbara.
Så Perseiderna måndags gav ingen större show på min plats. Flera flygplan korsade himlen. De kom vart tredje minut. Vissa blinkade rött, andra vitt. Inte har vi slutat flyga. Inte heller jag som snart ska flyga i väg till en led utomlands. Förhoppningsvis.
Att tälta ute i skogen borta från bebyggelse ger en känsla av frihet. Jag och mitt tält. Inga andra – oftast. Få saker, det nödvändiga. Vår tillvaro är materiellt. Vi bygger liv med saker vi kanske inte ens behöver. Vi äger. Vi har. Ute finns ingenting. Det du bär med dig. Det som du kan få av naturen.
Jag åt blåbär, det var allt naturen bjöd denna gång.
Vid en vandring, kort eller lång, har vi det som behövs för överlevnad. Tält, sovsäck, mat, kök, tåliga kläder… Just den enkelheten har alltid tilltalat mig. Att vara mer än att ha. Tystnad, bara naturens ljud, omkring mig. Gå. Jag har alltid gillat att gå, bara gå, intet mer originellt. Sitta och vara utan tankar. Känna sin litenhet i den stora naturen.
Hemåt gick jag en bit på spångad stig, lik liten autostrada. Plank. Dock inte så brett att det räckte till en rullstol.Naturen blir lättare tillgänglig för alla. Det är bra, även de med gångproblem skall kunna komma ut längre från asfalten. Samtidigt förloras något. Som på Kungsleden från Abisko till Kebnekaise station. Idag är den leden så spångat att vandring i naturen har blivit att balansera långa sträckor på några brädor.
Allt skall vara lätt, snabbt och bekvämt för den nutida människan. Men någonting går förlorad, den där känslan att vara i naturen, och klara sig själv en stund.
PS.Angående fritid:
Barn skall få fritidskort, alltså pengar som skall gå till fritid, sport eller kultur. Politiker tror att det inte kan missbrukas. Pengarna ges i form av ett konto för föräldern som bara kan betala avsedda fritidsintressen. Nu sitter skurkarna – är jag hundra på – och intresserar sig för barnens fritid. Boll med klanen. Hur korkad får man vara som politiker? Bättre att ge pengarna till kända idrottsföreningar, scouterna och musikskolan, mm liknande. Och sänka avgifterna för barnen. Det finns också skolor som har fritidsklubbar efter skoltiden. Utan avgift. Stöd dem. Detta system från Regeringen att dela ut skattepengar tillbaka för olika ändamål låter som dålig planering. Titta, nu får ni en slant! Är vi inte snälla!
Flera i klimatgänget har visat intresse för forskaren David Keiths geoengineeringsprojekt. Han vill blockera ut solljuset med hjälp av svaveldioxid för att på så vis minska temperaturökningen i atmosfären. Man vill så gärna styra naturen in till sista molekyl för Klimatet. https://keith.seas.harvard.edu/people/david-keith
Nu blev det inte så, inte just nu. Det protesterades och så föll tanken att besvärja klimatet, men det kommer säkert snart igen. Dock har naturen provat på det förr.
Ett av de största vulkanutbrotten i världens kända historia skedde på Island. Laki utbrottet började på pingstsöndagen den 8 juni 1783 och pågick till februari 1784. I utbrottet bildades ca 135 kratrar. Lavan som rann ut täcker ca 580 kvadratkilometer stort område runt Vatnajökull och nuvarande staden Kirkjubæjarklaustur. Volymen av lavan har beräknats till 12 – 14 kubikkilometer. Effekterna av utbrottet blev förödande för Island. Vintern som följde var en vargavinter i hela Europa. En tät dimma hindrade sjöfarten. I flera år var himlen mörk av sot. Det gick inte att odla grödor eftersom solljuset uteblev.
75% av Islands boskap dog och över 10 000 personer avled som en följd av utbrottet, främst p.g.a. hungersnöd. Många försökte utvandra. 30 000 dog i England av hunger. Vissa tänker att utbrottet hade även påverkan för den franska revolutionen. Brist på bröd.
Så, kanske vi inte ska prova på det igen?
Och så är Golfströmmen och vattencirkulationen på tapeten igen. Så länge jag har kunnat läsa har Golfströmmens förändringar hotat klimat och liv.
Forskning pekar på att AMOC, (Atlantic meridional overturning circulatio) på grund av varmare havstemperaturer och förändrade havssalter kommer att kraftigt bromsa in – eller helt kollapsa. Detta sker på grund av mänsklig påverkan, skriver CNN.
Det skulle utlösa en katastrof över stora delar av jorden och helt förändra väder och klimat, skriver forskarna i rapporten.
Enligt den modell som forskarna använt kan kollapsen inträffa någon gång mellan 2037, 2050 eller 2064.
Med kollaps av Golfströmmen kommer den arktiska isen utöka sig söderut under flera decennier. Efter hundra år skulle den sträcka sig hela vägen ner till Englands sydkust, enligt forskarna.
Nu måste de bara få forskningen godkänt och vi kan börja oroa oss för kyla. Samma lovades på -70 talet. Jag tror att det var orsak till folkets intresse att köpa sommarhus och lägenheter på solkusten. Folk vill ha varma somrar. Gissning bara.
Det kanske är Day After Tomorrow i stället att vi kokar bort? Bäst att njuta av värmen nu mellan regnskurarna.
Österrikes klimatgrupp Last generation Austria lägger ner protesterna. Utan framgång är det inte lönt. De har försökt nå klimatframgång genom att hälla färg på en berömd målning, blockerat vägar och landningsbanor och de har då bötfällts. Det var kanske fel väg att gå?Att kladda på konst och blockera vägar är typiska aktioner för miljöaktivister. Nej, de har inte bråttom till jobbet eller kör ambulans.
Har aldrig begripit hur förstöra konst mm kan hjälpa klimatet och hur hindra folk komma fram till arbetet skulle likaså göra det. Men det finns så djupa tankar bakom klimataktivister att ingen förstår. Kanske inte ens de själva?
Greta angav tonen.Klaga och gnäll mer. Men inget händer om du sitter någonstans och klagar. Det krävs praktisk aktion.
Engagemang är bra men det kräver mer än sittstrejker.
Hur blir det? Varmt eller kallt? Världen går under i vilket fall som helst. En dag når vi tipping point och det beror nog att vi är för många, det ökar risken för krig om resurserna. Skiten i miljön som gör oss ofruktsamma och sjuka. Eller att någon av Världens styrande dårar börjar krig med atomvapen. Kanske en bumling från yttre rymden?
Ingenting står stilla. Allting förändras varje sekund. Så även vi, Världen omkring oss, klimatet och naturen. Att skilja åt vad vi kan förändra, vad inte, känns ofta som politikernas lotteri. Makthavarna producerar rädsla för folket i stället framtidstro, möjligheter och en stunds lycka.
Vad tror du om framtiden?
Bilder, överst Hekla, inte Laki, men en vulkan på Island, nästa Atlanten, nederst miljö i Marinka efter Rysslands bombning, något vi borde ha undvikit.,
PS. Att värma upp Mars är senaste påhitt. Terraformering! Läs mer på Wikipedia eller leta upp själv något av det. Visst låter det fantastiskt! Vi ändrar andra planeter så de passar oss och så kan vi sedan förstöra dem och så fortsätter vårt rovdrift över Universum. Vi är de onda Aliens. Mänskligheten är Gud. Nu måste vi bara komma på hur vi kan flytta oss runt i Rymden lite snabbare. Teleportering?
Det har tagit miljarder av år för vårt solsystem bli vad det är nu. Tidsperspektivet säger att ändra något är inte snabb fix. Förmodligen inte ens önskvärt.
I Paris Olympiad vann idag simmare medaljer. Svensk guld . Det fick mig att minnas min simlärare som var en olympisk mästare.
Arvo Ossian Aaltonen var född 2 december 1892 i Björneborg i Finland, som än var ryskt storfurstendöme. Han blev en simmare. Aaltonen vann olympiskt brons på såväl 200 som 400 meter bröstsim i Antwerpen 1920, men då som representant för självständigt Finland. Han levde i historisk brytningstid. Finland blev självständigt 1917. Senare emigrerade han till Kanada men kom tillbaka till Finland. Han dog 17 juni 1949 i Pori. Staden Björneborg där han föddes hette nu Pori.
Jag mötte honom 1948.
När jag var 6+ år skickades jag som sommarbarn till en professorsfamilj som hade ett mindre barn. Fattiga barn skickades ofta till landet för att äta upp sig och göra någon nytta. Jag skulle passa barnet som var lite yngre än jag.
Men jag fick gå i simskola. Ossian, som vi kallade simläraren, bodde i en så kallad fiskestuga på sommaren. Han hade gratis simskola till byns barn. Han tyckte sig ha fått så mycket av Samhället att han ville ge något tillbaka. Han kunde simma. Så han lärde barn att simma. Han lärde mig att simma. Jag var så tacksam och glad.
Vad vi simmade! Mödrarna följe gärna till stranden för att beundra den vackra olympiska simmaren.
Året efter började jag ta simmärken men nu hade vi en lärare från ett simförbund. Vi barn visste inte att Ossian hade dött i hjärtinfarkt. Vi trodde att han lärde barn att simma i någon annan by. Vi hade fått vår del av hans hjälp.
Ossian levde före Internets tid och jag hittar inte så mycket om honom som person. Men han lärde mig att simma och byns alla barn. Nu när Olympiaden pågår och simmare vinner medaljer undrar jag vad gör de för unga, hur för dessa stjärnor sin kunskap vidare. Vi är allmänt dåliga på att dela vår kunskap. Det är som vitt blad igen när vi avtackas för pension. En del idrottare blir väl tränare och en del sysslar med något annat.
Simundervisning sker idag i en bassäng och inte på en strand. År 1956 öppnades den första simhallen i min finska hemstad. Skolor fick boka tider för undervisning men alla i min klass (år 2 i flickskolan motsvarande klass 6 i grundskolan) kunde redan simma. Men läraren bokade ändå in oss, vi skulle få del av den lyx som en inomhusbassäng erbjöd.
Min simkarriär blev ingen karriär trots guldmärket. Vattnet i bassängen renades med klor och jag fick ett allvarligt allergiskt anfall. Så jag fortsatte att gå till sjön och simma. Tills vintern närmade sig.
Vintersimma? Inte jag.
PS. Lite kul, aalto betyder våg och aaltonen betyder ungefär liten våg.
Sommarlov för barn kan innehålla många saker, glada och mindre glada. Jag misstänker att majoriteten tillbringar tid med sin dator och mobil. Barn stirrar i den magiska rutan. De är som berusade. Föräldrar kan ha svårt att bryta mobiltittandet ens till maten. Men, de är kanske inte själva bättre? Barn tar efter föräldrar.
Barndom genom mobilen ger få barndomsminnen.
Ute på gatan ser jag ofta föräldrar med barn. De flesta stirrar i sina mobiler. En skön sommarkväll i parken försökte jag räkna hur många vuxna var utan mobil. Det var lätt för jag var den enda. Även gamla damer med rollator tittade på mobilen i stället parkens blommor. De gamla hänger inte alls efter.
Lars Vilks – minns ni honom – fick inte ha mobil av säkerhetsskäl. Men eftersom folk utan mobil sticker ut fick han ha en attrapp i handen. Då reagerar ingen.
Nu försöker Regeringen ge någon slags regler för lagom skärmanvändning för barn i olika åldrar och i skolan. Lycka till. Gå ut och se små ettåringar i vagn hålla i mobilen och stirra på något där som rör sig medan modern har sin. Fäder är nog inte bättre.
Det gick så långt att vissa daghem tog bort papper och penna och gav barnen en Ipad. Borde de inte stå i offentlig skampåle? Men vad sa föräldrarna? Kanske tänkte de att nu ligger inte våra barn efter i den digitala världen.
Mobilen i skolan diskuteras framåt tillbaka och åsikterna är många. Dock finns det skolor sedan länge där eleven lämnar mobilen i sitt skåp och ingen har hittills fått mentala problem om frånvaron av mobiler i klassrummet.
Den som uppfann mobilsystemet blev Världens herre. Genom mobilen styrs vår tidsanvändning, våra tankar och uppfattning om Världen. Visst, vi kan använda mobilen till nytta med, betala räkningar, hitta biljetter för semester mm men barn gör ju inte sådana saker. De små snabba filmerna barnen gillar är helt enkelt byggda så att de stimulerar utsöndring av dopamin. Eftersom det kan liknas vid drogrus är det svårt att sluta.
Man vill ha mer av det roliga.
Det bästa du kan göra för dina barn under sommaren är att ransonera eller ta bort mobilen, Ipad och dator, packa en picknickkorg och dra ut till naturen. Eller något liknande green time i stället screen time. Du som är vuxen kan ha din undangömd om du tror att du behöver ringa nödnumret.
Är barnen för små för att förstå sig på internetanslutning stäng bara av det. Skriv en lista över trevliga saker ni kan göra ensam eller ihop. Snart är barnen avgiftade från mobilen. Då kan du lära dem hur de hittar användbara saker på Internet per dator, större skärm och lättare att hantera, något de senare kommer att använda både i skolan och i arbete. Lär dem att använda datorn som stöd för skolarbete, hitta information, programmera något kul, i stället beroendeskapande små snabba meningslösa videos.
Mobilberoende handlar om dopamin.
Dopamin utlöses i hjärnan då vi rör på oss, äter god mat, upplever sexuell njutning eller lyssnar på riktig bra musik, gör något som vi uppfattar njutningsfullt, knarkar till exempel. De korta snuttarna i mobilen fungerar på samma sätt. En rusning i hjärnan som snabbt dör och då måste vi ha mer. Det ständiga växlandet med olika uppgifter i mobilen sliter faktiskt på hjärnan. Vissa forskare går så långt att de jämför ständigt mobilanvändande med kokain.
Hjärnan är inte en opåverkbar maskin. Speciellt inte små barns hjärnor.
Från krigsslutet framåt och till några årtionden sedan hade vi inga mobiler och barnen överlevde sommaren ändå. Vi lekte, även vi äldre. Barn lekte på den tiden. Inte jag förstås för jag läste böcker men vaktade mina småsyskon samtidigt. Att hjälpa föräldrar i hushållsarbete var normalt. Vi tog hand om småsyskon. Det fanns sommaraktiviteter som simskola. I sjön inte i simhall. Kanske tillbringades sommaren hos släktingar på landet men det innehåll arbete på gården.
Skillnaden mellan nu och då är större än vi tror.
Mobilen och Internet styr oss och Världen. Att stänga av Internet får folk att bli helt enkelt galna. Nyligen i Bangladesh! Indien, Gambia, Iran, Egypten, Turkiet är bland länder där styret har släckt Internet och hindrat så möjligheten till att sprida protester.
Ingenting tycks väcka så folkets ilska än när den magiska rutan släcks.
Men, visst är det användbart att ha en telefon i fickan som kan nå hela Världen! Internet är absolut en av de stora uppfinningarna vid sidan av hjulet, skriftspråket, tryckpressen och klockan. Flyget förstås, penicillin och … lägg till din favorit.
Nu stänger jag av datorn. Det blir en ensam picknick ute på en klippa över vatten och skog. Även vi gamla behöver green time.
PS. det har uppstått rörelser som försöker ge barn en mobilfri barndom. I USA ”inte före klass 8” och i Spanien, England, Irland går föräldrar ihop för att minska mobilanvändandet.
PS. Mobiltelefonens historia började på allvar när Martin Cooper, en ingenjör hos Motorola, utvecklade den första handhållna mobiltelefonen. Det första publika mobiltelefonsamtalet gjordes den 3 april 1973 i New York.
Nu behöver jag bara byta hjärna så är jag den vad jag vill vara, sa XY efter att ha genomgått ett könsbyte med alla hormoner och operationer. Varför kändes det inte bra? Hade allt varit värt priset när XY sa: hjärnan vägrar vara med.
De biologiska skillnader i kroppens funktioner är allmänt kända (?) men hjärnan har varit outforskad område i frågan om skillnader mellan män och kvinnor. Dock tror vi oss veta att kvinnor allmänt är mer känslobetonade och omvårdande och män mer praktiska och agerande men så fort vi försöker bevisa något har det räknats lik förtryck.
XY, en verklig person, men uttalandet är från ganska länge sedan då könsbyte var ovanligt. XY hade helt rätt. Det finns vissa skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Forskningen om hjärnan i det avseendet har bara börjat.
Den senaste forskningen har studerat 1000 unga vuxnas hjärnor i djupet.
I den nya studien använde man en avancerad magnetkamerateknik, kallad diffusionsmagnetisk resonanstomografi, som är känslig för hur vattenmolekyler rör sig inom hjärnan.
Det tillät forskarna att undersöka hjärnans struktur på cellnivå.
Richard Watts, universitetslektor vid fakulteten för hälsa vid University of Canterbury i Nya Zeeland:
Det vi upptäckte var ganska överraskande. Vi fann ganska stora skillnader mellan män och kvinnor i strukturer som ligger djupt inne i hjärnan, säger han.
– De här strukturerna är kända för att vara involverade i sådant som känslor, inlärning, minne och uppmärksamhet, tillägger han.
Läs mer på: https://svenska.yle.fi/a/7-10060994
Kan det vara så att de flesta av oss är antingen en man eller en kvinna. Jag tror också att en mindre del av oss människor är något mitt emellan, vissa få till och med en ganska egen variant.
Hur vi kan fortplanta oss – vanligen, inte med sjukvårdens hjälp – definierar oss. Än så länge kan inte män födda som män få barn. Män har spermier, kvinnor ägg och livmoder.
Biologin måste inte bestämma vårt varande. I de flesta länder är det inte förbjudet att klä sig som kvinna/man eller ha andra sexuella preferenser. Dock, vissa länder förbjuder annat än sex mellan män och kvinnor. Andra länder i sin tur går så långt de kan i sina försök att vara rätt i tiden. Barn tillåts byta kön och föräldrar får bara anpassa sig. (Snart i Sverige med val av kön i folkbokföring.) De som säger sig vara transpersoner ser ut att vara viktiga personer för de finns på tidningssidorna. Män tävlar som kvinnor, även i skönhetstävlingar. Alla borde erkänna sig att älska alla bokstavskombinationer som beskriver sexuell identitet. Parader finns för de som inte är gammaldags man och kvinna varelser.
Nyligen klagade Elon Musk att han hade förlorat ett barn, sin son, i könsbyteshysterin. Han är inte den enda som fått anpassa sig till att barn vill byta kön i ord och kläder. En del gör det sedan på riktigt stödda av läkekonsten. (Göteborgsposten 23/7 2024)
Det känns ibland som hat mot män, vanliga män som älskar vanliga kvinnor, vill ha familj och gärna tar på sig ansvar som män – den varianten som var inne bara ett litet tag sedan. Är de män helt ute? Såg bilder på finska modeller, män som tjänar storkovan. De ser ut unga, flickaktiga, spröda… Ofarliga önskemän i nutidens vridna könsideal.
Men, det är det som syns och Median prånglar på oss. Att välja sin biologi är så hippt.
Är det så noga då i vilken kön vi tillhör? Inte alls. Javisst. Både och. Vissa saker går inte att ändra. De män som har fött barn är tidigare kvinnor och de har behållit sina kvinnliga könsdelar. Kanske i framtiden odlas barn i konstgjorda livmödrar och vi är befriade från att vara män och kvinnor. Tja, det kräver ägg och spermier men kanske vetenskapen kan fixa det med.
Även Olympiaden har svårt skilja på män och kvinnor, två enl. test män som ser sig som kvinnor skall boxas mot kvinnor:
”Someone could get killed: Why are boxers who failed gender tests fighting women at Olympics?” Oliver Brown Chief Sports Writer 30 July 2024, https://www.telegraph.co.uk/
Visst är det smart. Kan du inte vinna över män kan du vinna över kvinnor. Minns ni simmaren Lia Thomas?
PS. detta inlägg är helt omodern och kan uppfattas som spydig.
PS. De två boxarna är – min gissning – de sällsynta fall då könet kan inte bestämmas vid födseln. Dock har de felaktigt benämnts som flickor utan att vänta och se vart det lutar. Som man gör bla i i Sverige. Efter några år kan könsdelarna korrigeras med operation när man vet vilken sida, man eller kvinna överväger efter uppföljning och tester. I Sverige ! – 3 fall per år.
Olympiad 2024 i Paris har börjat med en udda invigningsceremoni. Deltagarna kommer per båt på Seine. Alla möjliga båtar, stora och små, allt flytetyg har samlats in. Hoppas ingen trillar i. Fast, det sägs att vattnet är ok att simma i. Hm.
Det är en happening i hela Paris. Frankrike har jobbat på! Än så länge är idrottarna glada. De seglar i sina båtar medan showen pågår längs gatorna vid Seine, broarna och ja, överallt och i inklippta händelser för oss vid TV. Idrottarna är inte huvudsaken, det är showen. se vad vi har lyckats hitta på. Tveksamma ingredienser som hån mot kristna. Till sist samlas alla vid Eiffeltornet, den olympiska flaggan hissas (upp och ner ser det ut) och elden tänds. Ja, elden i en ballong efter oändliga kända händer som bär den om bara en meter
OS är känslosamt och i slutändan handlar allt om pengar. Inga vinster, krympta möjligheter. Idrott är inte lätt och latmansgöra, för, ska du hamna på toppen får du offra annat i livet. Det krävs envishet, tålamod och begåvning. Alla kan inte bli toppidrottare hur än de tränar. Men karriären är ofta kort, man hinner ett liv till.
Nej jag är inte särskilt sportintresserad. Jag håller förstås på Finland, det gör jag alltid och resten av familjen håller på Sverige, Rättvist. Men Finland har inte många medaljer att vänta. Skeetskytten Eetu Kallioinen och två seglare med viss möjlighet. Kommer kanske bänka mig framför TV n någon gång.
Att springa Maraton kunde jag tänka mig om jag vore hälften så gammal. Det är ju bara att springa framåt utan några konstigheter. Lite som vandring fast med högre fart.
Olympiska mottot är:
Snabbare, högre, starkare – tillsammans.
Ordet tillsammans lades till 2021 i Tokyo påverkad av Covid. Nu hoppas vi alla Olympiad utan problem, demonstrationer och oväntade negativa händelser.
Jag var i Paris 2016, det året då Seine svämmade nästan över. Alla båtturer var inställda. Notre Dame var stängt, vatten fyllde på golven. (Den olycksaliga branden var 2019.) En del andra turistattraktioner var stängda på grund av vatten, men Paris har så mycket att erbjuda. Eiffeltornet blinkade. Antingen tyckte man om det eller ansåg att det var onödigt pråligt.
När jag mötte en ny patient för första gången försökte jag ta reda på vad hade gjorts förut och vilka eventuella behandlingar hade använts. Var det någonting som hade lyckats, om så för ett tag. Inte helt för då hade ju jag inte träffat patienten. Mina patienter var missbrukare, gravida och spädbarnsfamiljer. Sedan träffades alla inblandade och vad var deras uppgift i ärendet. En gång kom 36 personer in, men patienterna, paret, knarkade lika mycket för det.
Jag arbetade främst med lösningsfokuserad terapi.
I enkelhet är det: gör inte om det som inte fungerar och fungerar något gör genast mer av det.
Det finns också en princip att om det inte blir några resultat inom tre månader kommer det inte att hända mellan den klienten och de medspelare.
En gång fick jag lämna en patient till en annan terapeut. Det hände ingenting och jag famlade som i dimma. Med den andra började utvecklingen i snabbfart. Patienten sa senare att jag hade gjort grundarbetet, hövlig som hon var. Undantag finns. Vissa människor är så skadade av livet att det tar mer tid. Men, årslånga terapier räddar ingen.
Jag har ofta tänkt på den principen när myndigheter använder våra pengar för mer av samma vara, som inte har visat sig att fungera. Det är som om de tror att denna gång med samma insatser får vi annat resultat. Socialtjänst är suverän på det positiva tänkandet. Mer fritidsgårdar eller liknande. Läste att Södertälje skall lösa problem med idrott och utflykter. Kanske som tillskott, men jag tror det behövs mycket mer.
Idag läste jag om ett annat glasslott. Palestina. Brukar ni kolla vart EU pengarna tar vägen? Inte jag heller men nog borde vi när stora summor går till det som inte har gett resultat men igen försöker EU med samma vara. Nästa gång, kanske…
Så kallad U-landsbistånd fungerar ofta så. Åren går. Egentligen har vi bara beslutat att de och de utgifter betalas av oss oavsett om något händer. Och hamnar en del i fel fickor, vad ska vi göra åt det.
Klipper från Samtiden:
”I en avsiktsförklaring gör EU-kommissionen klart att de kommer betala ut miljardbelopp för att stödja Palestinska myndighetens ”reformarbete”. En ny Palestinastrategi ska enligt kommissionen ”stabilisera Palestinska myndigheten och ekonomin i Västbanken genom en substantiell och trovärdig reformagenda […] som lägger grunden för återhämtning och bygger resiliens.”
EU:s extranota för skattebetalaren blir 400 miljoner euro enbart för juli till september detta år.
Har vi inte provat på det förr? Gick inte pengarna till vapen i stället bröd?
Jag har ingen aning om hur Israel – Palestinafrågan kan lösas eller om de två ens vill lösa något. Det uppstår regelbundet samma situation. Hamas börjar, Israel svarar och mosar Gaza till ruiner. Folk lider. Folk flyr, evakueras framåt tillbaka. Medling börjar. De som har makten vill inte sluta, de är inte nöjda med några förslag. Olika länder stöder olika sidor av konflikten. Folk över Världen demonstrerar för Palestina, ibland med kaos som följ. Världen dömer parterna halvdant. (Det är förstås mer komplicerat och med fler ingredienser.)
Vi bygger sedan upp igen och försörjer Gaza för de existerar inte utan hjälp. Olika projekt startas. Pengar ges. Lugnt ett tag. Diskussioner. Och så börjar det igen.
Andra arabländerna då? Nej, de är inte intresserade att hjälpa Gaza och dess innevånare. Gazaborna står längst ner på skalan goda araber.
Kan det vara så att båda folken har fel ledare? De som inte kan stava till fred, samarbete och människovärde? Bara ord som innebär hat och förstörelse? Men, inga krig, inte ens idag, sker utan soldater som lyder och folk som stöder. Eller är detta ytterligare bevis på att väldigt olika folk har svårt att leva så tätt ihop speciellt när den ena är beroende av den andres välvilja som knappt finns?
Nu blev det för komplicerat. Jag har inga lösningar. Det enda säkra är att de unga i Gaza blir aldrig vänner med Israel, de växer upp i hat.
Det ösregnar ute. Jag ska ta en kopp kaffe.
PS. Är du ett geni som kan lösa konflikten varför sitter du stilla och inte öppnar munnen?
Biden har hoppat av (tvingas till) från att tävla om nästa fyra år som president för USA. Han anser sig inte vinna kampen mot Trump, alltså hänga med nog.
Demokraterna visste nog att Biden skulle gå men försökte dra ut det och hitta det bästa tillfället för avhopp.
Jag undrar, vem styr nu? Kan man inte vara en presidentkandidat kan man väl inte vara en president heller? I och för sig finns det gott om folk i Vita Huset. Obama hänger där ständigt och Harris vill så gärna sätta sitt namn på pränt men nog liknar det kaos snarare än landets styre.
Nu sitter Biden i sitt hus på Rehoboth Beach, i Delaware och jag antar att han tänker på hur det kunde sluta så illa, hans livs långa gärning som politiker. Han sa nyss: Jag är den mest kvalificerade personen i landet att vara USA:s president och avsluta jobbet jag startat. Och något före: ”I’m well-meaning, and I’m an elderly man, and I know what the hell I’m doing.”
Det är en konst att sluta jobba i rätt tid så att man får det eftermäle man önskar.
Kamala Harris backade upp Biden, många andra hurrade och sedan stack de kniven i ryggen på honom.
Jag antar att frun Jill Biden har också sina fingrar i spelet. Jag vet hur det är att hålla efter en dement person. Det är skitjobbigt från start, även vid mildare variant.
Harris ser sig som nästa presidentkandidat men inga beslut har tagits än. 19 augusti är demokraternas konvent där deras presidentkandidat officiellt utnämns. Sedan hans/hennes vice måste också väljas.
Alla är inte glada över Harris. Jag minns speciellt en sak, hennes ointresse för gränsen, vilket hörde till hennes bord. Hon vägrade besöka den. Då gjorde några pappersdockor lik henne och promenerade längs gränsen med dem. Andra efterlyste henne. Senare besökte hon en lugn del av gränsen och Texasborna var inte glada.
Med henne skulle invasionen från söder fortsätta. Men, är det någon i hela Världen som har ens en vettig tanke om hur Världens flyktingströmmar och lyckosökare hanteras? Inte. Alla försök hittills har havererat. Ingen tacklar orsaken, grunden till stora omflyttningar. Nej, det är inte Klimatet.
Fortsättning följer i dokusåpan USA s nästa president. Demokraterna och andra kastar in oväntade förslag. West Virginia Sen. Joe Manchin (independent) vill registrera om sig som demokrat för att delta i spelet men ångrade sig genast. Någon ropar efter Mitt Romney, det vore väl demokratiskt! Harris hyllas, icke vitoch kvinna men de epiteten är faktiskt ute. Är de? Vi väntar och ser. Hur som helst är uppfattningen om USA som stabil stormakt begraven. Men, som jag sa tidigare: vem sa att politik är tråkigt.
PS. Vem styr landet? Vart är Biden? Det är inte bara för Harris att hoppa in, det krävs en laglig procedur. Och, varför supportar inte Obama Harris? En bra fråga. Är han ute efter tredje term genom frun? Jösses, jag låter som konspiratör.
Bild överst: öken; Kalifornien efter Lost valley ca 125 mile på PCT
Redan nu ropar media att Trump s vice J.D. Vance är en katastrof för Ukraina. För Ukraina? Han är inte vald för Ukraina utan eventuellt som vicepresident för USA. Kanske är det dags att sluta ropa på USA s pengar i varje kris.
USA s egen skuld är astronomisk. I verkligheten finns inga pengar att hämta, bara skuld.
Övrigt är det mer spottloskor mot Vance än seriös diskussion eller beundran. Så starka ord som tvåfrontskrig kopplas till honom i svensk media.
All vänstermedia satt kaffet i halsen och började genast ropa det samma vi har hört om Trump i åratals. Det finns nog ingen, ingen terrorist, diktator, yrkeskriminell o s v som har hatats så i svensk och europeisk massmedia än Trump. Skäms de inte? Nej.
Jag har varit kattvakt i några dagar. Det är enkel pensionärssyssla och rogivande fast inte klockan 5 på morgonen när katten vill busa och jag vill sova. Under tiden har jag läst:
J.D. Vance: Hillbilly – en familj och kultur i kris.
Jag har försökt gå i hans skor, i hans barndom och uppväxt vilket var skakande men inte okänt. Min barndom var usel men hans livs berättelse gör min barndom till nästan normal. Ingen söp eller knarkade i min omgivning. Boken är inte en litterär mästerverk men som berättelse om livet är det en av de bästa jag har läst. Var en av de mest lästa böckerna i USA när den kom ut 2016.
James David Vance är född 1985 i Middletown, Ohio. Hans bok typ memoarer, en släktberättelse är som ett socialreportage och samhällsanalys över livet i de fattiga områdena i Appalachernas rostbälte. De vita fattiga, white trash, som Staten glömde efter de hade bidragit till USA s framgång och utveckling med sitt arbete. Om förfallna samhällen, droger, arbetslöshet, låga förväntningar, men släktens sammanhållning, vi hillbillys. Det är inte de samhällena som är i blickpunkten när yrkespolitiker tävlar om poster.
J. D.Vances resa från sin barndom till vicepresidentposten är en tuff resa. Ständiga förändringar i familjen. Mor som knarkar. Nya ”pappor” kommer och går. Men lojalitet mot förälder är stark. Skolan är tidvis si och så trots begåvning. Några stödjande personer finns, morföräldrarna, fast inte de heller är nyktra och lugna. Talesättet att militären gör pojkar till män stämmer i hans fall. Han gick in i marinkåren. Därefter studier. Att komma från hans barndoms elände och gå ut från Yale som jurist är en prestation.
Med tiden är han något kritisk mot dem som inte tar vara på några möjligheter. Men han visar förståelse till sin mor och rycker upp för att hjälpa henne. Hon stod vid hans sida nu i det republikanska konventet, drogfri sedan tio år.
J.D. Vance var inte Trumpanhängare i början. Varför har han ändrat sig? I och med hans eget deltagande i politiken, från 2023 som senator för Ohio, har han sett mer av politiken inifrån. Han säger att den usla politiken i landet som Bidens regering bedriver ändrade honom.
Eller sedan såg han att som kristen (katolik), nu familjefar och höger, matchade han bättre i Trump gänget än annanstans.,
Det hånas om att Trump valde en ”mini me”. Tja, Vance är ung och har liknande syn på livet och politik. Han har en del samma åsikter, annars skulle han inte vara där. Hans livserfarenhet väger väl upp åldern. Kanske händer det något för de glömda människorna nu, de som lovas förbättringar vid varje val när kandidaterna vill ha deras röster men är redan glömda på installationsdagen. Vissa ser honom redan som en president i nästa val. Oavsett, han har tiden för sig, det har varken Trump eller Biden.
Jag gjorde några avvikelser från Pacific Crest Trail 2018. Till samhällen som var hus i förfall, husvagnar, där skyltarna uppgav vilka dagar församlingar erbjöd middag eller matpaket. Där i mataffären fanns färdiga påsar man kunde köpa till de sämre bemedlade som sedan distribuerades av någon välgörenhetsorganisation. Där jag behandlades så vänligt eftersom inga andra vandrare kom dit. Det var inlandet i Kalifornien.
Flera av de stora amerikanska städernas utkanter förfaller, gatuboende, narkomaner, penninglösa invandrare och de rika som packar ihop för att skatterna höjs och kriminaliteten ökar. Det finns problem som är faktiskt gemensamma i Världens storstäder men lösningarna är obefintliga.
I Sverige förklaras dåligt beteende ändå till mord vara beroende på de sociala omständigheterna och brist på pengar. Om det vore sant skulle en stor del av alla länders befolkning samt hela krigsgenerationen vara kriminella. Så är inte. Det är bara en av de sagorna politikerna pådyvlar oss för att höja skatten när de inte mäktar med uppgifterna.
Läs nu boken. Den som vill förstå ens lite varför människor röstar hellre på Trump än yrkespolitiker som hör till politikeradeln bör läsa boken.
Det är kö för Vance s bok i biblioteket. Tur jag gick dit genast.
En recension, finns många: https://www.danielk.se/post/hillbylly-elegy/
PS. Biden gav upp sin kampanj idag 21/7, eller är det hans fru som gjorde det. men Biden sitter kvar som president vilket känns tveksamt. Kan han sköta jobbet?
Ha bra pensionärsliv Biden! Återkommer när han har avgått om hans första beslut.
Har du gamla anhöriga du besöker då och då? Nu menar jag dem som än bor hemma och anses klara sig utan heltidsvård. Vad gör du då? Något som behövs? Fikar, antar jag. När ni sitter och fikar kan du undra: är hon på väg att bli dement? Varför kommer hon inte ihåg det och det och kom inte ihåg min födelsedag i tid?
Nästan alla får segare minne som äldre. Tänk bara hur mycket det finns i minnesbanken efter ett långt liv. Att ha glömt något är normalt. Demens är annat, mer omfattande.
Oron att behöva ta hand om dementa personer och dess kostnader har lett till forskning om mediciner som kunde ge evigt friskt liv. Det finns oändligt med råd hur du undviker demens. Ändå blir många dementa i hög ålder. Alzheimer presenteras ofta som skräckvision med stort antal sjuka men det finns idag lovande bromsmediciner. Ingen bot dock.
Just nu är demens väldigt aktuellt när vissa säger att USA s president är dement medan andra tycker att han är i god form för fyra mera år. Bara några veckor sedan hyllade en superkänd och rik skådespelare Biden men idag önskar denne att Biden går.
Det var ca tre år sedan när jag såg Biden i TV då jag tänkte att han påminde om min dementa sambo i rörelsemönster och i det röriga talet, ansiktet utan mimik och utan kontakt med andra. Min sambo dog 2018 så minnet kan felas. Men det var ju bara TV, så…
Alla äldre – tror jag – är oroliga över att bli dementa och tappa kontrollen över sitt liv. Jag gjorde en demenstest en dag. Jag att hittade det på nätet den dagen jag irrade nästan vilse i skogen:
the SAGE test
Resultat OK. Det fanns dock frågor om amerikanska pengar och där stöp det. Jag brukade lägga alla småslantarna i handflatan och låta expediten plocka summan. Ja, jag lärde mig, men vissa sa let me när de såg hur jag försökte få ihop det.
Enligt forskning finns det överraskande resultat om de första demenstecken. De kunde visa sig långt före andra symptom. Det var ens ekonomi. I tidig demens började många handskas illa med sina pengar. Räkningarna ligger. Lån tas. Oförmåga att lösa de tillkomna problemen. Ingen reagerar kanske innan vräkning.
Går livet i en cirkel? Liknar lite ungdomar vilka har en för positiv syn på sin ekonomi. Unga mellan 18 – 24 ligger i skuld hos Kronofogden för nära 2 miljarder. De äldre över 64 är dock värre, skyldiga 21+ miljarder. Många av skulderna för de äldre är gamla och betalas aldrig. Finns inget att ta. Flera av dem har ingen adress längre i Sverige.
Så till undersökningen:
”In analyzing 17 years of data from consumer credit agencies and Medicare databases, researchers found that a decline in credit scores and an increase in late payments are often seen in the five years prior to diagnosis of Alzheimer’s disease and related disorders (ADRD).”
När jag arbetade extra på hemtjänsten såg jag ibland en räkningshög. Men det ingår inte i hemtjänsten att rota i vårdtagarnas ekonomi.
Det hände att människor frågade mig om demens under min tid som anhörigvårdare. Hur började det? Jag kunde inte svara på det eftersom min sambo var frisk ena veckan och sjuk hastigt den andra. Han kollapsade en dag och ingen begrep någonting. Vaskulär demens kan komma hastigt som en stroke eller med den. Få förvarningar. De andra demenstyperna larmar bättre.
Jag grubblade om jag hade missat något. Visst kunde det ha funnits situationer jag efteråt såg som lite tveksamma. Men var det så? Läkare tröstade mig att jag inte hade kunnat göra något. Däremot är USA s president en känd person och hela Världen ser på. Som jag tidigare skrev börjar det likna misshandel. Det känns som upp och nervända världen när ingen vill se vad är så synligt.
Så, har du gamla anhöriga du ser efter ibland? Kanske en titt på eventuella räkningar kan ge en vink om dennes mentala och kognitiva hälsa?
Nej, Joe Biden betalar nog inga räkningar själv men demokraternas envisa hållning låter Biden bli ett slags lytes komiker. Han var en stund den mäktiga mannen i Världen men borde aldrig ha ställt upp ens förra gången. Just nu är allt stilla och ingen vill göra något tack vare attentatet mot Trump. Möjligheten att byta ut Biden har sluppit demokraterna ur händerna. För en stund i alla fall. Han tror sig vara bäst och enda för landet. Även den storhetskänslan kan vara tecken på ens minskade förmågor.
Om demensforskning: Fox News health 9 juli 2024.
PS. 51 miljoner såg debatten mellan Trump och Biden. Bara 19,5 såg Oscars. Men politiker har en bit kvar till Super Bowl, 123,4 miljoner tittare. 161 miljoner såg Eurovision. Och över 2 miljarder prinsessan Dianas begravning. Terroristattacken i USA 2001 drog också över 2 miljarder tittare, bland andra jag.
Bild: Scranton, Pennsylvania By Carol M. Highsmith -The Historic Electric City sign, https://en.wikipedia.org/wiki/Scranton,_Pennsylvania
När vi hade påskmiddag i år hemma hos mig pratade vi om USA valet och vi hade väldigt olika åsikter om de inblandade personerna. Jag sa att Trump vinner om inte någon skjuter honom. Kändes inte så bra idag när jag satt på datorn.
Presidentkampen i USA är i en ny fas. Mordförsök på Trump, en anhängare död och några skadade. Förövaren, en ung man, skjuten till döds.
Det finns för mycket vapen i gång och för många galna människor. Skulden till mordförsöket och polisens agerande kommer att diskuteras länge. Det ser ut som om politik har blivit mer och mer våldsamt, inte bara i vapen utan i ord. Att vara president är faktiskt ett farligt yrke om vi tänker i procent. Fyra amerikanska presidenter har hittills mördats i tjänst och två har utsatts för mordförsök och nu en presidentkandidat är skjuten.
Jag tror att USA får vara glada över att Trump klarade sig. Trump promenerade ut snart från sjukhuset till synes oskadd. Om inte, kunde situationen explodera? Ingenting säger att årets valkampanj är lugnt efter detta.
Det är inget liv på en räkmacka att vara en amerikansk politiker. Känslorna och intresset är nog mer i svallning där än här i Sverige då vi knappt bryr oss om våra politiker. Vinden vänder snabbt i USA. De som hurrade för Biden några veckor sedan, försöker sparka honom idag. Åtalen mot Trump, det där bokföringsbrottet menar jag, är nog ointressant för anhängarna. Skitsnack om det ena och andra. Att vara en framstående politiker gör en till måltavla för hot, förakt, beundran, ivriga jurister och kräver ett oerhört tålmodigt sinne för att överleva.
Ingen annan politiker än Trump har fått så många nedsättande ord från massmedia. Finns inte en etikett av ondska som inte är använt . Inte ens Putin får sådana tillmälen. Svensk press inte undantagen.Till sist tror någon på allt och skjuter, .
Kan bara beundra den oförtröttlige Trump. Patriot. Som lyckas stå på sig. Och det har väldigt lite med partipolitik att göra. Skillnaden mellan de två tävlande partier och hur de styr landet är inte så stor som massmedian låtsas. Presidentval är personval. Kan du inte elda massorna blir du en förlorade. Det finns alltid andra som står i kön.
Kommersen var i gång nästan lika fort som själva skjutningen. Bild av det hända på en T-shirt och text “Fight! Fight! Fight!” eller ”shooting makes me stronger” finns redan att köpa. Smaklöst?
Missa aldrig en bra business. Detta är USA. Kina hakade snabbt på.
Fortsättning följer. Trump får skynda på med sitt vice val. Det måste också bli en som inte rasar ihop om kulorna viner utan lyfter handen. Men min gissning är att valet är avgjort om inte någon skjuter igen och lyckas. Trump backar inte. Kanske inte Biden heller? Känns som Försöken att ersätta Biden dog ut.
Andra åsikter? Var inte blyg om du gillar Biden. Och du kan lägga själv till passande ord i rubriken!
Bevare oss bara från Bidens vicepresident.
Uppdatering15/7 kl 21 Trumps vicepresident blev senator JD Vance från Ohio.
När jag läser om hans livshistoria och utbildning känns det som ett bra val. Gissade faktiskt på honom idag när jag läste mer om alla kandidaterna. En fötterna på jorden person.
Bild från någonstans på Internet, tagen minuten efter skjutningen.
Danmark skall införa klimatskatt på kors pruttar. Metanutsläpp från boskap kommer att skattas med 300 danska kronor per koldioxidekvivalent. Landet skall bli koldioxidneutral till 2045. Detta är en av åtgärderna som danska Regeringen tror skall hjälpa till.
Läs om räknesättet på https://sv.wikipedia.org/wiki/Koldioxidekvivalent
Bönder får som kompensation 60% skatteavdrag, Från vilken summa och från vad vet ej. De är inte särskilt glada. De oroar sig för nedgång av jordbruket och så försörjning.
Nya Zeeland hade väl liknande försök men folket blev smått förbannade och det övergavs. Där går det fem får på varje människa. Ca 25,3 miljoner får att jämföra med ca 5,15 miljoner människor. Antalet får har dock minskat med åren.
Varför ska vi ha kor och annan boskap? Barn behöver väl inte mjölk? De kan dricka vatten och ta en kalktablett. Protein av kor, grisar och får kan ersättas med maskodling hemma. Alla dessa ridhästar! Alla vilda djur då? De pruttar väl också.
Varför finns människor överhuvudtaget? Deras liv drabbar klimatet. Klimatentusiasterna kommer med nya fantastiska påbud. Vi ska helst inte göra någonting, inte ens andas. Allt drabbar Klimatet. Vi icke troende, vi som tror att klimatet varierar och är speciellt anhängig av Solen där uppe, kallas med fula namn. Vi är till och med klimatförnekare.
Miljön däremot är många av oss rädda om och oroliga för. Det är liksom närmare och hanterbart, inte som Klimatet. Vi är griniga för dem som bedriver krig och drabbar Världens miljö rent katastrofalt, ofta oåterkalleligt, Om krigets miljöskador hör vi väldigt lite om, medan Klimatmöten drar tusentals. De flesta är dock inga utbildade experter utan bara anhängare. Kändisar älskar att synas på Klimatmöten innan de tar sitt privatplan hem, någon av dem.
Fredsmöten brukar också vara flopp, rent av oönskade. Tänk bara på stackars Viktor Orbán som pratade med Putin. Noll beröm i EU, han fick bara skäll. Till sist måste någon prata allvar med Putin, någon med lite styrka. FN? Nej, jag skojar. Finns någon? Eller utvidga kriget.
Krigshetsen är uppgående. Alla rustar upp mot sina vänner och fiender. Fredstanken är död. Det kanske slutar med det sista kriget och då behöver vi inte längre oroa oss för Klimatet eller någonting.
Lånar av Stellan Skarsgård om Sverige i en intervju:
“We used to be seen as a very wealthy country with very happy people. And, of course, a neutral country. But now we’re a member of Nato, we have doubled our arms budget. Like all of Europe. Everybody’s screaming to kill, kill, kill.” He continues: “Everybody is so excited now, by war.”… Stellan Skarsgård, i Guardian/film.
Kan hända att varken Klimatet eller boskapens pruttar inte är det största problemet för oss och Världen, utan vi själva och våra framröstade politiker utan realistisk tankeförmåga.
PS. Visst är det rörande när NATO pratar om att ta hänsyn till klimatet och rusta upp hållbart. Låter som mental kollaps.
EU har godkänt ett lag om restaurering av natur. Naturrestaureringslagen innehåller krav på hur medlemsländerna ska återställa minst 20 procent av EU:s land- och vattenyta. Här ingår mål som att plantera tre miljarder träd och öppna upp fritt flöde i totalt minst 2 500 mil av floder och vattendrag. Ängar och våtmarker skall återskapas, skogar blandas upp och grönområden ökas i städerna.
Även bin och andra pollinerande insekter ska gynnas, med krav på åtgärder som vänder den minskande trenden till senast år 2030.
Målet är att åtgärder täcker minst 20 procent av EU:s land- och vattenyta till år 2030 och samtliga ekosystem som behöver återställas till år 2050.
Till vilket år bakåt allt detta skall återställas? Vet inte, såg 1950 som riktmärke i ett land, vissa pratar om EU inträdesåret, Sverige blev medlem 1995, och andra om förindustriell tid. Ser du ett allmänt riktmärke skriv en kommentar!
Nu undrar jag om jag måste flytta. Om alla hus skall rivas och hela centrum avvecklas. För, husen byggdes på risig våtmark och en torkad sjö, inte så mycket vatten men mark som inte går att odla i. Sjöbotten har pålats och i de sankaste delarna finns nu park och damm. I närheten fanns en stor lantgård men som så många jordbruk är det nedlagt länge sedan. Park kan stå kvar, antar jag. Men alla hus som är byggda är ju på fel ställe nu. Skall naturen återställas här måste husen rivas.
Vilket är det rätta stället att bygga och bo så vi inte drabbar naturen? Ingen plats alls. Allt drabbar naturen.
Det blir väldigt mycket rivande för alla städer är väl byggda på en mark tagen från naturen. Alla vattendrag som rinner genom städer är reglerade likaså vattenkraft som spärrar fritt flöde. Idag får vi 35% – 45% av el från vattenkraft. Skall vatten släppas fritt så drunknar en del bebyggelse. Alla sommarstugeområden som är byggda på nedhuggen skog. Mer…Jag överdriver, men trots missnöje är ju Sverige alltid bäst i klassen så…
Trots att jag försökt förstår jag inte riktigt hur allt skall gå till. Men, jag är ju inte natur – och klimatexpert som tur. Ja, ordet klimat kommer i allting nu mera.
Lagar och regler som går baklänges är bara möjliga i aktivisters och vissa politikers huvud. Dessutom är EU s länder olika vad gäller natur. Vi i norr har barrskogen, väldigt mycket skog dessutom. Följaktligen röstade Finland och Sverige mot men de får vackert böja sig.
Hur privata skogsägare skall kompenseras vet väl ingen idag. Eller ska de bara lägga ner?
Att reglera framtiden vore en bättre tanke. Dock är allt vi gör för klimat och miljö värdelöst. Det är som att slåss mot väderkvarnar. Kriget i Ukraina har redan orsakat mer skador än vi någonsin kan reparera. Israel och Hamas likaså. Ja, alla krig som pågår raserar på en dag allt vi gör.
De nya reglerna träder i kraft i slutet av juli eller början av augusti. Efter det har medlemsländerna två år på sig att utarbeta planer för hur naturen ska återställas.
Hur ser Sveriges mark ut? Sveriges landyta är 410 000 kvadratkilometer eller 41 miljoner hektar. Av den ytan är 68 procent skogsmark och 7 procent jordbruksmark. Den bebyggda och anlagda marken utgör inte mer än 3 procent av Sveriges totala landyta. Öppna myrar och övriga öppna marker med och utan vegetation samt glaciärer står för 22 procent. (från SCB)
I princip låter allt ju vackert men praktiken är nog problematisk och kan bli typ kostsam greenwashing, som så mycket annat.
President Joe Biden poses for his official portrait Wednesday, March 3, 2021, in the Library of the White House. (Official White House Photo by Adam Schultz)
Äldremisshandel har hastigt blivit aktuellt. WHO har larmat. Jag tänkte genast på Joseph (Joe) Biden, USA s president. Han är 81+ år och i hans ålder brukar de rika ha ett lojt liv på någon solig plats, kanske skriva sina memoarer, inte i Vita Huset som president. Han har ju en sjurums villa på Rehoboth Beach, i Delaware, lämplig plats för en pensionär.
Biden har ett av Världens mentalt tyngsta jobb. Det är uppenbart att han besväras av sviktande hälsa. Han orkar inte. Han vill lägga sig tidigt och slippa kvällsarbete. Han snubblar med orden. Glömmer. Tror sig att något som inte har hänt har hänt i verkligheten. Minnesproblem. Ramlar ibland. Ser allmänt trött ut i bilder. Han är helt enkelt inte riktigt ok. Att ingen tar ut honom från jobbet liknar äldremisshandel. Men, han bestämmer ju själv att sitta kvar. Han ser inte situationen med andras ögon.
Jag tänkte också på möjligheten till större krig och hans rätt att besluta om användning av atomvapen, bomben, eller inte. För att göra svåra bedömningar bör man vara i god mental hälsa och även orka med dygnet runt arbete. Att vara en president är inget 8 till 5 jobb.
Vilka är de som styr bakom honom?
Bop Hope sa att bakom de framgångsrikaste männen står en stark kvinna som puffar dem framåt. Är Bidens fru den som puffar? Obama då? Bidens team i Vita Huset? Ängsliga demokrater? Blinda för situationen? Förnekare? Impopulär vicepresident som skulle ta över? Alla har försökt skydda Presidenten.
Skuggregering inte vald av folket.
Situationen har skakats om genom den usla debatten mellan Trump och Biden 28/6. Hastigt blev Bidens hälsa tillgänglig för alla genom TV rutan. Åsikter och förnekelser rinner genom Media.
Biden sa efter den katastrofala debatten: ’Let me say this as clearly as I possibly can as simply and straightforward as I can: I am running – no one’s pushing me out. I’m not leaving. I’m in this race to the end and we’re going to win.’
Demokraterna sitter på pottkanten. De saknade tankeförmåga nu – sedan och lät sig styras av Bidengänget. Hur landet mår har ingen betydelse längre. De har fastnat i sitt maktbegär. Trump får inte vinna. Det är det enda som gäller oavsett hur.
I den andra ändan av amerikanska valshoven lik boxningsring finns Donald Trump. Han är en överlevare. Alla som har skrivit artiklar om hans undergång har fått revidera dem – igen. I svensk och europeisk press fasar man redan över Trump som president. Världen går under. Fast det finns ingenting som förespår undergång är bara namnet Trump som rött skynke över pressen som inte ens kan stava till ordet saklighet eller sanning.
Trump har en egen agenda. Han är patriot ändå in till tårna. Make Amerika great again. Introducerades av Reagan 1980 och är nu en Trump slogan.
När Amerika var stor kan diskuteras. Till vilken årgång backar man? Ja, nu var jag spydig men Trump har rätt. Den amerikanska överhögheten i Världen finns inte längre även om katastrofer, som Ukraina och Israel, än ropar efter deras pengar och USA har fingrarna i många dispyter. Trumps maktönskan lutar sig in inte ut ur landet. Trump startade inga krig. Det kan förstås bli problematiskt om USA tar ur sina vapen från varenda träta.
I den andra ändan av Världen sitter Putin vars maktbegär saknar vett och gräns. Cirka 120 000 ryska soldater har dött i hans krig mot Ukraina, hittills. Putin bryr sig inte. Dessa två, Biden och Putin, bland Världens tre mäktigaste har fingret på knappen. Kymigt.
Det rör sig om i flera länder, ledare och regeringar faller. Politiker byts ut. Hopp flammar upp och slocknar snabbt. Tänk på Storbritannien där en ny kraft har tagit över en askhög. Alla skriker efter någonting. Vad tror folk att Keir Starmer kan trolla med? Macron som darrar. Det är egentligen bara i diktaturer, Putins och hans kompisars Iran och Nordkorea samt Afghanistan som Putin försöker bli vän med igen, där ingenting rör sig i verkligheten. Folket står ut. Överlever. Anpassar sig. Protesterna faller. De som vågar hävda sin rätt ruttnar i något fängelse eller dör i oklara omständigheter. Men ingen diktatur är säker för evigt.
Kina balanserar. De är duktiga på det. Men det är som en gungbräda.
Det blir en förändring om Trump vinner. I USA är många trötta på andra länders behov. Alla är inte med de miljarder som ges till Ukraina, men Washington lever än sitt eget liv. Staten blöder pengar varje minut, statsskulden är astronomisk, USA låg på plats 12 år 2022 i andel skuld av BNP på 121,7%. (Sverige 31,7% år 2022.) Gränsen till USA från Mexiko är som övergångsställe, ca 2,5 miljoner så kallade flyktingar kom 2023, bara i december räknades 300,000 personer, mestadels yngre män. För mig är det inte invandring utan ockupation, anfall eller vad kan man kalla det. Visst, Amerika är stort men suger inte upp till arbete dessa skaror. Vissa städer ser ut mer som en soptipp än en framgångsrik amerikansk stad. Nu hostar även Biden att det kanske var lite för många. Sent skall …
Biden vill vara president. Äntligen sitter han där och tänker inte släppa platsen till någon annan. Speciellt inte till Trump som ångar fram som en outtröttlig maskin. Fortsättning följer, snart. Om Bidens stora första beslut, hans legacy? skriver jag kanske en annan gång när han har försvunnit ur Vita Huset till något mer passande och får stöd och hjälp som han gott förtjänar.
Vi fick trängas I tältet. Det var ett enmanstält dock tillräckligt om vi låg stilla och ställde ryggsäckarna i absiden. Jag vågade inte vända mig så jag inte skulle väcka barnet som sov bredvid mig.
Vi, en tjej på 10 år och jag hade vandrat cirka fem kilometer genom skogen till en plats vid en sjö. Före starten gick vi genom regler. Inte springa. Inte skrika och skrämma eventuella djur. Följa ledmarkeringen. Säga till om behov av paus. Vissla bara när det är nödvändigt.
Visselpipan var dock för rolig för att användas bara vid nöd för någon nödsituation kom ju inte.
Vädret var perfekt. Folktomt vid sjön där vi hittade en bra tältplats. Nästan inga mygg. Vi lagade mat, potatismos och korv. Satt upp tältet. Plockade blåbär. Kastade smörgås som inte gick så bra. Stenarna var för grova. Men en gång lyckades det. Tittade runt. Plockade mera blåbär. Namngav träden omkring oss.
Nej, trädnamn hade hon inte lärt i skolan. Naturen omkring oss trängs inte i läroplanen. Många stadsbarn är naturnoviser. Vissa kommer aldrig utanför asfalten.
Jag tältade dock med en scout. En bra hobby. En scout är en kunskapare.
Kex och varm choklad före sovsäcken.
Dagen efter fortsatte vi fyra nya kilometer längs markerade stigar mot en parkering där vi skulle hämtas från turen. Himlen mörknade, vi satt oss under tak på rastplatsen. Vi pumpade upp vatten med en gammal gårdspump. Kokade nudlar. Ösregn och åska avslutade vår tur. .
Nu är det sommar och många föräldrar har semester. Vad ska vi göra med barnen så de inte sitter hela dagarna vid skärmen? Alla reser inte till badorter. Alla har inte råd med häftiga semestrar ute i Världen. Alla äger inte en sommarstuga. Men något borde vi göra som avviker från vardagen. Barn – speciellt de som lever i asfalten – behöver grönska, träd, fågelsång och en stig att gå på.
Ta en tur till skogen med barnen.
Det behövs ingen topputrustning. Du behöver inte ens ett kök med dig. Frys in smörgåsar och korv, de håller sedan en kort tur. Hett vatten i termos för din kaffe. Grilla korv på eldplatser. Vill ni övernatta? Har du inte ett tält använd vindskydd. Det finns ca 3000 vindskydd i Sverige. Tja, mygg kanske, då är det inte så kul. Men trots alla varningar om hemsk myggsommar har jag bara några bett. Mygg älskar mig.
Eller gör dagsturer till naturen. Picknick är något alla barn älskar. När kvällen kommer kan du som förälder känna frid och glädje. Du har gett något värdefullt till dina barn: en stund i naturen. Försök att lämna mobilerna hemma, utom din. Det är inte mycket uppmuntrande som händer i Världen. Vi kan gott slippa Internet en stund.
Låter jag för naturromantiskt och optimistisk? Inte alls. De gånger jag har vandrat och tältat med barn har varit glada, lite spännande dagar. Idag i vår Internetvärld är det rent av exklusivt att besöka naturen i live, inte bara på en skärm.
Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.
Så fel. Det är sent.
Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt– kön – värld.
Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?
Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?
Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.
Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.
Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.
När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.
Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)
Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.
Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.
Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.
Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.
Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.
Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.
Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.
Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.
Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.
Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister, och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.
Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.
Barn med egenvärde och tilltro till föräldrar hamnar mer sällan i trubbel.
Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.
Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, även kultur. Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.
Det gäller även barn.
Nedersta bilden: gammal husgrund från Sörmland.
PS. tidigare publicerad -22 11 14 men tyckte att den var aktuell. Polisen ropar ju på hjälp av Samhället ´, alltså oss alla, angående barn som hamnar i kriminalitet.
Ett urvrål väckte mig på natten. Jag trevade efter mobilen, klockan var 3,30. Sedan försökte jag kravla ur sovsäcken och ut ur tältet. Vrålet fortsatte. Hade jag valt fel tältplats? Jag tittade runt. Vrålet avlägsnade sig, hördes mindre och mindre för att försvinna i natten. Vad var det? Det var en älg utan sångförmåga.
Natt? Solen var på väg upp.
En liten fyra dagars och 60 kilometers runda. Etapper; 37 – 41 och 37:1 och 37:2 med gruvrundan i Koppartorp och någon avvikelse. Det var varmt, upp till +27C men det fanns ibland skugga.
Leden längs havet är upp och ner, upp till en klippa, ner igen och den erbjuder hård benträning och ibland en skuggsida. Kaffeplatser vid havet. Tältning med sjöfågelskrik. Stora fraktbåtar vilka transporterar mat och varor vi behöver och inte tillverkar här hemma.
Ängar med blommor och fästingar. Väldigt få mygg. Tidningarna har ju hotat med myggsommar men de hade nog försvunnit annanstans än just den biten av Sörmland.
Ledbitarna 37:1 och 37:2 är bland gruvlämningar. Du har fötterna i historien, Sveriges väg till ekonomisk framgång. Midsommar diskuterade vi – bland annat – den stora skillnaden i ekonomisk framgång i olika länder med olika religioner. Att få låna pengar och starta företag var avgörande i Europa.
Banksystemet bidrog till framsteg. 1656 öppnades Sveriges första bank. Men system att förvara andras medel har funnits 2000 år före Kristus. Det riktiga banksystemet startades i Venedig 1157, det att ge ut kredit. Läs om bankhistoria, det är grundläggande för den västerländska ekonomin. (Strunta nu i de nuvarande problem som penningtvätt, mm som har förändrat banksystemet inte bara till ett lönekonto utan även till de kriminellas kassako.)
https://finanshistoria.n.nu/banker
Bild: Kärrgruvan är idag vattenfylld.
Men det viktigaste var arbetarna, de som hackade och sprängde fram malmen i gruvorna. Bönderna som försåg folket med mat. Uppfinnarna vilka kom med underlättande maskiner som spreds till Världen. Kvinnorna vilka skötte självhushållet, hemmets odlingar och barnaskaran. Många av kvinnorna arbetade även utanför hemmet och de äldre barnen fick ta ansvar. Arbete och Gudstro var det som styrde livet.
Fliten, viljan och arbetsstolthet. Att göra sitt, inte vänta på att andra försörjer en.
Ja, undantag finns alltid men fliten är, var, utmärkande för nordbor. Fattigvård fanns, det var inte vår tids bidragssystem precis.
Jag tror att klimatet har också gjort sitt. I Norden behövs bättre bostäder i vinterkylan.
De som arbetade och de som vågade satsa pengar var skaparna av Sveriges framgång. Nu gick jag på resterna av gruvnäringen i de sörmländska skogarna.
Det var en ensam vandring. Jag menar att det fanns inga andra som hade gett sig ut. Tomt. Tyst Men vid Dragsberget träffade jag en yngre man på vandring. Han hade inte sett någon sedan starten i Nyköping.
Tyckte folk att det var för varmt? Vatten? Just på de sträckorna finns två vattenkranar med kommunalt vatten. Såg också flaskor med vatten avsedda för vandrare vid ett hus . Snällt.
Ingen större fart utan många pauser liggande under ett träd. Lyssnande på fågelsång. Se humlan att söka nektar. Blommor, döda träd, gräs som vajar i vinden. Den där känslan into the Wild.
Koppargruvorna vid Koppartorp har brutits sedan 1400-talet, Kopparverkets storhetstid inföll i slutet av 1700- och början av 1800-talet I slutet av 1700-talet fanns 160 gruvarbetare. Förutom koppar utvanns även kobolt.
Kärrgruvan var i bruk från 1786 till 1894. Arbetarna bodde på plats i hus med spiselrum och matkällare.
Bergsbruk stod vid 1700 talets mitt 75% av exporten i Sverige. Då fanns ca 350 järnbruk samt koppar och silverbruk.
År 2000 var de fast bosatta i Koppartorp 57 personer. Småort i Nyköpings kommen.
Nej, det är inte bara Sverige som firar Midsommar. Finland, Norge, Danmark, Island, Estland, Lettland, Litauen, Italien, Spanien och Portugal firar midsommar. Sedan finns det platser i flera länder där ättlingar från Norden firar Midsommar. Ukraina, USA, Australien… Fler. Så det är inte en svensk Nationaldag, bara årets längsta dag som firas i flera länder och på olika sätt.
Och så kommer det vanliga gnället. Kvinnor klaga igen att de drar tyngsta lasset vid Midsommarfirande. Men låt bli då. Ta tiduret fram bara. Är det inte millimeterrättvisa får du väl låta bli något eller strunta i matlagning, dra iväg till korvkiosken med hälften av ungarna och skita i resten. Har du som kvinna inte förändrat arbetsfördelningen innan är det lite fel vald tidpunkt nu.
Jag för min del tror inte alls att nutida män är så slöa. Nog ser jag pappor i Centrum med barnvagn och matkassar. I kö till Systemet. På bensinmacken. Och mitt på dan är det färre mån ute. De är på jobbet. Män arbetar flera timmar än kvinnor. Ganska naturligt , tycker jag, så länge kvinnor föder barn.
Nu ska jag iväg och fira Midsommar där den som gör det bäst, gör det. Män vid grillen. Ingen gnäller. Alla gör sin del. Min del är dock blygsam, jag blir bortskämd. Jag skulle bara köpa ost och jordgubbar.
Nu hoppas jag att jordgubbarna inte stöder kriminell verksamhet.
Polisen har ju varnat oss, ohövligt just innan vi alla skall handla för Midsommar. Fel jordgubbe tvättar pengar för kriminella gäng. Vi skall vara varsamma så vi inte köper de gubbarna och stöder kriminaliteten. Det är jämställda med partyknarkandet som Polisen tidigare har varnat oss för.
Menar polisen att vi ska göra en utredning av jordgubbsförsäljarens bakgrund innan vi handlar? En analys av en jordgubbe så vi vet varifrån den kommer? Svensk eller falsk?
Myndigheter ropar nu mera ständigt hjälp av allmänheten. Nyss skulle vi alla kraftsamla för att stävja ungdomskriminalitet. Nu ska vi bli detektiver på jordgubbsbranschen.
Tack vare naiva Politiker har Polisen hamnat i läge där även jordgubbarna blir kriminella. Nu ropar de hjälp från allmänheten att stävja det kriminella Sverige.
Nej, nu ska jag inte säga vad jag tänker utan önskar er alla Glad Midsommar. Och ni som arbetar på samhällsnyttig bransch, hoppas det blir en lugn helg för er.
PS. Kom ihåg: sätt dig inte i bilen med syfte att köra om du inte är spiknykter.
I början – 60 talet arbetade jag i en fin restaurang, en med vita dukar och servitörerna hade vita handskar. Det var ett av mina första jobb i Sverige. Idag är det en självservering även om det finns en festvåning kvar.
Centrum för köket var damen som förestod kaffekokning och kakor. Hon var en fyllig, äldre dam som hade arbetat där sitt vuxna liv. Hon tog mig i sina vingars skugga. När hon behövde mig kunde inte husfrun säga något. Kaffe var en viktig del av matupplevelsen och skulle serveras med stil. Det dukades fram på en bricka med liten vit duk.
Den sommaren var varm. Kaffedrickande gick neråt på de varma dagarna. Jag hade läst i någon utländsk tidning om iste. Kunde vi prova, frågade jag damen. Hon sa ja. Vi provade olika varianter, med en citronskiva, kanske apelsinbit eller ett körsbär i glaset. Hur många isbitar? Vilken mängd socker? Det var inte än olämplig matvara, sockret alltså. Så klart sugrör. Smal eller tjock? De är också olämpliga idag. Vi provade vilket glas vore lämpligast. Jag jobbade på och damen provade. Andra som jobbade tog gärna ett glas.Till sist hade vi en bra blandning, i ett högt glas och iste infördes på matsedeln. Någon högre upp prissatte drickat.
Jag gjorde iste hela den varma sommaren. Utöver dukningar och blomsterarrangemang till de finare beställningsmiddagar. Jag ryckte in när diskaren inte kom. Han hade nog en baksmälla. Just disk sköttes ofta av personer som hade svårt på arbetsmarknaden. De avlönades per dag.
Jag tjänade sämre än i en fabrik men maten var gratis. Miljön passade mig. Så många livshistorien, så många dramer, så många människor i sökan efter den ultimata krogen att arbeta i. Nu köper du iste färdig i en aseptisk förpackning. Inte jag förstås som var isteflickan en sommar länge sedan.
Har Sverige lärt sig läxan att inte leka världssamvete i svensk domstol utan låta Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) sköta det? Även då de inte tar upp fallet.
Tanken var vacker med Lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott, Vi försökte igen vara bäst i klassen och hela Världens samvete. Men vi kan inte jaga brottslingar ute i Världen och bli osams med andra. Vi har gott om kriminella här hemma att få fatt på. Internationella frågor sker genom de internationella organen, hur surt det än kan kännas.
Påträffas någon internationellt efterlyst person i Sverige skall denne skickas till landet som efterlyst den kriminelle. Eller Haag.
Har folk lärt sig nu att inte resa till Iran och andra länder som UD har varnat för, kanske i åratal? Varför åka till riskfyllda länder på semester? Och, är du en person som påstår sig ha flytt från ett skurkland reser man inte dit på semester eller i andra ärenden. Vissa länder glömmer aldrig att man lämnade landet och valde annat. Och, kan du resa tillbaka var ditt behov av skydd inte så stor.
Livet kan vara grymt när möjligheten att träffa anhöriga är stängt.
Vissa länder, som Iran, har inga skrupler. De fångar folk hur det passar i deras agenda eller de som har makten roar sig med att fängsla folk från ovänliga länder. Sverige är ett ovänligt land för Mellanöstern. Ett slags terroriststater som tar avvikande personer på allvar. De jagar utlänningar som genast räknas som fientliga spioner. Dessa fångar används sedan i spel mellan länder. Vissa har betalt fett för att få ut sina medborgare. Vi gjorde ett fångutbyte.
Så, vår Regering har nu bytt fångar med Iran. Gott så, men det får inte bli en vana. Vi ska inte döma andra länders skurkar för brott som har skett i deras länder. Det får orimliga konsekvenser för helt oskyldiga människor. Det är därför vi har ICC. Fungerar det inte bör våra politiker agera och trycka på ICC och FN. Inte att ensam leka världssamvete.
Det händer nästan varje dag att människor själva griper in och hämnas för något. Det är mord typ hat och hämnd, ofta utövade av ungar som borde vara i skolan i stället mörda någon för pengar. Att vi själva griper in gör oss till en stat där rättvisan utövas inte av Domstolar utan av gatan, klaner, enskilda och även massmedian. (Minns ni ev. sexköp i media) Det gör oss bara till en skurkstat. Vi har redan områden där rättvisan utövas av den med mest makt, störst i knarkhandel eller påtryck av även politiker. (Minns ni Botkyrka?) Vi har nog med skit att ta hand om i vårt land.
Överallt där det finns pengar att tjäna är den kriminella klanens arm med.
I den ideala öppna Världen kan vi åtala de skurkar vi får fatt på, oavsett ursprung. Men i verkligheten finns olika länder och de ser på regler och brott annorlunda. Det som inte är brott här kan vara värd stening eller även dödsstraff annanstans. Det pojkar som mördar här i Sverige skulle få helt andra straff i andra länder än några år på ett behandlingshem. Kanske de skulle uppfattas som frihetskämpar i något av de mörkaste ställen på Jorden.
Vi måste inse att självständiga Stater har sina egna regler även om de inte alls är något vi kan anse som rättvist. I fallet rättvisa har alla FN organ vi betalar för totalt misslyckats. Demokrati och lag och rätt är bara en önskedröm. Terrorister styr. Religion har makten. Omröstningar är bara teater. Den med mest vapen vinner.
Så, turista inte i skurkländer. Orsaka inte problem för Sverige. Du är inte säker oavsett vad som står i ditt pass.
Jag gjorde en runda i skogen. På hemvägen nära centrum hamnade jag bakom två yngre kvinnor. De pratade ilsket och högt. Vartannat ord var: värdelöst. Politiker var värdelösa. Jobbet var värdelöst. De och de var värdelösa. Den dyra hudkrämen var värdelöst…
När även män var absolut värdelösa stannade jag. Avståndet till de unga ilskna kvinnorna blev sakta 50 meter och sedan försvann de till något annat håll. Då började jag gå igen framåt.
Jag borde nog frågat dem vad de ansåg vara värdefullt. Nej, så gör man inte. Jag gick hem, kollade antalet steg, 12 300 ok, satt på kaffe och började fundera.
Det är mycket i livet som är utan större värde. En del av det vi säger och gör är helt värdelöst. Nog öppnar vi ofta munnen innan hjärnan är inkopplad. Men, tillsammans med det som har och inte har värde bildas livet.
Vi hör yttranden från politiker som är värdelösa eller helt fel och de borde ha hållit mun. Kom att tänka på Storbritanniens Rishi Sunak som minsann hade lidit som barn och inte alls varit så rik. Han hade inte betalkanalen Sky TV. Vilket lidande! Han gick dock i dyr privatskola men…
Hur kan man vara en premiärminister och kläcka ur sig något så tanklöst? Rikemanssjuka? En äta kakor moment.
Sunak och hans fru är nu värda 730 miljoner pund samt har ett hus värt 90 miljoner, en till villa för 20 miljoner. Han och frun är rikare än kung Charles. Men pengar garanterar inte, ja, ingenting annat än just pengar.
Så, kan rika människor förstå de fattiga? Nej. Jag tror inte det. Han hör till de extrema men han är inget undantag. Han har fått kritik över sitt svar om brist på TV kanal. Ingen bryr sig om hans TV förlust. Folk bryr sig om sin egen tillvaro och problem.
Nog hör vi idiotuttalanden även här hemma från våra politiker. Ofta har det handlat om att tycka synd om något som folket definitivt inte vill ta med en tång. Eller om just värdelösa svenskar.
Det finns människor både i England och här utan en enda betalkanal. Det är inte ett mått på fattigdom men att dra in på maten är det. Att inte kunna köpa nya kläder när det behövs. De som aldrig går på bio med barnen för det är för dyrt. Inte heller besöker hamburgerbar eller köper pizza hem. Inga utlandssemestrar och inga i Sverige heller. Att inte kunna spara till barnen för det finns inget att spara av. Att frysa för värmen är för dyr har många upplevt både i England och här.
Sedan har vi de gamla som har förlorat sina hem på grund av någonting, inte alltid missbruk utan att hyran blev övermäktig eller sjukdom kraschade allt.
Mer…Det finns familjer som vore berättigade till socialhjälp men de klagar inte utan tar ett extra pass på jobbet. Vars barn får klara sig ensam hemma från alltför ung ålder.
Så, visst är politiker ibland värdelösa i att förstå folk och livets omständigheter. Få om inga av dem har haft arbete med låg lön och usla arbetstider. Många är politikerbroilers. De styr över ”vanliga” människors liv de inte har en aning om.
Jag ville stanna och fråga dessa unga kvinnor vad de gjorde för att göra någonting bättre i stället att allt vore värdelöst. Vad var värt något för dem. Nej, som sagt, jag backade. Men ändå, vi gnäller ofta men gör ingenting. Allt är värdelöst utom vi själva.
Kanske borde var och en tänka över vilka saker och vad har värde i livet och sedan ta hand om de på bästa möjliga sätt. Gnäll gör Ingen lycklig. Och – skrik inte på gatan, det blir bara irriterande ljudsmuts.
Bild från en annan promenad.
PS. det är val i England 4/7 och Labour ser ut att vinna för stunden. https://labour.org.uk/updates/stories/labour-manifesto-2024-sign-up/
Jag är kattvakt idag till en liten nykomling i släkten. Efter att ha försökt gräva ut sig till balkongen nöjde katten sig med en solfläck på golvet.
Så idag händer det absolut ingenting annat än att gosa med en katt. Lämpligt pensionärsarbete.
Nu finns det 7 katter i närmaste släkten samt en hund och en ödla. Barn ska ju ha djur och öva sig att ta hand om en levande varelse. Djur är dock föräldraansvar.
Livslängden hos välskötta husdjur kan bli lång. Barnen kan ju flytta hemifrån – om de hittar något eget – och gamla djur flyttar man inte.
Som gamlingar vilka dör snabbt när de flyttas till äldreboende – korttidsdöd kallas det – är även djur fästa i sina hem, sin plats och sina människor. Tänk på det när du ger efter barnens rop: kan vi inte ha en katt/hund/kanin/ödla/råtta… Du som vuxen har ansvaret.
Så nu sitter jag som kattvakt för ingen arbetar hemma idag.
Så här dagen efter ett EU val förväntade jag mig lite analyser, resultat och förklaringar i den Statliga TV n jag tvingas betala. Det regnar ute. Jag skulle kunna sätta på TV n. Men inget. Det gör nog ingenting.
Sedan maj 2018 har jag inte sett Statlig TV en enda gång. Ja, jag satt på tvåan en gång eftersom de skulle presentera en nyutkommen bok av min gode bloggvän Thomas Nydahl. Men de hade klippt bort den presentationen. Varför? Det kunde ingen av oss som den dagen ville se på Statlig TV begripa. Kanske passade han inte i deras agenda. Och, han var en man.
Jag misstänker också att många av oss är helt ute med de grupperingar som finns i EU. Som S&D, EPP, ECR, ID, NI, m fl. Vad vill de? En presentation hade varit något. Har jag missat det?
Nu tittade jag på vad Staten bjuder på idag. Inget om val utom kanske på nyhetssändningarna på ettan.
Gift vid första ögonkastet hela två timmar. Barnmorskan i East End som har gått på andra kanaler. Repriser. Tvåan då? Mobilfri i sex dagar. Va! Jag var mobilfri i 160 dagar. Dock hade jag Garmin för säkerhets skull.
Men, Agenda mellan klockan 20.00 – 21.38 på kanal 2 skall troligen handla om EU valet. Den låter som agenda precis som allt som produceras av SVT.
Har inte SVT begripit att folk som försörjer dem arbetar på olika tider? Det innebär att program som Agenda bör sändas flera gånger i dygnet så här efter valet. Likaså borde nyheter gå dygnet runt.
Program 1 är helt onödig. Skärp till 2 an så den blir mer renodlad nyhetskanal med nyheter från alla områden samt från alla delar i landet. Så sänks priset också. Och, försök göra det utan vänstervriden agenda. Neutral. fast då måste nog en del folk bytas ut.
Nej, jag fortsätter att tvångsmässigt stödja de Statliga programmen och läsa nyheter mestadels i utländsk press. Det finns ofta om Sverige också, tyvärr inte så uppmuntrande.
Och EU valet är snart knappt ett minne, livet pågår ändå.
När jag avslutade PCT hade jag vandrat genom öken, berg, vulkaner, skogar, små samhällen och otaliga nationalparker och skyddsvärda områden. Jag hade suttit vid sjöar, forsar, någon flod och vattenfall. Jag hade vadat över otaliga forsar och renat vatten från många olika källor. Men, leden gick aldrig till ett hav.
Därför gick jag som avslutning sex dagar på Pacific North West Trail. Den biten av leden gick vid havet, från Deception pass till Washington Park.
Det är magiskt att se en fri horisont, långt borta. Som en möjlighet att segla till Världens ände. Till något okänt. Jag är dock ingen seglare, jag blir bara så sjösjuk. Har klarat av att segla från Stockholm till Helsingfors. Tillbaka tog jag en större båt, de med restauranger och taxfree, och en riktig hytt. På Teneriffa blev jag så sjuk direkt att jag steg av från båten så fort det gick. Jag var illamående och snurrig ett bra tag.
Vi tar illa hand om haven. Havet idag är också en soptipp. Hur än magiskt det ser ut finns skräpet där, från större tappade container till osynliga plastbitar. Äter du havsfisk äter du plast. Vissa stränder vid Indiska Oceanen är inte stränder längre utan soptipp där barnen vadar och söker efter något användbart.
Hur plasten i våra kroppar kommer att påverka oss på sikt är än en obesvarad fråga. Forskning pågår. Dock äter vi ungefär ett kreditkort i veckan. Det kan inte vara bra i längden?
EU slåss mot nedskräpning av haven med plastkorkar. Ni vet, de där irriterande korkarna som sitter fast så vi inte kastar de i havet. Insats det med fast bara som man brukar säga: en droppe i havet.
Incheckningen till flyget var ute vid några bord. Tulltjänstemannen skrev in mitt namn och födelsedatum i en av de stora tjocka böckerna. Där förvarades identiteten av dem som var utvisade och skulle inte släppas in i landet igen. Han skrev in mina barns uppgifter under mina. Vårt visum utgick den dagen, eller föregående beroende på hur du räknar och läser. Fel dag hur som helst enligt dem. Planet var fullt, den enda på några dagar ut från landet, som än hette Burma. Två vakter gick in i planet och utvisade därifrån några personer så vi fick plats. Tjänstemännen följe oss sedan ändå till flygstolen. De burmeser som inte fick flyga var arga, men behärskade.
Planet lyfte försenad mot Bangkok. En absolut magisk men tydligen olaglig resa runt i Burma var över.
Om jag nu skulle resa tillbaka hur kan de då hitta utvisade mig? Underskatta aldrig diktaturer. Nog vore det överarbetat att föra in alla till datorminnet? Man vet aldrig. Jag har sett det jag ville se i Burma och behöver inte att resa dit igen.
Undrar lite hur den aktuella svenska kontrollen fungerar. Namnbyte, falska uppgifter, eller ingen kontroll alls. Inte har jag visat passet på alla resor i EU. Flitigast var Spanien, passkoll tre gånger vid utresa därifrån. Kanske sökte de efter någon? Jag tror att det finns människor med falska identitetsuppgifter resande runt i Världen.
Idag är det svårt med turistresor till Burma, nuvarande Myanmar. 1978 fanns reguljärflyg från Bangkok till Rangoon och en statlig ”resebyrå” någonting. Man kunde köpa ett resepaket till Pagan men det var så extremt dyrt att meningen var nog inga resor. Men vi tog oss dit på ett lite udda sätt.
Vi var de enda som gick runt i Pagan, då. Det enda hotellet var tomt, utöver oss. De kunde inte förstå hur vi hade hamnat där. Bilen var parkerad utom synhåll för säkerhets skull. Vi höll tyst. Personalen vågade inte säga något. Chaufförerna övernattade alltid hos vänner.
Guiden på hotellet hade sällan några gäster att guida. Han blev så glad när han äntligen fick visa sina kunskaper om Pagans historia.
Hur reste vi? Vi tog en taxi runt Burma. Nej, det var säkert olagligt men så mycket billigare. Och vi såg mer av landet. Vi betalade hotellet i Rangoon i förväg för hela tiden. Sedan gick vi ut bakvägen tidigt på morgonen. Vi besökte Mandalay, Pagan, och flera små städer. Vi träffade munkar och lokalt folk. Vi fotograferades, enda vita sedan åratals. Vi träffade även några politiker under resan. Nej, inte Aung San Suu Kyi, men hennes vän, en fd. minister som satt i husarrest. Vi anmäldes till polisen men han var på fest och vi smet.
Resan runt i landet kostade bara var sin burmesisk årslön för våra två chaufförer.
Allmänna val hade nyligen hållits i Burma men bara ett parti var tillåtet, Burma Socialist Programme Party (BSPP). De fick 14 miljoner röster av 15 miljoner möjliga. De styrde Burma från 1962 till 1988 då flerpartisystem infördes. 2021 skedde en militärkupp som avsatte den folkvalda regeringen och undantagstillstånd infördes.
Idag avråder UD, sedan länge, från alla resor dit. Länder med diktatur och krigsläge är inga bra länder att semestra i. Dock finns det några resebyråer som annonserar om Burma på begäran, idag kallad Myanmar. Men, de är inte så intresserade av att ordna en resa. Finns andra lugnare mål.
Kanske borde stora skaror från demokratiska Stater resa runt i länder där befolkningen förtrycks, i stället att isolera dem? De kan inte fånga alla bara stänga gränsen. Nej, dum idé. Vissa länder har absolut inga skrupler.
Nej, det här handlar inte om katter. Bilden är bara en illustration som ska ge lite lugn. Katten heter Buse och är en ganska rar variant.
Året är bara halvvägs men årets svenska modeord är redan korad. Gränser. Alla partier försöker haka på det vinnande ordet i sina EU plakat. Fast med olika innehåll. Låter det som återgång till realism? Inte, det är bara modeord. Vissa går så långt som att skriva murar på sina plakat.
Sverige har varit gränslös på flera sätt. Det är lite rörande när partier som ville ha bort alla gränser nu ropar efter dem. Kanske behövs det en mur, riktig eller imaginär så vi inte går helt sönder.
Årets rättegång har nog också passerat även om fortsättning följer. Det var snaskigt. Rättegången handlade om bokföringsbrott men en prostituerad tilläts beskriva sitt ”jobb” ändå in i kalsongerna. Det gav en rutten känsla för rättegången och knappt bidrog till bokföring som brott.
Som någon sa: “No one is above the law”? A noble statement indeed but ask yourself——-What did you do eight years ago that might be brought up today?”
Rättens kvarnar mal sakta och endast i ett valt tillfälle. Visst hade det målet en agenda. Men det gick inte som önskat eller förväntat. Pengarna rullar in till Trumps kampanj. Måste säga att han är en överlevare.
Kommer alla män som har betalt prostituerade för att de ska hålla käften samt om beloppet har placerats i fel kolumn, kanske externa utgifter på en tjänsteresa, nu kontrolleras och bötfällas? Skall inte den prostituerade betala skatt eller slipper hon fast prostitution är olagligt?
Kanske kände flera sig som att ha sluppit billigt undan? Bokföring är nog nu rättad och kontrollerad hos de politiska galjonsfigurerna. Inte en dollar fel.
Vad är skillnad mellan prostitution och frivillig sex eller inget alls? Vem väljer vi att tro? Den som blev grinig, girig eller nekade? Kvinnan förstås, hon är ju ett offer. Men brottet var inte sex… Allt var något förbryllande.
Nästa snaskrättegång är i gång och den handlar om nuvarande presidentens sons affärer. Det har också varit i gäng länge. Vapen, narkotika och vad som helst i ens dator. Kanske är även den tidpunkten vald?
(Du som tänker resa till USA, ljug inte i din visumansökan. Ingen vits att söka visum om du knarkar. Du släpps inte in. De har gott om dem redan i landet. Men du kan förstås ta den öppna bakvägen vid södra gränsen. Ett tips bara från B….n)
Här hemma börjar Vårdstrejken. Striden handlar om minuter, de 15 minuter om dagen som fackförbundet vill att arbetstiden förkortas. Har inte satt mig i det exakt men arbetsmängden sjunker knappt om du går hem 15 minuter tidigare? Det är frågan om principer och makt, inte om minuter för Landstinget har redan kortare arbetstider än 40 timmar. Det är de eviga övertiderna som slår ut ens privatliv.
Problemet är volymen. Av vårdsökanden kontra resurser.
Sjukvården överlever på övertider. Inte räddar 15 minuter kortare tid stressen och ökar intressen för jobbet. Sjukvården går året runt, dygnet runt men människor har andra uppgifter, som barn till exempel att få in i ekvationen: min dag. Att en sjuksköterska byter jobb till väskincheckning på en flygplats är bottenbetyg till vårdens organisation. Att gå hem i tid är av värde.
Sedan finns ju läkarna, ständig övertid, jagande bäddar där de kan lägga in patienten. Överkvalificerat om något.
Jag tror att Vården behöver en grundlig utredning där de som arbetar hörs. Inte politiker.
Håll er friska nu. Grönsaker och promenader brukar ju räknas som universalmedel. Friska gener och livsstil tror jag mer på men ska gå till torget och köpa jordgubbar.
Jag gjorde en lång promenad igår till två platser vilka jag har uppfattat som magiska på grund av naturen. Ett kalkbrott och en sumpskog.
Igår hade dock all magi slocknat. De var liksom vilka platser som helst. Fint, men…
Kalkbrottets vatten var oroligt och skitigt. Sopor hade också intagit platsen.
Liljekonvaljerna var nästan överblommade. Några fjärilar flög runt men inga av de sällsynta varianterna som påstås bo där.
Sumpskogen med sina vackra döende träd och stockar var bara en vanlig döende skog i en röra. Det var torrt. Sly hade hittat en växtplats där.
Allting förändras. Platserna var som en bild av Världens utveckling. neråt. Fast i snällare form.
Nästa år finns det ingen anledning längre att åka dit i jakt på naturens skönhet. Kanske är jag för kräsen? Jag är inte en biolog studerande naturens förändringar, bara en som vandrar. 23 000+ steg blev det.
Världen förändras. Vi förändrar. Vi förändras. Allt är i rörelse. Ingenting är statiskt. Utveckling och avveckling sker i varje sekund. Det känns dock som om det negativa, det som hotar vår existens dominerar i Världen, eller är det bara usla journalister som söker skrällar och inte informerar oss om det positiva?
Är det något som inte är hotat, på upphällning, väg att raseras, tar slut, olämpligt, miljöfarligt eller bara förändras till den grad att vi knappt står ut och undrar vad gör vi åt vår Värld? Kriminalitet och krig är vardagsvara överallt. Även klimatet påstås trilska.
Vad är det perfekta klimatet på varje enskild breddgrad och plats vet jag inte. Vet någon?
Jag är glad över att ha sett en del av vår hotade Värld, till och med i bättre skick. Men undrar hur fattigt på olika sätt mina barnbarn kommer att ha det? Hur ser världen ut om tio, tjugo, femtio år? Vad har förändrats, tillkommit och försvunnit? Kan vi ens föreställa det idag?
Och som alltid menar jag inte klimatet utan vår misshushållning med våra resurser och våra medmänniskor. Krig överst på den pallen.
I alla fall har politikerna ingen längre plan än till nästa val, om ens det. Har du?
Måste vi ha planer? Är det bara att ta allt som det kommer och sörja för sitt eget liv?
Bilder: två översta bilderna från år 2021, den nedersta från igår.
EU valet presenterades i någon media med ett ord: kaffe. Skall kaffet symbolisera politik? Med eller utan mjölk. KD försökte sig på falukorv i riksdagsvalet. Kaffet blir nog lika intetsägande. Att infantilisera folk som politiker gör mig alltid grinig. Gammal och grinig. Jag ska ha en kopp kaffe. Kanske hjälper det när jag tänker på pengarna som slösas bort till noll nytta.
Eller är det så? Skurkarna skall väl också leva. De mår säkert bra av lyx. En Rolex i varje arm. (Tidigare inlägg om EUs klimatfond.)
Kaffe var det. Här dricks det med mjölk. Det har noll med politik att göra. Men ändå, jordbruk är inte populärt att stödja. Kanske har vi snart inga kossor att få riktig mjölk av?
Skall vi tro på mirakel? Beror nog på arten av det. Vatikanen har skärpt reglerna för det som kallas mirakel. Rena falsarier skall undvikas. Människan är faktiskt en lögnaktig varelse ibland. Nu skall en händelse som anses tillräckligt trovärdig kategoriseras som ”nihil obstat”, vilket innebär att där inte finns något som går mot den kristna tron och att det därmed står fritt för katoliker att se det som heligt. Men ingen behöver tro på mirakel. Det är inte tvång ens för katoliker.
I EU tror många på mirakel av annan art. Öser vi bara tillräckligt med pengar till olika ”gröna” projekt ändras klimatet. Fast helst inte just i veckan då vi nordbor får njuta av sol.
Det är varmt, sägs det. Nu +23C. Folk ligger nästan nakna i parken. Jag ogillar när folk ligger nakna i parken där barn leker. Men jag är ju gammalmodig. 23C+ är väl inget. Gå med en full ryggsäck och sex lite vatten i 40C+. Då är det varmt. 30C kändes som svalt.
Att Världen har varit varmare även utan oss och våra bilar samt fabriker och uppvärmning visar mätningarna bland andra på Grönland. Där var det ren djungel 2 miljoner år sedan. Nu är det kallare och torrt. Så Klimatet har varierat även utan oss.
På Amazonas har man hittat konstverk som varit under Amazonas vatten. Nu under en torr period med låg vattennivå blottas 1000 – 2000 år gamla graveringar i stenen, i form av ansikten. Så, det var torrt då och låg vatten, utan våra bilar.
Vi borde agera för att minska miljöskadorna. De kan vi – kanske – göra något åt. Förbjuda krig? Det vore en ypperligt åtgärd och så miljövänligt. Om vi kunde mäta miljöskadorna och visa de i en enkel tabell eller kurva- som koldioxid- vore det intressant för de som styr eller drar i snören på bakgrunden.
Att kunna mäta något och visa en kurva, sann eller fixad, ökar alltid trovärdigheten. Om vi inte kunde mäta koldioxid, vad skulle de som styr skylla på då?
Är du orolig för klimatet och tror att den är den viktigaste frågan för EU och Världen? Folk har i alla fall röstat på klimat som viktigare än kriminalitet. Gör din del. Slopa genast alla färdmedel. Ät inte kött. Bara råkost. Inga nya prylar och kläder. Inget Internet. Pytteliten koja utan uppvärmning som bostad. Andas helst inte. Gör allt som de kringresande predikanterna med sina bilar, privatplan, hus och lyxliv tycker att just du ska göra.
Var jag spydig? Inte alls. Jag är så gammal att jag har levt den tiden då vi skulle frysa ihjäl, 70 talet, på grund av istid som kom med klimatförändringarna. Varför det inte blev större hysteri då berodde på Internet. Det fanns inte. Några köpte dock en varmare jacka och åtgången på sommarbostäder i Spanien, gissar jag, var påverkad av profetian. Sedan dog allt och byttes sakteligen till värme. Nu smälter isen som hotade oss. Det är dock värdelöst att skylla på Solens perioder, för, Solen lyssnar inte på oss.
Även länder som anses skyldiga till att inte hindra Klimatförändringar kan hamna i Domstol. Men, hur skulle de kunna vrida tiden tillbaka övergår mitt förstånd. Någon? Någon som är smart?
Så klart blir det igen en ny istid. Frågan är om vi alls är kvar då.
När vår jord är helt förstörd av oss själva och även människorna är på upphällning uppstår igen frågan om kan vi fly till en annan planet. Som Stephen Hawking sa: så där 500 år tills vi måste hitta annat om mänskligheten skall överleva.
Tiden tickar.
Läs en intressant artikel om våra möjligheter att flytta till en annan planet. Det om något vore ett mirakel.
Memorial Day är en amerikansk nationell helgdag som högtidlighålls den sista måndagen i maj varje år. Dagen uppmärksammar de personer i USA:s väpnade styrkor som stupat i krig för landet. Idag, på Memorial Day skriver Christopher Chantrill om de döda i alla stora krig. De som dog för ingenting. Det finns många till krig vilka borde ha undvikits men läs nu om dessa vilka utplånat miljoner människor, just för ingenting. Trots dessa miljoner döda fortsätter människan att kriga, oftast för ingenting och det uppmuntras av både Stater som vapentillverkare, ideologier och rovgirighet. Alldeles nyss gladdes vi svenskar åt att slänga neutraliteten i soporna och i stället ingå i en militärallians.
Människan är ett sorgligt djur.
Läs Chistopher Chantrill på American Thinker:
On Memorial Day, Remember Those Who Died for Nothing.
“Monday May 27, 2024 is Memorial Day, when we remember the soldiers that gave their lives in America’s wars. But it is well to remember that, despite the skepticism of Wikipedia, Memorial Day began as Decoration Day, organized by the women of the South to decorate the graves of the soldiers killed in the failed war of secession. “…
Läs vidare på https://www.americanthinker.com/
På den svenska Veterandagen onsdag 29 maj hyllar Sverige sina veteraner och hedrar minnet av de som betalat det högsta priset i arbetet för fred i olika krishärdar runt om i världen. Under årets högtidlighållande genomför Försvarsmakten ett särskilt uppmärksammande av de veteraner som tjänstgjorde på Balkan under åren 1991-2000. Firandet sker på Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Jag önskar en glad och god mors dag till alla ensamma mödrar. Speciellt till dig vars lön var slut innan den nya kom. Till dig som inte haft en egen ledig dag på flera år, för barnafadern tar inte barnen. Han är så upptagen med sitt nya liv. Till dig som arbetar extra för att kunna ha semester och ta barnen till någon rolighet de önskar. Som måste säga nej, det har vi inte råd med. Som börjar lägga undan till Julklappar så fort sommaren är över.
Du som undrar om livet någonsin kommer att bli bättre så du inte har oro för barnen.
Det blir det. Din smala ekonomi lär barnen att handskas med pengar. Din omsorg kommer att ”betalas” igen när du blir gammal. Det man sår, det skördar man. Det gäller med det mesta, men inte alltid.
Har inte barnen firat dig än påminn att det är mors dag. De kan ta disken och dammsugningen. Kanske göra en teckning som gåva. Det är inte prylar som behövs utan en stund av uppmärksamhet och samhörighet. Ligg en stund på soffan och tänk hur fina dina barn är.
(De är inte gängmedlemmar? De sysslar inte med drogförsäljning? Du klappar väl inte händerna när de kommer hem med stöldgods?)
Dina barn fixar skolan. De har till och med en hobby och bra kompisar. Det du, är mer värt idag än en fet lön och en dyr utlandsresa.
Våren nästan försvann för mig. Åkte till Norrland som barn – och kattvakt. Ja, barnen klarade sig själva och så även katterna. Ungefär, för de öppnar inte matburkarna själva eller städar kattlådan och de ska släppas ut och in samt klappas regelbundet.
I Norrland var våren i gång smått bland snöhögarna. Jag tycker om våren. När naturen vaknar upp. Likaså om hösten då allt sakteligen lägger sig till vila. Sommar är liksom för mycket.
När jag åkte hem steg jag ur planet till värme och solig Stockholmssommar.
Ja, jag flyger i stället att sitta i tåget 8–9 timmar. En av gångerna jag försökte mig på tåg från Norrland blev den 8 timmar försenad, fastnade i ödemarken och även vattnet tog slut. Tur jag var försedd kunde dela med mig till några barn. Eller malmtåget välte. Eller loket gick sönder redan efter 300 meter. Som fattigpensionär väljer man också det billigaste alternativet.
Jag tar flyget. Det har varit försenad över 5 minuter en gång på 10 år. Jag är inte en klimataktivist. Jag hör till de som klimatentusiasterna kan klanka på.
Norrlandsresan gav mig en elakartad förkylning med hosta, något virus som inte ger sig. Kanske var det Klimatkarma? Först försökte jag med varmt bad och whisky. Klent resultat. Nu kurerar jag med C vitamin, slöhet och korta promenader. Soffläge och filmer som har stått på att se listan länge. Jag är sällan sjuk. Det ger sig snart. Som vi brukar säga om förkylning: det botas i två veckor med doktor eller 14 dagar utan.
En planerad kort vandring är inställd för stunden.
Det är EU val snart. De fula valaffischerna hänger även i parken som skall vara affisch fritt. Ansikten tittar mot oss och ber att vi ger dem ett lyxliv i Bryssel och betalar deras påhitt. Även gamla kommunister försöker hamna i EU grädden. Ord som utrop vilka inte säger något. Ordet gränser är populärt. Har dock inte sett några SD affischer som lär bygga på just ordet gräns.
I princip är jag inte mot EU. Men i praktiken blev det för mycket. Försöken att på något sätt efterlikna USA med sina delstater har svällt så även petitesser avhandlas. (Hur stor är en jordgubbe för att få kallas en jordgubbe?) EU reglerar våra liv, försöker inskränka även vår yttrandefrihet på Internet. Utanpå allt har vi i Sverige väl tilltagen politisk skara i Riksdagen, Landstinget och i Kommuner. Makten är liksom dubblerad. Den ursprungliga idén om fri rörlighet och inga handelshinder har växt till så mycket mer. Var det något om fred också i början?
EU kan inte ens komma överens vart de skall sitta utan flyttlasset går regelbundet.
Folkets oro och EU s sammanstrålar inte alltid. Folk är oroliga för den växande kriminaliteten och invandring. De vill också ha ökad vapentillverkning. EU skuldsätter oss för Klimatet. Delar av EU jättefond har redan hamnat i skurkarnas händer. Dina barn och barnbarn är skuldsatta.
Tänk om vi inte kan ändra klimatet hur mycket pengar vi än öser till olika projekt! Kanske borde vi satsa på vår närmiljö närmare marken i stället?
Måste vi rösta i EU val? Resultatet kan vi nog inte styra, så stora omvälvningar sker inte hur vi än röstar. Efter valet sitter 720 personer i parlamentet. Att ena dem är en match. Kanske kan vi påverka åt vilket håll det lutar? Men, kan frågan om fritt snus i hela EU vara det viktigaste att lösa, finns det även ”partiet” som har den viktiga frågan. Och fri abort för alla seglar upp som hjärtefråga. Snus för män, abort för kvinnor. Var jag spydig? Absolut. De flesta röstar dock enligt sin plånbok vilket är svårare att göra i EU val.
Politik är det möjligas konst. Det behöver inte vara förankrad i verkligheten, bara i din egen/ditt partis valda världsuppfattning. Ideologier kommer, blomstrar, dör och dyker upp igen i lite ny tappning. Ingenting är nytt, egentligen. bara större och dyrare.
Det var så många poliser i stan idag. Vad är det för skit som händer, sa barnbarnet som kom från skolan.
Polisernas närvaro signalerade inte trygghet. Tvärtom.
Jag upplyste inte barnet om att en kriminell klan hade nyligen bosatt sig i deras lilla stad i Norrland. De visste det redan. Det lugna – med bara langare, lite inbrott, affärssnatteri och någon skjutning utan döda – var nu ett minne blott. Kriminaliteten organiserar sig, flyttar fram sina positioner. Sverige förändras med en stad, by, plats i taget. Hur vi ser på landet Sverige förändras också en bit i taget.
Ett land att försvara? Varför då?
Vi har lärt barnen att Sverige är ingenting. Detta land har ingen kultur. Bara det som kommer utifrån har värde. Våra dörrar är öppna för alla. De är invandrare, inte våra barn, som ska rädda våra pensioner. Vårt värde i Världen är ingenting om vi inte strävar efter att gynna andra, först. Humanitär stormakt Sverige.
De unga invandrare var viktiga och togs hand om. De svenska barnen var ointressanta. Skolan sjunker. Svenska språket är oväsentligt. Våra barn går i skolor där rotvälskan härjar. Där våra flickor blir illa behandlade och kallas horor dagligen. Skolan, där läraren måste be ursäkt och får sparken om han tillrättavisar en bråkig elev. Där pojkar på skolvägen tvingas klä av sig sin jacka och ge sin mobil till förövare annars blir de misshandlade av de kriminella barngängen.
Redan på skolporten blir du erbjuden att köpa knark. Kanske tror någon att du är säljaren och blir förbannad när du inte ge dem något. Bli ofredad på skolvägen av langare och hjälpsökande kriminella sker om inte dagligen ofta nog för att ditt barns skolväg och ditt bostadsområde börjar kännas obehaglig. Du cyklar hem så snabbt du kan. Låser dörren. Misstänksamhet mot andra gror.
Ett land där föräldrarna borde ha två – tre jobb för att klara maten och hyran om de råkar arbeta i ett samhällsnyttigt arbete, lik vårdbiträde inom äldreomsorgen. Även de högutbildade sliter med sina studieskulder än in i graven. Arbeta extra gör varje ensam mor/far för att hålla räkningarna i styr. Umgänget med barnen låter ofta som kommandon: har du gjort läxan. Lägg tvätten i korgen. Kom hem direkt. Glöm inte låsa dörren. Nej, du får inte…
Internet tar över barnen. Och där finns väldigt mycket hjärntvätt.
Du ska anpassa dig till att någon spränger ditt hem, du hittar lik i skogen, blir lurad som gamling på Internet. Ditt livsutrymme krymper varje vecka i takt med brotten. Dina barn och barnbarn växer upp i det kaos som de folkvalda politikerna med vår eget blåögda rösthjälp har åstadkommit. Som gammal skäms du. Hur kunde det hända?
Men än finns den lugna gatan där de som styr bor med bevakning och ser ingenting.
Frågan: varför skulle jag dö för Sverige blir åter aktuell nu när alla rustar för krig. Men många av våra unga är inte intresserade. De ser inget att försvara. Inget av värde. Inget som särskiljer Sverige. De kan till och med beundra starka diktatorer. Demokrati? En lapp i lådan vart fjärde år, det är inget. Mellan valet dö för Sverige och leva under Ryssland – eller vem det nu är – väljer många unga att vara i liv, skit samma under vilket styre. De är inte kapabla än att se hela bilden, inte konstigt, när inte politikerna heller kan räkna ut konsekvenser av sitt handlande.
Medborgarskap är inte att vara en svensk. Det är en resehandling bland andra.
Finns ingen svensk kultur, ingen gemenskap, inga skyldigheter mot landet, inga fördelar i att vara svensk, varför skall vi då dö för landets försvar?
Hellre ett liv i ett skitland än att dö för en som också lutar åt det hållet.
Hur ser det kultur och samhällets innehåll som utmärker Sverige? Vad är unikt och värt att behålla? Att dö för? Flaggan? Var inte den nästan rasistisk? Nationalsången? Skulle det också skrivas om? Helgdagar? När fd Statsministern har önskat god helg för muslimer men glömt de svenska storhelgerna? När Midsommarfester erbjuder utländska visor? Språket? Skojar du! Någon WM? Då kan vi skrika oss hesa för Sverige. Då känns det som en stund av gemenskap.
Så, om det blir krig? Hur tänker du som ung? Sticka så fort du kan? Bilda en femtekolonn med ditt gäng? Ära och död för fosterlandet? Kanske tänker du: inte jag, för det finns så mycket annat, roligare att göra.
Idag, med krig i Ukraina, landet som vi räknar tillhörig i EU och så smått i NATO, är försvaret av Sverige intressant igen. Av nedlagd militärtjänst och särintresse skall försvarsviljan hos de unga åter blomma upp. Många av de unga är inte intresserade. Neutraliteten, som inte alltid var så neutral, lades också ner med NATO inträdet 7 mars 2024. Neutralitet blev omodernt. Aldrig mera krig är utbytt till rop om ett starkt försvar. Är krig det de unga har att se framemot?
Men landet Sverige är helt annat land nu, med annan befolkning än år 2010 då den allmänna värnplikten lades ner för att vila, med brett politiskt samförstånd. De unga kommer från alla världens hörn. Generationen som minns och var del av andra Världskriget är i stort döda eller ingen lyssnar på dem längre. Världen är också annorlunda nu, maktbalansen är skakad. USA är inte längre Världens mått och räddare. Varje land vill vara själv en maktcentrum och rusta upp mot någonting. Det känns som att Världen balanserar på sin tipping point.
Framtiden är oberäknelig. Patrioter är en krympande skara.
Schweiz vann årets Eurovision Song Contest. Nemo Mettler som säger sig vara icke – binär sjöng vinnarlåten i ”The code”.
Ingen kan ju tycka illa om en person som är varken eller, sång är ju mindre väsentligt än sångarens könsuppfattning, Var det inte så rätt i tiden!
Att vara en man är så gammaldags dumt. Det är isiga vindar mot heterosexuella män som vill ha barn.
Bögar är nog inte inne heller längre. Totalt fall för Englands bidrag. Så ur tiden.
I Sydkorea startare rörelsen 4b år 2019 på Twitter, som har utvidgats till 6b4t. Det innebär: inga äktenskap med män, inget sex med män, inga dejter med män, inga barn, absolut inte med män. (Kanske missade de att än så länge behövs det en man i form av en spermie.) 6b lägger till: köp inga varor som nedsätter kvinnor, stöd som kvinna andra ogifta kvinnor och ge inget stöd till gifta kvinnor.
Skönhetsidealen gäller inte, sexualisering, religion och idoler är opassande. Du satsar bara på dig själv och kanske har gemenskap med kvinnor som är lik dig.
Rörelsen sprider sig till Kina och nog är feminismen även i andra länder negativ till män, speciellt vita män och födelsetalen sjunker, i första hand hos utbildade vita kvinnor.
Orsaker sägs vara ojämlikhet, män delar inte lika, män förstår inte kvinnor och de är även våldsamma.
Vem kom på idén att kvinnor och män är lika och lika värda? Kvinnor är mer värda eftersom de kan föda barn. Sex är inte nödvändigt för det, bara en spermabank. Det finns alltid villiga män som gärna sprider sina anlag.
Vem kom på att jämlikhet är likhet i livet? Att allt delas jämt? Att kvinnor som har nyss fått barn kan vara jämlika endast genom att arbeta lika mycket som män i yrkesarbete utanför hemmet, ha karriär just då och bete sig som män i annat också.
Män är måttet. Även för kvinnor. Hur mår barnen är det ingen som bryr sig bara jämlikhet råder.
Abortlagar blev aktuella när USA s HD ansåg att abort inte hör till den amerikanska konstitutionen, utan till delstater att rösta och besluta om. Även i länder där abort är tillåten, som Sverige, har krav rests om aborträtt inskriven i Grundlagen. Ett europeiskt medborgarinitiativ för rätten till fri abort i EU har också lanserats. Initiativet har som mål att samla en miljon underskrifter före EU-valet den 9 juni.
Kampanjen ”My Voice, My Choice” står bakom initiativet. Alla bör ha fri abort i EU.
Till vilken vecka i graviditeten kan abort begäras hittar jag dock inte.
Kan det finnas oanade risker med abort i grundlagen/EU beslut för abort? Tänk efter.
Det finns faktiskt ett enkelt sätt att undvika abort. Ha inte sex med en man om du inte vill riskera en graviditet. Då behövs ingen abort. Om du absolut vill ha sex med en man använd dubbla preventivmedel, alltså kräv även kondom trots piller eller spiral. En dagen efter piller ovan allt. Var jag spydig nu? Inte. Även med preventivmedel finns risk för graviditet, de är inte 100%. Alltför många aborter sker i Sverige som följ av slarv. Endast några hundra på grund av sjukdom/skador hos fostret.
Surrogatmoderskap diskuteras även i Sverige. Altruistisk sådan. Alltså utan pengar mellan den som föder och de som tar barnet som sitt. Vilken naivitet.
”Ingen kan övertyga mig om att det är en frihetshandling att hyra ut sin livmoder. Ingen kan övertyga mig att det är en kärlekshandling att se barn som en vara man köper över disk i ett snabbköp-Att hyra en livmoder är omänskligt.” Giorgia Meloni, Italiens premiärminister, om surrogatmoderskap.
“Yes to the natural family, no to the LGBT lobby…no to gender ideology…no to the bureaucrats of Brussels!”
Hon anses som helt omodern och kvinnofientlig. Meloni är farlig politiker helt enkelt. Törs jag erkänna att jag håller med henne om surrogatmoderskap.
Men, är få om inga barn precis vad Världen behöver?
Vetenskap säger ju att vi dödar planeten och ändrar klimatet bara genom att vi andas, för att inte påpeka mat, bostäder och bilar, ja, hela livet. Desto färre föds desto större chans att om några hundra är nås drömmen om en planet som inte förstörs av människor, de finns inte längre, och klimatet blir perfekt – vilka grader det nu är.
Har just avslutat en av de bästa böckerna jag har läst; ”Prophet Song! av Paul Lynch. I min tio i topp något sådant.
Boken fick Booker Price 2023.
Why did Prophet Song win the Booker Prize? Esi Edugyan, Chair of the judges, said: ’From that first knock at the door, Prophet Song forces us out of our complacency as we follow the terrifying plight of a woman seeking to protect her family in an Ireland descending into totalitarianism.
Boken är så rätt i tiden. Den är placerad på Irland geografisk, men beskriver vilket som helst land på fallrepet. Hur samhället kollapsar när styret av ett land tas över av radikala ideologier. Kanske kan vi kalla dem hellre terrorister? Hur människor försöker överleva. Hävda sin rätt. Förlora. Inte ge upp. Anpassa sig. Fly.
Paul Lynch språk är så vackert som musik. Vi kommer nära människorna in under huden, känner deras tankar, deras kamp för rättvisa som inte längre finns.
En bok som jag kommer att läsa om.
Nog sagt. Läs boken. Finns nu på engelska. Kommer på svenska i höst.
Nu har vi ett politiskt parti vars mål är – bland annat – att släppa den ”lätta drogen hasch” fri och Systembolaget kan sälja varan. Så får vi bort alla gäng och deras droghandel i ett nafs. Tror en så kallad politiker som anser knark har räddat hens liv. Jag hade en stor skara patienter som också hade trott så. Men så fel de hade. Bostadslösa. Penninglösa. Hos kronofogden. Sparkade från jobbet om de hade en. Blåslagna i bråk.
Vi som har arbetat inom missbruksvården eller än arbetar där tycker inte att hasch är en lätt drog. Nog tyckte jag att de var de patienter jag hade svårast att komma i gång med. Jag brukade ge dem två tider på en lapp och kanske kom de den sista eller dög upp någon annan dag. Man brukar säga att haschmissbrukarens klocka saknar visare. Det blir så med tiden av regelrätt bruk. Att avgifta en haschmissbrukare var också en långt process. Rekordet var en gravid kvinna som var 12 veckor inlåst innan hon testades drogfri, men hennes arma nyfödda baby behövde ytterligare veckor på neonatal för att bli drogfri. Vilken början i livet. Någon som fick återfall skyllde på franskbröd med vallmofrön. Då åt några på labbet en hel fralla men var drogfria. Uppfinningsrikedom kan vara stor när det gäller bortförklaring av droger, inklusive alkohol. Vi hade kanske mer förståelse för hasch- och tablettmissbrukare än för andra i början av behandlingen, för dessa var de svåra patienterna. För tablettmissbrukare fanns kanske en läkare med receptblock. Men så klart de pillren räckte inte utan mer handlades på gatans apotek. Lätt att börja med hasch och piller. Svårt att sluta.
Tilltron att alla missbrukare och de som kallar sig brukare av eget personligt val nöjer sig med hasch i längden är naivt. Det leder ofta till mer, eller annat. Så klart hamnar alla inte på gatan men nog är det oroväckande om livet inte fungerar utan knark. Kanske är jag fel ute? Missbruk är inte missbruk utan bara bruk av något. Då behövs det ingen behandling. Det blir ett rejält sparmål.
Att gängen skulle försvinna med langning av hasch genom politiska beslut i Systembolaget i stället är också naivt. Det finns andra droger. Idag är gängen lite överallt. Från din vårdcentral till byggnader du hyr, hos Polisen och Rättsväsendet. Mer… Att kränga ut billig hasch kommer att fortsätta. Alla vill inte handla öppet. De tillåtna doserna brukar också vara låga. Fick höra i USA att på morgonen handlade man det tillåtna och eftermiddagen besökte man langarna. Att alla knarkare skulle nöja sig med en statlig dos är en orealistisk naiv tanke.
Har inte narkotika redan så dåligt rykte att Staten bör låta bli att sälja så usla varor?
Hos mina patienter var hasch en vanlig inkörsport till mer. Dock fanns det några som hade börjat direkt med heroin. Så, varför skall Systembolaget bara langa hasch? Ta hela paketet då. Låt oss nedlåta att sälja knark till våra medborgare i behov. Ett bidrag till skattekistan när Staten langar.
I USA finns goda exempel om verkligheten. Att avkriminalisera droger blev inte så bra i Oregon. Varken missbrukarna eller langarna försvann. Idag försöker Oregon, och städer som Portland som har blivit lik soptipp på vissa stadsdelar, backa tiden tillbaka. Det blev inte som de trodde. Det blev snarare en total katastrof. Kanske behöver människor regler så de inte raserar livet frivilligt? Jag har grubblat det hela mitt arbetsliv och har svar som kan vara olämpliga att skriva ner.
Börja inte. Det är ett gott räd.
Ibland säger en bild mer än ord. Se den. Political cartoons of the day | Fox News:
Dags att starta årets vandring eller fler. Kanske är du redan ute? Hur tänker du vid valet av en led? Hur planerar du?
Visst kan man bara kasta ihop sina saker och börja gå men lite planering underlättar. Det som styr är tid och pengar. Vandring låter som billig hobby men det är det inte. Utrustning kostar. Resor kostar. Men visst, den allra första vandringen jag gjorde kostade tågresan till Abisko och en gammal ramryggsäck köpt på något överskottslager. Gick i mina vanliga kläder. Hade en lånad sovsäck. Jag sov i vindskydd och stugor. Det var i början -80 talet.
Idag har jag en nära nog topputrustning i lättvikt. Jag tältar nästan alla nätter.
Så, utrustning enligt behov, vart man tänker vandra och hur äter och sover man.
Vilken tid har du att spendera? Vilken natur vill du vandra i? Kan du tänka dig åka långt för det? I så fall kolla ditt pass, behövs visum och krävs det tillstånd? Hur vill du övernatta? I tält fritt vart som helst? Det går bra i ett antal länder som Sverige, Norge, Finland, Skottland, USA…men många länder tillåter inte tältning i det fria. I Spanien till ex. kan de jaga tältare ute med helikoptrar. Du vill inte låta din reskassa gå till böter så kontrollera om och hur du kan tälta.
Om du väljer att bo i stugor är många leder i Europa enklare tillgängliga. Men de kan vara fullbokade under augusti som är vanlig semestermånad i Europa.
Hur planerar du för mat? Bära med dig? Stugor med mat och restauranger?
I Sverige är leder ofta försedda med vindskydd och fjällstugor kan ha även affärer. Det går ingen nöd på vandrare i Sverige, bara lite planering behövs.
Så, skall du vandra i år eller är du redan i gång? Jag ska vara barn- och kattvakt snart men sedan blir det en kortare runda. Har planer för några längre också.
Min bästa vandring var Pacific Crest Trail, i hård konkurrens med Kilimanjaro.
6 år sedan sen eftermiddag den tredje maj 2018 började jag min vandring längs PCT. Jag var inte i god kondition. Det var tungt i början. Som någon sa: en månads träningsrunda, sedan går det bättre. Det stämde.
Om du börjar vid södra markeringen, vid den mexikanska gränsen, går de första 700 mile genom den kaliforniska öken. Nej, inte bara sand. Det finns en del växtlighet, gamla träd, buskar, kaktusar och sten, både stora och små. Samt de oändliga fälten med vindsnurror och solpaneler. Det var varmt, upp till +42 C ibland och man fick bära en del vatten. Dag 50 lämnade jag öken och kom till Sierra.
Varför valde jag just PCT? Den var i USA. Den var lång. Den var en utmaning. Den hade en annorlunda natur än på mina tidigare vandringar. Eftersom PCT var 4000+ kilometer hade den flera olika typer av natur. Det enda som saknades var havsstrand. Därför gjorde jag 5 dagar på Pacific North West trail vid havet som avslutning.
På PCT sov jag utan andra i närheten ca 90% av tältnätterna. Några hotellnätter och 3 på en camping. Som mest bar jag tio dagars mat.
Bilder; uppifrån: Vandring ovan molnen Jacinto bergen, kaktus Scissors crossing, solnedgång mot Mojave damm, namnlös topp, öken vid Hikertown, vindfarmer på väg mot Mojave. Alla bilder från Kalifornien.
Åkesson sa att det finns en övre gräns för stödet för Ukraina. Stödet mäts mot de egna inhemska behoven. Nu har jag inte läst vad han sa exakt men orden har väckt en storm.
Ingen blågul gräns. Putin tackar. Så länge som krävs stöder vi Ukraina.
Så pratar bara den som inte behöver ta hand om sin eller andras ekonomi. Den utan räkneförmåga. Även de oändligt rika har en gräns, ofta procentuellt lägre än oss vanliga fattiga.
Så klart finns det en gräns, den är bara inte uttalad än. Inga resurser är oändliga. Det finns alltid en gräns som vägs mot de andra behoven landet har. Hela budgeten kommer inte att gå till Ukraina hur än de skulle behöva det. Visst, vi kan låna och belasta den kommande generationen. USA gör så. Många länder gör så. Många är drunknade i ett skuldberg.
Krig är inte en behjärtansvärd insats som alla vill stödja åratals. Inte ens i Ukraina. Det känns dock fel att skriva den meningen, men de flesta krig tappar snabbt första sidan och vårt intresse. Krig blir vardag. Samma rubrik igen. Tänk bara på ”krig” här hemma de sprängningar som pågår. Inte går vi ut och protesterar, kräver av Regeringen pengar för att renovera och ersätta det förlorade. De som kan flyttar, de andra får stå ut. Inte ens median har dem på första sidan. Det är bara det nya normala.
Det kommer alltid nya tragedier. Vi anpassar oss.
Inte heller det moraliska stödet är ändlöst. Det kan ändras när liken staplas på hög. När inga som helst försök till fred finns. Vad är krigets mening till slutet? Vilka andra krig borde vi skicka vapen till är också en bra fråga. Ukraina idag, vad i morgon? Skulle vi inte rusta upp själva till NATO standard, så vi kan också kriga när det faller så?
Låter som om jag vore på Rysslands sida? Inte alls. Jag har haft tveksamhet och mer mot Ryssland sedan barndomen, krigsbarn som jag är med en krigsskadad far. Jag kunde ha varnat alla för ryssar som treåring. Jag stöder viss verksamhet i Ukraina. Men meningslösheten har gripit tag i mig. Som gammal pacifist har jag Världen mot mig och vad jag tycker har noll betydelse för någon. Att vara mot krig är så omodernt.
Hur länge, hur många lik, hur många raserade hem, sjukhus, åker… innan parterna måste prata om bitter fred? Nog är det uselt att våra organisationer, FN, EU, alla kadrer av politiker har ingen makt och inga förslag för alla krig som pågår. Politiker har så mycket annat att pyssla med som att majbrasorna inte är klimatvänliga. (Inställda här.)
Det finns alltid en gräns oavsett vad det gäller. Hela Sveriges budget kan inte gå till Ukraina och vapen. Se på Gaza, snart som attan blev det en biståndsgräns men om ett tag ändrades det för nu kändes Israel som den skyldige, inte Hamas. Hungriga barn i Gaza ledde till dåligt samvete och så bidrar vi igen. Vinden vänder snabbt. Att tänka väl brukar tyvärr bara uppehålla krig.
Om det uppstår brist på pengar vad lägger vi ner? Resterna av äldreomsorgen? Folk klagar ju att den är undermålig så varför ha äldreomsorg? Pengarna går till låt oss säga bomber. Mer usla områden i välfärden som vi kan lägga ner? SiS hem kanske för deras resultat är ju under allt hopp.
Inga politiker betalas längre. Vill de jobba får de göra det gratis, vara förtroendevalda. Liberalerna börjar. Mängden skars också ner. Nu när EU ändå beslutar det mesta in till våra majbrasor behövs det färre politiker.
Vi kan ha olika åsikter om godhet men att de godhjärtade inklusive politikerna skulle själv skicka hela sin lön/pension/ utdelning/bidrag till ett godhjärtat projekt kommer inte att hända varken för Ukraina eller andra krig.
Även godhet har en gräns.
Kanske borde vi sätta en gräns för bistånd till Ukraina i vår budget? Den lämpliga procenten av budget och inte mer. 2% brukar gå till bistånd. Varför finns det en så låg gräns för behoven är oändliga? Det beror på våra egna behov. Våra medborgare vill få något för sina skattepengar. Vi prioriterar egna behov och det är brist på medel till dem även här. Alla vill ha mer. Skolan, vården, polisen, vägarna, bidragssystemet… en högljudd klagan hörs alltid över landet när Statens budget presenteras. Ingen är nöjd.
Kriget har nu pågått i två år eller tio sedan mars 2014 när Ryssland ockuperade Krim, beroende på vem som räknar. Då var det noll intresse att försvara Krim. En gräns alltså. År 2022 någon gång vaknade Europa, kanske 1 april när vi såg liken i bilderna från Butja och insåg att vi kan vara näst i Putins lista. Risken krymper dock varje dag som Ukrainakriget pågår. Det kriget skyddar oss. Inte ens Ryssland har idag resurser ensam att kriga på flera fronter, utom bomben förstås. Förmågan är beroende av de goda kamraterna, Iran och Nordkorea. Och de som inte precis bidrar med vapen utan ekonomi som Indien och Kina och vi också utan att ens veta det.
Gränsen är inte nådd ens i våra mataffärer utan de har än varor från företag som stöder Ryssland. https://leave-russia.org/
Krig pågår på kredit – ekonomiska och mentala – för följderna kommer att ta flera årtionden att reparera. De psykiska går aldrig över. Flera länder lever av kredit och andras välvilja. Men det kommer en gräns, statsbankrutt eller andras goda vilja tar slut. Pengar blir som dasspapper. I flera länder är behovet av lyxfällan experter stort. Dessutom, desto mer pengar delas ut till Världens alla hål desto gladare blir alla skurkar. Se på EUs klimatfond som blev Rolexklockor, bilar, hus mm. Och här hemma sparkar inte Regeringen sin korrupta kompis för det kunde leda till en flodvåg.
Tålamodet. Kärleken. Förståelsen. Pengarna. Viljan. Orken. Glädjen. Respekten. De är inte eviga i något förhållande.
I framtiden bör det bli en demilitariserad zon längs gränsen mot Ryssland. Ingenmansland, lämplig för all bråte som nu finns över hela Ukraina. En mur av rester från ett krig som – kanske – inte hade hänt om Världen varit lite tydligare efter Krim?
”Arbor Day” firas i USA idag, 26 april. Då uppmärksammas vikten att plantera träd. Den första ”Arbor Day” var 10 april 1872 och då planterades en miljon träd i Nebraska.
Organisationen har sedan planterat mer än 500 miljoner träd i 50 tal länder.
Oftast firas minnesdagar för det som redan har hänt men träddagen är för framtiden.
Har du mark? Plantera då några träd.
https://www.arborday.org/celebrate/
I bild: träd i USA vid PCT. Överst Varner springs, nästa Baden Powell nägra av världens äldsta träd.,
Jag har en bekant vars make dog i höstas efter en lång sjukdom. Han bodde hemma fram till döden. Hans fru var sliten. Hon började gråta om jag frågade hur hon mådde och sedan kom en lång förklaring över makens mående. Hon fanns liksom inte. Det var alldeles för tungt för henne att ta hand om sin sjuka make.
Jag försökte få henne att ringa till Kommunen och fråga efter avlösning. De hade hemtjänst någon timme i slutet.
Träffade henne av en slump någon dag sedan. Hon ropade glatt god dag. Hon nästan sprang med sin rollator. Hon skulle köpa en ny handväska. Hade jag varit i den nya affären? Hon som såg döende ut omkring hösten var nu en fräsch glad gamling. Hon undrade lite fint om det var fult att sluta sörja makens död så fort. Absolut inte, sa jag. Att minnas den döde räcker väl och att komma ihåg speciella dagar.
Hon rullade glatt vidare. Jag kände mig glad för hennes del. Alltför många gamla äter piller för att orka leva. Alltför många sliter hårt för att ge sina sjuka anhöriga anständig tillvaro i livets slut.
Då klickade det till. Jag hade inte varit på ”vår plats” när min sambos dödsdag passerade. Nu, sex år efter hans död missade jag helt enkelt den dagen som inföll en vecka sedan. Jag kände mig skamsen. Vad gjorde jag den dagen som var viktigare? Inget. Jag hade valt redan i början att inte åka till minneslunden på en annan ort utan jag valde en ”minnesplats”, en hög klippa, där vi firade hans födelsedag, satt ofta med picknick och såg ner till en dal med en sjö och ibland livligt fågelliv eller vinterns is och tysthet. En plats som han sa var vår plats. Jag passerar den då och då under mina rundor i skogen och då tänker jag på honom och det goda livet vi hade. De sju svåra åren med sjukdom sitter lite fast, men de plågar mig inte längre.
Hur länge skall man sörja? Helst en kort tid. Jag tror inte på årslånga sorger. Sorg har sin tid och plats. Men sedan skall vi bevara de goda stunderna och bara acceptera att livet blev så, inte alltid som vi önskade. Själv sörjde jag mest i början när jag insåg att vårt liv hade tagits över av snabbt utvecklad demens och det fanns inget att göra åt det. Bara hålla ut och göra det bästa av tiden.
Nu tittar jag på bilder från vår Tour du Mt Blanc och minns hur jag nog överskattade hans 77 år gamla ork och styrka för den vandringen. Den turen var min idé. Det går mycket upp och ner. Så till sist hade jag det mesta av hans packning medan han beundrades på leden på grund av sin ålder. Det var en fin tur!
PS. Mer än 20 procent av svenskarna över 65 år tar antidepressiva mediciner, rapporterar Sydsvenskan. Det är en ökning från 19 procent i fjol och 15 procent 2006.
Bild överst: Dick på Col de la Seigne 2516 m på Tour du Mt Blanc 2007, nederst en italiensk åsna får en smörgås.
Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.
Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.
Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.
Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt. De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…
Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?
Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.
Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande. Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet. Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.
2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp. Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända. Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.
Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.
Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan. Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.
$34,583,094,965,544.54
Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. ”You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.”
Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea. Kina har fortfarande problem att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.
Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.
Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.
Det dalar någon enstaka snöflinga ner. Termometern visar en plusgrad. Våren vill inte komma. Den där globala uppvärmningen har helt hoppat över Stockholmstrakten.
Läs gärna recensionen av Hurt Locker på
https://www.imdb.com/title/tt0887912/
Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts
Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.
Vad är korruption? Att anställa kompisar med fet lön? Hyra av kriminella klaner, som i Södertälje? Minns ni ABF skandalen? Ja, fuska i allmänhet och skita i regler. Är man politiker så gäller liksom andra regler, ens egna. Makt korrumperar.
Det är därför jag tycker att ingen ska ha typ politikertjänst mer än tre omgångar. Max.
Stockholms landshövding har precis hamnat i post-it-gate, men hon sitter kvar. Vad spelar det för roll hur en tjänst annonseras när en kompis anställs? Och lite fest med kompisar måste man väl ha på den höga nivån?
Jag är säker på att det finns hur många fall som helst där kompisar eller barn till vänner eller ens egna ungar har fått bra jobb utan annonsering. Den här landshövdingen är bara en som någon råkade lyfta upp.
Sakta med små steg avancerar vi till skräp- och skurkländernas nivå. Det märks inte ens men sedan går fallet inte att backa tillbaka.
Det händer lite här och var att någon kompis får en tjänst. Det hände på min arbetsplats i det Stora Sjukhuset. En dag var chefens kompis anställd. Vi behövde inga fler anställda men nu dög kompisen XX upp en dag till morgonmötet, som anställd med bra lön. Inte klarade XX av jobbet men vem kan klaga på chefens kompis?
Så, om vi ska försöka göra rent hus med korrumperade chefer måste det börjas högst upp. Kristensson, börja du.
Kultur och idrott skall rädda Skärholmen liksom samarbete med polis, skola och Socialtjänst, tror Karin Wanngård S efter skjutningen i Skärholmen då en far sköts inför sin son av obekanta slynglar.
Hur tänkte hon? Att 15 år gamla springpojkar till klanhövdingar hastigt börjar spela fiol i stället eller drömma om att bli fotbollsstjärnor? Det kan vara möjligt om du introducerar sju år gamla barn men vid 15 är de redan sina egna. De väljer. Börjar du mörda folk vid 15 är det uppfostringsanstalt, inte kultur som gäller i första hand.
Visst kan barn hitta nya trevligare intressen i tonåren. Det finns mycket att välja på. Musik till ex. men är du redan medlem i ett mördargäng räddar nog inte musik dig även om du kan rappa om dina bedrifter i något SiS hem.
Samhället ropar på hjälp från Samhällets institutioner. Nej, dessa skjutglada ungdomar tycks inte ha några föräldrar. Och har väl aldrig haft. Kultur och idrott, för att inte glömma fritidsgårdar, Socialtjänst och Polis skall fostra dem i efterskott i ålder mellan 12 och 18.
Jag tror att det blir svårt med våra nuvarande resurser och mottagarnas vilja. Det kan finnas andra problem vi inte ens ar vana med. Tiden talar också mot. Några år i ett SiS hem med all inklusive är bara som hotellvistelse.
Pappan som mördades i Skärholmen försökte sig på vanligt vett, civilkurage alltså. Alla måste visa civilkurage säger Gunnar Strömmer, justitieministern. Helt rätt, men idag är det säkrare att strunta i kurage, bara försöka försvinna snabbt.
Jag antar att Strömmer har livvakt. Jag antar också att han för mestadels åker bil, kanske i följ med polis eller personskydd om han besöker hotfulla platser, som Skärholmen.
Många av oss ”vanliga gamla” har visat civilkurage. Vi har fostrat våra barn till anständiga människor. Vi har haft regler och krav. Vi har skällt på dem när de inte har uppfört sig. Vi har förklarat varför man läser läxan före TV. Att skippa skolan var otänkbart. Vi har till och med avvikit från tidens nycker fast barnet har varit sur och ropat ”dumma mamma”. Och – många av oss har sagt till grannbarnen som betedde sig dumt och kanske blev våra egna barn tillrättavisade. Att gå mot rött eller överskrida hastigheten i trafiken är de eventuella brott vi har gjort. Nu sitter vi, gamla pensionärer, och undrar om det är säkert att gå ut med hunden när mörkret faller. Det skjuts på dagarna likaväl.
OK, det var mycket enklare på min tid. Lockelserna var färre. Landet var också mer sammanhållen. Dock gick det åt helvete med vissa oavsett föräldrars försök att göra rätt. Men barn sköt inte andra på gatan. De kanske slogs men mord orsakade av barn var få om inga.
Räknas det som civilkurage när man talar sig ut farliga situationer? I så fall är jag mästare i civilkurage, men inte idag. Nu kommer lite skryt från gamla tider.
Stått mot den maoistiska gerillan i södra Thailand med mina barn i bilen. Två gånger dessutom. Det var lite spännande kan jag säga. Mött klienter på Socialbyrån och sjukhus som kommit in med vapen. Nog tänkte jag inte annat än var absolut kolugn, mer lugn än de framför mig. Och, det gick bra som man säger. Idag i Sverige skulle jag bli skjuten genast. Det är andra skurkar nu, utan skurkheder. Man skjuter inte barn, kvinnor och de som inte hotar en. Idag skjuter man den som råkar kränka en bara med sin närvaro.
Jag läste om fallet i USA där föräldrarna köpte ett vapen till sitt 15 år gamla son och tränade honom att skjuta. Inget märkligt i USA. Men den här pojken skickade tydliga signaler att han mådde uselt, i behov av psykiatri snarare än vapen. Skolan larmade. Föräldrarna sket i det. Pojken sköt då fyra klasskamrater, skadade sju och dömdes till livstid utan förtida frigivning. Han är vid domen 18. Föräldrarna dömdes för sitt likgiltighetsuppsåt till 10–15 år.
Borde det inte ske även här i vissa fall? Varför slipper föräldrar om de har skitit i sina barn, i Socialtjänstens och Polisens försök att räta upp livet för att inte tala om alla barns räddningsanstalt: fritidshem. Det larmas ju om att föräldrar tackar nej till hjälp och där står Socialtjänsten utan möjligheter.
Det kanske är familjefängelser vi behöver? Skå i modern tappning? Minns ni Skå? Sista försöket för trassliga familjer att få behålla sina barn. Skå var makalös. Nej, det skulle aldrig fungera idag. Det är andra barn och andra familjer idag. Det behövs helt andra metoder.
Nu har Sverige ca 14 000 aktiva, innefattande 2000 ledare och sedan 60 000 uppföljare i gängföreningen, de som styr från andra länder och gilla markeringar oräknade. Vi har 22 000 poliser, så jag undrar vem har övertaget. De kriminella finns överallt. Kanske är den samhällsnyttighet du använder också styrt av klanskurkar och du har ingen aning om det. Du bara betalar. För att inte tala om affärsrörelsen narkotika. Det sista kan du dock aktivt låta bli.
Jimmie Åkesson sa att ”debilt prat om brottsförebyggande fritidsgårdar” hör hemma i papperskorgen.
”Det duger inte att rapa floskler, det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng”, skriver han.11/4.
Har du bra förslag eller är du helt nöjd med situationen? Vart bor du då? Och nu har det skett andra skjutningar och andra viktigare saker som rätt till könsbyte så Skärholmen dog i mediebruset. Anslagstavlan för förslag är tom men med lite skavda regnbågsfärger.
PS. I natt 21/4 visade en man i Hässelby civilkurage och sa något till stökiga ungdomar. Han blev svårt misshandlad av gänget. Vi måste lära oss att inte lägga oss i, det orsakar bara död och misshandel. Inte bryr sig dagens ungdomar om någonting, allra minst att uppföra sig.
PS 2. såg precis att det har funnits en insamling till den mördade Mikael Janickis familj anordnad av privatpersoner. Det är inte första gången när sådan insamling sker när det inte väntas att Rättvisan ger skadestånd till de drabbade i närtid om alls.
Bild: Ett av boenden i Skå, av Holger.Ellgaard – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39369376
Minns ni Little Pony? Har ditt barn några i leksakslådan?
En mässa tillägnad den tecknade serien My Little Pony tvingades stänga i Moskva efter ett polistillslag. Polisen utredde misstänkt hbtq-propaganda. Homosexuella plasthästar?
”Polisen hade fått ett klagomål om att vårt evenemang främjade icke-traditionella förhållanden och relaterade symboler, vuxet innehåll för barn och skräck och ondska överlag” säger arrangörerna på det ryska sociala mediet VK Sunday.
Det kunde vara som aprilskämt, men icke. Plastleksaker som fara för landet. Inte krig och brottslighet. Och vad har det att göra med Världsläget eller ens situationen i Sverige? En del, tror jag. Symboliskt alltså. Tänk utanför boxen. De uttryck man förbjuder eller ropar efter avslöjar Politikernas inställning till oss i Samhället. Vad är det vi behöver, mest? Vissa länder är väldigt färgglada och andra kommunistgråa. Bredden är enorm. Men politikerna låter väl så lika.
Vad lyfts upp visar dock en del oförmåga. Att förbjuda plastleksaker eller ropa efter fritidsgårdar för potentiella mördare har ungefär samma storartad kvalité. Eller att försöka ändra biologin med ord och lag.
Nog känns politik som att bli lurad flera gånger.
Det är en stor skillnad mellan en förtryckt ryss och en fri svensk. Ryssen tar ansvar för sitt liv på grund av rädsla och kastar Little Pony snabbt till soporna, kanske grävs ponnyerna djupt i marken. Inte är den svenska klanungen rädd för Samhället. Finns inget som får dem att känna rädsla när någon viftar med en sedelbunt som lön för blivande mord. Men vad yrar jag om. Ingen av oss vill leva i Ryssland. Inte har Ryssland lyckats eliminera kriminalitet, bara de västerländska fenomen som handlar om sexualitet och att tycka annorlunda.
Viktiga frågor, som kön, diskuterades vilt i Riksdagen, i timmar. NATO? Nej, det var inte värt att diskutera bland våra folkvalda. Vad är viktigt och vad mindre är ibland svårt att förstå för en gammal konservativ kvinna.
Ett bra tag efter sexdagarskriget ringde min mor och berättade att hon inte hade fått kontakt med en långväga släkting, eller kanske hon inte ens var släkting utan någon som min mor tog under sina vingar.
Ingen svarade på brev och telefonen fanns inte längre.
Jag hade aldrig träffat kvinnan i fråga. Hon var sjuksköterska. Några år innan hade hon rest till Israel. Flera i min släkt har gjort en resa till Israel på grund av religiösa skäl, besök i Betlehem och Jesus grav. Hon blev kvar där någonstans på ett Palestinskt område, Västbanken tror jag, Hon gjorde ett besök på något flyktingläger eller liknande. Hon hade blivit där kär i en arabisk läkare, gift sig, fått två pojkar. De var nog 1 och 3 år vid sexdagarskriget. Och nu hade mor inte hört från henne. Inget Julkort ens.
Vi fick aldrig någon förklaring.
Nu mullrar det igen i Israel – Palestina. Vilken gång sedan sexdagarskriget? Hamas rövargäng gjorde en överraskande attack den 7 oktober i Israel, där fler än 1200 människor dödades och över 200 civila, inklusive barn och äldre, togs som gisslan. En del av dem är kvar eller döda. Kriget pågår utan lösning.
Ingen har bättre förslag, vilja och förmåga än fortsätta kriga. Krig är alltid en lösning, som inte löser någonting. Lägg till det några tandlösa yttranden och resolutioner från allas vår FN. Jag tvivlar också på en evig fredlig lösning, men jag är ju ingen politiker.
Ändå, både Gaza och Israel måste välja andra ledare, några med problemlösningsförmåga och vilja. Att stödja Hamas har lett till elände i Gaza. Att vara helt beroende av omvärldens bidrag till mat och vård fungerar inte, för andras vilja att bidra tar och har tagit slut. Gaza måste göra annat än tigga. De barn som nu har upplevt krig och skadats riskerar att bli en ny hatfull generation. Israel i sin tur måste sluta sabotera deras tillvaro, låta folk ha sina bostäder kvar och inte rasera allt. Det leder bara till den situationen som finns idag.
Det går inte backa tiden tillbaka. Det krävs acceptans från båda sidor. För, ingen kommer att erbjuda Gazas befolkning plats någon annanstans. Har något arabland brytt sig bokstavligen om Gaza borna? Israel flyttar inte. Kanske är muren den enda lösningen som finns?
Irans ilska kulminerade i en tämligen misslyckad attack mot Israel med drönare och robotar. USA ropar: en lyckad kväll, och Iran förminskar genom att säga blir vi hotade igen blir det en riktig attack. Ungefär som här hemma med våra klaners språkbruk.
På Irans gator hyllar människorna sitt lands attack mot Israel. De är som berusade av glädje. Det har varit lite negativ anda mot mullorna när olydiga flickor har låtit håret flaxa för vinden. Vissa har fått betala det med sin död. Men ingenting är så enande som en yttre fiende. Iran är duktig i det. Minns ni Salman Rushdie och andra på Irans dödslista? Vilket folk som helst finner samhörighet och enas när de tror sig vara hotade av ett annat land, på riktigt eller om livets regler, som en religion, riskeras.
Iran är i praktiken krig med flera länder som vapenleverantör.
Vad Israels ledare tänker som följd ser vi inom kort. Den så kallade ödesrika tystnaden låter just nu.
Nog har Världens ledare ropat om risken för tredje Världskrig ett bra tag nu.
Vilket krig är stort nog att kallas Världskrig? Krig som pågår mellan fler än två länder? Krig som uppehålls genom vapenleveranser från andra länder till de stridande? Eller när USA har sista ordet?
Är människan bara ett ociviliserat rovdjur utan vare sig förstånd eller förmåga att tänka till: om vi gör så blir följderna så?
Hur kan vi välja bättre företrädare? Kanske de inte ens finns.
Läs mer om Israel – Palestina konfliktens turer i en bra informativ artikel:
Robert Oppenheimer ses som atombombens fader eftersom han var vetenskaplig ledare för de vetenskapsmän och arbetare som utvecklade och tillverkade den första atombomben i så kallade Manhattanprojektet,. ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare” lär Oppenheimer sagt efter provsprängning 16 juli 1945. Han kände tvivel. Med order av president Truman fälldes två bomber över Japan, Hiroshima 6 augusti och Nagasaki 9 augusti 1945. Detta avslutade sedan andra Världskriget, i praktiken var kriget redan över i Europa den 8 maj när Tyskland kapitulerade..
Atombomb, ett av de stora framstegen för vetenskapen och Världen?
Bombningen orsakade minst 230 000 personers kvalfyllda död samt sjukdom även årtionden efter utöver de materiella skadorna, utplåning av två städer. Idag finns åter hot om att använda atomvapen och många länder och tidningar haussar upp hotet med förklaringar över vad som kan hända och hur vi överlever eller inte. Världen förbereder sig för storkrig fast det redan pågår tillräckligt många krig och bråk som utförs med vapen, förstörelse och död som resultat.
Fred tycks vara omodernt.
Oppenheimer är en film om atombombens fader, atombombens tillkomst och amerikansk politik fram till 1954. Oppenheimer en storartad filmupplevelse. Filmen fick 7 Oscar. För bästa film. Bästa regi för Christopher Nolan. Oscar för huvudroll till ”Oppenheimer” Gillian Murphy. Robert Downey Jr. Oscar för en biroll, Lewis Strauss. Ludwig Göransson för bästa originalmusik, har en Oscar förut. Bästa klippning till Jennifer Lame och bästa foto Hoyte van Hoytema. Han var tidigare nominerad för ”Dunkirk” även den en Nolan film. Sex till nomineringar för Oppenheimer.
Antalet Oscar är förstås ingen garanti att en film går hem och uppskattas, alltså tjänar pengar. Att släppa en film samtidigt med Barbie blev till Barbies favör. Svårt att slå den filmen i kassaintäkter. Men Oppenheimer går bra den med.
Oppenheimer är smart gjord hur dåtid och senare händelser separeras och knyts ihop. Allt är förstklassigt hantverk från varje ord, filmruta, scen, klipp, miljö och musik.
Alla rollprestationerna i Oppenheimer är av A – klass. Gillian Murphy har jag sett i ”Sunshine” 2007, en något underskattad film. Nu gör Murphy en roll som tycks vara gjord för honom. Det är som om han inte skulle spela. Emily Blunt, spelar Kitty Oppenheimer, var också nominerad till Oscar och gjorde sitt livs roll, så länge. Minns ni henne i Djävulen bär Prada? Hon kan säga med en blick och minimal rörelse det andra behöver flera repliker till.
Filmen säger så mycket om USA och om Världen även idag. Fåtal mäns makt i politiken. Sökan efter att vara Gud, för det är det vetenskap kan handla om. Länder med olika ideologier och given orsak till strider. Kommunismen som var otillåten, kriminell i dåtidens USA. Så kanske även nu tack vare Rysslands anfallskrig mot Ukraina och diverse trätor mot andra länder? Krig ökar inte precis fred och förståelse av olika Samhällssystem. Vår oförmåga att räkna ut konsekvenser av vårt agerande är usel. Den där naiviteten ni vet.
Du som är ung läs lite historia från den tiden om atombomb, Mc Carthyism i USA samt senare försök att begränsa atomvapen.
Oppenheimer är en lysande film. Det är en film om vår Världs historia. Om våra framgångar och synder. Hur vetenskapen flyttade oss till Harmagedon tiden. Hur vi öppnade möjligheter för total förintelse. Hur våra antaganden och åsikter slår mot vetenskap, människor och möjligheter. Idag hjälte. I morgon föraktad. Åter hjälte när nya kvastar sopar.
Filmen bygger på ovanstående bok av Kai Bird och Martin J. Sherwin.
Jag ser alltid filmen först, sedan läser jag historien – om den finns. Som gammal och även med några universitetsbetyg i historia vet jag förstås storyn i stort samt den tidsandan som styrde en del av USAs politik i och efter andra Världskriget. Jag letar alltid efter den rätta platsen på kartan om filmen är från en verklig historia.
Jag ser ofta om de filmer jag tyckte var sevärda. Favoriter kan jag se igen, flera gånger. Nu lånar jag Oppenheimer vidare till anhöriga och ser den åter när den kommer tillbaka.
Oppenheimer är lång, 3 timmar, men känns inte så, snarare ”var det slut nu”. Se den!
Den nya könslagen innebär en del följer i praktiken. Men ingen har väl tänkt på det. Det räcker att säga förslaget eller delar av den är inte rimliga, men det här blir ändå ett långt inlägg med en massa PS.
Dina barn kan byta kön från 16 års ålder om du som förälder ger ditt medgivande. Barn kan vara väldigt övertygande. Kanske har diskussionen pågått ett tag. Du får en ytterligare sak att dividera om och kanske bli osams med din tonåring. Ger du efter och byter kön på ditt barn, ett barn som du har betrakta som en dotter eller son i 16 år, kan det vara omtumlande.
Byter ditt barn kön och vill vara det nya även utåt är det bara att köpa nya kläder, kalla barnet med annat namn och ta konsekvenserna i olika situationer. Kanske tyckte du att det var bra, en räddning eller lite hipp, så du får inga problem. Eller du mår skit eftersom du inte kunde hjälpa ditt barns grubblerier.
Det blir också krångligt att prata om dina barn. Min son ska – nej min dotter ska. Din familj är förändrad och kanske är du som förälder knäckt.
Om du är stenhård med ditt nej: vad händer då? Vad gör vi med föräldrar som inte vill vara med och fortsätter att se sin son/dotter som förr? Fel kön alltså. Skall vi placera barnen till något mer förstående hem? Det har hänt i USA. Kommer Socialtjänsten även här och löser frågan?
Jag tycker synd om föräldrar. Jag tycker också synd om barnen som sveps i väg med olika trender. För, visst är det lite av en trend att grubbla över sitt biologiska kön? Inte bara som vi gamla gjorde – tänk om jag var en pojke/flicka och kanske demonstrerade med kläder – utan in till att börja skära av kroppsdelar i en för övrigt frisk kropp. Alla har nog funderat över hur det vore att vara någon annan, men det stannade där. Väldigt få personer har hittills bytt kön på riktigt.
Vilket bra sätt Regeringen ger till barn att leva ut pubertetsproblem och tvister med föräldrar. Eller söka lätta lösningar för verkliga problem. Däremot inte sagt att viss fåtal borde få byta kön. De barnen är förhoppningsvis inom barnpsykiatrin redan för stöd och utredning. Men det har hänt att yngre barn har fått ”behandling” i yngre år av välmenande läkare.
16 år? Om Regeringen skall införa lagen låt det i alla fall bli en åldersgräns då du är vuxen. Vid 16 kan du inte köra bil, handla i Systemet, rösta och har knappt slutat grundskolan och rent ekonomiskt har föräldrarna försörjningsplikt, men byta kön – på papper så länge – kan du. Och snart är åldern inne att kanske förverkliga bytet medicinskt. Jag tycker att 18 är också för tidigt att ändra sin biologiska bestämning. Man är inte vuxen vid 18 för så stort beslut.
Kanske tröttnar Kalle vara Kerstin och byter nästa år. Eller när det kan vara fördelaktigt. Nu fabulerar jag – fast det har hänt på riktigt i Skottland. Du åker in för våldtäkt men byter kön till kvinna. Då måste du få komma till ett hem för kvinnor/kvinnofängelse, annat vore diskriminering. Det hände. men högljudda protester ändrade saken. Hanhon åkte ut. Men att placera ”kvinnor” bland män…men det problemet händer väl aldrig här?
Jag är säker på att några människor, kanske till och med många av oss, mår bättre av att få bli något annat än de är. Jag skulle vilja vara lite yngre, starkare och ha mera pengar. Att ha grubblerier vem man är, sexualitet och känslan av att inte duga har alla, speciellt de yngre. Som äldre brukar man nå acceptans över livets villkor. Det är inte säkert att hormoner och kniv löser problem för unga människor. Knappt att ändra namn och siffror på folkbokföringen heller. Kön är mer komplicerat. När vi är unga, i pubertet, innefattar det många känslor, inte alltid roliga eller realistiska.
Det är fler tjejer än killar som funderar på könsbyte. Det kanske säger något om det kvinnliga idealet idag? Könsdysfori hänger också ofta ihop med andra psykiska bekymmer.
De barn som föds med obestämd kön är få men det händer och jag kan säga att de föräldrarna inte alls ropade av glädje. De sa inte: vad bra nu får barnet besluta själv. De var olyckliga och modern kände skuld. Vad gjorde jag för fel…
Regeringen har öppnat, inte Pandoras ask, utan en låda av möjligheter då folk antas med tiden få välja vem de är av de massiva antal kön som propageras för. Det kommer inte att stanna där. Vissa länder har tredje kön, inget alls. Varför inte det också här? Och, hur blev sättet att ha sex, få barn, hur och med vem så stor sak att Regeringar blir inblandade?
För det är det allt handlar om, egentligen.
Nu säger förstås anhängare till lagen att åtgärden slopar diskriminering av transpersonligheter. Hur då? Först, jag och de flesta har ingen aning om vem är trans på gatan eller någonstans där vi mäter folk, om de inte annonserar ut det. Det är möjligt att verklig diskriminering sker men det ändras nog inte med andra siffror i personnumret. Verkligheten är att kvinnor oftast inte vill dela vissa saker med främmande män eller män som säger sig vara kvinnor. Att använda kvinnors toaletter/duschrum i skolan, att vinna över kvinnor i kvinnors idrottstävlingar, eller bli diskriminerad om sin förmåga att föda barn när ordet mor blir olämplig och förtryckande i sjukhusjournal och skrivs neutralt ”födande person” är inget vi hurrar för. Men svensken gement är en tolerant person.
Människan har alltid försökt ändra gränser, både de i naturen och i biologin. Men tänk lite efter före. Gör om, gör rätt. Myndighetsåldern är 18, inte 16. Vuxna skall inte pådyvla svåra avgöranden till barnen. Vi måste skydda dem.
PS1. Det nya lagförslaget vill göra det lättare att byta juridiskt kön.
Åldersgränsen ska sänkas från 18 till 16 år med målsmans godkännande. En person som har fyllt 16 år ska få det kön enligt folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning.
Förslaget innehåller också en förändring gällande könskorrigering genom kirurgiska ingrepp. I dag krävs tillstånd från Socialstyrelsen, det ska inte behövas i framtiden.
Ingrepp ska, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år.
För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte föreligger synnerliga skäl.
Sex av åtta riksdagspartier är på pappret för en uppdaterad translag. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är emot.
En invändning är att könsdysforidiagnoser har ökat de senaste tio åren och att det inte är helt klarlagt varför. En annan är att frågan behöver utredas mer innan man fattar beslut och att det skulle kunna missbrukas.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Omröstning blir den 17 april i år
Uppdatering 17/4. Lagen antogs idag 234 för, 94 mot, 21 frånvarande. SD och KD nej samt 1S +1M. Liberalerna var särskilt glada och sa att lagen ger livsavgörande skillnad för transpersoner. (Alltså även för barn mellan 16 – 18, min reaktion.)
PS2. Antalet personer som har genomgått en könskorrigering och ändrat sitt juridiska kön de senaste 50 åren ligger den siffran på 700 personer.
År 2018 var det totalt knappt 6 000 personer, 0,6 promille av befolkningen, som hade någon könsdysforidiagnos i Sverige.
Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige, fördelat på 1/3 som får ett manligt juridiskt kön och 2/3 som får ett juridiskt kön som kvinna.
On Transgender Day of Visibility, we celebrate the joy, strength, and absolute courage of some of the bravest people I know. Today, we show millions of transgender and nonbinary Americans that we see them, they belong, and they should be treated with dignity and respect.
Det här är NextGenerationEU. Det är mer än en återhämtningsplan. Det är en unik chans att se till att vi kan gå stärkta ur krisen, ställa om vår ekonomi och skapa möjligheter och jobb för det EU som vi vill leva i. Vi har allt på plats för att förverkliga detta. Vi har visionen, vi har planen och vi har enats om att investera 806,9 miljarder euro* tillsammans. Nu är det dags att börja jobba för att göra EU grönare, mer digitalt och mer motståndskraftigt.
Så presenteras fonden av EU. Verkligheten har precis fått en annan bild.
EU:s coronafond, eller Next generation EU som den kommit att kallas, innebar att i storleksordningen 750+ miljarder euro ska delas ut över Europas länder under sju år. EU lånar pengarna, vilket skuldsätter medlemsländerna fram till 2058.
Pengarna ska inte gå till länder som drabbats hårdast av coronapandemin, utan ska användas till att ”återstarta” Europa.
Nog startade skurkarna genast.
Den gigantiska Coronafond som EU instiftade, och som Sverige finansierar med 150 miljarder kronor, går till korruption. Under polisrazzior i Italien, Österrike, Slovakien och Rumänien har ett 20-tal misstänkta gripits för bedrägerier mot EU:s återhämtningsfond. Pengarna har gått till lägenheter, villor, lyxbilar, juveler och cryptovaluta. Politico skriver att man bland annat tagit en Lamborghini och Rolexklockor. Tillgångar över 600 miljoner euro har kommit så på villovägar till skurkarnas fickor.
Kanske hittar man mer?
Vem kunde tro på det!
Så fort politiker, fonder, hjälpverksamhet får pengar i handen finns skurkarna där. Minns ni Afghanistan? Presidenten stack med pengarna. Nu EU. Men det är väldigt tyst om stölder när det gäller skattepengar som folk arbetar ihop. Knappt en notis i tidningar.
Jag vill ha våra pengar tillbaka från denna fond. Vi hittar säkert något att göra med dem som betala tillbaka vår del av lånet. Ser gärna de politiker som skrev under uthängda i slaskpressen. Vissa tidningar är ju duktiga i det. Och, pengarna var ju lån från våra barn och barnbarn. Så egentligen finns inte pengarna, de är lån som tickar.
Våra barn skuldsattes för Rolexklockor, smycken, bilar med mera.
Skäms politiker? Snart kommer EU valet där politiker önskar fortsatt mandat. Jag har tappat tron till EU länge sedan. Mina och dina barnbarn tvingas betala deras utsvävningar. 2058, då denna skuld inbillas vara betald, är mitt äldsta barnbarn 56 år och har då betalat till EU skulden en stor del av sitt vuxna liv. Idag kan man med skäl att fråga: vad får vi för pengarna och till vilken nytta.
Nej, det blev ingen lugn Påsk i Sverige. Redan på natten till Långfredag – den dagen som förr i tiden var en tyst, lugn dag med stängda affärer – sprängde några andras bostäder. I Österåker skadades 45 bostäder i en detonation. Det ser ut som i krig. I Värnamo och Norrköping small det också och något mordförsök och sådant vi är vana med. Ingen respekt för liv och helg.
Samtidigt sägs att ungdomar köar till gängen och längtar efter uppdrag. Livet är som en spännande film eller en serie om tuffa grabbar som löser problem med vapen och får lön som vida överstiger eventuellt sommarjobb. Plocka jordgubbar? Rensa gräsmattor? Är du knäpp!
Med vapen i handen löses alla problem. Snabba pengar. Straff är bara att skratta åt.
Samtidigt larmar Försvaret att 64 % av årgången går inte att kalla till mönstring på grund av diagnoser och problem. Alltså, de unga vill inte eller kan inte försvara landet inom det militära.
Är verkligen 64% av unga kronvrak?
Av knappt 107 000 unga som svarade på underlaget i år var det bara 36 procent som var möjliga att kalla till mönstring. 64 procent, över 68 000 unga, svarade diskvalificerande, till exempel genom att uppge olika sjukdomar, diagnoser och skador.
Fler tjejer (73 procent) än killar (55 procent) anger hinder. Till stor del handlar det om psykisk ohälsa, som depressioner och ångest – och enligt Plikt- och prövningsverket är utvecklingen oroande.
Jag tror inte på detta oförmåga, Dock har diagnoser delats ut som karameller. Eller, är de unga verkligen så sjuka? Finns det läkarintyg? Nej, det krävs inte. Som så vanligt idag är det känslan – utöver faktiska diagnoser – som talar. Om det vore så på riktigt är utvecklingen mer än oroande. Hur blir det med dessa kronvrak? Behöver de någon som tar hand om dem resten av livet? Då räcker varken befolkningen eller pengarna till det.
Snöflingor? Ja, det snöar idag.
Att kvinnor försöker komma undan är lite mer naturligt. Kvinnor som föder barn har nog mindre lust att mörda andras ungar. Stämmer det? Men eftersom kvinnor idag ofta väljer bort att få barn borde flertal vara jämlika med män även på den punkten. Får du inga barn får du göra lumpen när du är 40. Är inte 40 det nya 20? Precis som 70 det nya 50.
Militären ropar på mer pengar och mer folk. Vi som redan har upplevt krig känner bara sorg över utvecklingen i Världen.
När har Israel straffat Gaza nog? När det inte finns någonting kvar? När inser Putin att Ukraina inte alls längtar efter att bli en rysk koloni? När får vi stopp på utvecklingen i Sverige där kriminella gäng inte bara skjuter, bränner och spränger utan har en fot eller båda i Samhällets service till medborgarna, det vi betalar med skattepengar?
Hur vet jag att jag inte bidrar till gängvåldet genom en affär eller service?
Det snöar. Min far som var duktig på att spå väder sa: ”nahka Pååsiäinen, pouta Helluntai.” Ungefär; skinnrock på Påsken, solig Pingst. Inte säkert att det stämmer längre.
För, även Jorden och Klimatet är annorlunda än på hans tid. Sägs att Jorden just nu snurrar lite fortare och troligen inte behöver en skottsekund. Och Klimat samt dess styrning är beroende på vem du frågar.
Inga Aprilskämt här men en Påskhäxa var på besök.
PS.Dock är vissa historier som aprilskämt. Läs absurditeter på:
Inga bränder. Inga sprängningar. Inga mord. Inga knivslagsmål. Inga uppgörelser av annan art än vem köper vad till påskmiddag. Inga polishelikoptrar som hovrar ovan mitt och ditt bostadsområde. Inga sirener som stör lugnet.
Inga gräl hemma heller. Här är det noll risk men jag vet att på sina ställen är det inte så harmoniskt. Bete er som vuxna och förståndiga. Berätta för barnen varför vi firar påsk.
Kan vi alla uppföra oss på kristenhetens största helg, Påsk! Även ni med andra trosuppfattningar. Vi kristna stör inte era helger och ni andra inte våra. Vore det en bra överenskommelse!
Irrar sig någon påskkärring till min dörr så är godisskålen fylld.
Den förre Säpochefen Klas Friberg säger: ”Jag skäms”. Han erkänner att makthavarna låtit de kriminella gäng växa sig starka i Sverige. Det är bra att det kommer fram.
Men sedan menar Friberg att ”alla” har ansvar för att kriminella gäng vuxit sig starka i Sverige.
Han menar att aktörer från hela samhället måste involveras – mödravård, skola, socialtjänst och polis – i en gemensam nollvision för nyrekrytering.
Mödravård? Som kurator för riskgraviditeter har jag förberett och stöttat de blivande och nyblivna föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Som socialsekreterare har jag gjort allt för att hjälpa människor till bättre liv. Som forskare har jag försökt se vad som fungerar, vad inte i missbruksvård. Och nu var jag skyldig till gängens brott och ska skämmas.
Nej. Jag vägrar blankt.
Mödravård? Skulle jag ha utrett om föräldrarna kanske tänkte sig en framtid som drogförsäljare eller mördare för sitt barn? Men, om föräldrarna skulle säga sig höra till en klan. Vad händer då? Kan vi använda tvångsmedel så de olämpliga aborterar? Eller skall babyn omhändertas på BB? Det finns ju en risk, eller? Det fungerar inte så.
Nej. Jag svär mig fri. Jag arbetade inte så. Men en del kommer fram om kontakten är god och även kan åtgärdas. Alla föräldrar blir inte bra nog föräldrar och bör få en möjlighet att vara mor och far utan föräldraansvar.
Vad skall ingå på mödravården i modell Friberg?
På Socialtjänsten såg jag det sakta glidandet mot ökad narkotika och yngre aktörer, avhopp från skolan och hur de nyinkomna familjerna såg på sina flickors framtid. Jag och en arbetskamrat försökte larma till politiker om risker och arbetslöshet bland de nya. Men då var vi ju rasister. Peka ut folk! Detta var redan på 80 talet. Brydde sig politiker om det? Polisen började oroa sig men politikerna sussade gott. Inte ens ett stort narkotikamål väckte dem. (S i detta fall.) Idag mår den Kommunen uselt med sprängningar och våld, men de är ju i sällskap med flera.
Som mamma har jag fostrat barn som inte skjuter och spränger. Som har klarat skolan. Nu mera är de redan över 50, med toppjobb. Det där påståendet att ensamma mammors barn blir kriminella och misslyckade ser jag som förtryckande åsikt. Ingen gnällde på fadern som smet, inte skuldbelägger någon honom. Kanske bör vi börja jaga fäder till de kriminella pojkarna och ta reda på vad är deras ansvar och hur fostrar de sina pojkar.
Jag har haft bekanta som är så kallade nyinkomna. De alla var människor med arbete och några hade även högre utbildning. Deras barn skjuter inte. De skjutglada är faktiskt i minoritet men den minoriteten härskar över liv och områden. Dock hör vi sällan klagan över de kriminella från dessa oroliga områden. Inte går människor ut och demonstrerar. Det kan hända att de tvärtemot kastar sten på polisen.
Det räcker några aktiva kriminella för att styra ett område så det blir närmast obeboelig för andra. Några finns i andra länder men är lika dominanta för det.
Har jag röstat rätt då? Vad är det rätta? Inget parti representerade framtid med stor invandringutan plan, kriminella klaner och barn som mördar. Så ingen röstade för det. Politiker var totalt aningslösa och tog inte reda på vad händer i länder som är lik Babels torn. Det finns ju exempel i Världen. Vissa medier och även ett parti försökte ropa men de var ju rasister.
Centern ropade öppet om 30 miljoner invandrare och Reinfeldt om öppna hjärtan och plats i skogar för dem. Sittande i saxen mellan EU, allas rättigheter och öppen gräns har Regeringar bara odlat tanken att den här förändringen, invandring från länder som inte fungerar där, kommer att fungera här och bringa lycka för oss,
De flesta av oss har haft noll möjlighet att påverka gängbildning och dess aktiviteter. Vissa köper knark, de kan känna sig skyldiga. Köp av stulna varor. mer… men de flesta sysslar inte med att shoppa av de kriminella. Majoriteten är offer för usel politik och deras drömmar om en värld som inte finns.
Att rösta ger inga mandat för beslut. Friberg får ha skulden och skammen själv. Ingen, någonsin gav mig några som helst direktiv i arbete, det enda var de lagrum som fanns och där står förbanne mig ingenting om att spå om bäbisarnas framtid genom glaskulan, kaffesump eller andra undergörande medel.
Jag vägrar blankt att känna mig skyldig nu som gammal pensionär. Så ego? Ja.
Kört var det. Någon jämförde Sverige med Haiti. Det var att ta i – idag.
Länk till den som var först att berätta men nu skäms han överallt i Media. Bra, Fler som sätter sig i skampålen? Hjälper det? Sent skall syndaren…
Min sambo dog nära sex år sedan. Han hade precis hunnit flytta till ett äldreboende. Några dagar innan flytten hade han ätit sin sista frukost hemma.
Jag åt frukost ensam vid datorn. Läste nyheter. Sedan hjälpte jag upp honom och dukade fram hans frukost. Jag hjälpte honom. Trögt. När han tycktes komma i gång gick jag till badrummet och tog en dusch.
Jag hörde en smäll och rusade till köket vatten droppande efter mig. Han hade somnat, huvudet hamnade i frukosten. Hans kopp låg på golvet i flera bitar.
Det var en speciell kopp. Som många par hade vi handlat saker för två personer, koppar, julmuggar, gamla champagneglas, fina tallrikar, ja bara för två personer. Vi – saker. Nu låg den vackra koppen i bitar och min blev ensam.
Jag visste inte att morgonen blev den sista i vårt hem för honom. Senare på dagen blev han rejält dålig och vi hamnade i sjukhusakuten, dock med en remiss från vårdcentralen. Han kom inte hem mera utan flyttade till boendet från sjukhuset.
Varför skulle jag gå från honom och duscha!
När min syster hade gift sig köpte det förälskade paret även likadana joggingkläder. Så långt gick inte vi. Skulle aldrig gå så långt! Nej, det var lögn, vi hade nästan likadana oljerockar. Men han gick oftast klädd i färg medan jag var den svarta.
Ibland svider minnen när jag ser ett äldre par ute, de som håller varandra i handen. Alla de stora varför frågorna stiger upp en kort sekund.
Vart tog dessa sex år vägen? Jag har rensat lite på min blogg både inlägg och några kommentarer och länkar. De väldigt inaktuella, de jag knappt minns vad som hände. Det var covid som snodde några år från oss. De stora orden ”förbättringspotential” och ”vi var naiva” har inte resulterar så många förbättringar. Äldreomsorgen är som den är. Förutsättningarna att klara en ny hälsokris likadan. Trots löftet att vända alla stenar skjuts och sprängs det dagligen.
Det sista är att min yrkesgrupp, socionomer, stämplas som felutbildade. Utbildningen skall utredas. Letar politiker efter syndabockar?
Vi socionomer fixade inte de fel i Samhället som ingen annan rådde på.
Kanske är det i stället så att samhällets städgummor har alltför mycket skit att ta hand om?
PS. Det klagas också över att kvinnor inte väljer att bli ingenjörer trots höga betyg. Ingen klagar på att män inte blir sjuksköterskor och undersköterskor trots betyg som kunde räcka. Och förstås är socionomer mestadels kvinnor.
Jag loggade in i Banken för att betala en räkning. Jag hade fått ett meddelande från Banken. De hade stängt av mitt bankkort för Internetköp.
De förklarade att det var på grund av omsorg om mig som kund eftersom många gamla riskerar bli bedragna. Så de löste problemet genom att stänga av mitt kort för Internetköp.
Jag har haft samma Bank sedan -1979 och ligger inte i skuld varken till Banken eller andra. Inga märkliga inkomster. Samma utbetalare sedan 2008, pension från några håll alltså. Har fyllt snällt deras årliga blankett om misstänkt penningtvätt.
Är jag bara för gammal? Vilken åldersgräns för att shoppa på Internet?
De skrev med att jag använde ju kortet så pass lite att…
Hur mycket måste man shoppa på nätet för att behålla kortet öppet för Internetköp? Ja, de skrev att jag kunde ju öppna det igen om det behövdes.
Omyndigförklarad. Kan inte ha bankkort för att handla på nätet. Dock missade de att stänga av från internetköp mitt andra kort. Det kanske kommer. Får se om jag kan swisha födelsedagspresent till ett barnbarn. Läste att någon pensionär inte hade fått swisha för det kunde ju vara penningtvätt.
Är det så att Banker jagar gamla pensionärer för att visa hur ansvarsfulla de är? Eller är vi enklare att knäppa på näsan än de stora skurkarna?
Skall vi gamla återgå till sedlar och mynt? Lättare att bli rånad.
I dagarna har en klunga ungdomar suttit vid Riksdagshuset dörr hindrande inträde till Riksdagen. Vad vill de? Det är en demonstration för klimatet. Det sker en och annan liknande demonstration dock med oklart syfte. Hur sittandet där, limma sig fast på vägar, eller förstörandet av tavlor skulle ändra på klimatet och på solen, som är huvudsakligen skyldig till vårt klimat, övergår min fattningsförmåga.
Men jag är ju inte utbildad i klimatfrågor.
De outbildade har angett tonen om klimatfrågor i Världen. Medan flera med kunskap och utbildning tigs ihjäl. Men nu är den kända ledaren, barnet som ärkebiskopen kallade sänt av Gud, vuxen och bör krävas mer än gnäll. Det brukar vara så når folk blir vuxna. Vi andra alltså. Det räcker inte med åsikter.
Men för min del får hon sitta där. Sätt en polisremsa runt dem. Tillträde förbjudet för oss andra.
Idag gick jag över en liten klippa som finns i mitt centrum. Tanken var att Kommunen skulle spränga ner det och bygga ett daghem men covid och ekonomi tog död på planen. Jag gick genom platsen idag. Vad har det med klimatet att göra? Allt skulle jag säga. Det var otroligt skräpigt. Från godispapper, fimpar, förpackningar, hundbajspåsar, kläder…till gastub. Även buskar och träd var brutna med våld. ´Klimatentusiasterna koketterar med sina demonstrationer från flygresor till klimatmöten, till sittande någonstans med en plakat medan våra omgivningar ropar:
Skräpa inte ner mig!
Men eftersom jag inte är expert varken i skräp eller klimat nöjer jag mig att aldrig skräpa ner och leva väl så sparsamt med naturens resurser. Som pensionär är det sistnämnda ingen uppoffring bara anpassning till ens plånbok. Men nog har jag mer tilltro till de som studerar naturens och klimatets växlingar till ex på Grönland än de som sitter på trappan och gapar. (Du som lätt läser vetenskaplig text länk nedan.)
The British Wildlife Photography Awards delades ut nyligen. Vinnarbilden “Ocean Drifter” av Ryan Stalker visar musslor goose barnacles (havstulpaner) som har bosatt sig under en fotboll flytande i havet. Tack vare vindar seglade bollen och de liftande havstulpanerna från tropisk vatten till Dorset i England. Bilden är en magisk uppvisning i anpassning och skam. Skammen står vi för. Det kan dock vara så att bollen flög iväg självmant. Fy på den.
Se bilderna och titta gärna på 2023 overall vinnarbild också. En bild som visar förändringar i vår natur, och något som blev kvar. (copyrights tillåter mig inte visa bilderna)
Spår av kokain hittades i Riksdagens toaletter i Aftonbladets undersökning. Jag pekar inte ut vilka toaletter det var utan vågar bara påstå att någon eller flera knarkar. Det finns säkert andra sorter av droger i Riksdagen men att upptäcka de i toaletten kan vara mer knepigt.
Var Riksdag och Regering orolig och upprörd? Rusade alla till drogtest för att visa sin oskuld? Vad blev resultatet, de stora besluten? Regelbundna oväntade tester ett tag? Inte alls. Men de ska vidta åtgärder. Lite finputsning.
Chefer på partikanslierna och i riksdagsförvaltningen ska få utbildning om missbruk, kopplat till arbetsmiljöansvar, men också vässa sina kunskaper om riksdagens rutiner för inpassering och hantering av besökare.
Experter kallar det ”corporate bullshit”. Vad säger insatsen till folket? Inte så farligt? Missbruk på hög nivå är OK?
Nog finns det missbrukare även i Riksdagen men nog trodde jag att de inte knarkade på jobbet utan utanför Riksdagsbyggnaden. Lite planering bör man ha. Risk att bli upptäckt är ju större på jobbet än hemma.
Droger i Sverige är nu mera så stor business att det ingår i BNP och på så vis ökar den. Ute i Världen finner droger makt, det är en storindustri och har varit det länge. Ni vet de tre stora: krig, droger, olja/trafik. I flera länder är det drogmaffian som styr.
Cannabis som ”ofarlig” drog är inne lite varstans. Även i Sverige pratas det om att avkriminalisera. Själv tyckte jag att cannabisrökare var värre än heroinister ur behandlingssynpunkt.
Nyss avkriminaliserade Tyskland cannabis. 1 april – inte aprilskämt – avkriminaliseras cannabis för de över 18 år och innehav 25 gram samt hemma 50 gram. För att köpa måste man bli medlem i en cannabisklubb. En ny affärsrörelse så man behöver inte längre importera? Nej, det illegala fortsätter. Alla vill inte registrera sig. Bruket bara ökar fast det tror inte politikerna. 4,5 miljoner beräknas vara cannabismissbrukare idag.
I Thailand drev Anutin Charnvirakul hälsominister, 2022 igenom en ändring av narkotikalagen där cannabis togs bort från listan över kontrollerade droger. Det utlovades goda inkomster för odling av växten i landets fattiga norra delar. Odla knark så har du mer pengar.
Avkriminalisering i Thailand har lett till ekonomiskt uppsving, sägs det. Haschshoppar överallt. Turisterna gjorde drogresor. Affärerna blomstrade.
Drogen blev lätt tillgängligt även för barn och antalet brott började öka. Hälsoministeriet rapporterade en ökning av personer som sökte behandling för cannabisrelaterade psykologiska problem. Antalet patienter steg från cirka 37 000 under år 2022 till cirka 63 000 år 2023. Andra studier pekade på att allt fler unga använde sig av cannabis. Ungar kunde skippa skolan för att röka hemma, tänka sig. Det händer väl aldrig här?
Thailändska medier fylldes snabbt av rapporter om narkotikadrivet våld och missbruk. Speciellt cannabis anses ha skapat så mycket sociala problem och missbruk bland ungdomar att politikerna inte ser någon annan lösning än att åter klassificera växten som förbjuden narkotika.
Enligt lagförslaget skulle användning av cannabis för nöjes skull bli ett brott som kan bestraffas med 60 000 baht (cirka 1 600 euro) i böter. Upprepade förseelser kan bli en tid i fängelse.
Turisterna blir inte glada, det var ju så kul innan.
Efter PCT vandringen 2018 åkte jag till Pacific Northwest trail och havet för en kort vandring. Bussen stannade vid ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos. Efter vandringen vid havet åkte jag till den sista staden under min resa, Seattle. En väldigt trevlig stad vid havet. Jag såg några sorgliga figurer på ett gathörn men det råkade vara det enda. Det ser helt annorlunda ut idag i bilder, som en stad på nedfall.
2021 avkriminaliserade Oregon drogerna, alla alltså. 60% av de röstande tyckte så. Nu är 16 % för fria droger. Det gick snabbt. Eftertankens kranka blekhet. Många trodde att avkriminalisering skulle få missbrukare att söka hjälp. Det var rena partyt då man avkriminaliserade och som resultat skulle missbrukarna krypa till behandling. Behandlingar fanns knappt och missbruk rent av exploderade.
Det blev snabbt en mänsklig katastrof. Städer som Portland har fått namn ”de levande dödas stad”. Rena vrak ligger på gatorna. Speciellt ökar fentanyldöden. Kriminalitet och gatuboende har också ökat markant. Delar av staden sägs se ut som soptipp.
Situationen i Oregon är så usel att folk på vissa områden har röstat för att gå ur Oregon och gå ihop med andra delstater. Missbruket, ursäkta bruket, av droger svämmar över till Washington, de är inte så glada över det utan stramade åt lagarna förra året.
Nu försöker Oregon kriminalisera igen men det blir tufft jobb.
I USA känner 4 av 10 någon som har dött av droger.
Känner du någon? Vill du ha fritt knark även här?
I Sverige finns röster för avkriminalisering och haschförsäljning också. Kan de göra en studieresa till Portland först? Ett utmärkt ställe att studera fritt drogbruk stödd av Staten.
Läs mer om Oregon Fox News Sök Oregon and drugs.
Bild nederst: dött skog i Oregon, Three Fingered Jack .
En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.
Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!
Abort, en ny me too?
I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.
Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal. Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.
Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.
Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.
Alldeles nyss skrek de styrande om risken för överbefolkning. Idag gapar de om att vi människor förstör Klimatet, vi till och med andas för mycket. Och nästa virus som tar död på oss och sänker sjukvården kommer nog snart. Vem vill föda barn till den Världen där hoten ligger på hela tiden från det ena skrämmande möjligheten till den andra.
Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?
Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.
När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.
Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.
Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.
Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!
När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.
Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.
Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.
I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?
#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)
När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.
Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?
Sverige har knackat på NATO dörren lite desperat i nära två år. Men nu är vi nästan med i NATO efter lång tids förnedring av Turkiet och Ungern. Två länder vilka i smyg skulle kunna ha mer positiva tankar åt annat håll. Med Sverige har NATO 32 medlemmar. Ukraina har små knackningar på NATO dörren.
Adjö fredstanken. Adjö den haltande neutraliteten. Adjö fredsorganisationer. Världen har ändrat även Sverige.
Vad medlemskapet kommer att betyda i långa loppet vet ingen. För Världen och dess politiska balans är helt annat än år 1948 då Brysselpakten ingicks, det som växte till NATO idag. Målet år 1948 var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere” som Natos förste generalsekreterare Lord Ismay uttryckte sig.
Idag i dagsläget gäller nästan samma i ord, tyskarna borträknade. Men Sovjetunionen har krackelerat till flera oberoende – i ord i alla fall – länder. USA med Trump? Han är inte glad över medlemmar som vill vara med men inte stå för kostnaden. Biden vill vara med och betala trots att hans budget är i botten. En lag har skrivits på om att medlemskap inte kan brytas.
Bara en demonstration av en vilsen hjärna? Inga lagar är för evigt. Risken för sprickor finns. Hur ser Världen ut om fem år vet ingen.
Även tonen bland vanligt folk i USA, speciellt dem vars söner och döttrar har dött i de otaliga krig USA har varit delaktig i, låter som Trump. Den vanlige amerikanska jobbaren är patriot, inte globalist De är oroade av trycket på sin gräns, inte av gränserna i Europa. .Varför skall USA vara som en del i varje träta? EU har fler innevånare än USA. Kanske kan de ta vara på sig själv? Viljan att gå in i armen USA sjunker, samtidigt som nya grupper tillåts att delta. Förr var det män som ville skydda USA, sitt älskade land och en och annan kvinna.. Idag… avstår från den kommentaren för att inte någon kränkt blir mer kränkt. Nej, inte hudfärg.
Desto fler finns i samma gryta desto svagare blir det, inte alls tvärtom. De länder som idag ingår i NATO har olika åsikter om hur allt skall betalas och vilken politik förs mot Ryssland. Försvarsviljan tillsammans med USA kan vara stor medan betalningsviljan betydligt mindre. Om det verkligen gäller? Är avskräckande effekten nog? Jag misstänker att komplicerade diskussioner kommer att pågår om, hur och vem ska dö för NATO.
Försvarsviljan i Sverige är inte heller 100 %. Desto fler folkslag med olika grund för levnad desto mer splittring, det vet även Regeringen idag.
Vissa korkade upp skumpan. Andra tog en whisky. Dock vet få vad medlemskapet verkligen kommer att innebära.
Långt borta är den tid då jag och en känd person till och med vägrade civilförsvar som innefattade vapen. Och, jag undrar varför utvecklingen av människan har gått åt det våldsamma hållet, inte till det fredligare. Beror kanske på vilken tidsrymd i mänsklighetens historia vi menar och räknar in. När människorna fick det ekonomiskt och näringsmässigt lättare varför slåss de ändå? Mycket vill ha mer? Överbefolkning är ett. Religion en annan. Länder utan klara gränser. Splittrade stormakter. Galna okunniga ledare att inte förglömma som samlar en skara vilsna människor för att slåss. Glöm inte pengarna. Alltid pengarna. Vapenindustrin är den som drar utvecklingen framåt.
Det kanske är så att vi människor är bara oförmögna att se längre än till oss själva.
PS. Klimat är överallt. Även i NATO. Skrattretande eller tragiskt?
Jens Stoltenberg said, is the difficult choice “between either having a green or a strong military.” He said that NATO needs to “reconcile the need for an effective, strong, armed forces with the need to have climate-friendly armed forces.” AP. June, 2023
PS. Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.
Beskedet kom fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.
På tvåårsdagen av Rysslands krig mot Ukraina känner jag bara djup sorg över Världens tillstånd. Över de döda, de skadade och försvunna. Alla som har mist livet. Barn som har förlorat sina föräldrar. De gamla som bor i ruiner. De flyende, de sårade, de som mist tilltron till mänskligheten. mer… De tappra ukrainarna.
Allt raseras. Bostäder, skolor, sjukhus, affärer, kyrkor…allt har bombats sönder av den ryska krigsmakten. Den miljöförstörelsen som pågår går knappt att begripa. De skogar vilka blivit tomma av grönska och fulla av krigets skräp är förlorade för lång tid. Åkrar som förr var världens kornbod är minerade. Broar krossade, floder flödar som förr. (Det som var en MP dröm här hemma.)
Och vi pratar om klimatet och hur vi kan hindra något som alltid har varierat, vår klimat. Våra barn ska sluta med mjölk och kött och tugga i stället maskar. Överdrivet? Inte alls. Bra exempel hur klimatrörelsen blundar för miljöskador.
Bachmut
Det pågår många krig idag. De flesta är inbördeskrig. En grupp anfaller en annan. En regering spricker, valfusk, terrorister, grupperingar, och så slåss man igen. Det fortsätter i år, förra och före det. Parterna får aldrig nog med rättvisa. Israel – Hamas/Palestina är ett krig som blossar upp regelbundet med katastrofala resultat för dem som inte ens kunde påverka något.
Varför känner vi för Ukraina? Det är enkelt. Ett land i Europa. Ett kristet land. Ett land med fria val. Väldigt nära oss. Potentiell medlem i EU och NATO. Attackerad av ett land vi inte riktigt ser som demokratisk. Det är lite som David och Goliat. Som finne litar jag aldrig på Ryssland. Det får man redan i modersmjölken per automatik om man har en far som var skadad i kriget, det andra Världskriget, och hade en låda med medaljer. Risken finns att kriget sväller över till andra länder. Alla pratar om att rusta mer.
Alla skäller på USA som inte vill bidra mer till det kriget. Trump utmålas som en galning. Inte har Putin fått så nedsättande ord om sin person som Trump, som inte ens är sitt lands president bara aspirant utan budget till krig. Jag tror att han vill inte hamna i krigsläge med en annan kärnvapenmakt. Amerika först innebär annat för honom än Rysslands gränser för Putin.
Tanken om fredlig Värld är borta.
Vi har stöttat Ukraina men så sakta, så lite och så motvilligt att kriget bara får lite luft och fortsätter nu på tredje året. Mängden har betydelse. Ryssland (läs Putin) bryr sig inte om hur många av hans medborgare dör. Det finns än män kvar att skicka in. Några gråtande mödrar och hustrur bryr man sig inte om. Revolutionen är långt borta.
De värdelösa gemensamma organen som FN är just värdelösa i en krigssituation. Inte kan de göra något, kanske litet ”fy fy”. Vissa länder stöder Ryssland med vapen, soldater, fina ord, eller små snedsteg åt alla håll.
Dnipro
Idag, den 24 februari har kriget i Ukraina pågått 2 år (oräknad Krim). Otroligt att de orkar. Om det var Sverige, hur länge hade vi orkat?
Det är också synd om ryska folket. De vilseledda. De som tiger för det är bäst så. De ser vad protester leder till. Död och fängelse. Ryssar är människor tagna som gisslan av en man med storvulna idéer om Storryssland och en regering vars arbete bygger på att acceptera och hylla hans galenskap och hat mot allt och alla.
Fred i Europa är försvunnen. Även om vi själva inte skjuter är hela EU inblandad. Och fredsförsök har getts upp även av de två senaste medlemmarna i NATO, Finland och nästan medlem Sverige. Fredsorganisationer är ut ur leken. Inte ens Staten vill bidra till dem längre. Känns som om undergången är nära.
Mina två starkaste minnen i livet är från krig. Då är jag bara ett litet barn. Men ingenting lyckligt eller spännande har utplånat de minnena. De är jag, kanske en förklaring till mitt avvaktande sinne mot livet och Världen. Hur blir det med alla ukrainska barn? Har de också de ryska bomberna i minnet som kommer att påverka deras tilltro?
Marinka
En tidslinje över Rysslands krig mot Ukraina:
https://svenska.yle.fi/a/7-10051470
Om stöd till fredsorganisationer:
Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.
Beskedet kom i regleringsbrev till myndigheten idag, fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.
Såg att bidrag till olika handikapporganisationer tas upp i Riksdagen och risken finns att vissa förlorar sina bidrag då. Elöverkänslighet är inte en erkänd medicinsk diagnos enligt Socialstyrelsen, men genom ett regeringsbeslut från 1995 räknas elöverkänslighet som ett funktionshinder. Elöverkänsligas Riksförbund är en handikapporganisation som saknar vetenskapligt stöd, men får i statsbidrag, runt 1,7 miljoner kronor varje år.
Bidragsutbetalningar till handikapporganisationer kan komma att ändras. Majoriteten av riksdagspartierna anser att det bör finnas krav på vetenskapliga belägg för de handikapporganisationer som får statsbidrag och välkomnar att bestämmelsen om stöd (pengar) ses över.
Återpublicerar ett tidigare inlägg om min elöverkänsliga klient på socialbyrån. Det är inte en åsikt i frågan, bara ett fall från länge sedan.
–Kan någon komma, grät hon i telefon.
Det var sorgebarnet, en elallergiker boende i en stuga i skogen . Nu hade hon slut på ved och mat, hon frös och kände sig sjuk i kroppen. Hon stod i en telefonkiosk och hade ovan allt en punka på cykeln.
Det var min jourvecka på socialbyrån. Klockan var redan 17. Dagen hade varit hektisk. Jag ringde efter en taxi och åkte med en påse frukt, bröd och pålägg, några ljus och svängde förbi ett trädgårdscenter och köpte lite ved. Jag hade kunnat bara ge en tid dan efter men visste att hon inte skulle ta sig till byrån.
Hon var i 35 års ålder och bodde långt in i skogen i en stuga utan el. Hon tålde inte det moderna livet. Läkarna hade skakat på huvudet och skickat henne till psyket. Socialtjänsten krävde att hon sökte arbete eller blev sjukskriven. Hon var utbildad med examen från universitet. Där hade hon varit bara det man var tvingad till. Så fort hon kom till elintensiva lokaler började hjärtat banka, svetten rann, huvudvärken steg och några gånger hade hon tuppat av. Hon fick stötar från el-kontakter. Så hade det varit sedan skolåldern men hade accelererat när hon blev vuxen. Nu var livet ute omöjligt. (Och detta var på 80 talet då datorer och mobiler var bara en tanke.)
Något arbete sökte hon inte längre. Pension fick hon inte eftersom hon inte var sjuk. Socialbidrag var egentligen uteslutet eftersom hon inte stod till arbetsmarknadens förfogande, utöver lite matpengar när hon orkade komma till kontoret. Nu var allt hon hade förbrukat till sista vedpinne. Den lilla stugan var ett arv från en moster. Föräldrarna hade dött utan tillgångar. Mor hade varit psykisk sjuk.
Vad gör man? Hon var febrig, alldeles tydligt kroppsligt sjuk, jag var villrådig. Det var kallt, fuktigt och rörigt i stugan. Jag satt fyr på spisen, tände ljus, bredde mackor, kokade te. Vi satt tysta ett bra tag. Mera te. Sedan undrade hon om jag tyckte hon var tokig.
Jag tyckte inte det. Hon var sjuk. Jag lovade skicka hemtjänsten med matlådor och be en sjuksköterska titta till henne. Hon skulle få mera ved. Sedan travade jag hemåt på den mörka skogsvägen och var helt utan idéer om hur det skulle gå att hjälpa henne.
Jag kunde ju skyffla henne till nästa i jour. Eller bevilja bara mera matlådor och ved och lasta henne till en ekonomihandläggare igen.
Jag kunde inte lämna ärendet. Vet inte varför. Jag började åka till henne ibland när tiden tillät. Vi pratade lite smått och drack te. Hon hade ätit av den levererade maten fast hon var inte säker om det var giftfritt. Våren kom. Vi drack te och hon berättade något mer om hur hon såg på livet. Hon var intelligent på sitt sätt även om det inte klaffade med livet utanför.
Det blev varmare och naturen vaknade. Det var helt underbart i skogen. Men jag måste komma till ett beslut som hon kunde acceptera. Jag tänkte avsluta kontakten till sommaren och erbjuda henne en utredning på den socialmedicinska kliniken. Det var nog bästa alternativet och de gjorde även hembesök. Socialmedicinska var livlinan i många omöjliga ärenden vilka lutade mot förtidspension. Jag informerade henne lite förbigående om den möjligheten och hon sa inte nej utan mmmm.
En dag hade hon varit nästan till stan. En annan till biblioteket. En dag frågade hon om jag kunde ordna ett städjobb på kvällstid då det inte var så mycket elektriska apparater i gång. Gärna vikariat ifall hon inte orkade arbeta så länge.
Vad hände? Vet inte. Jag kastade mig över AF. Hon började arbeta med städning, försörja sig, gå till affären och köpa mat fast det fick gå fort, låna mera böcker och om ett tag var hon inte längre beroende av socialtjänstens bidrag och jag behövde inte grubbla på hur jag skulle kunna hjälpa henne.
“Give my heart a break” är en fin symfonipopkomposition som hon framför med både energi och pondus. Tillsammans med Jacqlines bastunga, superstjärnedoftande “Effortless” som Carlebecker också varit med och skrivit är de utan tvekan kvällens två bästa låtar. Att båda två röstades vidare direkt till final ger mig nytt hopp om mänskligheten.” Kulturjournalist om Melodifestivalen 18/2 på SVT kultur.
Hopp om mänskligheten?
Varifrån kommer dessa obegåvade svulstiga journalister från? Fanns det verkligen ingen bättre val av ord?
Vad var så hoppingivande? Folk hade röstat enligt kulturjournalisten på rätt låt.
På vilket sätt var två mediokra låtar så stort hopp för oss? Sång var, ja de sjöng ok, men allt låter ju nu mera så bekant att man kan sjunga med – om man vill – ett ton före den som uppträder fast man aldrig har hört det förr.
De som sjöng då? Den ena hade liksom mjukporr på scenen och den andra tror jag var en fluffig rosa person med flätor. Hopp?
När jag provsjöng till den berömda barnkören i min hemstad var sången precis så. Jag skulle sjunga –aaaaa- en ton före orkesterledaren som spelade piano. Den sökande skulle ha så bra sinne för musik att den uppfattade även en obekant melodi som bekant och visste då hur nästa ton lät. Det var svettigt. Senare vann den kören även priser men då var jag för gammal och fick hålla mig till kyrkokören.
Tur att jag inte är en kulturjournalist. Läser i regel inte SVT men såg orden ”hopp om mänskligheten” så jag kollade. Nej, det var inte förhandling om slut på kriget i Gaza. Inte att ryssar stack tillbaka hem från Ukraina. Inte att överhögheten slutade skrämma oss om allting klimatmässigt utan beslutade sig att gå med gott exempel. Noll privatjet, bara en mindre bostad, en bil… med mera vi andra, vanliga jävlar redan gör. Inte heller för någon uppfinning som mänskligheten skulle ha stor nytta av.
Hopp har reducerats i ingenting i SVT s värld. Och det betalar vi med tvångsutmätning per skatt.
Jag såg melodifestivalen med ett öga. Som mormor bör man inte vara helt ute ifall de yngsta barnbarnen undrar såg du. Jag läste utländska nyheter samtidigt och det fanns ingenting där som syftade till hopp för mänskligheten genom den svenska tävlingen och dess vinnare.
Bild:Smältande is beskriver nog bra ”hopp för mänskligheten”.
Idag, på Alla Hjärtans dag, minns jag de gamla som ingen besökte i Ålderdomshemmet. De gamla kvinnorna utan levande släktingar. Flertal hade mist sina anhöriga i kriget. Deras liv sköttes av en gode man som betalade räkningarna och anställd personal. ”Vi övergivna”, som en av dem sa.
Hur många mödrar har förlorat sina söner och även döttrar i de eviga krig som pågår? Då andra Världskriget, nu närmast oss kriget i Ukraina som snart har sin tvåårsdag.
Då. länge sedan, bildade jag och min kompis en besöksgrupp som besökte dessa gamla i det stora boendet i min hemstad. Vi var uppskattade tills någon byråkrat kom på att det stred nog mot lagen. Nej, vi tog absolut inte mot pengar men fick ibland bulle och saft. Vi var 12 – 14 år gamla. De ensamma gamla blir snart fler än förr med sjunkande barnantal. Många kvinnor i de mer välmående länderna väljer bort barn, det finns roligare självförverkligande på andra sätt. I vissa länder är barnkullarna än för stora jämfört med ekonomin. Kan vi ana nya flyttströmmar?
Idag annonseras efter besök hos ensamma även på Internet. ”Bli besöksvolontär för ensamma dementa.” Jag har haft nog av demens.
Idag tänker jag också på oss som har en livförsäkring. Nej, jag menar inte de eventuella pengar som någon får efter vår död utan våra barn. De barn vi nu gamla mödrar har fostrat upp eller i alla fall försökt. De barn som stod ut med vår oförmåga. Barn som skötte skolan och hade hobbyer. Barn som aldrig klagade trots brist på pengar. Som inte sa mot när vi förändrade deras liv med skilsmässor, flytt, skolbyte, nya partner. De barn som än håller kontakt, ser till sina mödrars behov trots att de har sitt och de sina att sörja för. Som även förser sin mor med sådant en fattigpensionär inte kan prioritera.
De barn, trots att de inte är kristna mer än till arv, vilka hedrar sin mor som har haft en stor påverkan i deras liv, i år räknat.
Jag är lyckligt lottad. Jag har världens bästa barn. Har du också sådana barn? Var då lycklig över din livförsäkring. Det är det bästa du kan få i livet. Att lita på Samhället och Regeringar blir bara en stor besvikelse.
Så länge min mor levde kom jag ihåg henne på Alla Hjärtans dag med ett kort och min syster eller bror köpte blommor från mig. Hon kom ihåg varenda födelsedag, så kom vi också ihåg henne.
Hur håller vi oss friska och blir samtidigt gamla utan att besvära sjukvård och kommunal äldreomsorg?
Ett tag var det 10 000 steg som höll oss gamla friska. Nu räcker 7500 och även 4500 är nog att uppehålla viss kondition. Så, är mina dagens ynka 6045 steg nog?
Sedan var det mat. Medelhavsvariant var särskilt bra. Frukt och grönsaker. Det sistnämnda var svårt ibland när tomater kostade mot hundralappen. Kanske litet glas vin var också tillåtet. Medan andra studier varnar för alkohol. Kaffe har diskuterats framåt tillbaka. En kopp eller två, kanske tre eller inget. Var kaffesällskapet det som gjorde hälsoeffekten, inte kaffet i sig? Då ligger jag illa till med mina två ensamma koppar kaffe.
Vara socialt aktiv och ha vänner ledde också till flera levnadsår. Räknas livet på Internet? Födelsedagar med släkt? Barnvakt ibland? Korridorsnack med grannar? Kan inte riktigt väcka döda vänner till liv. Föreningar har jag aldrig stått ut med.
Det senaste fyndet är dock inget vi gamla kan göra något åt längre. Det är nämligen utbildning, lång utbildning som häller oss friska så vi blir gamla.
Att inte gå i skolan är likvärdig för hälsan som att röka och dricka.
Using evidence from industrialised countries such as the UK and US as well as developing countries such as China and Brazil, the review found that an adult’s risk of mortality went down by 2% for every year in full-time education.
Completing primary, secondary and tertiary education is the equivalent of a lifetime of eating a healthy diet, lowering the risk of death by 34% compared with those with no formal education, according to the peer-reviewed analysis in The Lancet Public Health journal.
A key channel is through which education leads to higher lifetime earnings and that itself in turn helps you to access lots of other things that are really important, like better quality of housing, a better diet.
Så, är det utbildning i sig? Inte enbart förstås, utan de fördelar du får med utbildning som intressant jobb med högre lön vad ger dig bättre liv från bostad till mat. Kanske kan du göra smartare val i livet tack vare tiden som använts till att studera. Stabilare liv, senare äktenskap, barn när du har råd med dem och, ja bättre liv helt enkelt än de som kämpar med arbetslöshet. brist på pengar och har några barn vars far/mor har stuckit. Bättre planering för livets krav helt enkelt.
Levnadsstandarden har ökat med åren. Det slitsamma arbetet förändrades med maskiner. Sjukvården mer avancerad. Bostäder blev modernare. Hygglig pension. Jag tror det, bland annat, påverkar en del hur gamla vi blir.
Jag för min del tror också på arvet, alltid i allting. Trots fattiga omständigheter och hårt liv blev nästan alla i min mors stora släkt 85 – 95 år. Inte var de särskilt utbildade och maten var inte förstklassig men att röka och kröka var uteslutet. Bön till Gud var nog det mest vågade min mors släkt ägnade sig åt. För tidigt att säga hur nästa generation efter mig blir men nu är alla utbildade i högskolan eller i universitet. Jag var den första i min släkt.
Idag styrs USA av en gammal man i min ålder som bevisligen har minnesproblem. Man åtalar inte ens honom för en förseelse för det är meningslöst. Nog saktar åldern livet. Jag medger att jag glömmer ibland ett fågelnamn eller växt eller annat och måste slå upp det. Så viss förståelse har jag för den gamle som leker president. Men jag låtsas inte att styra mer än mitt liv här hemma. Eller i tältet någonstans i skogen.
Om denna undersökning om utbildningens effekter vore absolut sanning borde jag leva länge till eftersom jag har 9 år i Universitet/högskola utöver annat på lägre nivå. Så 2% gånger 9 år? Från vilken ålder räknas då tillskottet? Från medellivslängd? Då är många av oss snart 105 år och det klarar inte ekonomin.
Jag tror dock att utbildning är tillskott tillsammans med arv och levnadssätt. Sedan kan även de med perfekt liv drabbas av cancer eller annat. Liv kan vi inte riktigt spå om.
Och en bra fråga: vill Regeringar att vi lever flera år efter arbetslivet är slut? Är inte pensionärer bara tärande och vissa av dem behöver till och med vård. Vore det inte bra om alla arbetar ändå till graven och inte blir 105 år?
Läs mer: Lancet 23 januari -24, Guardian 24 januari -24.
Bild överst: gammal skog i Hamra, nederst Dick, min fd sambo, arbetade än med foto vid 79 år.
https://samtiden.nu/ skriver om Johan Floderus som gjorde en semesterresa till Iran och fängslades i april -22. Floderus arbetade med bistånd på EU:s utrikestjänst. Kommer troligen att dömas till döden. Han skylls för spioneri för Israel. Det finns ett sätt att få Floderus fri och det är genom att gå med på fångutväxling där den i Sverige dömde iranske Hamid Noury byts mot Floderus.
USA har friat sina medborgare så och även betalt ut dem. Iran använder utpressning, vi bör undvika att hamna där. Res inte dit.
Samtidigt bör Sverige sluta fungera som ”vet bäst” domstol och ingripa i andra länders rättsskipning. Visst låter det vackert att vara Världens samvete men samvetet bör gälla de egna medborgarna först.
Hamid Noury var lurad till Sverige (verkligen smart uttänkt) och dömdes här för folkrättsbrott. Oavsett om han är skyldig eller inte bör vi sluta leka domstol för andra länder. Vi har oändligt med egna kriminella att ta hand om.
Gör en fångutväxling nu.
Hädanefter bör folk vara kloka nog att inte resa till vissa länder, oavsett vad det gäller. Svenskt pass är inte en frisedel. Eftersom Iran fängslar inresande bör också EU avråda om kontakter med det landet och anpassa sin politik enligt Irans sätt att handskas med andra länder och enskilda personer. Att syssla med utpressning som Stat borde få alla dra sig från kontakter med dem. Iran stöder dessutom Rysslands krig mot Ukraina med vapenleveranser. Det borde vara ytterligare skäl att inte ha andra än absolut nödvändiga kontakter med Iran.
Gör en fångutväxling nu. Låt Haag därefter sköta folkrättsbrott. Det är förstås en knäpp på näsan för Sverige som försöker vara världssamvete oavsett var brotten begås.
PS. Åtalet mot Noury blev möjligt efter att det svenska rättsväsendet fått tillåtelse att tillämpa en universell jurisdiktion för brott mot folkrätten, och åtala gärningsmän, oavsett var brottet begåtts, och oavsett nationalitet för förövarna eller offren. Den 14 juli 2022 dömde Stockholms tingsrätt Hamid Noury till livstids fängelse, och efter avtjänat straff utvisning på livstid
Skall kvinnor och män dela simbassäng eller måste de ha olika badtider? I Stockholm Husby finns skilda tider för kvinnor.
Och det blev en liten storm. Återgång till Medeltiden. Hederskultur.
Jag tycker att det är bra med kvinnosim. Min fru är religiös och hon vill simma, men hon är inte nöjd att simma blandat män och kvinnor, säger en manlig muslim till Aftonbladet. Han skulle inte accepter att frun simmade i samma bassäng som män.
För hans del är det både en fråga om religion och kultur. Om han ser en vacker tjej, tappar han koncentrationen och kan inte träna.
Men jösses. Jag tycker nog att denne man och hans likar skall inte vara i ett badhus och på badstrand överhuvudtaget för de inte ska hindras att träna. Kanske bör män få egna tider så kvinnor slipper dem? Och vad har religion att göra med bad?
Nu har Sverige importerat en för oss ´främmande kultur med kvinnosyn från medeltiden eller före. De inflyttade har inte blivit svenskar i sitt tankesätt utan lever här med samma regler som i sitt hemland. Du har det bagage du bar med dig över gränsen och innehållet är svårt att ändra. Om viljan saknas alltså. Det är nog så att svenskar får anpassa sig. Jag hör redan skriket. Som man bäddar… ingen eftertanke före. Så blev det även med simhallar.
Förbjud män en dag i månaden i simhallar. Inga av mankön överhuvudtaget.
Ge en kvinnofri dag även för män. Inga av kvinnokön. Obs. veckodag, inga helger. Då kan dessa hjälplösa män simma och inte distraheras av kvinnor.
Ge kvinnor som inte har lärt sig att simma simundervisning utan män låt oss säga 6 lektioner. Normal betalning.
Lät mån som inte kan simma också få 6 lektioner utan kvinnor. Inte alla män är bekväma i badbyxor bland kvinnor, speciellt om de bara plaskar som barn. Normal betalning.
Lär samtidigt vett för alla hur man bär sig åt i badhuset. Bär du dig illa åt mot andra skall du inte vara där. Aldrig.
Sedan får alla simma bäst de vill resten av dagarna.
Vi, Samhället, har lejt bort en del av föräldrarnas ansvar för sina barn. Hälften av ett år gamla barn är i daghem. Det uppstår problem med ansvarsdelning genast. Vad ska föräldrarna ansvara för? Vad är daghemmens (förskolans) och sedan skolans ansvar och andra samhällsorgans skyldigheter? Vad förväntar vi att föräldrarna gör själva för barnen och deras fostran? Vad gör den av Samhället anordnade omsorgen? Det är uppenbart komplicerat.
Vad är föräldrarnas ansvar i barnens utveckling? Vad ska de lära barnen? Moral förstås, eller är det också bara förskolans ansvar? Moral är inte så enkelt, det lärs i början till små barn bäst i en till en kontakt från en nära person och tidsmässigt från första dagen. En treåring vet ganska väl om Världen är god eller inte. Om barnet behandlas väl eller ej. Och hur den ska försöka bete sig mot andra.
Lära respekt för andra människor, som för lärare, kan det också vara lite föräldraansvar?
Skall föräldrarna lära barnen att använda sax, pennor, bollar, nål och tråd, modellera…allt som övar finmotorik eller är det någon annan som ska göra det? Delat ansvar? Skall föräldrarna vara i skogen med barnen så de kan klättra i träd eller i lekparken så de kan röra sig? Spela boll? Mer rörelsemöjligheter?
Är det föräldraansvar att låta barnen busa och göra kullerbyttor eller hoppa hopprep? Är det ingen som leker längre ”vem kan stå på ett ben längst”. (Jag fuskade och lät barnen vinna var sin tur.)
Den där potträningen då? Vem? Och när?
Kunna bre en smörgås och äta med kniv och gaffel? Kan det vara föräldraansvar? Att göra sin del i hemmet som att plocka upp efter sig, hushållsarbete på den nivån barnet befinner sig är det föräldrars ansvar att lära och även kräva det från barnet?
Hur stort ansvar bör föräldrar ha ekonomiskt för barnens utgifter eller ska Kommun och Stat sörja för mer?
Kanske bör Staten precisera ansvarsområden i barnuppfostran lite bättre. Det kan hända att behovet att veta vad föräldraansvar är blir större med åren, då det inte längre handlar om att använda sax utan något med grövre kaliber?
År det helt fel idag att prata om föräldraansvar och kräva mer av det när föräldrar arbetar och försöker få ekonomin går ihop? Någon måste börja ta mer ansvar för barnens fostran, vem och hur, det bör Regeringen och Oppositionen (speciellt S) komma underfund med.
Varför undrar jag om detta? Det brister i barnens fostran. Nu handlar det om förmågan att göra vanliga saker, inte om den terrorism som vissa tonåringar sysslar med. Inte heller om kunskapsnivån i matematik, läsförståelse och naturvetenskap hos landets 15-åringar som har sjunkit, enligt resultatet från Pisa-undersökningen 2022. Även om allt hänger ihop med småbarnsfostran.
Det är om sax och annat liksom normalt att kunna använda som brister. Finmotorik.
Allt fler inom skolan vittnar om att barn i mellanstadieåldern inte längre kan göra sådant som tills alldeles nyligen var självklart: att kunna hantera en sax, trä en nål eller göra en knut.
Lärare inom ämnet idrott och hälsa varnar för samma sak: barns motoriska färdigheter blir allt sämre. Barn som går i lågstadiet har numera svårt att göra kullerbyttor eller ens kunna stå på ett ben.
Barn har helt enkelt dålig finmotorik som leder till problem, dålig skrivförmåga till ex.
Jag har elever i femman som klipper på en nivå där förskolebarn brukade vara, säger textilläraren Christina Norgren Arnesson. (Ämnesläraren11 jan 2024)
Nu går diskussionen om digitala mediers vara eller inte vara.
De digitala medlen ska tas bort för mindre barn men många förskolelärare är mot det. Barnen kommer att ligga efter! Vissa tycker det var rätt riktning.
Enligt Skolverkets läroplan står det: ”Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen”. Detta är för förskolan. Adekvat digital kompetens för 1 till 5 år gamla som enligt all vetenskap skall helst inte sitta vid en skärm.
Vad gör vi med barnen? Tror vi att utvecklingen har gjort ett hopp till dataåldern så barnen behöver inte mer än ett fungerande finger med vilken de löser alla livets problem på en skärm? Kanske två händer för att spela något spel som inte kräver trivial verklighet som knyta skor eller klippa ett plåster? Eller skriva? Behövs barn röra sig mer än att hasa sig från stolen till bilen. Kullerbyttor? Vad är det för trams.
Kan den mänskliga utvecklingen gå bakåt och framåt på samma gång?
PS. I förskolan går barn från 1 till 5 år. Vid ett år går ca 50 % i daghem, vid 2 – 5 år 80 till 95% av barnen. Det heter förskola och pedagogisk omsorg men jag använder det gamla ”daghem” före skolan som börjar vid sex år.
Det är kallt, skrek Kajsa, det kan jag inte äta! Söndagens standardefterrätt var serverad; en liten pappkopp glass. Kajsa sa högt vad hon tyckte om allting. Övrigt kunde hon väldigt lite själv. Hon hivade glassen långt från sig.
Det är kallt! Skrek hon.
Hon var mager. Det var viktigt att hon åt varje smula. Jag mikrade glassen.Nu är det bra, gulle dig, sa hon och åt upp glassvällingen.
Pressen uppmärksammar åter kort de undernärda personerna boende i äldreboenden eller åtnjutande hemtjänst. Inte första gången, inte den sista tror jag. Vissa brister kommer regelbundet med några års mellanrum i pressen. Då visas någon fin projekt. Klagan glöms. Sedan dyker saken upp igen. Det handlar åter om mat i hemtjänst och äldreboenden. De gamla är undernärda. De svälter alltså.
Det borde vara en skandal.
Att vara underviktig har konsekvenser som att bli lättare infekterad, risk att ramla och bryta ben, till exempel. Tidigare död också förstås. Äldreomsorg heter det men omsorgen låter de äldre svälta.
När någon har tappat alltför mycket vikt blir det dietistens problem. De gamla remitteras dit och andra grupper kan få vänta. Hur kan dietisten trolla när det handlar om en mager person i ett boende och maten där är det som bjuds. undrar jag. Extra näringsdryck ordineras, det borde väl de flesta få.
Det sägs att en tredjedel av alla över 80 år är undernärda. Anledning till det är att folk blir äldre.
Hur blev det nu? Är ålder igen orsak till något som inte fungerar, nyss var det ensamhet, nu mat? Enkelt att skylla på åldern. Kan det vara lite fel på maten och miljön också?
Alla inom äldreomsorgen borde få bra mat. Mat som är gott och lätt att äta äts upp. Det kastas bort alltför många portioner. Maten lagas ofta i storkök och värms sedan upp. Den varken doftar eller känns igen som bekant mat.
Att äta är också frågan om lusten att leva. Finns det kvar en mening i att leva eller är den gamle ensam och deprimerad? Det finns en djup psykologi i att äta, det vi vanligen inte alls tänker på. Mat är inte bara nödvändig rutin. Äta är ett sätt att vilja existera. Mat är också ofta tillfälle att umgås. I ett äldreboende är vi tvingade till umgänge med folk vi inte känner och kanske inte vill känna heller. Att dela matbord med de andra kan vara mer än stressigt.
Det är mycket som påverkar både sinne och själ – om vi nu har något – och lusten att fortsätta leva.
De individuella önskemålen är alltid eftersatta i kollektiv vård.
Jag minns en man i Servicehuset – en tidigare mycket framgångsrik person men nu svårt handikappad på grund av sjukdom – som frågare ifall det var mot regler om jag gick ut till Mc Donalds i nästa hus och köpte en Bic Mac åt honom? Tveksamt, så jag gick när min arbetstid var nästan slut.
Den är i alla fall nylagad mat, sa han.
Flertal äldre i boenden behöver också hjälp att äta, en tugga själv, nästa tugga ges av vårdaren är vanligt. Det finns inte händer nog att ta hand om de som behöver hjälp med maten. De som bor hemma och har mat genom Kommunen får ofta veckans mat till kylen och de förväntas värma upp det själva och lägga till sådant som sylt och gurka mm.
Vore du glad över de sista lådorna?
.Eftersom jag har haft min, nu döde, sambo i tillfällig vård och själv har arbetat extra inom äldreomsorgen i demensvård kan jag säga att maten var ofta bedrövlig. Sambon tappade alltid flera kilo i tillfällig vård, i ett avlastningsboende. Det var svårt att kunna lämna honom för att få ledigt för egna behov. Jag visste att det blev inte så bra som vi önskade.
Men, hemma hade han ju en heltids vårdare – jag – som daltade med honom, serverade något att äta åtta gånger om dagen, men till sist räckte inte ens det.
Merparten av de drygt två miljoner svenskar som är äldre än 65 år bor hemma. Av dem har cirka 150 000 hemtjänst och 88 000 finns på äldreboenden. Enligt Socialstyrelsen (SoS) lider nästan 40 000 personer av undernäring inom äldreomsorgen och drygt 100 000 lever i riskzonen för undernäring. https://www.gd.se/2023-10-14/forbjud-dalig-mat-till-de-aldre av Jöran Rubensson
Varför skriks det inte på första sidorna att det är skandal? Därför att de människorna är gamla, icke produktiva, kostsamma och ska ändå snart dö?
Sverige är väldigt snabb att ömma för andra länders brister. Men hemmablindhet är som standard.
När jag kom hem från PCT hade jag tappat 10+ kilo av min helt normala vikt. Jag var undernärd och snart 77 år, således en riskgrupp. Det gick inte att bära med sig tillräckligt med mat på en 4000 kilometers vandring. Behovet av kalorier motsvarade inte orken att bära. När jag kom till ”civilisationen” åt jag hela tiden.
Det var dock ingenting ovanligt på en så lång tur. Når du väl börjar tappa vikt är det svårt att heja det. Jag hade mig själv att skylla. Även de stora starka killarna hade flera nya hål i bältet. Sakteligen åt jag upp mig hemma.
Du tänker som en karl, skrek min chef. Hon var en kvinna. Vi alla på den avdelningen var kvinnor. Vi hade en manlig handledare ett tag som skulle lära oss en ny terapimetod. Men övrigt var det mer kvinnor än män i hela bygget. Jag arbetade i ett sjukhus av större mått.
Jag tog det som komplimang. Jag hade hört det förr. Redan min mor skällde på mig att jag var som en pojke. Det syntes i rivna kläder.
Vi hade haft ett vanligt arbetsmöte om våra patienter. När det var klart, steg jag upp och skulle gå, men då ropade alla att vi måste prata mer om allt.
Vi hade varit klara. Beslut om hur vi gick vidare var tagna. Det var onödigt att mala allt en gång till. Det blev bara skitsnack. Men de andra började diskutera om allt igen.
Jag gick. Nej, jag kom aldrig in i gänget som likvärdig kvinna, men arbetet kan jag skryta med var lyckosamt.
Finns det skillnader på mäns och kvinnors sätt att lösa problem? Ja. Det är jag övertygad om. Inte alltid, inte överallt, inte varje kvinna och man. Kvinnor har ofta mer omsorgstänkande. Män är mer informativa, kvinnor föredrar dialog som på min gamla arbetsplats, ett behov av att prata genom allt igen som en bekräftelse att det blev rätt.
Jag pratade nyligen med en kvinna från vården som kände sig närapå utbränd. Kanske var det dags att byta jobb. Vad skulle du vilja göra i stället? Frågade jag. Något med färg och form, skapa något kanske, var svaret.
Skapa något. Är inte också det lite mer kvinnligt än manligt önskemål. Visst drömmer även män. Men det svaret ser jag typiskt kvinnligt eftersom jag har hört det så många gånger från kvinnor i vården. Vår barnmorska, ett av de framstående i landet, drömde om att öppna en garnaffär. Hon gjorde aldrig det, bara i ord på kafferasten. Men sätt i gång då, ta risken och chansen, hade jag lust att säga, men inte. Att ha en diffus dröm är annat än viljan att förverkliga det.
Jag hade vid sidan av arbete mina hobbys, naturfoto och att skriva, lite framgång blev det. Men realistisk tänkande håll mig kvar på det lönearbete jag dessutom tyckte om och hade resultat i.
De yngre svarar kanske att de vill bli influenser och ha en internetsida som ger pengar. Att bli känd och försörja sig med det kräver mycket, tid, energi och hitta rätt. Det räcker inte långt att bara vara vacker.
Nog blir många drömmar brända.
Jag hade glädjen att träffa en man med liten dröm han pysslade med i smyg, länge, länge sedan. Han jobbade i en fabrik men målade tavlor hemma. Hans fru såg mig ute med kol och block. På den tiden tecknade jag alltid överallt. En dag bjöd hon in mig. Efter kaffe och viss övertalning visade maken mig sina tavlor.
Det var som ett knytnävsslag mot magen. Helt, totalt fantastiskt. Jag är ingen konstkännare men nog går det att skilja mellan konst och kladd.
Det slutade med att han visade några tavlor till en galleriägare som genast såg pengarna rulla in. Senare såg jag att han hade ställt ut i Paris. Han behövde aldrig mer gå till fabriken. Han behövde inte ha klädkammaren som ateljé utan något lite större.
Jag borde ha köpt en tavla då. Vi tappade kontakten när jag flyttade till Sverige någon vecka efter den händelsen.
Men det är få som kan jobba med exakt vad de önskar oavsett man eller kvinna. De flesta får nöja sig med så kallat vanligt arbete. De flesta får inse sin begränsning och försöka göra sitt bästa. Vissa hamnar helt rätt och trivs. (Bra lön ökar trivseln förstås.)
Vi borde säga som vår tidigare trappstädare sa till mig: När jag ser golvet att blänka är jag så nöjd med mitt jobb. Är ni i huset nöjda med städningen?
Ja, vi var det. I årets trivselformulär fick städningen alltid en tia, det högsta.Vad synd att han avancerade senare och vi fick en annan som inte var glad över jobbet.
Många av oss vill bli annat. Missnöjet i Samhället är stort. Stolthet över rena golv är sällsynt.
Hur blev det då med ”manligt tänkande” på en superfeminin arbetsplats? Att tänka som en man i ett kvinnogäng brukar sluta med avsked. Så även mitt. Avvikare får hitta en annan plats där flera sorters blommor blommar.
Varje år flyttas visarna i Dommsday clock, som handhas av Bulletin of the Atomic Scientists, för att synliggöra hot mot vår existens.
Förra året flyttades klockan 90 sekunder till midnatt vilket är och var det närmaste till Världens slut under klockans tid. Den tiden gäller även nu. 90 sekunder till midnatt, tiden mellan nu och då Världen går under.
Klockan sattes för första gången 1947 och då 7 minuter till midnatt.
Klockans tid beslutas av 22 medlemmar av Bulletin´s Science and Security Board samt dess sponsorer varav 11 är Nobelpristagare.
Hoten utgörs av kärnvapen, klimatförändringar, biologiska händelser och missbruk av annan störande teknik. Rysslands krig mot Ukraina är ett av hoten för vår existens.
Symboliken är väldigt lättförståelig. Året börjar inte bra alls och det är inte klockans fel.
Bli inte deprimerad över något du inte kan ändra. Gör ditt och gör det bra. Ta hand om dig och dina närmaste. Din personliga klocka visar helt annan tid – hoppas jag.
Regnar. Snöslask. Gör ingenting. Läst nyheterna vilka aldrig är bra nyheter längre. Knark i Riksdagen bevisar den svenska samhällsbotten. Inte ens de i Riksdagen kan hålla lagar och regler de förväntar sig att allmänheten gör. Att Riksdagshuset blir en möjlighet för de kriminella klanerna är en, inte oacceptabelt som det sägs, utan en ren katastrof. En fara för säkerheten i Sverige. Vad gör du om du som snortar kokain utpressas?
Hoppas den, de skyldige inte ligger i pengaskuld. Det brukar ju bli en sprängning eller mord som återbetalning. Riksdagshuset är dock en stabil byggnad även om arbetarna där inne inte alltid är det.
Även knarkaffärer räknas in i BNP. Visst gynnar även helgknarkare kriminaliteten.
Jag tror inte det här är någonting nytt, bara att droger varierar. Jag tror inte heller att hela Riksdagen knarkar utan några enskilda individer. Det är dock en säkerhetsrisk oavsett antal och en fot in för kriminella.
Nog har vi gnällt om andra länders regeringar vilka är och har varit i händerna på maffian. Vad tänker Riksdag och Regering att göra nu? Gå till botten med det? Inte bara vara upprörda?
Ytterligare ett – inte så oväntat – steg i ett svart hål vad gäller Sverige. Kanske är jag alltför pessimistisk och ser fan där det inte finns? Jag är säkert märkt av långt arbete inom missbruksvården.
På grund av att en kvinna¨ har anmält snöbollskastning som träffade hennes barnvagn med barn i, till Polisen föreslår jag att vi sätter upp skyltar överallt liknande denna i Kalifornien, Mount Laguna. Skylten såg jag på dag 6 på PCT, mile 43. Nu brukar det knappt snöa i Mt Laguna men det är bra att vara förberedd. Idag var det 7 plusgrader där.
Vem är så korkad att de kastar snöbollar på barnvagnar? Förr kastade vi på benen eller framför obekanta och bara en. Sen sprang vi. Och inga isbollar.
Kanske behöver vi idag snöbollsfria zoner och platser där man får kasta snöbollar.
Som straff kan offret få kasta snöbollar på förövarna låt oss säga i tio minuter. Men inte på huvudet.
Hjälper inte det kan vi ta exempel från Nordkorea där två 16 år gamla pojkar har dömts till 12 års straffarbete för de hade tittat på sydkoreanska filmer. Nordkoreansk rättvisa anser att utländska filmer ger dålig moral. Pojkarna blev utskällda offentligt. De slapp i alla fall dödsdom. Lite annat än svenska domar tre max fyra år i SIS hem för mord med full frihet per Internet att umgås med sina kompisar i kriminella gäng och kanske boka en hämtning för nya gig.
I flickskolan läste vi en del psykologi och om människans beteende. Vi skulle bli bra att umgås med andra. Vi förväntades att vara förstående och bete oss anständigt åt. Vi skulle göra något experiment eller egen observation om mänskligt beteende. Nästan alla observerade sina småsyskon eller sin mor.
Vi var fyra som gjorde det mest lyckade experimentet men fick skäll av våra lärare. De hade dock svårt att hålla sig från leenden.
Så, vilket experiment gjorde de fyras gäng? Vi studerade människors beteende, hur obekanta personer betedde sig när något helt oväntat hände.
Vi tog med oss var sin hink och gick till strömmen som flöt genom staden. Vi fyllde våra hinkar med vatten och promenerade i väg tills vi var osynliga. Vi hällde ut vattnet i en park. En och en gick vi sedan tillbaka och upprepade proceduren. Folk började titta på oss. Någon undrade om vattnet var avstängt men vi svarade inte, bara mumlade och gick vidare med våra hinkar med bister min.
Nu började ryktet gå. Vi hade valt en plats bakom Tempo, som sålde hinkar och där det gick en trappa ner till forsen. Vi valde också en tid då fabrikerna stängde och folk promenerade hem. Några gick in och köpte en hink, fyllde den med vatten och fortsatte hemåt. Några från närliggande affärshus kom med en hink. När det blev fler som kom med hinkar och polisen närmade sig uppståndelsen försvann vi.
Så lätt var det att få till stånd en liten masspsykos.
Vi hade många funderingar. Varför kollade inte folk först om vattnet var avstängt? Det var inte enkelt att ta upp vatten från forsen, det fanns en plats med trappor ner och en grind. Sedan en backe upp tillbaka till bron. Varför utsätta sig för detta utan kontroll först? Frågade någon i affären om vattnet var avstängt innan de köpte en hink?
Det var flera kvinnor än män, oss borträknade. Var det för att kvinnorna oftast stod för hushållet, var mer oroliga eller bara en slump? Kvinnor kanske gick hem medan män tog spårvagnen eftersom de arbetade längre bort? Bäst att ta med vatten eftersom alla gör det. Nej, de flesta gick bara förbi lite undrande. Varför just de som hämtade vatten gjorde det? Varför tog det vattenbristen givet när de såg fyra flickor bära vatten från strömmen? Var de mer rädda att bli utan? Var dessa de personer som vanligen såg till att det fanns saker för hemmet? Hade de drabbats av kriget mer än andra och var mera varsamma?
Var människorna än så påverkade av kriget att hamstring startade automatisk? Detta var skolåret 1955 – 1956 om jag minns rätt.
Eller följe man bara efter andra utan djupare tanke?
Vi hade många frågor men kunde förstås inte få svar på de. Vi läste lite enklare teorier men eftersom vi var bara 13–14 år var det inte så djupgående analyser.
Jag hade tänkt att följa några och fråga varför de bar vatten från strömmen men de tre andra fegade ur så det blev bara observation. Det hade varit roligt att fråga vattenhämtarna men vi hade nog blivit bestraffade för hela grejen. Om Polisen upptäckte vårt spratt – inte experiment – hade det nog fått följer för oss och skolan.
Vi som gick i flickskolan var de avundsvärda flickorna och vi ville inte svärta ner skolan på något sätt. Vi uppförde oss och höll skolans regler.
Skämdes vi fyra? Nej, inte då men efteråt hade vi lite skamkänsla dock erkände vi inte det öppet till andra.
Frågan kvarstår än idag: varför gör folk idiotiska saker och i grupp?
Varför följer människor ledare, kändisar, andra, massan, utan egen analys? Troligen vill ingen avvika? Vi är rädda att, göra oss besvärliga, illa omtyckta av andra och rent av ha egna avvikande åsikter. Idag står massmedian ofta för mass– törs man säga psykoser? De har en agenda och många följer det urskillningslöst. Tänka själv är bara obekvämt. Leta reda på annan fakta besvärligt trots Internet.
Varför det uppstår lämmelbeteende är nog en bra fråga, giltig lite överallt i Världen idag.
Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.
Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som tillvänjning.
Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning. Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.
Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.
Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.
Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.
Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.
Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.
”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,
Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.
Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,
Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige?
I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige. Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.
Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.
Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.
Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?
Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.
Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker. Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi stötta de Regeringar och offra livet?
Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.
Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.
Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.
Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.
I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.
Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.
Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.
Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?
Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.
Enligt MSB ska du ha beredskap för en vecka+ i händelse av det oförutsedda, som krig. Det betyder att du ska kunna ordna mat, vatten, värme, medicin och kommunikation för att klara vardagen för dig och din familj.
Enligt Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, har alla svenskar ett ansvar att förbereda sig.
– Till syvende och sist behöver alla svenskar mellan 16 och 70 år ta ansvar för sin egen hemberedskap, ta ansvar för att man kan klara mycket störda omvärldsförhållanden för att ovanpå det kunna fullgöra sin totalförsvarsplikt. Människor behöver en beredskap som inte gör dem hjälplösa i händelse av kris eller krig i Sverige.
I åldern 16 – 70 finns civilförsvarsplikt. Det är därför ingen pratar om de äldre.
Jag undrar vad händer efter en vecka?
Kriget är slut? El och värme fungerar igen? Vatten rinner? Affären har varor som vanligt? Ingen risk att bli dödad på gatan eller bli rånad om du vågar gå ut? Eller var MSB optimistisk? Kriget i Ukraina har snart pågått i två år utan att nämna andra krig som pågår efter tiotals år.
En vecka? De flesta hänger nog med en vecka plus om inte strömmen går just då. Vatten är ett problem, få har en dunk hemma. Men annan vätska kanske finns, mjölk, saft, juice, öl, läsk, vin, skumpa… Vissa förutseende har också vattenrening och kan hämta vatten någonstans. Om det inte är vinter med frusna sjöar. Fiskare med isborr ligger då bättre till. Någon stal min isborr i ett vindsinbrott. Sist tog de också ett täcke och en madrass. Bra mot kylan. Kanske någon som förbereder sig?
De flesta har säkert mat för en vecka eller fler familjer handlar inte varenda dag. Men vatten, ström, värme? De som bor i en lägenhet har inga möjligheter eller ens rätt att installera något ifall att. De som bor i en villa kan bara kalla sig dumma om de inte har några extra resurser, som solpanel och någon typ av reserv värme för sitt hus. Det även utan krig.
Men allt gällde ju inte mig, jag är över åldersgränsen, över 70 år. Vad händer med oss gamla då? Kanske borde politiker räkna med oss fast vi är över 70?
Trodde ministern att alla i den åldern bor redan i ett äldreboende och är försedda så? Jag tror att äldreboendena har obefintlig kapacitet att sörja för sina äldre vid kris. Hur gör de utan ström? Maten kommer från ett storkök i flera fall, lagret är kanske havregryn och kaffe. När jag lämnade min sambo till äldreboende där han skulle bo ville de bjuda på kaffe. men det var absolut tomt i skåpet. Vi får varor i morgon, sa de lite skamset.
Eller ska de 70+ falla döda ner av en ren förskräckelse och på så sätt försvinna ur kostnaden?
Jag är väldigt nyfiken på vem som kommer med mat imorgon ifall kriget bryter ut i natt. Och, vad får man till kaffe?
Vinter, kallt och snö. Varje gång det snöar är som om snön kom för första gången. Trafikkaos. Inställda tåg och bussar. Insnöade gamlingar. Elavbrott. Hur kunde det hända, igen?
Ett nytt beteende kom också. Att hota och misshandla snöröjare. I stället att fråga om de vill ha en kopp varm kaffe slår någon idiot snöröjaren så glasögon krossas. Hot är vanligt mot snöröjare.
Vore det jag skulle all snö hamna på den tomten mitt i natten. Den typen av hatfulla människor får avreagera sig i kroppsarbete: snöskottning.
Natten till 3/1 var kallaste natten på25 år i Kvikkjokk, 43,6C. Det är ofta kallt i Kvikkjokk och köldhålen Nikkaluokta. I Norrland går just nu inga bussar och inga tåg. Det är för kallt. Att hamna i diket är inte så kul vid de minusgraderna. Och tågtrafiken – ja, den skulle jag inte lita på ens under sommaren. Sist jag försökte ta tåget var det inställt. Det blåste. Jag hade dock gått 8 kilometer för att komma till tåget utan att blåsa bort.
I söder sitter bilarna fast på E22 på grund av snön. Att ta bilen när snö lovas är som att förbereda sig till en långresa i ödemarken. Dricka, mat, filtar, extra kläder, tålamod, en spade kan vara bra. att ha och en full reservdunk. Det sista för de förhatliga bensin – och dieselbilar.
I Hörby kör brandbilarna hemtjänsten till de gamla.
Här i min Kommun finns inte ett spår kvar av feministisk plogning som utövades några vintrar. Bilarna plogar nu det som behövs först. Den stora vägen, så folk ska komma till Pendeln och jobbet. Till Centrum. Runt Centrum. Till arbetsplatser. Och de skottar in till höghusen. Till sist plogas parkvägen ren, det som plågades först under den feministiska eran.
Varför blir det snökaos? Det snöar. Förmodligen också för att vi förväntar oss det inte längre. Klimatexperterna har ju lovat evig sommar. Het sommar då vi alla brinner upp nästan. Havet stiger så vi drunknar. Vi öser pengar för att stävja Klimatet. EU har avsatt 700 miljarder! Euro till en fond för att få igång ekonomin. Pengarna är öronmärkta, bland annat till stöd för medlemsländernas klimatarbete. Plus alla andra fonder och bidrag för Klimatet i hela Världen.
Mamma Mu är en sagofigur. Hon har en vän som är en Kråka. Mamma Mu är den ovanliga kon som gör saker fast hon inte kan. Hon är ju en ko, vilket Kråkan ständigt påpekar. Det hjälper inte för Mamma Mu gör vad hon kommer på, att bygga en koja, fiska, åka rutschkana, cykla och många andra saker som inte passar sig för en ko. Hur än Kråkan uppmanar henne att bära sig åt som en ko och inte utmana livet hjälper inte det. Kråkan är en kråka och försöker hålla sig till det som kråkor kan men Mamma Mu utmanar kråkan, vilket inte alltid blir så bra.
Mamma Mu är en avvikare. Hon är en modig ko. Hon lever livet fullt ut även om det inte blir så perfekt.
Den här serien böcker om Mamma Mu och Kråkan är inte bara för barn. De har en livsvisdom. Misslyckas hellre än anpassa dig till en hjälplös nolla. Våga mer. Bara så blir någonting gjort. Lyssna inte på dem som talar om för dig var du inte kan göra för du är en okunnig varelse som gör sig bäst att anpassa sig och hälla tyst.
Det gäller dig. Det händer ingenting positivt om du ligger på soffan och aldrig utmanar dig själv. Det finns massor du och vi inte kan förändra i Världen men ditt liv är ditt, du har ansvaret och tiden går.
Det är en del jag inte har lyckats med i livet men jag försökte. Att misslyckas eller bara få ett platt fall är bättre än att aldrig försöka. Nej, jag blev inte en stor författare eller fotograf men så roligt jag har haft i att försöka. Som vandrare var jag ganska lyckad, beroende på hur man kan mäta det. I antal kilometer? Jobbet däremot gick nästan för lätt att bli en expert på. Men när jag slutade var det ingen som grät över det, bara en del patienter. Och privatlivet…det ska vi lämna oskrivet.
Är du en Mamma Mu eller är du Kråkan? Vad gör du när politiker, andra viktiga, de som styr och ställer, som tycker och tycker för dig säger att du är bäst som tyst i ditt bås och gör ingenting annat än snällt tuggar i dig det dessa människor tror på och producerar.
Aktiverar du dig då eller tar en nöt till?
Kan vi bli lite mer Mamma Mu denna år 2024?
PS. Kan uppfattas som reklam för dessa böcker men det är inte min avsikt. Har ingenting att göra med författarna till böckerna, vet inte ens namnen på dem om jag inte går till Wikipedia eller bokhandel. Jag kunde inte motstå att använda dessa figurer i stället moderna biohjältar. Det går ofta så mycket sönder när de hjältefigurerna försöker rädda Världen eller något i en film.
Har läst en del av böckerna till mina barnbarn men nu mera är barnböckerna sänkta till secondhand affär. Bild från SVT.
I september kom nyheten, den zebrarandiga tröjan, till den fina affären. Den var inte av ull utan något nytt material. Den kliade inte. Jag var allergisk för ull så den tröjan vore som gjord för mig. Dessutom var den svart-vit. Flickor hade ofta kläder i något rött. Jag gillade svart. Jag gick då andra året i flickskolan.
Jag insåg snabbt att den tröjan var utom min plånbok. Jag hade egna pengar eftersom jag bar ut morgontidningar men det fanns många hål att fylla, skolavgift, skolböcker, busskort för regniga dagar, kläder med överkomliga priser, presenter till Jul för småsyskon…
Några av de rika flickorna kom till skolan med någon av de randiga tröjorna. Jag var inte avundsjuk. Livet var bara så.
Någon dag efter nyår fick jag en försenad julklapp från mor. Den var en zebrarandig tröja. Jag var överlycklig. Tröjan var så mjuk. Jag gick till skolan extra glad. De fina flickorna hade nu andra tröjor, mode fanns även då. De skulle aldrig gå i en reatröja som fattige jag. Men jag hade min tröja länge. Även idag har jag fungerande kläder köpta kanske 30 år sedan.
Vi barn födda under kriget lärde oss att en bättre framtid fanns bakom hörnet. Det gällde bara att göra sitt bästa. Sköta skolan, hjälpa föräldrar och de äldre. Det nedbombade husen revs och nya kom till i stället. Varor kom till affärer, även exotiska sådana som bananer. Ransonering försvann. Den stora vändpunkten var Olympiaden 1952 som förde med sig turister från andra länder. Ekonomin började blomstra. Med ekonomins uppgång följe bättre skolor med fina skolböcker och det finska skolundret räckte länge.
Livet var hoppfullt. När jag gick min tidningsrunda klockan fyra på natten visste jag att den bringade inte bara pengar utan en framtid genom att jag kunde betala skolavgiften. Jag är glad över att ingen behöver betala för skolan idag, men viss reakänsla finns det.
Hur det än var låg Finland en bra bit efter Sverige i allting, utom sammanhållning. Ett krig för människor samman ifall de har en grund att stå på. Vi är finnar, vi håller ihop. I värsta fall ber vi till Gud.
Finns ingen vi grund fungerar det inte att hålla ihop.
Hur blir barn de hoppfulla personerna min generation var? Det finns många komponenter men jag ömmar alltid för skolan för det är det gemensamma vi ger till barnen.
Utbildning är det viktigaste vi kan ge barnen, utöver goda föräldrar. Det sista kan vi inte styra helt men skolan borde vara för alla barn, inte bara för någon typ av mellanskiktet.
Just den sjunkande skolnivån eller ska jag säga bristen på kunskap hos elever är den stora larmklockan men Regeringar har inte velat höra det. En skara elever är på väg att bli funktionella analfabeter utan förmåga att ha en egen framtid. Det borde vara skrämmande och Regeringen borde sitta i krismöten med alla experter. Riktiga experter, inte tyckare, dem har vi nog av. Vad blir det av dessa barn som vuxna? Vart i Samhällets maskineri får de plats? I bidragskön? Som gängmedlemmar? Som olyckliga hemmasittare utan hopp?
Om – så tankekedjan är oerhört utebliven i Sverige och i många andra länder, Afghanistan som bottennapp vad gäller utbildning och tilltron att Samhället klarar sig utan utbildade kvinnor. Är du inte utbildad är du inte med.
Nu kom jag en bra bit ifrån den zebrarandiga tröjan men ändå inte. För, hoppet om bättre morgondag är det som håller människor och Nationer uppe. Möjligheter som kommer med tiden om du gör din del. Finns ingen bättre framtid i sikte än bidragskön eller huka sig i fientlig omgivning krackelerar Samhället.
Först utan att vi knappt märker det och sedan är det för sent.
Sammanhållning, gemenskap, vi, är då bara splittrade öar i ett land som gick sönder.
Hur kunde länder som Sverige, teknikundret, välståndsundret, rik och rent av lycklig hamna på tipping point? För, sanningen är att vi lämnar uselt land till våra barnbarn. Kanske finns det inget hopp att lämna över? Jag menar inte klimatet utan Samhället med alla sina nyanser. Finns inte hoppet om en bättre framtid, möjlighet till ett tryggt liv, existera inte vi längre i fredliga former.
Vi ligger redan risigt till. Ryssland maler sönder Ukraina, ett land som kämpar för vår överlevnad. Så oerhört slöseri av resurser, mänskliga och ekonomiska. Vad kunde alla ha fått i stället? Lita aldrig på ryssen, sa min far och det har fått sin sorgliga sanning uppenbarad. Inga maktmedel fungerar trots de miljoner vi öser på Världens organisationer som FN. Det är bara vapen som har makt, inga resolutioner.
Gott Nytt År 2024 ändå till er mina vänner. Vi gör så gott vi kan. Håller ihop med våra familjer och närstående, vänner inräknade. Till de politiker och maktmänniskor som lever på vår bekostnad, valda av oss eller inte, vill jag säga: det här duger inte. Jag önskar från Er: Bättre Nytt År!
Hoppas ni alla har haft lugn, givande, rent av lycklig Jul. Undvikit nyheter och skippat verkligheten ute i Världen en stund. Ingen kan vara i gång och oroa sig för Världens tillstånd hela tiden. Ibland måste vi inbilla oss att allt är väl.
Hoppas de små barnen trodde på Tomten och var snälla i alla fall de senaste dagarna. Tids nog får de lämna sagans rike. Kanske fick de vuxna också en julklapp som gladde eller var behövlig och önskad.
Ni som arbetade under Julen. Ni har vårt tacksamhet för att ni håller Samhället i gång. Nog tycker jag att affärerna kunde vara stängda på Julen. Men inte. Hoppas ni som har arbetat får nu några välförtjänta lediga dagar.
Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.
Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.
Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?
När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.
Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.
Jag var arg, men också på mig själv.
Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.
Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.
Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total. Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.
Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.
Hur var året 2023? Har redan sagt och upplevt det som skitår med massor av elände i Världen, men privat då? Hur var året?
Bra. Men lite missnöjd är jag på mig själv.
Jag hade planer på en viss vandring i USA men gav upp. Under covid var det omöjligt. Nu hade inflationen sin del i det. Bara den nödvändiga olycksfallsförsäkringen hade gått upp 100%. Kanske var jag bara feg? Gammal? Lat? Och, vilken fattig pensionär har råd med lång resa med den usla kronkursen?
Men, det blev en utlandsresa, till Barcelona med yngsta barnbarnet. Det var en fin resa och innehöll lagom av sevärdheter. Resan var den sista i en serie på fem vilka jag har gjort med barnbarn och fosterbarn, en i taget. Alla fick sin resa enligt eget val. Rom, Venedig, Florens/Pisa, Paris och nu Barcelona.
Jag ville ge barnen en inblick i annat än Sverige, visa kultur och historia samt ha egen tid med dem. Att öva annat språk är också en viktig del under en resa. Att prova sina kunskaper som att beställa mat eller lyssna på en guide är bra övning. Svenska är ett litet språk, viktigt att bevara men Världen pratar engelska och spanska samt språk få av oss kommer att kunna och använda, hindi och mandarin.
Alla barn har också gjort en fjällvandring. Jag har sett en aktivitet och en resa som bättre val än prylar eller pengar.
I stället mina spruckna planer i USA blev det tre vandringar. Den första på Sörmlandsleden i maj. Nästa Abisko och lite Norge i augusti. Och den sista på Kinnekulle i oktober. Kinnekulle kan jag tänka mig att göra om under tidig vår när det blommar.
Det är så befriande att tälta utanför allt. Den magiska stunden då tältet är uppsatt, maten färdig och jag sitter lyssnande på naturen som har lagt sig till ro. Jag och naturen.
Några besök i Norrland som barnvakt fast nu mera är barnbarnen så stora att de inte behöver vaktas. Bara finnas till ifall att. Däröver givande och trevliga möten med mina närmaste anhöriga.
Kontakter per mejl i Sverige och USA som har gett mig så mycket. Några människor har jag inte ens träffat i live men kontakter nu mera kan uppstå per Internet.
Jag försöker hålla mig gående, varje dag, ibland långt in i skogen. Flera av dem jag känner sedan länge här i mitt centrum har nu en rollator. De är i min ålder, även yngre. Kanske vore en träningsgrupp bättre från sjukvårdens sida?
Men inte hinner sjukvården hälsovård när de sjuka får köa för vård.
I min ålder får man vara glad om man är frisk. Att hamna i sjukvården eller äldreomsorgen känns bara skrämmande, har nog med erfarenhet av det genom min sambo.
I december drabbades jag av årets förkylning, ont i öron och snuva. Åkte till stan och i pendeln satt en person som hostade, hela resan. Bytte vagn med flera andra men det var för sent. Dagen efter var jag krasslig.
Men det var det hela. Om man läser sjukvårdsrådgivning är vi över 75 drabbade av allt, de sköra, en riskgrupp. I och med covid sänktes gränsen. Nu är alla över 65 riskgrupp. Jag vill säga att hela mänskligheten är en riskgrupp, finns ingen ålder som garanterar absolut friskt liv. Och, vad är friskt? En bra fråga idag när folk kan sjukskriva sig i protest mot jobbet. Fy på er. Plus alla som bara mår dåligt av livet. Nog kan det vara fel liv i stället sjukdom.
Jag får vara glad och jag är det fast jag hostar och näsan rinner.
Hur var ditt år? Vad hoppas du av det nya året eller märks förändringen från år 2023 till 2024 knappt?
Igår ringde det på dörren strax före 11. Jag hade precis släpat mig upp. Utanför stod grannarna med en blomma och önskade god Jul. De skulle resa bort över Julen. Där stod jag i pyjamas och morgonrock medan de hade redan varit i tvättstugan, lunchen var klar och väskorna packade.
Vi gjorde upp om fika efter julen – tror jag. Jag startade min frukost.
Jag är extremt morgontrött. Har varit så hela livet. Visst går jag upp när det behövs och genast men huvudet fungerar inte, bara rutin. Men ungefär klockan 11 är det som om jag vaknade och dagen skulle börja. När andra, de morgonpigga, började krokna halv tretiden och ropa på kaffe var jag som bäst på jobbet och det till kvällen.
När jag än arbetade planerades dagens besök så de svåraste och mest krävande patienterna kom efter 13 och de som var mer självgående på förmiddagen. Således skrev jag alla mina föreläsningar hemma sent på kvällen, min bästa tid. Och min enda bok kom till på natten likaså noveller jag skrev till en tidning ett tag.
Under min vandring i USA kom jag snabbt in i rätt tid där. Sverige ligger 9 timmar före Kalifornien. Så klockan 11 var det natt och jag hade inga problem att kliva upp klockan fyra i öken. Upp tidigt, paus mitt på dagen och gå så länge det kändes ok. Tidsskillnaden vred min dag till någon sorts normal tid.
Som pensionär stiger jag upp när jag vill. Det är faktiskt lite befriande.
Nu finns det vetenskapliga förklaringar varför vissa är mer morgonpigga än andra. Det beror på arvet från neandertalmänniskor. Vetenskapen har klurat ut det.
Homo sapiens flyttade från Afrika till Eurasien för ungefär 70 000 år sedan. Då möttes de av neandertalmänniskan som redan hade anpassat sig till ett liv i ett kallare och mörkare klimat. De hade kommit dit några hundratusen år tidigare. Det föddes sedan barn med gener från båda grenarna.
Dagens människor har upp till fyra procent neandertal – dna. Det är bland annat gener som är kopplade till hudfärg, hår, kroppsfett och immunitet.
Och, de här generna gick också hand i hand med tidiga morgnar.
För att vara morgonpigg behöver man förstås inte ha neandertalgener. Det är flera hundra olika gener som påverkar vårt liv. Hur och när vi sover styrs också av miljö, ljus och kultur. Vi i Sverige börjar i regel arbeta tidigt och går hem på sen eftermiddag. Vi använder dagsljuset till arbete. Ja det finns också de som arbetar i dygnets alla timmar oavsett sitt sömnmönster.
Det finns alltså en koppling till vår sömn av neandertalgener men det är inte hela förklaringen. Vi är mer komplicerade än det.
Så, är du en morgonpigg eller kvällspigg eller en som är trött eller pigg jämt?
Enligt en aktuell utredning utnyttjar var tionde män i Sverige prostituerade.
Låt oss räkna ut. Ca tio miljoner personer i Sverige. Räkna bort de minderåriga, kvar 8 miljoner. Även de mellan 15 – 18 kan förstås köpa sex men jag räknar inte med det nu. Bort med kvinnor, även de kan använda prostituerade men låt oss strunta i det nu. Kvar ca 4 miljoner män varav vart tionde vore då 400 000. Hur många prostituerade behövs då? Om alla köpte sex bara en gång i året vore det 1096 köp om dagen.
Jag tror inte alls att vart tionde män köper sex. Men vad vet jag? Vad sker i de fyra massagesalonger som ligger nära vårt lilla centrum? Fyra! Borde inte polisen stå i span där? Bordellverksamhet lär vara spritt i Sverige och ägarna tjänar grova pengar. Bör de inte eftertaxeras? På Internet kan du glo på nakna kvinnor både gratis och mot betalning. Porrindustrin går väl bra också.
Att vara offentligt närapå utan kläder är en trend. Kända mammor visar upp tonårsdöttrar i underkläder och lite nät över. Vad är det annat än pornografi? Attraktiva kvinnor kan lägga konton på plattform som OnlyFans och visa sig lätt eller inte klädd för sina följare mot betalning. De kan tjäna hundratusentals kronor på sina kroppar utan att någon ens rör dem. Det sas av kvinnor att sådana konton är till och med befriande och ökar kvinnors självkänsla.
Är det inte bara en form av prostitution? Och män betalar, även kvinnor betalar för att se. Nakenhet som inkomst.
Sedan kan det finnas köp och säljsituation i usla förhållanden. Ingen sex om inte… Det är väl också en dold sexhandel?
Vi har en lag mot sexköp. Jag var en av dem som skrev svar från mitt arbete till proposition för lag 1998:408, men det svaret togs inte med. Jag var nämligen mot att den ena parten ansågs kriminell när det uppenbarligen behövdes två i handling, varav den ”oskyldige” tog betalt. Alla andra remissinstanser var för. Jag var inte rätt i tiden.
Jag trodde också då att sexhandel skulle gömma sig även till Internet, utökad med lättporr och helt frivilliga sidor med snygga tjejer, även killar, som visar sig närapå nakna i sexuella poser och får betalt för det. Är du snygg och har en Internetsida får du snabbt erbjudanden att klä av dig mot pengar. Internet ger också möjlighet för pedofiler. Det blev så. Vem kunde ana det.
Senare var jag inbjuden som föreläsare i en EU konferens mot prostitution och trafficking. Sverige skickade ingen, jag var inbjuden personligen. Det var pinsamt för mig när alla trodde jag var Regeringens representant. Sverige sågs som föregångare tack vare lagen mot sexhandel men inte trodde delegaterna att det hindrade prostitution. Världens äldsta yrke? Eller var det barnmorska? Det behövs hårdare tag även mot kvinnor eller så låter vi de vuxnas frivilliga sex vara fredad från lagar. Oavsett hur äckligt det känns.
Så lät det. Gränskontroller borde också vara bättre för att hindra tjejerna från öststater. Om det var omtanke eller risk för konkurrens vet jag inte.
De sista åren har polisen arbetat aktivt för att fånga sexköpare. Dessa har blivit uthängda i pressen och fått se sina liv i ruiner. Jag vet inte vad hände med kvinnorna? Skickades de hem eller togs hand om? Fortsatte de bara på något nytt ställe? Fick de som var här tillfälligt uppehållstillstånd och annat arbete? Hur skedde rehabilitering?
Det handlar också om barn. Även prostituerade har barn, likaså deras kunder. Vad händer med dem?
Jag vill förstås att ingen, man som kvinna, skall sälja sin kropp för sexuellt bruk, eller för andra ändamål som organförsäljning, surrogat eller slavarbete, men jag är än tveksam till att en lag rätar till vårt beteende. I så fall bör den vara absolut och gälla båda. Sexualitet är för komplicerat för lagar, våld är annat men vad är vad lika problematiskt. Det handlar om moral, inte bara pengar. EU s öppna gränser har ökat marknadsandelar och rörlighet även för trafficking vi trodde oss få bukt med genom just lagar och avsky. Det behövs mer respekt för varandra men vart hämtar man det.
Det har skett otaliga våldtäkter i Sverige men det tycks vara svårt att fälla de männen, medan sexköpare är enklare att jaga. De våldtagna kvinnorna får bevisa sin utsatthet och ovilja i rätten. Det har funnits rättegångar där den gruppvåldtagna har ansetts liksom vara med på det och misstänkta förövarna fått gå fria och även erhållit skadestånd.
Jag har haft flera patienter som var prostituerade, ja, de flesta narkomaner hamnar där förr eller senare vill jag påstå. Alla ”mina” hade varit utsatta som barn. Slump? De skulle inte sluta på grund av lagen utan för att livet krävde en förändring. I den ideala världen finns ingen prostitution, ingen utsatthet men oavsett lagar är det långt dit. Det vi städar upp här flyttar bara någon annanstans.
Känner du någon som köper eller säljer sex? Visar du din avsky eller tänker du att det är sådant som händer dåliga kvinnor? Är sex för pengar var och ens eget val, inget att haussa upp sig? Och du man som köper sex, du är väl inte så efterbliven att du tror den prostituerade gillade att ha sex med dig? Det enda hon tänkte var att må det gå för dig snabbt.
Men, finns det inga ljusa historier? En kund som blir förälskad och räddar horan från skiten som i en film? Ja, det händer. Hade ett sådant par på mottagningen och de levde lyckliga ihop. Men nog är det oftast en fantasi av en man som inte har mer normala förhållanden till kvinnor.
Ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998, Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster löd ”Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Jag var i Nationalmuseet med ett barnbarn och upptäckte att min tid finns nu mera i museum. Jag kände mig hastigt som en urgammal gumma på fel plats, fel tid och kanske i fel Värld också. Barnbarnet var intresserad, hon undrade över telefonen och andra nu så omoderna saker. Det var som om vi hade gått årtionden bakåt. Historisk mark fast det var precis tiden bakom oss.
Den utvecklingen som har skett sedan -80 talet är större än vi inser. På gott och ont. Tänk på den nu mera enkla saken Internet. Här sitter jag och har kontakt med folk i USA utan att ens ha behövt gå till posten eller använda telefonen. En sak som har förändrat Världen.
Det har dock funnits för mycket tilltro till Internet och digitalisering. Det skulle förbilliga allting. De sjuka botade sig per Internet. Barnen lärde sig att läsa. Information skulle få folk bete sig rätt. Vi hittade även den stora kärleken på Nätet. Allting skulle vara så enkelt. Och billigt.
Men Internet varken fostrar eller lär barnen att läsa. Människan, föräldrarna och lärarna är vida överlägsna Internet.
Hoppas att alla tar tid att prata med sina barn, läsa för dem och ha vanliga simpla förmaningar för gott uppförande.
Internet är en hjälpreda. Inte en herre över oss. Vi behöver än mänsklig kontakt för att hålla oss i liv och bry oss om vår omgivning.
Än så länge är människan överlägsen tekniken. Än programmerar vi AI men kan den lära sig själv blir en intressant fråga. Det kan vara sluttampen av vår tid?
Tror inte det. Riskerna för våra liv är så många att frågan är: vad som hinner först?
Fick bra telefonförslag för oss gamla från Berit i USA .
Hur känner du när lägenheten bredvid din bostad sprängs? Klagar du, till vem då? Regeringen? Alla godhjärtade? Dig själv? Flyttar? Är du glad över att det inte var din bostad som sprängdes. Att den som utförde dådet kunde läsa och spränga rätt adress?
Som en granne sa efter 2 sprängningar nästgårds: vet du vilka som bor i vårt hus nu?
Nej, det vet jag inte idag. De flesta som flyttade in samtidigt med mig till detta då nya hus har flyttat, sista gången. Vi är några kvar av den första årgången. Vi har koll på varandra. Förhoppningsvis ligger ingen av oss död i sin lägenhet alltför länge.
143 sprängningar fram till nov. ökning 68 % från 2022. Men det blev visst någon till efter siffran publicerades
132 förberedelse, alltså hann inte spränga
Till den 28 november: 50 mord.
Kriminella klaner är också aktiva i vår gemensamma ekonomi. De satsar på att få så mycket av skattemedel som möjligt. De öppnar affärsmöjligheter, Vårdcentral, skola, dagis sägs det, utöver knarkhandel. Kriminella klaner har lyckat skaffa sig infiltratörer på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och i Kommuner. Tänk på alla projekt som pågår om allt möjligt. Guldgruva.
Den kriminella ekonomin i Sverige omsätter 150 miljarder kronor årligen. Det handlar om bedrägerier, pengatvätt, bidragsfusk och svartjobb. Banker och företag infiltreras. Unga får betalt per Swish för att genomföra skjutningar och sprängningar.
Det kunde vi aldrig ana!
Inflation är 6,5% nu i årets slut men 9,7% i maj, Min helt ovetenskapliga undersökning visar att veckans mat har blivit ca 25% dyrare det senaste 1,5 året. El räkningen – bäst att glömma det just nu inför Julen.
I Israel och Gaza pågår krig. Igen. Början var ett överraskande anfall 7 oktober från Hamas med 1400 offer, våldtagna, mördade på bestialiskt sätt. En del blev kidnappade av Hamas. Bland dem fanns Raz Asher 4 år Aviv Asher 2 år, Emilia Aloni 6 år Ohad Munder 9 år. Vad hade dessa barn gjort för ont? Vet vi vart vårt bistånd har använts? Inte till Hamas väl?
Detta påminner om de ukrainska barnen som rövas bort från sina föräldrar och släkt av de ryska terrorister som härjar i Ukraina.
PÅ gatorna i Västvärlden har muslimer visat sitt stöd till Hamas. Judar har fått gömma sig. Det är som om andra världskriget skulle pågå än. Det är bara geografiskt flyttad från Europa och med nya spelare.
Från Estlands gråns-
Kriget i Ukraina, Putins specialoperation, har pågått 656 dagar den 11 dec. och det syns inget slut. Storleken har betydelse, de mängder av soldater som Putin kastar in mot döden. Det minskande intresset från västvärldens sida visar usel uppfattning om Ryssland. Vinner de i Ukraina står Baltikum och vi näst. Putin har sin dröm och han har inga skrupler.
Lever han? Den frågan uppstår då och då. Om inte, spelar det ju ingen roll i det korta perspektivet. Ryssland har gjort sina försök ut ur just ryska modellen och det har inte lyckats.
Kvinnor har varit i blickpunkten i år, dock inte till någon fördel. Putin börjar hindra kvinnor att bestämma över sina liv. De ska föda flera barn, inte studera och arbeta. Putin behöver nya soldater. Eftersom det är många som dör i hans krig mot Ukraina behövs nytt kanonföda.
Det finns likheter med Afghanistans kvinnosyn, Erdoğans och Putins likaså Irans. Riktiga kvinnor är mödrar vid spisen. Nordkoreas diktator vill också att kvinnor föder flera barn. De hungriga, avmagrade nordkoreanska kvinnorna ska föda flera barn. Skäms den fete gubben! Nog är jämlikhet, självbestämmande och lika värde bara ord för kvinnor i många länder. Speciell eloge för de iranska kvinnorna som protesterar mot slöjtvång med livet som insats (Nobels fredspris i år) samtidigt som ökad antal beslöjade småflickor är ok i Sverige.
Kyla och snö har dragit sig över stor del av Europa. I mellersta Sverige var temperaturerna ett tag 12 – 14 C kallare än normalt. Vad kan kallas normalt nu mera? Jämfört med vad? Klimatmötet pågår i Dubai. De rika entusiasterna har flugit dit med sina privatplan och frotterar sig med varandra. De har fixat en fond för fattiga länder och det ska rädda Världen.
Alla vet hur det blir med bistånd. Det hamnar i de rikas fickor. Eller kanske till vapenarsenal. Att vi aldrig lär oss, politikerna alltså. Pengar i handen är ett dåligt förbättringsmedel.
Dokusåpan NATO pågår. Vi blir förnedrade av Turkiet, och lite av Ungern med, i månader. De andra medlemmarna tycks inte trycka på för vår skull. Dags att hoppa av? Eller är tålamod dygd?
Det här året 2023 var ett skitår, även om det inte var så privat.
PS. Något tankeväckande om klimat:
Rekommenderar er att ta på en titt på solens minimum och maximum ;
Jag brukar veckohandla på den dagen då min närmaste mataffär ger 5% medlemsrabatt för pensionärer. Jag har varit medlem sedan evigheter, från den tiden då vi sparade kvitton och skickade in de i årets slut. Sedan kom bonusen. Nu sköter Internet allt automatiskt.
5% låter inte mycket men räkna vad det blir per år. Ett år sedan kunde affären vara ganska tom på tisdagar. Det är en dag då personalen fyller på affärens hyllor. Men nu är det fullt av pensionärer, flera med en lista i handen.
Jag hjälpte en äldre dam att plocka en bulle till påsen så hon slapp släppa rollatorn helt.
Ja, idag festar jag lite med något gott till kaffe, sa hon, det är ju pensionärsdag.
Festa med en bulle, är det svenskt pensionärsliv för de allra äldsta?
Än finns det kvinnor vilka tog hand om sina barn utan daghem. De efterfrågade inte barnomsorg, livet var inrättad så att kvinnor tog hand om sina små barn hemma. Arbetslivet kom när barnen klarade sig med nyckel. Ibland kom skilsmässa och ekonomin blev förändrad. Pensionssystemet ändrades också, med förlust för dessa kvinnor.
Många av dem arbetade sedan inom vård, omsorg och affärer, lågt betalda arbeten men nödvändiga för Samhället. Pensionen hann aldrig bli tillräckligt bra. Utan bostadsbidrag skulle många hamna på gatan. Mat eller hyra är svårt val.
Idag finns bidragsfloran även för pensionärer.
Det lönar sig inte att jobba om man tänker på pensionen. Att inte arbeta alls ger ungefär det samma som i något låglöneyrke. Nu menar jag bara den ekonomiska principen i dagsläget, inte de andra fördelarna med arbete. Garantipensionen höjs med 9,1 % år 2024, medan inkomstpensionen räknas upp med 1%. Då får totalt 1 226 000 personer garantipension. Antalet pensionärer fr 66 år är 2 090 000. De är många men inte högljudda.
Efter årsskiftet kommer 70% av pensionärerna ha någon typ av statligt bidrag, garantipension, inkomspensionstillägg, bostadsbidrag eller försörjningsstöd ovan sin pension.
Ni som arbetar försörjer pensionärerna. Det finns inga hemliga orörda konton till var och en hos Staten som man får öppna vid pensionering. Plus alla andra som lever av bidragssystem och transfereringar.
Det kommer inte att fungera i längden.
Jag tänker på ett helt nytt system. Alla får en minimipension, ett existensminimum vid pensionsålder låt oss säga 66. Vill du ha mer sparar du själv. Staten kan ha ett sparsystem men det är helt frivilligt. Skatten sänks motsvarande grad, likaså arbetsgivaravgiften. Även arbetsgivarna kan avtala om pensionsförmåner – är du efterfrågad har du förhandlingsläge – men arbetar du inte har du bara minimibeloppet. Men kvinnor som föder barn bör kompenseras för två, inte fler.
Nej, det går ju inte att låta människor besluta om sitt sparande själv. Bättre att Staten tar hand om det. Har ju gått så bra hittills. Och de rika blir då bara rikare med lägre skatt, det går ju inte för sig. Nej, det går inte, LO skulle sätta Regeringen i blockad.
Läste att flera pensionärer blir bostadslösa och välgörenhetsorganisationer ser allt fler i behov av hjälp till mat. Inte bara de som missbrukar hamnar där utan andra där ekonomin gick omkull av olika skäl. Det är en skamfläck för Sverige men inte bryr sig politikerna om det. Finns så mycket annat att ta itu med. Jag säger alltid till de gamla som oroar sig – de är en del idag som bekymrar sig över ekonomin – sätt hyran på automatisk överföring. Då hamnar du aldrig på gatan på grund av missad hyra.
Kanske har livet blivit så dyrt att vi inte har råd med det?
Men pensionärer behöver inte sätta bo. Det om något är kostsamt idag. När jag tittar på inkomstkrav på min lägenhet idag kunde jag inte hyra den. Inte den minsta etta hos Allmännyttan där jag bor heller. Att vara ung och försöka få egen bostad och möbler till det kräver rika föräldrar och sparsamt sinne. Följaktligen bor ungdomarna hemma längre idag. I Italien gick en mor till rätten för att få ut sin vuxna unge, en man som glatt fortsatte att bo hemma. Rätten beordrade honom att flytta. Vart, visste han inte.
Så var veckans mat handlat. Det är betydligt dyrare idag än två år sedan. Undrar, vad ska jag köpa med min 1% pensionshöjning? Förslag?
Ett litet inlägg till det stora klimatmötet där en massa fina välmående, ofta rika människor frotterar sig med varandra. De kom i privatjet. Deras påverkan på Världen är makalös, i användning av energi mätt.
Bilden överst är från experter. De som har utbildat sig, doktorerat, de som vet principer och praktiker om klimat och miljö. Kolla gärna på listan vem och vad de gör. https://co2coalition.org/about/
Nej. Greta är inte med bland deras skribenter, inte Kerry, Påven (anmäld till COP28 men blev sjuk), Kamala Harris, Charles III, inte heller Mahmoud Abbas, Bill Gates eller Pourmokhtari är med . Den siste är vår miljö och klimatminister med noll utbildning i ämnet, bara en politisk karriär.
Sultan Ahmed Al Jaber, CEO Abu Dhabi National Oil Company leder COP28. Jag har ingen aning om hans klimatkunskaper men olja och sälja kan han.
Men nu sitter dessa i COP 28 och är med som experter, pådrivare eller något som de goda människorna vilka alltid tar sin jet till olika möten.
Det brukar också vara en skara filmstjärnor och andra kändisar vilka vill visa sin goda vilja att minska sitt klimatavtryck innan de flyger hem igen. Nej, inte tillsammans utan var och en har ju sitt plan.
97,372 delegater har registrerats som deltagare och 3,074 deltar virtuellt, totalt 100,446.
Berlin 1995 hade bara 3,969 delegater. COP är poppis.
Så, tror du att detta gäng kan ändra klimatet eller bör vi bara acceptera förändringar och anpassa oss till de så väl vi kan? Eller, borde vi kanske vara så kloka och anstränga oss att i första hand avsluta alla miljöförstörande krig?
PS. 58% av svenskar i en EU mätning (1074 individer) vill att EU prioriterar klimatet även före terrorism och organiserad brottslighet 49%.
PS2.Twelve of the world’s wealthiest billionaires produce more greenhouse gas emissions from their yachts, private jets, mansions and financial investments than the annual energy emissions of 2m homes, research shared exclusively with the Guardian reveals.
Och sedan hur vissa försöker lura andra att det är allvar:
Jag brukade arbeta varje torsdag kväll på en låst psykiatrisk avdelning. De hade en lucka i schemat. Jag hade 75% tjänst som kurator så jag behövde fylla på inkomsten. Oftast arbetade jag med en man från Irak. Han var rena lugnet, utbildad och pratade perfekt svenska. När sista medicinen var utdelad brukade vi ta en kopp kaffe och prata.
Avdelningsföreståndaren såg jag inte, hon hade redan gått hem när jag började passet. Men en dag var hon där. Efter lite kallprat sa hon: Du flyttar väl hem till Finland när du blir pensionär. Du ska väl inte använda våra pensionspengar. Men än så länge jobbar du ju bra. Du får fortsätta på torsdagar.
Det var som en isig vind blåste över mig. Jag hade arbetat där över ett halvt år, varje torsdag och en och annan helg.
Det var dock inte första gången jag hade blivit näpsad om min finskhet. Både när jag hade sökt arbete och på arbetsplatsen. Från början bestämde jag mig att skita i det. Men det sved ibland. Var det rasism eller bara en ego, dum människa? Skulle jag ha bråkat och gjort mig omöjlig bland folk? Vem bryr sig om en finne? Och finnar är väl inget ras, de är en folkblandning som började vandra från från Volgabukten århundraden sedan. Min släkt utvandrare från Mongoliet, evigheter sedan.
Jag sa ingenting. Att vara en utbildad person men så ovetande om vårt pensionssystem var nog det jag reagerade mest på. Om jag skulle flytta följer pensionen med mig. Nu tänkte jag inte flytta bara stryka mitt namn och telefon från vikarielistan.
När jag stötte på irakiern undrade han varför jag inte kom dit mer. Även patienterna hade undrat om torsdagskvinnan. Jag sa inget. Förmodligen behandlade föreståndaren inte honom illa. Vem skulle våga sig på en man, en stor charmig man med muskler?
Extrajobb fanns alltid gott om inom psykiatrin.
Jag beslutade att se till så min tjänst skulle fyllas ut till heltid. Jag lyckades få medel till utökad tid. Den tiden användes sedan till forskning om vår avdelning: vad lyckades och vad inte. Brydde sig någon? Nej, bara vi som jobbade fick bekräftelse att vi gjorde rätt. Man kunde ha använt våra metoder i missbruksbehandling annanstans, det var effektivt. Jag började sedan doktorera. Efter ett är gav jag upp. Heltid studier plus heltid arbete gick inte ihop.
Det pratas så mycket om rasism, hudfärg, sexuell läggning, rättigheter på grund av något…så kanske de viktigare sakerna skyms. Hudfärg och sexuell läggning är rent av mode.
Skulle jag ha blivit förbannad när släktingar undrade om barnet vi väntade skulle bli blek i hudfärgen, eftersom vi båda, jag och min första sambo var det? Han var extra blek med väldigt blåa ögon. Jag var blek som blev bränd i solen omgående. Så diskuterades också blivande ögonfärg, brunt eller blått. I ett berömt fall beskriven i nu två böcker har sådana undringar blivit rasism känt över Världen. Förr hade vi bara skakat på axlarna högst, men nu har åskmullret nått det engelska kungahuset. Var och en lever sitt barndomstrauma på olika sätt.
Finns det ingen rasism kan man nog hitta det.
Vi, två vanliga människor, tog det som intresse och nyfikenhet. Det är inte lätt att prata med blivande föräldrar så det blir exakt rätt. Klumpighet är inte illvilja. Nyfikenhet är inte rasism.
På något sätt slits även ord ut och deras mening accentueras till det sämsta, inte något upplyftande. Missnöjda människor utnyttjar ord som ett slags straff. Att skrika rasist är liksom fint och det sämsta du kan bli kallad för. Olika hudfärger är olik fina beroende på vart vi lever. Dottern fick giftermålsanbud under läkarpraktiken i Afrika. Det var fint och höjde ens status om frun var vit. De svarta utanför ens eget område kallades ”icke människor” precis som en av våra patienter kallade oss tills vi fixade en översättning. (Utesluter varifrån hon kom, inte Afrika.)
Vad skulle vi säga? Trakassera en förtryckt människa?
Här och speciellt i de demokratiska Staterna i USA är mörk hy en fördel. Skuld över slaveriet tar aldrig slut. Vissa delstater, även om de inte hade slaveri, försöker betala av skulden de inte har till ättlingar av de svarta.
Just nu trakasseras jag av ryssar både på min blogg och även i telefon. Vad vill de? Onödig påverkansoperation på en gammal kvinna utan någon som helst makt över politik. Ryssland är ett terroristland, de ligger idag på botten av mänskligheten tillsammans med några andra. Rasism? Inte alls, bara fakta. Ett land är dock inte alla människor i en bunt, även i Ryssland finns de som avviker och vill ha fred, men de blir inte långvariga i frihet.
Jag tror det är viktigt att ha tillhörighet till ett land, folkslag, släkt, familj. Att vara någonting, inte bara i arbetssammanhang. Det är inte tillräckligt med ett pass. Det är bara portöppnare.
Att jag är ibland en grinig och alltid blek har inte heller med finska folkegenskaper att göra, vilka de nu är. Jag är bara sådan.
Använd ord varsamt, så de inte förlorar sin rätta betydelse.
PS. Ett obetydligt men typisk försök att göra rätt angående hudfärg är serien ”Morden i Midsomer”. De engelska små byarna har nu mera befolkning som i Londons förorter. Serien är noll trovärdig, men så rätt. Det är så rätt att vi inte ser det mer.
Återpublicerar ett inlägg som passar idag när Klimatmötet pågår i Dubai.
När jag var barn skulle gatan vara skottad klockan 6 så folk kunde ta sig till arbete. På söndagar var tiden 7. Det hände att jag fick gå ut och hjälpa min far, som var vaktmästare i hyreshuset vi bodde i, om det hade snöat riktigt mycket. Att sanda var också viktigt. Inga benbrott. Min far använde en kratta och gjorde ett mönster på sanden. Efter skottning gick far till sitt arbete, vaktmästarjobbet var en bisyssla. Det var ett viktigt arbete att hålla gatan gångbar och ren.
På den snöfria tiden spolade man av gatan regelbundet. Rena gator ger hälsosammare miljö. Det har konstaterats i någon utredning att finska stadsgator gav en bättre miljö, även bidrog till hälsa än till ex. gatorna i Sverige
Det var då det, i Finland.
Där jag bor idag är det spännande att gå ut på gatan. Snö? Ishalka? Gata som ser ut lik puckelpist? En Stockholmsförort.
Efter åratals hot om noll snö och global uppvärmning klarar många platser i Sverige inte den verkligheten som just heter vinter och snö. Det är som en överraskning och kaos direkt. Speciellt i Stockholm. Bussar i dike. Trafiken inställd.
Vi skulle ju inte ha vintrar längre!
TV-meteorologen Pär Holmgren förutspådde att om tjugo år har stora delar av Sverige glömt hur man åker skidor och Vasaloppet är ett minne blott. Vasaloppet överlever inte sitt 100-årsjubileum 2022, sa han.
Det blir besvärligare att arrangera och färre och färre kommer att vara intresserade av att åka skidor när vintrarna blir sämre. Den unga generationen, i alla fall de som bor söder om Stockholm, kan knappt åka skidor i dag. Om tjugo år kommer inte många att vara intresserade av Vasaloppet. Fjällindustrin klarar den snöfattiga framtiden bättre, även om säsongerna blir kortare, trodde Pär Holmgren.
Klipp från vad Holmgren spådde om vinter, snö och skidåkning på grund av varmare klimat. 5 dec 2006 i Expressen.
Det med ungdomar utan skidor i våra få storstäders förorter stämmer nog.
Vasaloppets vintervecka 2023 hade över 52 000 anmälda 2010 var rekordet 15 709 åkare, 2023 var 15800 anmälda. Vasaloppets 100 års jubileum, 2024 är fulltecknat. Det är jubileumsåret eftersom tre lopp har varit inställda. 112 åkare fullfölje första Vasaloppet 1922.
Slumpmässigt valt hus.
Snödjupskartan visade i mars 75 cm i en stad i Norrland, idag är det redan 47 cm. Stockholm kämpar med ca 17 cm i dagsläget.
Att spå på klimat är som… använd ord som du tycker passar bäst.
Paavo Nurmi tänder den Olympiska elden i Helsingfors 1952.Armi Kuusela Miss Universum 1952
År 1952 var ett stort år för Finland. Sommarolympiad och en finsk kvinna vann tävlingen miss Universum. Det som var speciellt med året 1952 var hoppet. Hopp om fred, bättre tider, utveckling och en plats bland andra nationer i Världen.
Några av tävlingarna spelades även i Tammerfors. Vi barn samlades kring hotellet där de tävlandena bodde. Till vår lycka kom ett amerikanskt lag ut. De flesta var svarta, förmodligen basket eller annan bollsport. Vi hade aldrig sett svarta människor i live. Detta är alltså 1952. Vi försökte säga något på engelska. De hälsade och gav oss stora paket tuggummi.
Coca-Cola gjorde sitt inträde till finsk marknad dock bara för Olympiaden så länge..
När börjar Julen? Har sett ett påstående: Julen börjar när Coca-Cola reklamen visas i TV. Så Julen är här? Reklamfilmen ”Holidays Are Coming” visas igen sedan 14 november.
Har ni sett den Coca-Cola reklamen? Den är skickligt gjort. Den utstrålar magi, harmoni och glädje. Musiken är perfekt. De gör en ny varje år men den här är något som folk gillar och har till och med önskat att den ska återkomma till TV.
Julen är Jesus födelsedag, det är därför vi firar jul. Varför gör inte Kyrkan lika magiska reklam?
Coca-Cola är en av produkterna som är mest spridda i Världen. Jag minns när den kom till Finland och till Kina.
Den 2 juli 1952 anlände 720 000 flaskor Coca-Cola till Finland från Amsterdam. Det var en donation till Krigsinvalidernas brödraförbund av Coca-Cola. Förbundet sålde produkten och fick behålla intäkterna för att främja sin verksamhet. I 36 kiosker i närheten av de olympiska arenorna och i parker såldes Coca-Cola.
Det tog dock några år innan Coca-Cola kom till min hemstad Tammerfors. Den första platsen där drycken såldes var Stockmanns varuhus. Jag är inte säker på året.
Vi var tre tjejer från flickskolan som gick till kaféet i varuhuset Stockmann varje lördag efter skolan. Vi åt en kula glass eller drack saft. Men nu provade vi Coca-Cola. Nej, vi blev inte så förtjusta i det. Men i skolan på måndag kunde vi inte låta bli att skryta. Vi var de första i klassen som hade druckit Coca-Cola. Så världsvana vi var!
Jag har inte gillat Cola någonsin men som medel mot resemagsjuka är det faktiskt fungerande. Dock skall kolsyran bort, en gnutta socker eller vad som helst i får kolsyran att bubbla i väg.
Till Kina kom Coca-Cola mycket senare. 1977 var vi i Canton, på väg mot Hongkong. I det hotellet där utlänningar tilläts bo fanns några amerikanska läsk, Sprite och Coca-Cola, på menyn. Servitören talade om det när vi beställde. Han var lite lagom stolt över det. All personal bar en liten nål med amerikansk och kinesisk flagga på bröstfickan. Våra kära amerikanska vänner…
Nu mera har vi Coca-Cola och Sprite i vårt sortiment, sa han.
Då charmade min dotter hela hotellet. Hennes ord berättades till varenda hotellarbetare. Kvinnorna samlade sig kring henne på kvällen och de sjöng ihop.
Vad sa hon?
Nej, tack. Jag vill ha den kinesiska läsken, det smakar mer äkta.
På flygplatsen träffade vi några amerikanska turister från miljonär klassen. Dörrarna började öppnas mot Världen.
Inte bara turister utan Coca-Cola har gjort sina resor runt jorden. Nästan alla länder säljer Coca-Cola och 98 % av jordens befolkning vet vad det är. Vinsten per år är ca $ 9,542 miljarder, förmodligen mer idag.
Passande idag när högervindar blåser i flera europeiska länder:
Winston Churchill:
”Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta, den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna.
Nästa är nog också passande i tidsåldern.
Francis of Assisi:
”Start by doing what’s necessary; then do what’s possible; and suddenly you are doing the impossible.”
Och en uppmaning:
”Nothing worth doing ever, ever, ever came easy. Following your convictions means you must be willing to face criticism from those who lack the same courage to do what is right. Relish the opportunity to be an outsider. Embrace that label. … Because it’s the outsiders who change the world and who make a real and lasting difference. The more that a broken system tells you that you’re wrong, the more certain that you should be that you must keep pushing ahead. … Never, ever give up. … Just never quit. … They’re not coming after me; they’re coming after you; I’m just standing in their way. And I always will.”
Hur blir människor ensamma? Det sker under livets gång genom flytt, barn ur boet, separation, skilsmässa och död. Då finns risken att förlora kontakter, i alla fall krymper de. Några är ensamma från början. Vi ska dock skilja på ensam och ensamhet. Alone and loneliness. Alla som är ensamma lider inte av ensamhet.
Det är mer än fem år sedan min sambo dog. Men nog kände jag mig mer ensam på båda sätten de sista åren i hans liv än jag någonsin har känt mig.
Jag var ensam redan som barn. De andra lekte. Jag satt med näsan i en bok från fyra års ålder. Mina föräldrar var extremt religiösa, det gav ramarna för mitt liv. När jag började flickskolan efter klass fem var jag en udda person. Jag läste vuxenböcker, Camus, Hemingway, Hesse, Faulkner, Kawabata …De andra läste Heidi och Anne på Grönkulla. Jag började sjunga i en kyrkokör som förste sopran och gillade varken Paul Anka eller Elvis. Jag arbetade med tidningsutbärning innan jag gick till skolan. Så jag tjänade egna pengar. Nog var jag en udda variant. Jag passade liksom inte in. Men jag fann det befriande. Jag behövde inte vara något. Jag var jag. Jag var inte olycklig. Jag hade några kamrater som också kom från fattiga familjer, men med tiden försvann de till pojkvänner och familjedrömmar.
Skolan gav oss utbildning och bildning. Den var en toppskola. Men jag lärde mig inte de finesser som behövs vid umgänget med andra, speciellt kvinnor. Det lärs hemma. Jag var för rak på sak. Det är ingenting som uppskattas.
Följaktligen har jag haft manliga vänner. På jobbet fick jag ofta höra att jag tänkte som en man och det var inte beröm. Vi var bara kvinnor på vår avdelning.
De sju åren jag tog hand om min sjuka sambo har varit de år då jag kände mig isolerad och ensam trots hjälp från mina närmaste. Den som arbetar kan inte vara en sällskapsdam. Två timmar i veckan kom någon från hemtjänsten och släppte ut mig. Under de första åren kunde min sambo än resa med mig till min dotter och barnbarn men det blev en omöjlig procedur ganska snabbt. En gång i året bodde han i ett boende och jag gjorde en kort vandring. Vi kom även till skogen nära oss men det krympte med tiden. 150 meter till parken blev för långt. Inte alls märkligt att jag gick en 4000 kilometers vandring efter hans död.
Jag vandrar helst ensam. Det är frihet. Av de 160 dagar på PCT tältade jag nästan alltid ensam medan de flesta trängde ihop sig. Björnar och sånt kan ju komma. Än brevväxlar jag med några jag träffade på den vandringen. Hur räknas det i frågan om ensamhet?
Ensamhet har nu blivit en fråga för WHO. Ensamhet är och ses lika dödlig som 15 cigaretter om dagen. Jag borde kanske ha arbetat mer aktivt med rökavvänjning med mina patienter för de blev tämligen ensamma efter att ha börjat drogfritt liv. Inte får du nya vänner när du har knarkat bort alla de gamla, kanske även dina föräldrar. Jag tyckte att sluta med knark var viktigast, inte att sluta röka. Några få fixade också det. Jag hade en speciell metod när patienten var mogen för att sluta röka. Men nu tar WHO även itu med ensamhet. Det med att minska rökning rullar också sakta på.
WHO arbetar med bättre hälsa för alla. De har rättighets-, jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet i sitt arbete. WHO har mycket på sitt bord. Hunger, smittosamma sjukdomar, vaccin, barnadödlighet, covid… och nu även vår ensamhet.
WHO har lanserat en internationell kommission för ensamhet. Utöver rökning som förkortar livet finns 50% ökad risk för demens och 30% ökad risk för stroke och kranskärlssjukdomar för de med känsla av ensamhet och de ensamma som saknar kontakt och socialt liv med andra och vill ha det.
Hur lite ensam bör man vara för att inte hamna i riskzonen? Hur mäts det? Är det tillåtet att vara mestadels ensam men nöjd? Är man falsk då?
I början av året var ensamhet ett Kommunalt problem. Alla Kommuner var ålagda att stävja de gamlas ensamhet. Nu ligger ensamhet på den högsta nivån, WHO. Och det gäller alla åldrar. Då fick jag en inbjudan att prata en timme med Äldreomsorgen, gratis. Jag gick aldrig dit. Vet inte hur det projektet lyckades. Är de äldre mindre ensamma nu i Sverige? Ingen av de gamla jag känner använde det erbjudandet.
Nu väntar jag på Statens initiativ på order av WHO. Kan de skicka åt mig en man som sällskap låt oss säga max tre timmar varannan vecka. Frisk, 50 – 75 år, inga ungdomar, hjärnan än igång. Nöjd med sitt liv. Inga kvinnor, vi är sällan på samma spår. Absolut inte vänstervriden och inte medlem av Klimatkyrkan. Insatt i aktuella ämnen, får gärna slå mig i diskussion fast det brukar sluta med remi. Han får också stå för fönsterputs, hushållsjobb jag hatar.
Har han med sig en maltwhisky lagar jag även en middag. Men sedan får han gå. Nog med Statlig omsorg.
Jag tror nog att en robot vore bäst för mig. En som säger ja, ja, precis så, utmärkt, väl tänkt, alldeles rätt…
Jag är säker på att det finns många ofrivilligt ensamma i Världen trots en mängd arbete och aktiviteter man kan delta i. Men undvik att göra det till en sjukdom som någon annan skall bota. Vi har redan nog av andras ansvar i andras liv.
I år plockade jag blåbär för en enda paj. Jag var på fel plats under bärsäsongen. Ute på vandring hittade jag lite hjortron och blåbär men de åts upp genast. Litet bidrag till den torkade friluftsmaten.
Men i skogen plockade arbetskraftsinvandrare från Thailand, som vanligt. Trots att 444 000 var arbetslösa enligt AF (i augusti 2023) behövde vi hjälp från thailändare för bärplockning. Utan thailändare ingen blåbärssoppa och blåbärspaj.
Jag bodde några år i Norrland. När bärsäsongen började gick vi till skogen på helgerna och plockade bär för att sälja. Många familjer gjorde så. Män var speciellt flitiga bärplockare. Flera hade sina hemliga ställen. Vi trampade inte på varandras områden. I byn stod bäruppköparen och han hade inga problem att fylla bilen med bär.
En höst försörjde jag min familj med bärplockning och studielån. Det var efter skilsmässan. Jag hade inte ens en bil. Jag plockade för hand och fick extra betalt för mina rena bär.
Nog bör det finnas några bland de hundratusentals arbetslösa som kan gå och plocka bär. Det behövs ingen utbildning för det. Det är ju ett problem att hitta arbete för dem med låg utbildning.
När slutade familjerna dryga ut inkomsten med bärplockning? Blev det för dåligt betalt? Fick svenskarna det helt enkelt för bra så några hundringar extra var onödigt att anstränga sig för? Många plockar förstås för husbehov. När började de thailändska bärplockarna luras ut till våra skogar? Först var det polacker som kom på 1960 – 1970-talet för att plocka bär. I början av 1980-talet ökade antalet plockare från Thailand med turistvisum. Nu är det som industri med företag som lovar bra inkomster. Bär stora som äpplen…
Stadsmissionen och flera andra säger att de utländska, i regel thailändska, bärplockarna är rena slavar.
Dags att sluta med arbetstillstånd för dem? Slaveri ska vi inte ha i Sverige.
Kan det vara slut med de utländska bärplockarna i och med höjningen av lägsta lön till 27 360 för arbetskraftsinvandrare? Idag har bärplockarna garantilön på ca 24 000 kr. Gäller samma regler för bärplockare? Vet ej. Men det är inte billigt att flyga hit och bo här.
Säsong 2023 ansökte 5909 personer arbetstillstånd som bärplockare. 5372 ansökningar beviljades och 523 avsågs. Personerna som söker är uteslutande thailändska.
Nu har vi en vinter att tänka på hur vi gör bärplockningen mer anständigt. Någon?
Lite fakta frånAF;Arbetslösheten i augusti 2023 uppgick antalet arbetslösa i åldern 15–74 år till 444 000, icke säsongrensat. Det är en ökning med 72 000 personer jämfört med motsvarande månad föregående år. Det motsvarar ett arbetslöshetstal på 7,7 procent, vilket är en ökning med 1,1 procentenheter.
Från ”Arbetet ”31 aug: Via avtal får bärplockare en garantilön som säsongen 2023 uppgår till runt 24 000 kronor i månaden. Men mycket av garantilönen äts upp av kringkostnader. För flygbiljetter, tillstånd samt två månaders mat och boende i Sverige betalade bärplockare i fjol mellan 33 000 och 38 000 kronor. Det gör att garantilönen ger ett överskott på 13 400–8 566 kronor, för två månaders jobb utan lediga dagar.
Under 1980-talet fick plockare runt 60 kronor i dagens penningvärde för ett kilo. I dag ligger priset runt 15 kronor kilot.
De små partierna på fallrepet borstar upp sig. Liberalerna har beslutat i sitt Landsmöte att de inte tolerera Sverigedemokraterna i en Regering. Då blir det något annat.
Att tro sig kunna vinna med profilering av förakt och hat mot SD är ett dåligt koncept. Det är förgången tid.
I sista Riksdagsvalet fick L 4,6% och i Kommunval 5.24%. Liberalerna har i opinionen idag ca 2.6–2,7 % och Sverigedemokraterna 21,7 – 22,1 %, senaste mätningarna. Om Liberalerna tänker vara kvar i Riksdagen får de hitta på annat än SD hat. Kanske vänstern vill ha dem som stödparti? Ifall de nu får över 4%.
Är någon intresserad av Liberalerna annat än stödparti är en bra fråga. Men visst blir det en huggsexa av deras avgående väljare. Jag misstänker att L vänder sig mot S innan nästa val. Och S tackar med glädje. Så försvann L.
Liberalernas viktigaste frågor är skola, integration, miljö och klimat. (Länk till lista över beslut finns längst ner.)
Liberalerna har fortfarande skolfrågan som paradgren. Skolministern Lotta Edholm försöker gå tillbaka till grunderna som att införa flera böcker i skolan i stället bara skärmar vilket är mer än lovvärt. På sikt kommer det att öka läskunskaperna. Det finns oro att eleverna blir funktionella analfabeter, vilket nog stämmer. Forskare larmar om det.
Skolfrågan är ett av de viktigaste vi har. I Internationella mätningar sjunker vi. Många slutar skolan utan att ens läsa ordentligt. Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000, varav 312 648 elever hade annat modersmål än svenska. Arabiska och somaliska de största. Nog kan vi kalla det en utmaning.
De liberala väljarna består av ungefär lika delar män och kvinnor med en något högre representation av män. Främst återfinns Liberalernas sympatisörer i åldersgrupperna 30–49 år och de bor ofta i storstäder. Norrlands inland är inte deras område. Drygt sju av tio L-väljare uppger att de har en universitets- eller högskoleutbildning. De borde alltså vara smarta människor. Många Liberaler är lärare.
De större partierna äter upp de små. Entusiasterna är kvar. Som MP vilket tror sig vara rent av nödvändig och rädda Världen. Och Liberalerna som vill vara just liberala, vad det nu är. Idéerna kan vara bra men som ett parti under Riksdagsspärren har de inte mycket att komma med. Hat mot 20+procent av svenska röstberättigade är inte ett lyckosamt val. Man bör välja de strider som går att vinna.
Så, dags för Liberalerna att inse sitt värde. Den är ganska liten och ni har nog er själv att skylla men också tiden som pågår är inte samma som under Leijonborg. Världen och dess problem är inte att få är liberala utan hårdare fakta som handlar om existens på flera plan.
Slå nu i stället era kloka huvuden ihop och försök rädda den svenska skolan. Det är stort nog. Sverige kommer att älska er för det.
PS. Hemspråk i den svenska skolan:
Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000,
312 648 elever i skolan har annat modersmål än svenska och 57% deltar i undervisning av hemspråk där arabiska 75 708 och somaliska: 20 306 elever är de största språken.
WHO har planer för din hälsa och sjukdom, eller i alla fall papper som visar vad du har gjort och inte gjort för din hälsa.
WHO ges befogenhet att upprätta ett system med globala hälsointyg i digitalt eller pappersformat, inklusive testintyg, vaccinintyg, profylaxintyg, återhämtningsintyg, formulär för passagerarlokalisering och en resenärs hälsodeklaration. i Snar framtid ingår Globalt hälsocertifikat i WHO s International Health Regulations.
Det känns som i någon gammal kommunistland: visa papperna, annars…
Ingen reagerar att vårt egenbestämmande och självständighet äts upp av maktkonglomerat som WHO. Med gott syfte förstås? Förslaget tycks inte intressera våra politiker. Behövs det verkligen Riksdag och alla myndigheter? Räcker det inte en byrå som implementerar alla FN, WHO och EU regler. Kommun står för det lilla som behövs utöver.
Det där självbestämmande för länder krymps mer och mer. Någon annan än våra folkvalda har faktiskt mer makt än vi anar och då menar jag inte bara FN och EU. Vem drar i trådarna egentligen?
I förslaget krymper vår självbestämmande:
“Respekten för värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för människor” tas bort ur IHR och ersätts av svårtolkade termer som “rättvisa, samstämmighet och inkludering” (equity, coherence, inclusivity). (Artikel 3 – sid 3)
Och, hur skulle det fungera låt oss säga i mångmiljonländer med fattig befolkning med usel hälsovård? Vem är då tillåten att röra på sig? Än saknar många länder poliovaccin, TBE vaccin, malariabekämpning, bra mat, sjukvård, säkra förlossningar, krigsskador… Det hinner inte WHO med. Det är inte inkluderande.
Läs och undra varför det finns noll diskussion och information likaså noll kostnadskalkyl. Du betalar förstås.
Läs mer på https://newsvoice.se/2023/11/stoppa-who/
Så klart skylls det på covid och kommande epidemier. Tänk hur covid fick makt över våra liv. Vilken gudagåva för maktskicket i Världen. Känns nästan som om det var välkommet och man made virussläpp.
Jag börjar bli en konspirerande gammal kvinna. Bäst att ta en extra kopp kaffe. Men du är kanske nöjd med att någon annan bestämmer över din kropp helt och totalt? Och du visar gärna dina hälso- och sjukintyg till den politruken som så begär?
Jag var i Stan och shoppade. Jag shoppar sällan, en pensionärs behov att shoppa är små, men nu var jag ute efter en viss bok. Det slutade med några till böcker. Näthandla? Vissa saker vill jag se innan köpet.
Storstaden försökte få i gång Julen med ljus, granar, dekorationer och presenttips. Köp nu! En del julskyltning. Det är november. Den femtonde november, tror det är 40 dagar kvar till Julafton. Black Friday och Jul håller varandra i handen. Julmusiken hamnar åter i topplistorna. TV visar julfilmer varje kväll. Och, Coca Cola`s julreklam visas i TV. Någon sa att det är då som Julen börjar.
Är inte Julen tidigare än förra året och föregående och…
Jag minns skyltsöndagen i min barndom. Det var så juligt, festligt, underbart. Söndagen den första Advent drogs skynken bort från de juldekorerade fönstren. Affärerna var dock inte öppna på söndagar på den gamla tiden. Stadens julgran på torget tändes. Min familj och många andra hade gått till Gudstjänst innan vi tittade på julskyltningen. Kyrkan var full, så även huvudgatan efteråt.
Vi barn tittade med längtan på leksaksaffärens fönster med dockor, snöglober, dockhus, bilar, nallar, tågbanor, byggklossar, spel och sagoböcker samt de mest underbara pennlådor.
Jag ritade, alltid, överallt. Men dessa pennlådor var utanför min familjs budget.
Barnen lekte än på den tiden. Alla flickor hade en docka att ta hand om. Pojkar hade bilar och tågbanor. Nej, det ansågs inte förtryckande och ojämlikt på den tiden. Ingen av de föräldrar vi kände tyckte ombytta lekar mellan pojkar och flickor var olämpligt. Men visst var det könsbundet då med bara två kön.
På min önskelista stod böcker och ritpapper.
Jag och mina småsyskon visste att den fina affären var bara för att titta på. Våra föräldrar hade inte råd. Men vi var glada ändå. Ibland räckte det att bara se på. Hemma fick vi varm choklad, en bulle och en pepparkaka.
Någon tid efter kom far hem med arbetsplatsens julpaket. Han arbetade på en pappersfabrik. Varje familj fick årsförbrukning av brevpapper, kuvert, hyllpapper, presentpapper, skrivhäften och ritblock. De två sista enligt antalet barn i familjen.
Förväntan, att glädjas åt det som kommer har drunknat i kommersialism och företagens försök att dra ut varenda krona från alla helgdagar, minnesdagar och hittepå dagar. Varje köpperiod skall vara lång så vi hinner handla mycket. Och det kommer en ny helg, dag, köporsak. Nyår, sportlov, Påsk…alla dagar har sina prylar.
Inte alla. De muslimska affärerna skyltar förstås inte om Julen. Kändes lite märkligt när jag såg skyltning ”Gott Nytt År” idag och Julen överhoppad. Var och en har sin tro och tanke.
Och folk springer och shoppar. De unga köar på natten för att få en förmån, även obetydlig sådan. Allt genast generationen har förlorat förmågan att vänta, planera och även handla enligt sin plånbok. Otaliga unga börjar sitt vuxna liv med kronofogden i hälarna. Åldersgruppen 18–25 hos Kronofogden är skyldiga mer än 1,5 miljarder.
Kanske förlorar vi också förmågan att glädjas åt det möjliga när stress och måsten tar över. Jag tror att det behövs en mental jordbävning för att klargöra vad är viktigt i livet. Den som har mest prylar när han dör vinner inte. Det blir bara en trist uppstädning för anhöriga.
Så, hur shoppar du? Med eftertanke, förstånd och glädje eller med pengakris i januari?
Idag påminner massmedian mig om Island. Eventuellt vulkanutbrott snart vid Grindavik. Folk har evakuerats. Men massor av folk står i närheten för att se på det förväntade utbrottet.
Islänningar är van med att Jordens innandöme bubblar, skakar och exploderar. Inte första vulkanutbrottet på Island.
2004 upplevde jag en liten jordbävning på Island. Skam att säga men det var magiskt. De jordbävningar som skedde i Turkiet, Syrien, Afghanistan, Marocko… i år har inget med magi att göra, bara elände. Inte heller de andra tillfällen då både människor dör och all infrastruktur drabbas. Kan vi verkligen inte förutspå dessa tidigare? Men det här på Island var magiskt, finns inget annat ord. Allt, mitt tält och alla saker skakade bara lite. Skeden i kastrullen klingade. Sedan var det över. Jag klev ur tältet. Strax kom en väldigt liten uppföljare. Det kändes som en svag darrning under mina fötter. Nog kände jag mig liten och även försvarslös mot Jordens makter. I ödemarken utan Internetkontakt hade jag ingen aning om vad kommer att hända och vad behövde jag att göra.
Så jag fortsatte att gå på morgonen. Jag skulle korsa Island till fots och skulle nå den utvalda södra punkten om kanske tre dagar. Senare såg jag information om den jordbävningen. En obetydlig sådan på isländska mått.
Island är ett vackert land. Naturen är som att komma till en annan värld som än är i begynnelsen av sin tid. Island är också ett av de bästa länderna i Världen att leva i.
I Sandviken flyttas barn tvångsmässigt till skolor på ”sämre” områden. Det blir så lyckat för integrationen, tror vänsterpolitiker. Föräldrarna är smått förbannade. Det är dock inget nytt. Tvångsflytt förekommer i andra Kommuner.
Vart tog föräldrarnas rätt att välja skola till sina barn?
Barn, speciellt flickor används då och då som krockkuddar. I den skolan mina barnbarn gick, innan det öppnades en så kallad privatskola, var lärarens avsikt att få hjälp mot pojkar som inte var skolmogna av de snälla smarta flickorna. De sattes bredvid pojkarna. Avsikten var att flickorna skulle hjälpa pojkarna när de var klara med uppgiften. Den ena flickan tyckte inte det var hennes sak så hon arbetade så sakta med uppgiften att tiden tog slut.
Hon ville inte vara en krockkudde. Men hon hjälpte gärna sina syskon och sina vänner.
Jag är helt för att barn flyttas hit och dit för integrationens skull om också de vuxna gör det. Politikerna har sitt kontor på utsatta områdena, inte på de lugna. De föräldrar som tycker det är bra att flytta barnen skall söka arbete på samma område, går det inte kan de ju byta plats med någon. Likaså som barnen får nya skolkamrater bör också politiker skippa sina gamla och skaffa nya. Naturligtvis bör de vara från de utsatta områdena och helst de utan svenska språket.
Varför skall bara barnens liv slås sönder? Är inte barn mest i behov av trygghet och stabilitet? Det har bussats barn i USA och det slutade inte med någon framgång.
Det finns också en säkerhetsaspekt. Barn från samma område har samma skolväg. De känner varandra och en del av människorna som rör sig där. Inte helt oväsentligt idag när barn lockas till gäng och göra tjänster. Barnens rörelseområde bör vara så smal som möjligt. I det aktuella fallet får barnen en skolväg med skolskjuts antar jag, det är för långt att gå. Alltså bussning till ett helt nytt område.
Det måste finnas bättre insatser för att höja nivån i en dålig skola än tvångsflytt. Skall alla barn gå i den dåliga skolan så det blir jämlikt? Typisk vänstervurm. Integration kan användas som ursäkt för många saker av vänsterpolitiker.
Att skylla på dålig skola och bussa elever dig för förbättring är ren misshandel. Skäms inte politikerna. Analysera vad som är fel med skolan och gör något. Skaffa hjälp.
Alternativet är förstås att politiker begriper att olika kulturer kommer inte att integrera sig av tvång, inte ens frivilligt annat än obetydligt. Kanske om tio generationer när det inte längre finns alternativ. Se på USA, England och oss. Eller på vilket som helst så kallat utvecklingsland. Olika områden för olika kulturer. En och annan flyttar ut men att komma till någon av de tre utsatta områdena i min kommun är som att komma utomlands. Där kan ungdomarna ropa försvinn jävla hora även för gamla tanter som jag. Då krävs det under för att integrationen fungerar.
Politikerna bör nog läsa till om vad integration innebär i jämförelse med assimilation.
Var och en vill hålla sig nära sin civilisation eller bevara resterna av det. Varför bygger inte min Kommun ett nytt kommunalhus på ett av de utsatta områdena? Nej, de vill vara på den än så länge lugna området och några minuter närmare Huvudstaden. Men integration talar de varmt om.
Personligen vill jag inte integrera mig en gång till. Jag har assimilerat mig till svenskt liv som jag har uppfattat det. Vara självförsörjande. Utnyttja min potential. Brottsfri. Fostra barnen till arbetsamma hyggliga människor som försörjer sig själva och troligen några till. Inte störa andra. Dock ser jag mig inte som svensk bara som svensk medborgare. Ingen kan födas åter till ett annat ursprung. Inuti mig bor en finne.
Jag kan även gnälla om vädret vilket är en svensk paradgren. Eller om skatter och usel Regering. Dock har samtalsämnen med åren förändrats. Ett slags rädsla har smugit sig in de sista åren bland mina nu gamla bekanta . De uttrycker inte oro för sig själv utan för barnbarnen. Vad är det för Sverige när de blir vuxna? Det är ett slags sorg över landets och även Världens tillstånd.
Slå inte sönder det som fungerar bör vara politikernas måttstock. Trots att det är så jäkla orättvist.
Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.
Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar och kokade kaffe men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.
När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.
Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna
Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.
Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.
Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet. Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.
!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar. Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.
Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.
Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.
En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.
Först Staten:
Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.
Sedan din partner:
Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.
Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.
Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.
Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som undersköterskor men inte som lastbilschaufförer.
I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!
Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.
PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.
Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.
Statistikmyndigheten SCB har åter undersökt obetald hem- och omsorgsarbete i åldrarna 18–84 år. Undersökningen är koncentrerat till det obetalda hem- och omsorgsarbete snarare än att täcka in dygnets alla aktiviteter och timmar. Tidsstudien vände sig till personer i åldrarna 18–84 år, 18 000 personer, alltså inte bara par med barn.
Undersökningen visar att kvinnor använder mer tid till barn och hushållsarbete än män. I sin tur använder män mer tid för underhåll, bil, lönearbete och ekonomi. Kvinnor tar hand om sällskapsdjur fler minuter än män. Kvinnor shoppar mer andra saker än dagligvaror. Men både män och kvinnor använder lika mycket tid för att handla just dagligvaror.
Som resultat ser media att jämlikhet går i myrsteg. Stackars kvinnor. Hur pressen presenterar utredningar av tidsanvändning visar att de ”kvinnliga” sysslorna är sämre värderade. Annas vore det inte synd om kvinnor. Speciellt vård av barn är något som kvinnor klankas för. Kvinnor borde styra stora företag i stället. Jag tycker det är ganska naturligt att kvinnor använder något mer tid för spädbarn de fött än männen gör. Kvinnor kanske ammar också. Jag vågar påstå att kvinnor är ofta närmare sina små barn än män. Det är ingen diskvalificering av fäder, bara att livet är konstruerat så i de flesta fall. En graviditet går inte utan spår. Sedan växer barnen snabbt.
Varför skulle lönearbete och serva bilen vara mer jämlikt än att ta hand om barnen?
Det lyser alltid förakt mot detta ”obetalda” arbete. Det är inget arbete att ta hand om sitt och sina barns behov, laga mat, städa och tvätta. Det är det som är livet. Bland annat. Men vi har gjort det till ett hinder och pengafråga. Tänk på din pension fråga.
Vad är obetalt arbete? Klappa katten? Nog har många utfört obetalt jobb i yrkeslivet. Att stanna kvar på arbetet när något akut händer, det har jag gjort flera gånger. Att åka in på Juldagen när förlossningen hade fått in en icke tidigare känd påtänd mor och lika påtänt barn. Inte fick jag betalt för det. Ersätta någon vid sjukdom. Hur många kvinnor har ryckt in i äldreboenden och gjort det personalen inte hinner som att duscha eller mata sin gamla mor? Kassörskan på min närmaste affär bakar bullar för demensboendet där hennes mor är. Annas får de boende bara torra kex. Hur många tusen personer tar hand om sina män, fruar eller andra anhöriga vilka borde ha fått plats i ett boende? Mer… Det är obetalt arbete eftersom det är planerat att göras av en kommunal anställd med lön. Det offentliga obetalda arbetet ses ofta som liten bisyssla för kvinnor men det är bara vanskött service som folk redan har betalt genom skatt.
Jag menar förstås inte att vi skall sluta all ”gratisarbete” och ta hand om varandra i lagom mängd. Men lät inte arbetsplatser lita på att du gör allt som inte hinns, som vanligt.
Du som läser har säkert flera exempel av gratisarbete. Men ditt liv är inte gratisarbete och inte heller det som håller dig i liv som matlagning och ta hand om dig själv. Inte omsorg och vård av dina barn. Det är livet. Hur allt organiseras tidsmässigt i en familj kan vara en besvärlig fråga idag när pengar styr mycket av vår tillvaro. Men vad var och en värdesätter mest i livet kan inte kallas obetalt arbete även om det vore att stå vid spisen med barnen hängande runt och partnern i arbete.
Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda oavsett hur vi styr livet. Kanske studien borde ha hetat något mer passande?
Bild överst: Dick (dog 2018) en jämställd man bakar biskvier. Nederst från Linda: Buse, väldigt klappad katt, älskar lådor.
Läs utredningen på: https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf
Jag gjorde en vandring på Kinnekulleleden i oktober Men nu känns det som om tältsäsongen är slut för i år. Det kan hända att jag tältar någon natt men väderutsikterna ser inte lockande ut alls. Regn och mera regn samt snö lovas.
Om du inte tänker vintertälta med samma utrustning är det dags att ta hand om dina vandringsprylar.
Gör rent eller tvätta allt från tält till sovsäck och kläder, kokgrejer och ryggsäck mm.
Laga det som är trasigt nu. Ta hand om skorna.
Lägg tältet löst i en låda eller häng det. Ha aldrig vandringsprylar nedpackade i sina påsar. De ska hålla länge.
Häng sovsäck. Underlägg löst inte hårt nedpackad.
Kläder rena och hela på en hylla där all vandringskläder förvaras. Vissa använder jag även för vardag. Ja, det mesta av mina kläder är mer sportiga än damiga.
Kokgrejer och andra prylar likaså på en plats.
Tomma gastuber gör man hål på med en spik och hammare. Egentligen borde de kunna återlämnas bland läskburkar, men icke. Antingen tillbaka till affären eller metallåtervinning.
Ta ut alla batterier av saker du inte använder.
Tänk efter, var något som inte fungerade.
Var det något du verkligen saknade.
Ta en titt också på din sjukvårdslåda/första hjälpen. Har du inte behövt använda den på flera år kan de sterila sakerna vara utgångna, likaså ev. medicin.
Det kan vara en bra tid att köpa nya prylar på rea, men bara om det verkligen behövs. Det är så lockande att köpa nya grejer för vandring. Häll i plånboken och bankkortet!
Men skor! Köpte du skor som var lik att gå på moln? Köp ett par till som reserv. Nästa år är det nya modeller och inte säkert de passar lika bra, bara priset är dyrare.
Har du överskott på bra hela saker se efter om de passar att skickas till Ukraina per Postnord. Sändningen kostar inget.
Bild överst Kinnekulle, mitten min tältförvaring och Sörmlandsleden Finnsjön etapp 17/18, nederst PCT dag 151 mile 2420
Jag blev lite grinig över ett brottsfall men det är inget ovanligt idag. Dock har just detta upprört flera i den kommunen.
Det finns nya jobb vi inte hade ens hört talas om. Jag menar inte arbeten inom AI och teknik. Ett nytt är mordorganisatör. Nu fantiserar jag lite hur det yrket jobbar men jag är nog ganska nära sanningen. Vad gör en sådan? Anställer mördare. Skaffar vapen. Fixar så offret är lätt tillgänglig på en plats. Den nu ”anställde”, helst under 18 är, skjuter, dödar alltså. Sedan behövs transport för flykt. Och lönen för de inblandade. Om man åker fast blir man en snäll gosse som charmar Socialtjänstens utredare. Dessa föreslår några samtalsträffar som ”straff”. Den som sköts till döds på en allmän plats var 15 år.
Socialsekreterare skall vara Samhällets utpost för att skydda och ta hand om barn och behövande. De ger lagstadgade beslut som kan överklagas. De skall arbeta förebyggande i Samhället så det blir en bättre plats för alla. Det är ett tungt arbete. Att mördare springer ute och samtalar lite med någon handläggare är inte något som fungerar. Jag tvivlar på att sådan undergörande terapi finns. I så fall, varför används det inte för alla kriminella? Billigare än allt annat. Samtal med en ung förstagångskriminell som har stulit något kan hjälpa om samtalet sker med familjen och helst med hjälp av en polis som inte förstår den skyldige i övermåttan.
Nu fick jag kräk smak av det hela
Det här är inget nytt, bara i större skala. När jag gjorde utredningar till kriminalvården tyckte jag att det var ska jag säga mjuk inställning mot invandrarkillar bland vissa socialsekreterare. Samtal mellan klient och socialsekreterare såg ut snarare som samtal mellan kompisar än allvar. Tycka synd om mentalitet var uppenbar. Några sa det öppet. Synd om dem, tanka sig att komma hit så långt ifrån och … en så trevlig kille. Den trevliga killen hade just utfört ett brott som skulle ge 4 år för en vuxen.
När jag som utredare föreslog tre månader i fängelse, det som var möjligt att döma till,, i samråd med kriminalvårdens handläggare, blev jag en så hatad person att jag föreslogs polisskydd. Jag var inte den som dömde men alla passade på att hacka en socialsekreterare. Enklare? SVT nyheter talade om att jag var utan hjärta. Jag hade förstört livet för den arma pojken med tjockt brottsregister. Nej, de sa inte mitt namn men på en ganska liten stad känner alla kriminella hela Socialtjänsten.
Så var inställningen på -80 talet. Nog så även idag. Att föreslå samtal som straff rent av kan vara att beskydda sig själv. På sina ställen pratar du med klienter genom en glasruta. Det är inget arbete för de lättskrämda.
Min tid var före den stora invandringen. Men idag möter Socialsekreterare ofta unga kriminella som har invandrarbakgrund och klanmedlemskap. Tycker de synd om dem eller synd om offren? Jag är glad över att inte längre arbeta på den branschen. Jag skulle vara osams med andra varenda dag.
Jag är absolut ur tiden.
PS.
Idag 11/2 fastställdes domen på 18 år för en då 20 år gammal uppdragsgivare. Han sköt alltså inte själv utan organiserade skjutningar med tre 14 – 16 åringar. 18 år i Hovrätten. Lite annat än samtalsträffar med socialsekreterare.
Han gav barnen order om att ”att skjuta tills kulorna tog slut”, att ”wakka (döda) någon grabb, vem som helst”. En av de minderåriga pojkarna som tog på sig ett av uppdragen skrev till en vän att han skulle få ”100 lax” för att döda.
PS. Bild död skog med barkborrar och vindfällor. Gillar inte Samtidens bild, deras val.
Min tidigare sambo (död 2018) ville gärna ha en Halloween pumpa. Även när hans minne var borta och förmågan att ta hand om någonting pekade han på pumporna på torget och ville ha en.
Pumpan skulle ha ett vänligt ansikte, inte någon monstertyp. Varje kväll frågade han om pumpan hade fått ett ljus? Så tände han ett värmeljus i pumpan och var glad. När han inte längre kunde säga så många ord tog jag över och frågade: skall pumpan ha ett ljus? Så tände vi ljuset och han var glad som ett barn.
Vi gick en promenad på villaområdet bakom oss och nog fanns det en och annan pumpa. Det sista året orkade han inte gå så mycket. Han fick nöja sig med vår pumpa på balkongen.
Kanske påminde pumpan honom om de många åren som trädgårdsmästare? Nog hade han fotograferat pumpor till reklam. Och om mina barnbarn kom under höstlovet hade vi förstås en pumpa. Sedan blev han sjuk med något ingen begrep sig på och ovan det dement. Jag försökte ha kvar de små saker han hade funnit glädje av, som en Halloweenpumpa, julgran och promenader i naturen. I slutet blev det en park nära oss och sedan bara hemma med fönster att titta ut.
Hur fungerar den dementa hjärnan? Minnet blir trögare med åldern även om ingen sjukdom drabbar oss. Tänk efter, hur mycket har du lagrat i din hjärna om du är över 80? Inte konstigt om det faller bort ett fågelnamn, avlägsen släkting eller vad var det som hände 35 år sedan när…
Vad är vad kan vara svårt att skilja åt. Nog vore det bra med en snabb hemmatest. Men, vad gör man sedan om det visar demens? Bra fråga. Jag tror det vore bara skrämmande. Den där lögnen att man kan leva som vanligt även med demens är en påhitt från folk som inte har tagit hand om en dement person. Även om du lever som en hälsoexpert hela ditt liv kan du drabbas. Ingenting är så säkert som osäkerhet.
Ta vara på dagen nu. Om morgondagen vet vi inget.
Överst min årets pumpa, mitten Tommys och nederst Lindas.
Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.
Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.
En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.
Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta. Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.
Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige i detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.
De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.
Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.
Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.
Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.
Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.
Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.
Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,
Det var ett betyg som gladde mig.
Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil: vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen just då. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska. Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.
Inga smittor skedde i Stockholm.
I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.
Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.
Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.
Domar med vård i ett SiS hem rasslar in nästan varje dag. Idag sitter omkring 100 unga mellan 15 och 17 år häktade och en vanlig anledning är så kallad gängkriminalitet. Det är allt mellan mord och att någon av dem sprängde ditt hem. Gängkriminella personer som dömts till sluten ungdomsvård begår i nio fall av tio brott igen. Det visar en ny rapport från Acta Publica.
Vi kan inte döma någon till att bli frisk, ordentlig, laglydig person. Det behövs egen vilja och lyckat motivationsarbete. Jag tror att det sistnämnda är svårt med så unga personer. De hänger helt enkelt inte med konsekvenser och varför. Trots dom – en tid i ett SiS hem med väl så liten kontroll – är inte avskräckande. De har bara stigit i graderna i sitt gäng och så länge de är under 18 är de populära arbetare inom kriminalitet. Med tiden kan man bli en chef om tillräckliga meriter finns.
Så, vi kan bara döma till förvaring. Men vi kan erbjuda olika saker som utbildning, terapi, läkarhjälp eller arbetsuppgifter i förvaring. Vård sker dock på den dömdes villkor. Ser du inte meningen med vård samtycker du inte. Det beror också på kvalitén i vården. Om den är ändamålsenlig till klientgruppen. Det ser inte bra ut alls idag. Hade jag haft så usla resultat i mitt arbete hade avdelningen lagts ner och vi alla fått sparken.
Flera av barnen i gänget har varit i vård innan och sedan åter dömda till vård. Ett nytt försök att få resultat med samma medel.
Det går knappt att spruta in snällhet och förstånd genom ett pappersbeslut. Tiden räcker inte heller till någon förändring. De tre – fyra år max man är dömd för mord till skall ersätta uteblivna skolbetyg, kanske medicinska/psykiska problem (unga är svårt att diagnostisera just för att de inte är vuxna), total empatilöshet, girighet och för stort ego, grupptillhörighet och kanske utebliven fostran och det jag kallar bristande förståelse till livets normala villkor. Alla de dömda är inte supersmarta. Det försvårar alltid förståelsen av framtida konsekvenser. Det kan hända att de saknar familj eller i alla fall personer som kunde stötta en förändring.
Det är att börja om från början.
De unga har få restriktioner i de hem som skall vårda. De kan fortsätta sin kriminella tillvaro per mobil och även samtycka till morduppdrag och så fritagning. Där står personalen med byxorna nere. Vi trodde de lekte kurragömma. sa någon när de som skulle vårdas smet ut över staketet.
Naivitetstävlingen har många deltagare i Sverige.
Det är också frågan om de mjuka orden. Det var stökigt i pendeln när jag åkte sist och företaget kastade in trygghetsvärdar. Hör hur det låter. Trygghets Värd. Inte ordningsvakt. En värd som om det vore en bjudning. Likaså kriminalvård. Vård alltså. Jämställt med sjukvård. Ondska och stök ska vårdas bort.
Har det fungerat någon gång? Ja, alla återfaller inte. Nog byter den kriminelle bana om straffen blir för tunga och annat liv finns i horisonten. Förr i tiden brukade vi säga Gud eller kärlek var det som ofta vände ens val av liv. Observera ordet val. Som en kille i ett motorcykelgäng sa till mig: Jag åker ut från lägenheten och får inte träffa min baby och min tjej om jag inte säljer motorcykeln, säger adjö till gänget och köper en barnvagn i stället. Nej, han var inte ens kriminell men motorcykelgängen var ju alla rädda för.
Jag uppmuntrade det, absolut. Gänget sa adjö och lämnade honom i fred. Så är det nog inte i våra nya gäng. Troligen hittas du död någonstans. Ibland är det enkelt. Men de med enklare lösningar är för äldre, 35+ så där, inte 16 år gamla med sitt första mord på sitt icke närvarande samvete.
Någonting mellan 0 och 16 år har gått totalt fel. Då krävs det nya år, kanske till och med 16 år. Nu menar jag inte inlåsning så länge utan olika faser i behandling. Beror också på brottet. Jag tror det handlar om två saker, i den så kallade behandlingen alltså. Först inlåsning utan möjlighet att göra brott och ha kontakt med sina kriminella kamrater. Vi måste skydda den brottslige likaså som oss. Det andra är tid. Tid att sluta skolan, få ett arbete, bli vuxen helt enkelt. Hitta andra bättre sätt att leva. Inga tre år i något SiS hem utan en långsiktig behandling inom Kriminalvården med utskrivning till det vanliga trista livet, kanske med fotboja den första tiden ute i frihet likaså under eventuell permission. Gärna en uppriktig ånger och ursäkt till de drabbade.
Det kommer inte att hända. Nej, så kan vi inte ha det. Arma barn.
Jag tror att en stor del av dessa unga kriminella har problem vi inte riktigt är hemma med. Trycket från andra, de som agerar lik arbetsgivare i kriminalitet, är vi inte vana vid i Sverige. Förr var oftast individer kriminella. Idag är det som att höra till en uthyrningsfirma.
Kriminalitet är ren Babels torn. Gränser är inhumant. Världen är öppen för allt.
PS. Eftersom jag har haft klienter/patienter djupt i skiten som ingen rådde på men allt förändrades till det vi kallar det normala – ungefär – tror jag att alla kan välja ett bättre liv. Problemet är att bättre liv är så annorlunda idag än det var nära 20 år sedan för mina klienter och patienter.
Jag hade svårt att välja bilder men döda träd är väl ok. Överst skog efter regn nära Kvikkjokk, nederst några fallna träd i skogen nära mig.
Livstids fängelse är inte tidsbestämt, den dömde vet därför inte hur länge han eller hon kommer att sitta i fängelse. Senare kan det bli tidsbestämt. En livstidsdömd, som har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet kan ansöka om att livstidsstraffet skall omvandlas till ett tidsbestämt fängelsestraff. Det innebär i praktiken l att den dömde oftast avtjänar 16 år eftersom straffet genomsnittligt tidsbestäms till 25 år och den dömde sedan blir villkorligt frigiven efter två tredjedelar.
Just nu är Stockholmstrakten som vackrast, enligt mig. Då menar jag naturen, parkerna, de fina höstfärgerna. I en Värld som fylls av krig, oro och lidande för människor, är naturen en helande faktor. Vi har nu följt kriget i Ukraina i 608 dagar (24/10). Kriget Israel – Gaza har bara börjat. Det mullrar lite överallt. I Sverige pågår också ett slags krig. Flera hus har sprängts på Stockholmsområdet och ibland hittar Polisen mördade ungdomar i skogen.
Kanske skogen är ingen bra plats längre att stressa av i?
Det stora geniet Stephen William Hawking, (född 8 januari 1942 i Oxford, död 14 mars 2018 i Cambridge) sa att människan bör leta efter någon annan planet att leva på. Om så där trehundra år är denna planet totalt obeboelig. Han menade inte det omhuldade klimatet. Han menade det vi gör för vår planet. Det finns drömmar om att bosätta några på Mars, inte så vänlig planet. Idag är krig igen den stora orsaken till förstörelse av vår livsmiljö. Men EU har pratat om korkar till förpackningar. Ni har väl märkt de nya korkarna? De du måste rycka loss för att lämna i återvinning. Ja, jag var spydig.
Varje bomb som detonerar i Ukraina eller annanstans har raserat all min återvinning under hela livet fler gånger om. Jag lyckades tjata glas- och pappersåtervinning till orten på den tiden Kommunerna byggde sopberg. Så, varför skriver jag ”vår vackra värld”? Bör vi inte skynda oss att se det vackra i Världen när det än existerar? De fina höstfärgerna. Någon konstutställning. Historiska lämningar. Promenad vid gamla hus, inte dagens usla lådor.
Det kanske inte finns vackra gamla hus mer nära dig? I min gamla hemstad beordrade politikerna raserande av arbetarkvarter för nya höghus skulle byggas. Grävskopearmen kom. Men en av förarna sa: inte mejar jag ner dessa hus, min farmor bodde här. Andra kände också någon och de vägrade riva kvarteren. Politikerna böjde sig. De sparade ett kvarter, rustade upp och gjorde ett arbetarmuseum av platsen. Husen finns kvar. Ibland kan folkligt förstånd vända politikernas iver att lämna inget av det gamla efter sig. Jag säger bara ett ord: Klarakvarteren.
Vad lämnar politikerna efter sig idag? Klankrig. Bostadslösa pensionärer. Dyra matpriser. Usla skolor. Köer till sjukvård. Och så mycket narkotika att det nu mera räknas in i BNP. Bidragsberoende. OK, det finns väl bra saker också. Men är det inte folkets fel också? Röstade du för det? Röstade du med din plånbok som de flesta gör? Tror du inte på mig? Studera hur röstningen ser ut i din kommuns olika bostadsområden. Mina tre ”utsatta områden” lyser rött. Villaområdena blått. Men de gula prickarna finns nu mera överallt. Oavsett hur du röstade har du ingen makt i stort, bara i smått om du inte är riktigt rik.
Jag är en pessimist och pessimister får ofta rätt. Jag tror att den halvt kaotiska situationen i Sverige kvarstår länge. Det kan till och med bli värre när maffian tränger sig in i landets ekonomi, våra skattepengar. Vi är på väg mot tipping point. Krig i Världen kommer och går. Klimatet tror jag inte vi rår på. Den varierar naturligt. Grönland var länge sedan tropisk paradis och det var långt innan vi hade satt våra fötter och bilar på den. På marknivån finns mycket att förbättra, miljön i Världen lutar mot en katastrof på flera ställen.
Naturen hittar alltid en utväg. Vi människor är dåliga på förändringar och förstånd.
Skogen är som en tavla nu. Det sägs att bara tio minuter i naturen sänker stresshormonerna.
Jag har vissa små ska jag säga ritualer efter en avslutad vandring, de längre sådana. Det är att inte packa upp genast utan låta ryggsäcken stå kvar ett tag som påminnelse i hallen. Sopor ska förstås ut. Jag köper något jag gillar till middag, kanske bara pizza. Tar ett bad och ett glas vin eller skumpa. Sitter sedan vid datorn och laddar in bilderna som togs under vandringen. Jag upplever vandringen på nytt. Jag gillar tältliv men det är skönt att sova i en säng mellan rena lakan. Jag städar alltid innan jag åker i väg.
Den 22 oktoberår 2018 (precis fem år sedan, vart tar tiden vägen?) flög jag hem från Seattle efter min långa vandring på PCT. Då möttes jag av min son på flygplatsen och han hade med sig vissa nödvändiga matvaror: jordgubbar och choklad. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar. Det finns inget tillfälle och ingen middag då jordgubbar inte passar på något sätt. Sedan var det middag i hans lilla hus med dottern och hennes make, hund att inte förglömma, närvarande. (Där finns också en förändring, två nya personer finns nu i vår familj.) Jag sov efteråt i tretton timmar, hade helt vänt på dygnet. Sonen fick väcka mig vid tolv. För mig var det natt, klockan tre. Väl hemma gjorde jag som vanligt. Dock hade jag ingen ryggsäck kvar utan en nyinköpt bag. Ryggsäcken hade fått gå till soptunnan, den var så utsliten.
Med livet och dess längd uppstår olika vanor, ritualer. Vi gör saker och ting på samma sätt. Det kan vara oväsentliga små saker som mina vandringsavslutningar. De kan tyvärr vara olyckliga icke givande seder som borde ha kastats i soptunnan helt förbrukade. Varför spara saker och beteende som inte ger vare sig glädje eller nytta? Det kan vara saker, det vi har i förrådet eller hemma i ett hörn och planerar att kasta en dag. Som den illa fungerande lampan jag nästan hatade och till sist lyckades slänga i återvinning. Eller förhållanden som inte längre ger någonting åt någon av parter. Visst har jag haft sådana med. Varför umgås med människor som bara bringar elände, aldrig stöd? Varför acceptera en arbetsplats som är en katastrof, där man mår illa dagligen? Varför vara gift när det inte finns en gnutta kärlek och respekt kvar?
Varför lär jag mig inte att hantera livet smartare! Kan trösta er som undrar att med tiden ger livet bättre svar. Sakteligen lär vi oss.
Livet är fullt med frågor och upprepningar. Många av oss har samlat både materiell och mental skit under årens gång, inte bara goda saker. Låt inte det förflutna hindra dig att vara lycklig nu. Städa upp i ditt liv, inte bara i ditt hem. Gör inte om det som inte fungerar men ös på mer av det som bringar nytta och glädje. Så lätt att säga, men svårt att göra. Det rådet skulle nog passa för vår arma Regering.
Nu kom jag lång från ryggsäcken i hallen. Men se det som en liten symbol för en glad ritual. Någonting bra har avklarats. Sedan packas allt upp, tas hand om och används igen – förhoppningsvis.
Har du några roliga goda ritualer som du upprepar?
TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll. Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.
Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.
Nammasj vid Rapadalen
Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred? Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.
Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst. Inte så djupt men med hala stenar och kallt.
Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång under alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.
Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.
Norsk bro.
Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här
Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.
Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!
Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.
Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-enkelt vad men över knän nära Mather pass.
Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning men utan rum vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade. Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen. Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.
Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.
Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag tio dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box. Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken. Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du? En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.
Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.
Led mellan Hukejaure och Kungsleden.
Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även ledbitar där du kan åka med din rullstol. Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.
Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.
Jag satt i tåget hem från Kinnekulle och tog en titt på vad som hade hänt under de senaste 6 dagarna utan Internet. Ja, Internet fanns men under en vandring brukar jag strunta i Världen, bara vara nöjd med naturen. Israel – Palestinakonflikt hade exploderat med många döda, mördade rent av bestialiskt. Det slutar aldrig, resterna av andra världskriget menar jag.
Men vandringen på Kinnekulle var vacker, enkel, magisk på sina ställen. Jag var så oerhört tacksam över livet och dess ljuspunkter just då.
Kinnekulle är ett så kallat platåberg som ligger i Vänerns sydöstra strand i Götene kommun, Kinnekulleleden är 48 kilometer och lättvandrat, bara ett par tröga uppgångar. Lämplig för tre dagars vandring. Det finns några vindskydd och möjlighet att få vatten, dock kan kranar vara stängda på senhösten, likaså är mat – och övernattningsställen bara öppna i sommarsäsong. Ingenting var öppet nu i början av oktober. Kan ha missat något. Tältning är förbjudet på få områden och vållar inga problem.
Munkängarna
Det tog mig två dagar att gå runt men sedan gick jag tillbaka och tog om vissa bitar och vandrade sakta runt stenbrottet. Sista morgonen gick jag på Munkängarnas lövskog, igen. In i skogen.
Leden är bra märkt och endast i någon korsning såg jag inte markeringen genast. Ingen risk att gå vilse. Delvis går leden ihop med Biosfärleden och ibland finns blåmärkta korta leder att avvika med. Ett av de går runt stenbrottet i Hällekis, ett måste. Naturen och stenbrotten är fantastiska. Lövskogar med alla sorter av träd. Stenbrotten efter kalkbrytning är lite av Grand Canyon i miniatyr. De påminner om det hårda arbetet förfäderna gjort, det som byggde Sverige. Utanför leden finns de små byarna, kyrkor och en del lämningar samt ett vattenfall att besöka.
Gröna skogen
All service var stängt nu men på sommaren finns utsiktstorn, några restauranger och möjlighet till övernattning samt en camping. Ibland ihop med vandringsleden ibland förbi längs annan väg går en cykelled.
Platåberget Kinnekulle har 18 naturreservat och lämningar från förra tiders kalkbrytning. Huvudorten Hällekis har ca 626 innevånare (2022). Det finns en Coop butik. En pizzeria som är öppen 5 dagar i veckan. Låg- och mellanstadieskola. Största arbetsgivaren utöver Kommunen är Paroc som tillverkar mineralull. Tågstation. Som tidigare sagt var dock tåg inställda.
Så klart besökte jag Hällekis mataffär och åt på pizzerian. Stöd alltid det lokala i små orter.
Lasses grotta
Det är många elstängsel på grund av djurhållning. Dock finns ut – och ingångar som fungerar. Många kor. Det var inte riktigt trevligt att hamna i samma hage med en tjur. Kanske undantag nu när säsongen var över? Det är levande landsbygd. Trampa inte överallt. Akta dig också för koskit. En del väg att gå men oftast lite trafik. Inga problem. Tåget hördes på natten. Antagligen varutransporter för persontåg var ju inställda. Men detta är bara petitesser. Har du vägarna åt det hållet ge dig tid att gå Kinnekulleleden, en av de små pärlorna i svensk natur och i svensk arbetarhistoria.
Från min tältplats såg jag solen gå ner över stenbrottet. Det fanns också en liten sjö och hoppfulla fiskare.
PS.1882 till stängningen 1978 togs 25 miljoner ton kalksten ur berget och skapade det stenbrott vi ser idag. https://kinnekullehembygd.se/cementa-hallekis-2/
PS2 Stenbostaden, grottan, bodde Lasse och Inga Eriksson under mycket enkla former i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Halla naturskyddsområde.
https://kinnekullehembygd.se/
Inte riktigt höstkänsla än men några lysande träd och fallna löv.
Västtrafiks tåg från Lidköping till Hallsberg var inställt. Jag stod på perrongen i Hällekis och såg på infotavlan. Inställt. Ingen ersättningsbuss. Inställt… Alla tåg var inställda. Inga ersättningsbussar åt rätt håll. Ingen taxi på orten. Oavsett resesätt, missade jag tåget från Hallsberg till Stockholm.
Skulle jag slå tält och vänta till nästa dag? Det kändes osäkert. På stationen stod en kvinna. Hon hade försökt åka även dagen före men alla tåg var inställda. Inga lokalbussar, ingen ersättningstrafik. Hon vände hem. Nej, jag ville åka hem, vandringen var avslutad. Det var ingen idé att chansa på nästa dag.
Hällekis var ingen bra plats att bli strandsatt i. Allt var som i dvala. Turismen var förbi. Det fanns en pizzeria öppet fem dagar i veckan, en Coop affär. Inget fik där man kunde sitta med en kaffe och leta efter resealternativ i mobilen. Det blåste hårt, pustar som kom och nästan välte en omkull.
En till kvinna kom till stationen och tillsammans försökte vi ringa och söka alternativ. Ingen nytta alls. Service är något som inte finns när du står på en tågstation som har stängts och förvandlats till en lika stängd turist affär. Någon i telefon råder en att ta taxi och begära ersättning. Fanns ingen taxi. Mitt bekymmer.
Nej, det finns knappt service någonstans. Det heter app nu mera.
Till sist förbarmade sig en förbi åkande buss över oss två. Busschauffören gav oss plats utan biljett.
Nu åkte vi åt andra hållet. Jag fick se det som sightseeing. Kinnekulleområdet är vackert. Jag har ingen som helst koll över Sverige på den landsändan. Göteborg har jag besökt några gånger men resten är obekant mark. Herrljunga? Där finns tågförbindelse till Stockholm och det var bussens slutstation.
Detta med tåg är oberäkneligt. Västtåg, ibland kallad Kinnekulletåget, från Hallsberg var även inställd när jag åkte till Kinnekulle sex dagar tidigare för min vandring på Kinnekulleleden. (Om det i senare inlägg.) En buss ersatt då men åkte inte till tågstationen jag skulle till utan dumpade av mig på vägen. Det är en bit att gå, sa chauffören, någon kilometer. Där stod jag och undrande åt vilket håll vore klokast att gå för att snabbast ansluta mig till Kinnekulleleden. Det visste han inte. Jag började gå mot Hällekis och fann leden.
Det sägs att Västtågs linje är den vackraste i Sverige. Kan inte säga något om det eftersom tågen var inställda in och ut.
Jag blev kvar som ensam passagerare i bussen efter Lidköping. Chauffören och jag började prata om livet. Han bodde ute på landet. Den samhörighet som inte så länge sedan fanns på landsbygden höll på att försvinna. De nya som flyttade in sa knappt hej. Det var ingen gemenskap som förr.
Kanske behöver vi ingen gemenskap mellan människor? Det ordnar Internet och mobilen för oss. Men om katastrofer händer vill vi att någon levande person ger oss en stund av tillhörighet.
Kan hända att bristen på samhörighet, inget vi, är det mest allvarsamma problemet i Sverige? Hör du inte till varför bry dig då?
Gängen tar över, de har ”gemenskap”. Maffian tränger sig i skattefinansierade verksamheter. Rena mafiosons. Vi arbetar för att bekosta Samhällets utgifter men fusket stjäl välståndet. Vi sitter i våra hem bakom lås undrande över vad som kan hända härnäst.
Det är en obehaglig utveckling.
Herrljunga tågstation. Vi skiljes åt med några uppmuntrande ord. Ta vara på ditt liv. Jag började söka efter en ny biljett hem. Förstår mig inte på SJ s biljettsystem. Tåget som skulle gå snart mot Hallsberg – Stockholm kostade 1075 kr. Sista minuten! Läste jag fel? Men köpte jag en biljett bara till Hallsberg och sedan en ny till Stockholm kom jag billigt undan.
Jag tänkte att ingen kan ju bo utan bil på glesbygden. Noll kollektivtrafik som man kan lita på.
Vi i Stockholm gnäller när Pendeln är försenad eller någon avgång inställt. Så var det nu med. I tidtabellen fanns många inställda avgångar. Jag ville inte bli stående någonstans mer. Nu räknade jag minuter. Om jag kliver av stationen före och tar bussen dit till den hållplatsen och Pendeln där så kommer jag hem utan att behöva gå i mörkret fyra kilometer från tåget eftersom Pendeln då är inställd. Det vill ingen idag. Gå ute på natten alltså.
Att resa är inte bara nöje. Varje gång de senaste åren då jag har försökt mig på en tågresa var tåget försenad, inställd eller ledd på en annan väg så man fick krångla sig med olika färdmedel dit. En gång hade banvallen brustit och en annan gång välte malmtåget. Trasigt lok, trasiga toaletter och förseningar på 8 timmar hör också till de upplevelser man kan ha på en tågresa.
Väl hemma fyra timmar efter planerad tid tappade jag upp ett bad, behövligt efter en vandring. Jag tänkte på hur är det att resa för folk som har tider att passa? Barn som väntar, arbete eller bara hemkomst efter en bortovaro? Inte märkligt att folk håller fast i sina bilar.
Som pensionär har man oftast tid. Även för tågresor.
Bilder, mitten Munkängarna Kinnekulle. Nederst Hällekis några meter från tågstation.
Nu försöker Regeringen satsa för att stävja våldet. Olika förslag och nya grupperingar samt militär skall minska och hindra terrorism. För visst är det terror när hus sprängs och unga hittas skjutna i skogen?
Det blir svårt för situationen har utvecklats under flera år men ingen vågade vara så modig att de krävde radikala metoder. Åtgärder blir bara plåster på det hela. Det som har utvecklats under flera år och blivit ett system med tusentals utförare försvinner inte så enkelt. Vi har varit så förstående. Sociala omständigheter. Skyll på någon annan.
De säljs inte bara narkotika. Maffian tar över skattebetalda verksamheter som Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Hur ska jag veta vem som styr en VC och vem som tar pengarna? Måste vi göra en avancerad koll innan vi besöker ett Vårdcentral? Känns som om vi är på väg mot ett maffiasystem där ungar skolas in. Italien, sa någon. Mexiko kanske.
Polisen vet vilka hör till de kriminella gängen. Varför är de inte bakom lås eller ut ur landet ifall de är utländska aktörer. Jag vet, lagar.
Så unga som 8 – 12 åringar hänger vid gängen färdiga att uträtta något. Varför går de inte till scouterna? Musikskolan? Spelar Monopol med kompisarna? Läser läxor? Tror de att den rika Världen på Internet blir deras när de följer order från de kriminella? De som har dyra kläder, guldkedjor, senaste mobilen och en fin bil. De avundsvärda. Är en del nutida barn så enkla i tankeförmågan? Är de utan moral, annat än det som heter pengar? Jag ska också ha är som ett mantra.
Livet är ett TV spel. Ingen dör på riktigt.
Hur tänker föräldrarna till gängbarnen? Kanske borde vi samla den inre kretsen kring ett barn: föräldrar, mor/farföräldrar, syskon, kusiner, andra viktiga närstående och ställa frågan: Hur lät ni situationen gå så långt att ett av era barn sitter inne för mord? Ligger död i diket? Var det ingen som kunde göra något före? Lite AA approach. Och med tvång, polishämtning om inte alla kommer. Polis leder förstås. De närstående är inte Socialtjänstens personal. Inte fritidshem. Inte skolan. Inte Polisen. Men ibland även de religiösa ledarna. För, jag tror inte att alla var totalt okunniga om vad släktens ungdomar höll på med. Det finns säkert vuxna som borde skämmas.
Det finns vuxna som försöker. Frågan är vad man kan göra utan att ungjäveln omhändertas till någon trevligare familj som låter honom prova sina vingar. Ett av de fallen slutade död i skogen.
Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete Uppsala universitet, är starkt kritisk mot utbildningen av socialarbetare i Sverige. Han anser att brister i utbildningen är en viktig förklaring till att barn hamnar i grov kriminalitet.
– Socialtjänsten har inte kompetens, sa han till SVT:s Aktuellt i november förra året. Social myndighet ska gå in och jobba med de här familjerna med en kompetens som inte är tillräcklig på långa vägar. Socialarbetare läser ingenting om kriminologi i sin utbildning. De läser för lite juridik. Utbildningarna innehåller ingen kulturkompetens, sade han till SVT:s Aktuellt i november förra året.
Jag håller helt med utbildningens brister för Socialtjänsten är inte kriminalvården. Inte heller har socialsekreterare utbildning i mellanösterklaner. Inte sedvänjor i andra kulturer. Inte språk heller. De pratar oftast svenska. Det känns som att sparka på den som redan ligger.
Samarbete pratas det också om. Alla skyller på sekretess i stället att göra något.
Nu är det länge sedan jag gick min utbildning. Nej, inte heller då utbildades socialsekreterare att handskas med kriminella. Det var nog inte meningen med Socialtjänst heller. De kriminella hörde till Kriminalvården. Dock samarbetade jag med dem. En dag i veckan satt skyddskonsulenten på Socialbyrån under vår chef. Sekretess löstes så. Jag besökte med honom alla som skulle friges från fängelse för planering. Arbete, boende, en veckas matpeng och tid på byrån samma dag som bussen kom från anstalten. Det märkliga var att alla kom på det besöket. Pengar talar förståeligt språk. Men ibland var det som att prata med en sten. Att se konsekvenser av sitt handlande kräver viss intelligens. Idag skulle det inte fungera. Det krävs hundratusen innan en kriminell anser det vara värt att samarbeta med Socialtjänsten vid utskrivning från något SiS hem där de unga skurkarna vårdas.
De kriminella som huserar nu är av annan typ än under min tid. Inte helt. Det sista året som socialsekreterare i slutet -80 talet var de kriminella ungdomarna nästan bara barn till invandrare. Jag gjorde utredningar för Kriminalvården som extraknäck. Jag larmade, föreslog åtgärder för deras föräldrar. Men ingen lyssnade eller var orolig. Enskilda fall. Biståndshandläggaren för invandrare sa att det är så synd om dem. Inte kan vi kräva något av dem… Nej, inte kunde vi kräva något då. Nu sitter vi här mitt i ett krig med sprängda hus och tre döda inom 12 timmar. Vi slår snart Mexiko. En av de döda hade inget med klankrig att göra. Inte heller den blinde mannen som sköts några dagar sedan. Skjuta en blind gammal man. Vilken moral.
Inte reagerade många på -80 talet på de elaka pojkarna och föräldrarna som ville hålla sina flickor från den syndiga svenska gymnasieskolan. Efter flera unga dömda kontaktade jag den religiöse ledaren. Han ryckte faktiskt in. Redan då fanns en del av arbetslösa fäderna i ett kafé med sina vänner och kvinnorna hemma, kanske i städjobb eller hemtjänst. De fäderna var inte goda exempel om arbetslinjen. (Lär dig själv arabiska så fattar du hur svårt det är att lära sig svenska, speciellt om man är nästan analfabet.)
Den religiöse ledaren samlade in pojkarna som var i riskzonen/dömda och gjorde en resa med dem till hemlandet. Det flesta var från ett visst område. Han visade dem de förfallna husen, jordbruket som var nu nedlagt och livet föräldrarna hade haft. Varför hade de emigrerat till Sverige? För att ge barnen bättre liv. Det var effektivt. Då. Tänka sig, så otroligt. Av den gruppen kom ingen till byrån eller kriminalvården, de närmaste åren i alla fall. Jag följe dem i några år, sedan fick jag ett drömjobb i den Kungliga Huvudstaden och hade tårfyllt avsked från socialtjänsten.
En sak till som säkert var fördelaktigt. Min arbetskamrat och jag fikade ute på arbetstid då och då. Vi hade valt ett fik där flera av missbrukarna och annat ”löst folk” brukade ta en kopp kaffe. En och annan av de småkriminella grabbarna hängde också där vid flipperspelet. Det hände att vi gav en tid på byrån. Sedan tog vi en runda på vårt område. Hur var det med bensinmacken, hade de problem med missbrukarna? De bekräftade att T sprit såldes och de unga ville köpa cigaretter och vi tyckte synd om bensinmackens problem. Kan de placera spriten osynligt bakom lås? Skylla på oss för cigaretterna? Ja det var en bra idé. Eller mina promenader med överläkaren från psykiatrin då vi besökte de som skulle kunna behöva mer stöd. En gång i månaden tog vi en runda. För mycket kaffe blev det men det hindrade framtida trubbel. Sekretess? Han ringde innan och frågade om jag kunde hänga med.
På den tiden hade vi koll på läget, var kända på området och det hände att folk tog kontakt spontant ute och även vinkade till oss. Det var enklare att göra bra arbete. Det var andra halvan av -80 talet i en mellanstor stad.
Det var en annan tid. En tid i brytpunkten för svensk socialvård. En ny lag med rättigheter hade nyss tillkommit. Vi lutade mot lagen och var stolta över att Socialtjänsten hade tappat fattigvård stämpeln och fanns för alla behövande. Snart blev det annat men jag är glad över att ha fått arbeta under så goda förhållanden. Nej, någon vidareutbildning bjöd Kommunen inte och än var det obehövligt. Betalade själv en kurs om handikapp och utvecklingsstörning – som det hette då. Men jag hade också lite mer, fil kand i statskunskap, nationalekonomi, historia och sociologi och forskarutbildning. Och jag var ensamstående med tre barn, det var en merit sa chefen när jag anställdes.
Läget i Sverige är bedrövligt idag, speciellt med de unga förövarna. Kanske är det brister i vissa barns fostran? Kultur som inte är anpassbar till Sveriges sätt att leva? Ovilja för förändring, det som kallas integration? Livet som de unga hämtar på Internet i stället skolan? Pengar som öppnar shoppingrundor av märkesvaror i de fina affärerna? Språket?
Men det går bättre att skylla på Socialtjänstens brister och de socialsekreterare som arbetar lik Samhällets städgummor med skyldighet att rätta till allt som går fel från ekonomi till kulturkrockar och kriminella pojkar som leker Internetspel med vapen i handen ute i verkligheten.
PS. Idag ber Regeringen militären om hjälp mot våldet. S har också föreslagit det, vilka andra är med vet jag inte just nu. Militären anser sig inte ha resurser eller vill hjälpa till, beror på vem man frågar.
Nyheten var snabbt ute i Världen. Att militär går ut och agerar på fredstid brukar ske bara i parader eller i skurkländer.
Vart leder detta är en så kallad bra fråga. Nog är den svenska modellen sönderslaget.
Hösten är den bästa årstiden för mig. Först får vi en färgexplosion när naturen ändrar färg. Bladen blir röda och gula, växterna på marken har sin färg förändring. Naturen blir stilla, löven faller, kvällarna blir mörka. Det är rofyllt.
Solljuset blir mindre intensivt under hösten. Då avstannar fotosyntesen och klorofyll bryts ner och försvinner ur löven. Färgskiftningarna i bladen beror på att det gröna pigmentet klorofyll bryts ner snabbare än de gula karotenoidpigmenten, och att nya röd pigment bildas hos vissa träd. Klorofyllen lagras dock eftersom de innehåller de biologiskt grundämnena: kväve och magnesium som behövs igen på våren. Den som spar… Alltså de fina höstfärgerna har funnits gömda under det gröna. Varför just då, frågar forskarna. Hur vet träden och bladen att det är dags? Men exakt tidpunkt kan inte forskningen ge – än. Hur mycket påverkar kylan? Hur mycket ljuset? Forskning pågår om bladens höstförvandling.
Hösten är vacker. Naturen kan se ut som en målning när det mildare höstljuset faller på.
Varje årstid har fördelar. En heter sommar och värme. Kanske kommer vi alla att längta till sommaren när vinterns elräkningar kommer. Elektricitet och värmen i elementen blir åter en lyxprodukt. För, på den fronten har ingenting hänt än. Som alltid, det är eftertanken före som är politikernas bristvara.
Dags för en höstvandring – snart. Att vandra på hösten har sina fördelar. Sällsynt tystnad. Inget trängsel. Bara jag och naturen. Men dagarna blir kortare när solen försvinner tidigare. Dagens vandring blir så också färre kilometer. Höstvandringar är inte till att göra rekord utan gå ner i varv. Även när ingenting stressar en.
Bilder: Överst höst i Padjelanta, nederst Blomberstorp, Sörmlandsled etapp 37:2.
Staffan de Mistura har gett ut en bok tillsammans med utrikesreporter Erik Ohlsson om sina år i FN tjänst: ”Armbrytning med ondskan”. Boken beskriver de Misturas arbete som FN medlare, krishanterare och sändebud i en orolig värld under 40 år.
De Mistura berättar när och hur hans livs bana startade. Hur han gjorde sina val och varför. Det är intressant, speciellt idag, hur unga människor väljer vad de ska använda sitt liv till. (Det klagas ju så om arma barn i Sverige som måste bli knarklangare och mördare på grund av brist i förebyggande åtgärder.) Han väljer att stå på de godas sida vid åsynen av en död pojke i Nicosia. Han är då 19 år och oavlönad sommarpraktikant för FN s livsmedelsprogram. Idag är han 76 och fortfarande i FN tjänst.
Man kan säga att han har uppoffrat sig för FN och Världen. Hans äktenskap går i krasch. Han är ju aldrig hemma. Han har också svårt att säga nej. När han slår sig till ro en stund ringer telefonen och FN s generalsekreterare – vem den nu är då – har problem som bara de Mistura kan lösa, då åker han och försöker lösa det. När allt går fel och problem är olösbart hittar Staffan de Mistura ett smart sätt. Han tänker utanför den berömda boxen. Han hittar en lösning i ett hopplöst läge där liv står i spel. Även hans egen.
De Mistura har en otrolig förmåga att se vart vinden blåser. Han pejlar in motståndarens styrka och svaghet, behov och förlust, utnyttjar det utan att förnedra. Han har alltid de som drabbas i sikte men lösningar skall ge vinst för alla inblandade och förebygga mera kaos. Hans utväg blir alltid närapå spektakulära, udda i alla fall.
Han ser en möjlighet där andra ser ingenting, högst trubbel.
De Mistura är massivt utbildad, han kvackar inte. Kunskap om hur länder och organisationer fungerar, hur både skurkar och politiker tänker, är hans styrka, det som många i styrande ställning i Världen saknar. De har inte teorin och kunskapen bakom och så misslyckas de i praktiken. Han talar också sju språk, en rejäl fördel.
Det blir lite av en lärobok när han beskriver teknikerna han använt vid varje kris. Han skryter inte. Han går genom vad hände, hur och varför löstes problemet, eller inte helt. Det är så intressant. (Jag kände pyttelitet igen mig eftersom jag har löst vissa enklare problem mellan olika myndigheter.)
Tiden rör sig framåt från 1970 i Sudan där det härjar gerillakrig och hungersnöd. Ja, 1970. Han är där igen senare. Ungefär samma läge, trots att landet delades för att hindra krig mellan muslimer och kristna och alla de som bara härjar utan vett.
Sedan Vietnam, Afghanistan, Syrien, Tchad, Somalia, Rwanda, Iran, Kosovo, Nepal… I de flesta oroshärdarna i Mellanöstern, norra Afrika och det område som förr var Jugoslavien möter vi i boken. Vi som är lite äldre och minns, om ibland diffust, får nu en insiders syn på de katastrofer vissa människor i sin maktgirighet och deras anhängare har orsakat. Jag måste säga att jag hade missat några av de beskrivna. Kan det bero på att SVT nyheterna – som jag än såg då – inte sa något? Inte tidningarna heller.
Den sista beskrivna insatsen är Syrien där de Mistura är FN s sändebud i toppmötet i Sotji. Han får till stånd ett avtal som skulle kunna leda till konstitutionellt arbete i Syrien och främja den demokratiska processen. Han ber om det från Putin som en bröllopsgåva. Ja, Putin samtycker då. I den bästa av världar… Vi vet hur det är idag. 2021 utnämndes han till FN:s särskilda sändebud i Västsahara, en ytterligare långvarig konflikt.
Världen är nedslående. Problem som är lösta är det för stunden. Nya tillkommer, hela tiden. Världen drivs av okunniga politiker, galna diktatorer, samvetslösa terrorister, pengasugande ligister, rika egoister, vapenhandel, knarkaffärer… och allt börjar igen. Somalia, Sudan, Afghanistan, Syrien…
Hur känns det att ha löst så många akuta problem i så många länder men ingen varaktig fred uppkommer? De Mistura gör många stora brandkårsutryckningar och om ett tag brinner det igen på ett nytt sätt. Men om inte stunder av lugn fanns för befolkningen i oroshärdar? Hans insatser ger hopp och utan hopp överlever inte vi. Det är som en deckare ur verkligheten. Det är en beskrivning inifrån världspolitiken på marknivå vi sällan får del av. Det är också en beskrivning över en man som gav FN allt, sin tid, sitt privatliv och främst sin otroliga förmåga att lösa en omöjlig knut. många gånger om. Ibland sätter han sitt liv i spel och som superhjälte litar han på sin ljusblåa FN uniform. Eller som försäljare, ni vet han som kunde få oss att köpa vad som helst, även konserverad okänd mat. Han är en person att beundra.
De Mistura har en fast tilltro till FN och frågar vad som kunde vara i stället? Vi andra som misstror FN ofta och ser det som en pengaslukande förening styrda av skurkstater som sätter käppar i hjulet för besluten. Vi kan inte svara på den frågan. Men nog finns det en del som kunde läggas ner och förändras.
Varför har han inte tilldelats Nobels fredspris. Obama? Eisaku Sato? Fler, som bidragit med – nära ingenting för Världen innan de fick priset i sin hand.
Staffan de Mistura är helt enkelt en av de stora personerna av vår tid.
Staffan de Mistura är fFödd 25 januari 1947 i Stockholm är son till Emilio de Mistura och Birgit Johansson. Fadern kom efter andra världskriget som flykting till Sverige. När Staffan var fyra år flyttade familjen till Italien där han gick i skola till gymnasiet följt av universitetsstudier inom statsvetenskap mm. Har arbetat mest i FN som konfliktlösare, speciellt sändebud i 19 länder och inom FNs livsmedelsprogram.
Vi är nog en bunt alkoholister. Kanske du med? En gång i året brukar min närmaste familj ha en grillfest. Det är en födelsedag. Vi börjar tidigt på eftermiddagen med champagne, kaffe och tårta. När natten faller på avslutas festandet med en whisky. Bäst jag inte skriver vad som händer mellan början och slut för då kommer väl akut hjälp från Socialstyrelsen.
Trots att vi nu har nått Socialstyrelsens mått för alkoholism verkar ingen vara packad. Sedan sover vi över och åker hem nästa dag efter sen frukost och tidig kaffe. Jag går gärna hem genom skogen, det är ca 25 kilometer. Eftersom vi nu ligger i riskzonen – fyra eller till och med fler glas en gång i månaden – bör vi hålla mun vid eventuellt sjukhusbesök. Annas får vi väl remiss till alkoholmottagningen. Den enda gången jag har behövt sjukvård de senaste 15 åren var borrelia. Ska doktorn vid nästa tillfälle även utreda mina alkoholvanor innan han skriver ut antibiotika? (Fästingar älskar mig så det kommer att hända igen.)
Nej, vi svenskar dricker inte mer än folk i EU men de som missbrukar har förstås ett hälsomässigt och mentalt problem som även drabbar omgivningen. Efter ett långt arbetsliv på missbruksmottagning vet jag en del om hur folk hamnade där. Inte var det fyra glas i månaden utan mer och mer komplicerade orsaker. Ofta gick alkoholism i släkten. Jag har hört många familjehistorier. Det vanliga mönstret: några som söp, en och annan hade psykiska problem och några som var så duktiga och ofta i arbete inom vården. Har mött patienter från släkter där hälften har dött av alkoholrelaterade skador.
Det är tillräckligt svårt att få hjälp för de behövande för att vården ska ta sig an festdrickare som inte har konsekvenser av sina 4 glas en gång i månaden. Att syssla med pekpinnar är inget som blir populärt. Kanske borde Socialstyrelsen gripa sig an narkotikamarknaden som skördar offer, både de som knarkar och de som dör med en kula i skallen.
I Sverige dricker vi i snitt 8,7 liter ren alkohol per år och invånare över ålder femton år. Låter som rejäla fyllor. Dela det med antalet dagar i året, så… Men det är mindre än genomsnittet för både EU och Europa i stort. Alla dricker förstås inte så mycket utan alkoholister, ca 4 % av befolkningen, står för mer. Ca 10% dricker inte alls. Under de senaste tio åren har den totala alkoholkonsumtionen i Sverige minskat med 8 % trots att befolkningen har ökat. Bland skolungdomar har den halverats under 2000-talet. (Från CAN) Kan det bero delvis på den förändrade befolkningen i Sverige? Narkotika har ökat i stället, misstänker jag. Hur ska de annars vara rent av krig på den marknaden i Sverige?
Jag undrar, vilka vetenskapliga bevis finns bakom påståendet att fyra glas vid ett tillfälle i månaden ger risk för alkoholism och alkoholskador?
Information är aldrig fel men storebrorsfasoner slår bara tillbaka. Man blir inte trovärdig.
Jag hade ett ganska rakt sätt vid mina föreläsningar. Jag utbildade en massa folk från svenska barnsköterskeelever till ryska digniteter. En grupp var finska barnmorskor. Varje avgångsklass besökte det stora sjukhuset och fick en föreläsning om alkohol, graviditet och småbarnsfamiljer i riskzonen. Besökare kom med Finlandsbåten. Ja, det festas där. Jag bad dem att tänka på vilka som hade haft roligast och vilka hade slocknat/slutat dricka först. De som kunde dricka mest men ändå hålla sig på benen på dansgolvet till sena natten bör inte dricka. De har en risk. De som slocknade först blir inte alkoholister. De kan inte dricka den mängd som behövs. Det blev en ögonöppnare för någon.
Nu tror jag inte att sjukvården hinner utreda ditt alkoholbruk om du besöker dem för något icke allvarligt som brutet ben efter en cykelolycka eller just borrelia. Det finns inte tid för det.
Obs. Rekommendation är till Hälso – och sjukvården för att de ska fånga oss, riskgrupperna. Nu är många av oss där enligt de nya gränserna.
Socialstyrelsen ger rekommendationer till hälso – och sjukvården om stöd till personer med ett riskbruk av alkohol, och har tagit fram gräns-värden för riskbruk. Hälso – och sjukvården bör erbjuda stöd till de som dricker 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per tillfälle en gång i månaden eller oftare. Gränserna gäller för både män och kvinnor.
Det går inte att sätta en gräns för en riskfri alkoholkonsumtion, bland annat för att risken varierar mellan individer, till exempel utifrån ålder och hälsa. Det finns dock tillfällen då alkohol bör undvikas helt, till exempel före 18 årsålder, vid graviditet och inför en operation.
Vad är skillnad med råd till sjukvården och för oss andra? Det är väl samma för alla och inte bara arbetsmaterial?
PS. Är jag lite spydig? Ja.
PS. År 2000 var vi 8 861 000 och i årsskiftet 2023 hela 10 545 300. Alltså de som är mantalsskrivna i Sverige. Det finns ju en del som inte finns i register.
Min mest minnesvärda musikupplevelse skedde på -80 talet och just i Norrköping där politikerna idag försöker krympa sådant kostsamt som klassiska konserter för bortskämd elit.
Jag fick då en klient som hade hastigt blivit blind, en näthinneavlossning som blev icke reparerbar. Jag ordnade det som behövdes, hemtjänst, färdtjänst, ledsagare för det nödvändiga som sjukhusbesök och jag satt honom i den långa kön för ledarhund. Han hade en stående plats i konserthuset. Dagarna efter var det en konsert med någon pianist, finskt underbarn, som skulle spela Rachmaninovs pianokonsert 2 och 3. Han skulle inte kunna ta sig dit. Han var ledsen. Livet hade drabbat honom hårt. Jag bestämde mig att ta med honom. Socialbyrån knorrade. Man ska inte bli så bekant med klienter. Jag sket i det.
Den andra halvan av konserten blundade jag. Jag ville dela hans upplevelse. Det var absolut magiskt. Musiken omringade en, man blev ett med det. Jag var oerhört tacksam. Sedan kom allt i gång för honom. Ledsagaren kunde lämna honom på dörren till Konserthuset och personal hjälpte honom in och ut.
Än idag är Rachmaninov en av mina favoriter. Dagens ”kaffemusik” var lämpligen pianokonsert 2 och 3 spelad av Tamás Vásáry och London Symfoniorkester, gammal spelning 1976. Det är så vackert. Gör nästan ont i kroppen att lyssna på musik som är så vackert att det rör själen, om nu själ finns. Sergej Rachmaninov (1873–1943) var en magisk kompositör. Hans musik har också använts i filmer som Doktor Zivago, Briget Jones Dagbok och Spiderman 3. Jag undrar smått, skulle Rachmaninov passa även för kommunalrådet Jarl som har starka åsikter om Norrköpings symfoniorkester och dess musik och så klart pengar och lönsamhet. Mera populärmusik, ropar hon.
Så, till kultur för bortskämda i Norrköping. Det har blåst upp en liten storm i kulturlivet. Norrköpings kommun omorganiserar kulturområdet, alltså pengarna. Kritiker menar att kulturens infrastruktur raseras. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl svarar med att kalla kulturarbetarna ”en bortskämd kulturelit”, Hur kändes det för orkestermedlemmarna undrar jag. Symfoniorkestern i Norrköping borde spela mer populär musik för att locka fler besökare och bli mer lönsam. Kommunalrådet Jarl (M) sa: – Abba är en viktig del av vår kultur och det attraherar människor. I SVT:s 30 minuter (7 sept.) utvecklar Sophia Jarl sitt resonemang och säger att ledningen bakom orkestern i Norrköping är del av en” bortskämd kulturelit” eftersom de inte vill vara med och bidra när staden nu måste spara. När de spelade Abba var det fullsatt, så…
Hm. Symfoniorkester är just främst till för att hålla uppe den klassiska musiken. Men så klart kan de spela populärmusik också eller barnkonsert med barnvisor och poppispop från Melodifestival. De gör ju alla orkestrar ibland, även Norrköping. Det finns inga problem för populärmusik att bli hörd idag även om symfoniorkester inte spelar den grenen ständigt. Men, vad är populärmusik? Säkert har Norrköpings orkester spelat musik från filmerna Die Hard 2 eller Wall Street också. (Vet du vilka var tonsättarna?) Detta är bara några exempel, de döda kompositörernas musik används flitigt i många sammanhang. Film, reklam, vigsel…och så klart konserter för bortskämd kulturelit. Men syftet och även utbildningen för orkestermedlemmarna är nog att klara av att spela klassisk, ofta väl så krävande musik i en orkester eller som solist. Några få blir världskända.
Den klassisk musikens påverkan finns överallt. Populärmusiken stjäl ofta från den. Varje ton har använts miljoner gånger. Det är en kombination av dessa som gör att vi gillar eller inte gillar musiken. Ingenting är nytt och allting är åter nyskapat. Du kan möta klassisk musik.där du minst anar det.
Att sortera upp människor beroende på musiksmak och märka vissa som bortskämda är olämpligt när det kom från en politiker i tjänst. Men det väcker också frågan: vilken kultur ska vi bevara och stödja med skattepengar? Popmusik? Bara det som bringar pengar till kommunkassan? Skall politikerna lägga sig i kulturfrågor och besluta vad är ok och vad inte och så dra in pengarna?
Den berömda gruppen Abba har vad jag kan se ingen större utbildning i musik, de är bara mycket begåvade, smarta och hittade rätt gren i musikdjungeln. Kanske kan vi då slopa även musikskolan och högre musikutbildning? Vad ska vi ha det till? De som är begåvade nog kan ändå bli världskända. Och vi kan spara pengar till någon behjärtansvärd politisk idé.
Har du haft oförglömliga musikaliska upplevelser?
PS 1 Nedläggningen av kulturförvaltningen i Norrköping väcker starka känslor både lokalt och nationellt.
Bakgrunden är att kommunen omorganiserar sig, och efter nyår drar man in den nuvarande tjänsten som kultur- och fritidschef samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter läggs under ett nytt ”superkontor”, kallat Tillväxt- och utvecklingskontoret.
Samtidigt förbereder kommunen en utförsäljning av det i dag kommunägda konserthuset, Louis De Geer-hallen, hemvist för Norrköpings symfoniorkester. Den byggdes 1994.
PS 2. Jean Sibelius Finlandia spelas i Die Hard 2 och Giuseppe Verdi Rigoletto i Wall Street.
Bild av Nicceeo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25849624
Vill du ha hans mat, frågade vårdbiträdet när jag satt som ”dödsvakt” för min sambo i ett demensboende (2018). Du får betala för maten ändå. Jag hade levt på kaffe den dagen så jag tackade. Maten var en nu torr fläskkotlett, tre hela potatisar, kanske en halv deciliter gröna ärtor och en liten klick brunt sås. Inte någonting som väckte matlust ens hos hungriga mig.
Hur kunde den maten bli bättre? Inte kotletter. De blir snart torra och är svåra att skära. Bättre med fläskfilé i tunna skivor med sås. Prisskillnad är försumbar. Potatisen som står ett tag har liksom nytt skinn, svårt att forcera. Potatismos med smör i är bättre. Hur kan de gamla kanske med skakiga händer fånga ärtorna när de rullar runt på tallriken? Ärtpuré bör det vara men gärna med några hela ärtor så man ser vad de är. Drickat helst i plastglas med lock och sugrör för de mest skakiga, inte hala glas. Nej, jag är inte matexpert men förståndet säger ju att mat bör vara lätt att äta och få fatt på tallriken.
När jag jobbade extra i ett boende började jag och en matintresserad arbetskamrat laga mat på helgerna på vår avdelning. Fisk ena dagen, kött den andra. Nybakad kaka till kaffet. Maten åts då upp till sista smulan. Vi fick hålla på i två helger, sedan var det slut. Matkostnaden var för hög. Helgens mat blev igen en knappt igenkännlig massa i lådor som skulle värmas i ugn en timme.Det är nog där det sitter. Pengar.
Det sägs att maten är god i fängelserna och de intagna får sina önskemål om speciell mat tillgodosedda. P4 Malmöhus har tittat på hur många av internerna på landets häkten och fängelser som får specialkost. Det visar sig att över hälften av de intagna äter anpassad mat. Var fjärde anger religiösa skäl och ungefär lika många uppges ha medicinska skäl.
Kanske bör fängelsematen komma till äldreboendena och den färdiglagade uppvärmda till fängelser? Som man bäddar…
Men matexperterna bör också inse att om du är gammal, dement och kanske har andra sjukdomar är matlusten väldigt liten i många fall. Nog skulle flera gamla behöva personligt anpassad mat. Lite men gott. Som dietisten sa när jag äntligen fick besök av henne för min sambos skull: mat 8 gånger om dagen men i storlek litet mellanmål. Dietisten sa även: För den svårt sjuke är maten också frågan om viljan och orken att fortsätta leva eller inte. Vad tror du om din sambo? Märkligt, men just det tog bort min mat oro och situationen blev till och med bättre för honom. Tills han flyttade till demensboende. Fast då satt döden vid dörren redan i vänteläge och morfin sattes in omgående. Ni har väl hört om morfindöden?
Mat är inte enkelt men bättre om det är anpassad till den som ska äta, serveras fräsch och oftare och kanske påminner om den mat som var på tallriken under bättre tider. Men det är frågan om pengar och hur vi ser på de gamla i behov av hjälp. Kostnad eller respekt.
För tredje gången har Livsmedelsverket kartlagt matsvinnet inom äldreomsorgen. 60 av landets 290 kommuner har rapporterat in data från 2022 års matsvinnsmätningar. I genomsnitt slängs cirka 108 gram per ätande vid lunchen – det vill säga uppemot en tredjedel av måltiden. Detta är, förutom ett stort resursslöseri, en riskfaktor för undernäring. Att den äldre fått vara delaktig i beslut kring måltiden och att måltidsmiljön är trivsam är faktorer som påverkar måltidsupplevelsen positivt. – Måltider som utgår från individens önskemål och behov, där det finns en flexibilitet kring vad den äldre vill äta och när, har visat sig kunna bidra till både nöjdare matgäster, att mer mat äts upp och därmed minskat matsvinn, säger Emelie Eriksson. Livsmedelsverkets Kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg. Klippt från Livsmedelsverkets hemsida.
Jag tvivlar på att det händer något. Det finns inte personal och pengar för att anpassa maten bättre. Jag tror dock att undantag finns. Någon?
Dags att börja laga middag. Idag blir det gnocchi med sås av salsiccia, svamp, tomater och lök. Kanske inte riktigt mat från gamla tider. Efterrätt? Nej, det blir bara ost och frukt.
Översta bilden: Eftermiddagste på mors dag hemma hos mig..
Jag har haft ovanstående bild från PCT ofta som sidhuvud. Den bilden väcker ett fint minne från en skön dag på PCT vandringen. Dag 110 på PCT, mile 1777. En riktigt varm dag.
Lagade mat sittande i en grop på vulkansand vid Brown Mountain. Sedan var vattnet nästan slut. Mötte en kille från Kanada som skulle gå en lite kortare bit. Han hade inte heller vatten kvar. Då svängde vi båda till ett sidospår mot Fish lake, han var förstås snabbare än jag. Han väntade på mig utanför restaurangen med en flaska vatten.
Han var dock tröttare än jag och hyrde ett rum på semesteranläggningen. Jag duschade, åt och åt igen, fyllde på mat och vatten. Natten föll. Började gå till leden i månskenet. Jag tog dock vägen, inte sidospåret eftersom det var nästan mörkt.
Luften var ljummen. Tystnaden total fast jag gick på HWY 140. Månen lyste och gav så pass mycket ljus att jag kunde fortsätta från vägen till leden i skogen. Jag gick kanske en halvtimme i skogen och slog tält vid den torra bäcken. Tur jag hade laddat med extra vatten för Cascade Canal var oväntat torr.
Ibland byter jag sidhuvud. Men den bilden kommer åter, det är en favorit.
Jag tänkte på filmen ”The Glass Castle” om en dysfunktionell familj. Far är en drömmare. Han lovar men håller inte. Han är snäll men saknar verklighetsförankring. Han har ambition men ingen uthållighet. Otaliga fantastiska löften som inte blir sanna. Barnen far illa.
Varför påminde glasslottet mig om landet Sverige och om den svenska ungdomsvården? Löften, åtgärder, samma igen, åter det som redan har fallerat, pengar…men ungdomarna knarkar, spränger och skjuter ändå. Känns som om en del av Samhället levde i en illusion om allas lika godhet, värde, förmåga, bara vi är snälla löses ungdomarnas destruktiva liv. Bristerna har bara den berömda segregationen orsakat.
Är vi snälla och förstående så betalar det sig.
Det finns en del barn som väljer annat än det vi ser som självklart för barn. Det finns diverse orsaker och egna val. De gillar inte skolan. De klarar helt enkelt inte skolarbetet. Det blir ett hinder för det vi kallar normalt liv. De vill göra vad som helst för att få den där dyra jackan och mobilen och de kriminella är snabbt på plats med sin hjälp. Status och respekt är orden, fall luckan är öppen. De barn kan inte alls räkna ut verkan av sina göranden. De är oövervinnliga. Död är bara något liksom konstgjort. De känner ingen skam, det är de andra som är korkade: polisen, lagen, Socialtjänsten, kanske även föräldrarna. Dessa killar kan vara ihop med tjejer som tycker att en hög svarta pengar är inte så farligt. De tar risken att bli skjutna på gatan, genom fönster eller sprängda i en bil. Var inte killen så trevlig kompis, läser vi sedan i media. Vilken snäll och god person var tjejen, ropar tidningarna! Ett slags glorifiering av skurkvärlden.
I dagarna har en person, idag 16 år, dömts för mord och framkallande av fara för allmänheten. Han är inte den första mördaren i ett SiS hem.
Den 19 augusti 2022 mördades en man på Emporia. Han sköts bakifrån på mycket kort avstånd med flera skott. Efter att ha träffat mannen fortsatte skotten in i en butikslokal där flera människor uppehöll sig. Några av dem var nära att träffas av skotten. Trots beskjutningen lyckades mannen resa sig och springa bort från platsen. Gärningsmannen sköt då ytterligare skott mot honom. I samband med det träffades en kvinna i ryggen.
Jag vet ingenting annat om den pojken. Bara att han arbetar som mördare vid femton års ålder. Att någonting har gått helt fel, kanske från scratch. Hur såg betalningen ut? Vem styrde hans liv? Jag tänker på straffet: 4 år i ett SiS hem/behandlingshem, förmodligen bland andra kompisar med samma bekymmer. Om det nu bekymrar sig unga mördare. Straffet alltså. Hårt straff? Han borde få flerdubbelt.
Vad hinner man på fyra år när läget är så illa redan och man är bara ett barn?
Vad består behandlingen av? Vad är syftet? Hur ser livet ut vid utskrivning? Jag undrar eftersom jag känner barn som har vistats i behandlingshem/SiS hem i åratals men inte kommit ut ens med nians betyg eller drogfrihet och förstås inte fast bostad vid utskrivning.
Är inte normalisering målet? Vad är det? Hur länge tar det om man börjar från botten? Det handlar om tid. Att inbilla sig att 3 – 4 år ger en total ny ung man är en fantasi. Vi kan inte förändra något om inte tiden finns. Öppenvård? För att lyckas i öppenvård bör klienten ha sökt själv, tvång fungerar sällan om det inte finns en hållhake, knappt då heller. Kriminella barn fungerar inte med deltagande i vård några timmar i veckan. Det är för mycket luft mellan besöken.
Det ska vara lås på dörren. Kriminalvårdens lås inte Socialtjänstens öppna dörr.
Om behandling inte lyckas? När släpps en våldsperson ut för att åter gå till kriminellt liv? Bra fråga. Vi kan inte förvara de missanpassade för evigt. Kanske bör vi erkänna att våra behandlingsmetoder brister. De är inte anpassade för kriminella barn från klaner och grupperingar vars syfte är att tävla om knarkmarknaden och makten över ett bostadsområde och härska även med död. Inte heller för utländska ”arbetsgivare” som styr per mobil.
Det är skillnad på Kriminalvårdens domar och LVU. Det finns barn som vistats i behandlingshem/SiS från 15 år tills de är 21 på grund av missbruk eller icke adekvat beteende. Behandlingen kan ha börjat redan före 15. Dessa har inget tidsbestämt ”behandling” utan det kan förlängas tills tiden för LVU tar slut vid 21. En jämnårig mördare vet när han är ”färdigbehandlad”. Driver du knarkhandel och mord kan det ge max 4 år. Är du en med trassligt liv ger det hela din ungdom. Det finns inte förutbestämd slutdatum. Känns fel och misslyckat.
Det 14 år gamla barnet som hittades mördad i Nynäshamn nyligen hade en far som försökte tala vett till honom och hindra sin som att vara med ett kriminellt gäng. Men Socialtjänsten välsignade inte det utan placerade pojken till ett mer tillåtande hem. Fadern var ska jag säga för tydlig. Pojken är mördad nu. Vems skuld är en bra fråga. Fadern hade rätt – fast inte i det här landet.
Är inte personen svensk kan han förstås välja att återvända med sin familj. Har livet inte fungerat här kan det funka bättre i hemlandet som har en annan mer direkt kultur. Det är mer än sorgligt att ha utvandrat till Sverige och allt går åt helvete. Att behöva begrava sitt skjutna barn – hur skulle du känna om barnet vore ditt?
Att Socialtjänsten ska omhänderta fler kriminella barn tror jag inte på.
Hur som helst, frågan har varit akut, är akut och Regeringen bör snabba på. Nu gnäller också sossarna men Sverige är väldigt mycket deras S-produkt. Kanske borde alla politiker hålla mun tills de uppriktigt ber oss ursäkt för sina politiska synder. Fast jag tror att situationen inte går att vända på länge. Vi behöver något radikalt utan ömma tycka synd om tankar.
Jag har också undrat över de olika religiösa ledarna, vad är deras insats för församlingens förlorade barn? I min ungdom länge sedan var en präst moralisk ledare som väl kunde hjälpa föräldrarna, finnas bi i sorg och glädje. Det var en annan Värld.
Och du, ”en vanlig” arbetare som helgknarkar. Tänker du någonsin hur du är en bärande bricka i våldsvågen?
PS. Fler unga kan behöva tvångsomhändertas på kort sikt på grund av den grova brottsligheten. Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister säger i Ekots lördagsintervju. – Långsiktigt så är målet att färre ska tvångsomhändertas men i den situation vi befinner oss nu så är det så att vi behöver rädda barn undan kriminella nätverk, säger hon. Så just nu ska fler omhändertas? – Vi behöver sätta gränser och säkerställa att de här barnen inte far illa och då kan LVU vara en sådan åtgärd, ja.
Vi har en Kung. Idag har han min fulla respekt. Han är min kung fast jag inte är för kungahus och överhet.
Orsak? Hans majestäts tveksamhet om att dela ut Nobelpriset med krigförande diktaturer i salen. Nobelstiftelsen bjöd in Ryssland, Iran och Belarus. Smart? Ja, det finns andra skräpnationer men de för inte krig i vårt närområde. Att ge plats för SD ledaren Åkesson samtidigt med Ryssland och dess kompisar kändes också som förnedrande. Nu släpper vi in skurkarna! Det förstånd SD ledaren visar med att tacka nej har min fulla respekt.
En Jimmiemoment.
Just Nobelpriset är en positivt och uppskattad svensk händelse i Sverige och Världen. Man borde tassa på tårna för att behålla den respekten här och utomlands. Ha lite uppfattning om vart vinden blåser.
Men, hade de inte rätt att bjuda vem de vill? Precis som de företag vilka än har affärer i Ryssland och stöder deras krig? Det är bara uttryck av moral, inte lag att vara på den sidan majoritet ser som rätt.
Trycket blev för mycket.
Och Nobelstiftelsen gick ut med pudeln snabbt som attan men skadan är skedd. Det nästan helhjärtade stödet i Sverige till demokrati och Ukraina svärtades ner av Nobelstiftelsen. I och med Nobelstiftelsens krystande om inkludering av krigförande nationer bröts all tilltro till dem. Bara flisor är kvar.
Borde inte någon avgå?
Nu väntar vi på hur norska Nobelkommittén tänker agera.
Fyra människor i likadana blåa regnrockar stod på backen vid en STF stuga på Kungsleden och de var arga. Deras tal lät som utdragen klagan med ilska. De var från Ostasien. Vad gjorde de här på Kungsleden, missnöjda i hällregnet? De var deltagare i Fjällräven Classic, bland cirka 1500 andra.
Jag pratade med en av ledarna. Han räknade upp flera länder varifrån deltagare kom: Kina, Sydkorea, Vietnam, Japan, från hela Europa, även från andra sidan Atlanten. En del åkte runt i alla de andra evenemangen. (Sök själv på Fjällräven Classic). Internetsidor kunde inte fyllas än för det fanns inget Internet.
Ja, hastigt nära Norge fungerade mitt Internet samt telefon en kvart.
Speciellt deltagare från det stora landet i Öst var missnöjda. De hade inte riktigt räknat med omständigheterna. Vädret var fel, marken svår och stugorna stängda för andra än inbokade gäster. Vi tältande släpptes inte in. Organisationen för utmaningen hade fått styra om allting tack vare kräksjuka som hade härjat på Kungsledens stugor. De sägs ha fyllt sin uppgift väl med egna stationer och även toa, men vissa var ändå sura i regnet vid en stängd dörr.
Helikoptrarna snurrade. Någon hade brutit benet. Andra gav upp. Men flertalet stretade vidare. Det kom några solglimtar senare.
Kungsleden är mycket sliten. Marken är lerig och stenig. Som hjälp har stora delar av stigen spångats. Det är faktiskt inte så mycket lättare att gå rakt fram på en smal spång än på marken. Jag kom att tänka på en demenstest då patienten skall gå rakt fram på en linje. Många klarar inte det medan jag gick utan problem på en spång. Inte dement än?
Ledaren som arbetade för Kommunen sa att de hade spångat allt de kunde. Ja, nu såg det ut som en väg av plank längs Kungsleden. Det var för mycket.
Jag tänkte på Pacific Crest Trail. Inga spänger förstås. Inga stugor om man inte går vidare till någon semesteranläggning. Nästan inga broar, kanske en stock som har fallit över, du får vada eller vända. Knappt någon service speciellt för vandrare men vissa platser befolkades mest av vandrare, som Kennedy Meadows. Några anläggningar hade lyx som dusch och tvättstuga även för vandrare mot betalning. Mataffär fick man oftast lifta till, eller gå. Du är din egen, fixar du inte det får du ge upp och vända. PCT hade också begränsning av antalet vandrare för att skydda naturen. Max 50 personer långvandrare startade per dag.
PCT är 2660 mile lång. Kungsleden mellan Nikkaluokta – Abisko är ca 110 km.
Kungsleden har stugor med mataffär och stugvärd, broar och dessa redan nämnda spänger. Vildmarken finns och inte ändå i även om en ren råkar springa förbi. Det känns som förändrad förlorad vildmark längs leden. Slitaget är så uppenbart från tiden jag vandrade där för första gången, i mitten 80 talet. Inte bara stigen utan människorna är annorlunda. De gamla fjällrävarna är borta, de man fick tips och berättelser från. Idag är det mobilen, fast Internet saknas.
Jag pratade med en stugvärd och några andra vandrare. De var inte så positiva till jippot. Det pratas så om klimat. Är det då vettigt att människor åker runt i Världen på olika utmaningar för att få skryta på Facebook? Är det ok att 1500 personer från alla världens hörn rent av invaderar känslig natur? Men allt det andra då, som biltävlingar? Övrig idrott då massor av folk åker Världen runt? Kanske en vandring ändå är oskyldigt ur miljöhänsyn? Men – inte vandrade alla dessa deltagare hit. Flyg, tåg, bilar…
För vems skull har vi skyddade områden och Nationalparker? Ska vi få vara där? Borde vi begränsa slitaget? Skall alla som vill och ha råd att resa hit trampa ner resterna av Kungsleden?
Ja, nog kan vi undra över både vårt eget och andras uttrycksbehov. Och klimatfrågan? Den lever sitt eget liv.
Jag vände mot Norge men vädret var definitivt inte på min sida. Fick planera om. Dock lyste solen nära två dagar i slutet med en liten regndroppe då och då.
När jag satt vid Akkajaure fick jag en stark känsla att detta var min sista vandring på norra fjällområdet, kanske även på sydligare delar. Det finns ganska få platser jag inte satt min fot på vid Abisko – Sarek – Padjelanta området. Jag kände mig nöjd. Jag satt I bussen och tittade jag på utsikten, fjällen, de smala granarna, myrområden och det var sista gången jag såg Sveriges norra ända och det var ok.
Från Fjällrävens reklam för Fjällräven Classic;The original – and longest – Classic. Experience pristine Scandinavian wilderness, the occasional reindeer encounter and complete freedom. 110 km
Pristin var nog lite fel. Men om du går från leden, oavsett vilken, så finns det platser där lugnet och ensamheten råder, utom helikopterljudet.
PS. Jag deltog inte i Fjällräven Classic, jag råkade bara välja samma vecka som start.
PS2. Läste idag att tillgängligheten till STFstugor skall minskas på Jämtlandsfjällen. Antal bäddar minskas samt öppettider. Restauranger skall även stängas. Allt för att krympa antalet besökare så naturen inte slits så hårt och rennäringen ges mer lugnare tillvaro.
Är det ok att försöka stänga av folk från vissa områden i landet?
”Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…” Lord Byron (1788-1824)
(c) Newstead Abbey; Supplied by The Public Catalogue Foundation/ Wikipedia
Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,
Det regnar. Igen. I början av sommaren klagade median om torka, värme och de katastrofer som kommer på grund av det. Sedan kom bränderna vilka oftast var orsakade av vårdslöshet eller uppsåt. Som i Grekland, 667 bränder men nästan alla man made, men pressen skyllde bara på klimatet. Nu regnar det rejält och så kommer oron för katastrof igen – vi översvämmas. Klimatet, inte vädret, är skyldig. Skulle vattna i trädgården hos sonen under hans semester, men det skötte regnet. Augusti ser bättre ut, kanske. Vildmarken ropar.
Mina vandringsplaner har spruckit. Nya plan tillkommer. Packar. Och som alltid före sommarens långa vandringstur ser jag min favoritfilm ”Into the Wild”.
Men de senaste kvällarna har tillbringats med ett barnbarn och James Bond. Filmerna med Daniel Craig har en annan klass och ton än de tidigare James Bond filmerna. De är råare, men Bond är mer human. Han kan gråta. Han blir äldre, vill ha ett liv. Blir förälskad, inte för stunden. Filmerna är dock kallare än de förra med undertryckta känslor. Humor är nästan borta. Stunten häftigare. Vi kommer lite närmare personerna Bond och M. Det avslöjas sakta något om James Bonds barndom och hur M handskas med sina agenter, sitt arbete.
De senaste filmerna är förstås tekniskt mer avancerade än de tidigare.
Förändra Världen är en stående tema. De rika skurkarna styr, har en vision om sin Värld, om hur andra ska ha det, Ryssland som värsta skurken har utmönstrat. Våld, hot och makt är mer internationellt, mer tekniskt, mer forskningsbaserat. Och så klart räddar 007 Världen, alla gånger. Tekniken ersätter inte honom.
Nog är det lite som i verkligheten. Men vi är utan 007.
Bild: slutet i Casino Royale är filmad i Venedig så en bild därifrån, typisk gata i stan.
Bilden ovan visar rester av en liten brand som uppstod när någon eldade i torkan och vaktade inte elden. Som tur fanns en sjö bredvid. Jag skriver dock idag av en annan dumhet, en som kallas yttrandefrihet och demonstrationsrätt. Bränder det också.
Det har uppstått en fråga: vad är yttrandefrihet? Hur uttrycker vi det? Är yttrandefrihet att bränna böcker? Är det yttrandefrihet att komma till Sverige från ett annat land, kräva skydd och syssla med att bränna Koranen offentligt? Tydligen. Polisen har små möjligheter att inskränka demonstration som kallas yttrandefrihet. Polisen tvingas ge tillstånd till uselt beteende. För visst är det rent idiotiskt att stå på gatan och bränna en bok, oavsett boken. Vad säger det? Jag hatar den här boken? För mig luktar det nazism och dumhet. Väldigt få kan tolka tanken bakom annat än förakt och viljan att reta upp de lättretliga.
Även dårar har rätt att visa vad de tycker och vi slösar poliskrafter för det.
Läs gärna boken som bränns, vars lågor orsakar vrede i den muslimska Världen. Men skyll inte på mig om du mår illa och känner en smula ångest, kanske till och med vrede mot politiker och mot godhjärtade, som släppte in en så pass främmande kultur, en kultur vars uppfattning om Samhället och människorna är så väsensskild av det vi ser som svenskt och sammanhållande i landet, på alla plan.
Koranbränningar har orsakat några oväntade förändringar i Världen. Det har enat de muslimska länderna. Länder vilka normalt är inte så vänliga mot varandra. Nu skriker de sin ilska mot Sverige och Danmark. 57 länder ska vidta åtgärder – vad vet vi inte – mot oss. Kanske kunde de länderna börja ta mot muslimska flyktingar? Inte? Varför bo i ett land som inte älskar Koranen? Följ pengarna brukar man säga.
Vår NATO ansökan hänger i luften. Kanske borde vi återkalla det eller ryta till och dra in pengarna för bistånd? Begära ut de kriminella som styr en bra del av våldet i Sverige, per mobil antar jag, från annat land, Turkiet i detta fall.
Själv tycker jag att bokbränder på gatorna är i högsta grad olämpligt. Jag är för yttrandefrihet men inte att håna och kränka folk. Dock kunde jag kritisera islam men bränna böcker ger väldigt lite yttrande, kritik och mening.
Kanske tycker du annorlunda?
Men ändra inte lagar nu fast vi sitter illa till. Att ge lillfingret skapar bara nya islamiska krav. Vi ska vara rädda om yttrandefrihet men det ska vara lite hyfs på sättet att uttrycka det. Inte bara försök att reta upp folk. Kanske borde vi följa EU konventionen ibland?
I vårt kultur bränner vi inte böcker. Vi skriver en artikel, insändare eller håller en plakat. Kanske en organiserad demonstration. Allt annat är sällsynta avarter men det har nog förändrat sig lite i och med gretianer.
Gunnar Hökmark anser att det inte är yttrandefrihet att få agera hursomhelst. Begränsningen av hur och var man får demonstrera är i en demokratisk rättsstat inte en begränsning av yttrandefriheten, än mindre ett förbud mot att ut-trycka en uppfattning. Det borde vara självklart att polisen i sin tolkning av ordningslagstiftning ska kunna begränsa var man utför olika handlingar av hänsyn såväl till lokal säkerhet, rikets säkerhet och med hänsyn till allmän ordning. 31 jul 2023 i Expressen.
Så, vad säger vår överhet EU?
Eus konvention säger: ARTIKEL 10 Yttrandefrihet
Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
ARTIKEL 11 Mötes- och föreningsfrihet
Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.
Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.
I Afghanistan pågår eliminering av kvinnors liv i Samhället. De är nästan förbjudna att existera som självständiga varelser. Den tillåtna uppgiften är mäns önskemål och att föda barn. Den senaste rensningen var talibanernas avskaffande av skönhetssalonger. Dessa fick en månad på sig att stänga.
Skönhetssalonger? Vilka opassande behandlingar hade de gjort? Hårklippning?
Afghanistan jobbar hårt för ett renlärigt Samhälle.
Nu reagerade kvinnorna som brukade färga håret, fixa make up och vad man nu gör i en skönhetssalong. En trygg plats, frihet för kvinnorna en stund. Inte för alla förstås. I ett fattigt land går mat före skönhetsbehandlingar, tror jag.
Kvinnor demonstrerade. Klädda i sina slöjor förstås.
Utvecklingen i Afghanistan är sorglig men landet är inte det enda som förtrycker kvinnor, bara det mest extrema. Irans protester har närapå dött och kvinnors klädsel kontrolleras åter på gatorna.
Män i dessa länder är dödligt rädda för kvinnors sexualitet. Som det starkare könet tar de makten över kvinnors liv.
Men här gullar vi med män som sticker från dessa länder.
Jag vet inte varför jag kom på att tänka på flickor som vistas i behandlingshem, speciellt i SIS hem, den sista anhalten för ungdomar som bär sig oacceptabelt åt. Flera av flickorna ser så lika ut på sina Internetsidor. Man kan knappt igenkänna vem är vem i deras bilder. Selfies visar ett skal gjord med skönhetsmedel, även botox, efter någon känd förebild.
Att vara vacker får stort betydelse när flickorna inte har annat personligt och personligheten är omogen.
En och annan flicka blir utskriven till ingenting i praktiken. Inte ens grundskolebetyg.
Piller och knark hjälper sedan mot livets krav. Uppföljning av drogfrihet – vad är det? En kostsam behandling kan vara borta efter några veckor.
Slutstation kan bli gatan, droger och prostitution. Gatan ger inte många val.
I värsta fall – för det måste väl finnas ”lyckade fall” eller hur man säger. Jag känner nu bara till de misslyckade. Som socialsekreterare länge sedan hade jag inte ett enda fall som behövde vård med inlåsning. Tur? Eller är Samhället tuffare nu, så även flickorna? Är diagnoserna fler eller snabbare utväg från problem?
Samhället har misslyckats. Ofta klandras föräldrarna. Inte knarklangaren som stod vid skolporten med gratisprover. Och vissa behöver bara en dos så de är i knarkhimlen.
Varför blev det så illa kan man undra. En icke utredd orsak till svårigheter är alkohol. Inte deras utan moderns.
Kanske dags att erkänna existensen av de alkoholskadade barnen och hitta bättre metoder för dem än piller och inlåsning och de nu mera vanliga bokstavsdiagnoserna.
Alla vill väl vara vackra? Att bli gammal och skrynklig är inte riktigt acceptabelt. Det förutspår slutet. Skönhetsindustrin är mäktig. Konsumenterna i Världen la 330 miljarder i dollar på parfym, kosmetika och hudvårdsprodukter. Det var 2021, ett lågt år, så summan är upp idag. Se på de svenska varuhusen. Nog finns det oändligt skönhetsmedel att välja på. Svenskarna är storkonsumenter, värst i Europa. Skönhetsbranschen i Sverige omsätter drygt 20 miljarder. Det är ungefär lika – träffande – som Allmän miljö- och naturvård i Statens budget.
Bernard Arnault, ägare av holdinbolag LMH (Moët Hennessy Louis Vuitton) där skönhetsprodukter ingår, är världens rikaste person, för stunden. Kvinnors utseende och även männens är en blomstrande affär. Vi duger inte som vi är oavsett vem vi är och vart i Världen.
Men människan har alltid fixat med utseendet. Dock blev ingen multimiljonär på det innan kvinnorna gick ut ur hemmen till arbete.
Så, vad har du på badrumshyllan? Är du orolig över att bli för gammal och skruttig i utseendet? Anti age-industrin omsätter omkring 140 miljarder per år – pengar som tjänas på att kvinnor ska se åldrandet som fult och icke acceptabelt.
Inre skönhet är helt ute. Både för de unga och de gamla.
Bild, Nefertiti. By Philip Pikart – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8433730
Än finns det vackra solnedgångar vilka inte är nedsmutsade av brandrök efter eldsvådor orsakade av bombning. Än finns det stilla skogar, urgamla träd med mossa och små insekter du inte ens känner igen.
Fåglarna bygger bo. De tar hand om ungarna och bekymrar sig bara för tillgången av grodor. Våren kom, efterföljt av sommaren. Det finns egentligen inga ekonomiska bekymmer i Sverige. Även de som inte skulle vara här, de som inte arbetar, de vilka har mördat, de…alla har mat för dagen även om det inte är lyx från Michelin restaurang. Regeringar är kassa men det är en följetong vi ser varierande avsnitt av. Skit i dem en stund.
Gå ut i naturen så fort du kan. Bygg din markering över att du finns. Ta vara på de människor du har nära dig. De är de enda som betyder något i det långa loppet.
Putin har bestämt – igen – att inga båttransporter med spannmål tilläts från Ukraina. Putin anser att de krav han har inte är uppfyllda. Han leker utpressning med Världens matbehov. Minns ni Hungerspelen? Det pågår nu i ny tappning. Visst är Putin medveten om konsekvenserna. Svält i de länder som bygger stor del av sin hushållning på import och bistånd. Folk, främst män,som lämnar sina länder och försöker ta sig till EU-paradiset. Oro på matmarknaden. Höjda priser. Inkomstminskning för Ukraina. Förra året transporterade Ukraina 32 milj. ton spannmål till andra länder, trots krig.
Skäms Putin? Nej, han klappar bara händerna. Hans gäng bugar.
Det räcker inte att hindra transporter utan Putin bombar det spannmål som finns lagrad i Odesas hamn. 60 000 ton förstördes igår 18/7.
Filmen HungerGames baserad på boken av Suzanne Collins: The nation of Panem is divided into 12 districts, ruled from the Capitol. As punishment for a failed revolt, each district is forced to select two tributes, one boy and one girl between the ages of 12 and 18, to fight to the death in the annual Hunger Games until there is only one survivor. The winner get food to his/hers district.
Jag började gråta när mannen kom in. Han var smutsig och linkade med en käpp. Han försökte ge mig en sak, en liten kopp som såg ut lik miniatyrkakform. Den var rester av någon krigsmaskin. Mor kramade om den smutsige mannen. Hon satt fyr på spisen och började värma vatten. Mannen satt sig vid matbordet. Mor plockade fram bröd och kokade gröt. Jag gömde mig. Han var en obekant skrämmande person. Han var min far. Det var i september 1944 i Finland. Far kom hem från kriget som var slut med svidande fredsavtal. Jag är då två år. Efter sjukhusvistelse repade far sig och gick till sitt arbete han hade fått lämna vid krigets början. Vår kontakt blev inte speciellt bra som far och dotter. Men som vuxen fick jag en annan kontakt. Först vid sin dödsbädd berättade han från kriget till mig. Han bad mig att aldrig berätta om det för någon.
Jag borde göra det. Hur allt sjukvårdsmaterial tog slut. Hur sjukvårdaren fick använda sitt vapen för att korta lidandet för sina kamrater. Soldater dog. De unga som kastades in dog. Från min stora släkt fanns knappt några män kvar. Medaljer? Billigt sätt att markera hur bra och uthållig en soldat var. Hur många fiender han hade lyckats döda. Min far hade flera medaljer som han aldrig bar. De hamnade i metallåtervinning efter hans död.
Hur blir livet för barnen i Ukraina? Bakar de också sandkakor med någon överbliven sak från kriget, som jag gjorde? Hur kan de handskas med sina sårade fäder och mödrar som har deltagit i kampen mot Ryssland? De trötta, trasiga, de skadade. De vars hälsa aldrig helas, som min fars. De vars ekonomi har kraschat. De som ingenting har att komma till. De som aldrig kommer hem.
Krig är grymt. Krig raserar. Krig borde vara helt onödigt. Förbjudet. Men människan har inte än passerat vilddjurs stadiet utan mördar sina egna. Flera ledare saknar förstånd. Det pågår flera krig i år, den största och mest uppmärksamma i Ukraina efter överfall från Putins Ryssland. Miljarder av Världens pengar rinner i väg. Miljön är i katastrofal situation. Och människor lider på var sin sida.
Just nu har Sverige närapå tiggt om att ingå i en stor försvarsallians, Nato. Innebär Nato ökad risk för krig? Eller avskräcker vi fienden? Vet ej. Nödvändigheten att försvara sig är ett politiskt misslyckande, inte en vinst. Många har redan hunnit korka upp bubbel trots att pappren för NATO inte är påskrivna. Varför känns det bara som ett misslyckande?
Kan vi, småfolket, känna annat än förakt och rädsla mot Världens ledare, även våra egna? Röstade vi verkligen för osäker tillvaro med krigsrisk? Hur skyldiga är vi var och en? Hur än jag har markerat min ovilja att vara med i system som förutsätter krig har det inte haft någon betydelse alls. Fred är död. Krig är vinnare. Allting kan bara bli sämre. Vi gräver vår undergång på flera sätt. Vi värdesätter varken vårt liv eller vår planet.
Krig kan föras på flera sätt och i mindre omfång fast det kallas för något annat. Vad kallar vi skjutningar på gatorna, inte bara här utan ute i Världen? Talibanernas regler för kvinnor är också ett slags krig. Kvinnor är fråntagna både självständighet, rörelsefrihet och sitt människovärde. Vad är ett människovärde är dock en stor fråga med många svar, beroende på vem man frågar, i vilket läge och vilket styrsystem finns för landet. Följ pengarna sägs det ofta och ofta stämmer det men Världen har flera spelare än de med sedelbuntar.
Världen är inte god. Men det finns goda undantag. Än så länge. Håll fast vid de bra sakerna i ditt liv.
Hur definierar du ditt människovärde? Vad är fred för dig?
2022 var det dödligaste året för väpnade konflikter sedan folkmordet i Rwanda 1994, visar en rap-port från Institute for economics and peace. Enligt rapporten, Global Peace Index (GPI), var antalet dödsfall som kan kopplas till globala kon-flikter cirka 238 000 ifjol. Kriget i Tigrayregionen i Etiopien ensamt stod för över 100 000 dödsfall. Sedan Ukraina med åtminstone 82 000 personer som mist livet i Rysslands anfallskrig. Osäker siffra. Island är Världens fredligaste land. Sverige kommer på plats 28. Afghanistan håller bottenplatsen igen. https://www.visionofhumanity.org/wp-content/uploads/2023/06/GPI-2023-Web.pdf
Bild överst Island, Landmannalaugar ’, mitten Mauripoul, Ukraina.
Att bo i en hyreslägenhet har sina sidor. Man kan bli vräkt av många anledningar inte bara på grund av störningar och utebliven hyra. Läste om några fall varav ett handlade om bland annat varmvatten. Hyresvärden jobbade som ren spion för att få bort hyresgästen fast hyran kom i tid. Beviset till sist var för låg varmvattenförbrukning. Inget varmvatten användes. Slutsats: ingen bodde där och hyresgästen vräktes. Det finns många fall av hyrestvister som man undrar över, inte upplyftande läsning alls för en hyresgäst.
Snart är det dags för mig att göra en längre vandringstur. Skall jag be min son åka förbi ibland och låta varmvattnet att rinna? Men om hyresvärden knackar på och ingen öppnar? Jag bor ju bevisligen inte där just då utan i tält. Förtjänar jag då ha kvar min lägenhet när hösten är förbi? Men hyran kommer ju in alltid i tid. Hyran betalas med automatisk överföring sedan 2018 då jag hyrde ut lägenheten, så det felas inte. Och tyst är det, absolut.
Nu är det sommar och du får kanske besök av anhöriga eller vänner. Det händer att du själv måste åka bort några dagar, arbetsresa, men din gäst är kvar. Nej, nej, det räknas som olaglig andrahandsuthyrning.
Från Hem och Hyra:
Om du inte bor där själv och inte har kontroll över den riskerar du att det betraktas som olovlig uthyrning i andra hand. Du ska inte låta andra bo i lägenheten när du är borta utan tillstånd från värden. Inte ens en familjemedlem en vecka under sommaren? – Nej. Det här är något som många behöver tänka på i semestertider. I juridisk mening ses det som en andrahandsuthyrning om någon bor själv hemma hos dig.
Inte så enkelt att få tillstånd för gäster. Det är lång planering, inte ett hastigt sommarbeslut. Inte, javisst ni kan bo hos mig fem dagar i stället hotell men jag är borta då i Houtahiti på arbete. Jag hyrde ut min lägenhet under 5 månader när jag var på PCT i USA. Det tog fyra (4) månader för Hyresvärden (Allmännytta) att skriva på tillståndet. De krävde att ha kopior på mina flygbiljetter, en ansvarig under tiden och jag skulle visa upp mig personligen när jag kom hem. Min tilltänkta hyresgäst blev nervös i väntan (en IT expert från Asien) och jag med.
Som hyresgäst har man skyldigheter för lägenheten är någon annans, din hyresvärds. Inte konstigt alls att de flesta vill äga sitt boende men många kan inte köpa och är lyckliga över att ens få hyra.
Då och då händer det att en gammal person vräks för denne har missat hyran, ofta på grund av begynnande demens. Har du gamla anhöriga se till att hyran dras av automatiskt. Har du en gång hamnat på gatan är det närapå omöjligt att kunna åter hyra något.
PS. Från Hem och Hyra: Det mycket vanligt att hyresvärdar använder olika typer av loggar för kartlägga hyresgäster inför tvister om hyreskontrakt. Det kan handla om användning av vatten och el men även om passager genom dörrar med nyckelbrickor eller bokningar i tvättstugor. Låter kymigt. Men jag antar att fusk och olaglig uthyrning är vida vanligt. Bodde det inte flera tiotals i en etta i Stockholm? Ja, de var i alla fall skrivna där.
Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.
Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.
Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.
Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.
Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.
Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret. De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.
Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.
Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?
Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.
Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.
Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.
Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation? Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det. Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.
Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.
Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.
Jag råkade inte träffa en enda kvinna som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.
Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.
Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.
Det kan bli så, eller inte.
Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?
Abort har varit nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet`?
När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.
Jag önskar Er alla fin sommar. Oavsett vart ni är, vid en blomsteräng, skogssjö, havsstrand, hemma eller i en turistfälla. Kanske än du än på arbetet. Försök att koppla av på semestern. Strunta i allt som tynger. Arbete, inflation, världsläget, jobbiga släktingar, krav… och låt bli politik. Läs inte nyheter, bara väderleken och absolut nödvändig info..
Ta ledigt från tunga tankar. Ingen tackar dig om du mår uselt, inte du själv heller. Ta ledigt från det som tynger. Ekonomin blir inte bättre om du grubblar. Utnyttja det som är gratis. Förändra det som går att förändra och skit i det som inte går. Det mesta löser sig, fast ibland tar det oändligt med tid.
Som pensionär har man inte semester. Det är liksom evig semester i betydelsen att inte arbeta och få ut lön. Men tro inte att vi pensionärer är soffliggare. Det finns släkt som ropar efter något litet hjälp. Och tältet vill ut i stället att ligga i klädkammaren. Vi är sysselsatta även om vi är osynliga och lågt värderade. Bara utgifter, noll uppskattning från Samhället.
Nej, nu ska jag inte gnälla. Livet är ganska behagligt. Frihet inom fattigpensionärs ekonomi. Förr eller senare är de flesta där.
Ha en bra sommar! Ha en riktigt fin semester!
Bilder: blomsteräng i Sörmland, skogssjö i Dalarna.
And the star-spangled banner in triumph shall wave O’er the land of the free and the home of the brave.
Idag hedrar jag USA på Nationaldagen, landet som har stått på Europas sida mot nazismen. Som har de flesta Nobelpristagare. Som är ett land med fantastisk natur. Människorna jag har mött var vänliga, hjälpsamma, öppna och de behandlade mig som en hjälte fast jag inte var det. Jag hade en kärleksaffär med USA vilket är svårt att tro för det vi läser om det landet är mord och vänsterns gnäll över allting. Jag har sett den andra, goda sidan, träffat de god guys och det vackra landet.
Jag är glad över min vandring på Pacific Crest Trail 2018, än idag.
Bilder: övers öken vid Hikertown, mile 515 dag 42, nederst utsikt mot Mt Rainier från tältet, mile 2285 dag 141.
Hur vi än låtsas att kön är enkelt utbytbar, att män kan vara kvinnor och kvinnor män när det så behagar, eller något mitt emellan, kvarstår det faktum att bara biologiska kvinnor har en livmoder och kan bli gravida. Så länge vi inte kommer på knepet att odla barn i någon typ av konstgjorda livmödrar. Det lär vara ganska komplicerat. Annars hade vi redan producerat perfekta barn så.
Alla par som vill får inte barn. Det kan bero på mycket. Sjukdom. Missbruk. Defekt. Ålder. Fel partner. Mer. Då uppstår frågan om sjukvårdens lösningar. Ett som diskuteras är att införa eller inte rätten till surrogatmoderskap i Sverige. I vissa länder kan de män och de kvinnor som inte kan (eller ids) vara gravida låna (köpa) någon annan kvinnas kropp för graviditet. En mycket dyr historia både i pengar och mentalt. Kanske också kostsam för barnet när den tas från sin biologiska mamma. I fortsättningen uppstår en del frågor om ens ursprung. Det är oundvikligt. Det är så vi fungerar.
Surrogatmoderskapet eller inseminering kan bli en riktigt obehaglig historia. Finns män vars sperma har använts till hundratals barn, noll kontroll. Eller mannen haft en genetisk sjukdom. Det är inte bara att pricka in på en lista vad man vill ha utan det finns frågan om obekanta anlag. Det är ett risktagande. Ja det är en risk i sig att få barn. Surrogatmödrar gör det inte av snällhet utan fattiga kvinnor gör det för pengar. Rena surrogatfabriker finns i Indien och före kriget fanns en del surrogatmödrar i Ukraina, till exempel. Kändisar skyltar med sina surrogatbarn i pressen och inte ett ord om modern. Även kändisar som har fått barn kan välja att få en till genom en surrogatmor.
Det är inte bara frågan om att paret vill ha ett barn att älska. Det finns gott om behövande barn i Världen. Det ska vara just det barnet med sperma och ägg av bestämda anlag. Att använda surrogat är förstås bara för de rika, det kan kosta uppemot 1,5 miljoner.
Hu påverkas den kvinna som bär barnet i nio månader, föder fram det och tar hand om babyn tills de blivande föräldrarna kan hämta barnet? Inte alls? Tänkte på surrogatmödrarna i Ukraina som blev stående med barnet när de tilltänkta föräldrarna inte kunde komma genast på grund av kriget. Vems barn är en surrogatbaby om de tilltänkta föräldrarna inte kommer? I Sverige diskuteras tillåtelse för surrogatmoderskap om kvinnor av ren godhet ställer upp utan ersättning. Vilken fantasi.
Jag tycker illa om tanken på surrogatindustrin. Undran över ens biologiska ursprung är större än vi tror. Jag tycker inte att vi skall införa någon sorts altruistisk surrogatmoderskap i Sverige. Det handlar alltid om en maktposition, pengar och i slutändan barns rätt och till vad. Det kan bli påtryckningar och processer, före och efter.
Frågor om vårt ursprung kommer, oavsett hur vi mår. En del barn tror de är bortbytingar och ibland visar det sig vara något liknande som Harry Potter under trappan.
25% av mina patienter var adopterade, ett rejält överskott. Jag undrade varför just de kom till mottagningen för riskgraviditeter/missbruk lättare än svenskfödda kvinnor. Var de oftare missbrukare än biologiska barn? Var deras liv mer problematiskt? Var relationerna till föräldrar mer komplicerade? Förmodligen. Var de mer villiga att söka hjälp? Undersökningar visar att adopterade från utomlands, speciellt de som var äldre vid adoption, mådde sämre än andra barn. Adopterade sökte oftare psykiatrisk hjälp och självmord kunde vara lösningen.
Var livets början ett oförlöst frågetecken?
Alla hade en undran om sina biologiska föräldrar. Hur såg de ut? Hur kommer mitt barn att vara? Var mina föräldrar sjuka, fattiga, missbrukare? Varför lämnade de bort mig? Att vara adopterad väcker frågor om ens biologiska arv. Att få träffa sin biologiska mor/far beskrivs ofta i media med rosenskimrande lycka. Snarare uppstår det ett tomrum. Vart hör man till? Vilka är mina föräldrar? Det stora varför. Man måste vara mogen och må bra för att tackla situationen.
Det är enklare men ibland bistrare att vara en biologisk förälder. Ens fel och brister kan komma fram även i barnet. Ens mindre goda egenskaperna hör till i en biologisk familj och måste tolereras. Sådan mor sådan dotter. Sådan far sådan son. Det adopterade barnets misslyckanden kan skyllas på de osynliga föräldrarna. Deras anlag, inte vår kärleksfulla fostran. Att inte jag själv var en god dotter som passade in i familjen blev min osynliga biologiska moderns fel. Jag var tvungen att vara mer lyckad och duktig än mina föräldrars egna barn för att inte svärta ner min mor.
Jag kan säga att det var tufft. Men även jag blev äldre och fick ökad förståelse för livet och dess svårigheter. Att förlåta både sina egna och sina föräldrars brister hör till processen att bli en vuxen självständig person. Inte konstigt att jag blev socionom men jag forskade i missbruksbehandling för familjer, inte adoptioner. Men som sagt, de adopterade kvinnorna var en stor del av mina patienter. Det är kanske enklare med barnen födda av en surrogatmamma? Jag tvivlar.
Livet är komplicerat. Men undvik att göra det mer komplicerat än nödvändigt. Vi har alldeles tillräckligt med bekymmer redan. Ha respekt för livet.
Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.
Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll. Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen. Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande. På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.
Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd. Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.
Asyl i Belarus? Det var svart humor.
Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.
Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.
Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt? Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.
Vi får se vem är död och vem lever i morgon.
Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?
Vad gör ni i Midsommar? Ledig? Eller i arbete? Ute i det gröna? Midsommar har aldrig varit någon stor festdag för mig men lite extra mat brukar det bli, beroende på vart och med vilka jag är med. Det har varit åtskilliga gånger tältning någonstans och då är det torrfoder eller nudlar kanske lite whisky och torkad frukt. Vissa stunder har stannat i minnet. Bilden överst en midsommarnatt på en ö 20 år sedan.
I år blir det Midsommar och försenad födelsedagsfirande med närmaste närboende familjen. Nej, vi tänker nog inte följa de nya hälsoråden om 350 gram kött max i veckan och noll alkohol utan grillen är på och skumpan är på kylning. Men vi är ute och en bit från storstaden.
2018 firade jag inget Midsommar alls men det var minnesvärt. Jag vandrade Pacific Crest Trail. Det var min dag 52 på leden och jag passerade 700 mile markering. Jag närmade mig Kennedy Meadows, en ”hållplats” för PCT vandrare med affär, dusch, tvättmöjlighet och postservice. Dagen hade varit varm +35C och leden gav föga skugga. Jag badade i den kalla Kern River, det var skönt och jag ville inte stiga upp. Men det började skymma och jag hade planerat att nå Kennedy Meadows den dagen, så bad var slut och leden ropade. Det var än ökenlandskap men bergen skymtade i periferin.
När jag kom till Kennedy Meadows affär applåderade alla åt mig på verandan. Det var en sed, alla som orkade dit fick en applåd. Jag köpte en dricka, hälsade på några bekanta. Jag insåg att de tuffa grabbarna inte heller hade gått fort i värmen utan i min takt. Jag letade sedan efter en tältplats. Mörkret föll. När jag skrev några rader i min kalender insåg jag att det var midsommarafton i Sverige.
Dagen efter åkte några av oss till en restaurang som serverade superfin frukost och sörjde för transport tur och retur. Jag sedan gick till sportaffären – en välförsedd sport shop ute i nästan ödemark – och köpte en bear box och lite andra saker. Bear box var nu obligatorisk. Jag hade också skickat ett paket till Kennedy Meadows med skor och annat nödvändigt. Jag hade gått i öken med löparskor, helt perfekt. De var nu slut och Sierra krävde grövre sulor.
Jag stannade två nätter. Sedan var vilan över och leden gick mot berg och björnmark. En helt underbar Midsommar. Eller bara en dag på leden.
Har du passerat 50? 60? Äldre? Hur känner du dig? Gammal? Som din ålder? Yngre än du är? Det sista sägs vara till och med bra för de äldre. Att känna sig yngre än siffrorna visar kan få oss att må bättre och bli till och med bli friskare. Kanske det, för hög ålder uppskattas inte i Sverige. Regeringar tror i alla fall på de pigga gamlingarna för de höjer pensionsåldern och tycker att vi ska arbeta ändå in till graven. Inte politiker själva förstås. De har sina förmåner vid avgång.
Några män (Tyskland, Kanada) har försökt ändra sina födelsedatum till yngre i folkbokföringen.Tji fick de. De var män över 60 som ville bli yngre och leva om sina liv. Minns att en klagade över att inga gamla gubbar fick napp på dejtingsidorna, så han måste få bli yngre. Vilken fantasi. Tyvärr, de fick inte ända sitt födelsedatum till yngre årgång. Men i Sverige har vi en skara manliga invandrare vilka alla var magiskt 17 max när de kom. Myndigheterna gick på det. Till och med lagar ändrades. Nog kan ålder vara lite flytande beroende på omständigheter.
Visst får gamla gubbar napp på dejtingsidor men då behövs fet plånbok och gold gard. De vanliga halvfattiga får nog inga napp oavsett ålder.
Det går att byta kön som man vill men inte åldern i folkbokföringen. Är inte det orättvist?
Så, känner du dig gammal på mindre bra sätt? Svar tja från min sida. Det är nog slut med en del jag skulle vilja göra. Det är bara att erkänna åren går och de senaste fem vet jag knappt vart de tog vägen. Kan inte bara skylla på Covid. Slöhet? Sedan råkade jag läsa om en 102 år gammal dam som än gjorde tioårsplaner. Dr. Gladys McGarey, från Scottsdale, Arizona, har skrivit en bok om sitt liv och hon delar ut sina tips för bra liv. “The Well-Lived Life: A 102-Year-Old Doctor’s Six Secrets to Health and Happiness at Every Age.” Jag känner en man som bor i Scottsdale, vi träffades på PCT och brevväxlar. Han är också en med planer trots åldern. Kanske platsen har någon sorts magi?
Här är Gladys råd: Discover your life’s purpose. Know there is a lesson in everything. Let go of anything that doesn’t serve you. Keep moving. Find what works for you.
Inga märkliga råd men hur ofta fastnar vi i saker som inte gör någon nytta längre eller inte har den minsta mening i vad vi gör. Inte lär vi av våra misstag. Eller bara fastnar på soffan.
Tioårsplan? Det vore att ta i. Kanske göra plan för resten av året? Det vore nog för mig. Hur är det med er andra, gör ni planer för längre tid? Och – hur gick det sedan?
I veckan sköts det igen med dödlig utgång. En 15 år gammal pojke och en vuxen man dog och två skadades vid en ingång till T – bana. Terroristerna sköt med automatvapen. En tidigare lärare tyckte att ”Men det är det här jävla samhället som de lever i och förebilderna de har, det är skitförebilder. ” (Klippt från Omni.)
Skitsamhälle? Det kan man gott tycka. Jävla Samhället vi alla är del av och även skyldiga till utvecklingen. Varför har Sverige blivit ett gangstervälde med barn som aktiva mördare? Det kan vi diskutera till oändlighet och kasta skit på varandra. Vi har varit naiva genom våra politiker, Myndigheter och de som skriker mest. Godhjärtade. Allas lika värde och andra slagord.
Inget Samhälle klarar snabba förändringar i varken i ekonomi, befolkning eller sammanhållning. Det uppstår sprickor som inte kan byggas bort med olika boendeformer som några nu tror. Eller annat som att vända på stenar som var sossarnas favorituttryck.
Vissa bostadsområden är mer multikulturella och fattigare än andra. Det är så städer växer. Man bygger höghus på utkanterna. De som kommer sist in hamnar på förorterna. En del avancerar på bostadstrappan och köper något. Men lever man av låg lön eller olika bidrag kan man inte köpa något. Ungdomar kan då inte köpa sig ut från förorten. Pensionärer och ensamstående föräldrar sitter också där de sitter. Inte kan jag flytta oavsett hur situationen ser ut.
Endast tvångsmedel eller ytterligare bidrag kan flytta folk från förorten. Och vart skulle hela gänget flytta? Det är inte enstaka barnfamiljer, det är förortssamhällen med tiotusentals personer med hög andel invandrare.
Boendet är dynamisk. Blir det för obehagligt flyttar de som har pengar. Vi andra får stå ut. Nu tror man att flytta barnfamiljer från utsatta områdena skulle bryta segregationen och våldstrenden. Hur skulle det gå till? Skall folk från lite lugnare områdena vräkas och flytta till de utsatta? Jag till exempel för här har det varit bara några skjutningar, inbrott och ingen dog, bara skadades. Eller går alla bostäderna i bostadsköerna till folk som redan har bostad fast på fel område? I så fall tar det tid, lång tid. Jag tror inte att flytta bagaget ändrar innehållet annat än i undantagsfall. Vill invandrare flytta från sina släktingar är också en bra fråga. De har ju redan flyttat och sökt sig just till Sverige och ofta till områden med folk från samma hemländer..
Politiker som har varit för snabb förändring av befolkningsstrukturen och vilka har föraktat allt svenskt kan väl börja packa och byta bostad med folk i riskzonen. Inga namn men vi kan börja med Mona och Fredrik. Det är ganska många områden varifrån folk då borde flytta. En total folkvandring. Skall alla hyresbostadsområdena bli lika utsatta? Är det ingen som får bo i ett lugnt hus utan risk för sprängda dörrar? Och – hur bedömer man flyttbehovet?
Min generation var i stort fattig. Vi kände både respekt och samhörighet i samhället. Ovan allt kunde vi be till Gud och lämna lite av vår oro till Honom. Oavsett hur djupt vi trodde. Att arbeta var nödvändigt, annars var det hunger som hotade. Vi är väldigt långt borta från tiden då lärare själva kunde vara barnens idoler. Min tid, åratals sedan. Vissa föräldrar lyckades också kvala in i idolklassen. En och annan popstjärna men det var inte gangsterrap. Även politiker var uppskattade, om inte motparten. De som gick ur skolan med bra betyg var landets hopp för utveckling. Även de kunde vara förebilder. De med sämre betyg gick i yrkesskola. Inte så illa, min bror med två års yrkeslinje har alltid tjänat mer än jag med mina 9,5 år i Universitet. Idag går den mänskliga humanitära utvecklingen bakåt. Det är en otrolig nedgång. När folk ser bakåt och tycker att 50 och början 60 talet var liksom idylliskt, folkhemmet, stämmer det nog. Allt kunde bara bli bättre.
Så, vart är de usla förebilderna? Borde dessa låsas in? Nej, de är för många och de lyser som lockande fyr även i fängelser. Den senaste beräkningen ger ca 9000 personer i gäng och 21 000 direkta anhängare i närheten plus de som gynnas eller gynnar med att skita i vad som händer är nog lika många. En del styr sitt gangsterimperium från utomlands. Har du köpt något extra billigt i bakre rummet i en affär? Kanske stöldgods på Internet eller direkt på gatan? Eller lite knark till helgen? Du är med i terroristgänget. Klaga då inte.
En tidigare gängmedlem säger att:
Det har blivit trendigt att mörda. Man har respekt på gatan om man är mördare och det är många som vill komma och göra affärer med dig, säger han. (SVT inrikes.)
Det känns att allt har gått överstyr och endast radikala åtgärder bör användas. Vilka då, är en bra fråga.
Det tycks vara fler som uttalar sig om bostadsbyte som frälsning. De bör roa sig med lite huvudräkning att börja med.
PS. Lista över utsatta områden, de är många och att lösa någonting genom bostadsbyten är en ytterligare illusion. Enstaka familjer kan förstås få förtur men att tömma förorten av barnfamiljer där klaner härskar – det var överkurs. Något område kan ha tillkommit och någon ramlat ut på listan.
Fyra barn överlevde ensamma i colombiansk ödemark, djungel, i 40 dagar efter en flygolycka där de vuxna dog. Barnens mor dog. Barnen har nu hittats och transporterats till sjukhus efter en stor sökningsinsats. Den äldsta var Lesly, 13 år gammal, nästa Soleiny, 9, Tien Noriel var 4 och babyn hann fylla 1 år under tiden. Hur de lyckades överleva bland djur och andra faror kommer att berättas länge.
En nutida legend är född.
Det äldsta barnet passade sina småsyskon när modern arbetade. Hon var också kunnig i sin omgivning, vad äta, vad inte, vilka djur var farliga. Barnen hörde till urbefolkningen Witoto i Amazonas och där få barn lära sig tidigt att behärska sin omgivning, känna igen växter, fiska och jaga. Klara vardagslivet helt enkelt.
Jag kom ihåg när gymnasieskolorna stängdes i Sverige tack vare covid. Tidningar hade nödrop om att barnen skulle då inte få lunch. Föräldrar var oroliga. Deras barn fick inte mat. Det slutade med att elever fick hämta matlådor i skolan. Var tonåringarna så hjälplösa? Eller föräldrarna så snåla?
Hur länge hade barnen klarat sig i djungel efter olyckan om de tidigare hade fått allt serverat?
Det bästa föräldrar kan göra för sina barn är att lära barnen bli självgående i frågan om det vanliga livet: tvätt, städning, matlagning, disk, hålla rent i omgivningen och att handla nödvändiga matvaror. Förhoppningsvis lär skolan andra viktiga färdigheter. Det andra bästa du kan göra för dina barn är att lära dem handskas med pengar, fysiska pengar först, och förstå deras värde. Lär dem hur familjens budget ser ut. Få sina egna pengar att räcka till. Betala räkningar i tid. Förklara vad ränta är i praktiken. En del barn är redan hos Kronofogden fast de inte ens ha hunnit arbeta.
Få barn och vuxna besitter dock sådan överlevnadskunskap som Lesly, 13 år, som höll sina syskon i liv 40 dagar i djungel efter en flygolycka. Att vara 13 år och klara en baby i de omständigheterna var otroligt duktigt när vuxna föräldrar kan behöva råd och hjälp. Nog har jag träffat flera hjälplösa föräldrar i så kallade civilisationen, Sverige.
Världen är så mörk så vi behöver en upplyftande historia med lyckligt slut för vår mentala hälsans skull.
Vilka förebilder! Hoppas inget ont händer det tuffa gänget. Lät nu bara ingen förstöra barnens liv. När kommer filmen frågas det redan på Internet.
Eftersom jag har vistats i naturen och ödemarken en ganska stor del av mitt liv tror folk att jag kan mycket om just naturen. Träd, växter, insekter, fåglar, utveckling, väder…men det är inte så. Jag vet namn och lite fakta på de vanligaste träden och växter, känner igen fåglar och djur men en stor del av naturen har förblivit ett ostuderat mysterium. Jag har ju vandrat en del utanför Sverige också och inte läste jag extra om naturen i förväg annat än temperatur och regnmängd. Man ska veta vad som behöver packas med. Jag har tagit en snabb titt på ledbeskrivning, ifall sådan finns. Ibland har jag blivit rejält överraskad. Det är en stund av ren lycka. Kanske även trubbel. Dock sitter en del av skolkunskap och även livets än i huvudet. Jag vet fast jag inte läser om. Det finns flera människor vilka har utsett sig till experter i någonting, utan utbildning och utan ens erfarenhet. Och flock följer dem och tror.
Efter turen och resan har jag letat reda på fakta om naturen, även om de städer och byar jag har passerat.
Först se och uppleva, sedan kanske studera har alltid varit min metod.
När mina barn var små lärde jag dock namn på de växter och djur vi hade omkring oss. Senare, när vi hade sommarbarn insåg jag att de barnen kände inte igen ens en gran, fast de gick i skolan. De var absolut naturnoviser, Det där är inte gran, sa de, för det har vi på vinden och sätter ihop i Jul! Nog var det fattigt.
Så, lär du dina barn det elementära om naturen nära dig?
Människan kartlägger, ger namn, katalogiserar, antar, ibland bara tror. Vi har förklaringar, tabeller, regler. Vi försöker räkna ut framtiden. Och naturen visar oss ständigt hur lite vi vet och förstår. Den anpassar sig inte till våra datorprogram och vi blir frustrerade. På samma Internetsida kan vi läsa hur arter dör för att längre ner se hur många hundra nya arter har funnits. Och om vädret finns många dagliga bud för att inte ens nämna klimatet.
Min sambo, som jag träffade år efter min skilsmässa, var helt annorlunda. Som född på samma datum med Linné (annat år förstås) blev han också en trädgårdsmästare. Han kunde namnen, naturens utveckling, fåglarna, fjärilarna, mossorna, bästa sättet att odla giftfritt, sjukdomarna som drabbade växtligheten. Mer och mer. Han förklarade naturen åt mig och det var intressant, jag såg naturen på ett närmare sätt men magin krympte. I sina bilder fångade han naturens själ medan jag var bara en som avbildar.
Trots åldern är jag än ett barn som ligger under ett träd och bryr sig bara om dess skönhet, inte om arten, åren, när sker lövsprickning även om jag vet dess mänskliga namn. Trädets snällhet mot mig med sin skugga i solgasset. trädkronan som vi sällan ser på grund av vår litenhet. Höstlöven som faller. Lövträdens nakenhet på vinter. Träd som bara avviker från det ordinära. Växternas symbios.
Ibland kramar jag om ett gammalt träd, Trädets liv är kanske 600 år men omvandlat till människolivstid som mitt är vi båda gamlingar. Även den har sett Världen ur många synvinklar, tänker jag. Från oro till fred och inbillad trygghet. Idag lider jag med Ukrainas natur. Hur miljökatastrofen där kommer att påverka dem och omgivningarna kan vi bara försöka räkna ut men kommer att ändå sitta med okunskap och har noll koll på de långsiktiga skadorna.
Oavsett alla datorprogram vet vi väldigt lite om vår omgivning. Vad är det som kan få allt att tippa över och då även våra liv? Dumhet troligen. Inbillningen att vi är herre över naturen, att vi kan till och med ändra klimatet visar våra brister som människa och hur anpassad forskning är. Gud har vi i stort avskaffat och datormodellerna har ersatt ödmjukhet över okunskap och vår litenhet.
Naturen hittar alltid en utväg men vi gör knappast det.
Nova Kakhovka ett nytt namn att lägga till i listan för brott mot mänskligheten. Denna gång handlar det om vatten. Ryssarna sprängde Dniproreservoaren och vattnet som skulle bevattna åkrarna forsar över byar, städer, människor, djur, natur…livet.
Dagen var dessutom D – Day. 6 juni.
Jag såg en video över någon som räddade en liten katt som desperat försökte komma undan vattnet i den flodvågen som ryssarna kallblodigt har drabbat människor och djur med. Jag tänkte, det finns goda människor. Det finns humanism. Det finns människor som bryr sig om värnlösa djur också. (Obs. Inte katten i bilden, det är från en annan bombning)
Har du varit utan vatten i kran någon gång? Kanske har du bara en pump i sommarstugan? Det känns dock skamligt att berätta en historia över en kort tids vattenbrist men poängen är beteendet, inte själva vattnet.
En gång i slutet -60 talet blev vårt bostadsområde utan vatten. Någon grävde fel eller sprängde fel. Som en liten prepper hade jag vatten i kylen så det blev ingen panik för oss. Vattnet i affären tog slut. Det fanns knappt vatten på flaska på den tiden. Idag finns det långa hyllor med vatten i olika smaker fast vi har helt godtagbar vatten i kran, för det mesta.. Den andra dagen kom en vattenbil. Vi fick en hink, ca 10 liter var. Då uppstod det hot, smädelser…Områdets kvinnor, hemmafruarna, uppförde sig som en liten terrorgrupp gentemot vattenbilens förare. Var och en hade större behov än någon annan. Jag gav min fulla hink till en som jag visste hade flera barn, men hon fortsatte att skälla. Dag två kom ingen bil, fast lovad. Den tredje dagen lyckades de koppla in vattnet igen.
Hur tror du vi skulle klara oss i ukrainares ställe?
Sovjetunionen är upplöst, landet finns inte mer men Ryssland behåller FN platsen och blockerar all kritik i Säkerhetsrådet. De är som en bock vaktande ett kålland. De borde förstås sparkas ut. I princip har de ingen plats, bara i praktik tack vare FN s slöhet. För vissa gäller andra regler.
Nej, inte kan vi vänta några beslut, åtgärder eller uteslutning av Ryssland från FN s sida. Det enda vi kan göra är att fortsätta betala delegaternas väl så högt betalda lyxliv. Stödja alla resolutioner, hur märkliga de än är och mot vår lagstiftning. FN är helt hjälplös utan makt har vi sett i flera omgångar. Minns ni Rwanda? Minns ni hur de lyckades i Libyen? Ruiner med FN s välsignelse. Mer…, ja det finns hur många felsteg som helst från FN s sida. Det känns ofta som en svällande mastodont som nog spricker. Poof! Bara luft.
Hur reagerade FN nu, igår när vattnet fick städer att drunkna? Direkt med avsky? Nej, de firade ryssarna. Vilken tajming.
Hur blir de omedelbara följderna? En ekologisk och humanitär katastrof. Bostäder och infrastruktur samt arbeten är bokstavligen i vattnets våld. Inget dricksvatten. Människor måste flytta – någonstans. Jordbruksmark i spillo. Utan vatten inga grödor. Som resultat blir det automatisk svält i de länder som inte klarar sin egen försörjning, som haft Ukraina som sin kornbod. Därefter börjar dessa länders män söka sig till andra länder där de tror att det västerländska paradiset väntar.
När vaknar de länderna som än gullar med Ryssland? Vad tror de om sin framtid med Ryssland? Är de bara naiva?
Men lite kan man väl dricka, sa patienten, den nyblivna modern som ammade barnet. Hur lite? Häll det lilla i nappflaskan då och ge babyn, sa jag lite kallt.
Den eviga diskussionen om hur lite alkohol är lämpligt att ge ett foster och sedan en baby är i gång igen. Socialstyrelsen rekommenderar nu total avhållsamhet under graviditet och amning. Äntligen. Hoppas de avråder från alla andra droger också, de ”egna val” som en politiker förklarade sin inställning till sitt narkotikabruk.
Och sedan gick kändisen Wold ut och tyckte till. Lite, som en persika är inte farligt. Precis som en författare/barnexpert tidigare, nu död, sa att om jag mår bra mår fostret bra och hade vinglas bredvid. Lite kan väl inte skada. Nog var det svårt att avråda alkoholister att sluta supa efter det. En kändis visste bättre vad vi som arbetade på en mottagning för riskgraviditeter.
TV och Internet samt kvällstidningar påverkar dem som har svårt med egna val och andra också. Folk vill göra rätt.. Många litar på experter och det är gott så ganska ofta. Men experter som är kända bör väga sina ord med guldvåg. Ja eller nej, helst inget mittemellan som kan tolkas olika. Säg hellre; jag vet inte.
Hur lite är lite alkohol då? En persika, enligt Wold. Det låter ju betryggande. Men det finns otaliga studier hur alkohol och droger påverkar fostrets utveckling. Inte är de vuxna alkoholisterna så smarta och välmående heller. Narkotikamissbrukare hamnar ofta i tidig mindre trevlig död. Barn skall inte ha alkohol, oavsett om de är i magen, vid bröstet eller gnällande över att få bara lite till en skolavslutning. (Jag struntar i hur mycket alkohol en persika jäser i magen, meningslös överkurs. Alkohol under en graviditet handlar inte om persikor, det handlar om att dricka eller inte dricka alkohol och skador på fostret.)
Dessutom är barn är olika redan i magen. Hur, vet du inte. Något tvillingstudium länge sedan visade att den ena tvillingen klarade sig medan den andra var alkoholskadad. Modern var alkoholist.
Jag misstänker att bland de barn som fått diagnosen ADHD eller andra bokstavskombinationer finns drog/alkoholskadade barn. Men ingen frågar modern hur det var åratals sedan när babyn än låg i magen. Kvinnor lever som män, vi är ju jämlika. I en graviditet och amning är ordet jämlikhet helt ute.
Ett foster samtycker inte till alkohol och droger som näring. Tyvärr finns ingen spärr mellan mor och foster. Det en gravid kvinna äter får även fostret.
Alkoholskador är oreparerbara. Tack vare barn är olika kan ingen säga exakt vart den skadliga alkohol gränsen går. Vem vill chansa? En sund blivande eller ammande mor orkar avstå från alkohol. Det finns ju alkoholfria varianter också i Systembolaget.
Lite alkohol är väldigt olika. Hade ett par som patienter vilka hade slutat supa och de var som ”Svenssons”. Nu, efter förlossning och avslutade amningsförsök, unnade de sig bara lite. Bara två glas vin till maten på fredag – lördag. Det lät väl bra efter gatuboende och nära döden abstinens? Glasen drog en halv flaska. Så två glas var en helflaska. Det var bara lite.
Du som är gravid eller ammar. Unna dig en persika men inte alkohol. Det är säkrast så. Socialstyrelsen har fel ibland i alla sina rekommendationer men nu har de helt rätt.
Idag 20/6 läste jag att de nya rekommendationer om alkohol inte ska gälla amning. Experten Wold vann, rekommendation ändras. Det går inte exakt bevisa mängder och påverkan. Drick som du vill alltså lagom när du ammar. Varför ska kvinnor avstå, drick i jämlikhetens namn. Vad är lagom skiljer sig rejält bland oss. Så jag tycker att vill du dricka alkohol när du ammar ge alkoholen till babyn i nappflaskan. Det känns väl lagom.
Jag har kämpat i åratals i mitt arbete och föreläsningar för att foster och barn skall ha en alkoholfri zon, men så fel jag hade.
Förra året missade jag en vägmarkering och hamnade fel på Sörmlandsleden. Så i år var jag extra noggrann på samma sträcka. När jag närmade mig platsen där jag troligen hade förlorat leden stirrade jag på varenda röda märke och såg korsningen jag hade missat. Hurra! Gick vidare, kom till en korsning på tre stigar och inga markeringar. Gick cirka 100 meter på var och en men noll röda märken. Försökte lista ut rätt genom den lilla kartboken över Sörmlandsleden men icke. Tog stigen mot söder, jag skulle ju åt det hållet. Försökte sedan med mobilen. Det finns ju en app för kartor. Mobilen var död. Försökte igen om ett tag och mobilen rådde mig hur jag snabbast åkte till Gotland. Gotland?
Kan man gå vilse i Sörmlandsskogen? Tydligen. Igen tre möjligheter i en korsning. Tog den vägen som såg mest använd ut. Såg några hus skymta längre bort. Hus innebär en väg till en större väg. Hundarna skällde och en kvinna kom fram till staketet. Hon erbjöd genast skjuts till vägen och nästa sträcka.
Du är inte den första som har gått fel här. Jag brukar köra dem till nästa etapps början, skrattade hon. Det finns ett område i skogen där mobilen inte fungerar säger folk som har irrat bort sig. Det sker varje sommar. Nu kände jag mig mindre dum.
Senare tog jag en omväg som blev en riktig senväg men tid hade jag ju gott om.
När man går på ett område i flera år syns förändringarna. Jag har gått på Sörmlandsleden sedan 1990 någonting. I början dagsturer med min sambo men de senaste covidåren har jag gått hela leden och en del av etapperna flera gånger. Sträckan Koppartorp – Nävekvarn var kvar även om jag har varit på vissa platser där tidigare. Nu kom jag till leden längs havsstranden. Ja, nära i alla fall, den går i skogen och nära stranden. Bland fallna träd, upp och ner på stenar och väl så många döda havsfåglar. Tältplats vid havet. Tystnad. Nästan. Vågorna slog slött mot stranden och fåglarna hade sina skrik och även sång.
Det är en sorglig utveckling i de sörmländska skogarna. Område efter område drabbas av granbarkborre. Svalstaskogens naturreservat som jag passerade var än opåverkad några år sedan. Nu hade träden fallit. Ett exempel av naturreservat som inte längre har mycket kvar att skydda. Flera andra ställen med fallna döda träd fanns på sträckan.
Säg bara inte klimatet även om det är klimatet också. Den forskning som nu görs på Grönland har visat sig både rejält varmare klimat, djur och rent tropisk natur än idag tusentals år sedan. Klimatet varierar med olika perioder visar historien. Den grönländska forskningen kastar omkull alla beräkningar gjorda med datorprogram.
De grönländska mätningarna är från verkligheten, inte från datorprogram.
Men miljön omkring oss borde vi ta bättre hand om. Vi saknar smart planering. Vi saknar erkännanden av realiteter: översvämningar, stormar, temperatur som sker oavsett vad vi drar in och satsningar på det vi kan förändra. Hur mycket har kriget i Ukraina drabbat miljön och gett framtida skador kan ingen än säga. Inte kommer Ryssland att rensa något. All tid i Världen som används för att slå ihjäl varandra och förstöra det som byggts kunde räcka tusen gånger om att ta hand om miljön och oss själva bättre. Knappt någon är oskyldig. Vi använder för mycket av allting till saker vi kan avstå ifrån och ha en bra livskvalité ändå.
Om människan hade varit ett smartare djur vore mycket annorlunda. Många är vilse i livet. Gäller speciellt makthavare.
Nu säger jag adjö till Sörmlandsleden. Och fästingarna. Trots att jag följer alla råd och försöker ha koll har jag några fästingbett igen varav ett ser illa ut.
Jag vill också utnämna etapp 37:1 och 37:2, gruvrundan, som den mest sevärda tack vare den gamla gruvnäringen och lämningar efter det arbete våra förfäder gjorde för att utveckla Sverige och göra folkets liv bättre. Sträckan är som att gå i förfäders spår. Det finns andra små naturpärlor och gruvområden men dessa sträckor gjorde starkast intryck,
Ute i skogen och utan nyhetsflöde är befriande. Väl hemma ser jag att diskussionen går varm om vem som ska försörja ungarna och ge dem mat.
Vilken fråga! Föräldrarna ska förstås försörja sina barn och se till att de får mat utöver det som bjuds i daghem och skola. Räcker pengarna illa avstår familjen av andra köp. Man köper inte icke nödvändiga matvaror som snask och läsk före havregryn, potatis, morötter och falukorv. Mer… Låter jag som en pekpinne?
När jag lärde ekonomi för mina patienter påtalade jag om tre saker i budgeten. Först hyra. Missar man hyran förloras lägenheten och du får aldrig det igen. Du är svartlistad på hyresmarknaden. Sedan el. En summa enligt Konsumentverket till mat och nödvändiga saker som blöjor och tvättmedel delad i fyra veckoköp. Andra nödvändiga utgifter? Blev det något över la man det undan för kommande behov. Second hand men med kritiskt sinne. Att köpa något bara för att det ät billigt blir dyrt. Mina patienter var föräldrar gravida och med barn under tre år.
Vissa experter handlar varje dag idag och köper bara det med sänkt pris men det fungerar inte för de flesta, det blir också annat än det billiga.
Det ömmas för barnfamiljer men även många pensionärer ligger på gränsen att klara sig trots att de har arbetat. Det gäller speciellt kvinnor vilka tagit hand om de små barnen under tiden det knappt fanns daghem. Arbetsmarknaden för kvinnor var också helt annorlunda. De finns än! Tänk efter vad som har flyttats ut från hemmen till Samhället efter – 60 talet. Männens löner räckte då för familjen. Idag med dagens standard behövs det lätt tre löner i en normal familj.
Då och då händer det att gamla människor vräks för de har inte betalat hyran. Av glömska, sjukdom eller dålig ekonomi. Har du en gammal släkting? Hjälp denne med automatisk överföring av hyra och el samt kolla om de kan få bostadstillägg!
Jag har försörjt mig och mina tre barn med barnbidrag och en persons studiemedel efter skilsmässa. Det var på – 80 talets början med de höga oljepriserna. Kul i ett oljeuppvärmt hus. Påminner lite om elpriserna. Räntorna på studielån då ska vi inte ens prata om. Två av barnen fick så småningom bidragsförskott, den tredje nekades eftersom fadern inte skrev på underhållsavtal. Vi svalt inte, men det fanns ingen lyx. Ransonerade frukt för barnen, max tre om dagen, morötter inräknade. Lånade alla böckerna som behövdes för studier. Gjorde budget, visade barnen hur ekonomin såg ut. Det är viktigt att barnen är införstådda med ekonomin hur surt det än är. Det blev någon slant över. 250 kronor över i månaden blev tretusen, en sommarresa och läger för barnen. Det var förstås en kortare period, några år tills jag började arbeta efter studierna. Men som ensamstående är det inte fett med en lön. Så jag hade ofta 58 timmars arbetsvecka. Som förälder försöker man göra vad som behövs.
Som förälder har man ansvar över sina barn och sin egen ekonomi. Staten har ansvar över ekonomin i stort. Den ska inte skötas så folket hamnar i obestånd. Men det gamla talesättet: rätta munnen efter matsäcken gäller än idag. Både för Staten och för medborgarna.
Svältkurer? Jag tror snarare att många av oss har det tillräckligt bra.
PS. Läste idag att vissa kommuner sparar in mjölken till barn i skola och daghem. Helt eller någon dag i veckan. Ytterligare ett slag mot svenska bönder.
Fanns det inget annat att dra in? Några politiker kanske?
Fem år sedan påbörjade jag min långa vandring på Pacific Crest Trail. Jag var otränad, det hade inte funnits tillräckligt med möjligheter för träning när jag tog hand om min sjuka sambo som behövde tillsyn dygnet runt. Han flyttade in till ett boende efter sju år hemma och dog inom få dagar. Jag slängde ihop mina grejer i en bag och åkte i väg till USA. Det var dock en planerad tur som jag hade bestämt mig för långt innan. Du måste ha tillstånd för att vandra PCT och det fick jag i januari. Jag gick leden på Google maps och den såg inte så illa ut. Tips, det är inte en bra träningsmetod eller någon säker studie, men kul.
Nordkalottleden ca 800 km var den längsta vandringen jag hade gjort innan. Det var 1995 och väckte då uppmärksamhet. Flera tidningsartiklar och intervjuer. Ensam kvinna och så långt! Ni ser hur tiderna har förändrats i och med Internet. Jag har sedan korsat Island från norr till söder, bestigit Kilimanjaro och gjort tre Tour du Mt Blanc, vandrat på Grönland samt svenskt fjäll men inga långvandringar. Nu var sträckan 4000 kilometer eller i alla fall något av det jag tänkte försöka mig på. Noll uppmärksamhet, PCT är som en vanlig promenad på dessa Internettider. Om du vill bli känd måste du slita på någon Internetmedia och inte ens då är det säkert att du får några gilla eller igen pengarna, som jag fick 1995.
Min vän i Illinois som är nu 30 år har gjort Triple Crown. Inte blev hon någon stor kändis för det även om hon hör till en exklusiv skara på ca 525 personer. Triple Crown är alla tre långlederna i USA, var och en gjort i ett streck, PCT, AT och CDT.
https://therovingarrow.wixsite.com/followtheblaze
Att vandra är en okomplicerad hobby, om du borträknar svåra vad och långa sträckor utan möjlighet att handla mat. Att vandra är att gå och bära en ryggsäck. Slå tält och plocka ihop allt igen. Gå, äta, lägga tält. Det kan finnas stugor eller andra övernattningsmöjligheter men för mig är vandring boende i tält nästan alltid. Samma varje dag. Ibland matinköp. Gå oavsett väder. Det är blött då och då. Du blir skitig. Att vandra är inget avancerat men leden kan vara av olika svårighetsgrader. PCT är nog inget man ska börja med. Att vada i djupt vatten kan kosta livet och vad finns det gott om där. Och längden – inte kul att avbryta alltför snabbt.
Sedan är man en grupp – person eller ensamvarg. Det varnas alltid: gå inte ensam. Jag hade Garmin, den var min kompanjon. Jag är en ensamvarg, gick ensam och tältade ensam de flesta nätterna utan andra inom synhåll. Jag och naturen. In to the Wild som dessutom är min favoritfilm. Träffade en massa andra trevliga vandrare. Några har jag kontakt med än idag. PCT organisationen skickar än info om vad som händer på leden. Allt var absolut magiskt även om jag tyckte att vissa dagar var skit. Regn. Stenskravel. Inga bra tältplatser. Trött. Maten sinade. Men det var snabbt övergående.
Det blev mitt livs vandring, Kilimanjaro trängs också på första plats. Planerade att resa tillbaka till USA och vandra någon av de andra långa lederna AP eller CDT, kanske Arizona, men det stoppades av covid. Vandringar de senaste åren har varit fjällturer och Sörmlandsleden runt.
Jag bor nära ett skogsområde så jag är ute ofta. Skogarna nära mig börjar ha kaos som kännetecken utanför lederna. Fallna träd. Granbarkborre. Uppgrävt av vildsvin. Jag sörjer med skogen som attackeras och ser skraltig ut. De förlorade turerna suger. När vänner i USA skriver kom så vandrar vi ihop en bit är jag villig att packa.
Men har du en gång upplevt något magiskt och lyckat är det inte säkert att det går att upprepa igen utan blir bara en flopp. Undrar: hur långt skulle jag orka idag?
Bild överst three fingered Jack, Oregon, mitten: öken Island, nederst skog Södermanland.
Hur lär vi regler för barnen? Förr slog man barnen till lydnad eller hotade dem. Det sker än idag. Det är inte enkelt att vara kärleksfull och fast, speciellt med äldre barn. Lyder inte din tonåring dig, har flytt hemmet och installerat sig i en kriminell värld är det ganska så sent att lära dem. Fostran börjar egentligen redan när paret blir gravida och pågår nog till myndig ålder. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu utan i det usla läget med unga som har fått välja kriminalitet som jobb redan innan de slutar skolan.
Som tur går de flesta barn i skolan, har hobbyer och vänner och ränner inte på gatorna med en picka i handen. Kanske de till och med älskar och lyder sina föräldrar.
Ja, alla tonåringar fuskar, ljuger och bryter regler någon gång men få går så långt att de skjuter obekanta per betalning. Få har beslutat sig att langa knark i stället skolgång. Jag läste om en 14 år gammalt barn som hade åtagit sig morduppdrag och skulle få betalt. Han ville sedan bjuda kompisarna på bio. Hur har livet redan hunnit gå så fel? Man föds väl inte till en mördare. Man kan dock vara lågt begåvad och inte förstå allvaret i sådan handling men någon borde har begripit tidigare att där finns ett barn som behöver hjälp. Nu är det akuta ryck, för det barnet var inte ett sällsynt undantag. Vad ropar Samhället på för straff och morot för så unga kriminella? Behandlingshem som var avsedda för barn med psykiska och sociala problem, kanske droger men knappt mördare. Behandlingshem där var och en kan fortsätta sitt liv per Internet. Är det för trist promenerar man bara ut mot nya spännande uppdrag. Barn som härjar med vapen i handen var inte det klientelet SIS hemmen var tänkta till. Larmet har gått men inget händer, kanske för ingen vet vad man ska göra.
Varför blir en del barn kriminella i stället att sitta på skolbänken och drömma om framtida arbete, egen lön och eget liv? Det är en bra fråga som inte har lösts någonstans. Men låt oss fundera lite om läget här hemma. Skolan är ett miss i sig men jag har skrivit nog om skolan. Nu handlar det om föräldrar och arbete.
Vart ska ungarna hitta sina förebilder för livet idag? I skolan? På Internet? På gatan? I ett gäng? I en klan som styrs av någon i ett annat land? De tuffa grabbarna med dyra kläder, senaste mobilen och en flott bil, lyxen de har tjänat på andras elände, men det säger de inte bara att du också kan få allt? Föräldrarna? Det sista ses oftast som överkurs. Jag tror att vi måste satsa på föräldrarna. Det andra, mjuka poliser och sociala tjänster, bidrag och kravlöshet har ju inte hjälpt. Inte pengar till underpresterande skolor. Inte fritidshem. Bidragssamhället och tycka synd om mentalitet är en svensk sjuka. Snacket om lika värde och rädslan att vara rasist har raserat det sunda förnuftet. Det behövs mera piska och mindre morötter. Gör inte om det som inte har fungerat är en bra regel.
Misslyckad politik syns inte direkt men om ett tag, kanske en generation senare blir det synligt. Ingen kan väl tycka att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll?
Gör något. Skapa svenska förebilder av gammal modell. De som arbetar, uppfinner, räddar liv. Inte bara Internetkändisar. Sätt arbetslösa föräldrar i arbete. Lön, inga bidrag. Föräldrar skall arbeta, oavsett vad. De ska vara ¨exempel för sina barn. I Sverige arbetar man, det är så välståndet har skapats. Ungarna i daghem och skola. Föräldrarna på jobbet 38 timmar i veckan och fem veckors semester. Arbete är de morötter som ska gälla. Båda föräldrarna behöver inte arbeta på heltid om barnen är små. Kvinnofällan kallas det om kvinnan väljer deltid och en bra pappa om mannen gör det. Typiskt för Sverige?
Livet är inte bara arbete men att visa barnen att språk, utbildning och arbete är onödigt för pengarna kommer ändå vållar en massa problem. Arbetslöshet och leva av bidrag förbättrar aldrig familjens ekonomi. Ok, har du många barn och lever helt av bidrag är steget till lågbetalt arbete nedköp. Alltså, bidragen är för höga om du kan säga nej till ett arbete. Att vara en arbetslös vuxen ger inte heller tillhörighet i det Samhälle vi har. Är föräldrarna inte med hur ska då barnen bli det? Föräldrarna ska ansluta sig till det samhälle de lever i. De skall integrera sig i det system som har gjort Sverige framgångsrik. Arbete och skatt. Det kommer inte att bli perfekt men bättre system än bidragssamhället vi har.
De vuxna skall visa barnen att pengar kommer från ett arbete inte från Socialtjänst och FK och absolut inte från kriminalitet. Föräldrarna skall uppmuntra barnens skolarbete som leder till ett arbete, vanligt kneg. Det är få som kan leva lik Internetstjärnor. Knarklangning slutar med fängelse eller död förr eller senare. Föräldrar måste inse riskerna i Samhället och hjälpa barnen att hålla sig på den smala vägen. De skall inte acceptera uselt beteende.
Det spelar ingen roll om arbetet är produktivt i den mån att det bringar vinst i pengar för Samhället. Det finns många arbeten som inte ger vinst men de är nödvändiga för det Samhälle vi har format. Sjukvård är rena bottenlösa hålet. Äldreomsorg likaså. Daghem är dyra. Gator blir skitiga genast när de är sopade. Politiker kan sitta i åratals och inte lyckas med något men hög lön har de. Mer…Det finns mycket som behöver åtgärdas men kommer inte att ge vinst i form av aktier precis. Arbete ger också en pension så kanske vi inte behöver arbeta intill graven utan kan njuta av några fria år.
Det håller inte längre att halva folket försörjer den andra halvan och av den halvan är hälften betald med skattemedel. 459 000 personer är arbetslösa enligt AF. Däröver finns det andra system som FK, de som inte söker arbete, eller finns inte i några register bara som skuggor utnyttjade av skamlösa personer. Som sagt fyra miljoner i arbete varav hälften skattefinansierat arbete. Det är en matematik som inte fungerar. Att leva av andras pengar slutar med att andras pengar tar slut eller de får fötter.
Det är inte lätt att vara en förälder och få respekt från sina barn men miljoner svenska föräldrar har lyckats med det.
Så, ta hand om dig och de dina. Bli en förälder om du har barn. Hjälp andra. Och du politiker som är orolig över att barn skjuter på gatorna, börja nattvandra på de utsatta områdena. Du är faktiskt skyldig till situationen, inte bara vi andra.
Har du en bra lösning för de ungas brottslighet, ring Regeringen och glöm inte Oppositionen!
Bild från en vandring med ett barn. En bra semester.
Jag var i skogen idag. På en smal bro mötte jag en man med käppar. Jag stannade på en avsats för att ge honom plats att gå förbi. Vi ryms båda, sa han, vi är inte så feta.
Jag tänkte det var enkelriktat, sa jag. Han skrattade.
Livet är ofta enkelriktat. Trots bredden ser vi bara åt ett håll. Hur många möjligheter missar vi under ett livstid?
Det var fint väder. Träden börjar få en grön slöja över sig. Vitsipporna blommar. Fästingarna attackerar. Det är i skarven på vår och sommar. En bra tid. Sommaren är nästan för mycket men sedan kommer hösten. Jag kände mig tacksam över vädret, naturen, tystnaden som kom när jag tog en stig ut någonstans där inga andra syntes till. Jag satt på en sten och tänkte över saker jag var tacksam över.
Nej, det är inte tacksamhetsdagen idag, Världstacksamhetsdagen, World Gratitude Day, är alltid 21 september men jag vill påminna även dig om att vara tacksam för det du har och det du har gjort. Så länge de är bra saker, ledde till något bra eller i alla fall fick dig att vara nöjd för vad du åstadkom. Jag skulle kunna räkna upp en massa saker jag är tacksam över. Jag tror att vi med åldern bör nå ett slags förnöjsamhet över livet. Räkna upp det goda. Ignorera våra misslyckanden, de går ju inte att förändra. Förlåta. Kanske är det omöjligt att förlåta sig själv? Eller någon annan där livet gick i bitar?
Att dö bitter är ingen bra slut.
Om morgondagen vet vi föga. Slösa inte bort tiden.
Jag har TV n på. Många har det idag. Dricker kaffe och äter en blåbärsmuffins. Borde jag haft något festligare? Nej, jag ärar inte Kungar och maktmänniskor, endast doers. Alla Världens kungahus och statliga representanter har skyndat sig till London. Inte de nu mera svartlistade skurkstaterna Ryssland. Iran, Belarus, Syrien, Myanmar men Nordkorea och Nicaragua sänder någon diplomat.
Kröningsceremonin av en engelsk kung har långa anor. Kröning är en religiös ceremoni. Kung av Guds nåde. Den engelska kungen är kyrkans överhuvud men blir kung tack vare kyrkans ceremoni och ärkebiskoparnas val som dock är redan beslutad genom födsel. Drottning Elisabeth var den kristna trons försvarade. Plikten var hennes honnörsord. Vad är Charles? En otrogen man gift nu med älskarinnan. Ja, skilsmässor är normalt idag dock inte för den kristna trons försvarare. Mer modern än modern? Tveksamt. Men jag är jävig, domen är engelska medborgarnas.
Kröningsceremonin är invecklad. Kläderna som förr i tiden. Alla turerna sker exakt. Men de har svårigheter att sätta kronan på Charles huvud. Storlek? Är han värdig kronan? Räcker det att vara förstfödd och gå i sin mors fotspår? De båda huvudpersonerna ser dock trötta ut. Han är en gammal man, 74 är, som har väntat på det ögonblicket nästan hela sitt liv. Det känns tveksamt att han kan lämna stora avtryck under resten av sitt liv. Den tiden har nog passerat. Han pratar om klimatet som många rika personer men att minska egen påverkan ingår inte i den orden. Det finns få möjligheter för Charles att fylla föregångarens mindre skor. Elisabeth var kronan.
Den senaste åren har det engelska kungahuset varit en såpopera. Värdig Netflix.
Kröningen är som en filminspelning med skådespelare. En sådan som får Oscar för kläder. Kröningsfestligheterna kostar 1,3 miljarder kronor skattemedel men Regeringen påstår att turismen fyller upp. Engelska kungahuset är inga fattiglappar men de låter det engelska folket, tyngd av ekonomin, betala showen. Och folket köar, hurrar och står ut med det engelska vädret. Men de bittra tonerna om slöseri finns. När elräkningen kommer och maten är för dyr knorrar även rojalisterna.
Nej, det är ingen ny era med stora förändringar. Det kanske kommer med William och Catherine som allvarligt ser idag på sin eventuella framtid. Kan det bli en mer slimmad monarki som betalar sig bättre? Om England skulle avskaffa monarkin? Ärva positioner som har enande funktioner är en viss trygghet i en orolig Värld. Kanske vill människor ha ouppnåeliga förebilder? Något från Internetflödet i alla fall? Oavsett verklig nytta och avtryck?
Det är kanske ekonomin som orsakar revolutioner, inte republikaner? Och inte krig?
Sverige då? I Sverige fungerar Kungahuset med sin uppgift. Att byta till Republik? Tänk efter S och M samt SD som slåss om presidentposten vart fjärde år! Viktoria, ja, men sedan är monarkin slut är dock min gissning. Men ingenting är mer osäkert än maktstrukturer och ekonomi i kombination.
Har sett en bit historia genom TV. Det närmaste jag har kommit det engelska kungahuset är prinsessan Diana 1992 på FN s missbrukskonferens där hon talade om sitt arbete i missbruksfamiljer och jag hade äran att tala om mitt. Hon bjöd sedan lunch för alla deltagare. Engelsk mat är inte min favorit men hon var magisk. Det är svårt att fylla hennes skor också, men tiden går och minnen blekna.
Idag är det party för många I Storbritannien som inte är stor i storleken längre. Men i morgon klagar folket på baksmällan och matpriser.
Man kan också undra om multimiljonärerna Kungen och premiärministern kan sätta sig in i hur en vanlig engelsk familj har det med pengarna och räkningarna.
I London regnar det. Här skiner solen, dags att gå ut.
Bilder: Vagn från TV. Kronan är från Wij trädgårdar i Ockelbo
Vad gör en resa med ett barn lyckad? Så klart ressällskapet men lite planering behövs. Jag har gjort fem vandringar och fem resor med barn ålder 10 till 14. Sedan gjorde min dotter och jag en resa med alla fem barnen till en badort. Inga sura överraskningar någonstans.
Resorna med ett barn i taget var avsedda för barnet och mig enligt deras val av stad och gemensamma val av sevärdheter. Först en fjällvandring, sedan en resa. Bara ett av barnen visste precis vad hon ville se de andra var mer intresserade av en enda sevärdhet och välj du som vet bäst. Vi reste till Rom, Venedig, Florens-Pisa, Paris och nu till Barcelona.
Vad gör då en fem dagars resa med barn lyckad? Mina tips är:
Boka allt i förväg från resa, hotell, taxi från och till flygplatsen i resmålet och gå förbi kön biljetter till de valda sevärdheterna. Var i god tid på flygplatsen. I tid innebär det kanske att sova på flygplatsen men även tid att äta eller köpa något att ha med. Räkna med köer även om det inte blir så. Ha fullt laddad mobil för väntetiden eller en guidebok, penna och papper. Ha koll på vad barnet har med sig för säkerhetskontrollens skull. Inte kul att bli stående där. Pass, sjukvårdskort, plåster, ev. mediciner i den vuxnes väska. Hotell av god klass med bra frukost och Internet, placerad ungefär i mitten av de sevärdheter man tänker se. Behövs det resa till något som ligger längre från köper man en guidad tur med transport och inte krånglar med kollektiva medel. (Versailles, Pisa i vårt fall.) Till de platser som ligger nära kan kollektivtrafik användas, upplevelse det också. En bokad aktivitet om dagen. Resten får bli spontant. Man måste inte se allt. Var kräsen. Någon aktivitet vald av den vuxne. Det kan bli en positiv överraskning för barnet eller kanske släpp ut mig. Bara gå runt, ta bilder och vara utomlands. Middagar som barnet gillar men välj själv ortens specialiteter. Risken är att du får din mat uppäten och får nöja dig med barnets pasta. Inget tjat om mat, skit i hälsosamma dieter. Köp frukt och dricka till hotellrummet. Shoppa något till barnet och de där hemma. Ha tid att slappa och använda Internet. Gör upp i förväg hur och när ni kontaktar mor/far där hemma så det inte blir oro eller onödigt ringande. Er semester! Håll hispiga föräldrar borta.
Jag gjorde en liten fotobok om resan till varje barn. Minnen bleknar men kanske minns de som vuxna den där resan som mormor och jag gjorde och…
Det sista om barnbarnets och min resa till Barcelona.
Vad önskar en tonåring att se i Barcelona? Havet var ett av svaren. Barcelona har en badstrand, dock badade ingen än. Vi kunde se horisonten, långt borta. Barnbarnet vistas på somrarna i en stuga vid havet men sikten där skyms av öar. Så Medelhavet gav en horisont långt bort. Dessutom landade och lyfte planet nästan över havet. Lycka kan vara havets horisont. Ibland är allt så enkelt.
Jag ville se en flamencouppvisning. Vi båda blev imponerade. Föreställningen var inte moderniserad utan man kunde tänka sig en torg någonstans på landet, en man börjar spela gitarr, några pratar med varandra och knäpper lite med fingrarna och dansen börjar sakta tills intensiteten i stegen, klappret från skor och händer stiger så publiken är nästan andfådd. Jag som knappt kan dansa var mäkta imponerad. I flickskolan lärde vi vals, bröllopsvals, men jag hörde till dem med två vänsterfötter.
Sedan gick vi ut i naturen, en anpassad sådan. Till Park Güell, misslyckad byggprojekt. 1900 köpte Eusebi Güell – entreprenör som gjort pengar på industriell revolution – land i norra Barcelona och anställde Gaudi för att bygga bostadsområde för rika. Men de rika ville inte bo så långt ute på landet och bara två hus byggdes. 1923 gav Güell marken till stan. Men förarbetet var gjort. Stigar, planteringar, marknadsplats, dekorationer… Park Güell. Parken öppnades 1926.
År 1984 utnämndes Park Güell till Världsarv för ”Works of Antoni Gaudí”.
Vår guide berättade att han som barn hade ofta vistats i parken med sina kompisar. Då var inträdet gratis. Men sedan kom Barcelona på att få in pengar. Vet inte årtalet. Dock är bara de mest ”gaudiska” delarna avgiftsbelagda. Idag besöks parken av ca 10 miljoner människor per år.
Vi gick runt i den gröna parken, upp och ner och var nog mest imponerade av de gångarna som byggts för att människorna kunde gå mellan husen, de som aldrig byggdes (bild överst). Vi satt på den ringlande bänken som man inte kan luta sin rygg mot för det skulle slita ut mosaiken. Den gröna parken hade även träd från Österrike, en gåva, rikt djur och fågelliv. Dock såg vi bara de vanliga fåglarna som kråkor. På en halv dag ser man bara en liten del av parken.
Vi gjorde också planlösa promenader och bara såg på stan. Satt vid La Rambla och åt middag. Shoppade lite.
Sedan var det dags att åka hem. Du kan beställa en bil och få en bild på föraren, telefon till denne, registreringsnummer och bilmärke samt en karta där hämtplatsen är inprickad.. Det kändes betryggande för en turist. Resan till hotellet var exakt som beskrivningen.
Vid hemresan väntade vi på den avtalade platsen. Det var parkeringsförbud vid hotellet som fanns i den gamla stadsdelen Barri Cótic. Tiden går. Inget svar på mobilen. Vi ger upp och återvänder till hotellet och där står vår taxi. Nej, fel bil och fel chaufför. De har bytt båda. Ska vi? Han tog omvägar och bröt parkeringsförbud för att serva oss bättre. Den här platsen vid hotellet är bättre! Nära! Hur tänkte han hitta oss? Men sedan krånglar bilen genom smågator med förbudsskyltar och når huvudvägen mot flygplatsen. Chauffören var glad. Varför skulle inte vi vara det?
Men flyget var försenad. En av de få gånger i livet jag har drabbats av flygförsening. I det fria EU måste vi visa passet där två gånger men i Sverige finns ingen kontroll alls. Bara promenera ut. Arlanda byggs om och blir större med mer affärer och restauranger. Skulle vi inte sluta flyga? Inte vi. Barnbarnet flyger vidare hem. Jag var glad över att Pendeltågsstrejken inte än hade börjat. Det var en trevlig resa speciellt på grund av ressällskapet. Men Barcelona och jag kommer nog inte att ses igen.
(Om Sagrada Familia med mera har jag berättat i föregående inlägg.)
När jag kom hem från skogen såg jag en myra på köksbänken. En till. Ytterligare en. Hade jag tagit dem med mig från skogen? Skakade väskan i badkaret men inga myror ramlade ut. Jag tittade runt för att se varifrån de kom. En rad myror var på väg in.
Nej, jag tänkte inte bo med myror även om jag är fascinerad av deras byggen. Tog fram universalmedlet bikarbonat och strödde runt. Sedan dödade jag kallt flera av inkräktarna och lämnade de på golvet. Hastigt vände sig resten av myrorna och försvann genom någon spricka, vart vet ej. De var borta. Jag tvättade golven och köksbänken med såpa för att ta bort luktspåren. Lämnade kvar bikarbonaten.
Varför försvann myrorna? Signalerade de till varandra: här är dödlig fara? Spring! Är myrorna smartare än människorna eftersom de flyr onödiga risker för sitt liv?
Varför larmar inte människorna varandra i fara? Nyss sa polisen om torrschampodöden: vi vill inte gå ut för det kan locka… Knark är vardagsvara, du kan köpa godis med narkotika i snabbköpet till dina barn. Inga stora varningsskyltar. Att stjäla något i affären är helt utan risker, ingen vågar ingripa när ett gäng går ut med oxfilé innanför jackan. Risken att ens bötfällas är minimal. Vi bara hukar oss.
Barn arbetar som yrkesmördare. Flickor lovas pengar för lockfågeljobbet. Det skjuts, knivhuggs, en och annan dör eller står på dödslistan. Hot är vardagsvara för samhällsarbetare. Som en lärare berättade för mig: när de kom hem till mig och krävde fullgoda betyg utan närvaro slutade jag och flyttade med mina barn. Fanns inget annat att göra.
Lockar döden våra barn? Det känns ibland som ett scen från ”Deer Hunter” där krigsfångar skjuter sig i huvudet med en kula i loppet som underhållning och tävling mot en medspelare. Ibland klarar man sig, chansen fyra av fem. Det mördas barn idag och mördarna är också barn. Varför går vi inte ut och vrålar? Varför låser föräldrarna inte in sina barn som befinner sig i riskzonen och spikar igen fönstren? (Det hände länge sedan för en unge som började i knark bisness, men inte i Sverige. Han la av.)
Nej, lågaffektivt ska det vara. Hårda tag löser inga problem i Sverige.
Det skylls på Socialtjänsten, fattigdom, utsatthet med mera och gullas med förövarna. Nog vet ett barn som attackerar med en kniv eller en pistol vad död är men de tar risken och chansen att bli kändis på sitt sätt. Lättkränka ungar. Betalda förövare. Det bara blev mord, liksom. Högre värde på brottsmarknaden efter mord än att vara simpel gatulangare. Föräldrarna skyller på den berömda någon annan. De vuxna som helt tappat kontrollen går kanske till kvällstidningar och klagar. Domar är rena skämtet, några år på en SiS anstalt där frihet råder.
När är det krig? Om en har dött slutar vi, sa en stamhövding i Afrika omkring andra Världskriget men det gäller inte någonstans längre.
Det blossar upp nya krig i Världen. Inga slutsatser dras av de föregående. Snart ropar FN om behov av mat och hjälp till krigsområden, som Sudan. Folk dör. Barn svälter. Sjukvården kollapsar. Ekonomin når botten. De så kallade civila dör mellan stridande parter. Varför kan folk inte nöja sig med att rösta fram en regering, få en halvdan sådan som vi, rösta igen och ha politikerlek i stället mord och förstörelse? Billigare och till och med bättre. Fint kallas det demokrati. Vad är det för vits med makt när de man styr över blir en hungrig skara på flykt utan hopp sittande på en skräphög? En så kallad bra fråga. Eller, den som har mest vapen vinner. Krig är ju det mest framgångsrika ekonomin vi har. Beror förstås på vad du räknar som framgång, pengar eller liv.
Ja, myrorna försvann. Deras larmsystem var bättre än människornas. För säkerhets skull satt jag ut två myrfällor. De ser än tomma ut.
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/cannabisgodis-i-svenska-butiker PS. Nästa gång mer om Barcelonaturen.
Först om en man, en skogsbonde, någonstans i Mellansverige. När han fick en son ungefär 150 år sedan planterade han skog. Inte för sonen utan för hans barnbarn. Denne skulle bygga ett hus åt sig av eget virke. Det var tallskog och lite gran. 130 år senare började barnbarnet, en man nu nära pensionsålder avverka den skogen. Han var också en skogsbonde och drev ett litet sågverk. Han sågade själv brädorna. Några knotiga tallar slipade han till stolpar. Han ritade och byggde själv huset. När jag besökte hans lilla hus år efter blev jag imponerad över hur han hade använt träden. Huset levde med sina både råa och polerade ytor. Ett av de större stockarna fanns i vardagsrummet.
Den såg ut som om den höll upp hela huset. Byggnaden var helt unikt.
Varför berättar jag detta nu i samband med Barcelona och vårt besök i Sagrada familia? Tålamod, framtidstro, lämna något efter sig och vara sin egen är gemensamt för bonden och Gaudi. Bonden har byggt sitt drömhus från grunden. Den store Gaudi har format basilikan, den icke än färdiga Sagrada Familia, med varje detalj. Dessa egenskaper tillsammans med rubrikens, vilka är ganska ovanliga idag i vårt allt genast samhället. Ja, storleken har förstås betydelse men inte tanken bakom. Att se in i framtiden och förverkliga det.
Vi besökte Sagrada Familia med en guide, en vältalig sådan som hade gått runt med många turister. Basilikan är enkelt sagt imponerande. Vackra färgade glasfönster. Höga pelare. Enkelhet inne. Utifrån är den magnifik och speciell. När basilikan är klar kommer den ha 18 kyrkspiror, som representerar jungfru Maria, Jesus, de fyra evangelisterna och de tolv apostlarna. Sagrada Familia har tre fasader, vars syfte är att visa Jesus liv, från födsel till döden.
År 10 f.Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens basilika ligger. Det finns oändligt med historia under bygget och omkring.
År 1882 började bygget av arkitekt Francisco de Paula del Villar och planen såg nygotisk ut. Men redan året efter tog Antoni Gaudí över bland alla sina andra projekt. Först från 1914 ägnade han all sin tid för Sagrada. Det enda tornet som blev klart före hans död var var klocktornet,1926. Bygget var vandaliserad under spanska inbördeskriget. Den första officiella bönen skedde 1955. År 2010 invigde Benedict XVI basilikan, men den var inte färdig. Covid saktade ner bygget men nu pågår det och 2026 tror man sig bli färdig med alla tornen. Ett av de har en hiss men nedgången är trappor. Utsikt över Barcelona.
Det kanske är ”aldrig färdig” som är charmen för de nyfikna?
Ovan allt saknade bygget bygglov. Den har bötfälls 2018 och betalar nu 368 miljoner till Barcelona stad, pengarna skall gå till upprustning av omgivningen och kollektivtrafik. Ja, Metro i Barcelona är byggt ganska ytligt och det hördes inne i basilikan regelbundet. Idag bekostas bygget av turister. Ca 4,5 miljoner besök per år men de övriga 20 miljoner tittar bara utifrån. Värt ett besök inne.
Antoni Gaudi var född år1852 och dog 1926. Halva Barcelona kom till hans begravning.
Cheopspyramiden antas ha tagit 20 år att bygga. Sagrada Familia är nu på år 141.
En bra information finns på Sagrada Familias hemsida. Där finns allt man behöver veta. https://sagradafamilia.org/en/history-of-the-temple
Gjorde en runda i skogen. Äntligen vårväder. Satt mig på en sten där vi, min sambo och jag hade suttit ofta för att dricka medhavd kaffe. Så även idag fast nu mera har jag hela stenen för mig själv.
Min sambo dog i dagarna fem år sedan. Det känns som igår och det känns som oändligt länge sedan. Jag minns honom speciellt på ”våra” platser. De promenader vi gjorde i närliggande skogen tills han inte längre orkade gå så långt. Före hans sjukdom hade vi tillbringar oändligt med tid i naturen med våra kameror. Jag lämnade stenen och fortsatte.
Då såg jag björken, den björken jag har gått förbi i över trettio år. Den var Inte längre en stående björk utan en nedhuggen hög. Att se det gjorde nästan ont på något märkligt sätt. Varför hade man huggit ner den? Hade den blåst omkull? Var bara dess tid slut precis som vår egen tid slutar en dag?
Björken ger kanske värme i något hus. Dess grenar kommer att härbärgera insekter, svampar, mossa… nya levande organismer. Trädets liv tar inte slut, det antar bara nya former. För naturen är död en omvandling till något annat. För människor är det mer slutgiltigt. Inte ser jag något att växa på den gamla begravningsplatsen. Bara gräs ,och grus i gångarna.
Vad hinner man se under en kort resa till en främmande stad, som Barcelona? Du ser vad du vill se och vilka utflykter du bokar dig för men även baksidor – om du vill.
Barcelona är den katalanska kustens pärla och världens fjärde mest besökta stad med upp till 7,1 miljoner turister varje år. Nog var det tätt om folk överallt med mobilen i hugg, men strax bakom turistmagneterna kunde vi hitta en spansk restaurang utan en enda turist utom vi.
Barcelona ser ut som många av europeiska större städer. Gamla hus. Monument. Byggnader från Medeltiden. Nya höghus. Kyrkor. Trångt. Parker. Bilar, massor med bilar. Oändligt med taxibilar. Spruckna gator. Hav. Turister och mera turister. Souvenirshoppar. Turistfällor. Restauranger i rader vars matsedlar ser likadana ut. På den något slitna La Rambla har restauranger bord och stolar på promenadgatan medan maten kommer från en lucka på väggen över gatan. Restauranger som påstår att rätterna är spanska men kocken är från Mellanöstern eller Turkiet. Servitörerna är multikulturella. Tapas som inte har sett gamla tapas, nya goda varianter. Pasta. Mera pasta. Paella och drinkar.
Mat på restaurang är varken billigt eller dyrt. Det beror på som alltid vart och vad du äter. Det blir snabbt 500+ för en enkel måltid för två. Vi besökte den berömda La Boqueria Market. Det fanns många tomma platser. Saluhallen hade knappt grönsaker och frukt. Vi som ville köpa udda tomater. Kanske även Spanien lider av inflation, elräkningar, snåla plånböcker och dyra priser på mat? Eller, var vi där på fel dag?
Att gå i de smala gränderna ger en modern tragisk bild av Europa. De nyinkomna invandrare från Afrika drar runt eller sitter med sina likadana packningar i väntan på någonting. Bostadslösa, missbrukare och andra trötta sover på bakgator, i parker. Ingen bryr sig. Klotter.
La Rambla kantas av souveniraffärer, flera drivna av folk som kommer från Mellanöstern. Vi handlar några saker och försäljaren kan varken spanska eller engelska utan vi pratar med händerna. Bra nog det med. Folk från Afrika som säljer väskor, smycken och mössor på gatan, vattenflaskor och filtar på stranden. Gatuförsäljare är det normala idag men hur kan de ens tro sig att överleva på det? Beror förstås på vad du säljer. Vad trodde alla dessa män sig att få för liv i Europa?
Massor med turister, många kineser. Några års reshunger exploderar.
En spanjor med katalansk flagga står på Placa de st Jaume framför Stadshuset och ropar något. Vakterna tar det dock på allvar och snart finns tre polisbilar och en massa poliser på platsen men de tycks snarare ha en trevlig utflykt än att ingripa mot mannen. Han får ropa i fred och vifta med sina flaggor. Han ropar om självständigt Katalonien.
Det är en trend att söka självständighet. Många områden och folk tror att självständighet är lösningen för alla problem. Eller är det bara politiker som vill få sin egen maktsfär? Vårt land, vår flagga, vår nationalsång och fria val eller egna härskare. Västpapua, Kurdistan. Katalonien. Skottland… Se på det fallna brittiska imperiet. Sudan har slagits i 50 år, delats och fortsätter att kriga inom landet. Fler… Och sedan? Hur betala för det? Ibland känns det likartat som industrinedläggningen i Sverige. Turismen skall rädda ekonomin. Men turismen är en osäker växlande bransch. Städer som övertas av narkotika och trasigt folk får inga turister. Än håller Barcelona ihop .Cannabis är inte lagligt i Spanien, men privat bruk är inte kriminaliserat. Vi ser flera ingångar till klubbar där man kan bli medlen och röka gräs, som de säger. En gathörn från samlas det trasiga folket och sover. Det är en slak lina. Någon tjänar pengar, andra förlorar.
Lät jag för trist? Så är verkligheten också. Inte bara kaffe och churros med choklad.
Så, vi två, mitt barnbarn och jag turistade. Jag har vandrat en veckovandring i tält med alla barnbarn samt två fosterbarn, en i taget, och sedan har vi rest till en plats i Europa enligt deras eget val. Den sista resenären valde Barcelona. De andra har valt Rom, Venedig, Florens – Pisa och Paris. Bort från hemmet och svenska språket visar nya sidor av varje barn.
Jag har sett en fördel i att bli gammal och pensionär. Jag behöver inte stiga upp tidigt, utan när jag vill.
Jag har alltid hatat tidiga morgnar, Mitt huvud sover, hjärnan vägrar före klockan 11. När andra kroknade på jobbet efter 14 var jag i gång nästan som bäst. Jag fördelade patienterna efter visst missbruksmönster. Alkoholister på morgonen, sedan bland- amfetaminmissbrukare och heroinister på eftermiddag. Hasch brukare fick komma när de kom på att komma. Jag gav dem 2 tider om dagen och kanske kom de mittemellan dessa. Ett tag i alla fall. Som sagt, jag hatar tidiga morgnar. Föreläste helst på eftermiddag men ofta är alla andra morgonpigga så jag försökte ta hänsyn till det. Nu fördelar jag tiden som jag vill. Utom hos dotter och barnbarn ifall det är en skoldag,
Visst är det en fördel att styra sin tid men för mycket tid kan också göra en till slö som slösar med tid.
Just nu är jag i Barcelona med ett av mina barnbarn och har sett en fördel jag aldrig haft i Sverige. När jag stiger in i tåget i metro kliver folk genast upp och erbjuder sittplats. Jag försöker säga nej tack för de som arbetar har nog mer behov av plats än jag. Men det går inte så bra. Varje gång är det fler som stiger upp. Det har aldrig hänt mig förr utöver i Kina där hela bussen steg upp för oss och folk visste inte vad de skulle göra. Det var innan turismen. Vi smet ut utan vår obligatoriska guide, han var djupt orolig och förnärmad.
Är spanjorerna mer observanta? Är de mer hövliga mot äldre? Ser de oss gamla som någon i extra behov av en plats, en som kanske faller annars omkull? Räknar de större värde i att bli gammal?
Nej, det hade inget med turism att göra, inte skiljer jag mig från andra gamlingar på något sätt utåt. Tror jag.
Själv stiger jag genast upp för en gravid kvinna om det är fullt i tåg eller buss. Samt för de med käpp och rollator. Många har sina väskor på platsen bredvid. Trötta väskor som inte ger en plats åt någon. Inte stiger ynglingarna upp för gamla heller, de har ibland sina trötta fötter på bänken mittemot Det är nog flera av oss lite äldre som i stället stiger upp för varandra och erbjuder vår sittplats.
Hur vi uppför oss mot varandra i Samhället i olika vardagliga situationer är kanske bara en till sak som förändras och inte alltid till det bättre.
Är du en Häxa? Den som styr med överlägsenhet? Flyger på sin kvast ovan andra till häxmöten, men arbetar aktivt bara ibland. Pengarna räcker ju ändå. Bra placeringar. Annan tid sysslar Häxan i skymundan, med likasinnade på en plats typ gated community, långt från de vanliga människorna. Ser sig som en magisk person, viktig, någon som vet hur ”de andra” skall leva. De äter hummer och wagyubiff medan du inte har råd annat än den billigaste korven. De är jag, störst, bäst, enda… de avundsvärda.
Det finns gott om häxor, kvinnliga som manliga i Världen men få når de högsta höjderna. Rätt kvast är viktigt.
Hör du till dem som är ängsliga eller ska vi säga varsamma? Skuttar bort hellre än tar fajten? Det är typiskt svenskt. Vad än en politiker öser på oss protesterar svenskar sällan. Vi springer bort till våra hem, låser noga, sätter på TV kanske och inhämtar lite propaganda från de statliga kanalerna med vänsterlutning. Även om din dotter blir skadeskjuten vågar du inte annat än att gråta och försöka förstå. Du undviker att gå ut när mörkret faller. Kanske muttrar du hemma ilsket men det är ingen som hör. Vara snäll är din regel. Alltid kan du byta några ord om vädret med andra. Väder: svenskt paradgren.
Det hariga folket som ska vara sams med alla i godhetens paradis, har ett ego som inte finns.
Hönsgänget då? Känner du igen dig hur tryggt det är att vara i ett gäng och kvacka med andra? Speciellt i ett kvinnogäng. (Var jag elak nu?) Samma mål, samma kläder, samma sätt, samma åsikter, samma uttryck, samma bilder på Internet. Kanske även samma arbete eller samma arbetslöshet efter en medieutbildning. Så mysigt. Åsikter som är rätt, gärna hata män, hata vita, hata klimat – och vaccinvägrare, ja, allt som någon känd Internetperson ber oss att hata. Vara med i flödet.
Det blir inte många ägg lagda.
Det kan hända än att du identifierar dig som en kristen person, även om det är omodernt. Att du ägnar en stund för Påskens budskap: frälsning från våra synder. Att den kristna Världen är den du innerst inne hör hemma i, även om du uttrycker det bara vid storhelger och kristna ceremonier och inte högljutt. Kanske ser du ditt lands utveckling som sorgligt och vet inte vad du skulle kunna göra. Du känner dig som utomlands när du passerar torget på väg till affären för att köpa mat för Påskhelgen. Du gör ditt, absolut, men oroar dig för dina barns framtid. Du känner dig vilsen i det nya Sverige, på ditt bostadsområde, men har inte pengarna för att flytta.
Du samlas med familjen för påskmiddag. Önskar God och Glad Påsk till dina närmaste. Den traditionen finns kvar i din familj, även om mycket annat har förändrats.
FN:s generalförsamling begär att den Internationella domstolen ICJ ska beskriva och förtydliga rättsliga ansvaret som hänger samman med klimatförändringar. ICJ ska nu fastställa skyldigheter för att skydda jordens klimat och de rättsliga konsekvenser länder möter om de inte gör det. Kommer ICJ genast straffa både Ukraina och Ryssland för markföroreningar? Inte? Är krig befriad från alla regler och eventuell påspädning av miljökatastrofer? Hur blir det med klimatmötenas privatjet? Nej, de räknas väl inte med. Jag sitter just nu på en ort som har rejält med snö och nyss var det bara -13C vilket innebar behov av värme i huset. Inte klimatvänligt.
Hur skulle skyldigheter angående klimat kunna bedömas och konsekvensutsättas när det inte går hålla länder och hav rena från skräp, gifter och ovälkomna föroreningar som bomber? Speciellt märk den mängd av metallskräp som nu fyller Ukrainas ockuperade områden samt de lik som inte ryssarna plockar upp? Hur bedöms tillverkning som exporteras? Människor som skiter i regler, ska de sitta inne? Olika länders klimatmässiga förutsättningar? Det låter som om varje land skulle behöva en glaskupa över landet för att inte få in andras skit in. Och stopp för all handel. Inga resor. Mer… Hur skiljer vi Sveriges klimatskulder från låt oss säga Tysklands eller Kinas? Intressant fråga?
I serien Simpsons är just det som sker. Staden Springfield är så skitig att det avskiljs från Världen med en okrossbar kupa.
FN försöker visa att de gör någonting men ofta är det mer vackra ord än åtgärder.
Tänk om ingenting hjälper utan det blir varmare tills det blir kallare efter åtskilliga år, helt enligt solcykeln. Det kanske är bara naturlig kommande slut för vår planet, finns säkert några till där ute som har kollapsat? Tänk om klimatarbete inte kan vända värme till svalare, stoppa grader? Tänk om det hela är variation vi inget kan göra åt – det har ju varit riktigt varmt även tidigare – och vi slösar tid, pengar och hotelser när vi kunde ha använt energin för att stoppa krig, utveckla levnadsförhållandena i hela världen till det bättre, leva mer hälsosamt och rensa sopor på land och vatten. Till exempel.
Kan hända att det är närapå kriminellt att skrämma barnen så att de tror Världen går under, inom några få år? Varför ska de då anstränga sig i annat än att hata de vuxna?
Klimat lutar nu mera lite åt dödskult.
Ett aprilskämt som inte var ett skämt alls utan ett av de märkligheter vi betalar för i FN. Säkerhetsrådet har en uppgift att trygga världsfreden. Medan generalförsamlingen kan diskutera vilket globalt problem som helst ägnar sig säkerhetsrådet enbart åt frågor som rör fred och säkerhet. FN:s alla medlemsländer har åtagit sig att följa säkerhetsrådets beslut och genomföra dem. Det har inte gått så bra. Kan säga att de har misslyckats rejält. Som att döma Rysslands krig med Ukraina, inte andra krig heller. Alltid är det någon som inte röstar för. Ryssland tar över ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd den 1 april samtidigt som dess ledare är en krigsförbrytare efterlyst av ICC för kidnappning av barn från ett annat land, i detta fall Ukraina. Låter tryggt och värdigt.
Ryssland hotar västländer med ilskna ord.. Speciellt griniga är de på UK, USA och Nato. Ingen nyhet. Från bbc: The editor-in-chief of Novaya Gazeta and Russia’s Nobel Peace Prize laureate Dmitry Muratov is worried how far the Kremlin will go in its confrontation with the West.
”We see how state propaganda is preparing people to think that nuclear war isn’t a bad thing,” he says. ”On TV channels here, nuclear war and nuclear weapons are promoted as if they’re advertising pet food.”
Jag misstänker att Putin är lite sugen på att använda i alla fall en mindre atombomb och lösa så situationen i Ukraina. Makten framför allt. Varför ha en bomb om man aldrig ser resultat? Hans ego uppmanar honom att leka Gud? Bevare oss från det. Jag hoppas jag har helt fel i tanken.
Jakob Forssmed, socialministern som cyklar, oroar sig över hälsoriskerna med ensamhet och barns motionsbrist. Socialministern ser ensamhet och barns stillasittande som de största hoten mot folkhälsan och nyckelfrågor under kommande mandatperiod. Så det finns inget viktigare att ta itu med än min och andra gamlingarnas ensamhet?
Jag tänker strunta i motionsbrist hos unga, det borde vara föräldrarnas sak att åtgärda med hjälp av skola och idrott. Jag funderar bara över de gamlas – som min – ensamhet.
Enligt socialministern lever så många som en halv miljon människor i Sverige i ofrivillig ensamhet. Det är en hälsofara som kostar. Jag antar att alla inte är gamla pensionärer, så deras problem är annat än ensamhet man förvärvar genom att bli just gammal, har slutat arbeta och förlorat människor i sin omgivning..
Bryta ensamhet är är ett medmänskligt ansvar för oss alla, säger socialministern.
Det var tungt sagt.
Vi gör en stor satsning till kommuner för att man nu efter pandemin ska använda sig av uppsökande samtal med äldre som kanske har självisolerat under lång tid, och i samband med det peka på gemenskapsmöjligheterna som finns i kommunen – här kan du äta med andra, här kan du delta i aktiviteter, där kan du engagera dig i den här föreningen som volontär, säger socialministern.
Det var ska jag säga snällt. Men är vi verkligen så hjälplösa? Hittar vi ingenting själva när åldern har passerat 65? Känner mig nästan kränkt här vid min dator och mobil med Internet inom räckhåll.
Så Staten lägger på ytterligare en sak som Kommunal verksamhet skall ta hand om när de inte klarar tillfredsställande sina grundläggande skyldigheter som god äldreomsorg, barnomsorg och skola samt bristen på utbildad personal. Först grunden, sedan överbyggnaden bör vara regeln. God äldreomsorg ser väl till att bidra med annat än dammsugning? Inte det?
Men Kommunerna är på bettet. Det kom faktiskt ett brev från min Kommun där de erbjöd en timmes samtal om mina behov på grund av min ålder och eventuell ensamhet och info vad som fanns i Kommunen. Gratis. Som sagt, jag hatar ordet gratis när det avser skattemedel.
Jag slängde det i soporna. Kanske kunde de har frågat mig hur jag mådde och om jag hade några personliga behov när jag tog hand om min sjuka sambo i nära sju år. Jag fick klaga till sist och det gillar inte jag.
Vem är då ofrivilligt ensam?
Jag läste en gång definition att den som inte har en enda person att ringa till på natten när man känner sig ensam och orolig är just ensam. Tja, lite djupare definition behövs kanske. man ska inte ringa folk på nätterna, om det inte är en total katastrof.
Vad är ensamhet? Hur definieras det? Det är få i Sverige, kanske i Världen, som inte hör till något sammanhang, inte alltid vad vi önskar dock.
Att vara socialt ensam innebär att man saknar band till vänner och bekanta som man känner samhörighet med, trots att man skulle vilja ingå i sådana sammanhang. En del människor har få sociala kontakter och är nöjda med det, och då handlar det om social isolering snarare än en känsla av ensamhet. Vid emotionell ensamhet saknar man en förtrogen person att anförtro sig åt på djupet, och det kan man ju göra även med ett mycket rikt kontaktnät.
Vi lever i olika perioder med olika kontaktnät. Barndom, skola, arbete, småbarnstid, mera arbete, tomma boet, pension, död… människorna kommer och går, allt varierar. Omständigheterna varierar. Behov likaså. Måste man vara social gruppmänniska hela livet? Få sociala kontakter men nöjd med det får det inte vara helt OK? Det finns andra åsikter om livets sista tid, buddhister till ex.
Är inte ensamhet en del av livets gång? De lite äldre människorna vi haft kontakt med och ens ålderskamrater dör. Vi blir mer ensamma. Min väninna dog i cancer, hon var inte 60. Min sekreterare jag umgicks med privat likaså, dog strax efter pension. Min före detta som var min allra bästa vän och mentor, hjärtinfarkt vid 65. Min syster dog av bröstcancer. Mina föräldrar. Min sambo. Fler… Känner arbetskamrater vars vuxna barn har dött. Livet är skört. Död är svårt att värja sig mot.
Eftersom många kvinnor är yngre än sina män blir de ensamboende vid makens död eller isolerade vid sjukdom. I anhöriggruppen för demens jag var inbjuden till fanns 15 äldre kvinnor och en medelålders man. Kvinnorna tog hand om sina män hemma och var tämligen emotionellt ensamma. De hann knappt något annat. Några hade själv åldersrelaterade krämpor. Den ende mannen hade fått mer hjälp än någon av kvinnorna. Jag blev deppig och lämnade gruppen. Det där att man kan leva som vanligt vid demens är bara lögn. Sjukdom begränsar. Livet har sina begränsningar.
Jag har en del äldre bekanta, folk som har bott på samma område länge och en dag började vi säga mer än ”hej”. Alla gamlingar jag råkar känna har dator och oftast mobilen i handen, åldersspann 70 – 90. Vi hör till den generationen som hann använda dator på jobbet, något som politiker inte har fattat. Ingen kände sig ha något behov än att prata om sitt liv med Kommunen. Det kanske kommer, sa någon. Då blir jag nog besvärlig. Jag nöjer mig inte med vad som helst.
Jag har flyttat ganska många gånger, jag tror det är 19 bostäder sedan jag flyttade till Stockholm vid 20 års ålder, borträknad några veckokorta boenden i början och inklusive utlandsboende. Flytt har skett på grund av arbete och skilsmässa. Det är svårt att både få nya och behålla gamla kontakter efter flytt. Folk har redan sina liv i egna cirklar. Svenskar är inte de som genast bjuder grannar på kaffe. Det händer än att någon frågar om jag ska flytta hem. Hem, efter 60 år i Sverige. Jag tar det med ro. Hem? Vart är jag hemma har jag funderat på ett antal gånger. Skogen kanske?
Sörmland
Det är inte bra att vara avskuren från andra och verkligheten omkring, speciellt när du är yngre. Livet består av samverkan med andra. Det består inte att bli en kopia av någon tongivande person. Det är att bli sin egen men även ha ett livsinnehåll och acceptans för och tillsammans med andra. Men efter ett långt arbetsliv kan det finnas behov av ensamhet och lite tanketid i stället ständig rörelse.
Men barnen då, säger ni. Ska inte de se till att föräldrarna inte känner sig ensamma? Det låter väl bra? Alla har inte barn. Om ens barn arbetar och kanske har själva barn och inte ens bo på orten har de föga tid att ta hand om sina gamla föräldrar, ännu mindre avlägsnare släktingar. Kontakterna idag sker i vardagen genom Internet mer än per besök.
Barn ska inte agera ett vårdhem till sina gamla föräldrar, tycker jag. Den tiden har vi passerat. Vi betalar skatt för det. Men när det gäller ska vi ställa upp för varandra i familjekretsen, det är inte en åldersfråga. I hyfsade förhållanden sker det automatiskt. Det är ett inre vetskap om att ifall att … Dock är inte alla familjerelationer fungerande vill jag säga, jag har sett otaliga skräckexemplar på mitt arbete.
Men om du vill ta hand om dina gamla, sjuka föräldrar själv i stället Kommunen är de väldigt glada. Anhörigvårdare är rena sparbössan.
En del blev ensamma tack vare covid och Staten har en skuld till det. Det var ett tag ren skräckpropaganda. Först stängde myndigheterna av anhöriga från äldreboenden, nu oroar de sig om de gamlas ensamhet. Om det hade funnits en smula förstånd hos beslutsfattare hade besökarna försetts med munskydd, skyddsrock och handskar. Det är inte en kö av besökare till boenden. Nu fick bara personalen smitta de gamla.
Att Staten ska försöka ordna upp all livets sorg och besvär fungerar inte. Det är nog inte meningen med livet heller. Just nu finns ett slags krig att reda upp. Nej, inte Ukraina utan våra egna gator. Prioritera det. Men om behov uppstår vill vi svenskar ha en äldreomsorg med personal som pratar svenska, är inte reglerad per minut, har viss kulturkompetens och som är utbildad, välbetald och stolt över sitt arbete. Det borde gå att ordna? Vad är som hindrar det?
Politiker skall undvika att göra ensamhet till en sjukdom som din Kommun skall bota.
Virihaure, Padjelanta och en ensam vandring på 800 kilometer, Nordkalottleden.
Ring nu på hos din granne som är ensam, men bli inte snopen om ingen vill öppna dörren för dig.Och det – mina bloggvänner – rädslan för främmande folk som kan råna en om vi öppnar dörren är faktiskt Statens ansvar.
PS. Regeringen satsar 300 miljoner kronor i årets budget för att motverka ofrivillig ensamhet. Detta är början på en planerad gemenskapssatsning, där samma summa avsätts årligen under tre år. – Ofrivillig ensamhet är ett stort samhällsproblem, säger socialminister Jakob Forssmed (KD).
Jag åker inte ofta till Stockholms centrum. Det har varit lågsäsong för allt under covid. Sedan föredrar jag skogen före staden. Men ibland finns någon intressant utställning eller behov att handla sådant det inte finns i min förorts affärer.
Föraktet mot Samhället och dess arbetande medborgare slog mot mig. Det vi räknar som fungerande, nödvändig service fungerar inte. Hälften av pendeltågen var inställda, likaså bussar. Inte första gången. Det handlar om pengar, vinst. Den som inte har en bil har ett helvete att komma till jobbet ´från gränskommuner. Cykla? 5 mil kanske. Is och slask. Benbrott kostar också.
Under tågresan såg jag klotter och mera klotter. Allt som färg kunde fastna på var kladdat. Det finns alltid klotter men nu var det på varje yta bredvid tågrälsen. Ser ut som om vi bodde i slummen någonstans där folk saknar penna och papper.
Rulltrapporna på centralen var trasiga. Flera dörrar ut och in var trasiga och stängda. Folk halvsprang med sina väskor.
Skyltarna rea och total utförsäljning har ökat. Så även i mitt centrum. Läste också att den fina mataffären – från en stor kedja – jag handlar i kämpar med ekonomin och är konkursmässig. Men, priserna höjs ju hela tiden! Vart går pengarna? Till strömleverantörer? Någon där högst uppe? Resultat av vår självförsörjningsgrad? Kriget?
Andel arbetslösa är hög 459 000 enligt beräkningar men alla är inte med, att räkna folk har sina brister. I praktiken är det att knappa hälften av folket arbetar och av dem är hälften betalda genom skattemedel. Andel som går på olika bidragssystem är hög. Då menar jag även pensionärer för deras statliga pensionspengar är redan använda av generation före oss. Det håller inte.
Lönerna stiger inte i samklang med inflationen. Även medelklassen måste tänka till. Boendet var inte snabbväg till miljoner. Räntan stiger. Ingen biff idag? Inga tomater. Gnäll inte ungen! Du får behålla din förra årets mobil, den duger! De som är ensamma med hushållskassan börjar få det knapert, som ensamma mödrar trots bidragsfloden. Och de än levande pensionärerna som hörde till den gamla stammen utan daghem. Hemmafru och sedan något arbete ofta i den kommunala servicen när barnen kom till skolåldern. Det blev inga pensioner av det. Maken dog. Fattigpensionär. Som en väninna sa när hon blev pensionär: om jag inte vore gift hade jag att välja mellan bostad och mat. Hoppa över middag en dag i veckan var mitt gamla knep efter skilsmässan. Lunch var en kopp te.
Och kvinnor fortsätter vara kränkta. En anmäler efter nio år ovälkommen hand på låren. Vad hjälplösa kvinnor kan vara. Knark finns även hos de som styr men då är det fint sagt ”personligt val”. Jag hade många patienter med personliga val, men då hade livet gått omkull. Det är lätt att börja knarka, även ganska lätt att sluta om man vill men att få tillbaka en bostad och hitta ett arbete är svårt. Kanske inte för politiker?
Samtidigt talar massmedian om vart de senaste sprängningarna skedde och dog någon. Vi får vara glada om vi inte befinner oss på fel plats på fel tillfälle som Polisens talespersoner brukar skylla offren på, inte gärningsmännen. Jag kan garantera att håret reser sig när kulorna sprejas i ett centrum mitt på dagen och du är bara några meter ifrån. Ordet klan och klankrig är nu mera vardagsvara, inte något som händer långt borta.
Skolor skall träna för terrorattacker. Skall inte daghem också göra det?
Hur är det med våra hem då? Skall vi alla träna för sprängningar? Har du fått en terrorist i familjen eller gjort valet att gifta dig med en kriminell får du räkna med att ditt hem sprängs. Och grannarna blir inte glada. Sur stämning. Förmågan att spränga i rätt adress kan vara usel så alla bör förbereda sig. Vad vet jag om folk som bor i mitt hus? De gamla som har bott i huset lika länge som jag frågar mig om jag vet något. Det och vart är skyddsrummen har varit aktuell korridorsnack. Matpriserna har tillkommit i år. Oron att gå ut med hunden när mörkret faller. Resor pratar ingen längre om.
Hässelby torsdag
Inte ens gravt kriminella kan vräkas. En bomb i trapphuset får man tåla. (länk nedan)
Vårt land är på sluttande plan. Vi är i gott sällskap, vi är inte ensamma. Många länder utanför den västerländska kretsen är redan på botten. Fina möten, med rika deltagare samlade med sina privatjet på något hot ställe, snack pågår om klimat, pengar, äta maskar, hur folk vaccineras eller hur de utrotas. Politiker sover än med grymtande om att vända stenar, hårda tag och diverse meningslösa samtal om någonting. Världens misshushållning kraschar samhällen med krig och hunger, mentala förluster och rovdrift. Av oförstående och likgiltighet. Naivitet och vapenmakt.
Ingen hotande asteroid eller klimatet förstör Världen, utan vi själva. Vi är rovdjur som raserar men vissa kulturer har lärt att uppföra sig en aning bättre. Det har varit mer lönsamt. Idag pågår flera krig, den mest uppmärksamma i Ukraina och ingen världslig makt tycks få stopp på dessa. Västvärlden måste bestämma sig: skall vi hjälpa Ukraina att vinna nu eller låta kriget bli långvarigt och eventuellt sprida sig. På vilken sida står vi? Hur ser vi på Europas framtid? Är krig bara ekonomisk framtidsbransch?
Dnipro 230114
Hur vi än gör med Ukraina blir maktbalansen rejält förändrad. Kina och Ryssland mot Väst? De visar enighet – i alla fall utåt. Jag gissar, Kina kommer att få makt över de ryska gränsmarkerna som ”betalning” för hjälp. Ryssland efter Putin blir avhängig av Kina, kanske är de det redan..Ryssarna har inte råd eller intresse av landets östra del långt borta från Moskva. Minoritetsgrupper är bara kanonmat. De satsade resurserna på Ukraina. Oavsett om maffiabossen byts ut blir det ingen revolution i Ryssland. Putin är nu efterlyst av ICC. Inte lämpligt att vara kompis med honom. Läget är förändrat, kanske inte för honom hemma, men för andra Världens ledare.
Sydkorea och Taiwan flämtar i rävsaxen. USA har tappat makt och anseende, så går det med en president som inte vet vad han säger och en vice – ja, jag ska inte säga något om det. Bara att kvinnor kan men inte den där. Samt en penningpolitik från tryckpress.
Många länder lever som fattig folk, från lön till nästa.
Orsakerna för Världsläget är många. Den där förmågan att räkna ut resultat av åtgärder är låg. Likaså är tron att samma åtgärd ger annan resultat om vi gör det om och om igen svår att dumpa.
Det blir värre, det är säkert. Den västerländska civilisationen, som den är nu, kommer att förändras och inte positivt. Bankerna kraschar. Räntorna kastar dig ut ur ditt hem. Nya hittepå och äkta virus knäcker både oss och sjukvården. Mer… invandring inte att förglömma.
Men än finns det skönhet i Världen. Ta vara på det. Och – man ångrar bara resor man inte gör.
PS Precis på samma sätt som vi har brandövningar med barn så finns det väl en nödvändighet, tyvärr, säger Jonas Trolle till P4 Malmöhus. chef på centrum mot våldsbejakande extremism, Eleverna skulle kunna få en utbildning i så kallat PDV, pågående dödligt våld, för att bli mer mentalt förberedda för en eventuell attack, menar Trolle. Mentalt förberedda? Nog är det tecken på förfall, tycker jag. Vissa skolbarn lär sig inte ens att läsa men de lär sig vara förberedda för terrorism. Eller blir själva terrorister.
Bilderna från Stora Vika, historisk kalkbrott och cementfabrik. Berg i Alperna.
Jag såg en mening någonstans som fick bli rubrik till denna något klagande inlägg. Även jag har stunder då jag grubblar över livet fast mitt ”valspråk” har varit bli en lösning. Det var också mitt arbete, att hjälpa folk till bättre sätt att lösa livet.
Är du tacksam för vad du har och har haft? Eller ömkar du dig själv över alla orättvisor och elände du har varit med om? Gick inte livet så som du hade ritat upp det?
Det är så svårt. Ibland krämer jag mig över saker och val jag gjorde vilka ledde till förluster, misslyckanden, även nära döden. Varför gjorde jag så dumma val? Det kanske beror på åldern att ens livs minnen påminner en om hur lite allt betyder. Hur mycket mer jag kunde ha gjort. Hur det fanns bättre lösningar, men jag tog inte de. Det kanske är så att vid ålderns höst gör man ett slags genomgång över livet? Bikt utan präst.
Sedan råkade jag träffa en gammal patient som nästan kastade sig över mig. Hon tackade mig för livet. Nu, efter så lång tid. Någonting måste ha blivit bra på arbetet när en patient tackar efter 20 år. Att tacka är en gammal påhitt, sa någon. Jag tror att vi bör tacka mer.
Min son påminde mig häromdagen om hur många saker jag har gjort. Mycket är sådant andra aldrig gör, inte vill göra eller ens får en möjlighet till. Vad gnällde jag för? Men snart är jag död, enligt statistik finns inte många år kvar så jag får aldrig möjligheter att göra ditten och datten. Det känns som nu eller aldrig.
Mycket vill ha mer.
Sonen gav mig en bok om vandringsleder i Europa, ovan boken om vandringar i Norge som jag fick tidigare. Jag har vandrat lite i Norge. Så vackert! Covid snodde mina europeiska vandringsplaner, som ”Dream Trail”, men nu måste jag komma till beslut vart, vilken led. Sedan fick jag ett nytt tält som födelsedagspresent, från sonen det också. Den gamla var väl så sliten efter PCT och 4 år till. Så, det är bara att packa ihop när snön smälter.
Vintertälta? Inte jag. Utom när det är nödvändigt.
Så vad klagar jag på? Covid ungefär förbi för stunden. Krig, som i Ukraina, har inte än drabbat oss. Även om den drabbar våra plånböcker, ibland frivilligt.
Ekonomin är kass men jag är inte den som ägnar mig åt shopping.
Jag har grubblat då och då över de sju åren då jag tog hand om min sambo. Sakta låste hans hälsa in även mina möjligheter till det jag ville göra. Till sist var det bara korta promenader och handla mat kvar när avlösningen tog hand om honom. Men jag fortsatte in till döden. Det berodde inte på min oändliga kärlek till honom. Det berodde på hans kärlek till mig även om han inte längre kunde uttrycka det. Utom strax före döden. Då sa han – nej, det är bara för mig. Jag tror att var och en vill bli älskad utan krav, en gång i alla fall. Jag var det. Kärlek är inte bara en dans på rosor. Ibland blir det en uppoffring. Jag var inte en tålmodig person men jag lärde mig något på den hårda vägen.
Ta hand om de goda personerna i din närhet. Ibland har man inte mer än det. Sättet är dock olika. Har nyss träffat två äldre kvinnor vilka tar hand om sina sjuka män och de gråter när jag frågar: du då, hur mår du. Ibland blir det övermäktigt, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Helt enkelt, de flesta män är större än sina kvinnor. Sträckan till att ringa äldreomsorgen kan vara oändlig. De stoltserar inte precis med god vård och svensktalande personal på sina ställen. Ring dem nu, säger jag, innan du hamnar i ett svart hål.
Ibland har det känts riktigt jävligt i livet. Upp och nedgång. Uppgångar är de enda värt att bevara, men det är svårt. Då och då faller alla i att ömka sig själv. Även jag.
Det finns alltid människor som har det bättre eller sämre än du. Någon millimeterrättvisa har aldrig existerat och kommer aldrig att göra oavsett vilken ism du tilltror. Idag får vi vara glada om ens barn har bra arbete. Vi får vara tacksamma om våra barn eller barnbarn går i skolan och inte försöker tjäna snabba pengar på kriminell marknad. Att dina barn inte knarkar och dör av det. Att pengarna räcker till mat och bostad. Att elräkningen är betald. Att vara frisk, ungefär, och inte behöva köa i någon telefonkö till Vårdcentralen. De är dagens ”vara glad” orsaker.
Att det var en solig dag idag fast trottoarerna inte var plogade utan förblev som hal smörja. Inte utgången till bakgården heller.
Det finns mycket än att vara tacksam för. Så klaga inte. Problem är till för att lösas, sa min mor. Bli en lösning. Var glad så länge Samhället håller ihop på något sätt. För det är bara en illusion att livet fortsätter evigt som nu och att Politiker löser dina och Samhällets problem..
Bilder: en absolut magisk stund var att se Fjällbrud blomma i Tarraätno, Padjelanta Vintertältning på Guttroat pass, Washington, Pacific Crest Trail.
Havregryn, gärna den med quinoa, hur mycket beror på hungergraden. Vatten enl havregrynsmängden 1 tsk chiafrön 1 – 2 msk mandelmjöl Blåbär 1 dl Hallon ½ dl (Alternativt 1 äpple och 2 fikon i bitar) 1 tsk olja eller klick smör lite salt Kokas med låg värme under lock, Rör några gånger. Bären ska än hålla ihop. Serveras med honung och mjölk
Nej, nu blev det ju helt fel. Inte ska vi ha så många ingredienser. Inflation måste ner. Även en grötätare skall hjälpa till. Så stryk allt annat än vatten och havregryn. Se till att köpa de billigaste grynen.
Finansminister Svantesson uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.
– Man kan fundera på varför en matkasse i Sverige ökat med 20 procent det senaste året, men inte i de övriga nordiska länderna, säger hon och uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen. – Som konsument får man också jämföra, var ska man handla? Finns det handlare eller butiker som höjer i onödan?
Gör en Svantesson. Ta en promenad till alla affärer du har inom en mil och jämför så du gör det smartaste havregrynsköpet.
Jämföra priser? Så talar en storstadsmänniska med otaliga affärer i närheten.
Har du bara en affär inom räckhåll? Vilken svår sits du ligger i. Men ta nu inte bilen det är dyrt och inte miljövänligt. En cykel kanske kan hjälpa dig att ta en jämförelserunda. Fast nu är det snö och under den ishalka på många områden. Benbrott är dyrt för samhället. Du kan förstås försöka pruta och gräla med personalen i affären tills de kastar ut dig. För, det är inte personalen som höjde priserna, höjdarna sitter högre upp, kanske till och med utomlands.
Har Svantesson blivit en konsumentrådgivare? Är det inte hennes och Regeringens sak att hålla koll på ekonomin, ha skatterna och elpriserna så låga att folk har råd att äta? Inte kan det vara mitt jobb, en gammal pensionär med usel pension, att försöka styra livsmedelsindustrin? Jag håller visst koll och utesluter mat jag inte har råd med. När åt jag hel nötkött sist? De där fina ostarna? Var nog en vecka före julen då vi hade en familjemiddag. Tomater är lyxvara, åt en halv igår, den andra halvan idag. Ok, det var en större tomat, kilopris 67kr.
Riksbankschefen Erik Thedéen har också läxat upp konsumenterna.
– Vår förhoppning är att hushållen i någon mening blir tuffare förhandlare. Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lite lägre priser.
Om alla köper det billigaste finns inte det billigaste snart. De priserna går upp.
Nu undrar jag hur många människor med arbete, vanligen 8 timmar om dagen plus resa har möjlighet att ränna runt och jämföra priser eller använda sin tid till Internetsökningar i stället sina barn med mera? Jag tror att de flesta familjer är medvetna om behovet att jämföra priser för större köp men att springa runt för de billigaste grynen eller tomater är idiotiskt. Den tiden har bara de som inte arbetar. Gjorde en koll förra veckan per Internet i tre närmaste affärer och det skulle bli en tia i vinst om jag rände runt. Och en av affärer var fem kilometer bort. Skulle jag bära mjölk hem fem kilometer och vinna 50 öre per liter?
Inte. Köptrohet kan också ge fördelar. Några sa lite föraktfullt ett år sedan att pensionärsrabatt 5% var ingenting, men nu befolkar de affären på pensionärsdagen.
Något jag som lägenhetsboende har avundats är de stora gräsmattorna villaägarna har. Jag har undrat: varför odlar de ingenting. Inte ens en rad potatis, bara gräs. Kan det bli annorlunda nu när matpriserna är så höga att de drabbar alla. Potatis, tomater, squash, sallad…
Vi är inte ensamma. Läget för britterna – de vanliga arbetarna – är också skit. ”Om vi värdesatte våra inhemska produkter mer skulle många äta rovor nu i stället för att tänka på sallad och tomater”, sade miljöminister Thérèse Coffey under en parlamentsdebatt.
Äta rovor blev en ny äta kakor. Dock beskylldes Marie Antoinette i onödan, hon sa aldrig så, men Coffrey är nu för evigt en ny representant för förakt mot folket. En rova.
Under de senaste veckorna har grönsakshyllorna gapat tomma i allt fler brittiska mataffärer och många av de stora matvarukedjorna har infört ransonering för kunderna. Ingen hamstring. Det är inte fel att äta säsongbetonat men inte ens rovor odlas på vinter.
Nu mera produceras grönt över året – ifall strömmen räcker. Matproduktion finns ofta i de sydligare länderna eller ändå längre bort. I Sverige är vi knappt självförsörjande i något, bara i spannmål, socker och morötter. Så, ät morötter och gröt! Någon tomatodlare gav nyss upp. Elpriser var boven. Jag misstänker att vi inte har sett slutet än i prishöjningar.
Har du någon suverän spartips om mat? Själv börjar jag känna som om vi vore på väg till efterkrigstiden i Finland. Då var det ransonering. Idag ransonerar vi själva.
PS. Priserna har höjts i alla nordiska länder men Sverige toppar höjningarna.
Bilder: en billig lunch, soppa från pulver. En kaka i Rom hade inte bild på en rova.
Partio etenemässä Saijalla Patrull på frammarsch i Saija 1940
Det finns ibland en romantisk uppfattning om krig. Tuffa grabbar i uniform med häftiga vapen som dödar osynliga fiender. Dessa fiender är inte fäder, söner eller makar utan onda varelser som anfaller. De är icke personer. Så länge de är icke personer går det bra, ett tag. Sedan dör ens kamrater. De sprängs i bitar. Hem förstörs. Folk hamnar i rasmassorna. Bränder. Oavbruten bombning. Hopplöshet. Men även medaljer att bära på bröstet så alla ser hur bra soldat du var. Utan sömn. Frusen. Hungrig. Skadad. Men som en riktig soldat fortsätter du att skjuta. Du har ditt vapen som bästa vän tills kulorna tar slut. Eller du.
Efter ett krig blir du aldrig en hel människa igen. En del av dig förblir i kriget. Kanske är du skadad i kroppen. Alldeles säkert är du trasig i din tilltro till mänskligheten. Kanske blev du sjuk i psyket, synligt eller undangömt. Kanske är du som om krig inte påverkade dig och det, soldat, kan bli riktigt farligt. Krig hindrar en att nå sin fulla potential.
Ja, man kan bli en mästare i krig också. Det är en yrkesmöjlighet som inte borde behövas.
Att träffa dem som slapp kriget tack vare sina viktiga yrken eller de som smet kan vara problematiskt. Varför slapp min fars bror? Varför var hans yrke så nödvändigt? Brodern var inte opåverkad. Han skämdes trots att han inte var en smitare. Förhållandet mellan dem blev aldrig det samma. De hade svårt att ens gå ihop till graven för den yngre brodern som dog i strid. En lysande student. 20 år. Krig påverkar hela släkten. De döda är påtagligt närvarande.
Det normala livet efteråt känns för enkelt. Att gå till arbete, äta middag, leka med barn, sova i en säng, ha sex, fira jul, tårta på födelsedag… Inga larm ljuder. Om en brandbil med siren åker förbi hamnar kroppen genast i försvarsställning. Samtidigt finns ett slags skam. Du överlevde. Många andra gjorde inte det. Du behövde ta kontakt med några anhöriga efteråt och ljuga om deras sons sista stund. Hur många vackra falska minnen har producerats till anhöriga? Dog så modigt, räddade andra… Hur än en soldat försöker vara normal – det som uppfattas så – kommer melankolin, smärtan och livets värde eller värdelöshet spridas vidare till din fru, dina gamla föräldrar och dina barn, din omgivning. De som inte riktigt vet hur det var. Till de krigsbarn som nu inbillar sig att allt är på väg åt rätt håll. Aldrig mer krig. Det har ju de styrande höjdarna lovat.
Be till Gud. Var snäll. Gör läxan. Allt är bra. Det tar några år innan barn begriper att det är en lögn. Det finns varken Gud eller fred. Och att far är trasig. Var snäll. Lyd. Annars kan fasaden rämna.
Kriget finns som en komihåglapp i mitt minne trots att så små barn borde inte minnas något. Starka minnen är eviga. Jag minns de vuxnas oro i bombskyddet. Jag minns hur fars skador, de i kroppen, de i själen, stal livet från honom. Hur kriget förändrade en förhoppningsfull, arbetsam, förälskad man som läste Bibeln och bad varje kväll till en predator som fick högar av medaljer för sin skicklighet att mörda ryssar och för sin förmåga att lindra plågan hos dem som skulle dö.
Far var en bra soldat. En kamrat att luta sig mot. Men att döda en annan var synd. Bibeln som rättesnöre var orimlig i ett krig. Hans kristna liv vända andra kinden till var omkullkastad. Ändå bad han, samlade kamraterna i skyttegraven till aftonbön. Till sist ber alla för det finns inget mer att förlita sig till. Far fick en medalj för sin orubbliga ledning av de andra, en till.. fler… Religion och krig har alltid vandrat hand i hand. (Nu i Ryssland mot Ukraina.)
Ovan hans livs plåga förlorade Finland kriget. Det var knäckande. Det där firandet och flaggviftandet efter krigsslutet kändes påklistrad och kamouflage över de förluster alla hade och upplevde. Dock lyckades Stalin inte ta hela landet, bara bitar av det. En halv miljon människor, främst från Karelen flydde till Finland, de flesta utan någonting med sig.. Det, kan jag säga, var en flyktingmottagning. Om Stalin hade vunnit mer skulle en del av finnar säkert hamnat i Sibirien. (Precis som Putin idag rövar barn och placerar dem på uppfostringsläger.)
Min far kom hem efter kriget och las in på sjukhus ett tag med skador i kroppen och själen.
Han levde länge med en ångest som var lik helvetet han trodde sig att hamna till efter döden. Men han var en mönsterarbetare. Uppskattad församlingsmedlem. Respekterad för vad han hade gjort för landet. Sakta blev han en bland många krigsskadade och kriget försvann från vardagen och tidningssidorna. Staten betalade ut skadestånd, ekonomin blev bättre men någonting var kvar under ytan. Strax före sin död bad han att få prata med mig. Han kunde inte prata med vår familjepräst, sa han. Det handlade mer om jorden än himlen. Jag åkte över till min gamla hemstad. Far berättade för mig om kriget. Det var förfärligt. Jag lovade att inte säga något för mor och syskon. Men nu när ett nytt krig pågår, Rysslands krig mot Ukraina, tycker jag att vi alla ska tänka en stund på dem som finns i frontlinjen. Och tiden efter det.
Nej, det här är inte hela berättelsen, bara något om hur min far med så många andra hade det under andra Världskriget, finska Vinterkriget och därefter.
Vad gör kriget med en människa? Får konstatera att människan och speciellt de som styr har inte lärt sig någonting. Det finns ingenting upplyftande, inga fördelar i ett krig. Varför är det så svårt att förstå? Även om krig idag är annorlunda än det var under andra världskriget tack vare mer avancerad utrustning, t.ex. de omtalade Leoparderna och drönare vilka inte fanns då, är syftet det samma: döda så många det bara går tills någon sida ger upp. Kroppen och själen är dock det gamla vanliga med samma vanliga följder.
Vad blir det av barn som växer upp under ett krig och efteråt? Mina klasskamrater i flickskolan ville bli läkare, sjuksköterskor och lärare. Att vara duktig, bli till nytta var som en inre tvång. De pojkar jag kände blev ingenjörer och militärer, en präst. Många var än fattiga, inte alltid annan mat än potatis för dagen, men yrket kriminell var inte lockande. Vi trodde länge på att om vi gjorde vårt bästa, mer än det, blev även Världen bättre. Så fel vi hade. För, mer pengar och bättre förhållanden har inget värde när krig raserar ditt liv.
Nu, nära min fars dödsdag minns jag honom med medkänsla och sorg. Far dog dog vid 66 år, delvis av sina gamla krigsskador 1980. Jag blev socionom, terapeut samt statsvetare, kanske var det en följd av en barndom påverkad av krig, inte av helt fritt val.
PS. En av de minnesvärda krigsfilmerna är ”The Hurt Locker”. Det finns några scener jag aldrig glömmer. Den lysande Jeremy Renner vann inte Oscar men andra priser. Filmen blev årets bästa film totalt 6 välförtjänta Oscar och två nomineringar varav en för Renner. Se den!
Var är alla yngre, frågade en äldre dam bredvid mig.
De är väl hemma och blippar i sina mobiler, sa jag.
Förstår de ingenting, fortsatte damen.
Nej, de har nog ingen förmåga att dra slutsatser av läget. Det berör nog inte dem som på oss gamla med minnen från läget efter Världskriget.
Alla kan inte vara bundna med småbarn. Jag åkte från Ö… sa hon, med tåg.
Jag tog en runda bland folk. Damen hade rätt. Det fanns en övervikt med folk över 50 och jag kände mig väl hemma med alla i min ålder, gamla pensionärer fanns det gott om.
Det var fredag kväll på Sergels torg, manifestationen för Ukraina på årsdagen av Rysslands angreppskrig.
Flera tusen hade samlats för att lyssna på olika talare och lite ukrainsk musik. Manifestation mot ett krig som Putin trodde sig vinna på några dagar. Segerfesten i Kyiv var planerad och säkert efterföljaren till president utsedd.
Men Putin missade en avgörande punkt, nej, två.
Den ena var ukrainska folket. den övervägande majoriteten ukrainare ville inte hamna under Ryssland. De spanade mot väst, EU, Nato. Den andra var ryska korruptionen. Utrustningspengarna för ryska armén hade hamnat i andra fickor än köp och underhåll av militärutrustning. Minns ni bilkön? Den som stod för hela världens beskådan. Symbolik om något.
Mycket är en Potemkinkuliss. Som eko av forntiden kommer uttrycket just från Krim.
Situationen har räddats av total förlust med mer soldater som kanonmat. Fångar har släppts ut för krig. Lever du är du förlåten. Kvantitet har betydelse. Belarus skakar av oro om att behöva gå i krig, det vore slutet för Lukasjenko. Iran, som har så få vänner idag, bistår Ryssland samtidigt som den anfaller sina unga kvinnor hemma. Nordkorea bröstar upp sig. De har inte så mycket annat än vapen att skryta om. Det är synd om Nordkoreas folk.
Det är synd om många andra i många andra länder men känslor är tämligen värdelösa.
Kina vet inte på vilken ben de ska stå men för sekunden lutar det åt det vänstra. Kina räknar, inkomster av export alltså. Taiwan kanske nu när världen är upptagen? Inte läge nu. Det är svåra ekvationer. De vill absolut inte erkännas som fega och på fel kant i affärer.
Världen är inte god. Människor har förlorat en humanitär hållning om den nu har funnits någon gång. Otaliga krig pågår. Oftast sker de på hemmaplan, den ena gruppen försöker slå ihjäl den andra. Religion, gamla oförrätter, usla makthungriga ledare eller bara evig träta vars ursprung har försvunnit. Inbördeskrig kan pågå i åratals – som Jemen, Etiopien – och hjälplös FN ropar efter mera pengar till mat.
Ukraina avviker genom att det är ett suverän land, medlem i FN, en stat erkänt av andra som har blivit överfallen av ett annat land inte av en grupp medborgare i det egna landet. De har försökt göra ett annat val än traditionen kräver – evig trohet till Ryssland – på den världshalvan.
Även krig har sina lagar men de gäller inte ryssar. Som terrorister förstör, våldtar, raserar, plågar, rövar de allt och alla som hamnar under deras väg. Krigslagar är för andra. Det är plågsamt att se bilder och läsa de utsattas beskrivningar, man vill spy. Det går inte att beskriva hur krigsoffren har det eller hade före döden.
Frågan som har uppstått igen: hur långt kan en människa gå?
Efter åratals aldrig mer krig mentalitet och försvar som något inte så nödvändigt längre har även Sverige vaknat. Den krympta militären och soldaterna blir åter viktiga. Vi har blivit tvungna att bokstavligen välja sida. Reinfeldt talade om Försvar som ”särintresse”. Det särintresset är så brådskande nu att Sverige försöker få hjälp från Nato och söker medlemskap. Den något inbillade neutraliteten har kraschat. Natoansökan har inte gått så bra. Den humanitära stormakten ömmar för allt och alla, ja ni vet, andra som Turkiet har andra åsikter. Läget hankar sig fram.
Skall vi försvara Ukraina? Vad hade hänt om Putins storhetsvansinne och paranoia hade segrat? Då var andra länder nästa i tur. Putin vill ha Storryssland som sitt arv. Han, den store mannen som räddade Ryssland från Väst. Ukraina har räddat vidare utbredning av kriget, så länge. Vi måste stå dem bi. Det finns inga flera val, man förhandlar inte med ett land som aldrig håller avtal.
Det är inte bara de döda, skadade, det är framtiden för landet Ukraina, dess livsutrymme som förödas. Det är oerhört frustrerande att se den ukrainska jordbruksmarken, världens kornbod, skogarna och naturvärden förstöras, mineras, bli krigets sopstationer. Hur bostäder, sjukhus, skolor, lekparker, tågstationer blir till skräphögar, stenöken, en grav för dem som inte hittas i rasmassorna.
Den materiella förlusterna, det ekonomi som skulle gå till förbättring, nya hem, bättre omständigheter går till röjning, minrensning och att gräva flera gravar för människor döda i ett krig, påbörjad av Putins ambition att bli ihågkommen som den tsar som enade det gamla ryska väldet. Han ser inte att tiden har passerat. Varje liten örike vill vara sin egen idag, så även länder som tidigare hörde till det gamla Sovjet. Tiden är för separation, inte sammanslagning.
Putin hatar sina medborgare och skickar dem mot döden. Finns det ingen i hela ryska riket som har intelligens nog att få slut på hans galenskap?
Men. Som ryssarna säger: Vi vet vad vi har men inte vad som kommer efter. Jag har hört flera misshandlade kvinnor uttrycka sig liknande.
Utvecklingen av människan har varit negativ. Från samlare som levde i grottor har vi utvecklats till terrorister, mördare, rånare, lögnare, gnällspikar, även många latmaskar som inte drar sitt strå i stacken. Hur mycket makt har de goda? Hur definieras de?Handlar allt bara om makt, vapen och pengar?
Hur länge håller en civilisation som inte bär sig civiliserat åt?
PS 1. ÖB Sverker Göranson sade 22 januari 2013 om Sveriges förmåga. ”Vi kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.” Det var inte populärt strax efteråt sa Reinfeldt att försvar var ett särintresse. Kulorna ven, eller inte?
PS2. En Leopard 2 stridsvagn går på nätta priset 70–120 miljoner.
PS3. Begreppet Potemkinkuliss sägs ha kommit från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim lät bygga teaterdekorationer utefter hennes resväg föreställande välmående byar för att ge intryck av att han snabbt hade åstadkommit välstånd på den nyerövrade halvön.
Idag den 24 februari är det dag 366 av Rysslands krig mot Ukraina.
Manifestation på Sergels torg 18.00 – 19.30 idag. Kanske fanns det andra samlingar nära dig.
Sergels torg 24 februari
Slava Ukraini!
Det är också sverigefinnarnas dag idag 24 februari, alltså min dag men det får vara. Efter sååå lång tid i Sverige är det oväsentligt. Speciellt idag, Ukrainas dag.
Internet kollapsade och jag blev hänvisad till nyheter på SVT och kanal 4. Det var ingen bra upplevelse. Jag vet inte vad de tänker om mottagare. Det finns en ton som är nästan omärklig men alldeles klart inövad vänsterpåverkan. Man får en vinkling åt vänsterhållet, en åsikt, förklaring, och det låter som en bättre sanning. Små nyanser. Som osynlig hjärntvätt light.
Också valet av nyheter är noga bestämt. Vi får ett kort lämpligt urval av dagen. Det innehåller lite av det som pågår. Sedan kommer sporten, kultur, vädret. I en sändning hinner man ingenting. Varför säga något t ex om Ukraina när det finns så mycket annat .som finska Jokerit nära konkurs. Varför låter det också som om allt är nästan bra i Sverige om bara en Regering från vänster kommer tillbaka.
Jag hade inte sett svenska TV nyheter sedan år 2018. Nog fick jag en påminnelse om varför jag slutade med det.
Kanske är jag bara paranoid. Därmed inte sagt att den nuvarande Regeringen förtjänar en guldstjärna. De hade fyra år på sig att tänka till och nu famlar de som om allt vore helt nytt. Även smarta förslag faller lätt i fumligheten.
Jag hatar att betala tvångsmässigt för TV. Varför ska jag tvingas betala för program som Dejtingsoffan, Antikduellen, Husdrömmar, och liknande samt serier som gott kunde finnas eller redan finns på en betalkanal.
Jag vill gärna ha en informativ nyhetskanal. En. Det skall innehålla löpande nyheter dygnet runt. Kulturella program som är värt att stödja och finns inte på varje landsort. Någon aktuell reportage. Någon undersökande aktuell journalistik, inte något som hände tolv år sedan. Aktuell vetenskap.
Gärna också bättre samhällsinformation i form av Statens timme ett par gånger i veckan på olika tider (folk har olika arbetstider) då medborgarna informeras om tänkta och nya lagar, förändringar, regler, resultat av senaste omröstningar i Riksdagen. Inte en gång till att Grundlagen ändras utan att folk ens har begripit det. Viktiga Landstings eller Kommunala nyheter som berör allmänheten. Samhällsinformationskanal helt enkelt.
Jag kan gärna betala för det genom skatt men inte de summor som finns idag. Samma för alla, 200kr i året borde räcka. Vi är ju många som betalar. Varför ska jag betala för något jag nästan aldrig utnyttjar och ser värde i? Jag kan omöjligen vara den enda griniga typen..
Alla serier, filmer, strunt kan folk betala för. De icke nödvändiga program samlas till den andra kanalen och folk får köpa utbudet om de vill. Eller det bara försvinner i cyberrymden.
Men, vad klagar jag för? Vi är inte Ryssland, Nordkorea, Iran…där ”rätt” och godkänt information är extra viktigt, avvikelser görs med livet i vågskålen..
Nu har min Internetexpert tillika bloggsponsor fixat felen, med betalning en semla och en kopp kaffe. Jag kan åter vara informerad. Jag har alltid varit nyhetsslukare sedan jag lärde mig att läsa vid fyra år. Det första ordet jag kunde stava till var Morgontidningen (Aamulehti). Någon dagstidning finns dock inte i huset sedan 12 år.
Som pensionär väljer man sina pengahål.
Jag har inte besökt Biblioteket heller på flera år. Det berodde inte på covid utan att Biblioteket var en värmestuga och hade försäljning av ”vita varor” bakom hyllorna. Det var stökigt. Men nu har det gänget hittat någon annan plats eller försvunnit bakom lås så jag och flera andra har åter börjat låna böcker och läsa tidningar.
Åter till Internet. Tack! BBC eller Reuters först? Och sedan de få bloggar jag följer.
Jag träffade ett par på PCT vid Mulkey Pass där de tittade på 1000 km märket som någon hade gjort med kottar. Det var lite på fel plats. Vi hade gått över 740 mile. Nu skulle vi ner från bergen till Lone Pine och fylla på mat.
Vi vilade ett tag på Horseshoe Meadovs (bild ovan) och mannen ville fråga mig till råds när kvinnan sprang runt och fotograferade. ( På grund av min ålder trodde många att jag hade goda råd att ge. Ibland stämde det.)
Han skulle fria under vandringen. Var det viktigt att fria eller kunde han bara säga: ska vi gifta oss när vi kommer hem.
Jag rådde honom att gå på knä, ha en ring och välja en plats som båda två hade sett som extra vacker. Gör det till en dag att minnas och en vacker start på livet ihop.
Var det ett gammalmodigt råd helt utan jämställdhet?
Fast går man på knä är det bra att veta hur svaret blir, innan. Liksom känna efter. Det är oerhört pinsamt att säga nej när rosor och skumpan står på bordet, ringen är en diamantring samt hans vänner står och väntar bakom dörren. Fråga mig bara hur man då snyggt slinker undan utan att förnedra stackaren, just då.
Det är viktigt att ha stunder och speciella dagar som binder ihop förhållanden och äktenskap. Dagar som frieri. Bröllop. Märkesdagar. Egna speciella dagar. När livet krisar – det gör det alltid – går man tillbaka till frieriet eller bröllopet och tänker över igen: varför sa vi ja till varandra. Finns det kvar? Vad har förändrat sig? Om paret har barn är det kanske till och med viktigare att komma ihåg varandra. Inte bara bli mor och far utan också ett par som älskar varandra.
Gifta eller samboende som inte kommer ihåg parets minnesdagar, inklusive födelsedagar, är ett fattigt förhållande. Man bryr sig inte. Ser inte sin partner som det viktigaste. Något att fira just idag, vad då! Att komma ihåg en bemärkelsedag på fel datum är inte roligt. Det säger bara: du är inte viktig för mig.
Det innebär inte att man behöver tömma kassan. Det räcker med en blomma och uppmärksamhet på rätt dag.
Förutsatt att personen inte är dement. Då fick jag blommor lite hipp som happ som sambon köpte med hemtjänsten. Alltid fel dag. Det är bara att vara glad och tacksam då.
Alla Hjärtans dag då? Så klart skall man passa på att uppvakta varandra. Livet är ofta enahanda. Förgyll dagen och bättra på förhållandet och blomsterhandlarnas ekonomi. Och vi som är ensamma uppvaktar oss själva. Är inte egenkärlek det som alltid träffar rätt?
XX kom till sjukhuset sent på en eftermiddag med två beväpnade vakter och hon var fastkedjad till den ena med handbojor. Vakterna kontrollerade rummet och toaletten samt sköljrummet. De satt fast handbojorna på sängen, på båda sidorna, XX tvingades då bli liggande på rygg. De krävde legitimation av personalen. Vakterna stod sedan kvar vid dörren.
Vem var XX? Någon av Sveriges farligaste kriminella?
Nej, det var en gravid kvinna från kvinnofängelset, nu med startad förlossning. Hon var dömd till ett antal månader för några förseelser och förståsnarkotikabrott. Inga mord precis. Vakterna sa att hon var en besvärlig intagen. Fästmannen satt också inne någonstans.
Ingen vill föda barn fastbunden och med två manliga vakter. Så jag krävde henne fri från handbojor och ut med vakterna. Efter några väldigt fasta ord gjorde vakterna så. Jag tog deras telefonnummer och visade dem till fiket. Jag ringer när hon är klar att åka tillbaka, sa jag.
Jag tog på mig vaktansvaret. Hur skulle det ske, inte visste jag. Men jag stannade kvar på jobbet, hela långa kvällen. Barnmorskan beslutade sig också att stanna kvar, det fick bli övertid. Lugnast så.
Jag höll henne i handen. Allt gick väl och snabbt, Hon fick några timmar ifred med babyn tills jag ringde de sura vakterna och hon fraktades tillbaka till anstalten med barnet.
Barn under ett år vistades med modern i fängelset. Hur det är nu vet jag inte. Det gick bra med henne och babyn, de närmaste åren i alla fall när vi än hade kontakt..Med bra menar jag noll droger och ett jobb.
Några fångar har flytt under sjukhusbesöken i Norrköping. Välplanerat. Så varför är sjukhusbesöken så förändrade nu? Är det för att vi tycker synd om de kriminella? Fult med handbojor och beväpnade vakter? Man förannonserar väl inte besökstider?
Som sagt, andra bullar förr.
PS. Detta hände ca 25+ år sedan. Jag drog ibland fallet på föreläsningar – med hennes medgivande – om hur vi behandlar människor olika. Hon hade ¨bett att få komma till ett mödrahem sina sista straffmånader efter förlossning. men icke. Pengar.
PS 2. bilden har ingenting att göra med Norrköping utan är en bit av gränsmur vid Campo, Kalifornien där PCT startar – eller slutar.
En popstjärna tycker att vi ska få prata på bio. Det ska vara party med kompisar. I biosalongen alltså. Skit i om vi hör skådespelarnas repliker, våra egna röster är det som gäller. Vår kulturministern har också gett sig i diskussionen och tycker att pratbio kunde väl finnas. När småbarn går på bio är det ju inte så tyst. Det är väl lite skillnad. (Har hon inget viktigare att göra än kommentera folk som inte vill uppföra sig?)
Nej, vi ska aldrig växa upp. Låt oss vara barn med en hjärna på max 14 år (ursäkta ni smarta barn) men med de vuxnas fördelar. På vissa mindre roliga områden är det ju så. 15 åringar som skjuter ihjäl folk. Bio är väl inget att ens prata om, snacka på bara. Respekt för andra som vill höra talet på bio är ute.
Dötyst är det aldrig på bio men det lilla bryr sig ingen om.
Låt oss ta det några steg vidare. Varför vara tyst på operan? Alla kan väl sjunga. Ska bara de på scenen höras? Eller teater. Var och en har sin egen föreställning i salongen. Likaså föreläsningar. Varför tror man att den där människan på podiet vet bäst. Täpp till munnen på den bara.
Jag som sa till den som var tvungen att kommentera högt när jag föreläste. Var vänlig och lyssna tyst eller gå ut. Frågor och kommentarer tar vi efteråt. Vilken gammaldags dummer jag var.
Om det bara vore på bio där evig pladder ger öronvärk! Det kan vara en ren plåga att åka kommunalt. Bio kan vi avstå från det är därför CD och streaming uppfanns men ibland måste vi ge oss ut till en värld där alla skriker till sina mobiler.
Ljudsmuts.
Ett av de häftigaste upplevelser jag har haft var tystnad. En så total tystnad att det enda som hördes var ens egna hjärtslag och andning.
Det var förstås i ödemarken. Den första gången var nästan skrämmande, som om Världen hade upphört att existera.
Som yngre gick jag ofta på bio, ibland såg jag två filmer på min lediga dag. Ensam eller med vänner. Det var många franska filmer med existentiell tema och försök till nya filmgrepp som långa tagningarpå -60 talet.
Typiska filmer var ”I fjol i Marienbad” regisserad av Alain Resnais eller Jean-Luc Godard´s ”Till sista andetaget”. Eller ”Hiroshima mon amour” som faktiskt är den första filmen jag har sett när jag lyckades ta mig till bio fast åldersgränsen var 18. Jag var yngre och kontrollen var noggrann – då.Bio var synd, sa mina extremt religiösa föräldrar.
Efter bion brukade vi gå till ett fik och diskutera genom filmen ur alla synpunkter. Vi alla sysslade med konst i någon form utanför vårt arbete för brödfödan och hyran. Det hände att vi gick och såg filmen en gång till.Eller en tredje.
Och vi var tysta. Få av oss kunde franska men tonfallet hos skådespelaren avslöjade ändå mycket.
Nej, film är nog bäst hemma även om den mindre duken – Tvn alltså – har sina nackdelar.Det blir nog en film idag efter tvättstugan.
Bild. Luottolako i Sarek, en tyst plats utanför allting.
Nej, vi ska inte bränna böcker på gatorna. Det är ingen lämplig demonstration för yttrandefrihet. Vad vill brännaren säga? Något storartat världsomstörtande? Jag hatar denna bok? Jag är så modig när jag bränner just en Koran. Jag visar min åsikt om islam. Många muslimer blir arga. De visar sitt missnöje och bränner till och med polisbilarna sedan. Succé? Yttrandefrihet har försvarats?
Vart går skillnaden mellan yttrandefrihet och sabotage?
Jag har svårt att respektera yttrandefrihet som demonstreras med en bokbränning. Att elda upp det fria ordet är ytterst olämpligt. Oavsett boken. Vi kan tycka vad som helst om Koranen men det gynnar inte vår yttrandefrihet att demonstrativt sätta eld på ett exemplar. Jag kan förstå om judiska nazismens offer bränner Mein Kampf, det finns en uppenbar syfte i åtgärden. men, helst inte ens det.
Vi måste fråga oss: vad är nyttan? Mer respekt för yttrandefrihet? Böcker är yttrandefrihet. Att bränna dem är försök att täppa till munnen på författaren och läsarna. Även när det gäller Koran.
Förstås, om någon bränner en Bibel bryr sig ingen. Muslimer är mer, ska jag säga känslosammare och ivrigare att försvara sitt. Desto fattigare land desto större del av livet styrs av religion. Hot utifrån – riktig eller inbillad – binder ihop folk. Vi blir något med ett syfte.
Den muslimska världen ropar nu hat mot oss. Det är inte helt riskfritt, det vet vi från tidigare. Men – det är också yttrandefrihet. al-Azhar-universitetet i Kairo – den sunnimuslimska världens främsta religiösa institution – uppmanar muslimer världen över att bojkotta Sverige och Nederländerna. I sistnämnda landet rev någon blad ur Koranen.
Koranbränning enar. Paludan har lyckats vända en stor del av Världens muslimska länder mot oss.
Kristna böjer bara nacken – högst. 360 miljoner kristna är förfölja på något sätt i Världen. Kända döda 5621 och många kidnappade och misshandlade. (2022) Nigeria är det värsta landet och Nordkorea samt Afghanistan toppar också listan.
Hur ofta protesterar svenska kyrkan? Ens i ord?
Eld är en stark symbol.
Nazister brände böcker. De markerade vilka personer var icke önskvärda. IS brände folk levande. Biblioteken i Sverige skickar böcker till någon värmeanläggning för att brännas när hyllorna inte längre räcker men det är en ekonomisk fråga. Hur stora bibliotek har vi råd med? Vilka böcker är värda att bevara? Vilka böcker har den som använder Bibliotek att välja mellan?
Det finns alltid en liten spridningsrisk när vi eldar ute. Det bör finnas någon paragraf som förbjuder eldning på allmän plats ifall det inte är i iordningställd grillplats. Där brukar det finnas regler om hur man eldar. Att få bränna ris på sin tomt är också reglerat. Märkligt att det inte finns regler för stans gator. Vad är skillnad med en pyroman och en demonstrant kan vara hårfin, eller bli det av en olycka.
Vad är dåligt, dumt beteende och verklig kamp för yttrandefrihet kan också diskuteras.
Vi stod illa vid Lars Vilks sida för att inte tala om Salman Rushdie, skamfläcken i Akademin historia. Men nu är det bara att stå på Paludans sida fast det svider. Eller måste man det? Det tar mot men även dårar och tanklösa har yttrandefrihet. Om nu bränder kan räknas som yttrandefrihet? Hur stor får branden vara på gatan för att inte längre räknas som yttrandefrihet utan sabotage?
I Finland skulle Koranbränning räknas som brott mot trosfrid, uppger den finska Polisstyrelsen Polisen säger att man inte får bränna eller på annat sätt vanhelga skrifter som är heliga för trossamfund vilka traditionsenligt finns i Finland.
Om någon gjorde det offentligt skulle det utredas som ett brott.
Norge förbjöd nyss Koranbränning av säkerhetsskäl.
Natoansökan ligger i dvala.Turkiets president Erdoğan tydliggjorde sin ställning vad gäller Sveriges ansökan till Nato på onsdagen.
– Min heliga bok, Koranen, brändes och förstördes. Så länge ni tillåter det här kommer vi inte säga ja till ert inträde i Nato, säger Erdoğanunder ett möte i parlamentet och möts av stående ovationer och applåder.
Intressant läge eller hur ska vi uttryckadet. Finland är OK för Turkiet. Vill vi vara i NATO med Erdoğans Turkiet? Allt hänger ihop just nu. Men en sak är klart: vi skall inte ändra våra lagar om yttrandefrihet oavsett vem som klagar.
PS. Rasmus Paludan brände ett exemplar av Koranen vid Turkiets ambassad i Stockholm 21/1. Ett av hans flera demonstrationer med brand.
Bild: Ferguson fire Kalifornien, Yosemite nationalpark 2018. Brand som startade av slarv.
Ett land där en popgrupp får priset för folkutbildning och en press som hårklyver ministrarnas jackor. där explosioner mot bostäder och restauranger sker varannan dag, skjutningar slår rekord och folk säger att det var tråkigt i stället att storma Riksdagen. 14 år gamla barn har skarpa vapen och en lista där priset för ett liv är sexsiffrigt. Föräldrarnas ansvar har försvunnit. Straffen har öppna dörrar.
De ansvariga använder gärna ordet oacceptabelt.
Varje generation vill lämna ett bättre land till sina barn än vad de själv fick. Det blir inte så för oss i min ålder, kanske aldrig mer. Vi lämnar problem. Utvecklingen har stannat av. Infrastrukturen havererar. Sjukvården är på bristningsgränsen oavsett hur många övertidstimmar den vårdande personalen arbetar. Priser och löner är i otakt. Skolan är på fallrepet sedan länge. Brottslingar har styrmedel.
Det känns som moralen hade försvunnit. Varje dag publicerar pressen bevis om försvunnen respekt och moral, det som var grunden för ett samhälle.
Sverige är ett land på glid mot avgrunden. Det är som om rötterna hade ryckts upp.
Politikerna bör vara oerhört tacksamma för det som än fungerar och för de människor som går till hederligt arbete varje dag.
Det är kinesiskt nyår. År symboliseras av olika djur i kinesisk kalender. År 2023 är vattenkaninens år. Kaninen symboliserar hopp, fred och harmoni. Hoppas kan man alltid.
Kinesiska nyåret är en stor helg i Kina. kanske är det enda möjligheten att resa till anhöriga under året. Många föräldrar ser då sina barn som tas hand om mor- farföräldrar. Det är förstås den fattigare delen av befolkningen vars liv består av arbete och väldigt lite privatliv.
Är inte kaniner lite dumma? De lär sig inte om faran hotar. Vissa djur och även människor gör inte om en dumhet som har kostat eller skadat dem. Men vissa lär sig aldrig. Hjortar tycks lära sig snabbt. Varg – spring. Kaniner inte. Många kvinnor lär sig inte heller. Trots slag stannar de kvar tills döden skiljer dem åt från misshandlaren. Många män lär sig inte heller. Kompisen skjuten. Död. Otur. De fortsätteratt tävla om toppen hos knarkmaffian.
Det passerade bilder av våld i TV samtidigt som jag skriver. Inte Ukraina, utan något afrikanskt land. Berättaren sa de ord vi har hört så många gånger. Ett av de fattigaste länder i världen och plågas av väpnade uppror och strider. Folk svälter…
Det är möjligt att djur är klokare än människor i många situationer.
Men, ha ett bra kaninens år och morötter i beredskap.
Bilder: överst en grönländsk hade, nederst en sörmländsk.
Det borde heta att världen är god men det finns onda undantag. Jag försökte lära det till mina allra mest trasiga patienter de som visade huggtänderna redan vid dörren. De var totalt säkra på att även vi skulle behandla dem illa. Ett nytt ställe där ondskan härjade. Jävla socialtanter.
Vad dessa svenska kvinnor hade varit med om i Sverige går inte ens att skriva ner. Jag tänkte på dem idag, jag kommer ihåg vissa för evigt.
Men det jag lärde dem var lögn. Världen är ond men det finns än goda undantag.
Putins verk i Ukraina ger en känsla av hopplöshet. Kan ingen stoppa detta våld mot människor. Barn, nyfödda, kvinnor, män, husdjur ligger i ruiner och upplever sin sista ångestfyllda stund i livet. Våldtäkter på barn och vem som helst. Bostadshus, skolor, förlossningskliniker, daghem, lekparker, marknader, shoppingcenter, infrastruktur, åkrar…allt bombas till ruiner.
Vad är ryssar för människor? Är alla så hjärntvättade att de tror vad en galen man påstår?
Försvara dem inte. Den tiden är förbi nu efter nästan ett års överfall. Visst vet de flesta vad som pågår. Kan jag komma åt rysk info kan de komma över nyheter från Ukraina. Varje dag spammas min blogg med info hur västvärlden och även jag är felinformerad över Putins försök att rädda ryska delen Ukraina från nazismen. Utöver lyxvaror jag skulle kunna köpa från svarta börsen. Lyxväskor, bilar som Tesla, nya treglasfönster, allt…
Jag lägger inte ut dem, bara raderar. Det är så märkligt. Jag är ju ingenting och ingen viktig person.
Kommer ryssar ses som odjur, tredje klassens människor? Förlåter vi mördare? Om de sitter sitt straff? Människan har en skyddsmekanism i sinnet och den säger nej till att sätta sig i fara flera gånger. Är det så? Jag tvivlar. Minnet är oftast kort och det är alltid pengar som i slutändan talar. Inte hatar vi andra som har gjort Världen till ett helvete. Om ett tag tar handel över. Låt det inte bli så denna gång – på flera generationer.
Vissa försvarar anfallare redan. Det finns exempel om det också i Sverige. Låt oss tiga ihjäl dem.
Det är omodernt idag att vara pacifist. Det har kanske alltid varit omodernt. Att sätta sig mot en Stats krigsmakt innebär bestraffning. Som gammal pacifist mår jag uselt varje dag. Orden aldrig mer krig är ett glashus som har rasat. Nej, jag trodde inte på evigt fred, det har aldrig funnits en dag utan krig någonstans under mitt liv.
Läs om offren i bostadshuset i Dnipro och var glad över att Ukraina försvarar även dig. För utan deras försvar vore läget väldigt annorlunda, tror jag.
Har du redan gett upp nyårslöftena? Igår kanske? Eller gav du inga?
Här har det varit lata veckor sedan nyåret. Jag har alltid haft min sämsta tid i början av Januari. Det är inte mörkret för jag gillar inte ljusa nätter. Det bara är så.
Jag tror det finns lågenergiska tider även utan orsak i var och ens liv.
Så, inga nyårslöften är brutna igår på Quitters dag. Jag gav inga. Men nu börjar jag fundera på möjliga vandringar, redan planerade resor och annat som behöver lite tankeverksamhet. Må inte covid åter knäcka mina planer. Vi alla är trötta på den kinesiska faran likaså terroristen Putin med kompani.
Jag försöker att inte planera för mycket. Slumpen får råda lite. Den minst planerade turen, med dålig träning innan och ovanpå den överlägset längsta vandringen jag har gjort, PCT, blev lyckad trots brist på just planering.
Packa ryggsäcken, glöm inget och börja gå. Det är en hyfsad regel.
Jag började igår med att låna en tjock roman på engelska, Brick Lane av Monica Ali. Skall hålla engelskan i gång lite bättre. Jag läser dagligen nyheter på engelska men en roman är annat. Sedan försökte jag inse min ålder. Det är faktiskt problematiskt. Jag har svårt att begripa min begränsning på grund av ålder. Varför skulle tusen eller två tusen mile vara värre nu än en ännu längre sträcka i 2018? Skärp dig, säger jag till mig själv. Du är snart urgammal, säger mitt förståndiga jag. Men jag fräser tillbaka att då är det ju bråttom.
Jag försöker vara förståndig, begränsa mig. Vad är viktigast, gå långt eller även hinna träffa folk? Båda går inte ihop. Om jag skulle vandra åter i USA vill några där även vandra med mig. Vi har nu väntat i två år på grund av covid som tog död på alla våra planer. Men jag är inte så bra på att vandra i sällskap. Jag är ingen bra läromästare som vissa tror. I teorin är det kanske ok men i praktiken går jag lite som jag känner och det kan bli lata eller tunga dagar, ingen ordning alls.
För att öka på grubblerierna försåg sonen mig med en bok om vandringar i Norge.
Grannen som är från Norge har sagt: men Norge då... med en ton som avslöjar att jag har missat något storartat. Det jag sett hittills var storartat. Visst är jag lockad – igen. Men, jag har vandrat i Norge, fast inte långt försöker jag försvara mig.
Så Quitters dag härskade inte här igår utan en liten plan för året bubblade upp samt en promenad. Hur var det nu, skulle det vara 10000 eller 7500 steg som räddade oss från tidig död? Eller räckte det till och med 4500 steg för att fortsätta leva, bara man drack två liter vätska också. Nu säger forskningen nämligen att vatten är också något som håller oss friskare och längre i liv. Fantastiskt forskning! Vad räknas som vätska är en bra fråga. Jag tror att jag tar mig en whisky.
Har du några planer för i år?
PS. År 2019 konstaterade det sociala träningsnätverket Strava att cirka 80 procent av de människor som gav nyårslöften angående träning hade gett upp redan den andra veckan i januari. Strava räknade ut att den andra fredagen i januari var den dagen då motivationen hos de flesta börjar minska och att många då ger upp. Därav namnet ”Quitters day” i år den trettonde januari.
I går var det underbart vinterväder. Nyfallen snö. Vit mark. Lukten av lite vinterkyla. Jag mötte en man som ropade till mig: Är det inte vackert! Han viftade med armarna som om han ville omfamna hela den snöiga världen.
Ja, det är så vackert, ropade jag tillbaka och han snurrade runt av pur glädje.
Idag regnar det. Snön på träden har försvunnit. Slask. Halt. Värsta vädret som finns är när smältvatten fryser. Benbrotten ökar. Median varnade igår för snökaos. Dagarna före skrevs om den varmaste vintern i hela Europas historia. Strax före oroades det om kylan och följande elräkningar.
Det känns ibland som om vädret vore i olag. Men minnet är kort. Nog hände det på 70 talet att jag grillade korv ute med barnen på Juldagen.
Visst gick vi i ösregn till julkyrkan när jag var skolbarn. Alltid dunjacka på kvällarna under sommarens vandring. Nog är det varmare eller kallare beroende hur långt bakåt vi minns eller studerar.
Mitten maj 2020 i Sörmland. Kallt och snöfall.
Något som jag har tänkt är att årstiderna har liksom snurrat en månad bakåt. December är som november, maj är april. Och så. Vårt läge mot solen är kanske förändrad? Nog bestämmer solen mer än teoretikerna? Eller är jag ute och cyklar, dessutom utan cykel? Min far var en bondpojke och duktig i att spå väder. Det brukade stämma väl så bra. Skulle han kunna göra det nu? Vet ej. Han hade svårt att lära ut eftersom det krävdes åratals observationer generationer bakåt.
Idag är det datormodeller.
Känns som intresset för domedagsprofetior angående klimat har sjunkit något. Oftast kan det bara existera ett intresse i taget, speciellt i media, borträknad Trump. Just nu slår Putins krig mot Ukraina ut klimatet, flankerad av vårt eget krig på gatorna. Men Covid kanske ökar? Och, när kommer elpengarna?
Men du som än grubblar över klimatet hittar en bra och förståelig blogg hos
https://judithcurry.com/
Hon är dessutom utbildad i frågan, inte så vanligt när profetior utropas.
Har du inte lyssnat än på Pink Floyd: He Hey Rise Up är det dags.
Pink Föyd hör till mina musikfavoriter. Här spelas Echoes 1 och 2 och A Moment Lapse of Reason samlingen eller något annat. Dock tycker jag bäst om opera eller klassiskt t.ex.Beethoven eller Rachmaninov. Hans trea är jag särskilt förtjust i. Jag följe en gång en blind man till konsert med Rachmaninov´s trea. Jag lyssnade hälften med slutna ögon lik den blinde och upplevelsen var oförglömlig..
Gärna något lite aggressivt tungt mäktigt när jag städar. Ja, jag har än lager CD skivor. Gammalmodigt?
PS. Har lagt min utrustningslista på sidan: ”Vandringar/my hikes” lättare att hitta. Saknas något som du brukar ha med dig?
Jag handlade mat och blev liksom deppig. Ja, priserna har ökat. Rejält. Jag såg flera pensionärer som kollade priser. Det var inga lyxvaror som hamnade i deras korgar. Inte hel kött och sånt. Jag pratade med några äldre kvinnor och alla var oroliga för ekonomin. Vi stod vid disken med smör och margarin. Smör på brödet har blivit en lyxvara, sa någon. . Mjölk till gröten likaså. Någon tipsade om ost som hade bra extrapris. Alla hade börjat handla på tisdagar då pensionärer som var medlemmar fick 5% rabatt.
Samtalen med folk i affären, på torget, i trapphuset handlar idag om matpriser, elräkningen, oron att någon klanmedlem kanske bor i huset och någon spränger dörrarna, att kriget i Ukraina kan sprida sig tack vare en rent av galen man i Ryssland.
Covid har helt utmönstrat från samtalen.
Mittemot mig finns ett gammalt servicehus som är omdöpt till något annat med utebliven service på plats. Du får välja omsorg, heter det. Så olika företag åker till huset. Jag ser att få har någon julbelysning i år. Det är mörkt. Någon jag pratade med sa att kyrkan var full första advent för det var gratis kaffe efteråt. Annars är det tomt.
Alla pensionärer lever inte loppan på Kanarieöarna. Alla har inte bostad som de kan skuldsätta. Alla har inte den där stugan med vita knutar de kan tillbringa helgerna i. Många har bara det som finns i deras lägenhet vars kommande hyra de ängslas för. De är ofta ensamma kvinnor över 80 eller deras män har dött utan att lämna en förmögenhet efter sig.
Alla har inte barn som kan eller vill bidra till den där guldkanten i livet.
Ändå är våra pensionärer långt från de fattigast i Världen. Vi räknas till och med som det bästa systemet i Världen. Varför känns det då inte så? Gnäll?
Det känns dock som den bästa tiden är förbi för Världen. Det handlar inte om pengar, det handlar om förlorad hopp. Det är inte svårt att tänka så idag. Krig nästgårds. Skattepengar går till krigsutrustning, inte till civila behov. Klimataktivister vill att militären skall klimatanpassas. Vilket skämt. Krig är just ett sätt att rasera miljön, det finns inget klimatpositivt i det.
Förtrycket av kvinnor ökar, inte minskar. Hunger som följetong. Vi har hört om svält i vissa länder sedan evigheter. Men de fattiga länders inbördeskrig lever sitt liv ändå. Det går att fortsätta rada på elände hur länge som helst.
Mycket av det som är galet i Världen är resultat av politik, några makthavare och de rika som styr i bakgrunden.
Men vi har varit med som anhängare eller tysta medgivare. Vart drar man skuldgränsen?
Det jag minns från min ungdom var stora brister i levnadsförhållandena men vi hade den där tilltron: om jag gör mitt bästa kan allt blir bättre.
Jag har framtiden i min hand.
Det måste ha varit oerhört barnsligt att tänka så. Då, efter kriget när jag var barn tyckte folk i allmänhet att deras arbete gav en möjlighet till gott liv för deras barn. De trodde att Regeringen arbetade hårt för att ge folket bättre tillvaro och framtid, inte för sin egen position. De stora mäktiga länderna uttryckte i gemensam kör: aldrig mer krig.
Det var då det.
Än är Sverige ett av de bästa länderna att leva i. Det beror på vem du är, vart du bor, vad du gör, vad du äger och vad man jämför med och hur man definierar ett gott liv. Däremot är dina möjligheter att påverka väldigt små utöver ditt eget liv och ibland inte ens det.
Var nöjd med det du har. I morgon kan det vara annorlunda. I betydelsen värre. Vi fortsätter streta som myrorna i sin stack, på olika sätt. Jag ska sätta på lite te. Kanske en pepparkaka så jag gnäller mindre.
Glöm inte registrera din katt hos Jordbruksverket. Ett av de nya lagarna.
Troligen den mest kända personen i Världen, drottning Elisabet dog i år.
Elisabeth regerade från 6 februari 1952 till 8 september 2022. Hon arbetade ändå till slutet. Sista uppdraget var att ta mot den avgående premiärministern Boris Johnson och formellt utnämnda efterträdaren, Liz Truss. Hon var drottning Elisabeths femtonde premiärminister, Tuss blev en kortvarig sådan. Hon hann bara trassla till det. England kämpar med ekonomin. Så gör väl idag de flesta länderna. Inflation äter upp våra tillgångar utöver dålig hushållning.
Uttrycket annus horribilis betecknade år 1992. Det var ett svårt år för drottning Elisabeth. Tre av hennes barns äktenskap var på fallrepet. Slottet Windsor brann och massmedia frossade i Charles otrohet. Elisabeth kallade året “annus horribilis.” När man ser på hennes regeringstid innehåller det fallet av det Brittiska Imperiet, kanske även fröet till kungahusets sista tid.
Vi har haft annus horribilis 2022. inget annat finns att säga om året som snart går till graven. Nej, den flyttar bara problemen till nästa år. 2023 har ingen ren start. Det blir lika besvärligt om inte värre.
Backar vi lite bakåt är de sista åren också annus horribilis tack vare covid. Sjukdom härskade i Världen. Människors frihet begränsades på olika sätt. Vissa länder utmärkte sig speciellt med rena trakasserier av sitt folk. Många inre lägervakter fick sin chans att bestämma, förbjuda, förtrycka. Sedan kom vaccinet. I Sverige är de äldre väl på femte dosen och de är sjuka och dör ändå. I Kina, smittans ursprungsland, är siffrorna åter uppåt men nu protesterar folk över restriktioner. Förmodligen får vi leva med smittan länge, även nästa år och efteråt. Den svenska sjukvården knäar utan tillräckligt med sängar och vårdarbetare.
Sjukvården fallerar. Läkarna sysslar med trolleriet att finna en plats åt de sjuka. I ett stort sjukhus som Norrlands Universitetssjukhus med upptagningsområde som halva Sverige finns 300 sängar. Nej, jag missade inte en nolla. Sjukvårdens företrädare ber oss att inte komma till Akuten, bara om det gäller dödsrisk. Hur ska jag kunna bedöma det?
Så går det när politikerna slimmar vården, tror att ”någon annan” fixar det samtidigt som befolkningen har ökat med 1,6+miljoner sedan 2000. Plus står för folk som inte ens finns i någon register men även de söker vård.
Det lågintensiva kriget i Sverige fortsätter. Alla är nu mera berörda. Om inte, vart bor du? Det skjuts, sprängs, stjäls, hotas. Kan någon i huset höra till ett gäng undrar vi. Att spränga dörrar är ju folksport. I affären måste du be expediten ta fram dyrare kött, det är nu mera bakom disken på grund av stölder. Det är lite som på gamla tider då vi hade en riktig köttaffär och man bad om en bit, eller tre hekto något.
Örebro april 2022.
Sten kastas mot poliser. En polis mördas. Unga pojkar skjuter och spränger. Än så länge skjuter de mest varandra men även oskyldiga människor, de som har råkat vara på plats, dör och skadas. .
Knark säljs öppet. Några politiker tycker att Staten ska langa och få inkomster av eländet eller släppa hasch fritt. Hasch, den ofarliga drogen säger idioterna. Res till Kalifornien och studera. Det värsta – och enda – jag såg under mina 170 dagar i USA var kön till dagens haschutdelning. Trasiga människor, unga och gamla, bostadslösa och penninglösa vill vissa ha som Statens kunder även här. Nej, det stänger inte den ”fria” marknaden. Lär dig något Skyttedal innan du öppnar munnen.
Hur knarkplågan övervinns lämnar jag till de smarta politikerna. Jag har gjort min del och resultaten var mer än goda. Nej, den mottagningen är stängd, brist på pengar.
Du som helgknarkar är medskyldig till Sveriges förfall.
De kriminella klanerna är här för att stanna tills inkomsterna (läs bidrag) sinar och de drar vidare. Men då har vi blivit som nordisk Libanon eller lilla Mexiko.
Det har inte funnits förmåga hos politiker att först hämta erfarenhet från andra länder där olika klaner och befolkningsgrupper lever avskilda eller osams med varandra. De vet ingenting om religion heller. Politiker har trott att så fort människor får en fristad med betalning i Sverige lämnar de sitt bagage, seder och det de fostrats till bakom sig .Alla blir tama laglydiga svenskar nöjda med val vart fjärde år. Javisst, det händer varje dag men de andra är så mycket mer tongivande idag.
Vi betalar nu för politikernas uppfattning de fått genom rosafärgade glasögon.
År 2022 var också året Sverige försökte gå in i NATO. Det blev inte så enkelt. Tänk, alla hurrade inte och var glada över vårt senfärdiga beslut. Fortsättning följer. Något måste offras.
Butja kyrka och massgrav
Rysslands överfall mot Ukraina har påverkat även mitt liv. Egna krigsminnen poppar upp. De är för evigt glasklara. I år avstod vuxna i familjen julklappar för första gången. Jag sänkte pengarna till några frivilliggrupper i Ukraina. De gör mer nytta där. Kriget har sina lagar och Ukraina utreder 58000 krigsbrott. Mord, tortyr, våldtäkter mot barn och vuxna… för att inte ens prata om total förstörelse av infrastruktur som skolor, sjukhus, lekplatser, shoppingcenter och elnät. Med mera. Iran bidrar till Rysslands krig med drönare. Det finns andra som än köper och säljer. Pengar talar.
FN är hjälplös. EU undrar över gasleveranser. Vi hjälper Ukraina att kriga men det finns inga medel att få till stånd fred. Solrosen får markera hopp.
Ryssland har slutligen inträtt till skräpnationernas skara där Nordkorea , Afghanistan och Iran är mest framträdande idag. Afghanistan är en katastrof för kvinnor. De har mist närapå sin existens. Nordkorea satsar på det militära fast ingen vill åt det landet och dess svältande befolkning.
I Iran har flickorna fått nog medan de religiösa ledarna tar i med fängelsedomar och dödsstraff. Dessa kvinnor är förebilder. Samtidigt i Sverige ökar sjalarna även på små barn. Hur sa DO? Kränkning mot yttrandefrihet att hindra religiös klädsel i skolan. Eller något sånt. (DO Beslut || 2020-11-13 Diarienummer: TIL 2020/5 läs det är en tidsdokument)
Det protesteras smått även i Ryssland mot kriget men det slutar i fängelse eller att bli en paria. Alldeles för få vågar eller ens anser krig som onödigt. Better the Devil we know… Människor är inte viktiga för Putin. Endast hans inbillade storhet har värde. Han kan inte tolerera verkligheten utan förväntar sig bli en tsar över den gamla Sovjetunionen. Hur många dör för den drömmen gör inget. Ny slogan: Kriga idag, skattefri i morgon om du lever. I framtiden kommer minnet av Putin vara: mannen som förstörde Ryssland.
Jag undrar: är Världens problem så stora att vi inte kan bemästra dem? Jag tänkte inte på klimatet eftersom jag inte tror vi kan ändra på det utan vårt inhumana sätt att tackla både problem och våra medmänniskor. Vi är vår egen värsta fiende eller i händerna av några politiker och andra maktmänniskor. Vad kan jag själv påverka? Absolut ingenting.
En glad nyhet:
NASA’s James Webb teleskop har gjort sitt första år i Rymden. Vilka bilder den skickar! Vi får ökad förståelse för Universum. Nej, några aliens har den inte hitta, än. Om så vill nog ingen besöka Jorden som sakta men säkert går mot sin svanesång.
Önskar Er alla Bättre Nytt År!
Vad hoppas du om det nya året?
Till sist en fridfull stund i naturen vid sjön Hällaren, Sörmlandsleden.
Ha en bra Jul. Tillsammans med din familj eller några som står dig nära. Kanske arbetar du i ett samhällsviktigt arbete eller i någon galen rea som börjar under Julen. Ägna ändå en tanke på Julens mening. Nej, det är inte shopping. Det är att göra någon glad, ihågkommen och skingra det tunga i Världen för en stund. Påminna sig om varför vi startade Julfirandet. Det är till minnet av Jesus födelse.. Jesus skulle frälsa oss och ge syndaförlåtelse om vi trodde på Gud- bad och levde som goda människor.
Jag tycker julfirandet är viktigare än någonsin, men då tänker jag inte på julklappar utan gemenskap och att ge. Att ge av sin tid, kunnande, hjälp. Hur länge har människor firat Jul? Det är en hållbar historia. Sedan 300-talet e.Kr har julfirandet förknippats med Jesus födelse. År 354 e.Kr valde katolska kyrkan att förlägga Jesus födelse till den 25:e december. Jesus lär vara en historisk person alltså någon som har existerat och verkat. Även om den aktiva följarskaran har minskat är Kristendom än den största religionen i Världen.
Även Jultomten är gammal historia. Inspirationen till jultomten är biskopen Sankt Nikolaus, som på 300-talet levde i staden Myra i våra dagars Turkiet. Nej, jag tror inte att barnen förstörs av att tro på Tomten.
Nikolaus blev känd av sin givmildhet och genom att han gav sina gåvor hemlighet. Till exempel lade han mynt i de fattigas skor på natten. I är är i många som ger pengar för Ukrainas folk, dock per swish, inte per skor.
När Sverige blev ett kristet land kring mitten av 1100-talet började de kristna och hedniska traditionerna att blandas. Sägs att de nutida traditionerna härstammar från 1800-talet och 1900-talet men jag är säker på att religion än dominerade, julkyrkan var full. Sakta faller det kristna budskapet fast det är vad vi behöver idag. Älska din nästa så som du älskar dig själv. Be förlåtelse. Se din del i Världens gång.
Har du läst Bibeln?
Olika delar av Bibeln har ändrats flera gånger. Bibeln rensas och översätts om så det passar i tidsandan. Är det då Guds ord? Får vi tolka som vi tycker? Det sker lite då och då nu i Ryssland. Putins kompis Kirill, patriark av Rysk-ortodoxa kyrkan, anser att Rysslands krig mot Ukraina är en andlig kamp mot de onda. Så används religion för mord och förstörelse. Ondskan mot Ukraina, mot Europa är påtaglig. Nya namn läggs till Världens terroristlista, nu Putin. Före Putin hade Stalin och Hitler med flera andra den utmärkelsen. Putin och hans medlöpare har raserat sitt lands framtid för lång tid.
Snart är det Jul, kristenhetens näst största helg. Påsk är störst. Även i Ukraina sätts julgranar på torgen dock utan belysning. Ryssland skall inte stjäla Julen från oss, säger detta hårt prövade folk.
Så, God Jul till Er alla! Var glad över hur bra du har det.
Har du lagt märke på elledningarna och glatt dig åt dessa? De har gett dig så mycket. El i huset, på jobbet, underlättande saker och förstås din mobil. Billigt och enkelt.
Det var då det. Idag ska vi snåla med elanvändning och räkningarna ger de flesta magont.
Spara el? Så föll Regeringens och den föregåendes energipolitik lik korthus. Vi ska spara el. Helst ska vi sitta i mörkret i en kall lägenhet och tugga på något som inte behöver kokas.
Tacka MP speciellt för det. Röstade du på MP? Släck genast allt, stäng rubbet enkelt med huvudsäkringen.
Men först ett positivt elminne. Kanske borde vi skriva ner våra positiva minnen så det blir elhistoria till kommande generationer? För, var så säker detta elände kommer att fortsätta.
Jag minns än glädjen när min mor fick en dammsugare som present av far. Det var en Hugin. Mor blev överraskad och så glad. Min far blev ännu mer uppskattad make och även andra fruar tyckte att deras män kunde vara lika omtänksamma. Så det blev nog en del Hugin som köptes. Jag minns inte året, det var omkring 1950. Jag antar att dagens kvinnor skulle explodera av ilska om deras män skulle köpa en dammsugare som present. Så ojämlikt med mera.
Det var annorlunda då. Ingen trodde att dammsugning skulle vara närapå kriminellt senare. När strömmen gick i Stockholm en söndag skylldes vi ju på att alla dammsög samtidigt.
Nästa ökad elförbrukning var inte så positivt personligen även om det var ett av det häftigaste som har hänt på Jorden. Minns när svärfar köpte en TV, han som aldrig skulle köpa en. Inför månlandningen kom det in en TV, byns första. Hela byn samlades kring det och alla såg varenda repris också. Jag hade nyss fått barn, släktens första i den nya generationen men ingen brydde sig om babyn. Han kunde inte tävla mot TV och månlandning. Jag tyckte månlandning var spektakulärt men min son var ett större under.
Så klart bör framtida rymdresor förbjudas för de, om något, drar hiskeligt med energi. Att hoppas samma med krig är idag överkurs.
Att tillverka och transportera el till två hål på väggen är ett av civilisationens stora bedrifter. Samhället har byggts upp av elförbrukning. Många hus värms med el eller el är en komponent så allt fungerar. Alla möjliga prylar drivs med el. All produktion drivs förstås med el. Det har pratats om att elektrifiera vägarna. Senaste åren har Staten gett bidrag – våra skattepengar – till köp av elcykel och elbilar. Det skulle bidra till att ändra klimatet. Tänk dig du åker runt med din elbil som har redan påverkat jordens resurser och inte bara lite, men nu räddar du klimatet!
Vilket hjältemod. Eller?
Elektrifiering är en uppfinning som har ändrat Samhället i positiv mening ,vårt arbete och livsstil. Hela världen vill ha två hål på väggen om så bara för sin mobil.
Läste någonstans att i Afrikas avlägsna byar där det inte finns el går någon till stan och laddar alla telefonerna. Det ni visar att mobilen är den värdefullaste ägodelen. Varför satsar de inte i solkraft när vi här i norr ska rädda klimatet med det?
Nu ska vi minska vår elförbrukning, spara el. Regeringen har precis bett oss att göra det. Den som spar…
Hur blev eltillgång en sådan felberäkning? Var det för att vi la ner något som kärnkraft utan att fylla på med något annat innan, samtidigt som befolkningen ökade med 1,6+ miljoner sedan 2000?
Jag är inte expert på turerna kring Sveriges elförsörjning. Vi röstade om kärnkraft och resultatet blev en kompromiss, bygga först lägga ner sedan. Den förra Regeringen och kanske de förrförra med har bedrivit energifientlig politik samtidigt som de belönade ökad elförbrukning. Tänk bara på serverhallarna. I början av året belönades än elbilar med bidrag medan nu ska vi helst inte använda el och inte annat bränsle heller. Vi har inga varma källor som Island. Lyllo dem.
Kärnkraft var olämpligt. De mindre vattenkraftverken skulle bort och älvarna flöda fritt som förr. Vilket förr? Nu stoppades det för ett tag. Vedeldning är förstås kriminellt. Vedspisarna skall väck, kaminerna likaså. Enligt MP försörjs elbehovet av vindkraft och lite sol. Tillverkning? Det kan andra länder göra de som inte bryr sig om klimatet. Det var Regeringens politik alldeles nyss och nu betalar vi.
Vi har elbrist och el är svindyrt. Brist på el är det kanske inte men el är inte i en låda utanför din dörr i väntan på bruk utan skall transporteras där den behövs. Och det klickar inte riktigt. Lägg till EU regler, den gemensamma elmarknaden, så…
Värmen inomhus skall sänkas. Som en politiker sa när värmen sänktes i äldreboendet. De kan väl ha filtar. En ny variant av att äta kakor. Gatubelysning släcks när i nyss ökade det för att de kriminella skulle avskräckas av synlighet.
Men vad gnäller vi på. I Ukraina är miljoner människor utan el. Deras hus är i ruiner. Deras vägar är minerade. Deras nära och kära kan vara döda eller skingrade. Modigt sätter de upp julgranar fast utan belysning. Här oroar vi oss att el stängs för några timmar. Kanske just när du bakar kakor.
Mer. EU har i sin stora vishet beslutat att restprodukter från skogsbruket inte ska få räknas som hållbart. Alltså grenar och toppen av trädet som inte duger till annat än bränsle är ohållbara rester. Det motsvarar 20% av produkterna till fjärrvärmen. Men sopor ska inte heller produceras. Det där blir knepigt. Vad värmer vi då med? Gissa!
M, KD, S, MP och V röstade för detta smarta EU beslut. Ska restprodukterna ligga och skräpa i skogen förtäljer inte EU visdomen.
Situationen i svensk energiproduktion är ohållbar på sikt, säger Kristensson. Ja, så går det när politiker har noll framförhållning. Tänk efter Kristensson och CO: vad gjorde ni för visa beslut i opposition?
Vem vill egentligen styra Sverige idag? Låter som självmordsuppdrag och då tänkte jag inte bara på el.
I princip tycker jag illa om att få bidrag till elförbrukning. Ekonomin för medborgare skall inte bygga på olika osäkra bidrag utan vara rimligt att betala själv. Bidragsekonomi fungerar inte i längden. Varför ska skattepengar ge elbidrag till uppvärmd pool, två eller flera hus och sommarstuga med hot tub? Nej, jag äger inte dessa saker och har alltid varit snål med el.
Om läget är lika illa även nästa år? Och nästa? Ska det bli en vana att fylla hålen av usel planering med fortsatt bidrag till el? Ingenting av elproduktionen går att åtgärda inom kort. Priserna kommer att vara höga. Jag misstänker att tiden med billig el är förbi.
Just nu delas Nobelpriser ut. Svante Pääbo kartlade arvsmassan från neandertalare, något som ansågs omöjligt. Biologen Pääbo har nu tilldelats 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.
Tekniken som idag kan att lösa gåtor från tusentals och nu miljoner år sedan är otrolig. Det är också en fråga av envishet, att inte ge upp trots att åren går. Pååbos pris kändes extra välförtjänt, inte att förminska de andra pristagarna, utöver kanske litteraturpriset som gärna hade gått till någon med andra åsikter. Nobelkommittén är ju känd av att lägga stor vikt på åsikter.
Få av oss har den uthålligheten och få av oss blir värda de stora priserna som Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Idag när årets Nobelpriser delas ut läste jag om annan otrolig forskning. Det handlar om Grönlands forntid och hur den delen av Världen såg ut länge sedan. Forskare har hittat rester av ekosystem i form a DNA på Grönland, ålder så där 2 miljoner år. Naturen var då grönt och hade djur vilka inte längre finns. Nobelpris om några år?
The DNA record confirms the presence of hare and mitochondrial DNA from animals including mastodons, reindeer, rodents and geese, all ancestral to their present-day and late Pleistocene relatives. The presence of marine species including horseshoe crab and green algae support a warmer climate than today.
Hur blev Grönland en arktisk öken? Vi kan inte riktigt skylla på människans klimatpåverkan för förändringar skedde så länge sedan, före oss.
Det är – kanske – bara naturens gång. Någonting vi inte kan påverka på avgörande sätt.
Jag tror att denna forskning är banbrytande om Jordens utveckling. Dock är inte jag införstådd med alla termer, men kanske du som läser är?
Bilderna är från min Grönlandsvandring 2016, Arctic Circle Trail och Icecap. Någonstans där långt under mina fötter är rester av en grönskande Värld som fanns cirka 2 miljoner år sedan. Det känns absolut magiskt.
Volodmyr Zelenskyj, Ukrainas president, har utnämnts till årets person i ”Financial Times”. Idag har ”Time” gett samma samma utmärkelse för honom inklusive det ukrainska folket.
Årets person är den som har gjort mest intryck under året. Så har även Hitler och Stalin hamnat tidigare på listan, likaså Putin. Utmärkelsen handlar inte om godhet och vad är rätt utan just intryck i Världen.
Hur kan du hjälpa Ukraina och på så sätt bli medlem i motståndsrörelsen mot Putin och hans terrorister? Tro inte att du är utanför Ukrainas kamp. Hade det gått bra för Putin, som han i sin övermod trodde, hade andra länder stått i tur. Någon som inte är med i NATO som Finland. Kanske Sveriges Gotland? Moldavien vore bara en munsbit. Makt berusar och gör en oberäknelig.
Putin hade en stor del av sin arme precis vid gränsen till Finland. De har sedan flyttats mot Ukraina, behovet var stor där. Finland har satt igång bygget av sin gränsmur mot Ryssland.Finland och Sverige har också ansökt om medlemskap i NATO.
Det är så det ser ut i Världen. Murar, grupperingar, inte bara i tanken utan i verkligheten.
BBC har en lista: 100 Women 2022. Nej, inga svenskar, knappt någon europé eller så. Många är kvinnor som har utmanat makten i de länder där kvinnor inte är jämlika med män.
En grupp barn har stämt Staten för att de gör för lite för Klimatet. Likadana stämningar sker i andra länder.
December 2019 skrev jag:
Om du tror att klimatet orsakar vår undergång inom 10 år vad tänker du själv avstå från för att hindra katastrofen? Jag hejar på oss gamla. Vi är de verkliga klimataktivisterna fast vi är oftast tysta och skäller inte ut folk offentligt som unga gör.
Vi ska ju dö
snart.
När flera gamla ska lämna jordelivet i snar framtid blir resurserna bättre fördelare. Eller? Om vår del av konsumtionen (lite tveksamt i Sverige med ca 300 000 fattigpensionärer) är det som kullkastar klimatet är ju lösningen på gång.
Alla personer födda på 30 talet jag har känt är döda. Flera av dem födda på 40 och 50 talet också. Hälften av dem jag kände hade inga barn. Så… Slå den miljögärningen.
Det känns som att bortskämda ungar skriker värst. Vi som har arbetat och betalat skatt har försett barnen med grundläggande hälsovård, 12 år gratis skolgång med skolmat, fria studier i högskolor och universitet. Deras föräldrar har säkert erbjudit dem mer än man kan önska. Nu står de och skriker – fotograferande med sina nya mobiler för att visa sitt engagemang på sociala medier – att vi vuxna inte lyssnar. Att vi har stulit deras barndom. Vilka förslag har dessa unga som vet så väl? Socialism? Kanske kommunistiskt samhälle med brödköer? Någon som bestämmer över oss så vi uppför sig önskat?
Som förälder
bör du göra en insats för dessa unga. Lär dem:
Jag är så tacksam att jag får gå i skolan där både flickor och pojkar har samma undervisning.
Jag är så tacksam över att Staten ger oss barnbidrag/studiebidrag så våra föräldrar har det lättare ekonomiskt.
Jag vill hjälpa mitt samhälle genom att inte förstöra och skräpa ner samt vara varsam över de gemensamma resurser vi får använda som lokaltrafik, sjukvård, skolor, bibliotek, ungdomsgårdar, ja allt som de arbetande personerna betalar genom skatten.
Jag är tacksam över att lagar mot barnäktenskap skyddar min framtid. Jag får gå i skolan i stället att bli mor/far alltför tidigt.
Jag lovar att inte begära nya saker utan ta vara på de gamla, byta saker med mina skolkamrater, använda ärvda kläder i stället att kräva nya och jag lär mig att laga trasiga kläder i stället att slänga dem. Märket på kläderna struntar jag i utan får jag köpa nytt är funktion och rimligt pris det viktigaste. Jag har slutat med smink och är naturligt vacker.
På min fritid hjälper jag mina föräldrar, de i behov av hjälp i mitt bostadsområde och jag lär mina småsyskon eller grannbarnen bra saker. Jag hjälper andra med läxor och får då hjälp när jag behöver.
Jag är glad över skolmaten och det skulle aldrig falla mig i att slänga någon mat oavsett vad det är.
Jag slänger aldrig skräp och jag plockar efter andra. Så klart röker jag inte och på så sätt smutsar jag inte ner och skadar inte min hälsa. Jag använder inte droger eller snattar. Jag väljer att leva laglydigt.
Jag skolkar inte heller från skolan. Jag behöver den kunskapen skolan ger för att tackla problem som kommer och finna en plats i yrkeslivet för att bidra till Samhället.
Jag kräver inte. Jag ger. Jag gör mitt bästa för min familj och mitt samhälle.
Lägg gärna till egna punkter som du lär dina barn som är klimataktivister!
Landstingets tidning kom i brevlådan. Baksidan talade om att Vårdcentralen tar hand om hela dig.
Det var lögn.
Efter höstens vandring fick jag borrelia. Det är inte så lätt att kolla kroppen i tält som ofta sätts upp i skymning eller i mörker. Pannlampan är begränsad. Att klä av sig naken och gå genom hela kroppen? Nej, hur ser man bak i rygg och rumpa utan en rejäl spegel?
Trots strumpor över skorna och fästingmedel plockade jag bort flera fästingar både i tält och sedan hemma. Insekter älskar mig. Det är en kärlek jag gärna är utan.
Så jag fick borrelia, väldigt tydlig ring. Jag behövde cirka fem minuter av Vårdcentralens tid.
Vårdcentralens telefon svarade ”ring senare” när jag hade tryckt någon av de sju alternativen de räknade upp. En stund tänkte jag på den tiden då en sekreterare svarade och bokade en tid eller lotsade en rätt. Så gammalmodigt! VC ringde inte upp efter jag hade lämnat meddelande. De var helt tysta dagen efter, inget svar. Skulle jag våldgästa VC eller gå till Akuten? Nu ringde jag 1177 och efter 36 före mig i kön sa de att Vårdcentralen är den enda rätta. Ring dem igen. Akuten är inget för borrelia.
VC telefonautomaten sa fortsatt: ring senare. Nej, det var inte en katastrof som hade hänt, det var normalläge. .Jag försökte få till stånd ett videomöte i stället. Jag fick tid om en månad. Nu började jag bli sur. Så länge kunde jag inte vänta.
Jag började surfa runt på Landstingets sidor.
Jag lyckades hitta ett videomöte på en annan del av Landstinget, Efter att ha fotograferat borreliamärket och fyllt ett frågeformulär fick jag tid för videomöte dagen efter som slutade med utskrivning av antibiotika. Det var smidigt. Tack! Men, skall vårdsökande försöka hitta någon på Internet som kan hjälpa dem när VC där man redan är listad anses vara första instans så att säga? Det får bli någon av de privata Internetläkarna nästa gång om jag behöver en läkare.
Jag besökte Vårdcentralen jag är listad i över 13 år sedan sist för eget bruk. De får årligen pengar för att ta hand om min hälsa, de äldre inskrivna får förstås mer än de unga patienterna. Så jag måste ha varit en vinst. Jag hade upplevt den försämrade vården under det sista året med min sjuka sambo. ( Han dog 2018) Inga tider, inte ens städade lokaler och uselt bemötande. Före det var denna VC toppen i alla fall för oss med en distriktssköterska som var ska jag säga superkunnig ängel och en smart läkare med gamla som specialitet. När de – kunniga – på – rätt – ställe – folk började se om efter bättre jobb på grund av ovälkomna förändringar föll det snabbt.
Att olika verksamheter kraschar, oavsett vad, är inte konstigt. Förändringar är ofta utförda av de som inte själva arbetar på golvet, Det får folk att se sig om annat. Att kunna påverka sitt arbete är nödvändigt. Den där administrativa överhögheten dödar många arbetsplatser.
Nu försökte jag lista om mig men tji fick jag. Det är till och med kö på bra ställen. Ingen vill ha en gammal kvinna även om hennes vårdbehov har varit antibiotika för borrelia och inga sjukdomar finns för övrigt. Är man så gammal som jag räknas det som förlust på direkten.
Det finns säkert Vårdcentraler som fungerar. Mitt var det inte.
På baksidan i Landstingstidningen står att VC tar hand om din psykiska ohälsa också. Jag känner mig väldigt tveksam till det påståendet. Psykiatrin har lagt av, patienten får sina piller och kanske rätt diagnos, sedan är det klart. Har patienten tur så kommer en distriktssköterska med erfarenhet. Men någon terapeut kan du knappt vänta dig. Grannarna blir i värsta fall de som får försöka larma någon när ingenting fungerar längre.
Svensk sjukvård är högklassig om du bara får tid på rätt ställe. Men jag har upplevt både under min sista arbetstid och efteråt med sjuk sambo och även med sjuka bekanta att många enheter vill knuffa patienten till någon annan. Vi gör sånt inte längre är svaret. Den där mystiska någon annan tar hand om det. Men administratörerna bara ökar.
Inbillningen att Vårdcentralen är lösningen för kriser inom sjukvården är lite som tanken att fritidsgårdarna skall lösa ungdomsbrottsligheten.
Bild: fästingarnas älsklingsplatser är de vackra blomsterängarna.
Marias son Serhii dog två dagar gammal. Nej, det var inte plötsligt spädbarnsdöd, det var rysk terrorbombning av sjukhuset där Maria hade fött sitt barn två dagar tidigare.
Hon skickade en bild till barnets far som inte kunde vara med. Jag är säker på att hon var glad, till och med lycklig över sitt välskapta barn. Hon höll babyn. Kanske började hon mata barnet. Hon la barnet i korgen för att sova.
Och sedan var allt slut. Ryssar bombade sjukhuset i Vilnyansk. Maria överlevde kroppsligen. Hennes nyfödda barn dog. Nu är det lilla krigsoffret begravt.
Jag har arbetat med gravida och nyblivna mammor, varav någons barn dog och det gav en sorg inte möjligt att glömma. Att vänta barn i nio månader och bli en mor – men bara en stund. Det är outhärdligt. Det händer bara inte.
Det skar sig i kroppen nu. Jag ville göra något men det finns inget att göra. Den ryska krigsmaskinen fortsätter sin terror. Deras egna soldater dör. Putin bryr sig inte. Människor har inget värde för honom. Ukraina har ingen väg ut heller, vinna eller förlora sitt land, sitt folk, sina åkrar och små barn som Serhii.
När Donald Trump blev president och höll sitt ”State of the Union address” visade Nancy Pelosi,, talman i USA:s representanthus, hur hon kan bete sig. Hon tog inte Trump i hand. Sedan rev hon hans tal väl synligt i bitar.
Nu har Pelosi avgått. Valförlust, kanske även ålder och att Världen inte älskade henne så passionerat som hon trodde. Hon var dock en förebild för många kvinnor. Hon bar sig illa åt om allt inte gick som hon hade bestämt dig. Det är hennes legacy. Hon är demokrat ut i fingerspetsarna.
Hon är inte ensam. Dumma politiker, både kvinnor och män samt de mittemellan, finns mer än Världen tål. Många av de stora politikeraktionerna känns som sparvarna i Kina under Mao.
Makthavarna flyger runt, skakar händer, äter fina middagar, snackar. låtsasagerar, skyller på andra, fuskar… det styrs och ställs utan att ha nog kunskap om saken och sällan utbildning i frågor de beslutar över. Inga resultat som gynnar människor. Så klart inget fred i Världen, det är överkurs. Fred är bara ord, något som ingen politiker och inga för oss gemensamma dyra organisationer som FN, når. Inte vi själva heller, ryssarna stöder än Putin, ingen revolution på gång. Det skjuts dagligen här hemma i Sverige också, vi orkar nog inte längre bry oss.
Kriget i Ukraina har delat Världen men inte alldeles synligt och bestämt. Nyttan styr. Pengar likaså. Idag kan många politiker uppfattas som goda personer när galningarnas gäng leds av Putin, efter kommer Kim Jong – un och kompisarna Irans mullor. För att inte glömma talibanregeringen i Afghanistan. Det finns många fler tveksamma ledare.
Dessa mullor och deras knähundar moralpoliser hotar ohämmat och även dödar flickor och kvinnor vars så eggande hår syns. Det skakar i byxorna hos mörkermännen. 14 000 människor har gripits i protesterna mot Regimen i Iran som började med en flicka som inte täckte sitt hår ordentligt. Hon fängslades och dog av sina skador. Unga kvinnor har försökt ändra sina livsvillkor, de har gått i bräschen för en förändring som än så länge uteblir.
FN skall nu granska Iran men vi vet redan vart det landar. Resolution som inte alla skriver under på.
I Iran är ditt hår frihetskamp du kan dödas för. I Sverige är det fint att ha håret täckt. Reklamtavlor och massmedia älskar det. Få klagar över små flickor som måste täcka sig.
Talibanerna i Afghanistan rensar landet till renhet. Det är frågan om moral, i vår mening terror. Bort med kvinnorna från skolor, parker, överallt. De – dessa syndiga varelser – kan ju locka männen att skala av slöjorna. Talibaner och radikala muslimer är livrädda för kvinnors sexualitet. Män i Afghanistan kan inte heller stå ut med utbildade kvinnor, smartare än de själva. Kvinnor kunde ju protestera. Stena dem bara.
Offentlig misshandel, prygling, drar folk som fotboll. Tusentals njöt just av showen när tolv människor blev slagna, varav tre kvinnor. Sex utan äktenskap botas med prygel. Moralpolisen i aktion. Och folk hurrar.
Men majoriteten i Afghanistan önskade landet styrt av sharia. Insåg de vad de önskade? Oavsett miljarder västvärlden öste dit blev effekten om jämlikhet och demokrati i vår tappning obetydlig. Afghanistan är som ett enda stort misslyckande från alla inblandade decennier bakåt.
Vissa delstater i Malaysia beundrar talibaner och den ordning dessa har åstadkommit. De börjar separera människor lite mer. Kvinnor och män får inte sitta i samma biografer. I varuhusen och stora livsmedelsbutiker måste det finnas separata kassaköer för kvinnor och män. Det ni är ordning. Protesterar kvinnorna? Ser inte ut så. De med mod finns än så länge i Iran och jag tvivlar på att det sprider sig utåt till andra muslimska länder.
Vilket exempel har de västerländska kvinnornas livsstil gett till Världen? Jag tänker på en del a de tongivande kvinnor som idag syns utåt, i press och media, vi andra märks ju inte. De river tal. De visar sig närapå nakna offentligt. De gnäller. De ömmar ofta just för muslimska män som vill flytta till Väst. De hatar vita män som gav dem allt från penicillin till mobiler, jämlikhet i princip och tvingar dem inte till någonting längre. Vita män stenar inte otrogna kvinnor, de skiljer sig eller förlåter.
Kvinnor liknar talibaner i tanken när de gnäller på vita män.
PS. Om starten till demonstrationer i Iran: 22-åriga Mahsa Amini greps den 13 september i Teheran av den iranska sedlighetspolisen för att hennes huvudsjal inte täckte håret ordentligt. Hon blev troligen misshandlad grovt som ledde till hennes död. 16. sept. Brodern som var med henne tillrättavisades och släpptes.
PS. Idag 25/11 i press:
Enligt Richard Bennett, (FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Afghanistan) kan talibanernas inskränkningar i kvinnors och flickors fri- och rättigheter kan vara brott mot mänskligheten.
Bennett och andra FN-experter säger att talibanernas behandling av kvinnor fördjupar ”uppenbara kränkningar av deras mänskliga rättigheter och friheter som redan är de mest drakoniska globalt och kan leda till könsrelaterad förföljelse – ett brott mot mänskligheten”.
Det stora Klimatmötet har nu skitat ner med sina privatplan, mattransporter, skräp och limousiner mer än du och jag kommer att göra under vårt livstid. Och vilken matsedel då! Nej, det var inte maskar och gräs precis. Bland annat Wagyu oxfilé som du köper till det facila priset på ca 2000kr kilot.
Resultatet är fond för skador klimatet orsakar. Vi alla vanliga dödliga vet hur fonder och bidrag till fattigare länder används. De hamnar alltid i redan fulla fickor. Och vem skall åtala Naturen och Klimatet så ersättning skall utdömas? Vem bedömer? Vad är skador från klimat, väder och vad är dumhet som att bygga på fel ställe helt enkelt? Intressant hur politiker än tror att pengar alltid löser allting. I verkligheten föga eller inget. Oftast bara vissa privata omkostnader hos de som tar hand om slantarna. De rika länderna skall betala. Kina tänker inte bidra.
Stockholm har drabbats av klimat eller kan det vara bara vanligt normalt väder. Vi har.snö och en stor el av trafiken stod stilla på morgonen. Jobba hemifrån, ropade SL. Det är märkligt att just Stockholm drabbas alltid så hårt. Kan det bero på annat än vädret? Nyss klagade klimatalarmisterna att det var för varmt här. Nu då? Vad klagar ni på idag?
Vem har orsakat snökaoset i Stockholms trafik? Klimat, väder, årstid, läget eller usel planering?
Orsakerna är nog lika många som de försvunna. Politik får människor att försvinna. Ofta har förhållandena inget med det vi kallar politik att göra med utan det är ren terror, förtryck, den starkes makt och förakt mot de små människorna. Just nu flyr ryssar militärtjänsten och ukrainare flyr ryssar.
Brott finns också, även så illa att människor aldrig hittas. Nu mera är Missing People ofta igång och letar efter eventuella brottsoffer i Sverige.
Sedan finns olyckor, någon virrar sig bort i ödemarken. Jag läste om vandrare som hade försvunnit på PCT innan jag åkte iväg. Det fanns efterlysningar på vissa platser och vi var nog lite mer uppmärksamma då om vi lämnade leden. Nej, jag hittade absolut ingenting. Inte ens skräp.
Men en del människor bara bryter kontakten för det tjänar inget till längre och försvinner från vår krets.. Det kanske var så med tjecken? Eller något värre?
Vi som är gamla nog minns Tjeckoslovakien och Pragvåren 1968.
I korthet:
Natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 invaderades Tjeckoslovakien av trupper från Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern. Brezjnevdoktrinen tillämpades. Ett ytterligare sätt att besluta till vilken sida ett land får tillhöra. Känns det igen, igen? (Läs själv mer om Pragvåren, det är lite invecklade turer.)
Tjecken var en studerande i Sverige på någon typ av stipendium. Jag tror han hade kommit i början på vårterminen. Jag lärde aldrig känna honom väl men främst de få av oss som pratade tyska höll honom under sina vingar. Ja, han pratade också engelska. Han var ofta i gänget när vi fikade på Moderna Museet, vårt stamställe. Vi bjöd för han hade ont om pengar. Vi var konstnärer, fotografer, filmare, drömmare men några hade också ett arbete för att finansiera det vi hellre ville göra.
Det var på den gamla tiden då konstnärer av diverse art inte kunde vänta sig bli försörjda av andra genom Samhället utan knegade på med något annat, som jag på restaurang.
Jag försöker minnas hur vi träffade honom. Det var nog i fiket på Moderna Museet där det kunde vara livliga diskussioner om allt möjligt.. Jag är inte säker på syftet med hans stipendiet, vad tjecken studerade. Jag minns det var något med arbetarrörelsers historia eller liknande och han pratade varmt om fackföreningar och socialdemokratin som en idé.
1968 är det brev och telefon som gäller i kontakter med folk långt borta. Tjecken sa att han hade regelbunden kontakt med sina föräldrar. Efter invasionen fick han inte kontakt med dem. Han greps av panik. Han ville hem. Vi försökte lugna honom och be honom att avvakta men icke. Han åkte hem. Vi uppmanade honom att hålla kontakt och komma tillbaka när situationen lugnat sig.
Tjecken hade bevisligen klivit på planet till Berlin på Arlandas flygplats. Han skulle fortsätta till Leipzig kanske med tåg eller buss. Han borde sedan ha bytt i Leipzig tåg mot Prag. Om nu tåget gick ändå dit. Eller flyga vidare till Prag genom Österrike. Eller… Vet inte hur han tänkte.
Och så försvann han. Om det var på resan eller efter att ha passerat gränsen till Tjeckoslovakien hade vi ingen aning om.
Vi fick inte mer kontakt med honom.Ingen svarade i telefonnummer han hade angett.
Vi var ganska knäckta. Så småningom började vi, hans vänner som vi trodde oss vara, undra vem han var – egentligen. Kände vi honom alls? Dödad? Grep man honom vid gränsen? Sket han bara i allt? Spion? Hade vi varit hans kamouflage? Vad hade vi pratat med honom?
Vem var han?
Men absolut ingenting hände. Ingen kontakt med tjecken. Han föll i glömska snart men ibland har jag undrat vad var sanning i det mysteriet.
Pragvåren pågick fast det var höst. Och de av mina vänner som hade haft ens några små tankar om det kommunistiska systemets förträfflighet hade fått sitt light bulb momentoch sa aldrig mer ett pip.
Så här på Allhelgonahelgen tänker vi på människor vilka inte längre finns bland oss. I min ålder börjar det bli många. Det finns också klienter och patienter jag har mött vilka inte försvinner ur minnet. Några har gjort intryck av oförglömlig art. Jag tänkte på en person vilken jag hade som klient en kort tid. Jag kallar mannen bara Finnen. Han förblev finsk medborgare hela sitt liv.
Först något om den finska invandringen. Under åren 1950 till 1970 flyttade skaror av finländare till Sverige i jakt efter arbete. Många kom för att arbeta en kort tid kanske som sommarvikarier, men flera blev kvar. Omkring 450 000 personer flyttade från Finland till Sverige, och även om flertal återvände förblev drygt 230 000 bosatta i landet, som jag. Om vi räknar med alla finländare som vid något tillfälle arbetade i Sverige är de ca 700 000 personer. Så, vem var med och byggde landet?
Inte bara finländare utan många andra invandrare sökte sig då till Sverige från länder som Jugoslavien, Turkiet, Grekland och Italien för arbete främst i industrin. De var billiga personer, direkt i arbete och som skattebetalare. En dåtida arbetskraftsinvandrare betalade mer i skatt än vad han eller hon kostade i form av transfereringar.
Gick det inte bra var det bara att åka hem.
Det är annat idag, både med invandrare, arbetstillfällen och transfereringar.
Den person jag vill berätta om kallar jag enkelt Finnen.
I mitten av -50 talet flyttade Finnen först ensam till en dåvarande industristad i Sverige. I staden fanns då både textilindustri, pappersbruk, vapentillverkning och elektronikföretag samt hamn med mera och service som behövdes för en växande stad. Finnen hade tur för arbete och bostad var redan ordnad genom den finska arbetsförmedlingen så det var bara att leta sig till rätt plats i produktionen. Oftast åkte man dock på vinst och förlust. Sverige ropade efter fabriksarbetare. Även de utan utbildning klarade ett arbete vid löpande bandet. Finnen är snart 30 år och har arbetat sedan två års yrkeslinje men varit tidvis arbetslös. Han är gift med sin ungdomskärlek.
På fabriken fanns många män inflyttade från Finland. De var ett gäng som sökte bättre tillvaro för sina familjer eller bara bättre betald kneg för kortare tid. Fruarna fick också arbete främst i textilindustrin. Barnen lärde sig svenska av kompisar och i skolan. Tillvaron var förhoppningsfull.
Efter några månader flyttade Finnens fru till Sverige. Hon fick omgående arbete i en fabrik. Med tiden fick familjen en större lägenhet, bil inköptes och pengar skickadestill gamla föräldrar i Finland. En dotter föddes. Finnen kände sig lyckligt lottad.
Sedan kom kraschen. Från 1970 till 1986 las mesta industrin i staden ner. Fabriken Finnen arbetat i stängdes på grund av rationalisering, alltså nedläggning. Finnarnas ofta bristande språkkunskaper i svenska innebar att det var svårt att hitta andra jobb. Nej, det fanns inte Sfi och arbetskamrater tillika chefer talade ofta finska. Har du arbetat hela ditt liv i industrin på samma produktionskedja finns det inte kvalifikationer för annat. De Statliga Verk som placerades på orten gav inget jobb åt män och kvinnor sparkade från fabriker.
Flera friska men väl så slitna personer i 50-års ålder uppåt blev tvingade till förtidspension när A-kassan var slut. En del vägrare och försökte ännu hitta annat. Att bli förtidspensionerad kraschade ekonomin för resten av livet. Att återvända till Finland när barnen var mer svenska än finska, i studier eller redan gifta och hade barnbarn var otänkbart.
Staden tänkte sig att fabriksområdet kunde ändå bli en tillgång, turismen skulle fylla på luckorna.
Flera platser i Sverige har tänkt så när arbetstillfällenaförsvann. Turismen är dock en osäker bransch. Inget för språksvaga halvgamla fabriksjobbare att få anställning i. Inte fyller turismen bortfallet av skatteintäkter. De är bara minnen för andra tider, kanske en trist påminnelse hur arbetslöshet och taskig ekonomi blev till.
Så Finnen blev arbetslös. Hans fru likaså men hon fick snabbt arbete med städning på deltid. Familjens ekonomi var nu helt förändrad.
Vad händer med en finsk man som inte längre kan försörja familjen? En del tar till flaskan. Så gjorde Finnen men först efter några år. Han gav upp tröstlöst sökande efter arbete. När jag träffar honom 1985 – han söker inte ens själv utan skickas genom en chef för boendet för bostadslösa – har han varit arbetslös i sex år, sökt jobb två, supit nära fyra och bott på gatan kanske ett år, sedan i ett lågtröskelboende det senaste halvåret. Han hade flyttat ut ur hemmet själv när alkoholen tog helt över.
Hans fru gav upp och begärde skilsmässa som dock aldrig genomfördes. Dottern studerar i Universitet. Finnen får fira Jul med sin familj men nu är det än kall november. Om han slutar supa kan han kanske flytta hem. Han skäms och bor hellre på gatan.
Jag arbetar då som socialsekreterare mest med missbrukare. Jag träffar Finnen, han är nykter då men luktar gammal fylla. Han beklagar sig inte. Han har inget hopp om någonting. Han går i trasiga, smutsiga kläder och hans skor är trasiga sandaler.
Har han inga kläder kvar hos förra frun? Nej, det han hade har försvunnit, stulits och bara den svarta bröllopskostymen är kvar där men är för liten. Arbetskläderna hade han slängt efter två år.
Jag beviljade honom en omgång kläder och startade ansökan om förtidspension. Han var närmare 60 år nu. Han får bli utredd på Socialmedicinska. Det är kö dit, om två – fyra månader kanske. Men jag litar inte på att pengarna går till kläder så jag går och handlar med honom.
Ryktet går att Finnen får nya kläder. Fyllegänget hänger på och följer noga våra göranden. Affären är något avvisande men jag blänger på dem och visar min legitimation. De blir lite mer hjälpsamma.
Han kläs upp i nytt från kalsonger till jacka. Skorna är svårast, hans fötter är illa åtgångna och några tår skadade, kanske frusna.
När han ser sig i spegeln börjar han gråta. Jag föreslår att han ska gå och klippa sig. Jag – socialbidraget – betalar också för det.
Vissa av mina arbetskamrater tyckte att jag hade slösat på Socialtjänstens pengar. Kläder till en fyllo! Jag tyckte nog att Staden var skyldig honom mer än en omgång kläder. Second Hand? Nej, inget användbart i hans storlek, mest klänningar från gamla nu döda damer.
Finnen var nästan nykter fram till Julen. Det där med pension var kanske inte så dumt. Jag försökte skynda på utredningen. Han fick löfte om ett enkelrum i boendet när något blev ledigt – om han höll sig nykter, ungefär. Han besökte sin familj som planerat under Julen. Han var nykter vid besöket och fick stanna över helgen.
Omkring nyår försvann han.Spårlöst.
När Finnen inte kom till nästa möte hos mig, inte tillbaka till boendet och inte var kvar hos sin familj började jag leta genom att fråga missbrukarna i stan. Nej, ingen visste något. Jag var bekant med närapå alla missbrukare samt hade räknat stans bostadslösa så jag försökte använda den kännedomen. Inget. Jag försökte kolla ifall hans nya kläder dök upp på någon annan, men icke. Inte var de sålda till stans second hand heller.
Det blev en polisanmälan men polisen la nog ingen större möda på det. De var säkra på att han fallit i vattnet vid hamnen i fyllan och svepts ut till havet. Det hade hänt förr med någon.
Jag grubblade. Blev hans liv för tydlig för honom och han hade tagit livet av sig. Vad var min del i det?
Familjen gav upp hoppet om ett tag. Egentligen hade de gett upp tidigare. Men frun grät, bittert. Hon förbannade till och med flytten till Sverige. Men som så för många andra fanns det inget kvar i Finland att flytta tillbaka till.
Mysteriet löstes aldrig. Finnen var och förblev försvunnen.
Ha en bra Allhelgonadag. Kom ihåg de som har lämnat oss. Ägna en tyst stund för livets outgrundliga mening – vad det nu är för dig.
Vi tappar bort varann i livet. Vi flyttar. Vi blir osams, bryter kontakten. Vi växer åt olika håll. Folk dör omkring oss. Men vissa försvinner spårlöst. Jag ska berätta om några försvunna personer, den första blev dock ”hittad” genom egen kontakt.
Jag läste i ”Det Goda Samhället” om den försvunne brevbäraren Bosse Jansson som försvann 1976. Jag kom att tänka på de personer som också försvann och vars försvinnande jag var lite inblandad i. Den första kallar jag XY, en svensk man då ca 30 år.
I början -60 talet levde jag i Stockholm ambulerande mellan olika boenden. Jag arbetade på flera ställen men det bästa var restaurang Brända Tomten där jag hade jobb både på kvällen och natten. På nätterna förevigade min pojkvän och jag inredningen på Tomten och tog även matbilder. Vid fyra – fem på natten var vi klara och åt frukost. Då passerade tidningskillen oss och vi köpte hans tidning. Ibland stannade han en stund för kaffe.
Vi kallar honom XY vilket var lämplig förkortning för honom. Han hade studerat matte, det som fanns att studera i Universitet. Men något jobb fick han inte. XY var inte social på det sättet som krävdes och han var dessutom till höger vilket inte uppskattades i den vänsterlutande miljön. Så han bar ut morgontidningar. Han hade ljugit för att ens få det jobbet. Han vistades i skogen så ofta han kunde.
Jag kände gemenskap med honom. Jag hade ju också burit ut morgontidningar från tolv års ålder, i fem år. Och skogen hade alltid varit mitt hem.
XY hade planer, sa han, men han delgav de inte. Han förblev en lite mystisk person. Vi visste inte ens vart han bodde. Men vi köpte hans tidning under två sommarmånader då vi arbetade med fotograferingen, sju dar i veckan, precis som han.
En dag kom XY inte med tidningen. Inte den nästa, inte på en vecka. Var han sjuk? Han bara försvann. Om ett tag blev vi oroliga och nyfikna. Vi kontaktade tidningsutdelaren som ersatte XY genom att ropa efter honom på Stureplan, men han visste inget bara att föregångaren hade visst sagt upp sig. Den nya sålde inte heller sin tidning utan behöll den. Det var förbjudet att sälja de överblivna, sa han.
Hade XY fått bättre jobb? Hade han drabbats av ett brott? Inget i tidningar. Att bli överfallen var inte vanligt då så det borde ha stått på första sidan. Inget. Han försvann för oss.
Jag beslutade mig att prenumerera på Dagens Nyheter. Jag ville följa med tiden lite bättre och också bättra på min svenska. Idag skulle jag inte ens tänka mig att läsa den tidningen. Så förändras allting och inte till det bättre.
Mysteriet med XY löstes efter några år. Han hade rest till USA. Han hade bländat ett berömt Universitet med sina mattekunskaper. Nu skulle han bli professor. Hans kunskap och begåvning gjorde nytta i USA. Vi kunde gärna hälsa på om vi kom dit.
Vi var lättade. Mysteriet löst. Varför sa han inget?
Men, jag hade ju gjort exakt så även om i mindre skala. Inte berättade jag om min flytt till Sverige annat än till mor och far. Jag kunde misslyckas, hamna arbetslös på gatan. Bäst att tiga tills jag hade något att skryta om. Efter några år blev jag den första i min släkt att läsa i Universitet. Min mor berättade det till vartenda en som iddes lyssna. Det var stort då, det var fint att komma in i Universitet, kunskapens högborg. Idag är flera utbildningar bara en direktlinje till oanvändbar ickekunskap.
Nej, XY och jag träffades aldrig mer. När jag kom till USA 2018 hade han försvunnit inte bara ur min adressbok utan från jordelivet.
De tre andra försvunna är en helt annan mer tragisk historia, kommer någon annan dag.
Läs inga nyheter, håll SVT nyheter absolut borta och strunta i trams på Internet. Mindre hotta bilder på Facebook och ha mer umgänge i familjen.
Knackar barn på dörren för bus eller godis ge dem inget av följande sorter för producenterna har fortsatta affärer i Ryssland.
Mondelēz är ett av Världens största godisproducenter och de ser inte att situationen är än så dålig att de måste sluta producera godis till ryssar i Ryssland. Nestlé, Ferrero och Mars är andra stora producenter som än har marknad i Ryssland.
Ibland försvara de sig att produktionen är livsnödvändig, likställd mat och stoppet skulle drabba vanligt folk..Hm. Finns det än vanligt folk som inte är inblandade på något sätt i anfallet mot Ukraina?
Ta inte godis till middag. Det är inte bra.
Så Oreo, Toblerone, Tvix, Malteser, Snickers, After Eight, Ferrero, Tic Tac, mer… ska du inte köpa och ge till barnen, läs mer följ länkarna under.
Jag som nyss köpte Oreokex. Det var något många vandrare i USA hade till kaffet under PCT vandringen. Även jag fastnade. Fy på mig. Skall inte hända igen.
Så,, vad ger man om häxor och spöken knackar på dörren? Kanske frukt och svensk choklad eller en tjuga om nu barn vet vad det är.
Ha en bra helg och glöm inte att flytta klockan. Kan inte EU komma överens ens om det och sluta det meningslösa bak- fram flytt av tiden.
Denna sommar har jag gjort några vandringar genom Sörmlands gamla gruvområden, startsträckan för Sveriges industriella framgång. I veckan var jag till Stora Vika, en plats för tiden då miljonprogrammet sjösattes och bostadsproduktion försåg vanligt folk i städerna med moderna bostäder.
Ni som är gamla nog minns kanske bostadsbristen och byggboomen, de eviga bostadsköerna och glädjen av en ny, modern lägenhet i någon förort.
Vid mitten av 1800-talet var Sverige än ett fattigt land i Europas periferi. Befolkningen arbetade i huvudsak i jordbruket. Sverige var något sen med industrialiseringen men när processen kom i gång från ca 1890-talet framåt gick det fort. Omkring 1920 hade Sverige utvecklats till industrination även om jordbruket än dominerade.
Bruttonationalprodukten per invånare steg. Levnadsåldern steg. Insatser för hygien som vatten och avlopp skedde i städer. Skola för alla. Rösträtt för kvinnor 1920 var starten till den jämlikhetstanke som är kännetecknande Sverige.
Flytten från landsbygden till städerna och industrin orsakade bostadsbrist. När jag kom till Stockholm i början -60 talet fanns det inga möjligheter för eget boende. Jag sov på golvet hos bekanta som många andra. Jag bodde som post- och blomvakt på sommaren i en fin Östermalmslägenhet. Hyrde en sommarstuga på vintern. Jag lyckades hyra ett litet hus för längre tid, avlopp, el, vatten från brunn. Utedass. Sedan startade byggvågen. 1968 köpte jag en nybyggd lägenhet ute i periferin, på en ny förort där min familj bodde några år.
Efter några vändor på landsbygden och utomlands kom jag tillbaka ”hem” till Stockholm. Jag fick ett drömjobb. Landstinget gav mig en tjänstebostad i Flemingsberg. Jag flyttade snabbt ut till ett nybygge närmare stan. Redan då på sena -80 talet hade det sina negativa sidor att bo på Flempan.
Jag kände en byggherre som var med och byggde Flemingsberg. Han sa att Kommunen gav dem ett uppdrag: bygg så många lägenheter det går och så billigt som möjligt. De första höga husen var klara 1973. Var tanken att billigt duger nog för vanligt folk? Men så byggdes bostadsbristen bort i städerna.
Byggboomen med hyreslägenheter i Stockholm är över länge sedan även om det byggs lite överallt. Likaså är tillverkning av cement. 1928 fanns 10 cementfabriker i landet. Idag sker tillverkning mer effektivt och på två orter, Skövde och Slite. Det finns hot om att lägga ner Slite, som producerar 75% av landets cement, på grund av miljöskäl. Det tillfälliga tillståndet går ut i årsskiftet och en förhandling startar idag i Mark – och Miljödomstolen.
Att bygga handlar om cement.
Igår gjorde jag en nostalgirunda till Stora Vika i Nynäshamn varifrån cementen kom till Stockholmsbyggen.
Skånska Cement AB startade produktion våren 1949 och var då världens modernaste cementfabrik. Anläggningen skulle förse Stockholmstrakten med cement under tiden miljonbyggen pågick. På anläggningen Stora Vika arbetade 200 upp till 310 personer. Vid halvårsskiftet 1981 lastades den sista cementen i Stora Vikas hamn. Stockholms förorter var nu i stort byggda.
De var områden dit folk hoppningsfullt stod i bostadskön för.
Av dessa förorter finns flera idag på polisens listor över så kallade utsatta och särskilt utsatta områdena. Förorter där kriminalitet och droger är vardagsvara. De som bor i allmännyttan har ofta fått se sina bostadsområden bli nedslitna och stämplade som dåliga områden. De med pengar – som politiker – bor på finare områden med lugnare miljö. Andra, fattigare får tampas med politikens följer.
Efter några misslyckade försök med annan verksamhet i Stora Vika pågår sedan år 2006 hantering av biobränsle på området. Alltså flis och spån.
Runt den vattenfyllda kalkdagbrotten finns en natur- och kulturstig kallad Fjärilsstigen. Stigen är cirka tre kilometer lång och längs den finns 16 informationstavlor om fd. produktion och naturen. Fjärilar trivs i området och som mest har 47 rödlistade fjärilsarter noterats på området.
Jag gick den stigen och lite mer. Det var vackert höstväder. Inga fjärilar nu, bara den försvunna tidens tysta steg. Byggnader som rasat. Klotter som alltid finns på varenda övergivet ställe.
Jag besökte kalkbrottet även 25 år sedan. Då fanns ingen verksamhet. En berguv hade sitt bo på en klippa. Det övergivna brottet hade inte än blivit en sjö utan var en mindre damm med några änder. Nej, det fanns inte än klotter vid kalkstenssilorna.
Det är viktigt att gå bakåt och se det som lyfte Sverige från fattigdom. Kanske hamnar vi där igen, fattigdomen, den prestationen och ofta hårda arbetet våra föregående generationerna gjorde återkommer knappt. Världen är osäker på många plan, så även Sverige.
Och det pratas om bostadsbrist. Det är brist på bostäder som folk kan och vill betala själv, inte brist på lediga bostäder. Miljonprogram och liknande stora satsningar återkommer inte.
http://www.famgus.se/Nature/StoraVika.html
Bilderna från Stora Vika. Pärlemofjärilen är dok från annat tillfälle.
Jag skrev flera år sedan om min ”specialklass”. Min succé som lärare. Att vara en lärarvikarie var inte problematiskt på -80 talet men nog kunde eleverna pröva en. Jag arbetade så pass mycket att jag blev en lärare, inte en vikarie.
Den största succén var min specialklass ”de fyra elever, tre killar och en tjej på en skola nian som är katastrofer och fattar ingenting” enligt rektorn, vilka jag skulle hålla på plats någon eftermiddag i veckan då de duktigare eleverna läste språk och matte. Gör någonting, vad som helst, sa rektorn. Vi fick använda hemkunskapsrummet.
Jag skickade hem dem direkt, men med ett uppdrag ,efter de hade skrikit ”va fan ska vi göra här” innan jag hann in genom dörren. De kom nästa timme före utsatt tid viftande med sina papper. Uppdrag genomfört. Jag hade bett dem att räkna ut vad de själva ägde, saker de ansvarade för och kunde ta med sig om de flyttade till eget boende.
Det var en del. Egna TV, stereor, kameror, någon instrument, snöskotrar, båt, fiskegrejer, mopeder, cyklar, märkeskläder, luftpistol, några ärvda möbler, prylar som låg och skräpade… jag var förvånad. Sedan låtsades vi ta en hemförsäkring för värdet, ifall allt skulle brinna upp. Jag hade skaffat en del broschyrer från försäkringsbolag.
Sedan fortsatte vi med saker var och en borde kunna i Samhället.
Vi låtsades öppna ett bankkonto genom besök i den riktiga banken. Vi skickade låtsaspaket. Vi möblerade en etta med IKEA möbler på papper efter studier av deras katalog.
Vi räknade ut vad måste in i lön efter skatt för att överleva en månad med normalhyra och mat. Vad var skatt och vart gick det? Vilket jobb kunde en person med skitbetyg få? Ja, nu var det en landsorts skola där många hade släkt som bönder, skogsägare, småföretag… vilka kunde ge en hacka ett tag. Och, om eleven tänkte läsa in de missade betygen senare, hur gjorde man då?
Ja, vi fyllde en socialbidragsansökan också. Var normen så lite undrade dessa i prylar väl försedda elever.
Lite lagar som när kan det bli problem att få körkort och när förlorade man det. Oops! Det hade de ingen aning om. Vad får man betala i underhåll för barn om man inte bodde ihop.
Mer… De ”fyras gäng” ville inte sluta när terminen var över. Efter några veckor var andra elever avundsjuka eftersom de inte fick gå på ”uppdragskursen”.
Dessa elever var de mest glada och tacksamma jag hade under alla år. Rektorn kallade det hemkunskap medan jag ville ge betyg i samhällskunskap. Var det inte just kunskap om hur var och en klarar sig i samhället?
Det var före datorernas tid. Men Internet löser inte alla frågor.
En del elever är inte smarta nog för att klara av ens nian. Jag lämnar orsakerna här men föräldrar, språk och intelligens är några. Att förvänta sig att alla går i gymnasiet och ännu mindre i Universitet är dumt. Men alla kan vara bra på något om inte konkurrensen är för svår. Kanske bör vi gå tillbaka till typ realskola då eleverna delas efter förmåga? Eller A och B klasser. Och den så kallade särskolan som nivå C. De smarta lider i dagens skola. De svaga likaså. Den där inbillningen att vi är lika och kan lära oss samma saker lika bra ger barnen på ytterkanterna väldigt lite och till sist ingenting.
Jag har inte råkat träffa en obegåvad elev men begåvning är väldigt brett begrepp. Skolan matchar inte alltid det.
Riksdagen beslutade nyligen att alla nationella yrkesprogram åter ska ge behörighet till studier på universitet och högskola. Men det är inte brist på Universitetsutbildade, snarare tvärtom. Många kurser i Universitet ger inget arbete. Hur många medieutbildade har fast jobb?
Snickare, murare, stenmontörer, gastekniker, golvläggare, järnvägstekniker och betongarbetare är bara några av de yrken som Sverige snart kommer ha ett skriande behov av. Enligt en färsk rapport från Svenskt näringsliv kommer det nämligen saknas omkring 300 000 yrkesutbildade om bara 15 år.
Det är snart slagsmål om yrkesutbildade. I gymnasiet nära mig hade alla elektriker arbete innan de slutade skolan. Företag headhuntade dem.
Alla kan inte trängas i Universitet. Inte ger det arbete heller. Som om sk. kroppsarbete hade sämre värde.
Men lärare börjar det bli ont om. Vad kan det bero på?
Nu har vi en ny Regering. Mats Persson och Lotta Edholm skall styra över skola och utbildning. Lycka till. Men inse först att alla inte är lika utan skillnader i elevers förmågor är stora, större än under er egen skoltid. För ni har väl inte arbetat i dagens skola, kanske inte tidigare heller?
PS Den nya Regeringens mål med skolan är: • Lyfta kunskapsresultaten i den svenska skolan, såväl generellt som för de elever som behöver extra stöd eller som kan gå fortare fram • Varaktigt stärka tryggheten och arbetsron i skolan • Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister • Höja läraryrkets status och förbättra arbetsvillkoren • Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet Läs mer i Tidöavtalet: https://via.tt.se/data/attachments/00551/04f31218-dccc-4e58-a129-09952cae07e7.pdf
Hösten har alltid varit min bästa årstid, både privat och arbetsmässigt. De fallande löven, den tystare naturen, tomheten ute i skogen, dimman på morgonen och regnlukten på asfalten som spår kommande kallare väder… Det där brottet mellan sommar och höst.
Höst är något som passar mig bättre än den prunkande sommaren. Det är liksom för mycket.
Har du en favoritårstid?
PS som inte har något med ämnet att göra. Såg att Himla af Klints konst är så inne idag. Film, utställningar, lovord… Det som är inne igår kan vara skräp idag eller tvärtom. Hon är faktiskt magisk.
Jag har en låda som fraktade ett av hennes målningar till utställning i Los Angeles 1986-1987. Den tjänar idag som köksskåp. Sändningslappen sitter kvar.
Vad gör man efter en riktigt lång vandring? Då går man lite till.
Jag satt i hotellrummet och undrade: vad gör jag nu. Jag hade fått lift från PCT med två kvinnor på väg till Seattle. Jag skulle flyga hem därifrån. Men än hade jag några dagar kvar innan flyget gick så jag bad dem att släppa av mig någonstans där det gick en buss till Seattle. De lämnade mig i ett hotell i Mt Vernon.
Jag badade länge. Duschade åter och tog på de kläder som var renast. Jag gick ut och åt middag i en mexikansk restaurang. Sedan satt jag i rummet och undrade över de dagar jag hade kvar.
Jag bestämde mig att vandra en bit på Pacific Northwest trail som gick en sträcka vid havet. Jag handlade mat och på morgonen tog jag buss till Anacortes.
Jag tältade först i Deception pass. De närmaste tre dagarna gick jag åt det ena hållet och sedan åt det andra hållet på leden och en tur till omgivningarna. Men på sena kvällen var jag på stranden och såg solen gå ner. Sedan flyttade jag tältet till Washington park och gick runt den.
Åter i Mt Vernon som dock hade inget berg i sikte.
Nu kände jag mig ganska nöjd. Jag hade vandrat vid havet. Det var som nedtrappning av 160 dagars gående. Jag hade haft få noll dagar, alltså dag då jag inte gick alls, men flera halvdagar då jag fyllde på mat. Nu såg jag framemot Seattle, shopping av presenter till alla hemma och lite kläder åt mig själv för att se anständig ut i flyget.
Jag tyckte ljudet i stan var nästan olidligt. Bilar, flyg, folk… Jag längtade genast tillbaka till ödemarken. Men civilisationens välsignelser som Internet var inte så dumt. Jag hade varit utan Internet och mobil nästan hela tiden. Kontakt med yttervärlden skedde genom Garmin då och då. Nu frossade jag i TV nyheterna och laddade mobilen. Det rasslade in en massa meddelanden. Allting var åter som vanligt?
Är det inte dags att klippa alla kontakter med Ryssland?
Se vad de lämnar efter sig utöver lik, skadade och förstörd infrastruktur.
Vad är det för människor?
Och – vem behandlar sina egna medborgare så?Skickar iväg dem som mördare och kanonföda till ett fritt land.Finns det ingen som kan få stopp på Putin och kriget? Finns det inga med förstånd kvar i Ryssland?Tydligen inte. Alltför få protesterar. Alltför många medlöpare.
Putin säger att dagens attacker är återbetalning för den förstörda bron till Krim. Men Krim är ju ukrainsk mark så bron var ett svartbygge och sånt river man.
Bild: ukrainare sjunger i skyddsrummet, skärmdump från:
Din ryggsäcks tyngd korrelerar med hur nöjd du är. Tungt sänker humöret. Vandring är ingen styrkedemonstration även om det kan bli så beroende på sträckan i kilometer. Vandring skall vara lustfyllt. Så packa så lätt det går.
Valet av ryggsäck, tält, underlägg och sovsäck ger grundvikten man inte kommer undan med, men kan förbättras genom att vid nyinköp tänka på vikten. Med högre ålder har jag bytt ut saker till lättvikt. Man blir inte starkare med åren. Utrustning ser också helt annorlunda ut idag med tekniska finesser än när jag började vandra så där 40+ år sedan.
Vad används ryggsäcken till? Några veckors turer eller expedition modell slit i ödemarken? Ryggsäck, ca 60 liter, räcker för oss vanliga vandrare. Det behövs inga finesser, en säck som sitter ok och rymmer det nödvändiga är nog.
Jag har idag en lättviktsryggsäck på 60 liter. Min gamla, även den 60 liter, som gick i pension efter 23 år fungerar än men väger mer. Den är nästan hel. Den nya kommer inte att hålla i 23 år på grund av lättare material, inget att ärva efter mig. På PCT hade jag också en lätt ryggsäck, 60 liter (i bild ovan) som var ganska så trasig och skitig efter den turen och fick gå till ryggsäckarnas himmel.
Så, vad har jag med mig? Detta är min standardutrustning som kan utökas beroende på väder och vandringslängd. En omgång kläder kanske.
Bo och bära:
Ryggsäck, 60 liters lättvikt Regnskydd till ryggsäck Sovsäck, dun -5C Lakanspåse, siden Liggunderlag, en som man kan pumpa med handkraft. Tält och packpåse. Mitt är lätt litet enmanstält med höjd så jag kan sitta inne. Olika tältpinnar så de går till olika underlag. 1 grov tältpinne att gräva med för toa. En plastkasse att skilja blöt tält från annat vid behov.
Matlagning och vatten:
Spis, ultralätt gasbrännare 1 kastrull 1 kåsa Sked/gaffel Fällkniv Bränsle, en gastub 450 gr räcker 1 vecka+ för mig. Tändstickor/tändare Vattenrening. Jag har Sawyer och tabletter men på fjällen behövs de bara ibland. Vattenflaska, storlek för mitt val av sportdryck = 0,5l. Vattenflaska i storlek som matchar mina vattenreningstabletter= 1 liter. Ev vattenpåse, beror på vattentillgång på tänkt tur.
Kläder att gå i som tas av och på beroende på vädret: Lätt waterproof jacka med huva Byxor waterproof Sportlinne
Trosor Kortärmad funktionströja Långärmad funktionströja Skor, grov sula hög eller låg skaft Strumpor, blandmaterial ylle och syntet
Kläder i reserv: Träningsbyxor Funktionströja Underställ om det är kallare årstid/fjäll något att sova i Dunjacka, alltid
Trosor x 3 Mössa Handskar Två par strumpor Myggnät för mössa (mygg älskar mig)
För fjälltur behövs kanske extra skor att vada i, gamla sandaler eller gympaskor beroende på vilken led/plats.
Tarfala
Hygien:
Tandborste Tandkräm Tandtråd. (fungerar också som sytråd) Våtservetter Liten handduk Miniflaska tvål. Mygg/fästingmedel Solkräm Första hjälpen pack Sårsalva/cortisonkräm Värktabletter Halstabletter Nagelsax
Solglasögon
Teknik:
Solcellsladdare Teknik som mobil, kamera, radio och alla sladdar i en vattentät påse. Pannlampa Penna, block Guide/karta
Ev. lånad Garmin
Diverse hjälpmedel:
Gåstavar. En liten sittdyna Synål Extra rem
Några säkerhetsnålar
Ev. paraply, .
Några dm stark tejp som gaffa eller björntejp Packpåsar i olika färg att sortera allt i. Soppåsar.
Lämna aldrig något skräp ute. Inte ens toapapper, går att bränna eller ta i soppåsen. Elda aldrig utan att ha tillräckligt med vatten att släcka med. Jag tänder aldrig lägereld, fast har jag gått en kurs i eldning. Har sett och passerat nog med skogsbränder, stora och små som människan har orsakat.
Mat med beräkning att en vecka är 8 dagar. Men det kan ju finnas affär på vägen då räknar jag affären som plusdag. På längre tur räkna med mer mat per dag.
Ryggsäcken packas alltid likadant när man har hittat det ultimata sättet.. Då kan jag hitta sakerna i mörkret och behöver inte riva upp allt.
Så klart tar ja med mig pengar, bankkort, legitimation och mobil..
Väl hemma tas utrustningen om hand. Rengörs. Tvättas. Torkas. Sovsäck hängs upp, förvaras inte packad i packpåsen. Likaså tältet hängande eller lös i en stor låda. Fattas något? Ersätt det nu inte när du är på väg nästa gång. Om något är trasigt laga det. Rengör skorna, tvätta innersulan. Jag har sulor som formar sig efter foten. Värt pengarna. Skor är ju den viktigaste utrustningen på en tur. Jag köpte skor i Lake Tahoe under PCT vandringen, dag 86, 1100 mile. De var helt enkelt gjorda för mina fötter. De höll ca 3000 km och sulan var än ok men ovandel trasigt och de var inte trevliga inuti. Väl hemma köpte jag genast två par likadana till.
Har jag glömt något?
Vad tycker du är viktigt att ha med sig på en vandring, kort eller lång?
Idag när Putin meddelar i nazistisk stil den olagliga annekteringen av Ukrainas östprovinser bör vi alla på något sätt försvara Ukraina och vår frihet. Donetsk, Luhansk, Kherson och Zaporizhzhia räknar Ryssland som annekterade, lik Krim.
He (Putin) goes on to say that the basis for this ”unification” lies in ”integrity, in freedom and our compassion for people. (Sky News)
Hur ser din uppfattning om integritet, frihet och medkänsla? En kula i skallen med händerna bakbundna? Eller din fru och ditt lilla barn döda i en militär attack mot ditt bostadshus?
Valeria och Kira
Tänk efter, vad är frihet för dig?
Finland stängde gränsen för majoritet av ryska turister och från de på flykt från rysk militärtjänst i natt. Ryssar bör nog protestera hemma. Kriget har pågått 219 dagar och protesterna har varit milda. Jag förstår det eftersom de som är mot Putin kan fängslas men eftertankens kranka blekhet har nu nått en del, de som kan fly. Folk vill sticka iväg när deras eget liv hotas.
Vi är alla oss själva närmast. Drabbar det onda inte oss blundar vi. Många ryssar har blundat i 219 dagar och trott på det överheten meddelar. Ett slags masspsykos som nu krackelerar när hotet närmar sig ens eget liv. I och med inkallelse till krig insåg en del ryssar att Putin är en slaktare och terrorist och att mista livet för en diffus krigsorsak var inte tänkbart. Man tar fötterna när ord är oanvändbart.
Inte en rolig ögonöppnare.
Men, det är inte än tillräckligt många som protesterar. Det applåderas än för Putin. Just idag är det ren feststämning.
Att ha ryssar i sitt land är inte problemfritt. Putin kan ju komma på att de diskrimineras och försöka avhjälpa det. (Konspirationsteori? Kolla läget i Ukraina.) Jag tvivlar dock att Ryssland har resurser för flera fronter nu, annat än med kärnvapen. Det hotet kröp lite närmare i och med den annekteringen, eller ska vi kalla det simpelt rån?
Just idag är det läge att skicka pengar eller hjälp i form av eftertraktade nödvändiga varor till ukrainare som slåss för vår allas frihet. Cornucopia har en lista över hjälp som levereras till plats och inte stannar hos organisationer vilka inte törs resa till krig.
Idag skickade jag en slant till blågula bilen. Även en så kallad fattigpensionär kan avstå några hundringar.
Som född under ett krig mot Ryssland och uppvuxen med en krigsskadad far och all den brist som efterfölje andra världskriget har jag viss erfarenhet av att leva i och efter katastrofer orsakad av människans dumhet och maktlystnad. Det finns en skillnad i oss som var drabbade av krig och de som har växt upp utan krigets hot. Lik misshandel i barndomen, fysiskt eller psykiskt, lämnar krig en skada som är svår att reparera.
.Det är kanske PTSD som aldrig riktigt lämnar en utan finns som en ovälkommen reaktion i ens liv. Jag har ett grundmurat misstro över det ryska systemet, kommunismen och dess bidrag till Världen.
Ryssland har gjort sig oacceptabel i Europa. Eller finns det än förståelse hos vänstern?
Vad kan FN göra? Ingenting för Ryssland lägger veto på vartenda åtgärd och fördömande. Att EU gormar gör inte heller något. Ukraina blottlägger bristerna hos FN och EU, organisationer som skulle skydda fred och frihet men sitter bakbundna med otaliga åtaganden vilka också haltar och kosta mer än nyttan.
Bör vi inte klippa av alla kontakter med Ryssland? Vad ska vi med Ryssland till? När jag såg i pressen den ryska ambassadörens ” annektering gick så bra” uttalande undrade jag varför han tillåts vara kvar i landet. Diplomatin måste ha en gräns.
Är du med för Ukraina? En lista över organisationer aktiva för och i Ukraina finns hos https://cornucopia.se/:
Hemma igen från Sörmlandsleden. Den förra rundan avslutades i åska och regn men skam den som ger sig. Torkade upp hemma. Fyllde på mat och var på väg igen. Det fanns en liten bit jag inte hade gått förr, vintern kom fast det var vår. Nu är det också gjort. Hemma igen efter en tur med toppenväder. Har duschat länge, ätit en lyxigare middag än vandringens nudlar och frystorkat. Dricker vin som experterna säger att man måste dricka i alla fall en gång i livet.
Vad är det för mer vi ska göra en gång i livet?
Det intressanta på Sörmlandsleden är etapperna som visar Sveriges historia. En sådan är t.ex. Etapperna 37.1 och 37.2 från Koppartorp till Kungstorp. Från en gruva till en annan, från inmutning till kolarkoja. Stenhögar som visar det hopp våra förfäder hade om bättre liv – bara man ansträngde sig.
Det var hårt arbete som lyfte Sverige till världskänd framgångsland och stabilt skatteinflöde. Idag har vi rört oss bort från egen ansträngning mot allmosor och bidragsinkomst. Att få hellre än att ge. Det är inte längre nödvändigt för varje person att arbeta, pengarna kommer ändå. Vissa sliter i lågbetalda yrken och bidrar till de icke arbetande.. Det är till och med ibland bättre att inte arbeta, bidrag är mer än låg lön.
Jag tror att politiker har missat hur Sverige utvecklades, vad gjorde oss framgångsrika. Det var inte bidragssystem. Det var inte försök att vara humanitär aningslös stormakt för hela Världen. Det var arbete. Det var envishet. .Det var hopp om bättre liv för ens barn. Det var även Gudstro. Det var allas insats för det gemensamma bästa. Då räckte det även till för de behövande i landet.
De som sökte bättre tillvaro kunde även utvandra. Mellan 1851 och 1910 emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika. Det var ingenting för latmaskar och arbetsskygga.
Historiens vingslag är nära bland stenhögarna. Att förstå historien ger oss förklaringar till nutiden.
Sörmlandsleden är nära 1000 kilometer lång och går på svensk lågland med skog och en del klippor, vid sjöar, hav och mossmark.. Som sagt gamla gruvområden och torp, kulturmark.. Hyggen. Så många hyggen! Det är också döda skogar tack vare granbarkborren. Skyltar som varnar för fallande träd och rekommenderar en omväg. Det är uppgrävd mark efter vildsvin. Tystnad. Det finns så tysta platser att det enda som hörs är ens egna hjärtslag. Det är tomt av folk så här på hösten, bara några tyskar som drömde om att vandra vid havet.
Så, vad är det vi ska göra en gång i livet? Det låter stort och uppfordrande. Jag ville resa till Burma och se Pagan, det var min barndomsdröm. Min far hade köpt en bok: Vår Vackra Värld och där fanns bild och beskrivning över Pagan. Att stå där på ett tempeltak och se över landskapet med tusentals pagoder är det största jag har upplevt – mina barn oräknade. Då var Burma stängt för turister, men… Jag ville göra en riktigt lång vandring långt borta i annan natur än den svenska. Det blev PCT. Jag ville se Venedig med Scuola Grande di San Rocco, dess takmålningar av av Tintoretto. Rom var också på listan. Sixtinska kapellet. Mer… Jag har än önskemål men inser att tiden jobbar mot mig.
Av mat var rysk kaviar något extra, men inte så ok idag. Ryska flyglinjer serverade kaviar och rysk champagne för alla resenärer på den gamla godare tiden. Men allt detta är bara materiellt, en stund av lyckokänsla. Det finns större saker.
Att lyckas i sitt arbete och se resultat som gör en skillnad.
Att känna sig älskad och älska tillbaka.
Ta hand om varandra även när det kostar dig.
Att hålla sitt nyfödda barn vilket jag aldrig fick göra efter förlossning för de utbildade vårdarna tog hand om barnen på den tiden. Där låg vi kvinnor tomma och utmattade och fick inget för det på direkten. Jag vet att den stunden är oersättlig och påtalade det till personalen på mitt arbete med gravida. Låt alltid modern hålla barnet först på en gång, oavsett läget.
Kanske göra en tjänst för någon vi inte ens känner? Halvvägs på min vandring märkte jag att tändstickorna var spårlöst borta. Jag vände tillbaka mot närmaste affär och passerade en bondgård som sålde marmelad och gårdsprodukter. Ut kom en kvinna och frågade om jag behövde något. Bara tändstickor, sa jag, är på väg till affären. Hon försåg mig med en kopp kaffe och gick sedan hem för att hämta tändstickor.
En liten åtgärd som gjorde min dag och sparade 8 kilometer extra gång. Det är ont om affärer på Sörmlandsleden.
Att göra något för andra är nog det viktigaste på vår lista över saker att uppleva. I stort och smått.
Jag har nu gått hela Sörmlandsleden och en stor del av av sträckorna flera gånger. Fattas dock någon anslutningsled. Förändringarna på leden är inte av godo. Hyggen växer, resterna lämnas att ruttna. Skräp. Naturen angrips även av sina egna fiender. Vildsvin, Granbarkborre. Naturen växer, frodas, skadas, faller och dör. Så även vi. Naturen finner alltid en utväg, men den kan vara obeboelig för oss. Om vi människor gör smarta val för överlevnad är jag mer tveksam till. Det fullständigt onödiga överfallskriget mot Ukraina är bara ett exempel om människans galenskap. Men tyranner dör, även denna gång. Dock är minnet kort hos människor.
Åldern tynger. Den nödvändiga ””om vi gör så blir det så” analysen, förmågan att räkna ut konsekvenser och inte längre påstå det såg jag inte komma är bättre hos oss äldre. Vi gamla kan dra slutsatser av det förgångna. Men ingen har tid att lyssna.
Regeringen borde göra en tur längs gruvor och dra slutsatser innan de bränner nästa budget till något som inte bär frukt eller nytta.
Bilder uppifrån: Stoll i Tuna från 1886, nästa två Kärrgruvan från 1786, en tempel i Pagan, kaffe på lantgård. granbarkborrens härjningar i Stavsjö.
PS Kommer att lägga ut min utrustningslista senare. Hava tålamod.
En finns dock på https://blogg.iniskogen.se/2018/12/12/minimalistiskt-liv-och-min-utrustningslista/
Lite olika listor för olika områden så en aktuell för svensk lågland och fjäll kommer..
Det var riktigt pinsamt. Han stod med en partibok i handen och munnen full med löften och jag vägrade blankt att ens diskutera erbjudandet. Jag satt på kaffe dock, fast jag ville kasta ut honom.
Min svärfar hade varit en välkänd sossepolitiker. Jag fick arbete som lärare hösten -79 tack vare honom, fast han var död. Efter utlandsarbete bodde vår familj på en liten ort i norr. Hans son som jag då var gift med blev igenkänd.
Eftersom jag hörde till den släkten måste jag vara en redig person. Att jag hade fil. kand. och ungdomsledarutbildning hade tydligen inget med redighet och förmåga att göra.
Så jag fick jobb som lärare i grundskolan. Jag trivdes men satsade sedan på en annan utbildning. Min fil. kand. i politik hade jag föga nytta av. Jag skiljde mig också men det hade inte med politik att göra.
Varför besökte Kommunordföranden mig? Jag var liksom fel och stack ut för att inte höra till Partiet när maken försökte sig på en politisk karriär, alltså stod på valsedeln dock långt ner. Så, nu skulle Ordföranden fixa saken eftersom min arma make inte lyckades göra mig till en sosse. Fruar följer sina män, uttryckte ordföranden.
Han visste att jag var fotointresserad. Nu lovade han mig ett fotolabb till SSU lokalen, bara köpa vad jag behövde, och sedan kunde jag ta hand om ungsossarna. Jag var ju lämplig för det, en lärare och en mor.
När jag sa nej med alltmer brister min sa han att jag valde fel.
Vi socialdemokrater äger ju landet, sa kommunordföranden till sist med viss ilska i rösten.
Det skulle ha varit en light bulb moment om jag inte redan hade lutat starkt åt höger.
Nej, jag blev aldrig en sosse och inte något annat heller. Om jag ligger någonstans politiskt är det nog höger om höger, alltså ingenstans.
Jag tror inte att Kommunordföranden var en udda person. Jag tror att många gamla sossar har identifierat sig som ägare av Sverige. De besitter höga poster lite överallt. Likaså kände lantbrukarna sig förr som Bondepartiet. Och de rikare/utbildade fanns till höger. Folkpartiet var lärarpartiet. Men idag är gränserna utsuddade mellan olika yrkesgrupper. Folk röstar mer med plånboken och på sakfrågor än av någon övertygelse och partitillhörighet. Ser du på områden med många invandrare och Allmännyttans bostäder röstar de rött. Förmånerna talar. Eller de blåa villaområdena. Pengarna talar även där.
Valpropagandan i år har styrts av hur rödgröna kan minimera SD. Alla på vänstersidan har byggt valarbetet på att klandra det partiet. Men SD hat var fel strategi. I slutändan belönas inte mobbning. Det är som att ropa vargen kommer, men det kommer ingen varg, bara en S -light.
Jag är inte säker på att politiker har förstått varför folk röstade mot det vanliga. Svenska folket har lagt mycket av sitt liv i politikernas händer. Skatt in, samhällsbygge, förmån och hjälp ut. Pappa Staten och mamma socialförsäkring. De skall lösa många av livets problem. Men politikerna presterar inte rätt och nog.
Valet handlade om trygghet. Tilltron till politik är krympt. Kvar är den malande otryggheten. Räcker pengarna? Kan jag ens betala elräkningen? Klipper de av strömmen? Vad ska jag dra in? Mobbas mitt barn i skolan? Rånas de på hemvägen? Törs jag ta en kvällspromenad? Hamnar jag på en plats – fel plats fel tid – når gängen gör upp? Vem är den som flyttar in i hyreshuset efter gamla Agda dog, en gängmedlem? Vart ska mina vuxna barn bo? Hur blir min pension? Hur blir det att bo på landet när posten dras in och bensinen kostar för mycket?
Vardagsfrågor för vanliga människor.
Många svenskar mår bra och har resurser. Men många har ingenting alls utöver månadens inkomst.
Politik skall göra folk trygga. (Kyrkan har lämnat den uppgiften länge sedan) De goda ute, skurkarna bakom lås. Det elementära försörjt. Infrastruktur som fungerar. Det krävs inte så mycket för att vanligt folk skall vara nöjda. Visst gnäller vi men i stort är svensken en anpassbar och gör sitt. De demonstrerar sällan. Men nu har 1 322 774 personer definitivt tröttnat och gått över till SD. Är de alla rasister nu? Är alla dessa män rasister, för kvinnor röstade mera rött?
Det intressanta är vart i landet SD ökade. De är många mindre glömda landsbygdssamhällen, bygder som även har tagit mot många invandrare trots brist både på arbete och ekonomi. Politikerna på Regeringssidan glömde landsbygden och dess ekonomiska förändringar. Så även C som förr visste vad jordbrukare gör men idag dricker de latte på Stockholms barer. Lööf avgår. Hon får ligga som hon har bäddat. Det som finns utanför Stockholms tullar, landsbygden och mindre städer krympte till en sommarstuga, badbrygga och Midsommar på landet för många politiker.
Glömma landsbygden var ett misstag.
Om landsbygden och jordbruket med matförsörjningsuppdrag kan vitaliseras, är också ett av frågorna för den nya Regeringen. Det gäller inte längre att vinna Stockholm och Göteborg, nu gäller även vägens ände.
Valvinnarna tar över ett land med så många olösta gamla och nya problem att man måste vara en trollkarl för att lösa de. Energi, inflation, klaner, skjutningar, skola, EUs regler som inte matchar Sverige, integration som aldrig kommer att fungera, brister på det allmännas utbud. Mer… Utöver den osäkra situationen i Europa med Putins anfall mot en suverän stat, Ukraina.
Om den kommande Regeringen kan vända det som av nöd behöver vändas är en stor fråga. Kristensson och CO kommer att våndas i fyra år – eller mindre. Men alla i Riksdagen bär skuld till situationen. Genom att rösta eller trycka på den gula knappen utan att tänka efter före. Ibland rår ingen på förändringar som Putins krig, men i det läge måste vi veta på vilken sida Sveriges Regering står och för vilka ideal.
Det blir en arbetsam höst. Lycka till Kristensson och CO.
En gigant har lämnat oss. Drottning Elisabeth dog igår i sin slott Balmoral.
Jag reagerade på drottning Elisabeths död med en banal tanke: dog hon bara så där. Meddelandet om hennes sviktande hälsotillstånd kom nästan samtidigt med döden. Nyss tog hon mot den nya premiärministern Liz Truss, nummer 15 av dem som tjänat under henne.
In till det sista var drottningen sin plats och skyldigheter trogen.
Nej, jag har förstås inte träffat drottning Elisabeth men hon har funnits hela mitt liv. Grannflickan, min skolkompis, samlade bilder på henne, än prinsessa. Många flickor samlade bilder på kungligheter och filmstjärnor på den tiden.
Däremot har jag träffat prinsessan Diana på FN s missbrukskonferens 1992. Hon var absolut magisk och arbetade med utsatta familjer i London som mest en dag i veckan. Det brydde sig inte media om, bara det fanns klänningar och skvaller att skriva om.1992 var också ett skandalår för drottningen och hennes hus, kallad Annus horribilis med skilsmässor, avslöjanden och brutna löften. Hon var uppenbart sorgsen över det. Och mer sorger kom senare.
Men det är inte det som gör drottning Elisabeth till en av giganterna i Världen utan hennes orubbliga kärlek och arbete för sitt land.Det finns ett slags trygghet i att finnas till länge för folket. Som drottning var hon stabiliteten i landet när politiker kommer och går.
Hon är troligen den mest kända personen i Världen.
17 april 2021 begravning av prins Philip, Elisabeths make.
Det finns en bild i tiden om drottning Elisabeth.
Det ser ut som om döden är på vänteläge när hon sitter ensam på sin makes begravning på grund av oro för covid. Det ser grymt ut. Överlämnad för sin egen sorg.
Hon var en plikttrogen person. Hon levde ett privilegierat liv från födseln men ingen kan säga att hon inte arbetade för landet Storbritannien in till de sista dagarna. En epok har gått i graven. Imperiet har vittrat men hon har stått pall för det mesta. Kommer kungahuset att vara kvar om 20 år är en bra fråga.Traditioner är inte populärt i tiden vi lever i, speciellt inte de solkade av skandaler, malda i media om och om igen.
Vad händer med Imperiet och självständighetssträvandena? Till sist är det kanske bara det ursprungliga England och Wales kvar.
När äldre människor nära i ålder dör, de vilka vi ”känt” i vårt liv, blir det en skarp påminnelse om vår egen tids slut. De senaste tio åren har många ålderskamrater och även yngre jag känt lämnat jordelivet. De är personer jag kände personligen eller tack vare media och arbetskontakter. Min generation är snart försvunnen, likaså vår gärning.
Historien har stannat för en stund.Den slitna meningen: det är nya vindar som blåser, känns påtaglig idag.Men än är det stiltje i England – för en stund.
Politikernas klagan på nyförlösta kvinnor gör mig förbannad. Ordet jämlikhet kläms in i allting, som graviditet och förlossning, där inget jämlikhet finns eller ens hör till.
Föräldrapenningens delning är ständigt under diskussion. Om modern till ett spädbarn tar ut flera dagar än fadern av föräldrapenning påstås det ske en rejält negativ utveckling för moderns arbetsliv. Icke jämlikt delad föräldraledighet kraschar arbetslivet, lönen, pensionen och så den heliga jämställdheten för kvinnor.
Så märkligt viktiga är just dessa få månader för kvinnors hela arbetsliv. Totalt är föräldrapenning 480 dagar för ett barn varav 390 dagar i sjukpenningnivå och resterande 90 dagar 180 kronor per dag. Alltså, 480 dagar totalt är riskzonen för ojämlikhet.
Så kan det inte vara.
C lovar 50 000 kr av skattemedel till par som delar föräldraledigheten minst 60/40. Idag står det 70/30. Jag tycker 70/30 är strålande bra. 50 000 brutto är bara kaffepengar idag.
Just de dagar som inte delas jämt står tydligen för kvinnors lägre anknytning på arbetsmarknaden och till lönetappet enligt många politiker, nu speciellt C. Inte valet av utbildning, val av arbete, dålig löneförhandling och egen vilja, inflyttade kulturers seder samt den föraktade biologin. Kvinnor är ju gravida och föder barn, inte män, max i undantagsfall efter partiellt könsbyte från en kvinna till en man. Jag vågar också påstå att kvinnor står oftast närmare sina späda barn än männen.
De späda barnen är som sagt hinder för jämställdhet. Kvinnor stannar hemma för länge. Det har sina normala förklaringar men det känner inte politiker till. Kvinnor kan känna psykisk behov av att ta hand om barnet de nyss födde. Kanske få tid att återställa kroppen efter nio månaders graviditet. Det är påfrestande ibland att vara gravid. Någon kvinna som säger mot? Kvinnor kan till och med amma länge. Pumpa på jobbet är hedervärt så den jämlike mannen kan ge flaska, inte att amma hemma. Löneutvecklingen kan ju krympa med varje mjölkdroppe.
Så, det är barnets första år som sinkar arbete, jämställdhet och lön för att inte tala om pension, men bara för kvinnor. Män som är föräldralediga får medalj?
De återstående 17 åren i ett barns liv är helt fria från att drabba jämställdhet. Måste inte vi göra något åt det också? När kommer kvotering för VAB och föräldrabesök i daghem, BVC och skola? Får man extra betalt för det också om föräldrar delar exakt rättvist?
Är det med en sedel i handen politiker försöker lösa olika problem, riktiga och påhittade? Svaret är nog ja idag.
Det finns än personer som tycker att mammor oftast är mer lämpade att ta hand om de små barnen. De gammalmodiga alltså.
Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren, sade Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan, sade hon vidare och konstaterade: De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn.
Jag kan instämma i att kvinnor har en stor fördel – sedan flera tusen år – men inte så hårdraget som Dahlström. Jag har träffat flera fina pappor och många hjälplösa också. Vi är bara djur och i djurvärlden tar honan hand om barnen och i bästa fall hanen bidrar med mat. Visst, människor är mer utvecklade – är vi ? – men än är kvinnan gravid och det sker en psykisk utveckling mot moderskap och hon har därför oftast övertag i början med barnet. Män brukar hänga efter i den processen. Kvinnor har en fördel orsakad av sin biologi.
Det finns ingen jämlikhet i en graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.
Att se barnafödandet och amning som ett jämlikhetsproblem i stället en biologisk bestämning är galet. Att se män som extra mammor i stället just fäder med behov att skydda sitt barn och sin kvinna är befängt. Om naturen hade avsett oss att vara lika hade vi dubbla organ och alla kunde både befrukta sig själv och föda barn utan att behöva en partner.
När försvann symbiosen och de tre magiska första åren i ett barns liv? Kanske med ökad välstånd och de möjligheter två löner i en familj gav? Då försvann de gamla psykologiska utvecklingsförklaringarna från barnens liv och vi lät dem falla i jämlikhetens namn. Någon annan, som daghem, skulle fostra de små barnen. Jag tror inte det är överlägset sätt.
Jag vill att mamman får minst 9 månader för sig av föräldraledigheten. Någonstans där börjar symbiosen avklinga och babyn kravla iväg från henne en stund. Graviditet är 18 månader brukade jag säga i mina föreläsningar. 9 månader i kroppen och 9 utanför. Jag fick alltid applåder i den punkten, även från män. Igenkännandet var stort.
Men, det var då det, före kvoteringar, genus och allehanda fejkfeminism.
Jag tycker inte heller att barn som inte än kan tala och uttrycka sina behov skall vara i daghem. Att ha ettåringar i daghem räknar jag som felbehandling, ur deras utvecklingsnivå. Dessutom saknar ca 40% av personalen i förskolan adekvat utbildning. Där saknas politikerinitiativ med löneutveckling för utbildade.
Det finns åtgärder som skulle gynna kvinnors arbetsliv. Det saknas intresse hos politiker att höja värdet på typiska kvinnojobb, speciellt de inom Kommun, omsorgsyrkena. Se bara på äldreomsorgen och barnomsorgen. Det kanske blir så att ingen i framtiden vill ha omsorgsjobb om anställningsvillkoren inte förbättras och utbildning samt svenska blir krav?
Slopa också flerbarnstillägget helt. Det är otidsenligt.
Staten borde lägga ut för kvinnan (eller ska jag säga den födande personen) ett års pensionsinbetalning beroende på hennes inkomst innan graviditeten, förutsatt att hon tar ut någon föräldrapenning. Max för 2 barn.
Vi bör också sänka arbetstiden generellt så vi hinner med våra barn och även de gamla. Många arbetar ihjäl sig. Fast då måste även de som inte arbetar utan lever av bidrag hugga i.
Skattenivån är också för hög. Rensa bort onödiga utgifter. Inga rosa enhörningar och meningslösa myndigheter.
Låt familjerna besluta själv om sitt liv och vården av sina barn. De är ju experterna.
Man anar ett slags förakt från olika skribenter och politiker mot kvinnor som tar hand om sina egna barn, i ren Myrdals anda. Familjen är inte längre den grundläggande enheten i Samhället. Staten ropar efter daghem, fritidsgårdar, skola, socialtjänst, språkförskolor, polis och behandlingshem för barnuppfostran. Orden mor och far och deras ansvar hörs sällan och absolut inte kunskap från den äldre generationen..
Det känns att något är på glid.
Och – skulle inte invandring rädda våra pensioner? Det har framförts från politikersidan att utan omfattande invandring sinar pensionspengarna? Pensionsräddarnas intåg. Hur blev det? Tvärtemot eftersom spädbarnsmammor jagas till jobbet?
Barnafödandet är lågt i Sverige. Ändå råder det vintrigt klimat mot våra allra minsta.
Nu har mina raggsockor börjat sin resa mot Ukraina. Sockorna är inga lyxvarianter, bara helt vanliga, men garnet är fin ylle/syntetblandning som borde hålla länge. Det har varit många sticksugna som stickat strumpor och de som inte stickar har köpt. Ett litet bidrag till ukrainska soldater som försvarar Europas gräns.
Ett krig som har pågått 193 dagar idag.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Som att sticka ett par raggsockor.
Jag har en del garnrester. Kanske kan det bli något annat? Men hösten är för fin än för att sitta inne.Så fort jag har packat upp efter en vandring längtar jag ut tillbaka till det vilda.
Finns have knitted over 20,000 pairs of socks for Ukrainian soldiers!
When @DaliaStasevska announced this, she never thought she would get this many pairs. Now she's looking for additional transportation to get all the socks to Ukraine.
Livet i stugan vid havet är händelselöst. Eller – kanske är det just dessa enkla händelser som livet borde bestå av för ett tag. Barn. Mat. Disk. Blåbärsplockning. Klappa katter. Gräsklippning. Stilla promenader vid havet och i skogen. Lösa enkla bekymmer.
Rensa tankarna, hur det nu skulle gå.
Jag försöker be katterna att inte väcka mig 6.25 varje morgon men de är olydiga. Det är dock roligare med ett ”mjau” vid sängen än väckningar hemma i den Kungliga Huvudstaden. Något som brinner ute, kanske en skjutning, sprängning eller bilar som hastigt drar igång. Brandkår. Ambulans. Polisbilar. Eller de eviga polishelikoptrarna som hovrar i luften.
Här kommer endast glassbilen och de få som bor här men de rullar i sakta mak.
Katterna Buse och Cleo
Det finns sex katter i familjen. Sex alltså. Den minsta katten heter Buse och den är väckarklockan. De andra kan stå lite bakom som om de stöttade Buse som har väckningsuppdraget. Mjau. Lite mer mjau. Till sist hopp i sängen och mera mjau. Då ger jag upp. Sedan vill tre ut, två vill ha frukost och en återvänder från nattsudd.
Snart skall ett av barnbarnen fjällvandra med sin mor. Jag är glad över att någon av barnbarnen kanske blir en vandrare. Att vandra är liksom min legacy, något jag försökt lära barnbarnen. Naturen sviker inte. Att gå är bra motion. Vandring är också – förhoppningsvis – en Internetfri tid.
För, det är Internet som styr mycket av barnens tid idag. Jag tror rent av att vi har förlorat våra barn till Internet. Inte lätt för oss vuxna att vinna över Internets visdom. Inte heller över det häftiga, kändisar och propagandan.
Jag har sett med barnen några serier och Youtube, det de tycker är toppen.
Jag har försökt förstå vad som drar i det de ser. Jag kan inte säga att det lyckas så väl. Mycket är intelligensbefriat. Humor som inte är humor för mig. Snabba ryck. Pang och bum. Lilla Aktuellt är rent av skadligt. Jag som hade klassisk musik och att läsa böcker som hobby i den åldern. Min smak är inte modern, inser jag. Men, vi gamla får försöka hänga med i barnens liv.
Vet du vad dina barn ser på Internet? Vet du vilka bilder killarna skickar till dina döttrar? Inte? Ta en titt men spy inte.
När barnen frågar hur det var på min ungdomstid begriper de knappt svaren. Mycket av mitt liv var så långt ifrån deras liv. Det är svårt för dem att tänka på varubrist. Samhället var smalare, utbudet mindre, vardagstekniken bara på gång. Bekymren handlade om ren överlevnad i en fattig familj. Läxor, hjälpa till, ta hand om de mindre. Föräldrarnas makt var tämligen stark. Lärare var idoler. Vi växte också upp snabbare, barndom var kortare. Hastigt var man vuxen utan att än ha den vuxnes förstånd. Självförsörjande. Den som bidrog. Ansvar var ordet. Gud fanns än.
Men något var säkert. Livet blev bättre, både hemma och i Världen om man gjorde sin del och ansträngde sig. Framtidstron var stark.
Den frihet och makt, både som person och konsument, barn har idag är inte bara av godo. Mellan allt som finns är också ångesten att inte ha, inte kunna och inte duga. Frågorna vem jag är och vad jag kan få finns oftare än vad kan jag göra själv och för andra.
Om ett tag är vi alla från krigsgenerationen döda. Det liv vi hade som barn var som sagt enklare, med färre möjligheter. De försök vi gjorde som vuxna för att göra världen bättre för våra barn och barnbarn är idag ett misslyckat kapitel. Vi var ”aldrig mer krig” generationen. Det pågår ständiga krig i världen, även om det i vårt land är bara i startgropar. Vi lämnar efter oss ett land som klättrar på listorna över bidragsförsörjning, skjutningar, klanvälde och fallerad skolgång. Med mera. Det känns som ett totalt misslyckande. När ens barnbarn funderar på att lämna Sverige, är det en sorg och bottenbetyg för våra ansträngningar.
Som invandrare med arbete från dag två här känner jag idag mer vrede än glädje över landet jag har levt och arbetat i hela mitt vuxna liv. För mig är det för sent att börja om.
Vår Regering och dess föregångare har skapat flera kriser än de har stillat med sin vision om ett humanitärt land utan gränser. Nummer ett – i allting. Vänsterpolitiker och deras stödhjul litar än på att de strävsamma svenskarna inte ger upp utan snällt betalar för politikernas val och vanvård av landet. Det sägs att nästa valet är en sista chans men det finns inget parti som kan vända utvecklingen. Sverige har passerat tipping point.
Det kommer inte ens att stå dyrt för politikerna. För, politiker hamnar inte i obestånd och ställs inte till ansvar för sina gärningar. Inte i Sverige. Vi är det lydiga folket drabbad av någon sorts Stockholmssyndrom.
Jag borde vara glad över barnbarn som planerar att protestera med fötterna. Frågan är: vart?
PS. Publicerade detta förra året efter vistelsen vid havet som barn och kattvakt. Har varit där igen för barn och katter, när dottern var på sin fjällvandring. Ser att allt var och är likadant i år med. Så återpublicerar. Förra året sköts det barn nära mig, i år var det på en annan ort på lekplats. Alla dessa stenar som politiker påstår sig att vända sitter jävligt fast. Men, folk röstar på dem ändå?
En skarv satt på stenen. Den kändes helt malplacerad för jag tältade vid en skogssjö i Sörmland på Lugnets naturreservat, inte vid havet.
Fågeln satt på en sten i Kvarnsjön tills mörkret la sig och stjärnorna började lysa. Vart tog den vägen sedan vet jag inte. På morgonen syntes den inte till.
Har ni tänkt hur stjärnorna ser ut när det är beckmörkt och de tycks ligga väldigt nära? Inga stjärnmönster, snarare fyrkanter.
Jag vandrade genom Lugnets naturreservat även förra året men nu såg jag en ovälkommen förändring. Marken var uppgrävt av vildsvin. Oavsett vart i Sörmland du går finns det vildsvin och de bryr sig inte om föreskrifter som att inte skada naturen, bryta kvistar och sånt.
En kväll slog jag tält på en mindre fin plats, vid ett hygge. Sträckan före hade alltför mycket spår av svinen. Men de sprang i grupp – lät som en galopperande arme´- förbi tältet ilsket grymtande. Jag hade valt fel plats.
Skadorna för skogen är inte räknade men vildsvinen skadar plantor och dör trädens rötter blir det ju röta.
Vi vandrare tycker att det ser illa ut.
Jag gick nästan samma sträcka förra året och ökning av ”vildsvinsmark” var påtaglig. Ja, det finns fina planer om hur frågan skall lösas men vildsvinen har tagit plats och de avancerar norrut sakta men säkert.
En annan förändring var ökad antal döda träd, granar närmast. Granbarkborren avancerar också.
Roströd barr låg på stigen. Vissa träd var gråa. Skyltar dög upp om granbarkborren och risker för fallande träd. En sådan plats var Henaredalens naturreservat. Så skyddad att även tältning var förbjudet. Men det bryr sig inte inkräktarna vildsvin och barkborre om.
Naturen har sin gång. Växer, frodas, dör, återuppstår, förändrar sig. Vi kämpar mot de ovälkomna bosättarna, förgäves. Hur ser de svenska skogarna ut om 10, 20, 30 år?
Samma fråga kan vi ställa om hela Sverige.
Sörmlandsleden går genom flera hyggen. Kändes att de har blivit fler den sista tiden. Att trampa genom risiga hyggen är inte kul. Inte vackert. Inte rogivande. Efter en natts åska och störtregn blev det som att vada i lervälling. Jag vek så småningom till asfalten och tog buss och tåg hem. Ca 130 km och 6 nätter i tält, ett i vindskydd.
Sörmlandsleden ligger nära mig med en anslutningsled. Det är därför jag har gjort en del vandringar, korta och lite längre där. Men förändringarna är inte positiva för vandraren. Det finns än guldkorn, vackra platser, stilla sjöar och ibland så tyst att enda ljudet som hörs är ens egna hjärtslag. Tystnad är exklusivt idag.
Det känns dock att jag är ganska färdig med Sörmlandsleden. Kanske en tur till? Eller bara en kort till någon favoritplats, någon gång.
Vända på varje sten? Det uttrycket är populärt men helt verkningslöst idag. Det har S politiker lovat år ut och in och även Polisen har använt uttrycket. Höra löftet om vända stenar är inte kul längre.
Jag undrar, vad letar de efter? Förståndet de tappade länge sedan? Eller, kanske är just du jättenöjd med utvecklingen i Sverige? Under vilken sten bor du?
”Sverige är fantastiskt, men vårt land kan bättre. Vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen och knäcka kriminaliteten, ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och skapa jobb här och nu genom att ligga längst fram i klimatomställningen.” Andersson 21/8 på Omni.
Vårt land kan bättre? Det är att skylla på dem utan makt. De godtrogna som röstade på S och trodde på att politiker gör sitt jobb: tar hand om Sverige och svenskarna enligt bästa förmåga.
Det är förmågan som brister. Eller styrs S politiker än av illusioner om en stormakt där alla kan finna ett hem och rejält pengabidrag? .
Skall du rösta på stenvändarna? Tror du att politiker kan bättre än läget är just nu i Sverige där tonåringar på rymmen går med en picka i byxlinningen efter att ha avrättat någon och skadat en turist i shoppingcenter.?
Det finns gott om stenar i Sverige, både imaginära och riktiga. Vänd!
MP vill bygga solceller till offentliga tak. Men varför har de inte gjort det redan? De har ju suttit i Regeringen mellan 2014 och 2021. Vad är det som hindrade dem? Lathet? Skulle det vara motstånd för det förslaget?
Som vanligt är det ord och löften, som att vända på stenar, i valpropagandan. Oavsett partifärg.
Södra Sverige klagar över elpriserna. El är snart en lyxvara. Först la Regeringen (läs MP) ner kärnkraften. Men södra delen av landet har föga ersättningskraft. Jag undrar om folk protesterade eller kanske – hemska tanke – röstade för detta? Vattenkraft ansågs också olämpligt från MP – miljöhänsyn. Älvarna skulle flöda fritt. Som förr. Vilket förr?
Vindkraft är ren humbug från miljösynpunkt. Vart tar dessa kolosser vägen efter 25 år? De snurrar inte heller utan just el och olja. Och när det inte blåser?
När jag vandrade i USA passerade jag vindkraft i tiotusental i Mojaveöken. Det blåste så att jag fick sätta mig ner. Det blåste så varenda timme. Men de trasiga ”pinnarna” stod bara där, det är för komplicerat att återvinna. En del användes dock som marktäckning vid vägbyggen. Men det blåser aldrig så här hemma annat än ett kort undantag. Vindkraft är bara tillskott i Sverige. Något annat är huvudproducent.
Vad tänker vi göra av våra vindkraftverk så där om 25 år? Låta dem att stå kvar? Har någon tänkt till? Solpanelerna då om 25 år?
Jag är inte kunnig nog i annat än att min elräkning var för hög så jag stängde av frysen. Men andra bloggare främst cornucopia kan informera dig om varför vi nu har Bolund – MP priser och så kommer det att bli länge. Glöm inte heller EU med sina – våra – regler.
De som gjorde investeringar för att sänka elförbrukningen lik solpaneler, isolering, fönsterbyten, luftvärmepump…det el-smarta hemmet helt enkelt, kammar nu hem återbäring. De som litade på evigt billig el och tyckte kärnkraft är skit betalar och klagar. Priserna i söder är astronomiska. Tyvärr drabbar det kollektivt, inte bara miljöpartister.
Nu delar S ut skattepengar som återbäring för att täppa till hålen i din plånbok men att åtgärda problem och det som behövs för elöverföring– nej det händer inte. Förresten är det val och alla löftena är bara luft.
S har anammat modell bananrepublik; att dela ut folkets egna pengar så folk känner att de får något. Gratis! Själv hade jag velat få bort skatt och moms på elräkningen för ett tag. Ännu bättre om ett nödvändigt infrastruktur för elbehov åtgärdades.
Valaffischerna är här och skräpar.
Tror någon att vi röstar enligt valaffischerna budskap? De är helt värdelösa, ser ut som amatörarbete. Några påståenden eller löften men aldrig frågan hur tänker politikerna åtgärda saken. Mål finns men aldrig medel därför fallerar målen.
Nu ska jag packa och fly till skogen. Bara åskvädret drar förbi först.
Vill du se hur reklam görs, se på Trumps senaste.
Det var klass. Absolut magi. Oavsett åsikt.
https://twitter.com/i/status/1556884777424265218
Bild solpaneler Holger Ellgaard på https://commons.wikimedia.org/wiki/File:%C3%85gesta_solaranl%C3%A4ggning,_2018a.jpg
Salman Rushdie´s memoarer ”Joseph Anton” är något alla borde läsa. Han beskriver tiden som började i februari 1989 med boken ”Satansverserna” och efterföljande fatwa.Tiden då hotbilden mot honom är som värst och han får flytta runt åratals för att överleva. Hur andra, som hans vänner och bekanta, reagerade.
Vet du ingenting om boken och fatwan, sök. Det är faktiskt både sorgligt, skrattretande men mest av allt skrämmande hur någon kan bli dömd till flykt och kanske död eftersom islams företrädare blev kränkta över ens skrift. Eller en bild som orsakade liv i flykt för Lars Vilks med pris på sitt huvud..
I dagarna har vi lärt oss igen: islam glömmer aldrig. Det finns alltid någon person som hatar tillräckligt för att försöka tysta yttrandefrihet och skada dess budbärare.
Få böcker och personer har berört mig så som Salman Rushdie och hans memoarer. Idag är vi många som tänker på honom och hoppas på att han överlever attacken.
Läs boken. Hoppa över namedropping, personer som är obekanta, om du vill.
Namnet Joseph Anton är det Salman använde i under tiden på flykt.
Som två år gammal talade min son bara några få ord. Han såg ut att förstå, så varken jag eller BVC oroade sig. Men sedan exploderade talet med hela meningar och han höll aldrig tyst därefter. Han gick inte i daghem, jag tog själv hand om mina barn. Barnen gick i olika aktiviteter som musikskola, konstgrupp, skridskoskola och Mulle.
Hade Liberalerna testat honom vid två hade han fått underkänt i talförmågan.
Vad skulle L ha gjort då? Omhändertagit honom? Tvångsplacerat honom till en perfekt familj? Tvingat oss till någon språkgrupp för att prata rätt? Vi var svensktalande, kanske kan hoten inte gälla då?
Har Johan Perhson barn? Ja. Men varför vet han då inget om barns utveckling? Var hans barn exemplariska i tal vid två?
Gör inte BVC några mognadstester längre? Följer de inte barnens utveckling och kan då ge råd eller koppla in övriga resurser? Märker de inte om barn inte pratar något förståeligt språk?
Det vore så mycket bättre att slopa hemspråket i skolan. Hemspråk är just språket hemma. Gör som kineser i Stockholm. De läser kinesiska på lördagar.
Det är kanske föräldrarna som borde språktestas och inte två år gamla barn?
Det är tid för tomma löften och dumma förslag. Inte bara Liberaler kläcker ur sig oanvändbara saker. Det är en allmän sjuka hos politiker. M vill ADHD testa barnen på utanförskapsområdena. Var det inte segregation vi skulle undvika? Rena rasismen! Lycka till, Vad annat ska vi testas för?
ADHD har blivit ett slags räddningsplanka, inte alla diagnoser är rätt.
När saker och ting inte går enligt Politikernas ritningar kläcker de ur sig ogenomförbara projekt för att skyla över sina misslyckanden.
Om barns språkutveckling:https://www.dn.se/debatt/obligatoriskt-spraktest-saknar-vetenskapligt-stod/
Boris Johnson var en politiker jag gillade. Han hade utbildning, karriär, Brexit, klarsyn över kriget i Ukraina och han hade en del sunda åsikter.
– Jag tycker inte att biologiska män ska få tävla mot kvinnor. Det kanske är en kontroversiell sak att säga, men jag tycker att det är rimligt, sa han.
– Och jag tycker dessutom att kvinnor borde ha avdelningar, på till exempel sjukhus, fängelser, omklädningsrum eller så, som bara är för kvinnor.
Det var nästan modigt att erkänna två kön, män och kvinnor.
Jag minns hur jobbigt det var för min sjuka sambo, över 80 år, att tvingas dela rum i sjukhuset med en främmande kvinna. Denne var dessutom utan skam – dement som hon var – och ville sova med min sambo och hade bara en blöja och öppen skjorta på sig. Det var förnedrande för båda.
I min sambos värld var det inte ok så han satt natten i korridoren, hjälplös och trött. Ingen brydde sig. Tills jag kom på morgonen, fick höra om hans vägran. Då röt jag till. Nej, de flyttade inte honom. Delade rum var det som gällde. Delade rum på en avdelning där alla var gamla med helt annan uppfattning om nakenhet, varje fall tills de blev dementa. Vilken påhitt.
Nej, det var bara att nöja sig och sova i korridoren om det inte passade.
Då ljög jag att jag var extremt svartsjuk och de flyttade honom genast till ett annat rum med en manlig patient.
Personalen skrattade år mig i smyg men det var ett litet pris att betala.
Fast nu när det påstås att det finns flera kön, kanske 100, blir rätt rum förstås ohanterligt.
Så Boris, för mig var du en man med vissa sunda uppfattningar i en värld som har låtit de som ropar högst besluta vad som gäller.
Allt det andra som fester, fruar och barn angår mig inte. Det jag har reagerat på är Boris klädstil, han har sett ut som slusk i stället statsman i flera bilder. Ja, kläderna gör mannen och ger makt, även när mannen inte har det.
Var det sistnämnda också något som har gått ur tiden?
Bilder: Boris Johnson, officiell porträtt. Nederst min nu döde sambo Dick, bild från hans statist/modellsida.
Valpropagandan är i gång. Vissa kan inte låta bli att svartmåla sina konkurrenter. Men det bör finnas en gräns, eller?
Märta Stenevi kallar sina arbetskamrater – de vilka inte prioriterar klimatfrågan över allt annat – som någon med ”hål i huvudet”. Enligt henne är det en klimatkatastrof just nu som kräver möten trots sommarledighet. Som vi vet arbetar hennes arbetskamrater i Riksdag och Regering. Hon kanske inte ser dem som sina medarbetare utan underlydande med just hål i huvudet?
Att ha det språkbruket hör max till gatuslang. Låt oss passa henne till gatan vid nästa val. Låt oss släppa MP med klimathysterin och misslyckade energiåtgärder till soptippen för misslyckade politiker. Tyckte du att elräkningen var lite hög? Vem la ner Kärnkraften och började riva mindre vattenkraftverk för att vatten ska flöda fritt?
Som stöd till uppfattningen att klimat inte är den katastrof MP målar upp kan vi läsa två professorer som forskar i ämnet. Alltså folk med utbildning och arbete inom ämnet klimat:
Miljöfrågorna kan dock vara till gränsen på katastrof. Tänk bara på Ukraina. Det är en miljökatastrof.
Ja, det brinner lite överallt, i naturen och krigsområden. Men bränder orsakas oftast av människan. Jag kollade efteråt alla de bränderna jag fick gå runt eller fly ifrån 2018 i USA. Naturen började inte brinna av sig själv. Alla var man – made av ren slarv eller total dumhet. Blixt kan vi inget göra åt annat än vara beredda.
Nyss skulle vi förgås av hetta. Men det räckte bara en dag. Alarmismen är Massmedians älskling. Fakta försvinner i braskande rubriker.
Kan vi själva göra något för vår miljö, det vi har på räckhåll? Ja, vi skitar inte ner vår miljö, den åtgärden är någonting vi kan göra ganska enkelt. Vi tar med oss tillbaka det vi bar till stranden, skogen, vart som helst och sorterar soporna. Vi slänger inte våra uttjänta bildäck i skogen (väldigt vanligt). Vi tänker över vår konsumtion och har inga onödiga shoppingsorgier. Vi tänker mer på att vara och umgås än spendera pengar. Vi är goda grannar och lånar sällanvaror av varandra. Vi lär våra barn att klara sig med smal ekonomi i stället att hamna hos Kronofogden. Vi kräver inte av andra det vi inte gör själva som att slopa bensinbilarna, äta maskar eller vad det nu är klimatanhängarna uppmanar andra till. Vi flyger inte runt i Klimatkonferenser med våra privatjet för att visa hur fina och klimatmedvetna vi är. Mer…
Vi skrämmer inte våra barn utan ger dem verktyg för livet och är alltid positiva till nya möjligheter.
Och, vi kallar inte varandra med fula namn.
Vill du rösta på någon som kallar andra med ”hål i huvudet”?
Bilder: markbrand på Grönland,The Arctic Circle Trail, bränd skog på Sawmill Mountains, Kalifornien, PCT.
Märker du de små detaljerna i naturen? En blomma, ett vackert blad, kanske ett fågelbo, gräset som vajar i solnedgången? Oftast beundrar vi de stora som berg, udda träd eller vattenfall medan vi går bara förbi de små naturundren.
Är det så i livet också? Små saker blir petitesser fast de kunde ha stor betydelse om vi orkade tänka till. Att komma ihåg någon person utan anledning. Att komma även ihåg dagar av betydelse. Om vi begrep hur datum är viktigt skulle många förhållanden se bättre ut. Att missa dagen då vi träffades eller glömma bröllopsdagen säger mer än någon kan ana.
Det är en signal om likgiltighet. Du har föga betydelse för mig.
Även så enkla saker som rätt sorts blommor kan ha budskap av betydelse. Min sambo hade harsyra på sin födelsedagstårta som dekoration eftersom den blommade omkring hans födelsedag. När han inte längre kunde gå till skogen på grund av sjukdom och plocka det själv såg jag till att hitta just den blomman för tårtdekoration. Då kom han ihåg vad blomman hette och att han fyllde år. Det kunde inte demens ta från honom.
Det lilla kan vara mer värt än de stora gesterna.
Naturens små under finns nära dig. Gå bara ut och se.
Hur har ni det med vädret? Varmt? Här är det nära +30C. Skönt.
Har du tänkt att vandra Appalachian trail, eller Pacific Crest Trail eller Continental Divide Trail – någon gång? Kanske hela The Triple Crown?
En tjej som just nu går CDT och har gjort de två andra tidigare är Kristen – Arrow är hennes trailnamn. Jag träffade henne under min PCT vandring dag 96 i norra Kalifornien nära Bunker Hill (Quincy Road). Vi tältade en natt ihop. Du kan läsa om de tre lederna på hennes sida med bilder och filmer: Och några till som Superiour Hiking Trail och River to River Trail.
Det finns många filmer och berättelser om Triple Crown. Det bästa med Kristens berättelser är äktheten, inga förskönande hjältehistorier utan slit, glädje, tankar, svårigheter. Du är där med henne och får en uppfattning om hur det är att vandra just där.
CDT går från USA s Kanadagräns i Alberta till södra gränsen mot Chihuahua, Mexiko. Fem Stater passeras räknat från norr, Montana, Idaho, Wyoming, Colorado och New Mexico. De flesta börjar vid Mexikogränsen.Sträckan är 2,700 – 3,150 mile, det finns lite olika valmöjligheter.. Ca 150 personer per år lyckas vandra hela leden. Ingen trängsel på CDT. Bara 500 och något över har gjort Triple Crown.
Just nu avundas jag henne. Att långvandra är så fantastiskt – nästan varje dag. CDT är dock över min förmåga, tror jag. Åldern, ni vet.
Afghanistan är nästan borta ur media, ointressant, i skuggan av Ukraina, diverse omröstningar och det vanliga skräpet som skilsmässor, nakna människor eller någon som går ut med något..
Men resultat av våra ansträngningar, eller o – resultat sipprar ibland ut. Det mesta handlar om kvinnors situation.
Man kan inte få sharia, västerländsk livsstil och frihet för kvinnor samtidigt. Det är det ena eller det andra. I 20+ år försökte väst förändra Afghanistan med, vapen, demokrati, jämlikhet, kvinnoprojekt, stöd till militären för att hålla terroristerna i lagom ordning och allt västerländsk stuff och slutresultat var att väst fick fly i överfyllda flygplan. Talibanerna intog scenen. Införandet av islamisk styre har sedan skett snabbt.
Afghanistan önskade frihet från väst och fick det. Som följ sinade bidragen. Brist på mat. Flickor miste skolgången. Småflickor säljs mot pengar och mat. Kvinnor återgår oftast till hemmet. Terrorattentat från oliktänkande. När så elementära nyttigheter som mat sinar genast undrar man vart biståndet tog vägen, mot vilka onödiga projekt de riktades mot. Eller i vems fickor slantarna hamnade.
Kvinnor skall nu uppträda i heltäckande klädsel annars bestraffas den mannen som är ansvarig för kvinnan. Ja, kvinnan ägs av männen, make, fader, bror, vuxen son eller något mer avlägset. Även kvinnliga TV presentatörer skall täcka munnen, skall de prata med ögonen eller hur var det tänkt.
Vistelser i parker kan delas till mans- och kvinnodagar. Likaså skall inte män och kvinnor äta tillsammans. Ja antar att det gäller ute, eller? I de starka fästena för talibaner som Kandahar skall kvinnor som inte bär burka likställas med djur.
Renlevnad? Rädslan för kvinnor och deras sexualitet är total bland talibaner. Makt för ynkliga män. Knäcka den som kan tryckas ner i skorna – om man har några.
Även mäns kläder och utseende regleras. Skägg till exempel. Att avvika är inte tolererbart.
I en undersökning av Pew recearsh om muslimska länder 2017 var Afghanistan det landet i Världen som högst önskade bli styrt av sharia, islams lag. Det är så nu.
Som en skribent skrev: wanted their freedom and they got it.
Skall vi tycka synd om dem nu? Har inte kvinnorna stöttat sina talibanmän i åratals? Skött deras hushåll, fött deras barn, glatt åt deras vinster? Inget samhälle på den primitiva nivån fungerar utan kvinnor som gör det män inte kan eller inte anses vara mansgöra. Kvinnor ska ta hand om hem och det växande släktet. Passa upp männen. Skall vi ösa på mer jämlikhetsprojekt?
Ja, jag tycker synd om kvinnorna, men… det är en oeffektiv känsla.
Borde inte vi ha satsat på vatten och ström, mödravård och skolmåltider och skippat överkursen jämlikhet? Börjat på botten.
Demokrati och jämlikhet införs inte med vapen, bidrag och önskedrömmar. Inte i Afghanistan, inte någonstans. Vi borde ha lärt det länge sedan. Någon som vill försöka med Iran? Eller närmare hemma, någon svenskt av klan styrt område?
Hjälpen för Afghanistan har varit resultatlöst för landet i stort. Men det har haft betydelse för enskilda personer. Många av dem har dock lämnat landet, de som kan. Pengar hamnade i någons fickor, inte för utveckling. Så några ringar i vattnet bildas inte. Att drömma om skolan, inte gå i, kvarstår för flickor. Kvinnor är andra klassens medborgare.
Kvinnoförtryck finns även i Sverige fast i en liten skala. Hedersmord utan heder. Regler för flickor. Också vi har otaliga projekt för integration och jämlikhet . Men islam håller stånd även här. Det är ett samhällssystem som innehåller livets alla delar. Ett slags handbok över tillvaron. När studenterna kom ut nära mig bar många en sjal under mössan och sitt hemlands flagga. Tolv år i skolan har påverkat föga, om någonting i den så omhuldade integration. Du blir inte svensk, i den gamla meningen, om vi nu vet vad det är. Idag ser vi beslöjade kvinnor överallt, på torget, affären, olika arbetsplatser, i kommunal och statlig verksamhet.
Skall vi bry oss om det? Varför känns det inte bra?
Handlar kläder om förtryck? Ibland är det tydligt när en sommarklädd man håller fast en kvinna i svart kåpa och det är varmt ute. Eller småflickor med sjal och täckta ben nu när värmen är 25 plus. Men, är det vad jag tror mig att se? Är det inte bara mode, likadant fast omvänt som de väl så nakna unga svenska kvinnorna visar upp på väg till någon fest på en fredagskväll?
Vad är integration – egentligen? Kläder? Enligt lag får invandrare ha kvar sin kultur men det sägs inget om den svenska. Vem ska då integreras och till vad? Svenskarna? Ingen har satt några krav för invandrare, inte innan ukrainska flyktingar kom hit. Då lät det genast annorlunda. De ska jobba, sa ministern, vem det nu var. Folk ska inte vara bidragsberoende i Sverige. Nyss klagade SR att det fanns få möjligheter till svenskundervisning för ukrainare så de kunde börja jobba, helst igår.
Det är annat tonläge från Regeringens sida mot kristna ukrainska krigsflyktingar än det har varit mot andra invandrargrupper, de från Mellanöstern/Afrika.. Det är inget vi kan vända nu. Det tåget har gått, tror jag, trots att leken vända på stenar pågår i alla partier nu i valtider..
Bilder: Kvinnor i Kabul 1972. svensk delegation i Iran februari 2017 och talibanregeringen.
PS. Islam är världens mest växande religion, idag 1800 milj. mot kristna 2000 milj.
Ungefär 14 kilometer från mig fanns en magisk plats, några dammar, en bäck och döende skog. Min sambo och jag tillbringade där åtskilliga dagar för att fånga något genom kameralinsen.
Fotografering var vår stora hobby och för sambon även yrkesmässig. Vi hade samma kameror när vi träffades. Han var trädgårdsmästare men hade alltid velat fotografera mer. Jag uppmanade honom att göra något av det. Livet går så fort. Han gick ner i halvtid på arbetet och köpte en fotoutrustning. Inom kort var han känd på orten och sålde bilder till olika ändamål, tidningar, böcker, reklam…. Just dammarna, som vi kallade platsen, blev fotograferade året runt fast de bilderna hamnade sällan i annat bruk.
Vi var där tillsammans sista gången 20130910. Vi tog bussen så nära det gick men kom aldrig till själva dammarna. (Bilen hade vi gett bort, jag är en usel bilförare.) Nu saknade jag bilen för sambon orkade inte backen upp. Vi fortsatte längs stigen förbi bäcken. Han kom inte ihåg platsen innan vi kom till en liten bro. Då lyste han upp.
Min sambo hade då varit sjuk i demens bara några år men demensen tog snabbt över hans liv och så även min.
Jag bar sorg över hur vårt liv fick sitt slut. Inte själva livet men allt dess innehåll. Jag blev en vårdare, han min patient. Jag hade obefintlig förmåga att avsluta det och låta honom flytta till demensboende. Erfarenheterna från korttidsvård var rent av usla. Men till sist flyttade han, efter nästa sju år hemma. Min psykiska ork var helt slut. Min sambo dog inom några veckor, april 2018. Jag åkte iväg till USA och PCT. Det var planerat. Ingen störta iväg resa.
Jag har gått förbi platsen vid några tillfällen. Det ligger nära Sörmlandsleden. Jag har dock inte förmått mig att kliva av från leden och gå närmare för att se hur platsen är idag. Jag kan se förändringarna från håll.
Skogen är nedhuggen. Dammarna som en vattenfylld jordgrop med grävmaskiner omkring. Hur det ser ut längs bäcken ser man inte. Det är ogenomträngligt igenvuxet.Det liv platsen hade finns inte kvar, eller i helt annan form.
Men nu, under min korta vandring över helgen, beslutade jag mig att gå en tur längs bäcken och gå runt de gamla dammarna som inte finns annat än en vattenfylld grop. Sumpskogen var borta. Ja, allt var närmast försvunnet. Ingen magi kvar. Inga sångsvanar häckar där. Säkert inga djur kvar som då var bosatta på platsen. Men längs bäcken växte ormbunkarna. Ett hygge nådde precis till bäcken men några stora träd var kvar. Det var närmast ogenomträngligt. Jag gick vidare och satt en stund vid den lilla bron.
Dammarna och bäckfåran var vår plats – då. Vi kände ren lycka där.
Nu var allt bara en vanlig oattraktiv håla. Det tog mig nästan fyra år att förmå mig gå dit och säga adjö till den platsen. Sorg är märkligt.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har presenterat Natos första gemensamma klimatmål gällande utsläpp av koldioxid.
– Vi måste minska effekten av vår militära verksamhet.
Målet är att minska koldioxidutsläppen med minst 45 procent till 2030 och nå netonoll-resultat år 2050.
– Vi tar nu hänsyn till klimatförändringarna när vi planerar våra operationer och uppdrag och när vi utvecklar nya möjligheter, säger Stoltenberg.
Det låter ju helt fantastiskt. Kan vi börja med att hjälpa Putin så han kan föra miljövänligt krig mot Ukraina?
All tillverkning då? Material och energi som går åt? Alla döda? Nej, det räknas väl inte in?
Kan någon göra även festivalerna renare?
Glastonbury festival hurrade nyss för Greta som var en talare för Klimat, ja, hon klandrade på oss alla.. Men varken hon eller andra stannade kvar och städade upp.
Prata går det och gnälla om klimat men att göra något för närmiljön som att ta med sig skräpet är för svårt. Visa god exempel och städa efteråt fungerar inte för klimatprofeter och klimatentusiasterna. Inte ens 15000 soptunnor var tillräckligt utan Glastonbury såg ut som soptipp.
Det räckte att hålla klimat-tal. Det räckte att applådera för Greta. Det var insatsen.
Borde inte vi sluta att stirra uppåt och rikta blicken neråt och göra det vi enkelt kan göra: städa efter oss, inte prata om överkursen: klimat.
Skäms.
Bilder: Ukraina Mariupol, köpcenter Kiev och Krementjuk shoppingcenter
Min mor skulle ha fyllt 106 år idag, om hon var i livet. Hon dog 2011 strax före sin 95 årsdag.
Hon var dotter till en dåtida storbonde och skomakare. Idag skulle gården vara en hobbyjordbruk. Hon hade 6 syskon. Familjen var ansedda medborgare i byn med en egen kyrkbänk.
Hon gifte sig under kriget. Dagen efter vigseln åkte maken till fronten och de närmaste tre åren sågs de endast några gånger. Han krigade. Hon såg till att vardagen fungerade, från tillverkning till hopp. De finska kvinnorna klev fram och ingen kan säga att de inte gjorde sitt. Jämlikhetsdiskussionerna var ganska obefintliga. Praktiken var beviset över så kallad jämlikhet.
Mor var utbildad sömmerska. Hon sydde både i fabrik och hemma på beställning. Senare bytte hon till tegelbärare på byggen. Det betalade sig bättre. Hon var en feminist i praktiken. Hon blev fackföreningsrepresentant på bygget fast hon var den enda kvinnan. Jag är säker på att hon bad före fackmöten. Både hon och jag bar också ut morgontidningar. Hon för att bättra på ekonomin och jag för att kunna gå i flicklyceum som kostade.
Mor och far fick tre barn utöver mig som adopterades under kriget. Hon var släktens matriark. Hon hade kontroll över varje födelsedag i släkten. Hon gav julpresent till tidningsbudet och postutdelaren. Dörren var alltid öppen för den som behövde en stunds stöd. Hon bad för oss alla varje kväll.
1950- talet och något därefter var den hoppfulla tiden då allting blev bättre för många av de krigströtta. Så även för henne.
När far blev sjuk stannade hon hemma och tog hand om honom. Han dog efter några år vid 67. Mor återvände aldrig till arbete men fanns till hands för alla som efterfrågade hennes hjälp och stöd och även som kontaktperson genom Kommunen och insatser i församlingen.
Mor var både kristen och laestadian till den grad att det var ibland opraktiskt i det vardagliga livet, även om hon var väldigt praktisk person. Man gör vad man måste, men Gud bestämmer. Söndagar var vikta för Gud. Vårt hem gav nattlogi för predikanter och missionärer. Jag har träffat flera av de stora från Afrika och Kina. Men jag förlorade tron på Gud före konfirmation. Det räckte att jag sjöng i kyrkokåren som förste sopran. Det var min religiösa insats.
Det tog tid innan mor accepterade min brist på tro. Det var nog först när jag började arbeta som socionom och hjälpa de behövande. Det var Guds arbete det med, sa hon. Vi fann ett slags acceptans. Vi hade telefonkontakt och skrev kort. När hon blev äldre åkte jag till Finland några gånger per år för storstädning och annan hjälp för henne. Min bror och hans fru stod för den mesta kontakten eftersom de bodde nära henne.
Sin allra sista tid bodde mor i ett äldreboende. Hennes så robusta hälsa hade börjar avta. Benen och och även hennes skarpa minne krånglade. Hon var trött. Hon dog av åldern men i läkarintyget står lunginflammation.
Ingen person kan dö bara av åldern i det organiserade Samhället.
Hon hade sina mindre goda sidor men om de döda talar vi inte illa om. Hon var en arbetarkvinna som strävade mot bättre framtid för sina barn. Hon litade på Gud och Regering. Det är något vi nutida har har gett upp med. Vi väljer annat, kanske Internet, att lita på.
Efter hennes död har släkten splittrats. De yngre har sina liv och sina vänner. Släktbanden är inte längre så viktiga. Kanske är Facebook kontakten. Ingen har idag en egen kyrkbänk där alla samlas på söndagar.
Tiderna förändras. Inte alltid till det bättre. Mor var född under det första Världskriget, gifte sig under den andra, fick se enorm teknisk utveckling, förändringar – både goda och dåliga – i Samhället. Hon upplevde Guds avgång och pengamaktens definitiva ingång. Hon dog när kriget i Syrien har börjat och förföljelsen av kristna ökar i Egypten och Världen.
Jag minns mor som en arbetsam, bedjande, hoppfull kristen. Hon vore helt omodern i dagens Värld.
Bild överst: Nyförlovade.
PS. Gratulerar bloggvännen som fyller år på samma dag. Blommorna är till dig.
Dagens förlossningsvård är omdiskuterad, milt sagt. På Internet finns många som är missnöjda, med rätta också. Förlossningsvården har krympt både tidsmässigt och i antal platser, trots att befolkningen har ökat. Barnmorskorna är också missnöjda med arbetssituationen och lönen.
Synen på den gravida är idag, ska jag säga, kallare.
Länge sedan i landet Sverige var mödravården annorlunda, både sämre och bättre. På 60 – talet och före var graviditet barnmorskans graviditet. Hon kontrollerade men sa inte mycket. Var det något kunde hon meddela det i uppfostrande ton. Hon var den som visste.
Efter förlossningen – utan någon som helst smärtlindring eller pappan närvarande – låg mammorna kvar på BB tills de var feberfria och barnet nått igen födelsevikten. Vi såg knappt våra barn utöver de 5 gånger 20 minuter per dag vi skulle amma. Barnen togs hand om de professionella vårdarna. Barnen vägdes vid varje amning och resultatet lästes upp. Vi mammor grät över vår oförmåga.
Vi behandlades som sjuka personer. Febern mättes, blödning kontrollerades. Vi låg i fyrsal och skulle ligga stilla utöver toabesök. Mat serverades till sängen.
Maken, den gifta, fick se barnet genom glasrutan i korridoren. De kunde ju smitta barnen. Inga ogifta män släppes in. I min sal låg en kändis. Den privata delen, som man betalade extra för, hade varit full. Hennes make släpptes in i rummet. Han gav henne rosor och en diamantring. Skillnad på henne och oss vanliga, som kanske fick en blomma som ett biträde kom in med
Barnen var sjukhusets barn. När utskrivningen skedde var det nästan skrämmande. Jag hade knappt sett mitt barn naken så jag klädde genast av henne i taxin. Nej, några babyskydd för bil fanns inte på den tiden.
Barnadödligheten gick ner. Mammorna var fysiskt ganska ok när de lämnade sjukhuset.
Från mitten 80 talet framåt arbetade jag som kurator/terapeut med riskgraviditeter i ett stort sjukhus. Graviditeten var nu moderns, barnmorskan gjorde det yrkesmässiga och gav snälla råd. Även den blivande fadern kom på barnmorskebesök. Män var delaktiga, ibland så att mamman hamnade i skuggan. Det är faktiskt kvinnan som är gravid i kroppen och oftast också mer mentalt än fadern. Men vi var glada över papporna som kom, det bådade gott för förlossning och faderskap.Besöken hos barnmorskan i normala fall var nu betydligt färre än förut.
Mamman kunde välja förlossningsenhet i storstad – ifall det fanns plats då. Smärtlindring var allmänt. Fria besökstider, även familjeBB där hela familjen kunde bekanta sig med barnet.Tiden på BB krympte, tre dagar kanske. Några mammor gick hem även tidigare. Vissa missade då barnets tredagarskontroll och fick efterlysas genom BVC. Några kom tillbaka med bröst som stenar och bleka av för mycket blödning. Papporna hade föräldraledigt och kunde dela den första tiden med modern.
Jag uppmanade mina patienter att stanna minst till dag fyra. Dygn tre är inte så bra på grund av det hormonella läget. Gråtdagen kallade vi det – då. Amning kommer inte heller i gång genast. Det är ingen naturlag att alla kvinnor kan amma automatiskt och har nog med mjölk.
Idag skickar sjukhusen hem mammorna efter sex (6) timmar om förlossningen var normal. Varför ska de nyförlösta belasta sjukvården? Att få barn är väl ingen sjukdom! Dock har förlossningsskadorna ökat, det hände nästan aldrig på min tid med ”mina” mammor att någon ens behövdes sy.
Jag tror att det tidstress de födande mammorna upplever bidrar till usla förlossningar. Får jag plats? Hinner vi dit eftersom resan är lång (förlossningsenhet nedlagd)? Vissa platser har ””föda i bilen” kurser. Klarar jag mig hemma efter några timmar? Om babyn inte mår bra, vad ska jag göra? Är det tryggare med flaskan? Amning sjunker faktiskt.1998 ammades 69,1% vid 4 månaders ålder och 2019 hade det sjunkit till 47,4%.
Det finns många frågor för en förstagångsmamma. Internet har inte alltid de rätta svaren.
Från det strikta omhändertagandet har vi nu nått den andra ändan, minimalt omhändertagande Barnmorskorna är för få. De gravida kvinnorna är bara till besvär. De belastar förlossningen i alltför många timmar. Helst ska ungen krystas ut snabbt, sängen behövs till den nästa. Moderskap är kortvarigt hemma. Lät inte föräldraledighet påverka din pension! Det är fint om papporna är hemma, Samhället uppmuntrar männen, men mammorna ska helst gå snabbt tillbaka till jobbet.
Jämlikhet mellan en man och en kvinna skall vara på topp just under barnets första år.
Det finns ingenting jämlikt i att vara gravid och föda barn, inte heller i att amma och återhämta sig. Varken fysiskt eller psykiskt. Det är bara politisk påhitt. Biologin finns. Att dela så bra det går är annat, men makens första uppgift är att ta hand om mamman. (Var det för gammalmodigt?)
Det är också betecknande i tidsandan att vi uppmanas från Myndigheter att sluta besvära Samhället med förlossningar och flera barn. Arbetsmarknads / jämställdhetsminister Eva Nordmark, går ut och informerar om konsekvenser av många barn. Hon uppmanar att kvinnor inte ska få flera barn om familjen inte kan försörja. dem. Missade hon männen? Missade hon flerbarnstilläggen och alla andra bidrag som gör att den arbetsovillige kan försörja hur många barn som helst? De svenska mammorna föder få barn. För få tyckte man ett tag sedan. Vem riktar hon sig mot?
Flera myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan, får i uppdrag att informera om familjeplanering och ge karriärsråd. Säger Nordmark.
Karriärråd? Är dessa myndigheter kapabla att informera om familjeplanering? Kanske skulle vi rycka upp barnmorskekårens info om preventivmedel så aborterna kunde minska? Att börja med.
– Alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte skaffa fler barn än man ska försörja, det är en viktig utgångspunkt. Det är därför vi ger det här uppdraget.
Exakt hur det ska gå till är upp till myndigheterna men enligt Eva Nordmark kan det handla om att jobba uppsökande eller att man informerar i samband med att man har andra kontakter med kvinnorna. Man ska också koppla på trossamfund och civilsamhälle.
Så, om du har fött flera barn kommer Staten snart och knackar på dörren och ger dig karriärråd.
I princip har hon rätt. Ingen ska ha flera barn än de kan försörja. Men Statens ingripande känns obehagligt. (Minns ni steriliseringslagen 1934-1976?) Kopierar hon Kina? Kanske ska hon åka till Egypten och ta en titt för de har haft liknande program med dörrknackning. 2 barn ska räcka. Ekonomin orkar inte mer. Viss nedgång har skett i fruktsamhet, men inte tillräckligt eftersom Egypten spanar nu efter ettbarnspolitik. Ändå, de ligger inte ens på topp i Världen. Så inte vi heller.
Med tanke på miljö, landets ekonomiska resurser och framtida utmaningar av olika sort är kanske barnafödandet något vi får avstå ifrån. Ett barn och sedan steriliseras både mannen och kvinnan? Barnet snabbt till samhällsvård. Då förloras inte arbetsår och livet kan levas som en pensionsplanering. Karriärerna blomstrar.
Något att eftersträva?
PS. År 1999 var barnafödandet det lägsta någonsin i Sverige, 1,5 barn per kvinna. Under 2000-talet ökade barnafödandet fram till 2010 men därefter har det minskat. År 2021 var det summerade fruktsamhetstalet 1,67 barn per kvinna.
Jag har några förslag angående Riksdagen efter nästa val. Nu är jag inte den enda som önskar detta. Kanske borde vi ha en ruta i valsedlarna där vi kan kryssa:
Bort med den gula knappen. Nog måste Riksdagspersoner kunna ta ställning. Så bekvämt att knysta: jag vill inte, vet inte, gult.
Bort med vildar i Riksdagen. Vi röstar på partier, inte enskilda personer i Sverige, även om du kan kryssa en person. Om någon hoppar av bör den nästa på valsedeln ta platsen. Inget hindrar dock avhopparna att ställa upp i nästa val med eget parti. Vem är den som styr Sverige har vi frågat oss i flera gånger den senaste tiden.
Sedan önskar jag bort riksdagens bostadsersättningar. Tar någon ett arbete i huvudstaden får den flytta. Så gör vanliga människor som inte hör till politikeradel. Hyr ut bostaden om den är tom. Det fuskas med riksdagsmäns bostadsbidrag, de skriver sig in i låtsasbostäder, sommarstugor utan vatten och sånt för att få bidrag. Alla som bor utanför Stockholm kan ju få avgiftsfri bostad genom Riksdagsförvaltningens bostäder. Så, de behöver inte ens betala 12000 kr i månaden som det är vanligt för en andrahandsetta i mitt grannskap.
Så vill jag att Riksdagen skall krympas. Nu när EU bestämmer en stor del av de beslut som förr togs av Riksdag och Regering eller kör över vad vi har beslutat bör vi klara oss med mindre andel politiker. Vad sägs om 251 personer i Riksdagen? Vi har en stor riksdag, har vi klarat oss under covid med 55 personer kan vi klara oss med mindre alltid och arbetet blir säkert mer effektivt. Någon sorts gräns också för hur många valperioder man får sitta. Tre max? Du ska leva i den verklighet du vill att andra ska leva i. Blir du inte omvald eller vill du själv sluta får du fixa ett vanligt arbete i stället. Inga förtidspensioner och långa ersättningar efteråt utan tre månaders lön max och sedan A – kassa om det inte dyker upp annat arbete. Jämlikhet var det.
Gör likadant som du vill att folket du styr över ska göra.
Och, alla dessa Myndigheter! Är de verkligen nödvändiga och effektiva?
343? Myndigheter under Regeringen, totalt 458? inkl. Domstolar.
Vila din hjärna av allt som pågår. Gå ut i skogen, ängen, parken, någonstans du kan se naturens små detaljer. Grässtrå, blomma, mönster… Sitta under ett träd och bara vara.
Det är till och med vetenskapligt bevisat att människor som lever nära naturen mår bättre psykiskt. Så dessa stenöken med några blomlådor vi bygger är rent hälsovådliga. Kompensera dig och gå ut i naturen så ofta du kan. Prioritera det så prioriterar du dig själv.
Medvedev, Putins springpojke varnar: ”Horsemen of the Apocalypse are on their way”. Han försöker hota oss med religiösa berättelser från Kristendomen som han kopplar ihop med en atombomb.
Han är något av en sorglig varelse.
De fyra ryttarna föreställer krig, hungersnöd och död samt erövring. Det finns gott om förklaringar och tolkningar på Internet. Originalet finns på Bibeln, Uppenbarelsebok, sjätte kapitel.
Har vi inte upplevt allt detta redan flera gånger om? Två världskrig. Flera andra krig. Åratals långa krig. Otaliga mindre bråk och dispyt. Svält och död. Sjukdomar. Förlorare eller segrare finns det också. Om vi skulle räkna upp allt elände låt oss säga de senaste 500 åren är det svårt att förstå hur vi ens har överlevt och fått ihop något välstånd.
Vad är det som gör att vissa länder kan föda sin befolkning, ge dem skola och sjukvård, utveckling, en smula demokrati, medan andra har ständiga krig, svält och diverse mördargäng? En bra fråga med många svar och påståenden.
Ryssland är inget framgångsland. Dess BNP är cirka 25 procent mindre än Italiens. Ryssland har varit ett av världens bensinmack. Men nu går det bara neråt. Rysslands ledning med Putin i spetsen har drabbats av paranoia. De lever i ett slags parallell värld som vi i väst inte känner igen . De tror sig vara hotade av oss samtidigt som de inbillar sig att bli en stormakt. I yta.
Ryssarna påstår att vi, väst, EU och NATO hotar deras existens. De skyller på nazismen. De måste rädda världen igen. Vem i väst skulle vilja ha ett stort outvecklat land med gott om hjärntvättade människor, de som hotar fred, frihet, liv? OK, de har gas. Kina och Indien samt några länder till – även i EU – shoppar gas mm från Ryssland och dessa inkomster betalar Putins överfall på en suverän stat, Ukraina. Men det är inte uttryck av uppskattning av Rysslands krig, det är affärer. Det är att skydda sin egen ekonomi. Pengar talar. Kineserna hostar lite avmätt, de håller sig än på lagom avstånd och lagom nära. Ibland säger de något elakt om USA. Men om det verkligen gäller tror inte jag att de väljer stå bi Ryssland.
Kineser är affärsfolk. Follow the money, alltid.
Ingen västpolitiker vill gulla med Putin längre öppet, även Merkel och efterträdaren Olaf Scholz får lite hicka av honom. Tyskland är inte säker på vilket ben de ska stå på. Skall Ukraina få stöd hänger på gasbehovet från Ryssland. Om tyskarna får frysa i vinter eller ha ett större krig i närheten? Det är bara att välja. Som vi, stängde Tyskland kärnkraft och blev mer beroende av ryska energikällor.
Putin fick översvallande gratulationer på Nationaldagen 12 juni från en vän: Nordkorea ett land med svält som ständig plåga. Men stora maktambitioner. Apokalypsens ryttare är redan på besök där.
Ryssland hotar ta igen alla de länder som någon gång har tillhört det gamla tsardömet Ryssland. Som Finland, Estland, Lettland, speciellt Litauen vars självständighet anses liksom blivit till genom fel. Mer… Alaska var ett misstag. . Fler… Stora fantasier. Putin har sin idol i Peter den store. Putin vill avsluta sitt liv med herravälde över ett gammalt rike. Han har byggt upp en bild av sin egen storhet. Han har nog med sig själv och ser inte konsekvenserna för sina medborgare. Han kanske skiter i dem? Kanonföda.
Jag tror Putin är väldigt sent ute. Tiden är inte på gamla tsarers sida. Stora imperier är ute. Se på Storbritannien. Även varje liten örike vill kalla sig självständig idag.
Är det tvångstankar, mytomani, paranoia som knackar på Putins dörr bringande fantasier om makt och storhet?
Vilket hållhake han måste ha på sina nära medarbetare eller är de lika inne i att bli stormakt och tro sig vara vinnare?
Det enda acceptabla är att ryssarna drar sig tillbaka till Ryssland från Ukraina, ingen hotar dem där. Att de håller sig inom sina gränser och börjar betala skadestånd till Ukraina. Att de aldrig återkommer och sätter sin fot och vapenmakt i andra länder. Men för att det ska hända borde vi agera så hjälpsamt att Ukraina kan kasta ut angriparna som raserar landet och hotar fortsatt utvidgning. Hur än vi har dragit det ekonomiska kortet och stängt av de rika från våra system kör Putin vidare utan tanke på dem som drabbas. Så länge det finns soldater kvar.
Vad väntar alla på?
Kanske kan vi börja umgås med ryssarna igen om 40-50 år om de håller sig i skinnet?
Man kan inte hota upprepade gånger utan till sist måste man göra verklighet av hotet eller bli utskrattad. Lite pojken och vargen. När ingenting fungerar som förväntningarna är och styret ligger hos en maktgalen person måste alla hot tas på allvar.
Hur kommer det att brista hos NATO om Rysslands hot om kärnvapen blir en verklighet? Då galopperar de fyra apokalyptiska ryttare över Ryssland är min helt oprofessionella gissning.
Någon av de ryska företrädarna sa att: Kina och Ryssland, tillsammans med andra likasinnade, är på väg mot en ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”.
Låter som en hallucination. Ordet demokrati är för dessa länder bara ett klistermärke.
Finns det någonting bättre än att gå till skogen? Tälta vid en sjö, så pass långt från den närmaste vägen att bilarna inte hörs? Bara det eviga flyget som går över. Men sedan hörs ko-ko ko-ko av häckningsparasiten Göken.
Är inte den fågeln typisk för Sverige? Koltrasten blev vald till Nationalfågel men nog uttrycker gökens beteende det nya svenska. Politiker som lurar till sig bostadsbidrag genom att skriva sig någon annanstans än bostaden, som i en stuga utan vatten och toa? Andra med falska uppgifter. Bidragsparasiter av mången art.
Flyget flög över tältplatsen, tystnade i 23 tiden. Ja, vi flyger igen. Just nu är det kaos på Arlanda delvis orsakad av personalbrist men även av att skolan är slut. Alla ska iväg samtidigt. Även flera av våra invandrare är på väg till semester i hemlandet. Ni minns kanske Afghanistans ”svenska” föräldralediga där som gnällde att ingen hämtade hem dem från kaos?
Ytterligare en svensk myndighet, tullen, som inte fixar det. Inte heller pass går att få för dem med dålig planering. Polisen räcker inte till. Det är mycket som inte räcker till.
Jag som trodde att alla skaffar sig ett nytt pass när den gamla är på väg att gå ut. Men de köande har kanske sparat en hundring, alltid något.
Så låt oss ge Göken – liknande Jöken och andra politiska uppfinningar – lite uppskattning som en lämplig representant för Sverige.
Jag gjorde bara en kort, 45 km och två nätters runda. En träningsrunda. Det blir fler.
Platsen jag fann så magisk vid senhösten hade falnat i glans. Vintern hade gått hårt åt sumpskogen. Även träd kan ömsa skinn. Insektsspåren var som en karta över mänsklig myrstack.
Andra, ska jag kalla dem idioter, hade lämnat sina sopor i vindskyddet. Tänk, det går bra att bära vad som helst ut, men inte tillbaka. Jag tänkte igen på Pacific Crest Trail, inte en fimp och inga sopor på 4000 kilometer, så långt jag råkade se. Ändå fick vi bära våra sopor i ryggsäcken en vecka eller längre. I björnområden bars soporna tillsammans med maten i en bear box.
Kan de i USA borde även svenskarna kunna hålla rent i naturen på en vandringsled. Med någon kilometer till närmaste parkering eller soptunna.
Hemma igen. En ny kort tur snart. Länk till den magiska platsen förra höst.
Vad skulle du göra om livet på jorden tog slut om sex månader? Skulle du tro på olyckskorparna, vetenskapsmännen eller ljugande politiker? Internet kanske? TV? Olika diskussionsforum? Om fakta sedan visar att vi skall alla dö, hur tillbringar vi då vår sista tid?
Hoppet är alltid starkt. Förnekelsen likaså. Kommer det kända politikerskämtet ”vi såg det inte komma” att härska? Fylls kyrkorna? Rånar vi affärer för den som äger mest prylar vid död vinner? Tar livet av sig innan? Samlar sina närmaste? Accepterar?
Eller bara blundar och fortsätter som vanligt.
Nu är frågan om den sista tiden inte alls ovanlig, men i mindre skala än Världens undergång. Den sjuke som får dödsdom vet det. Två av mina tidigare arbetskamrater har dött i snabb, aggressiv cancer. Den ena försökte ha kul och festa. Den andra ordnade för sina gamla föräldrar.
De som riskerar ständigt sina liv med riskfyllda saker som knark, gängmord, biltävlingar, bergsklättring på de högsta, krig mm tänker nog inte att det kan vara min sista dag som skall användas väl.
Men vi ”vanliga” som försöker leva ett bra liv, arbeta, fylla våra skyldigheter, ta hand om våra barn och drömma om semester, vad skulle vi göra om slutet verkligen är bakom dörren i år?
I filmen ”Don´t Look Up” ställs dessa frågor. Filmen är en komedi men igenkännandet av nutiden, massmedians tafflighet och politikernas oförmåga gör att vi känner igen oss och skrattet fastnar i halsen. Visst, vi blir roade men eftersmaken är en fråga: hur kommer de som styr att agera, om det värsta skulle hända?
Jag tror att vi får klara oss själva. Hur skulle du göra?
Filmen är modern tragedi över hur de personer vi har valt och betalar för – politikerna i landets styre – tar hand om de stora svåra frågorna. De reagerar inte adekvat. De förminskar, ljuger och försöker vinna något själva. Massmedian är som parodi. Allt vänds till obetydliga sidor, gärna utseende och sex. Media och politiker är Inte mycket att lita på vid farans stund. Vetenskapen dör när pengasugna satsar på fel saker.
”Don´t Look Up” skulle kunna vara en helt sann historia. Vi känner igen vår tid i filmen. Hotande händelser sker hela tiden även om hotet från rymden inte är närvarande – just nu. Kriget i Ukraina tycks ingen få slut på, en nutida exempel på politikernas och FNs oförmåga. Lek i sandlådan är en bra bild av läget i Sveriges Regering och Riksdag. Massmedian är så vinklad att de inte vet vad de ljög om igår. Stats – TV lutar så åt vänster att de har fallit omkull.
Jag tycker att Don´t Look Up är trots det komiska en tragisk epos av vår tid.
Slutet på filmen upplevde jag som usel eller lysande.Välj själv. Realismen dog dock. För filmen, skådespelarna och hur alla agerar, hur pengarna styr är så realistisk att det är som tagen ur livet och från TV tablån just idag. Kanske Meryl Streep kör lite överväxel. Kanske.
2022 var ”Don´t Look Up” Oscarsnominerad som bästa film. ((Vinnaren av Oscar blev CODA.) Medverkande är toppstjärnor som Leonardo DiCaprio, Jennifer Lawrence, Meryl Streep, Cate Blanchett, Ariana Grande mm. På regissören Adam McKays meritlista finns land annat ”Anchorman”, ”The big short” och ”Vice”.
Bry dig nu inte om taskiga recensioner – de är skrivna av folk som inte orkar sätta sig in i filmens mening – utan ge dig en möjlighet att med filmens hjälp fundera över frågan: hur skulle jag själv agera. Det kan ju bli nödvändigt en dag.
Förr i tiden när Posten var en Post och folk skrev brev samlade många frimärken. Min sambo hade en låda brev och lösa frimärken från olika länder. Han hade planerat att organisera dem vid pension. Men han fick aldrig tid till det. Han gick i pension i princip men inte i praktik utan arbetade fram tills demens tog över hans planer. När min sambo dog skickade jag mail till de närmaste frimärksklubbarna och erbjöd dem frimärkena.
Nej, de svarade inte ens. Det visade sig att ingen ville ha frimärkssamlingen. Till sist hamnade allt i sopor. Kanske slängde jag något värdefullt?
Det ges ut nya frimärken. Olika länder använder olika motiv, som krig, drottningar, katter och hundar… Ukraina har gett ut några trevliga frimärken som föreställer nutida händelser.
Brittiska postverket ger ut flera nya med anledning av drottning Elizabeths 70 år på tronen. Åtta frimärken som visar Elizabeth under olika tillfällen under hennes regenttid.
Hon är också själv en flitig frimärkssamlare, och hennes samling är värd över en miljard kronor. Över en miljard!
Drottning Elisabeth säger att tro, familj och vänner har varit hennes stöd i livet.
Omkring år 1100 grundades kungarikena England och Skottland. De två grannarna utkämpade många krig fram till 1707 då de gick samman i ett förenat kungarike.
1921 var det brittiska imperiet som störst. Länder över hela världen tillhörde den engelska kronan. Georg V var regerande kung, David Lloyd George, liberal, var just då premiärminister.
Storbritannien består idag av England, Wales, Nordirland och Skottland. När imperiet har fallit har dock de flesta länderna stannat kvar i Commonwealth of Nations, en mellanstatlig organisation bestående idag av 54 självständiga länder, varav nästan alla tidigare tillhört det brittiska imperiet. Vissa har gått ut, återvänt eller blivit avstängda en tid.
Går Skottland ur och Irland ihop finns bara det ursprungliga England och Wales kvar.
Drottningen har nog stor respekt från folket. Hon har tjänat landet och Commonwealth of Nations i 70 år. Det kommer inte att finnas någon som slår drottningen i tid och uthållighet. Charles, tronföljaren, har varken charmen, viljan eller förmågan som drottningen har haft. Han är redan en gammal gubbe. Dessutom ligger han för evigt i skuggan av Diana. Hon var magisk, inte Charles. Kanske faller hela kungahuset? Varför betala för dem när de har egna miljoner att slösa? Vad är nyttan av dem när skandaler solkar ryktet? Behövs traditioner som ett kungahus? Sånt kan vi se på Internetserier om vi vill.
Idag firar dock en stor del av britterna drottningen och hennes 70 år på tronen.
Finns det värde i någon sammanhållande institution och person i ett land? Förr hade vi Gud och en präst i varje by och kung överst. Presidenter och premiärministrar kommer och går medan kronan är förutbestämd och reglerad. Drottning Elizabeth är i och med Boris Johnson inne på sin fjortonde brittiska premiärminister. När hon tillträdde hade Winston Churchill posten. Men tiden efter henne är osäker på sikt.
Jag tror inte att Sveriges kungahus överlever heller så länge. Victoria kanske, men inga fler. Risken är att Sverige med tiden blir oigenkännlig för svenskar. Men det är en annan historia.
”Vad folk är och vad de gör är nyckeln till allting”, sa kung Georg VI, Elisabeths far. Så sant.
Andra monarker som har regerat länge: Den franske Ludvig XIV ”solkungen” regerade mellan14 maj 1643-1 september 1715, 72 år och 110 dagar.
Thailands kung Bhumibol Adulyadej kallad Rama IX 9 juni 1946 – 13 oktober 2016, 70 år och 126 dagar.
Johan II i Liechtenstein 12 november 1858 – 11 februari 1929, 70 år och 91 dagar.
Nu ska vi beväpna fler och sälja mer. Krig är en vinnare. BNP stiger med hjälp av vapen och knark förstås. Ja, knarkförsäljning räknas in i BNP. Affärer.
Den militära upprustningen i Europa kan ge svensk försvarsindustri möjligheter att exportera mer, uppger statsminister Magdalena Andersson.
– Den här upprustningen är en stor möjlighet för svensk försvarsindustri. Vi har bra prylar. De är kostnadseffektiva också, säger hon vid en presskonferens efter EU-toppmötet på tisdagen
Under mötet kom EU-ledarna bland annat överens om att öka samordningen vid utveckling och inköp av försvarsmateriel.
Bra prylar? Försöker hon ge vapen en mjuk kul framtoning?
När hör vi från politiker i makten: den här upprustningen är en stor möjlighet till våra bönder.
Eller den här upprustningen är en lysande möjlighet för elproduktion.
Kanske det finns en stor möjlighet för våra skolor, sjukvård, äldreomsorg…
Nej, sådant är inte ”bra prylar”. Och inte kostnadseffektiva. Hur kan vapen vara kostnadseffektivt förstår inte min gamla hjärna. Mjuka värden är bara kostsamma. Det finns inget kostnadseffektivt i att ta hand om folk eller öka fungerande infrastruktur. Sånt som folk behöver i sin vardag. Men krig och vapen, den största industrin vi har i världen blomstrar.
Sådant slöseri. Människan är ett aggressivt djur med begränsad tankeförmåga. Putin tar första priset idag men det finns så många fler usla exempel.
Hur blev den mänskliga utvecklingen så illa? Eller kan vi bara skylla på våra gener? Djur som djur.
Idag är veterandagen. Den 29 maj är en allmän flaggdag. Har dock inte sett en enda flagga. Dagen firas på FN:s internationella fredssoldatdag och syftar till att hedra personal som deltar eller har deltagit i internationella militära eller civila insatser och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.
min far på väg till kriget 1941 han är nygift, 28 år.
Jag tittade på begravningsregistret på militärkyrkogården i min gamla hemstad i Finland över de döda i andra Världskriget och i fortsättningskriget. Bland namnen fanns flera från fars stora släkt. Den släkten nästan utplånades från den manliga sidan. Flera hittades aldrig. Min far överlevde, den ena av hans två bröder var aldrig utskickad han behövdes hemma som ingenjör..
Inga medaljer kan utplåna sorgen efter förlusterna. Min far hade en hög diverse utmärkelser i en låda.
De val vi gör som unga och under den första fjärdedelen av livet påverkar vår tillvaro mer än vi kan räkna ut. Livet är inte en lotteri även om det händer saker vi inte kan påverka. De föräldrar vi fick, det biologiska arvet vi har går inte byta ut.
Visst, barn kan placeras till andra hem men ens föräldrar är inget vi lätt kan räkna ut. Undersökningar visar också att omhändertagna barn lyckades inte bättre i livet än de som levde kvar hos ”misslyckade” föräldrar.
Sedan kommer skolan som nu mera är ett sorgebarn i Sverige. Att klara skolan och utbilda sig till något att försörja sig med och kanske få utlopp för sin talang är ett steg till självständigt vuxenliv. Visst, det går att utbilda sig senare också eller bygga vidare på sin utbildning, men utan att ens ha nians betyg är valmöjligheterna skrala.
Att ha hoppats på stora pengar med kriminell verksamhet och knarkförsäljning i stället skolbetyg brukar sluta i elände, värsta fall död på gatan. Vi har gott om det idag.
Det är väldigt få som blir Youtube stjärnor, musiker eller influenser utan större ansträngning.
Att hitta och fånga drop outs tidigt i skolan är en nyckel men förmodligen inte längre ens tillräckligt. När yrket brott kryper ner i åldrarna behövs annat än skolbänk eller varmkorv hos polisen.
Elever vilka inte kan läsa bra senast på klass tre är en ylande larmsignal.
Vi behöver öka antalet specialklasser där de lässvaga eleverna, de som har svårt att lära sig på grund av olika hinder som bristfällig eller ingen svenska, försvårande diagnoser eller låg begåvning – ja, de finns – får adekvat stöd. Jag tror nivågruppering igen en tid eller helt vore en bra idé. Inte att försöka springa efter eleven i panik de sista dagarna i klass nio för att få ihop några betyg i sport och teckning.
Att dela upp elever beroende på begåvning är inte jämlikt men det fungerar. Var och en kan vara lyckad på sin nivå. Som lärare träffade jag aldrig obegåvade barn men nivån och arten av kunskap kunde skilja sig år mellan eleverna. Även lärare kan vara på olika nivåer. Var femte lärare saknar lärarutbildning idag. Jag var inte en utbildad lärare. Hade fil. kand i politik och ungdomsledarutbildning men lärarbristen släppte mig in. Jag var bra på att fånga in de på botten och de på toppen. Att sättas inför uppgifter eleven inte klarar av eller ligga ständigt över men ändå förväntas få samma undervisning och utfall som de andra eleverna är ett slags förakt mot barnen. Likvärdigt? Jämlikt? Vad sjutton är det?
Många elever tillbringar sin skoltid i skuggan av sitt rätta jag och kvävd begåvning.
Vi behöver läsbegåvningarna – också. Skoldebatten handlar oftast om de som inte klarar sig, sällan om att de bästa eleverna är också förtjänta av extra insatser. De är inte intressanta i skoldebatten men om några år förväntar sig Samhället att få läkare, jurister, ingenjörer, specialister av olika art för Samhällsutvecklingen.
Att förändra svenska skolan är svårt. Första steget vore att sluta tro på att alla är lika i begåvning, lämpliga att stoppas i en mall med samma utfall. Men diskussionen och förändringarna handlar ofta om friskolornas vara eller icke vara, om den rätta tidpunkten för köplats till en skola, mindre pengar till friskoleelever och till och med föreslås att inga mobiler är tillåtna i klassrummet. Mobilfria skolor finns redan.
Jag tror att undervisningen bör läggas på strax under det möjligas nivå i de fall eleven inte klarar den vanliga skolan. Att bli bra, bäst i sin nivå är ett mål. Sedan kan kraven höjas, lite. Att tro de elever som inte kan prata, läsa och skriva svenska, de som har noll hjälp hemma, de som är åldersmässigt i gymnasieåldern men borde sitta på första klass kan klara av nians betyg och fortsätta i gymnasiet är idioti om inte mer. Att sänka kraven för att få in alla på högre utbildning samt ha hittepåutbildningar kommer att bli en katastrof för den akademiska utbildningen i längden. Nyss sänkte man kraven till Polisutbildning, ett av de viktigaste yrken vi har. Vilka andra yrken ska vi sänka för att få in mer av dem som har svårt med skolan? Förslag?
Att sänka kraven för alla kan låta snällt men är väg mot ett Samhälle där de lässmarta till sist packar ihop och flyttar. Realism är något skolmyndigheterna behöver att börja med. Jämlikhet är bara ett dekorationsord. Lika värde är annat.
Det är inte så att livet är en lotteri där vissa får lotten smart och vissa misslyckade först efter skolan. Vi är individer från början. Även en baby uttrycker sig med eget tonfall. Några är tysta. Andra framkallar uppmärksamhet med skrik dygnet runt.
Vi ärver en batteri av egenskaper från våra föräldrar. Biologin väger tungt. Kanske borde vi våga prata om de ärftliga egenskaperna, inte bara om miljön och samhällets påverkan?
Rosengårdskolan, Malmö april.
Men eleven och elevens föräldrar måste vara övertygade om vikten av skolgång och lita på att det är bra för barnet. Vissa föräldrar borde fostras till sunt beteende. De ska att inte hota läraren när eleven inte får det betyg föräldrarna vill. Att inte välja en skola som har klädkod och sedan protestera i massmedia om det. Eller att kräva och få ersättning i pengar för att läraren inte går med på hittepåpronomen. Dessa är bara små exempel på svenska skolans djupa problem. Skolan är inte bara en lärdomsplats utan en del av Samhällets uppgång och även fall.
Uppdatering: idag 1/6 publicerades vad tycker partierna om skolan.
PS.Förra läsåret 2021 hade cirka 24 procent av eleverna inte uppnått kunskapsmålen i ett eller flera ämnen i grundskolan klass 9. Lite mer än 14 procent, omkring 15 700 elever, hade underkänt i minst ett av kärnämnena svenska, engelska och matematik. Dessa elever är inte behöriga till något program på gymnasiet.
PS. Av de 8 233 personer som Polisen i slutet av förra året pekade ut som gängkriminella i landet är 1 202 personer under 18 år. Högst andel gängkriminella under 18 år finns i Polisregion Mitt, där nära en tredjedel av de nästan tusen gängkriminella är minderåriga. Runt 70 av dem är under 15 år.
Jag har varit hos min dotter och barnbarn som hushållshjälp. Dottern, en specialistläkare, har arbetat som värst en dag, en natt och en dag till i sträck några gånger och inte var hon ledig på lördagar heller. Då försöker man arbeta bort kön som uppstod under covid.
Om du förstod hur många timmar en läkare du möter har redan arbetat skulle du inte gå till sjukhuset utan självdiagnostisera dig hemma per Internet, om det inte är ambulansläge.
Det var för mig några sköna veckor med hushållsarbete, snack med barnen och promenader. Katterna inte att förglömma. Har missat en stor del av det som händer i Världen och saknar det inte. Det finns få positiva nyheter idag.
Flera landsting tänker betala extra till dem som skjuter på sin sommarsemester. Upp till totalt 100 000 kr i vissa Landsting. Vansinne. Vem säger nej till det! De som kan tjäna de extra pengarna är de utan barn i skolan. Sedan skall även dessa ha sin semester. På det sättet blir semestertiden förlängt, månader innan alla är på jobbet igen. Faktum är att även de sjuka tar sig semester. Dock ser det ut att skott- och knivskadorna är oändliga speciellt på sommaren.
På min tid stängde vi allt som gick att stänga 2-3 veckor i juli, under så kallade industrisemestern. Samarbete med andra sjukhus så vi stängde på olika veckor. Hela juli var allt i halvfart. I mitten augusti var det full ös igen. En gång arbetade jag för sju personer i juli men eftersom det bara var akuta patienter och de som inte kan vänta fungerade allt utmärkt. Dödstalen ökade i alla fall inte. Varför det systemet inte fungerar idag är en bra fråga.
Sjukvården är annorlunda nu än på min tid, på många sätt. Sjukdomar vi redan hade fått bukt med är åter i gång. Tidskrävande arbete genom tolk. Rejäl folkökning men minskad antal sängar och fantasin att äldreomsorgen tar hand om de över 65 är bara några saker som har förändrat vården, likväl undersköterskorna och annan kringpersonal som har minskat medan antalet administratörer har ökat. När sjuksköterskor slutar och börjar i stället att arbeta på flygplatsens väskinlämning är något helt fel med sjukvården.
Samma med äldreomsorgen. Poppis att jobba i gruvan i Kiruna i stället äldreomsorg. Kvinnoyrken är inte längre populära. Kan det bero på lönen, stress, arbetstider och för många administratörer i stället arbetskamrater? Kanske värdet av arbetet inom äldreomsorgen har sjunkit med de outbildades intåg? Vem som helst kan fixa vården. Varför stanna kvar när andra betalar bättre.
Ja, det mesta är annat än under min arbetstid och kanske under hela livet. På gott och på ont.
Hemma igen fick jag ett städryck.
Har även du saker i garderoben och förrådet du inte har rört i flera år? Troligen inte i framtiden heller. Någon annan kan ha glädje av de.
Jag slängde kläder som inte har använts i år och inte den förra eller de senaste tio åren i klädcontainern. Någon dag ska jag ta en långpromenad och lämna mina gamla mobiler till återvinningslådan. Det finns metaller i de gamla telefoner som går att återvinna. Lämnar inte Nokia 3310 den är historisk och den fungerar än utmärkt fast den inte är i bruk nu.
Även om miljöfrågan är ganska död efter 24 februari och klimatet bara snack känns det bättre att göra något. För min egen skull, inte räddar det världen. En enda bomb från Putin har nog raserat all mitt och ditt livs miljösträvan.
Oljedepå i Vasylkiv Ukraina
Länge sedan bråkade jag och några andra hemmafruar med Kommunen om att få glas- och pappersåtervinning. De ställde ut några container till sist för att tillfredsställa de griniga kvinnorna. Det är ca 60 år sedan. Allt förändras, fast väldigt sakta. Först efteråt ser vi – och även vissa politiker – resultat av våra gärningar och det är inte alltid roligt.
Kanske också du har en skidbacke nära dig byggt av våra sopor?
Du som är stockholmare och inte än har läst Leif GW Perssons: ”Gustavs grabb”, borde läsa den, en klassresa av en arbetarpojke, med en liten miljöbeskrivning från en soptipp. Från en försvunnen Sverige.
En promenad runt Långbergskullarnas naturreservat i Västerbotten en bit från Umeå
Leden går förbi klapperstensfält och till vindskyddet vid Aldertjärnen (bild ovan). Led finns upp till kullens topp. Ca 3,1 km vandring.
Området är helt obrutet av vägar och inte har påverkats av skogsbruk i någon större utsträckning. Från toppen ser man de stora skogarna och havet i horisonten.
Små pärlor i naturen ger lugn i tiden som pågår nu.
Som väntat vann Ukrainas ”Kalush Orchestra”” med låten ”Stefania” årets Eurovision Song Contest. Inte enligt jurygrupper utan folket. Personligen tyckte jag det var bästa bidraget, med sorgmodig känsla som presenterade det ukrainska folket.
Texten:
Stefania mum mum Stefania
The field blooms,
but she is turning grey
Sing me a lullaby mum I want to hear your native word…
Jag har alltid haft något begränsad tilltro till mänskligheten, född under krig som jag är och adopterad till en extrem religiös familj. Nej, Gud var inte god utan den som straffade. Så jag har alltid varit den negativa, tänk om… Och ofta får vi misstänksamma rätt. Många regeringar satt som fågelholkar när Ryssland anföll Ukraina medan vi negativa hade sagt de firar nyår först, sedan ortodoxa juldagen 7 januari men sedan när vädret är bra, kallt nog för bandvagnar och senast när Fäderneslandsförsvararens dag 23 februari kommer är det lämpligt med anfall.
Ryssland har inte än vunnit sitt anfallskrig utan har blivit ett parialand bredvid Nordkorea. De gjorde en rejäl felbedömning.
De goda ryska människorna är tysta annars hamnar de i fängelse. De finns undantag, de som vågar och snabbt bär polisen iväg dem. Ett land som sätter barn i en bur när de har en teckning med fredsbudskap har för många onda personer. Eller är alla så rädda för sitt? Hjärntvättade? Inskolade i en tro förmedlad av några superrika maktmänniskor genom statstelevision. Vilket oerhört obehagligt liv en vanlig tänkande människa tvingas ha. Trots att kriget mot Ukraina har nu passerat dag 77 är många i Ryssland i tron att de kämpar mot nazismens utbredning.
De tror sig skicka iväg hjältar, inte mördare med vapen.
Nu finns det inget tilltro kvar för många av oss. Med två odugliga presidenter på var sin ända och en massa vapen kan vad som helst blossa upp. Vapen är för att användas. Nu Ukraina, vem sedan? Moldavien? Georgien? Vi? Putin stannar inte. Hade det gått lätt att knäcka Ukraina hade han nog snabbt satsat på något nytt som förargar honom.
Slipper vi är vi skyldiga mer än tack till Ukraina. De försvarar oss. De skyddar den sköra demokratin.
Är Putin galen i psykologisk mening? Hur definieras galenskap? Många av oss är smått galna på olika sätt men få startar krig, attackerar andra eller ens kastar sten på polisen.. Putin är sig själv nog. Napoleonkomplex. En psykopat? utan förståelse för andra människor. Han lever som i en parallell värld där han räddar mänskligheten från ett hot som inte finns i den verkliga världen. Han bär med sig traditionen från Stalin, Lenin och Hitler, makten att ta andras liv och blir farlig för världen. När Putin väl hade byggt upp sin maktposition fanns inget utrymme för oliktänkande. Död eller i fängelse. Den apparat Putin har omkring sig är maktfullkomlig och – det ska vi inte glömma – har stöd av vanliga människor som har tyckt han är bra för Ryssland. De som idag är lydfolket. 76,69% vann han sist med. Valresultat kan ju vara diskutabelt men ingen har knuffat honom ur makten som han har haft sedan december 1999 eller tidigare hur man nu räknar.
Vad händer när maten sinar och ens söner kommer hem i en kista, om ens det? Vem blir syndabocken? Zelenskyj? Att räkna ut Putin skulle vara för stort hål i den ryska folksjälen och godtrogenheten. Hur blir hans slut? Vilka tårar gråter ryssarna med, sorg eller lättnad?
Nej, revolutionen är långt borta men de som är unga nu i Ryssland ska man inte räkna bort i framtiden. De har haft ett fönster till väst. Alla terrorregeringar faller. Ibland kommer nya i stället. Den ryska läxan folket får stå ut med kan sluta på flera sätt. Tror dock att det vi kallar demokrati är för långt borta.
Det tycks inte finnas någon makt i världen som får Ryssland att sluta, bara det ultimata. Diskussioner har inte haft någon påverkan. Kina håller käften. Nordkorea gratulerar. Vi – ovänliga länder – har inte mycket att komma med än att skruva av Rysslands ekonomi.
I FN är resultatet litet papper med ordet ”dispyt” när världsfreden hotas igen. För att inte tala om andra årslånga ”dispyter” deras diskussioner inte har hjälp eller ens förekommit.
Uselt jobbat FN. Behöver vi dem eller skulle det räcka med den andra mastodonten: EU?
Och så gnäller klimattsaren Kerry att vi inte ägnar nog tid och pengar för Klimatet utan är oroade av Ukraina. Skäms han inte?Jag undrar när han själv ska göra lite nytta och minska sin flådiga livsstil? Han borde vara oroad av den enorma nedsmutsning i Ukraina där där människor, bostäder, fabriker, daghem, sjukhus, skolor, kulturinstitutioner, stadshus, åkrar, ja allt bombas sönder med enorm materiell förstörelse som resultat, ovan alla döda och skadade. Han borde åka dit och börja städa upp med sina klimatfrälsta vänner.
Zelensky talar på segerdagen som firas på grund av andra Världskrigets slut. Det är dag 74 i Rysslands krig mot Ukraina. Se det. Lyssna på en stor president. Sprid det
Filmad i Borodyanka. En till bild nedan.
En ny video med Zelensky idag 9 maj när Putin hade inget att komma med, bara lögner.
Dagens ord enligt FNs säkerhetråd: DISPYT. Inte krig. Inte överfall. Bara enkel dispyt. Det kan till och med Kreml instämma i. FN vill ju absolut inte kränka Putin och Ryssland. Så, det vi andra har uppfattat som anfallskrig mot Ukraina är bara en dispyt.
Bild från dispyt i Borodyanka.
Dispyt i MauripoulLite mer dispyt, Butja
Skäms inte FN? Behöver vi dessa högt betalda delegater som leker med ord?
Naturen ute beter sig likadant varje vår. Vitsipporna bildar blommattor. Gröna blad tittar fram. Körsbären och magnolian blommar.
Hackspettar har satt i gång. De nöjer sig inte med gamla hålor utan bygger nytt.
Träden är så vackra med milda gröna slöjor. Vi ser än trädens grenar. På sommaren är det bara bladmassa.
Det sägs att våren är en hoppfull, lovande tid. Allt vaknar till liv igen.
Världen är inte vårlik snarare en mörk höst när dagen är kort, träden kala och marken bara gegga utan något grönt. Ondskan härskar. Liv raseras. Ingen verkar ha makt att stoppa den ryska galenskapen. Eller de andra, krig lik följetong. Världens politiker tittar på, maktlösa. Eller ovilliga.
Gläd dig om våren. Var glad över den här dagen. Vi vet inte vad som kommer i morgon, om alls.
Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)
Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.
Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.
En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.
När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.
En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?
Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.
26 april träffade Putin FN chefen Antonio Guterres i Moskva. Inga resultat. Förmodligen hörde de inte ens varandra. Sedan åkte Guterres till Kyiv för att möta Zelenskyj och besöka Borodyankas ruiner. Han borde ha besökt Ukraina först. Vad hade han att säga till Putin före? Bli snäll gosse?
Mötet var redan klart när Guterres placerades metrar från Putin vid det nu mera kända långbordet där ”fredsängeln” Macron också blev hånad. Jag undrar om de skriker mot varandra eller har instrument att höra med. FN har absolut ingen makt mot Ryssland. FN är ganska rutten organisation. Greppar över för mycket och får för lite gjort i praktiken.
Putin bombade Kyiv samtidigt med Guterres besök där, strax efter presskonferensen. Vilken markering.
Bulgariens Statsminister Kiril Petkov var också i Kyiv. Alla klarade sig men som sagt, Putin skiter fullständigt i andra nationer och samarbetsorgan som FN, EU, OSSE… ja, alla som inte gillar hans krig i Ukraina. Vi börjar bli många. Även Kina håller utåt låg profil. De har fullt upp i att låsa in friska människor i sina hem på grund av covid eller inte.
Våld har många ansikten.
Förhandlingar är värdelösa, än så länge. Det går inte bra för Putin och hans arme, Ukraina håller mot. Inga segerparader i sikte. Han har gjort en total missbedömning i människors önskan att tillhöra Ryssland. Han hittar inte nazistfästen. När ryssar ska fira 9 maj ökar risken för alla. Putin måste ha någonting att visa upp och skryta över i tal den dagen. Ja, det blir säkert förinspelad fejk. Inte riskerar han sitt liv. Någon kan ju ha tröttnat på honom och hans sätt att göra Ryssland till en ny Nordkorea.
Hoppas kan man alltid. Men risken för upptrappning är uppenbar. Alla länder är inte mot Ryssland heller, egennyttan avgör.
Världsläget är kymigt.
PS.Segerdagen i maj 1945 är den dag då man firar Tysklands kapitulation och slutet på det andra världskriget i Europa. Den tillfaller 8 eller 9 maj, beroende på hur man räknar kriget avslutad.
PS 2. Afghanistan har nu 100% muslimsk styre och nästan varje människa är muslim, i alla fall utåt. Varför spränger de då varandra, speciellt i moskéer? Inte rätt islam? Det påminner om kommunismen. Aldrig rätt kommunism, alltid behövs det upprensningar.
Jag hade en filmkväll med min son. Först en promenad, 18 599 steg till hans lilla hus. God middag. Sedan James Bond, ”No time to die””.
Det var en mörk film, jag tänkte hastigt på sista delen av Harry Potter filmerna. När allt är hotande, apokalyptisk, död som väntar… Världen ligger i en enda skurks händer. Det förgångna, barndomen, smärtan, hatet, smyger fram. Kärlek är osäker historia.
Daniel Craigs sista Bond film är brutal, rå, sorgsen, full av förluster. Bond vill inte, men tvingas ingripa. Världen möter moderna faror, så lämpligt i kanten på covidepidemin. Slutet är så rätt. Det känns faktiskt att det är en film i tiden.
Miljöerna är fantastiska. Daniel Craig får ett passande slut på sin Bondkarriär. Jag tycker hans Bond slår alla de andra, men smaken är ju olika. Dock är ”Skyfall” den bästa av hans Bondfilmer, inte ”No Time to Die.”
Man behöver bara läsa nyheter så är verkligheten som film. Ryssarna hotar med kärnvapen.
Margarita Simonyan, one of Russia’s chief propagandists, told TV viewers last night that nuclear conflict is ’more probable’ than the chance of Russia losing the war.
’This is a horror to me,’ she said, before adding: ’But it is what it is. We will go to heaven while [the West] will simply croak… we’re all going to die someday’. (från Daily Mail)
Dan Wootton, även han på Daily Mail sa i början av kriget: God help us that senile old men Putin and Biden hold world peace in their hands.
Instämmer. Nu behövs superhjältar.
Bild By Official James Bond 007 Website, Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=61977088
Jag hade en fin påskvecka med besök av barn och ett barnbarn. Vi alla samlades för påskmiddag, fem vuxna och två barn, hund inte att förglömma, grillade och umgicks. Även om Ukraina kom till tals höll vi oss i det som berör våra liv personligen.
Utanför vår lugna bubbla pågick påskkravaller. Får man vara glad när krig pågår både i Världen och på våra egna gator?
Svar: ja.
Totalt ska uppemot 200 personer ha deltagit i upploppen i Skäggetorp i Linköping. Främst unga män, men det finns flera videoklipp som visar hur barn och deras mödrar deltog.
– Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sina barn in i en sån miljö, säger Eva Nemec Nordh, chefsåklagare på Linköping.
Kvinnor och barn förekom även i upploppen i Rinkeby i Stockholm.
Säger inte detta något för våra politiker? I lite djupare mening.
Underskatta inte de muslimska kvinnorna. De är inte alls hjälplösa våp. Precis som alla kvinnor, oavsett religion, har de muslimska kvinnorna en viktig roll i familjen. Inbillningen att Samhället fostrar barnen är så fel. Föräldrar har det första och kanske det sista ordet också.
Socialtjänsten fick in flera orosanmälningar om barn efter kravallerna. Vad tror vi att Socialtjänsten kan göra? Trolla? Hämta alla barnen – till vart? Det pågår även demonstrationer mot Socialtjänstens arbete med uppmuntran från utlandet.
En världsnyhet. Vi är ofta en nyhet i utländsk press.
Flera år har nu gått från fatwan mot Salman Rushdie, 1989. Det var inte många som försvarade hans rätt till yttrandefrihet. Svenska författare teg. De få som protesterade fick gå under jorden. Folk i min närhet tyckte jag var konstig. Försvara någon man inte ens känner! Som säkert sa något elakt! Reaktionerna var fega, till och med förstående mot Iran. Men det kändes som ett steg till något vi inte ville ha i våra liv, regler enligt medeltiden i vårt sekulära samhälle. Jag tror det är en skiljelinje, före och efter Salman Rushdie. Islamister markerade vad vi får säga. Våra politiker har knappt förstått det. Det var och är hot mot vårt sätt att tycka, tänka och skriva. Mot vårt Samhällssystem.
Idag är läget mer öppen konfrontation.
Det senaste var när Paludan sa sig bränna en bok, Koranen. Trupperna mot det samlas. Gatstenar bryts upp. Polisen stenas tills de retirerar. Mammor klappar händerna. De kriminella gängen är glada över deltagare och följare.
Vår egendom som polisbilar eldas upp, kanske en skola och buss också. Svårt att döma någon. Skattebetalare tar notan.
Det behövs inte mycket för att väcka vrede eller bara ge ursäkt till bilbränder.
Jag tycker det är dags att tänka till. Vem trodde att folk ändrar sina preferenser, uppfostran, liv och sina religiösa föreställningar bara genom att passera en gräns? Integration är bara ett ord. Det fungerar inte.Olika civilisationer har alltid kolliderat. Ofta med våld.
Vi förändras inte så lätt. Trots 60 år i Sverige finns det en kristen finne inuti mig. Jag tror inte ens på Gud men principerna sitter fast. Men finnar och svenskar har samma grund i livet – ungefär. Nu mera tror folk jag är från Norrland.
Peter Hammond skrev i sin bok ”Slavery, Terrorism and Islam” om olika stadier, procenttal, för islamisering av länder. Han är kristen så det är hans uppfattning. Men nog känns det som om den utvecklingen han räknar ut är i gång fast snabbare än han beskrev. Sorglig läsning.
Men, våren är här. Körsbären i Kungsträdgården blommar. Idag åkte jag in till den Kungliga Huvudstaden och promenerade under körsbärsträden. Köpte också skor för vandring, en 80 års present. Någon dag måste väl restriktionerna slopas så det blir enklare att resa.
I Humlegården hade en del tiggare bosatt sig på de smått grönskande gräsmattorna. Skräp, madrasser, filtar… Knarkförsäljning var också aktiv i den vackra parken.
Kan vi inte ha en enda park i fred utan skräp och knarkaffärer. Köp knark och billiga stulna varor men klaga inte när våldet når ditt bostadsområde och dina barn blir skjutna.
Någon sprängde någonting på vändplanen, troligen en molotovcocktail, en finsk uppfinning. Pang som en bomb. En tvåmeters låga brann. Jag reagerade med obehag. Kroppen mindes. Jag som inte var rädd för en puma utanför tältet eller björnar femtio meter från mig fick en usel känsla i magen när lågan brann.
Inget mer hände. Ville de små terroristerna bränna en bil, affär eller sopcontainer som fanns tillgängligt kastade de illa. Nej, vi ringde inte till polis eller brandkår. Lågan slocknade och ett hål uppstod i asfalten men den var redan så gropig och illa skött så det märktes knappt.
Krig finns sparad som en komihåglapp i min minnesbank. Jag ser bilden kristallklar. Ansiktena vridna av rädsla. Strömmen gick i skyddsrummet. Den ångestfyllda tystnaden förvandlades till hörbar skräck. Vissa bad. Andra grät. Bombljuden, eldsvådorna, mörka källare där vi satt hoptryckta väntande på sirenen som släppte ut oss till ljuset för att se vad förlorat var. Denna gång.
Krig formar ens inställning till framtiden, samhället och människorna, kanske hela existensen? Det finns en åtskillnad mellan oss som har varit med i ett krig på något sätt och de som inte har berörts av det. Vi är olika i vårt inre. Vi barn som var hungriga och flydde undan bomberna har en sprucken tillit till Världen. Även om allt ser bra ut finns kroppsminnet som reagerar när någon slänger en hemmatillverkad bomb någon meter från min lägenhet..
Krig i vårt närområde väcker känsla av hot. vem näst. Kanske är det PTS? Kanske kan skadade i kriget aldrig riktigt finna sig till rätta med tillvaron? Tilliten är raserad. Världen är ond men det finns goda undantag. Inte tvärtom.
Jag undrar: hur blir livet för de ukrainska barnen i framtiden? Och – hur blir tillvaron för de ryska ungdomarna när de inser sig tillhöra en kringresande mördargäng? Alla lögner spricker någon gång. Så, vi ska inte underskatta de unga ryssarna. Att förändra Ryssland tar tid. 40 år framåt kanske?
Kan vi önska Glad Påsk till varandra denna tid? Våren är ändå på gång. Det är en tid av nytt liv, nytt hopp, ljusets och naturens grönskande återkomst. I Kristen mening är Påsken en tidav offer, försoning och återuppståndelse. Jesus besegrade döden.
Påsken är den viktigaste kristna helgen.
Det känns inte som en tid av hopp och återfödelse. För död genom vapen är dagligen närvarande nu. Sanslösa aggressiva åtgärder i Ukraina, som ligger så nära oss geografiskt och mentalt. Hot även mot oss och vår granne Finland. Det så ”neutrala” landet Sverige kippar efter andan. Måste Sverige ta beslut? Inte bara hålla halvdant med när det passar? Vända kappan efter vinden är vi duktiga på, sossarnas specialitet.
Oavsett allt är våren här, Påsken nalkas och det enda vi kan göra är att glädjas åt det lilla. Jag steg upp och i min stad var allt som vanligt. Det är inte krig i Sverige, bara ordkrig och dagliga skjutningar, men vem kan räkna ut vad Putin har för sjuka fantasier i sitt huvud. När jag såg Putins väskbärare – väskan med kärnvapenkoder – i Zhirinovskys begravning bakom Putin bör alla inse att livet inte är alldeles säkert någonstans.
Men, vädret var normal påskväder, snöblandat regn. I affären fanns allt jag ville ha för påskmiddag. Priset var betydligt högre än förra påsk. Vi, min familj, skall samlas och äta ihop. Jag har önskat Glad Påsk för de få som än finns i min adressbok. Döden har glesat ut nästan alla de människor jag har haft omkring mig. Några få nya har tillkommit, människor från vandring och från bloggvärlden.
Så, ha en bra Påsk. Än lever vi i svenskt överflöd. Njut av det. Var snäll mot de dina. Om morgondagen vet vi inget. Som någon sa: ”Life is short. Eat dessert first.” Men, glöm inte Ukraina, det finns många organisationer som arbetar där och behöver en slant.
Joy and Peace at Easter!
PS. Lär era barn betydelsen av Påsken och varför vi firar det. På riktigt.
Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.
Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.
Om ett tag fortsatte vi att gå.
Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortareän gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.
Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.
Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.
Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.
Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.
Tack Polen!
PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.
Fredagen 6. mars 1953 fick jag en läxa som formade min syn på samhällen och politik i vänster – högerskalan. Morgontidningen kom sent fast det var en fredag. Tidningen hade en porträtt på första sidan, svart ram runt och orden: vår gode fader Stalin är död.
Min morbörjade gråta.
Jag var inte ovetande om kriget och förlusterna, krig var mitt första barndomsminne och min far var skadad. Men Stalin var en icke person, folk höll tyst helt enkelt. Bäst så. Jag blev förbryllad för min mor var inte en gråtmild person.
Vad var gråten för? Var han ändå en god människa, frågade jag. Då fick min mor en hysterisk gråtattack och jag hade svaret. Hon var oerhört lättad.
Jag tror lättnaden var allmän i Finland. Avvikare fanns förstås.
Följaktligen blev ismerna till vänster icke tänkbara för mig. I den flickskolan jag sedan började i fanns inte en person som sa ordet kommunism, socialism och liknande ismer. Vi bad morgonbön i skolan. Vi var de avundsvärda flickorna som kom in i flickskolan efter höga betyg och intagningstest. Skolan kostade både terminsavgift, böcker och skolmat. De flesta hade utbildade föräldrar, grädden av det än krigsskadade samhället. Några var stipendiater, de vars far hade dött i kriget. Jag hade bara en skadad far så jag fick hitta ett arbete för att betala skolavgiften.
Klasskillnaderna var stora och synliga. Vissa elever fördes till skolan av en privatchaufför i en tid då privatbilar var än sällsynta.
Men det fanns ingen synlig avundsjuka. Vi var framtidens hopp och de som skulle ta tag i landets styre och bli de högutbildade som Finland behövde. Det blev ofta så.
Det fanns dock inget annat avundsvärt i mitt liv. De fattiga måste alltid anstränga sig för att nå någonstans. Jag bar ut morgontidningar för att betala skolan. Jag var stolt över att vara självförsörjande vid tolv. Jag visste att livet blev bättre om man arbetade hårt för det.
Idag är jag inte så säker på det. Hur definieras ”bättre” i dagens Värld?
Finland har dock blivit ledande i många frågor. Barn har förstås helt skattefinansierad skola sedan länge. Ingen behöver kliva upp klockan fyra för att bära ut morgontidningar.
Ryssland och Finland har hankat sig fram. Hoten från grannen i öst har inte uteblivit men finnar är tåliga och har eget värde som medborgare. Man trampar inte på dem en gång till.
Mykolaiv i Ukraina
Stalinandan lever dock kvar i Ryssland och hos Putin som vill hellre styra och äga hela forna Sovjetunionen och mer än att vara en av väst uppskattad politiker. Oavsett vad det kostar. Vi kallar honom idag för krigsförbrytare. Det sista bryr han sig inte om. Han är sig själv nog. Hans krigsmakt mal vidare i Ukraina. Till sitt eget slut?
Hoppas kan man alltid.
Kommer någon att gråta vid Putins död? Säkert ett helt folk: Om inte, kommer ett beslut från högre ort över lämplig mängd tårar. Det är Ryssland, med tungt arv från de gamla och de nya tsarerna.. Den avstalinisering som inleddes efter Stalins död har aldrig riktigt slutförts. Svårt att förändra ett stort land där rädslan är en verklig makthavare.
Våren är i gång. Bland bråte kommer det att blomma, även i Ukraina.
PS. Ryssland hotar Finland idag 12 april genom att flytta militärt utrustning mot södra Finlands gräns.
Frågan om vad är ett civiliserat samhälle har smärtsamt öppnats upp i gen, nu i Ukraina. Vart lägger vi gränsen? Det skrivs mycket om krigsbrott som om krig vore civiliseratoch endast vissa mord och bomber olämpliga.
Döda soldater är OK. Är 50 årig kvinnor som cyklar och skjuts acceptabla? Bomba sjukhus där födande kvinnor gömmer sig i källaren? Flyende människor under eldgivning? Sno andras egendom och belöna sig med det? Infrastruktur som är raserad? Din bostad som inte längre finns? Vatten och elektricitet bortsprängt? Dina anhöriga i en sopsäck slängda i en massgrav? Miljoner på flykt?
Är det bara oacceptabelt, ordet som älskas av politiker som en mantra?
Vart går gränsen för civilisation? Finns den? Vad gör vi med dem som inte upprätthåller det minsta av humanitärt beteende? Ja, vi öser vapen till den rätta sidan för någon effektiv makt har vi inte över de andra, Ryssland i detta fall. Vad skiljer en vanlig soldat från en medlem i ett rövargäng som mördar, våldtar, förstör? Uniformen? Medaljen som delas ut? Putin slaktar inte bara ukrainare utan sina egna unga män. Är de då offer eller bara skyldiga?
Är inte krig ett brott mot mänskligheten?
Det värsta måste vara att ta hand om alla döda. Hur identifierar vi liken som ligger på gatorna? I ett mindre samhälle kan det finnas folk som känner igen något, som ens speciella nagellack, men i en storstad? De som är slängda i en sopsäck i massgravar? De vars kropp är sönderskjuten till oigenkännlighet? Hur orkar folk ta hand om allt? Att begrava anständigt sina döda är ett tecken på civilisation.
Är krig det främsta kännetecknet för den här Jorden? Vi kan aldrig hålla sams. Det finns alltid en orsak att döda ”de andra”. Hur stor är risken i procent att vi förstör jorden till en icke beboelig planet jämfört med något som kommer utifrån? Vi är vår värsta fiende, inte Rymden, inte hysterin med covid, inte klimatet som vi inte kan ända som vi vill. Det är vi själva.
Min krigsskadade far sa: bli inte vän med ryssar för du vet inte vem den är. Jag är säker att han led av viss paranoia. Eller inte. Ja undrar, hur blir allt efter Ukraina? Sprids det? Putin har sin narcissistiska dröm om landet från Atlanten till Stilla havet. Han stannar inte innan sista soldaten är död. Även i en begravning bärs kärnvapenkoderna tillgängliga för Putin. (Expressen idag) Eller finns det en punkt då omgivningen får nog?
Än har han stöd av sitt hjärntvättade folk.
Hur har Ryssland tänkt sig att fungera tillsammans med andra länders människor i fortsättningen? Inte alls? De är sig själv nog. De hot Ryssland spyr ut om Finlands kommande NATO ansökan är det samma Ukraina fått utstå. Innan överfallet. Fortsättning följer?
Världen är oerhört osäker. Politikens sammanbrott – igen.
Bild hand: Victim has been identified as 52-year-old Iryna Filkina, an aspiring makeup artist killed on March 5 i Butja. bild från Daily Mail.
PS. Russian lawmaker Vladimir Dzhabarov said this week that it is not likely ’the Finns themselves will sign a card for the destruction of their country’, threatening a repeat of the Ukraine invasion which was sparked in part by its desire to join NATO.
He said: ’If the leadership of Finland goes for it, it will be a strategic mistake.”
’I think it [would be] a terrible tragedy for the entire Finnish people.’
”Hundreds of people were killed. Tortured, executed civilians. Corpses on the streets …
Concentrated evil has come to our land. Murderers. Torturers. Rapists. Looters. Who call themselves the army. And who deserve only death after what they did.”
I want every mother of every Russian soldier to see the bodies of the killed people in Bucha, in Irpin, in Hostomel. What did they do? Why were they killed? What did the man who was riding his bicycle down the street do?
Why were ordinary civilians in an ordinary peaceful city tortured to death? Why were women strangled after their earrings were ripped out of their ears? How could women be raped and killed in front of children?
How could their corpses be desecrated even after death? Why did they crush the bodies of people with tanks? What did the Ukrainian city of Bucha do to your Russia? How did all this become possible?
Russian mothers! Even if you raised looters, how did they also become butchers? … They killed deliberately and with pleasure.
I want all the leaders of the Russian Federation to see how their orders are being fulfilled. Such orders. Such a fulfilment. And joint responsibility. For these murders, for these tortures, for these arms torn off by explosions that lie on the streets. For shots in the back of the head of tied people.”
“This is how the Russian state will now be perceived. This is your image,” he added.
Ukrainas presidentZelenskyj, på hans officiella Telegram kanal, klippt från The Guardian 4/42022.
Det finns inga ord längre att beskriva Rysslands och Putins krig mot Ukraina. Vart gömmer terroristen Putin sig?
En sorglig nyhet från filmvärlden. En av mina skådespelarfavoriter avslutar sin filmkarriär på grund av sjukdom. Det är Bruce Willis som lägger ner skådespelandet då han har fått diagnosen afasi. Han har haft problem de sista åren men har än en lager filmer som ska komma ut snart.. Bruce Willis karriär har pågått sedan1980. Han är 67 år.
Willis är en skådespelare som har gjort en massa B och även C filmer där slagsmål ingår som en ingrediens. Där mycket prylar går sönder som i den scenen där en bil krockar med helikopter i Die Hard 4.0 . Spektakulärt! Men han slåss för de goda, mot de onda, för att rädda Världen. Han är trovärdig i det han gör.
Det är något alldeles speciellt med Bruce Willis.
Han är inte en skådespelare som får oscarnomineringar för sina roller även om några filmer han har spelat i har nominerats som bästa film. Ja, han har spelat i flera filmer som man ser och glömmer. Men han har även spelat oförglömliga karaktärer som John McClane i ”Die Hard” filmerna, de som går till filmhistorien. Bruce Willis utstrålar manlighet på det gamla sättet. Stark, trygg, aktiv, god. Hans rollfigurer är ofta kalla – skulle hellre säga praktiska – och korthuggna med viss torr humor men man anar en god person innerst inne. Det händer saker när han är i gång. Han slåss för det goda. De onda förlorar. Han har ett gott hjärta.
Han är för det mesta en underhållare även om han har spelat in filmer med djupare mening som ”Sjätte sinnet”. Han är unik. Han tävlar i en klass: Bruce Willis klass.
Vad är det i hans stora filmkatalog som är bäst av de bästa? Se Die Hard – filmerna, John Mc Clane är hans toppkaraktär. Moonrise Kingdom, Sjätte sinnet, De 12 apornas arme, så klart Armageddon. Finns fler. Dessa var mina favoriter.
John Mc Clane karaktär i filmerna Die Hard är rankad #46 på ”Premiere: magazine’s 100 Greatest Movie Characters of All Time”.
Willis är utnämnt av president George W. Bush som nationell talesman for barn i fosterhem.
Så klart har han en stjärna på Hollywood Walk of Fame på Hollyvood Bldv.
En smart citat från Bruce Willis: You can’t undo the past . . . but you can certainly not repeat it.
Ja, så sant. Gör inte om det som inte fungerar som är bara av ondo eller dumhet.
En stor, lång karriär är nästan avslutad.
PS: På måndag visas en toppfilm på kanal 8:
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Två Oscars: Frances McDormand för huvudroll och Sam Rockwell för biroll.
Jag tänkte på mitt slagsmål som barn när jag läste om Will Smith som ilsknade till när en klant Chris Rock gjorde skämt på Oscarsgalan om Wills sjuka frus hår. Det var inte första gången han mobbade hennes utseende. Hon tappade håret på grund av sjukdom. Will klippte till, försvarade sin fru. Ja, det finns än män som försvarar kvinnor.
Nu blir Will skyldig, utrett, förtjänar han statyn, ush ush medan i Sverige hade Chris fått minst böter. Håna en kvinna med lite mörkare hudfärg och sjukdom. Men alla inblandade var ju mörkhyade, hur kan man då döma någon!
Kunde de inte gå ut och göra upp bakom knuten?
Will har bett ursäkt. Ja ber ursäkt för min kommentar.
Will Smith fick en Oscar – äntligen – för sin roll i filmen ”King Richard”. Han spelar fadern till Venus och Serena Williams, de blivande tennislegenderna. Har du inte sett någon av hans filmer? Rekommenderar Seven Pounds, lite djupare än hans komedier.
Så till mitt slagsmål. I den hyreslängan vi bodde i när ja var 10 år fanns några små barn. Jag var den äldsta av flickorna så jag fick vakta både min syster och de yngre barnen ute på gården. Sedan fanns två större pojkar, någonstans på högstadiet och deras lillebror 11 år.
Pojkarnas far var en smed och modern var bagare. De var storvuxna människor. Jag tror att pojkarna var lite rädda för sin far. De två äldsta skulle bli smeder. Den yngre drömde om att få gå i realskolan. Han och jag brukade sitta i något gömsle, läsa böcker och försöka skriva dikter.
När han kom undan sina bröder förstås.
De två större pojkarna var alltid elaka. Den yngre tvingades att hänga med. De sparkade sönder våra sandslott. De vred huvuden av dockorna. Välte dockvagnarna. Kastade våra hopprep till gatan bakom staket. De hotade oss med hemska saker. På skolvägen kunde de rycka av någons skolväska och kasta det iväg.
Maktbalansen var alltid till deras fördel. Jag hade svårt att försvara de mindre barnen.
Vi var rädda för dem. Eftersom alla var trångbodda var vi barn hänvisade till att vara ute så mycket som möjligt. Det hjälpte inte att klaga till föräldrarna för de alla sa samma ramsa: ni ska vara sams på gården. Pojkarna bugade till våra föräldrar om de passerade dem ute. Ögontjänare!
Jag fick nog. Det fanns en låg stenmur vid stigen till bakgården. När jag såg killgänget att komma ställde jag mig på muren. Nu var vi mer i jämnhöjd. De kastade redan glåpord och gapade något om dumma mig. Jag tog i allt jag kunde och mottade ett slag i ansiktet på den första killen. Han började blöda näsblod, blev alldeles förskräckt och ropade på mamma. Mamma? Han? Alla sprang iväg.
På kvällen ringde det på dörren. Smeden kom in med sin son med blått öga. Han började skälla på mig och krävde att min far skulle ge mig ordentlig risbastu. Jag försökte göra mig så liten som möjligt bredvid min stora far.
Jag var oskyldig, ljög jag och tittade på far med darrande läppar. Jag var den som alltid hade största rollen i skolpjäsen varje jul och vår. Nu spelade jag snäll flicka.
Din son ljuger, sa far. Min lilla flicka kan knappt nå upp. Din son har varit i slagsmål med större killar.
Smeden tittade på mig uppifrån ner. Sedan gick de. Hemma fick pojken stryk för han hade ljugit.
Jag hade dåligt samvete. Jag var fostrad i ett kristet hem. Även om min tro snart skulle krackelera och bytas mot mer vetenskapligt tänkande var jag än rädd för Guds straff. Men inget hände. Bara att de tre pojkarna slutade plåga oss flickor. Deras elakhet var brutet. De kunde till och med gräva stora sandslott med småbarnen. Den yngste och jag förblev vänner, två avvikande barn som skrev dikter och drömde om resor i världen.
Ingen av oss pratade någonsin om det hända. Det var som bortspolad med vatten.
Nästa sommar var min barndom slut. Jag hade sommararbete som barnflicka i en familj med två små barn. Efteråt har jag tänkt: vem kunde lämna två små barn till en 11 år gammal okänd flicka hela dagarna. Den äldsta var 3 år och babyn bara 6 månader. De överlevde, så även jag.
De stora pojkarna fick praktik i en smedja, den yngsta i bageriet hos modern. Balansen på gården var nu helt annan. Vi äldsta hade stigit in i vuxenvärlden med arbete.
Våld löser få problem. Men nog kan vi koka över vid upprepad press.
Eller med kall beräkning.
PS. Om du skämtar om någon var först säker på att den personen kommer att skratta glatt. Om inte, håll mun.
Mina besök i Ryssland har begränsat sig till flygplatsen i Moskva, de var mellanlandningar på väg till och från Vietnam. Så, här kommer en historia som inte har någon större mening egentligen. Kanske bara språksvårigheter?
En av resorna blev lite minnesvärd. Vi fastnade i tullen som vi fick gå genom in och ut fast det var bara en väntetid mellan planet tankades. Någonting i min väska larmade. Snabbt som attan kom beväpnade män, ryckte åt sig väskan och trängde oss i ett hörn med vapen riktade mot oss.
Bomb?
Vi hade en burk surströmming med oss som present till Norrlandsgänget. Svenskar utomlands är svenskar och håller sig till traditioner som surströmming. Arlanda hade rått oss att ha burken i handbagaget. Nu var det en bomb eller något hotfullt. Jag försökte förklara att det var mat, fisk, men ingen ville eller kunde prata engelska eller svenska eller finska.
De konfiskerade surströmmingsburken och fraktade iväg den i en metall låda. Om ett tag följe de oss tillbaka till planet utan ett ord.
Jag hade velat se om de sprängde burken. På håll förstås.
Norrlandsgänget fick nöja sig med sill, inköpt från platsens svenska butik. De var ledsna.
På den tiden, på -70 talet, gick flyget till Vietnam genom Östberlin, Moskva, Samarkand, Karachi, Dhaka och sedan Hanoi. Senare byggde ryssarna en ny flygplats som kunde ta större plan och med dessa krigsmateriel förstås.
Nog har flyget utvecklats. Flög en enkel resa från Arlanda till Los Angeles, till nästan andra sidan jorden utan flygbyten.
En marsmorgon fotograferade jag två almar i morgonljuset. Se hur de två håller varandra i handen. Det är så vi borde göra. Hålla varandra i handen och finnas till för varandra. Träden är nu nedhuggna. Kanske var det almsjuka, kanske föll de ner bara av åldern.
Det är vår, tillfälligt i alla fall. De som spår väder lovar kyla och snö igen. Men idag lyser solen. Klockan är snart elva, frukost avklarat och det är än morgon för mig, en morgonhatare som jag är. Det finns inga goda nyheter att vänta, Putins krig pågår och raserar ett helt land. Inte bara människor dör och skadas utan allt de har byggt, tillverkat, sparat, skaffat för sin familj och sitt liv är borta när bomberna faller.
Utplånade liv. Städer som inte längre finns. Vårsådden i världens kornbod lär inte räcka långt, om det ens kommer till stånd. Efterverkningarna blir större än vi nu anar. De mänskliga och de materiella. Vad sedan? Det är många stora frågor utan svar idag. Visst, det pågår flera mångåriga krig i Världen när folk inom sitt eget land inte kan hålla sams utan raserar allt med regelbundenhet. Jemen, Etiopien, än Syrien och Libyen. Fler… Men kriget i Ukraina är inget inbördeskrig utan startade med att Ryssland överföll landet.
Den här våren tappade sin glans innanden ens hann börja.
Ingenting känns säkert i Världen. Vi människor har inte kommit någonvart i den kulturella och moraliska utvecklingen under min livstid. Krig och svält är ständigt närvarande. En ny järnridå, det vi trodde var utplånat. Människan sysslar med trivialiteter. Politikerna lever i takt med valperioder. Framtiden idag är mer osäker än på länge. När jag nyss pratade med mina grannar undrade de om jag visste vart närmaste skyddsrum fanns. Jag ser att folk hamstrar mat i affären. Tre av allt. Det finns en obehaglig oro över tillvaron.
Naturen nära mig är också förändrad. Bäcken är uttorkad. Vårfloden uteblir. Nej, det har inget med klimatet att göra utan ett stort nytt sanduttag har bildat en damm utan utlopp. Förändringar i naturen sker sakta. Något dör, annat tar vid. Träden täcks av mossa, anfalls av myror, förenas med marken. Det sker förändringar även med oss, i vårt vardagsliv. Hastigt märks de politiska besluten i våra bostadsort, skolor, inkomster… Men förändringar har skett sakta i åratals. Det uppstår en tidpunkt då alla våra protester och önskemål blir värdelösa. Det går inte längre att backa tiden. Vi får ha det som det är.
Det är än isigt i skogen. Snö väntas. På våren blir den nya snön slutet för den gamla, sa min far. Hoppas så. Vad vore slutet för den situationen vi lever i finns inga svar till.
Liberalerna vill att elever som flytt från Ukraina ska få läsa enligt den ukrainska läroplanen i såväl grundskola som gymnasium. Eleverna ska undervisas av ukrainska lärare, även på distans med lärare som befinner sig i andra länder eller andra delar av Sverige. ”Ukrainaskolan” ska vara placerad i svenska skolor så att eleverna får möjlighet att träffa andra elever.
Det kommer ibland smarta förslag från Liberalerna men få bryr sig om de. Liberalerna sålde sig till S – Regering och då var deras tid slut. Även om de nu vill tillbaka till högervärmen är det få som bryr sig. Det kan finnas flera skäl till att Liberalerna är döda. Oklar politik. ”Fel” partiledare. Fel i tiden helt enkelt. De åren då liberalerna var ett parti för lärare och akademiker är förbi.
Liberalerna vill även erbjuda ukrainska flyktingar vaccination, hälsokontroller och traumabehandling. Vem ska kunna göra det när den svenska sjukvården är redan överbelastad och underdimensionerad. Pengar för vaccin är redan beviljad.
Ukrainska flyktingar skall gå på SFI och det ska kombineras med arbete.
Snäll tanke men det var inte så reglerna är idag.
Ukrainska flyktingar ska inte ha uppehållstillstånd på det vanliga sättet utan tidsfristen är ett år med ev. förlängning till tre år för närvarande enligt EU. Alla som har biometrisk pass kan stanna som turister i tre månader men de skall försörja sig själva.
Kommer du från Ukraina får du ett uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektiv:
boendeplats genom Migrationsverket (du får inte välja ort) att arbeta i Sverige om du är över 16 år skolgång för barn att söka grundläggande vård visst ekonomiskt stöd. (matpengar)
Orättvist? Ja, du får inte garantier för uppehåll livet ut utan att du behöver lyfta ett finger. De garantier är för andra inflyttade.
Att ge barnen ukrainsk skola nu ger dem en möjlighet att komma tillbaka till bekant liv. Tänk efter att även bokstäverna är helt annorlunda. Skolförslaget är helt rätt. Det finns ingen anledning att försöka försvenska de ukrainska barnen varav de flesta åker hem igen så fort kriget är slut. Straffa inte dessa barn så de förlorar år av sin skolgång. De barn som är redan placerade här och kommer att stanna är en annan fråga. Men kanske även de vill avsluta sin ukrainska skola.
Det måste väl finnas några lärare bland de som flyr. Eller mammor med lämplig utbildning, kanske ungdomar med gymnasieutbildning som kan undervisa de minsta.
En bra idé (min) är att sätta upp skolbaracker på orter där flyktingarna är flest. När kriget är slut plockar man med sig barackerna och innehållet och får upp en skola snabbt. Ryssarna tycks ju ha bombat skolor med vilja.
Om morgondagen vet vi föga. Vad händer sedan vet vi inte.
Situationen i Världen är oerhört osäker. Bevara det som går att bevara. Förändra bara det som behöver förändras. Bygg inte invandringsluftslott igen.
Ygeman säger att inflödet av flyktingar är som Systembolags kö i jul, påsk och midsommar på samma dag.
Han jämför flyende ukrainska barn, kvinnor och gamla med en kö till Systembolaget, där de som inte kan planera sina inköp bättre tvingas att stå i.
Han tycker också att Polen, Moldavien, Ungern och Slovakien ska ta fler flyktingar. Nu gnäller han om närhetsprincipen. Aldrig då Mellanöstern är aktuell. Som bekant prioriterar Sverige unga män från dysfunktionella muslimska länder. Ygeman ropar inte på Saudiarabien. Aldrig på Kina heller.
Ygeman är så dum, rent av obehaglig. I dags dato har Polen tagit mot 1 808 436 räknade flyktingar, Rumänien 453 432, Moldavien337 215 Slovakien 213 000 och Ungern 263 888.
2,969,600 totalt registrerade av UNHCR idag, förmodligen är flyktingarna tusentals fler. Jag angav morgonens siffror så de är redan gamla. De som flyr inom landet är inte medräknade.
Och så får vi skäll av klimatgänget. Kriget i Ukraina är bara småpotatis i jämförelse med kommande klimatflyktingar. Det är klimatet vi ska satsa på.
Världen gör för lite för att anpassa sig till klimatförändringarna, varnar FN:s klimatpanel IPCC i en ny rapport.
– Den här rapporten är en allvarlig varning för vad vår passivitet leder till. Den visar att klimatförändringar är ett allvarligt och växande hot mot vårt välbefinnande och en välmående planet, säger Hoesung Lee, ordförande för IPCC.
FN:s generalsekreterare António Guterres säger enligt AFP att världsledarna har uppvisat ”kriminell” brist på ledarskap. Och klimatentusiasten Kerry med sina 12 bilar, 6 hus, 1 jet och 2 yachter tycker att du ska leva mycket enklare, för klimatet.
Covid har försvunnit från skrämselagendan. Klimat orkar vi inte oroa oss för när bomber faller nära oss och Putin hotar medatomvapen.
Putin klimatkompenserar för sina stridsvagnar? Och så klart städar han upp efter sig med hjälp av sina anhängare? Inte? Han förbjuder Biden att åka till Ryssland men eftersom Biden inte kan skilja Ukraina och Iran hittar han säkert inte till Ryssland heller. Putin tjafsar också om Alaska som såldes till USA. (PS nedan) Allt som har hört till Ryssland ska åter bara de envisa ukrainare har blivit neutraliserade.
Två mindre kloka män, Putin och Biden, försöker styra världen. Nog är det kriminell brist på ledarskap. Vi kan räkna in många fler…
Kan vi sluta tjafsa om klimatet och rikta blicken mot jorden, närmare människor? Som till den ukrainska staden Volnovakha, belägen i sydöstra Ukraina, som ”existerar inte längre”. Det säger ukrainske Pavlo Kyrylenko, regional myndighetschef i Donetsk. De döda ligger på gatorna. Inget vatten, mat eller el finns. Ca 90% av byggnaderna har raserats. Själva staden hade ca 22 000 människor.
Som om Alvesta, Håbo eller Tierp hade helt utplånats.
Lämpligen slopar vi fredagsvinet och står inte i Systembolags kön utan sätter pengarna till någon hjälporganisation.
Även Maggan delar ut allmosor. Tusen spänn för dig som har en bil! Slant till dig som hade förbrukat mycket el! Och mer bostadsbidrag! Eftersom Staten har tagit ut för hög skatt får du en smula tillbaka. Inte alla förstås. Maggans siffror rusar uppåt. Medelklassens röster är de viktigaste just nu. Lockas de av en tusenlapp? Kanske borde vi skippa valet? . Visst röstar folk med plånboken, inte enligt någon ideologi.
Putins ideologi tycks vara enkel. Arvet från Stalin leve envist kvar.
PS 1. 15/11 -21 ville Sverige inte se någon ny insatsstyrka i EU, som utrikeschefen Josep Borrell föreslog.
Inte rätt väg att gå, tyckte utrikesminister Ann Linde.
I drygt ett år har EU:s utrikeschef Josep Borrell arbetat med en ”strategisk kompass” för att stärka EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Inte heller Josep Borrells uttalanden om att ”Europa är i fara” föll i god jord hos Linde.
Jag tycker det är överdrivet att säga att Europa är i fara. Däremot måste vi självklart ha en motståndskraft och det gäller inte minst mot civila hot som till exempel pandemier och klimatförstöring,sa utrikesministern.
PS 2.Putin’s ’spin doctor,’ Duma member Oleg Matveychev, appeared on Russian state news on Sunday, outlining a series of demands for both Washington and Kyiv ’after Ukraine’s demilitarization is completed.’
’We should be thinking about reparations from the damage that was caused by the sanctions and the war itself, because that too costs money and we should get it back,’ Matveychev said on Sunday Evening With Vladimir Solovyov.
He continued, ’The return of all Russian properties, those of the Russian empire, the Soviet Union and current Russia, which has been seized in the United States, and so on.’
Solovyov asked if the lawmaker specifically meant Alaska and the former Russian settlement of Fort Ross, California.
’That was my next point. As well as the Antarctic,’ Matveychev said. ’We discovered it, so it belongs to us.’
The first Russian colony on Alaska was founded in 1784, named Three Saints Bay. There began the Russian-American Company, a trading monopoly chartered by Czar Paul I in 1799 which drove the Empire’s expansion in North America.
Alaska was sold to the US in 1867 during Andrew Johnson’s presidency for $7.2 million — which would be approximately $144.4 million in 2021. (Klippt från Daily Mail idag)
Badawi är nu släppt från fängelset meddelar hans fru. Han är inte tillåten att lämna landet utan har 10 års reseförbud. Hans familj bor i Kanada.
2015 juni skrev jag:
Domen mot Raif Badawi är nu fastställt i Saudiarabiens högsta rättsinstans med 10 års fängelse och han kommer att piskas offentligt med 950 piskrapp som återstår av straffet 1000 slag, 50 slag i taget. Samtidigt är Saudiarabien ute efter att leda FNs människorättsråd. Det är som man säger i Finland att sätta bocken vakta kållandet (pukki kaalimaassa).
Raif Badawi greps i juni 2012 och åtalades för att ha brutit mot Saudiarabiens lag om informationsteknologi. Brottet var att han hade startat en webbsida, ”Saudi ArabianLiberals”, avsedd för diskussion om politik och samhällsfrågor. Han åtalades även för att ha förolämpat islam. I maj 2014 dömdes Raif Badawi till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. 50 piskrapp har verkställs. Den dömande makten i Saudiarabien skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia. Det finns ingenting som är liberalt i Saudiarabiens rättsskipning. Domen är fastställt trots massiva protester från omvärlden för yttrandefrihet och mot denna barbariska straffmetod. Badawi har erhållit Press Freedom Prize 2015 och varit föreslagen Nobels Fredspris. Hans fru och barn har fått lämna landet och bor nu mera i Kanada.
Har också du skickat en protest till Saudiarabien?
Det räckte inte att döma Raif Badawi utan hans advokat Waleed Abu al-Khair, en välkänd människorättsadvokat har också dömts med oklara grunder. Han ledde den oberoende organisationen ”Monitor of Human Rights in Saudi Arabia”. Den 6 juli 2014 dömdes Waleed Abu al-Khair till 15 års fängelse, 15 års reseförbud och böter på ca 53 000 USD enligt en ny antiterrorlag. Han ansågs ”störa allmän ordning”, “destabilisera säkerheten i samhället” och “skada statens rykte” vilket öppnar för åtal om terrorism. Han har fått Olof Palmepriset men inte kunnat hämta det och varit föreslagen till Nobels Fredspris. Att försvara någon som anses ha brutit mor sharia innebär slutet för ens liv och yrkeskarriär.
Har du också skickat en protest till Saudiarabien?
Amnesty betraktar både Raif Badawi och Waleed Abu al-Khair som samvetsfångar, som straffats enbart för att de använt sin yttrandefrihet. Det fanns ett visst hopp att den nya kungen Salman bin Abdul Aziz skulle se mildare på brotten och domarna men icke, det kan vara tvärtemot. Dessa två är vår tids hjältar av annan klass än någon vinnande poplåt. Det finns fler men Raif Badawi är symbolen för bristen på yttrandefrihet inom islam, som Charlie Hebdo eller vår egen Vilks som inte alltid är så uppskattad med sina hundar. Det har ingen betydelse hur man formar sin protest mot dem som vill täppa till munnen på en, bara det är inom anständighetens gräns som dock är svårt att definiera. Därför har den civiliserade världen världsliga lagar, inte religiösa, även om civilisation är väldigt svårt att avgränsa idag.
Medan de svenska tidningarna publicerar gnäll och egoistisk klagan från bortskämda människor, gärna lättklädda unga kvinnor (när passerar vi detta?) och missnöjda invandrare finns det människor vilka har betytt något för världen, för yttrandefrihet och offrat sin frihet och sitt liv för det.
Förskräcker inte spåren? Borde vi inte hålla islam till korta i stället att stödja det? Inte stödja och ge medel till ett förtryckande system som slår folk ihjäl om de tycker annorlunda?
Det finns än människor i Europa med starka minnen från andra Världskriget. De flesta är dok döda, kanske finns de bara som en bild i ett familjealbum. Människor som led, förlorade sina kära, var med på fronten och kom hem som vrak, satt på ett koncentrationsläger, kvinnor födde barn efter våldtäkter, samhällen blev till stenhögar. Förluster, mänskliga och materiella.. Vi köade för mat. Delade vårt enda bröd med flyktingar. Satt i skyddsrum i mörkret. Vi bad än till Gud. Vi förlorade våra drömmar och tron på mänskligheten. Vi kände oss väldigt små och utan makt över våra liv.
Dessa var min barndoms människor i Finland. Vi som hoppades: aldrig mer krig fast de flesta av oss insåg snabbt det orealistiska i sådan önskan.
Det var en livstid sedan. Idag kan vi inte ens hålla fred i Sverige på våra egna gator.
Nu är vi där igen. Europa till randen av ett storkrig. En ny psykopat anfaller men med samma argument som i början av andra Världskriget. Eller vilket krig som helst för de lugna stunderna har inte varit många i Världen.
Soldaterna säger som alltid de är bara ’following orders’. Alla sidor har sin rättvisa tanke.
Många verklighetsfrämmande politiker blev förvånade över det ryska anfallet. Som vanligt, vi såg det inte komma. Trots våldsam upprustning runt Ukraina och nära EU var det bara lite övning för dem. Trots att det inte var första gången. Låt Putin ta Krim så spar han vi andra. Ryssar som ryssar…
Ringer det en klocka?
Visst, det har skett samtal mellan Putin och någon annan. Synligt föraktad satt Macron, stukad fredsduva, oändligt långt från Putin. Storbordsdiplomati. Fred ! Macron tappade huvudet, en nutida Chamberlain. Ingen kan prata Putin till rätta. Och – vem skulle lita på fagert tal av en terrorist med en jättearmé och atomvapen?
Putin kan knappt vara i närheten av sina egna. Som en upphöjd tyrann sitter han långt från de sina och mejar ner de med ord och sin kontrollapparat för hämnd. Du vet aldrig vem i din närhet är din angivare.
Som min far sa: lita aldrig på en ryss för du vet inte vem den i verkligheten är. Han hade förstås rätt i att vara negativ, hjälten med sina krigsmedaljer, men skadadi kropp och själ.
Bilder vi ser från Ukraina är förfärliga. Allt raseras. Ens liv ligger i spillror. Lik på gatorna. Bostäder, skolor, sjukhus, broar är skräphögar. Flyktingströmmen är snart två miljoner. De döda är osäkert. Men vi vet värdet av en död rysk soldat. Det är 11.000 rubel, ca 810 kronor och 70 öre med gårdagens växelkurs. Om liket kommer hem i en kista.
Världen har gjort en del. Vi har stängt ut Ryssland från normalt umgänge mellan fredliga länder, från finanser, resor och affärer så väl det har gått. Ryssland är en pariastat. Tacka Putin för det om du är ryss och köar snart i brödkön. De rika klarar sig alltid. Inte harPutin sin familj i farozonen utan utomlands.
Putin har stora drömmar. Han har aldrig accepterat Sovjetunionens fall. Han är fel i tiden. Imperier har fallit. Storbritannien. Sovjetunionen. Kolonialstater. Sverige också, fast ett bra tag sedan. Länder med eget språk och kulturell grund vill styra sig själv, oavsett hur opraktiskt det vore. I stället vill stater höra ihop i olika former, som i Nato, EU, FN… i något vi kallar demokratiskt. Finns oändligt med organisationer med avsikt i att hålla oss eniga om någonting.
Är vi eniga mot Putin eller är vi eniga i vikten av fred eller att världshandeln får fortsätta?
2018 sa Putin i någon dokumentär”…if someone decides to annihilate Russia, we have the legal right to respond. Yes, it will be a catastrophe for humanity and for the world. But I’m a citizen of Russia and its head of state. Why do we need a world without Russia in it?”
Hans hot innebär alltid kärnvapen. Till sist kan han inte låta bli att leka Gud?
Putin äger Ryssland. Det finns ingen värld för honom utan hans privata land. Och den är för liten. Inga andra länder med en enda ryss i skall tillhöra annan Stat än hans. Putin har en lista på de som väntar på sin tur.
Rysslands ”ovänliga länder” lista inkluderar Sverige, Finland och samtliga EU-länder , USA, Ukraina, Japan, Norge och Storbritannien. Kanske fler.
Jag tvivlar på att Putin insåg hur arga vi skulle bli. Hur väst/EU samlades snabbt mot honom och hans krig, för Ukraina.. Det hände inte vid Krim. Jag tror han var förvånad. Hur kunde andra små skitländer som Finland, Sverige och hela EU länder putta ut honom från värmen? Han, befriaren mot nazismen med en bomb i fickan.
Ryssland har putsat på sin militära förmåga under åren. Vi i Väst har putsat på rätta hudfärger, feminism, kränkthet, valfria pronomen, rätt bemötande i bibliotek på grund av sexuell identitet, påhittade kön och identiteter ur djupet av vårt sjuka missnöje, ömmat för ljugande män från dysfunktionella länder, trampat på våra egna män som värdelösa vita, begråtit synder från före vår tid vi inte längre kan rätta till. Och så har vi hatat Trump. den mest hatade före nu.
Och nu sitter vi med ont i magen och vill ha tillgång till någon annans styrka. Snabbspår till – vad det nu var.
Solrosen är Ukrainas nationalblomma.
PS. De ukrainska flyktingarna ska placeras i tält eller lagerlokaler enligt Regeringen. Var är alla de vänliga kvinnorna som glatt öppnade sina hem för de afghanska gossarna? Skillnad på folk? I min kommun lyxrenoverades äldreboende för pojkarna, ett eget rum var, de gamla fick hitta annat.
Dessa flyktingar är kvinnor, barn och gamla inte några lyckosökare.
De senaste tre månaderna har jag fått ryska kommentarer på min blogg. Varje dag. På grund av de har jag kopplat på en kommentarsgranskning och måste lägga ut era kommentarer manuellt. Därför dröjer det ibland och jag kan missa något. Nej, jag lägger inte ut de ryska kommentarerna oavsett vad de är.
Jag översatte inte de i början men sedan tyckte jag mig se en bekant adress, avstår namnge, men det har förstås med sjukvård att göra. Jag har utbildat ryssar från den ryska Regeringen, Universiteten och sjukvården i behandling av gravida HIV positiva kvinnor och missbrukare. Men det var ju evigheter sedan. Jag är inte ryssvän i en politisk mening men min insats var utbildning och då under Jeltsins tid var läget lite annat. Idag skulle jag vägra. Som man bäddar…
.På 90 talet besökte en rysk regeringsdelegation Sverige och de ville höra även om vårt unika arbete i det stora sjukhuset och lära sig minska drog – och HIV skador hos gravida kvinnor och nyfödda barn. De var många andra som besökte vår mottagning och från flera länder.
Ryssland låg år efter oss. De gjorde fel och fick smittor. Men efteråt fick dessa riskmammor en aning bättre och säkrade vård.
Nu Googlade jag. Och översatte. Jag kan inte ryska.
Googles lite haltande översättning gav information om det ryska covidvaccinet och hur effektivt det var. Lite dagsläge om forskning. Info var som från en expert till en annan. Jag var förbryllad. Ryska mail brukar ju vara ryska flickor som vill sälja sig. Viss institution hade min E-post länge sedan, men inte bloggen. Vi hade fortsatt kontakten och jag delgav information till dem ett tag. Men det var före millennieskiftet.
Så detta var slumpen och rysk propaganda.
Alldeles sista dagarna före Rysslands anfall mot Ukraina fick jag genom kommentar ett erbjudande om att köpa en ny bil extra billigt. Ett erbjudande som gällde bara om jag kontaktade en viss bilfirma och person i Moskva. Ungefär som från en vän till en vän. Kära kamrat… Någon missade ett bra erbjudande av en ny bil som de kunde åka mot friheten i väst? Eller fiskade någon lite västvaluta för den kommande ekonomiska katastrofen som kommer att drabba den vanlige ryssen? .
Men idag var mailet något symptomatiskt. Ballonger! Försäljning av heliumballonger i vårt företag i Moskva sker dygnet runt. Hemleverans. Beställ nu! Kändes nog som en felsatsning. Inget att fira idag. Europa upplever en katastrof och ångest över vad näst.
Jag är trött på ryskt spam. Vi är miljoner människor som är trötta på ryssarnas storhetsvansinne genom Putin. Som ett SMS jag fick sa: Den där Put-In behöver bli Put-out.
Någon? Tyvärr är det fler i kön med samma iver att visa makt. Vissa av dem får mig att känna ångest bara genom TV rutan.
Det nya året, år 80 för mig, började inte bra. Som vanligt var jag ute på en promenad. Det var halt men jag hade mina skor med grova sulor vilka gått över snö och is på fjällen. I en backe kom en bil som inte höll sig på sin sida. Jag knuffades in i diket, halkade, slog huvudet och från liggande ställning såg jag bilen köra vidare, gasa på och ha hela vägen som körbana.
OK, tänkte jag i diket. Om jag varit kvar på vägen hade jag blivit överkörd.
Bilföraren måste ha sett mig att ramla? Det kanske var tur att bilen inte stannade? Nej, det var ingen skrotbil utan en fin variant. Jag kravlade upp och gick den sista halvkilometern hem.
Så mitt nya år började med en bula i skallen. Sökte på Internet efter slag i huvudet och diagnostiserade mig själv. Nej, inga symptom på något värre så Akuten var onödigt. Rådet var att dator och TV skulle ransoneras vid skallskada. Jag höll mig från i två dagar.
Att slå sig i huvudet är inte riskfritt. Läste att skallskador kan bidra till demens. Ja, det är inte roligt alls. Födelsedagsfirandet fick också flyttas.
Jag har använt tiden att läsa om de tre leder jag funderar på. Har också ”gått” två av dem på Google maps. Det ser förstås platt ut men jag inbillar mig att få en viss uppfattning och koll över läget. Jag gjorde så med PCT och eftersom jag har ett hyfsat bildminne var det faktiskt till hjälp. Men, ska jag verkligen ge mig iväg och vandra? Jag som nyss har hamnat i diket?
Kommer någon iväg i sommar blev en bra fråga denna morgon.
Ryssarna har kanske löst alla resefrågorna för oss? När jag la mig igår var det än någon sorts fred i Europa. När jag kravlade upp motvilligt klockan tio var freden förlorad. Just när vi nästan slapp restriktioner på grund av covid måste världens krigsgalna miljöförstörande härskare ta till vapen. Putin, den nye nazisten, anfaller Ukraina. Har han blivit komplett galen? Fanns det ingen nära honom som kunde ha löst frågan eller är alla bara bugande jasägare? Putin måste ha otrolig hållhake på många?
Putin har en fantasi om Storryssland där han är tsar.
Jag har stått vid en landsgräns i några tillfällen . Mellan Laos och Thailand, vid Gyllene triangeln, i Treriksröset, USA och Mexiko, Sverige och Norge, vid Öst- och Västtyskland… Korsat gränser under vandringar. Det är speciellt. Känslan har lite magi. Två länder bara vid ett armlängds avstånd från varandra. Två olika existens. Så lika och så olika.
En Stat utan en gräns är ingen Stat. Men gränser är bara för att brytas. När någon med makt och galenskap så beslutar.
Låt för Guds skull Biden hålla sina fingrar i styr nu och upprepa mantrat Afghanistan, Afghanistan… Det räcker med NATO länderna i Europa. Såg inte Stoltenberg trött och gammal ut i TV idag? (Känner en viss oro om Taiwan också, det vore liksom läge när Världen är mot Ryssland.)
En del har inga problem i krig. Ingen tror väl att ukrainska oligarkerna stannar kvar. De rika har flytt Ukraina och säkert även Ryssland. De solar sig på någon strand i Väst. Ukraina är inte ett jämlikt paradis. Det är alltid ”vanligt folk” som betalar ledarnas galenskap, oavsett vad.
Min far 1939 på väg till andra världskriget. Han är då nygift och 25 år. Kom hem – 44 skadad för livet.
Jag har suddiga minnen från andra världskriget och den svåra tiden efteråt. Matbrist. Sorg. En krigssituationär mitt första barndomsminne. Krig glömmer man aldrig. Det finns i minnesbanken och pyser upp med den där obehagliga känslan att världen är aldrig trygg, oavsett hur ordentligt och laglydigt du lever. Det har redan varit känsla av krig när det skjuts och brinner i närområdet här hemma i Sverige.
Jag tror att krig är är ett skavsår som alltid känns oavsett hur mycket plåster som sitter över.
Det blev en semla med ett ljus. Själva firandet sker senare, om det nu finns något att fira. Att åldras ger få fördelar. Men, vem skulle inte passa på att dricka champagne oavsett orsak?
PS 2. Många med A. Linde är förvånade över den massiva attacken. Vad trodde de? Att Putin leker?
Bilder: Treriksröset, Checkpoint Charlie mellan fd. Ost- och Västtyskland
Jag såg en rubrik på Fox News: ”In the New Year, set aside just 5 minutes a day to have your best year ever.”
Fem minuter. Ibland kan fem minuter ändra ditt liv totalt. Nu tänkte jag inte på artikeln i Fox News – återkommer till det – eller olyckor utan de minuter någon gör ett beslut som visar sig vara en vändpunkt på gott eller ont i livet.
Jag tog en promenad och gick förbi ett hus. En man skottade snö på parkeringen och en kvinna putsade trapporna till huset. Jag sa något om snön. Båda två kom fram, vi började prata och jag fick deras livs vändpunkter.
Paret hade känt varandra i sin lilla hemstad. Så där som man känner folk på en liten ort, ungefär vem är vem, inte närmare. Mannen fick en ny placering och skulle flytta. Hon fick samtidigt ett oemotståndligt erbjudande utomlands men vågade sig inte på det. Hon valde ett annat arbetserbjudande i en ny stad.
Vem var den första personen hon mötte i den nya staden? Mannen från hemstaden. Hon visste knappt hans namn. Hon lät honom visa vägen till den nya bostaden.
De minuterna förändrade våra liv, sa mannen. Nu har vi till och med barnbarn.
Det fick mig att tänka på några avgörande minuter i mitt eget liv. De bra och de som blev smärre elände. Hur hade mitt liv varit om jag valt annorlunda vid vissa avgörande stunder? Hade jag inte bestämt mig att gå på en viss föreläsning i sista minuten hade jag troligen inte träffat den mannen jag gifte mig med. Han som också fick en impuls att gå dit när han passerade reklamen utanför. Vi var på så olika planhalvor i livet. Ja, vi är skilda sedan länge. Men tanken att jag inte skulle ha de två barn ja fick med honom är skrämmande.
Jag tror inte på ödet men ibland känns livets vägar väldigt förutbestämda. Slump och synkronicitet.
Jag läste på FOX News. om att använda fem minuter om dagen att förbättra sitt liv med.
But if there was only one thing you could do this year, what would it be? What if one daily practice could end up helping you with all your goals. And what if it could be done in just five minutes each day?
That daily practice is a devotional time. This is a quiet time when you read a devotion and pray.
When you read the Bible, you begin to think differently. And then you start acting differently. The Bible’s guidance helps you to live healthier, be more loving, have greater peace and believe in your future.
Och så klart hade författaren av artikeln en bok med just några minuters Bibelavsnitt att sälja!
Det var förstås inget för mig av två anledningar. Jag lämnade Gud och religion när jag flyttade hemifrån. Jag är inte så ohövlig att jag demonstrerar utan sjunger och korsar fingrarna på begravningar men jag har ingen tro. Jag har någon sorts moral. Det andra är åldern. Jag tvivlar på att något kan förändras, inte stort i alla fall. Bara negativt genom någon elak sjukdom eller olycka.
Men idén är inte dum. Om var och en använde fem minuter av dagen till att resonera med sig själv om sitt liv, förhoppningar, felsteg och vad man gjorde bra, hur man handskas med dem som är givna till oss att ta hand om, vårt del i Samhället… kunde Världen se så mycket bättre ut. Bibelcitat eller inte, det är tänkandet som räknas.
Ägnar du någon tid att tänka till om dagen? Över veckan som gick? Månaden kanske? Året? Eller susar du bara framåt?
Vi kan inte leva om våra liv. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Ibland är både livet och förståelsen i samklang. Ibland borde vi anstränga oss mer och tänka till innan vi agerar. Att ge sig själv fem minuters tanketid över dagen kan vara en bra idé. Men ställ inte klockan lät tanken ta den tiden som behövs.
Bilderna: Tarfala där det skedde ett avgörande möte i mitt liv.
Jag vill illustrera Alla Hjärtans dag med två bilder. En av sann kärlek. Svanar är trogna och håller ihop livet ut. Dör den ena kommer den andra tillbaka till häckningsplatsen och klagar över sin sorg.
Den andra föreställer hopp om den stora kärleken. Undrar hur många av dem som satt sitt lås fast i bron i Paris är än tillsammans och älskar varandra? Hälften?
Svanarna har dött tror jag, deras ålder säger det. Dammen är raserad. Ibland blir tyngden av lås för stor på broar så låsen klipps bort. Så går det även med kärleken. Par separerar. Ibland för lätt och ibland med tung sorg.
Jag har gjort en offentlig protest två gånger i livet. Den ena gällde Metallarbetarförbundet och Socialdemokraterna. Jag har säkert protesterat och gnällt flera gånger men dessa två blev liksom mer värda.
Den första handlade om Metallarbetarförbundet och sossarna i början -60 talet.. Metallare var då 300 000 starka medlemmar med Åke Nilsson som ordförande. Alla metallare förväntades vara sossar. De var ju arbetare. Jag anställdes som svarvare, första kvinnan på platsen. Nej, jag har inte utbildning till svarvare. Någon visade mig maskinen, tittade på ett tag och sen var jag i gång. Lönen var bra. Jag har aldrig tjänat så bra som då. Jag hade gärna fortsatt länge men blev sjuk av metalldammet allergisk som jag var.
Så, jag återgick till restaurang efter ett halvt år och sämre lön. Jag läste in studenten samtidigt. Och sedan i Universitet.
På min första dag som svarvare kom fackrepresentanten och gav mig ett papper och en medlemsbok. Man fick tre dagar på sig att skriva under medlemskapet. Om inte, var ens anställning över. Jag skrev på i sista minuten efter att ha studerat vart pengarna skulle gå. Jag var inte mot fackförening i sig men jag ville inte betala för sossarna. Jag fick inte rösta och på den tiden skulle inte invandrare vara med i partier och aktivera sig politiskt.
Det var då det. Idag kan du rösta utan medborgarskap i Kommun/Landsting om du bor här och behöver förstås inte ens kunna svenska.
Så jag begärde nedsatt avgift. Jag som utlänning skulle inte betala för ett politiskt parti. Det handlade om princip inte om några kronor.
De andra finnarna började också gruffa.
Resultatet blev någon krona lägre avgift. Vi behövde inte betala för Socialdemokraterna. Hur de löste det vet jag inte.
Jag var nog en bitch. Vissa tyckte jag skulle bli fackrepresentant. Men jag har alltid haft svårt med att följa fåren, oavsett vart de går.
Det är länge sedan. Det var sossarnas guldålder med nära 50% av de röstande. Medan 2018 låg S på samma nivå 28,3 %som i början, Andrakammarvalet 9011 med 28,5%.
Idag sparkar facket folk från förtroendeuppdrag om de inte har rätt partibeteckning. LO rustar för val och skall använda miljoner av fackets pengar till att behålla S i makten.
LO är en organisation för S, en som trakasserar sina medlemmar. LO ser inte skillnaden mellan en fackförening och ett Stödhjul. Men, visst kan S ha en egen fackförening bara de går ärligt ut med det. Här är vi alla sossar, andra är inte välkomna!
25 år senare och en herrans massa poäng från Universitet. blev jag övertalad att gå en facklig utbildning och blev fackrepresentant och förhandlare för Socialtjänsten i en kommundel. Jag förhandlare både för SACO och Kommunal för ingen av kommunalare ville göra en insats. Mina medlemmar var mina arbetsgivare. Jag förhandlade fram bättre skrivbordsstolar, mer personal, en dagcenter, behandlingshemsplatser, bostäder för hemlösa. Jag hade koll på min stadsdel, vilka behov fanns och presenterade det för politikerna. Jag larmade redan då om fattigpensionärer, oftast kvinnor. Jag föreslog koloniområde för arbetslösa invandrare. Många av de dåtida invandrare hade varit bönder i sitt hemland. Det blev en senare, efter jag hade slutat.
Lönenivån var redan beslutad i Stockholm. Kanske kunde det bli några ören till i den kommunala lönetrappan. Anställda hade få möjligheter att påverka sin lön.
Jag lyckades få utökad delegation för handläggare och ett system per dator – nymodighet – där vi själva kunde se till vår budget. Det var faktiskt vi, socionomer, som kunde Socialtjänstlagen, inte Kommunpolitiker som hade andra jobb och några timmars information om den då helt nya lagen. Ordföranden på vår stadsdel var en metallare. Jag ringde honom om något beslut var komplicerad och vi tog en kopp kaffe och resonerade om alternativen.
Han försökte värva mig till annat än facket, sossarna alltså.
Så fel kan man bedöma människor.
Nej,ingenting var min förtjänst, jag var bara den som gick med önskemålen och ibland pratade omkull de politiker som hade pengapåsen. Då, på -80 talets början med en ny Socialtjänstlag fanns önskan att ta bort fattigstämpeln och ge rättigheter hellre än allmosor. Socionomer var viktiga för Kommunen och skulle vara med även i Samhällsplanering.
Sedan flyttade jag. Fick ett drömjobb. Genast efter det krymptes delegationen för handläggarna. Kortvarig framsteg alltså. Pengarna började sina. Nya bidragstagare kom, de som hade svårt att hitta arbete i en stad där fabrikerna var nedlagda och politikerna drömde om annat. Turism kanske. En ny multikulturell värld som de kunde titta på utifrån.
Jag meddelade mitt fackliga intresse i det nya jobbet i det stora sjukhuset men det var en sluten SACO grupp som inte behövde någon.
Den person som skulle förhandla för vår avdelning besökte oss aldrig. Hon hade knappt en aning om vad vi gjorde. Vi var en väldigt udda speciell enhet. Jag gick ur facket så småningom och började förhandla själv min lön vilket gav mer än fackets förhandlingar, i stället 335 kronor 1800, vilket orsakade mina arbetskamraters utträde ur facket. En orsak till var den facklige ledarens hemliga lön och förmåner vi började tycka var för mycket.
Mina fackliga ambitioner var nu som spår i sanden. Bortblåsta med nästa våg. Men, jag minns än blommorna och tårarna när jag slutade min fackliga icke karriär.
För vems skull finns fackföreningar och vad är deras primära uppgift är nog en bra fråga. Speciellt idag. Det dyker upp nya fackliga alternativ för LO folk. Kanske är det en risk på sluttande plan att sortera medlemmar efter partifärg?
Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk författare som fick Nobels Litteraturpris 2015, en av de riktigt förtjänta pristagarna. Hon skriver lik en vanlig person som försöker berätta om sitt liv. Hon ger röst för dem som ingen politiker bryr sig om, bara utnyttjar för sin makt.. Böckerna är skrivna i stil journalistisk reportage från verklighet makthavarna ignorerar. Bitvis är hennes böcker riktigt tunga, elände, död, den vanlige människans smärta. Nästan omöjligt att stå ut med makthavarnas galenskap.
Zinkpjkar är en av fem böcker ur verkligheten. Serie Utopins röster – Historien om den röda människan
Bön för Tjernobyl är också aktuell nu när Sovjet hotar med att prova kärnvapen och Nordkorea utvecklar sina. Makthavarna spelar krigslek med varandra i ord och truppflyttningar, uppvisningar av sin militära makt. Med en maktsuktande kränkt man i en ända och en senil snurrpelle i en annan med små gläfsande europeiska hundar klämda mellan samt en riktig tung nalle lugnt avvaktande, är läget idag sämre i Europa och Världen än på länge. Det kan tippa över.
Böckerna i serien
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985)
De sista vittnena (1985)
Zinkpojkar (1989)
Bön för Tjernobyl (1997)
Tiden second hand (2013)
Om Zinkpojkar:
Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-89 har kallats »det sovjetiska Vietnam«. Myndigheterna talade om »internationalistsoldater« som byggde broar och planterade vänskapsalléer åt broderfolket i Afghanistan, medan militären i hemlighet fraktade hem förseglade zinkkistor med lemlästade kroppar. Länge visste allmänheten ingenting om krigets grymheter och det var först med Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar som tragedins verkliga omfattning avslöjades 1989. Över en miljon unga ryssar tjänstgjorde i kriget som kom att forma det ryska samhället fram till våra dagar. Här kommer de till tals – soldaterna, sjuksköterskorna och mödrarna. (baksidestext i boken)
När jag arbetade hos socialtjänsten fanns det en outtalad klädkod både för män och kvinnor. Vi var Kommunens representanter. Vi skulle klä oss vårdat. Män hade oftast vit skjorta, slips och kostym, kvinnor klänning eller kjol och blus. Kjol över knäna, inga urringningar. Inga stora smycken. Diskret make up eller inget. Jag hade dräkt, gärna med knytblus. Hemterapeuten och ungdomshandläggaren klädde sig lite mer ledigt, även i jeans. Så klart inga trasiga och tajta sådana.
En varm dag kom vår nyanställda unga kvinna klädd i shorts och T-shirt. Shortsen var nästan knälånga. Hon fick gå hem och byta. Shorts och T-shirt var inte arbetsklädsel. Dessa shorts diskuterades länge i fikarummet. Såg de inte ut som en kjol? Var det orättvist? Var chefen gammalmodig?
Det är en förgången tid. Vem skulle våga skicka hem någon på grund av kläder?
Så, Engelska skolan är i blåsväder eftersom de har klädkod och även lånar kläder för mer ”lättklädda” flickor. Det klagas. Storm i vattenglas? Är inte skolan en förberedelse för vuxenlivet med arbete? Då kan ingen klä sig hur som helst. Ja, det beror på jobbet men hur många blir popstjärnor, modeller eller skådisar som kan klä sig extremt och naket på jobbet?
Kanske borde vi se Engelska skolan som en förebild i stället att klaga? Dessutom kan de ”kränkta” eleverna bara byta skola. Kön är lång till Engelska skolan, inga problem att fylla bänkarna.
Många skolor i världen har skoluniform. Arbetsplatser kan ha uniformer eller bestämda arbetskläder. Men ibland är det svårt att veta vem är kund och vem som arbetar.
När jag passerar någon av våra skolor (det finns flera nära mig) undrar jag varför många flickor är så pass lättklädda. Det är inte sexigt, det är bara avslöjande. Är det frihet att visa sin kropp? Men lärarna kan också klä sig under varmare årstid som om de vore på solsemester. Kanske borde även de tänka till att lärare är goda förebilder, på alla sätt – eller borde vara det.
Jag tycker också synd om (läs: illa) småflickor i sjal och täckande kläder på skolgården. Men var och en får behålla sin kultur, eller hur det var med flickors självbestämmande.
Kanske kläder och nakenhet är nu mera en ickefråga oavsett ålder och position? Jag är bara en gammal gnällig kvinna som lever iminnen av gamla sämre tider?
Bild: Ifugaos i nästan traditionella kläder, Banaue, Filippinerna.Kvinnorna var barbröstade men inte inför turister..
Jag köpte en bukett rosor på torget. Först hemma såg jag att de var odlade i Afrika. Gick på hemsidan som öste vackra ord om miljövänligt och arbetstillfällen. Det kändes ändå fel. Borde mat vara viktigare att odla än blommor till oss? Men, vad kan Afrika producera för att få in västvaluta och utveckling? Hur stor del av mina 100 kronor fick odlaren efter flygresan och all hantering var avdragen? Blommorna var dock märkta med FFP.
Nu mera sätts ord som antyder klimatsmart eller ekologiskt på lite av allting. Ordet blir som avlatsbrev. Ingenting är helt utan avtryck.
Jordan Peterson har blivit utskälld för att han fattar ingenting om klimat och analyser. Han har sagt i en TV intervju sin åsikt att klimatet är för komplext för att modellera, och att modeller över klimatet på lång sikt är omöjliga att göra.
Äntligen! Någon som tycker samma som lilla jag!
Peterson verkar tro att vi gör modeller för klimatet ungefär som vi gör väderprognoser. Han låter intelligent, men har helt fel. Han har ingen jävla aning, säger klimatforskaren Sarah Perkins-Kirkpatrick.
Han har ingen jävla aning. Lyssna på det. Så ”diskuterar” alltid klimatanhängare och andra som aldrig kan ta andra åsikter. De som valt att inte covid vaccinera sig är konspirationsteoretiker och högerextrema, ungefär nazister. De som inte har klimatångest är liknande rena samhällsfaror. Rättshaverister minst.
Regn inom 24 timmar moln.
Hur ofta har väderprognoserna slagit fel? När de inte kan förutse vädret på de närmaste 24 timmarna hur kan man då spå klimat om 30 år? Men Perkins-Kirkpatrick anser att desto längre prognoser desto mer rätt.
Jag blir alltid fundersam när någon försvarar sin åsikt med fula ord och aggressiv ton.
Peterson fick skäll. Samtidigt har Världen hyllat ett skolbarn och hon har ansetts som expert, inte bara i klimatfrågor. Hennes utskällning i FN applåderades. Hon har deltagit i alla möjliga klimatmöten som ett slags maskot och de vuxna har lyssnat på henne andäktigt. Nej, hon har inte heller någon utbildning. Minskade de rika sin förbrukning, bostäder, bilar, flygplan, levnadsstandard efter hennes klagan? Inte, det är bara ord.
Idag erbjuder Linköpings Universitet terapi för elever med klimatångest. Ingår reduktion av egen konsumtion i det? Hoppas att de unga har vaknat om sin egen förbrukning av Jordens resurser. Inte bara skolk från skolan och hålla uppe plakaten.
Tack Peterson – även om du inte är klimatforskare. Jag – som inte heller är expert för fem öre – håller med Peterson. Vi styr inte solen. Tveksamt om vi kan styra klimatet. Vi har för korta mätserier, brukar väl vara under 200 år. Klimatet har alltid varierat. Naturen styr, kanske Universum är utöver vår kontroll. Vi kanske är också för många på vår lilla planet?
Vi alla kan påverka missbruk av resurser, nedskräpning och vårt eget beteende. Vi kan – om de som styr vill – avskaffa krig för det är den värsta miljöboven. Vi kunde producera mer av vår egen mat i stället långa transporter. Var och en kan tänka till i köp av saker, kläder, även mat. Rök inte. Knarka inte. Motionera, lämna bilen oftare. Byt sällanvaror med varandra. Ta hand om era barn och lär dem saker som är nödvändiga för självständigt liv. Som att sköta ett hem, laga saker, ta hand om smal ekonomi. Och så vidare…
Nu mera får vi fattiga också ransonera el i Sverige. El en nutida lyxvara?:
PS.Runt 25 procent av den svenska blomimporten kommer från länder utanför EU och där är Kenya den stora exportören.
Idag, på Förintelsens minnesdag publicerar jag ett gammalt inlägg.
Vissa människor glömmer man inte. De har liksom fastnat i hjärnan, hjärtat, minnet. Man undrar hur hon mår nu? Har han det bra? Jag såg en bild i tidningen av en sådan person, ett barn som nu är vuxen och har hittat sin väg trots en tid av tomhet och trassel.
Men det var inte om barnet jag tänkte berätta om utan om en judisk kvinna, nu död, som jag träffade på mitt extraknäck några år sedan. Hon var liten, skrynklig och ansågs också dement. Hon bodde i ett demensboende. Hon hade sökt till judiska ålderdomshemmet men fick inte plats, hon var i för dåligt skick.
Hon hade svårt att sova. Läkaren erbjöd sömntabletter men hon höll sig vaken när mörkret kom. Hon pratade, nej hon sjöng. Eftersom det var på ungerska förstod jag inte vad hon sa men det lät som en och samma historia varje gång. Jag försökte skriva ner en del och översätta, fick lite hjälp av en som kunde lite ungerska. Då kände jag igen texten. Det var från uttåget ur Egypten från gamla testamentet.
Jag sjunger till Herrens ära:
stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe
vräkte han i havet.
Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.
Han är min Gud,
honom vill jag prisa,
min faders Gud,
honom vill jag lovsjunga…
Du ledde med trofast kärlek
det folk som du friköpt,
förde det med makt
till din heliga boning. (2 Mos 15)
Hon liksom sjöng orden. Hon kunde det utantill. Kanske missade hon ord men detta hade varit hennes livlina i Auschwitz. Hon hade inte vågat sova för då kunde döden vinna över livet. Hon reciterade Bibeln. Hon höll fast i sin tro. Hur hon sedan kom till Sverige kunde hon inte längre berätta.
Hon hade vackra kläder men ingen hann göra henne fin längre. Varannan vecka kom en gitarrist till hemmet och sjöng med de boende. Hon vägrade delta. Vilket trams. Det var hennes kväll om jag jobbade. Jag duschade henne, tvättade håret, rullade upp det och satt på henne fina kläder. Hennes underkläder var speciellt fina, men de hade hon ju inte på i vanliga fall eftersom alla hade blöjor, behövdes det eller inte. Att vara fin under var som en kompensation till kläderna på koncentrationslägret. När hon var färdig serverade jag te och satt på en opera cd. Hon sjöng med, medan de andra gamlingarna sjöng Taube. Tja, inte alla en del hade redan somnat.
I dagarna har judarnas situation åter blivit aktuell. Somras var Gazakriget där de agerade snarare bödel än offer, nu terrorn i Paris och oron i Malmö, staden med det multikulturella experimentet, eller ska jag kalla det totala misslyckandet i integreringsfrågan.
Lär vi aldrig något av historien? Är det omöjligt att leva i fred med varandra?
Jag pratade med flera militärer under min PCT vandring. Just dessa som jag pratade med hade stabila förhållanden eller de hade hittat både arbete och liv igen efter Vietnam, Kuwait, Afghanistan och Irak eller andra stationeringar. Men på varje ort där jag fyllde på mat såg jag information över hjälp till ”våra veteraner”. Även om soldaterna hade haft funderingar över det rätta – skulle vi vara där eller inte – hade de gjort vad som förväntades av dem. De hade valt yrket. En hade röjt minor efter Kuwaitkriget. En annan hade hämtat hem folk från Hanoi vid det bittra slutet. Mer…
Dag 97 satt jag ensam med chauffören i bussen till Chester. Han hade gjort två vändor i Irak och var inte glad över utvecklingen efteråt. Allt kändes förgäves. Demokrati växer inte ur gevärspipan. Skulle vi ha varit där, var en bra fråga som det heter. Skulle vi ha stannat tills allt hade stabiliserat sig, var en annan.
Han var nöjd med de något isolationistiska tendenser, Amerika först, som Trump visade. Vi är inte hela världens räddare eller ekonomisk stötta. USA först, sedan andra. Vi har nog skit här hemma. Nu körde han buss i stället tanks. Han släppte av mig på icke hållplats i Chester (leden var stängt på grund av brand, jag både liftade och åkte buss runt) så jag skulle få kortare väg tillbaka till leden.
Vi tog varann i hand och tackade för samtalet. God bless You. (7 augusti -18 dag 97 på PCT)
Vid ca 2000 mile efter Barlow pass (Oregon) mötte jag två män, mariners, med sina söner ute på jakt. Efter att ha berättat vilka djur jag hade sett och vart den sista dagen övergick vi till politik. Ja, de hade röstat på Trump. De undrade vad jag trodde om Sovjet och riskerade Sverige att drabbas. Vi var överens om att Putin är en nyckfull person och att sia nästa drag är mer än vi kunde. Putin kommer att trakassera Ukraina igen så fort de närmar sig EU det minsta. Putin har svårt att stå ut med Sovjets spruckna imperium. Han vill ha Sovjets Förenta Stater och helst mer. Men även han har försvagats med tiden. Vilka drar i trådarna bakom honom är en bra fråga. Sverige kan ligga risigt till.
Hoppar han på er så kommer vi, sa männen.
Vi är inte med i NATO. Vi är inte så snälla mot USA med tanke på hur media behandlar er president, svarade jag.
Vi kommer, sa de skrattande, vi ogillar ryssarna ännu mer.
Vi ogillar ryssarna ännu mer. Skulle jag vara lugn? Deras två söner lyssnade intensivt och nickade ibland. Den äldre läste kinesiska som andra språk. Det var det populäraste valet i hans skola.
Inte spanska?
Vad ska man ha spanska till? ( 8 sept. -18 dag 129 på PCT)
Idag är situationen hotande, för Ukraina i alla fall. Ryssland samlar sina trupper, igen. Med viss regelbundenhet hotar Putin Ukraina och NATOs eventuella nya medlemmar, som Finland. Putin har aldrig stått ut med den splittrade Sovjetmakten. Inte att länder nära lutar hellre mot USA än Sovjet.
Hotar de oss på allvar eller är det en styrkedemonstration i gen? Covid har drabbat Ryssland hårt. Dags att vända blicken mot andra fiender? Putin har mycket att förlora, mer än gasledningens inkomst. Skrammel kommer i läget med stängd Europa då myndigheter är fullt upptagna med restriktioner och tvång mot sin egen befolkning. När USA har dragit sig ur Afghanistan med mindre lyckad utgång och visat oorgnanisation och svaghet. NATO ökar närvaron i Östeuropa. Putin i Belarus och gränsen till Ukraina. Mer… Putin har alltid velat visa sig som en ”riktig man”, även ridande på en björn. Det mot en svag, virrig president i USA. Det är svårt att se Biden som en stark och stabil ledare. Hoppas några av de andra i hans närhet är det. Kina sitter lugnt spanar på läget och väntar.
I spänt läge kan ett misstag faktiskt leda till storkrig. Eller överger vi bara Ukraina som sitter närmast till att anfallas?
Sveriges försvar skulle orka några veckor enligt experter. Vi är beroende av samarbete. Vissa undrar vad vi skulle försvara. Ett samhälle skadad av kriminalitet och bidragsberoende eller ett land av demokrati och fosterlandskärlek? Igår när strömmen gick i nära fyra timmar sa några här: det var inte ryssarna än… Vi skrattade.
PS. Ni andra bloggare: attackeras ni av ryskt spam? Jag får det dagligen. Men vet inte vad som står för jag kan inte ryska.Inga kvinnor som säljer sig när jag försökte översätta.
Någon försökte ta sig in i min lägenhet med nyckel igår kväll. Jag tittade i portögat men såg bara ryggen av en man som sedan gick in i hissen. Om ett tag ringde det igen och bankade på dörren. Utanför stod samme person, en man med mörk hudfärg och svart hår. Jag öppnade inte dörren eftersom han var obekant. Efter en kvart ringde han på dörren igen och det lät som om han provade även med nyckel. Nu ilsknade jag till och ryckte upp dörren.
Mannen sa ungefär: mig ringa jälpa di.
Var han från hemtjänsten? Han höll i en nyckelknippa. Han hade jackan med logga från hemtjänsten. Fel dörr och med den svenskan garanterat på fel plats. Jag var ohövlig, sa nej, fel dörr och stängde dörren. Det kunde ju vara fejk. En rånare. Jag har inte hemtjänst. Ingen i huset har samma namnskylt som jag .
På morgonen läste jag – igen – att nog borde kanske kommuner ha en språktest för nyanställning i hemtjänsten.
Mina erfarenheter av hemtjänst och äldreboenden är nu nära fyra år gamla, men frågorna om äldreomsorgens kvalité ser ut att vara precis de samma idag. Behovet att förbättra äldreomsorgenär en segdragen historia som politikerna vänder och vrider ibland. Myndigheterna pratar. Regeringen pratar också med lite upprörd ton. Jag kan inte se att det händer något revolutionerande.
Frågorna om äldreomsorgspersonal med svag svenska, saknaden av adekvat utbildning, bristande hygien, tidspress, timvikarier, personalbyten och lönenivåer inom äldreomsorgen är liksom eviga.
Jag tog hand om min dementa sambo i nära sju år. Han dog i april 2018. Men de sju åren före hans död fick vi mångsidig erfarenhet av äldreomsorgen i min kommun och även av flera korttidsboenden, några i gränskommuner. Jag brukade skriva ner vår ”demensresa” och ibland hamnade något på bloggen. Jag undvek att peka ut folk. Jag var tacksam för mina avlösare, fast de var många. Bristerna var organisationens, inte enskilda vårdbiträdens. Chef för verksamheten anger tonen. Jag tror att de flesta gjorde vad de kunde, om inte mer.
Än idag byter vi – jag och de som är kvar i jobbet– några ord när vi passerar varandra i Centrum. Att vinka längre från har också varit vanligt nu i covidtider.
Vi hade avlösning i början 2 timmar i veckan, i slutet 4 timmar till varannan vecka. Han fick plats på en dagcentral en halvdag i veckan hösten år fem och år sex, räknad i demensår. Det var en plats med utbildad personal, en var till och med Silviasyster. Lokalerna var passande för verksamheten med en liten trädgård. Maten lagades på plats med hjälp av de gamla. Men sedan sparade Kommunen in platsen och bytte till något sämre, mindre i ett höghus. Trångt, lokalen delades med andra ibland. Ingen matlagning. Ingen trädgård. Personal som förmodligen spanade efter nya jobb. Sedan orkade sambon inte dit. Dementa har svårt med förändringar.
Flera av avlösarna var invandrare och nivån svenska kunde vara från allt till ingenting. Den person som kunde minst sa ”hej” och något mer vi inte begrep. Alla var trevliga men om min sambo hade varit riktigt dålig hade jag inte vågat lämna honom i händerna på en person som inte kunde svenska. Några var utbildade men dessa undersköterskor hade en tendens att sluta och byta till mer betalda jobb. Kommunen ansträngde sig inte att ha dem kvar. Vem skulle inte byta jobb för några tusenlappar mer och bättrearbetstider?
Några gånger i året använde vi korttidsvård. Jag brukade besöka mina barnbarn eller vandra under tiden. Nivån på svenska språket i korttidsvård var ibland snällt sagt bristfällig. Utöver mycket annat . Ingen av oss skulle acceptera hemma förhållanden som att inte få duscha på 12 dagar.
December 2017 skrev jag:
Ringklockan till demensavdelning var sönder. Ja, den var sönder redan i augusti mindes jag. Telefonnumret fungerade inte heller. Det var avstängt. Några besökare till kom och stod vid dörren. Vi ringde olika nummer men ingen svarade. Vi bankade faktiskt på dörren. Genom glasrutan såg vi några personer vandra framåt tillbaka i korridoren. En av demförsökte öppna dörren men han var inte personal. Till sist, efter 25 minuters väntan, besvärade vi avdelningen bredvid som surt släppte in oss.
Vårbiträdet, en ung kvinna, var ensam på avdelningen och pratade varken svenska eller engelska, inget språk vi kunde förstå. Hon ville inte släppa in oss och inte ut heller. En enda person som inte kan prata med de boenden var denna söndag eftermiddag ensam med en hel avdelning. Det stod så på anslagstavlan ”idag jobbar X 14 – 21.” Skulle hon få alla i säng dessutom?
Jag skulle hämta min sambo från korttidsboendet där han vistats i 12 dagar. Nej, jag var inte på en nöjesresa utan till hjälp för en annan sjuk anhörig.
Jag besparar er resten men en bloggversion finns publicerad, länk nederst.
Ibland känns det som diskussionen om äldreomsorgen var hämtad från en önskebrunn. Kanske en röksvamp som sakta vittrar är en bättre beskrivning. Skälet till bristerna i äldreomsorgen beror på vår, främst politikernas, inställning till de gamla människorna, de icke produktiva. Nivån av moral är inte god. Yrket vårdbiträde har nedvärderats till lätt jobb som vem som helst direkt från gatan kan göra. Så det har blivit oattraktivt. Att den anställde inte kan prata med vårdtagaren eller sina arbetskamrater borde vara en surrealistisk känsla, inte hurra vi är multikulturella. Det finns andra yrken som också fallerar, polisen, brandkåren… men genuscertifiering fungerar.
Ibland tänker jag att politikerna tror sig ha evigt friskt ungt liv och aldrig hamna i ett boende eller ens ha hemtjänst. Förmodligen har de råd att betala för bättre vård med sina fallskärmar.
PS. Det finns äldreboenden som tycks vara önskeställen. Min sambo var en gång tio dagar i en sådan. Trädgård. God hemlagad mat. Nog med personal. Men det stängdes sedan. För dyrt. Vi bodde i Stockholms län. På andra delar av Sverige kan det vara annorlunda?
PS2.Ann Charlotte Marteus skrev om äldrerånen i Expressen 25 jan 2022
”I Kina har ett nytt coronavirus upptäckts bland människor som besökt en marknad i staden Wuhan. Folkhälsomyndigheten bedömer risken för att smittan sprids till Sverige som mycket låg.
Källan till smittan har ännu inte identifierats, men marknaden har hållits stängd sedan den 1 januari. Totalt har några hundratal sjukdomsfall rapporterats i Kina med luftvägssymtom, feber och hosta. Ett fåtal dödsfall har också rapporterats, där patienten hade annan allvarlig underliggande sjukdom. Eftersom inkubationstiden för coronavirus är 2–14 dagar minskar risken för nya sjukdomsfall successivt.
Sjukdomsfall har även rapporterats från flera andra länder, samtliga med koppling till staden Wuhan i Kina.
Det nya viruset tillhör coronafamiljen. Oftast orsakar sådana virus bara milda infektioner hos människor, men till samma familj hör även sars och mers som kan ge allvarligare symtom.
Det finns ännu inga säkra bevis för överföring från människa till människa.
– För att det ska bli stora utbrott krävs att viruset är bra på att sprida sig från människa till människa. Så verkar det inte vara i det här fallet, säger statsepidemiolog A….s T…..l.
WHO har inte utfärdat några särskilda rekommendationer för resenärer, men personer som besökt Wuhan och upplever hosta och feber uppmanas söka vård. Även sjukvården ombeds vara uppmärksam.
– Att sjukvården runt om i världen är observant är viktigt både för att upptäcka eventuella nya fall, minska risken för smittspridning och öka kunskapen om viruset, säger A….s T…..l.
Folkhälsomyndigheten följer händelseutvecklingen men bedömer risken för fall i Sverige som mycket låg. I de fall personer som besökt Wuhan kontaktar sjukvården med luftvägssymtom, feber och hosta har Folkhälsomyndigheten möjlighet att utföra diagnostiska analyser för att upptäcka det aktuella coronaviruset.” Folkhälsomyndigheten 16januari 2020
Ve kunde gissa det!
Läget i Sverige 16 januari 2022 är:1 560 367 testad smitta, 15 513 döda.Restriktioner för våra liv och upp tilltre doser vaccin.
Idag kända världsläget: smittade (testad smitta) 326 miljoner, döda 5,54 miljoner.
Nu är vi i läget: ”Your papers please.” Vem kunde gissa det!
Bild:Av Alissa Eckert, MS; Dan Higgins, MAM – This message is number 23312 in the Public Health Image Library (PHIL) of the CDC., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=86444014
Det har varit nästan omöjligt att vandra i USA under covid men idag öppnas sista chansen att få en långdistanspermit till Pacific Crest Trail. Sista? Det kan dyka upp tillstånd senare när folk inser att de inte kommer iväg. Mark som jag mötte vid södra gränsen hade fått sitt tillstånd några dagar innan eftersom någon hade avbokat sin dag.
De flesta som tänker göra en så lång vandring behöver dock tid att planera. Och pengar! Jag köpte en billig flygbiljett när jag hade fått mitt tillstånd, så passande kom den på min födelsedag, 76 år. Sedan hyrde jag ut min lägenhet. Köpte och fick som present eller lån vissa saker. Ändå blev det stressigt eftersom min sambo dog några veckor innan resan. Jag kastade mina saker i en bag och hade inte ens provpackat min nya ryggsäck en enda gång.
Men allt fungerade mer än bra.
Om du tänker göra PCT eller någon av de andra långlederna AT eller CDT så räkna med att det går åt mera pengar än du planerade. Visst, använd aldrig hotell, ät aldrig ute och gå trasig när skor och byxor har gett upp och köp aldrig vatten utan rena själv varje droppe.
Då kan du komma billigare undan. Inte så roligt. Spara redan hemma i stället.
Utöver regler på leden som björnskydd, eldning och att aldrig lämna skräp på leden finns det idag covidregler. Ve om du försöker flyga utan att fylla de. Dessutom kan den gode Biden ändra de precis när du ska iväg. Så kolla. Olika delstater kan ha olika regler. PCT går genom tre av dem.
Bryt inte några regler, det kan stå dig väldigt dyrt.
Vid Agnes Meadovs dag 69 mile 915 träffade jag en klant, en kanske 25 år gammal tjej. Jag hade slagit tält och hon la sitt bredvid min. Det var ont om tältplatser. Hon tömde sin bear box på marken, tog en påse och började sedan koka mat. Vi tältade bredvid en skylt som varnade för björnar. Matlagning vid tältet var inte att rekommendera.
Skall du bjuda björnarna på middag, frågade jag.
Hon tog sin kastrull och gick en bit ifrån,men lämnade resten av maten på marken.
Hon sa senare sig vara medveten om regler men det var väl inte så noga.
Det är noga med björnregel. Inbilla dig inget annat. Att bryta mot eldningsregler och björnregler kan bli kostsamt och i värsta fall orsaka död. Din, björnens eller andras. Och i USA lämnar man inte toapapper och annat skräp i naturen.
Så, finns det någon där ute som planerar att göra PCT? För mig blev PCT mitt livs vandring.
Covid har blivit politikernas räddning. Äntligen kan de trycka till folket och räkna det som gott hälsoarbete. De kan visa makt och vara liksom duktiga i att göra något.
Vad gäller de ovaccinerade, så vill många jävlas med dem. Eller få dem att betala böter. Tvångsvaccinering kanske. Stänga dem ute från Samhället. Ovaccinerade är hatobjekt för politiker. Senast uttryckte sig en president så här elegant:
”I really want to piss them off, and we’ll carry on doing this – to the end,”president Macron till Le Parisien.
I intervjun säger Macron att han vill begränsa tillgången till aktiviteter i det sociala livet så mycket som möjligt för dem som inte vaccinerat sig.
Nu visar det sig att vår Kung och vår Drottning, bland många andra, har covid trots tre omgångar vaccin. Borde inte det säga något om vaccinens effektivitet mot smitta?
Kanske slutar inte pandemin innan de flesta av oss har varit sjuka? Inte ens då utan den går runt som säsongvariant i mildare form.
Jag råkade se en rubrik om Polisen i Linköping. Ärende bokbränning. Hur ser andra brotten ut? 11? skjutningar och fem döda i Linköping 2021. Lite knivskärningar. Övrig har Linköping figurerat med sprängningar och flera ouppklarade ungdomsrån. Polisen har ändå haft tid för en ordentlig förundersökning på 439 sidor mot en man som är misstänkt för att ha bränt Koranen i september – 20. Kan bokbränning vara kriminellt om inte det orsakade eldsvåda i omgivningen? Beror nog på boken. Vore det en Bibel skulle ingen bry sig.
Smaklöst agerande för all del men att vara korkad är inte straffbart.
Men det här idoga utredningsarbetet är något att observeras. Kan det verkligen gå till på det sättet hos Polisen? Husundersökning? Kartlägga ens liv minutiöst? 439 sidor? Låter som en skröna men är det inte. Citat ur polisens förundersökningsprotokoll:
Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även ha böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.
Nu ligger jag illa till trots att jag inte har bränt en enda bok. Eller är det polisen som får skämmas angående sin okunskap om betydande svenska personer? Jag har en bok om Linné, har skrivit om Trump, har sympati för honom och har även intervjuat hans anhängare. Jag har några ex av politisk litteratur i bokhyllan, även Peter Hammond. Nej, jag har inte vapenlicens. Kommer polisen i morgon? Är detta ärende bara en dumhet hos Polisen, något förebyggande (skulle en riktig terrorist dra uppmärksamhet på sig med en bokbränning?) eller anger det tonen – bland andra rensningar på nätet – om hur och vad vi får göra för att vara rätt och acceptabla medborgare.
Personligen tycker jag inte om bokbränning, oavsett bok, det påminner om nazismen – där man bränner böcker bränner man snart människor.
Svenska bibliotek bränner böcker då de blir för många vilket jag har skrivit om och även påpekat för politiker om det olämpliga att förstöra skattebetalarnas egendom. Så gör vi alltid, var svaret.
Att bränna religiösa böcker är bara smaklöst dumhet som inte leder till diskussion, bara till elände för en själv. Kan det räknas som konsthändelse? Nej, inte idag.
Att styra landet med hot är ett försök att minska människornas självbestämmande. Det är att få en lydarmé som snart säger ja till vad som helst. Afghanistan visar bra lydnad, ett av dagens exempel. Det känns som dålig humor när talibanerna hugger huvuden av skyltdockor i affären. Och ropar Gud är stor. Kan någon beundra skyltdockor i sådan grad att de blir hot mot Islam och Gud? Skyltdockor som idoler? Ett sätt att hålla männen i gång så de känner sig viktiga och med i förändringar?
Det känns som barnsligt iver att göra landet rent. Av vad, är en bra fråga.
Men – nog känner vi igen politikernas ovälkomna maktsträvan idag lite varstans? Vi alla går snart i en smal åsiktskorridor med stängd dörr. Politik är det möjligas konst. För politiker.
Några saker har fastnat i minnet från år 2021. Många ser den svenska kvinnliga statsministern som en stor sak, äntligen, just för att hon är av kvinnligt kön. Det händer under tiden då biologin är bara påhitt och valbart. Följaktligen blir Biden min första reflektion över Världen 2021. Hans Regering var snabb på att tappa huvudet på grund av genushysterin.
Bidens krig mot biologin började på hans första dag som president. Märkligt att genusmedian i Sverige inte har höjt det till skyarna. Ny order underskriven på Bidens dag ett var för landets skolor . De beordrades tillåta transpersoner delta i sport enligt sin genusidentitet i stället deras biologiska kön. Avvika från order? Inga pengar.
”…preventing and combating discrimination on the basis of gender identity or sexual orientation,” is calling on schools across the country to allow transgender athletes to participate in the sport of their gender identity.
”Children should be able to learn without worrying about whether they will be denied access to the restroom, the locker room, or school sports,”
“We are very inclusive in our definition of gender,” council co-chair Jennifer Klein said in a White House briefing Monday. “We intend to address all sorts of discrimination and fight for equal rights for people, whether that’s LGBTQ+ people, women, girls, men.” 9/3-21. (länkar inte, den som söker hittar).
Blev det bra för flickorna? Inte? Skall de inte glädjas åt att killarna kan vinna över dem och kamma hem åtråvärda stipendier? Lägg er tjejer! Vem bad er att hetsa om genus, tanken att könet är valfritt? Ni hamnade i en återvändsgränd.
Afghanistan – demokrati med vapen och pengar?
I Afghanistan stödde 99% av befolkningen sharia som landets officiella lag enligt Pew Research center 2017. Högsta siffran bland muslimska länder. Det är infört nu av talibaner. De senaste reglerna var att kvinnor bör skyla sina huvuden och inte resa ensam. Allt känns lite som kommunism, man pratar om det och önskar det i ord men när verkligheten kommer vill alla därifrån. Även i Sverige sker det bland de yngre, speciellt kvinnor, pratandet alltså.
Trots otaliga miljarder och långvarig krig för ”demokrati” tog talibanerna snabbt över landet när Biden och CO lämnade Afghanistan i kaosartade former. Kabul föll den 15 augusti. President Ashraf Ghani flydde med en helikopter full med pengar. En del var kanske våra biståndspengar? Sida gav en miljard skattekronor om året i bistånd till Afghanistan.
Nu svälter människorna. Familjer säljer sina flickor mot mat. Hur kunde allt krascha så snabbt?
Att försöka införa demokrati med gevärspipan och pengar fungerar illa. Någon som vill försöka med Iran? Nordkorea? Kina kanske? ( I bild:Regeringen i Afghanistan)
Lars Vilks – en nutida yttrandefrihetshjälte
Lars Endel Roger Vilks, född 20 juni 1946 i Helsingborg, död 3 oktober 2021 i en bilolycka utanför Markaryd var en svensk konstnär, konstvetare, författare och debattör. Han levde under personskydd, begränsad i sin tillvaro tack vare islamiskt dödshot mot honom. Han ritade en rondellhund som tolkades vanvördig mot Muhammed och han hamnade på deras most vanted lista. En av de få personer som stod för yttrandefrihet. En man jag högaktar.
Covids lägervakter eller tvång är handlingskraft.
Ibland visar politiker sina rätta jag fast de inte ens ser det själv. Hallengren visade sina tankar om demokrati i sen sändning som få tittade på, dagen före Julafton med orden: —och försöka både kartlägga vilka som inte är vaccinerade var de bor vad de gör hur gamla de är hur vi kan nå till dem… Hallengren i Aktuellt 23/12 klockan 21. Få har reagerat. Kartlägga bostad, ålder, vad vi gör… Vilken lagparagraf lutar sig Hallengren på?
Hos vissa politiker har covid tagit fram deras värsta sidor. De hotar ovaccinerade. De vill kartlägga dem. Makten berusar. De skiter i överenskommelser som resolution 2361, undertecknad av Europarådet den 27 januari -21 som slår fast att vaccinationer i medlemsländerna inte få vara obligatoriska. Vidare får personer som inte är vaccinerade inte diskrimineras på något sätt. Ingen bryr sig. Du kan förlora jobbet idag om du inte vaccinerar dig. Tvånget att visar din medicinska status på olika platser i Samhället är också infört. Vissa länder ger dig böter om du inte vaccinerar dig. Samhällen delas i parias och de goda.
7.3.1 ensure that citizens are informed that the vaccination is not mandatory and that no one is under political, social or other pressure to be vaccinated if they do not wish to do so;
7.3.2 ensure that no one is discriminated against for not having been vaccinated, due to possible health risks or not wanting to be vaccinated;
Likaså WMA Declaration of Helsinki – Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects, som borde läsas av lägervakterna.
Förväntningarna om att vaccin skulle avsluta pandemin och vi kunde återgå till normalt liv – vad det nu är- har inte infriats. Oavsett hur många ”vaccineras” blir folk sjuka och även dör.
Yttrandefrihet har också krympt i covids spår. Olika plattformar rensar det de anser tala mot vaccin, även den amerikanske virologen Robert Malone som uppfann den mRNA-teknik som används i dagens coronavaccin har blivit avstängd från Twitter efter att ha kritiserat massvaccineringen mot covid-19.
Inte märkligt att tilltron till överheten är dalande. Kanske borde det aldrig ha funnits? Kanske bör vi lita på vårt eget omdöme mer än politikernas? Ta eget ansvar.
Klimat
Klimatet har överraskat oss med tidig och extra kall vinter. Men klimathotfolket ser bara på årets andra siffror. Klimat är religion, ger samhörighet, fast levnadsnivåerna hos de som styr och de som lyder har en avgrund mellan sig.
Grädden av Klimatentusiasterna jobbar hårt för att försämra livskvalitén och jämlikheten utan att själv behöva avstå från någonting. De vill ha kvar sina hus, bilar, plan, husdjur och resor samt kött till middag medan vi andra skall äta maskar, inte äga något och inte ens tvätta våra kläder
Därmed inte sagt att fler borde leva med mindre av onödig konsumtion och undvika nedskräpning.
Last Night of The Proms 2021 får ge en bild av året.
Det sorgliga året 2021 när människor skulle undvika varandra. Den mänskliga kontakten ansågs dödlig, om inte förbjudet. Håll avstånd skyltarna på golven som få bryr sig om nu.
Vandring då?’
Det var inte mycket att skryta över. Men det finns flera vackra platser och historia att upptäcka på Sörmlandsleden som ligger på några dagars vandring från mitt trista centrum. Nu försöker jag ladda upp för något längre – om Världens covidregler så tillåter. Åldern? Kan man inte byta den när man kan byta sitt biologiska kön?
Solnedgång eller soluppgång?
En så kallad bra fråga. Bättre kan vi? Om politiker kan är en annan femma.
Vilket slut då? Året 2021 har varit ett år med många slut och allt som vanligt. Regeringar faller. Krigen fortsätter. Sjukdom härskar med död och isolering. Ekonomin gungar. Vissa av världens ledare ser ut att passa i ett vårdhem eller fängelse hellre än bakom makten. Demokrati och självbestämmande har smält bort. När året byts mot nytt i kalendarisk mening bringar det föga lycka. Resterna av det gånga året finns kvar.
Vem byter årtal? I praktik de flesta. I princip är det annat.
Gregorianska kalendern används i de flesta av världens länder. Den antogs av påven Gregorius XIII den 24 februari 1582 som en mindre ändring av den julianska kalendern.
Officiellt följer Kina den gregorianska kalendern, men den kinesiska är mer utbredd bland vanligt folk. Kinesiska nyåret infaller i samband med nymåne under perioden 21 januari till 20 februari. 2022 är det på 1 februari
De buddhistiska länderna som Vietnam, Kambodja, Laos, Myanmar och Thailand använder den buddhistiska kalendern som börjar vid Buddhas födelse år 543 f.Kr. De flesta firar nyår när gregorianska kalendern visar 3 januari, tibetanerna firar dagen den 18 februari och andra väntar till 2 april. Buddhas födelse- och dödsdag är den 15 februari.
Islamisk tideräkning börjar den 16 juli 622, då profeten Muhammed flydde från Mecka till Medina.
I Nordkorea börjar landets år enligt presidenten Kim Il-sungs födelsedag den 15 april 1912.
Så vilket slut? Känns som tiden är i olag, så även människorna.
Det här skrev jag 2015 men julmartyrer är aktuella igen, varje Jul. Så jag återbrukar det med en ny gnäll längst ner.
Vem fixar Julen hos er? Eller hör ni till de unika familjerna där alla gör sin del så att det blir helt rättvist och ingen får glänsa? Hur gör ni då? En väl avvägd lista och tidtagning?
Julmartyrer? Känns det bekant? Några kvinnor skriver om hur de vill inte längre vara den som bakar bullar eller fixar julmaten, klapparna och myset. Någon annan som maken eller barnen ska göra det eller så skippar man det mesta. Jämlikhet var ordet.
Enligt undersökning är många traditionella i sitt julfirande. Samma mat, hemlagade köttbullar. Men det är inte bara själva maten som är traditionell, även arbetsfördelningen är det. 40 procent av de kvinnor som tillfrågats uppger att de tar ”stort eller fullt ansvar” för julbordet, samma siffra för männen ligger på 17 procent. Det innebär att kvinnor i hög utsträckning måste jobba dubbelt under julen. Så män ligger på soffan och jäser?
Årets siffror ser ännu värre ut. 8 av 10 kvinnor i en barnfamilj är Julens projektledare. Men är det inte bra att styra?!
Män släpar hem julgranar, bär matkassar, hämtar ungarna från daghem, går runt med barnen och köper julklappar, står i postkön och bär hem paket, står i Systembolagskön och det är inte bara öl de köper utan vin och champagne, ser till att bilen är fixad för resan till släkten. Dessutom arbetar män ofta längre dagar än småbarnsmammorna. Nu när jag handlade sent vid 19 tiden igår var det flera män som handlade matvaror enligt en lång lista, kanske skriven av en kvinna.
Vad är det för fel på oss? Håller jämlikhetssträvan att äta upp allt som livet innehåller, även Julen? Ska vi skippa julen för det är inte delat med millimeterrättvisa? Kan vi fira jul med barnen om jämlikhet brister? Hur gör alla ensamma föräldrar med svikare till f.d. partner? Gör bara hälften? En halv julklapp och halv prinskorv var?
Barnen får fixa gran och julpynt. Barnen får julstäda. Barnen får fixa julmaten. Barnen får fixa julklappar och slå in paket. Barnen är från och med nu projektledare över julen, inte jag, skrev en jultrött mamma.
Vad ska föräldrar göra? Resa bort? När blev det fel att ordna och fixa tillsammans med barnen? Ja, är de i tonåren kan de ju ta över en del.
Har inte barnen fått göra julpynt, städa sina rum, hjälpa till med bak och mat även förr? Har de inte fixat julklappar och slagit in de? Har de inte fått delta i julförberedelser som små med föräldrar? Eller har gnällspikarna fixat allt i låsta rum?
Någon jämför julförberedelserna med slöjbärare i Iran. Om kvinnor där kan ta av slöjan kan vi sluta stressa inför Julen. Vilka jämförelser! Att förenkla riktig kvinnoförtryck till hemlagade köttbullar och julpynt. Någon klagade att det inte räcker att bara baka bullar och hålla barnen hela och rena för att ses som en bra mamma.
Det har faktiskt aldrig räckt. Det krävs så mycket mer. Ja, vi har lämnat en del till daghem och skolan i tron att de fostrar barnen. Vi ser resultat av den kollektiva fostran på många sätt idag, på gott och ont. Som förälder skall man leda barnen i livet, lära dem att klara av saker, till och med Julen och ge dem någon slags moral och ram för tillvaron. Att älska, leda och lära ut och fixa en massa praktiska saker är uppgiften för föräldrar. Bara bullar räcker inte. Men det är inte alls fel att kunna baka. Bak är en bra syssla att göra med barnen.
Det räcker inte med kärlek.
Många av dagens barn är fattiga. Jag menar inte att de har brist på mat eller prylar utan fattiga på familjeminnen, saker som mamma och pappa gjorde med dem, inte dagisfröknar eller fritids, inte badresan till Thailand eller senaste mobilen. Vilka minnen ger vi till barnen? Julgnäll?
Så, pepparkaksbak nästa? Deg kan man köpa färdig.
I år klagas det igen. Kvinnan är projektledare till Julen och förlorar till och med pensionspengar och blir sjukskriven.
Jag blir bekymrad när jag ser att det är kvinnorna som tar merparten av ansvaret. Inte minst i familjer med barn, där åtta av tio kvinnor tar huvudansvaret. Är det inte de kvinnorna är det inte sällan en mamma eller svärmor till dem som tar ansvaret för att få julen att gå ihop, säger Therese Svanström, ordförande TCO december 2021
WHO uppmanar oss att ställa in Julen. Är Covid den nya Grinchen? Eller är det WHO (läs makten) som vill göra våra liv miserabla? Alla lika olyckliga och ensamma i sina hem eller under broarna. För WHO tindrar inga juleljus
Har vi ingenting att se framemot som en stunds samvaro med våra närmaste och våra vänner vad finns det då att leva för? Arbeta. Sitta hemma och vänta på hemtjänsten. Betala skatt och lyda överheten? Vaccinera sig mot covid på löpande band – inom mindre än ett år har vi avancerat till dos tre och fyran är säkert på intåg. Bli sorterad till de goda och till de onda, vaccinerade och inte vaccinerade, de som får röra på sig och de som inte. Mönstermedborgare och parasiter.
Skippa inte Julen. Fira Jul även i år! Hemma eller borta. Oavsett hur världen ser ut. Förra Julen var redan stulen för många. Kanske är nästa Jul också borta? Använd förståndet men ha en Jul. Jag tror inte vi kan vara rädda för virus i flera år. Det kommer att förstöra oss.
Det är traditioner som håller tiden ihop för oss. Tiden räknad i veckor, månader, år. Avbrotten med de kristna helgerna som Jul, Påsk, Pingst. Midsommar, semester, födelsedagar. Skolans början och slut. Skolloven. Var och ens speciella minnesdagar. Dessa dagar gör brott i året så vi orkar vidare. Inte alls oväsentligt.
Förra året samlades vi ute vid brasan. Ja, vi grillade också. I år äter vi inne.
Vi hade varit i Hong Kong och reste tillbaka till Vietnam genom Nanning. Tulltjänstemännen där var det grinigaste jag någonsin har träffat. De brukade alltid hitta något att klaga på. Som vaccinationer. Nu grälade de om min dotters pass.
Det är fel pass, hon är inte en flicka. Ni försöker smuggla ut en pojke.
Dottern var k12 år och smal samt hade långbyxor på sig. Dessutom hade hon klippt håret väldigt kort i Hongkong så nu stämde det inte riktigt med fotografiet i passet där hon hade långt hår.
De släppte inte henne genom. Tullen var hotfull.
Vi skulle åka ut ur landet, inte in dessutom. Så varför bråkade de? Makt antar jag. Usla relationer och mullrande krigsläge på gränsen mot Vietnam som de lät oss bli drabbad av.
Vi skulle missa vårt flyg. Det nästa gick om två dagar om Gud vill och vädret tillåter.
Då fräste jag att vi ska gå till toaletten med kvinnliga tulltjänstepersoner och hon får ta av sig byxorna och visa att hon är en flicka. Nu går vi. Vem följer med?
Ingen ville. De gav då med sig och föste oss genom tullen snabbt med ilskna stämplar pang pang på passet.
Jag tänkte på den resan när jag läste att pass i vissa länder kan nu mera bli könlös. Inte en man och inte en kvinna utan X. Kommer det att fungera i Kina?
Vissa känner inte sig som sitt biologiska kön. Känner, det har oftast att göra med känslan och önskan att vara något annat, inte på grund av fysisk defekt som också finns men är sällsynt. Byta kön, möjligheten som finns idag. Ibland låter det som könsbyte vore en valfrihet hur som helst att välja, inte en seriös medicinsk och psykisk krävande åtgärd. Det föreslås att barn kan ändra själva sitt juridiska kön i folkbokföringen från ålder tolv (12). Det ska inte vara en plåga att tillhöra fel sort. Själva fysiska bytet kräver än att personen är myndig vilket har beklagats. Uppdrag granskning avslöjade att barn har fått skador och drabbats av allvarliga biverkningar i transvården. Informationen har varit känd av läkare på Karolinska universitetssjukhuset – men inte berättats utåt.
Det kan hända att biologin styr trots våra beslut och försök?
Önskan att styra biologin är aktuell inom medicin, media, feminism, genusdebatt. Även hudfärgen upp eller nedgraderas som vinst eller defekt. Att vara nöjd med det vi har är ute. Att få något annat och tro det blir bättre är inne. Sexualitet på alla sätt är en ständig medianyhet. Folk går ut, nu är jag trans eller annat. Att vara kändis och ropa ut sin sexualitet eller frånvaro av det blir en stor nyhet i slaskpressen.
Hur vi har sex eller inte och vilket genus vi eventuellt tillhör blir större än vad vi åstadkommer och hur vi tacklar resten av livet. Varför känns det inte bra när sättet att uttrycka sin sexualitet är på tidningssidor, inte vad personen arbetar med eller hur denne bidrar till Samhället. Det känns ibland som omvänt Viktorianskt.
Mor är en birthing person far kan vara en spermie från spermabank och barnet är, ja vad kan man säga om det.
Från Skatteverket som också har anpassat sig:
Den som föder ett barn blir automatiskt barnets vårdnadshavare genom födelsen. Detta gäller oavsett om den som föder barnet är en kvinna eller en man. Om den som föder barnet är ogift, frånskild eller änka när barnet föds blir hen alltid ensam vårdnadshavare (6 kap. 3 § första stycket och 1 kap. 11 § FB).
Ingenting är så omskrivet som klimat och covid. Det finns stora likheter mellan klimatalarmister och vaccinanhängare. De är rörelser med ett syfte: injaga fruktan och erbjuda rätt lösning. Vilken den rätta lösningen är för klimatalarmister är dock oklart, förslagen är för många från flygskam till att äta maskar. Kanske är effektivast att alla vita dör så vi kan återvända i tiden bakåt före industrialismen ungefär till Medeltiden. Men covid har en lösning: vaccin. Vaccinanhängarna är på det klara med att bli injicerade regelbundet, kanske resten av livet. Det är den rätta lösningen. Vi ska undvika mänskliga kontakter också men det tycks inte vara så populärt.
Att vara vaccinerad och erkänna klimatoro, erbjuder mening och tillhörighet.
Det är något religiöst över det hela, vaccin och klimat. Påven välsignar oron för båda. Oavsett vilken inriktning av kristendomen en utövar är Påven ledaren för den största delen av dem, drygt 1,34 miljarder katoliker i världen av totalt ca 2,3 miljarder kristna. Den största trosinriktningen i Världen, än så länge.
Så, även den heliga stolen har kastat sig i kampen om att få alla vaccinerade. Påven har beslutat att enbart vaccinerade med covidvaccin får beträda Vatikanens mark. Vaccinbevis gäller både för anställda och besökare. Påven har ju en egen stat med ca. 800 innevånare och miljoner besökare varje år.
“that it is necessary to ensure the health and wellness of the work Community in respect of the dignity, rights, and fundamental liberty of every member.” (18 sept.)
Liberty? Nog har det ordet missbrukats överallt, speciellt i politik och nu även i kyrkan. Vad är en påve annat än ordförande för katoliker. Den nästa efter Gud, hans företrädare på Jorden. Guds omsorg och barmhärtighet för de andra, i detta fall de som inte har velat eller kunnat vaccinera sig, finns inte. Påven godtar inte alla Guds barn.
Vaccinpass före Guds vilja? Var det inte Jesus som lät de sjuka och arma komma till honom? Jag undrar så här nära Jesus födelsedag: vad skulle Jesus ha gjort angående covid och vaccin?
Påven är inte ensam. Den tveksamt fungerande Biden hotar allt och alla. Vaccin eller inte ens få leverera varor till statlig myndighet. Flygbolag sparkar folk som inte vaccinerar sig. Restauranger serverar inte mat utan vaccinpass. På Cypern finns det ultimata: inga matinköp utan covidpass. I Sverige inför Kommuner vaccinkrav vid anställning på sina ställen.
Australien har blivit en diktatur som håller folk inspärrade. Sverige har till och med blivit utskälld för vi tog i för lite. Här är det lite hipp som happ. Ena dagen tas inskränkningar bort för att införas strax efter. Det är inte vetenskap som styr inte ens beprövad erfarenhet. Världen är vilsen och de som har makt ser en möjlighet att inskränka folkets rättigheter och demokrati.
Den 27 januari i år undertecknade Europarådet resolution 2361, som slår fast att vaccinationer i medlemsländerna inte få vara obligatoriska. Vidare får personer som inte är vaccinerade inte diskrimineras på något sätt. (https://pace.coe.int/en/files/29004/html)
Var det någon som brydde sig?
Tonen är en annan nu. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vill diskutera tvingande vaccination i EU mot covid-19. (1 dec.)
Det låter också som om vaccintillgången vore ändlös i Världen, tillgänglig för alla, vilket inte stämmer. Frågan är vem drar nitlotten och hur ser den ut. Kanske får vi svar om fem, tio år.
Nog är det något religiöst i Covidbesluten, inte bara vetenskap. Som om antalet människor på en plats vore avgörande. 100 smittar inte men ve om det kommer 101. Som om ett nödgodkänt medel, kallad vaccin, vore frälsningen. Om inte, skönmålar man effekten. Vi blev i alla fall inte så sjuka. Alltid något. Och dö ska vi alla, de äldsta först.
Virus av olika typer som gör oss sjuka kommer att finnas oavsett vad vi gör. En dag kan det bli riktigt illa eftersom vi bor så tätt, är för många, flyger runt i Världen och alla är inte välmående ens utan sjukdom. Sjukvårdens resurser är inte heller oändliga oavsett finansiering.
27 december 2020 andra Juldagen vaccinerades den första personen i Sverige. Löfven ringde och gratulerade den personen. Inte ens ett år har gått men nu vaccineras folk med tredje sprutan. Snart nummer 4, kanske 5… Men viruset sprider sig ändå, folk är sjuka och även dör.
Forskare som har arbetat med att utveckla covidvaccin har utnämnts till årets hjältar av Nyhetsmagasinet Time. Nobelpris i sikte?
Men årets person är en annan. Time har utsett Teslachefen och rymdentreprenören Elon Musk till årets person. Time beskriver honom som en man ”who aspires to save our planet and get us a new one to inhabit: clown, genius, edgelord, visionary, industrialist, showman…
Det finns få som har visioner för framtiden idag, lika få som tar risker. Det är lätt att skylla på hans pengar för den som inte anstränger sig ens på dagens arbete. Eller politiker som flyter ovanpå utan skam. Som tror sig vara något extra fast det inte finns grund till det. Men stormen går redan mot valet. Som vanligt gnälls det.
Vore jag ung skulle jag gärna söka till gänget som skall till Mars, någon gång i framtiden. Att vandra på Mars öken…
Bilder: Peterskyrkan 2013, Mars från Wikipedia av NASA and The Hubble Heritage Team (STScI/AURA)
PS. Den stora vaccin -och covidpass anhängaren dubbelvaccinerade M ledaren är sjuk i covid. Hur kunde det hända,, han hade ju vaccinerat sig? Kanske ingen ska leka expert i frågan om covid, inte ens experterna för det mesta har stämt dåligt. Att tro sig inte smitta när vaccinpass finns i mobilen kommer att berättas om några år lik en saga.
Om man gillar Jordan B. Peterson och hans filosofi beror nog på vem man är och på vilken planhalva, vänster eller höger. Råden som att arbeta så hårt du kan för att uppnå dina mål eller väx upp passar inte de kränkta och bidragsvurmare, inte genusgrubblare eller de som vet bäst utan grund att stå på. Eget ansvar alltså. Så omodernt. Hans nya bok Bortom Ordning 12 Nya Livsregler fortsätter på samma tema som den tidigare 12 livsregler Ett Motgift Mot Kaos.
Jag har snabbläst Bortom Ordning, så där illa som man läser vetenskapliga böcker för att hitta det viktigaste och stöd för sina egna teorier. Det är just så man inte ska läsa men flera års studier i Universitet och forskning på jobbet har förstört läsning. Ja läser det som är intressant sedan andra gången. Så jag antar att Peterson skulle ha en del att säga just till mig.
Han säger saker som människor med funderingar över livet känner igen, det vi redan vet, men inte kan sätta ord på eller analysera så snyggt som Peterson. Aha upplevelse! Som, driv inte vind för våg. Annars blir du bara bitter. Och får inga kvinnor. Jag antar att ingen får några män heller med bitterhet och om lathet tar över. Inga bra i alla fall.
Han är konservativ. Men gillas hans ”traditionalistiska” livssyn också av den stora massan? Utgångspunkten är att allt beror på dig själv, även om du skulle behöva hjälp för att komma framåt. Så, garanterat inte.
Lär dig av det förflutna, säger han också.. Tänk att det är så svårt speciellt för makthavare. De återbrukar varenda dumhet. Under Covid visar de att demokrati står alltid nederst på listan. Makt är det politiker eftersträvar. De har en speciell förmåga att återupprepa det som inte har fungerat.
Ett litet råd som passar extra nu i juletider: Planera och arbeta flitigt för att upprätthålla romantiken i ditt förhållande. Nog är det sant. Många förhållanden blir som gamla bekanta och om ens det. Kunde skriva en hel bok på temat hur du tar död på ditt äktenskap och snabbaste vägen till det. Och en kapitel om hur du behandlar din partner så väl att den stannar kvar hos dig även när du blir dement och inte ger längre något tillbaka. Har varit med båda.
Läs Peterson. Ha är en modern filosof och rockstar. Hatad och älskad. Han är läsvärd med livsvisdom. Det har vi brist på. Även om tvåan är inte lika upplyftande upplevelse som ettan.
Petersons 12 regler, börja med ettan, är en lämplig Julklapp till den som alltid klagar på andra och livets omständigheter.
I TV visas de obligatoriska amerikanska julfilmerna som tycks komma år efter år. De alla har samma tema: problem med kärlek och arbete som får sin lösning under julhelgen.
Huvudpersonen är en kvinna, så passande. Hon är inget våp utan hårt arbetande, gärna inom media. Det är press på arbetet, deadline eller något som kanske kan ge befordran eller förlust. Artiklar som stampar och har tappat inspirationen. Fabriker som riskerar nedläggning. Ens verksamhet i fara. Någonting drabbar den vanliga lunken och måste åtgärdas, gärna i en julig stad. Det orsakar en träff med en snygg man, kanske en singelpappa som förlorat sin hustru i något tragiskt. Gammal kärlek kan också glimma igen. Ibland är det en sann historia som har filmats.
Vissa ingredienser finns alltid. Varm choklad. Julkakor. Julgranar. Skridskoåkning. Snöfall även i söder. Stadens julfest. Familj. Barn, som borde ha slutat tro på tomten länge sedan. Jultomte. Julpyntat till max. Snälla människor. Den mindre stadens charm. Det ser ut som om många amerikanska småstäder har gjort sin egen julfilm. Man kan hitta de på kartan.
Kvinnorna är vackra men mer som girl next door och de ler hela tiden. Männen är så där amerikanskt stiliga, tänk på Tom Cruise som yngre. De är B kanske C skådisar vilka återkommer i liknande filmer. Inga stjärnor men vissa har blivit mer kända genom TV serier.
Det är väldigt sedesamt. Kyssar är inget man slösar med. Det hör till slutet när livet har vänt och Julens mening är så uppenbar. Kärlek. Familj. Hemstad.
Men det finns ändå något av värde även i dessa filmer: hopp och gemenskap. Hopp om att människor gör goda saker, tar hand om varandra. Att vi finner kärlek, vem vill inte det. Att familjen är grundbulten i vår stad där även de ensamma kan finna en plats. Att vi bryr oss om vårt Samhälle och de som behöver hjälp och tröst.
Julens mening liksom. Det är inte shopping.
Har du en favorit bland julfilmer? Se en och förlora dig i en värld som alldeles nyligen var även vår.
Nej, jag sitter inte i dagarna och ser på Julfilmer men under årens lopp har det blivit några. Oftast räcker det att läsa presentationen på TV tablån.
Love Actually och Die Hard 1 är nog de jag skulle välja. Av de svenska Fanny och Alexander..
Min smak är mer för det dramatiska och mörka hållet.
Såg ”Wind River” (undantag att se på Statstelevision) Med Jeremy Renner, som inte ens behöver spela för att fånga in en, mest känd från ”The Hurt Locker” som fick 6 Oscar bl.a. bästa film – det finns scener man aldrig glömmer – och Renner nominerades för bästa skådespelare. Men priset gick till lysande Christoph Waltz i ”Inglourious Basterds”.
”Wind River” är inget att se för den som söker kärlek och godhet. Bara rå verklighet.
Ålder är bara en siffra?Jag kan direkt säga nej till det påståendet. Nej, livet ger både kroppen och sinnet stryk. Nog känns konditionen och själen som bara en skugga av sina yngre år.
De som arbetar i tyngre arbeten, som äldreomsorg eller byggen, är ganska slitna vid 60 oavsett vad pensionsmyndigheterna säger. Den som inte gillar sitt arbete slits nog fortare. Den vanlige jobbarens pension är också låg, i alla fall i min åldersgrupp, vi som tog hand om våra små barn själv. Vilket gör att underhållet av våra kroppar blir sämre. Det finns inte pengar till det helt enkelt. Speciellt om vi jämför pension med våra företrädare:¨politikerna. Löfven sa själv upp sig från jobbet. Han fick nog. Jobbet blev alldeles för jobbigt. Men det går ingen nöd på honom med 2,1 miljon som fallskärm vid 64 års ålder samtidigt som han tycker att andra skall helst jobba till 70.
I andra normala jobb får du inte fallskärm när du självmant slutar. Bara om du är en höjdare och sparkas. Då kan du kamma hem en tröstpeng.
Det finns vanligt folk och sedan speciellt folk och en del varken eller ur lön – och förmånshänsyn. Vilken grupp tillhör du? Själv är jag pensionär vilket är bidragstagare eller den som tar ut tidigare sparade pengar från Staten. Det är bara att välja hur du ser dig själv, fast det som mättes ut för kommande pension under mina arbetsår är redan förbrukade av pensionärer före mig.
Ålder är mer än en siffra. Påståendet är bara ett försök att få äldre kvinnor se sig själv som mer attraktiva.
Men vissa kvinnor är något extra även i 105 års ålder. En tröstefull nyhet ett tag sedan fick mig att börja läsa – igen – om långa leder i Världen. Kunde en 105 år gammal dam vara så fit borde jag som yngre vara det. Men springa kan jag inte tack vare knäskada. Bara gå. Det ser helt hopplöst ut också att resa nu men kanske är läget bättre nästa sommar. Värme och mindre smitta.
105 år gamla Julia ”Hurricane” Hawkins från Louisiana är den första kvinnan i sin åldersgrupp att springa ett 100 meterslopp. Världsrekord i hennes årgång.
Tiden? Strax över minuten. Hon var lite missnöjd med tiden. Hon ville komma under en minut. Så hon fortsätter att springa och träna.
Julia Hawkins påbörjade sin atletiska karriär för fem år sedan och satte då, som 100-åring, nytt världsrekord när hon sprang 100 meter på National Senior Olympics Games i Birmingham, Alabama, på 39,62 sekunder.
Inte slår jag henne. Gör du?
Jag har inte tränat i gym sedan Covid bröt ut. Men då var jag bland de allra äldsta, kanske den äldsta kvinnan eftersom de ville intervjua mig till gymmets tidning. Bland de som tränade då fanns tre kvinnor och en man över 70 år. Men kvinnorna gav snart upp och intog soffläge.
När är det tillåtet att inta soffläge och bli gammal och skruttig? Helst aldrig för då sliter man snart på sjukvårdens resurser. Det är det som Samhället (läs Regeringen) bävar över. Utgifter från sina medborgare som byggde landet. Bli inte gammal och sjuk i behov av en bädd i sjukhuset. Jobba frisk hela livet och dö kostnadseffektivt vid pensionering. Inte bli en gammal tärande person utan lämna snabbt din bostad till de nya.
Så Julia Hawkins borde inte vara idealet.
Bilder överst: min skugga på PCT vid 2250 mile då man gott var en skugga av sitt gamla jag.
Jag läser just nu två helt olika böcker som ändå har mycket gemensamt. Den ena är Thomas Nydahl: Sedan möttes vi i Paris Breven från Anne – Marie Berglund och den andra Jordan B. Petersons Bortom ordning 12 nya livsregler. Jag släppte dock Peterson nu för Nydahls bok tog över. Kanske återkommer jag om Peterson senare. Båda böckerna är närgångna, filosofiska, öppna betraktelse över livet.
Breven från Anne – Marie Berglund är en modern monologisk brevroman. Det är en del av hennes omfattande brevväxling med författare Thomas Nydahl mellan åren 1996 – 2020. Anne – Marie dog 6 mars 2020. Att samarbeta med en person efter dennes död är alltid riskabelt. Men Nydahl har gett henne åter en röst. Hon finns och är sig själv.
Jag börjar med en citat om Julen, lämplig efter Black Week och allt shoppande. Hur känner den personen som inte vill eller kan vara med?
2006 18/12 skriver Anne Marie: Bäst vore om man fick en sömnspruta över jul så kan man sen börja om på nytt. Men i landet Sverige får ju ingen vara förtvivlad, bara att gömma sig under stenen när paniken kommer. Instängd i en adventskalender.
Vi ska vara glada eller i alla fall låtsas. Hon vägrar föreställa sig.
Boken är endast brev från Anne Marie, inte svar till dem. Jag saknar i början Thomas svar på breven men han finns bakom hennes text. Den kontakt de har lyser genom. Anne – Marie anförtror sig, sina tankar, sorger, glädje, liv, ibland i väldigt närgångna nakna brev. Det är behov att reflektera över sig själv med någon som förstår och kanske har samma skörhet inom sig.
Det är en kärlekshistoria av mental, mänsklig art. Det sällsynta att våga vara öppen inför någon, vara sig själv med sina skavanker utan att lägga en mask över. Den närhet som finns mellan brevskrivaren och mottagaren känns på varje sida, trots det fysiska avståndet. Anne – Marie inordnar sig inte i det konventionella livet med trånga ramar. Hon uttrycker längtan till naturen. Ett av hennes verk heter ”Jag vill stå träd nu”. Hon känns ibland desperat som om hon hade tappat fotfästet eller det hade aldrig funnits. Hon sätter ord i det.
Människan Anne – Marie kommer nära läsaren. Hennes brev berör. Just detta, känsloläget, fångar Nydahl lysande. Han hittar i brevhögarna det som är kärnan i Anne – Marie som person och den som lever av ord. Det är också en bok som ger läsaren kontakt med yrket: författare. Hur tänker en författare som ibland inte ens vill bli publicerad? (En otänkbar tanke hos nutida mediekändisar.) Inte bara det utan vi får kontakt med en av oss, vi som grubblar över meningen i vad vi uträttar.
9/9 -2006 skriver hon: Känner mig väldigt hemlös, det är för att jag inte kan nå pappa längre. Och för att jag inte har en enda bok i sikte. Det är ändå konstigt hur man liksom har sitt hem i de böcker man planerar att ge ut”. (Fadern är sjuk. Min kommentar.)
Hur känner sig de personer vars liv består av att skriva när det inte finns något att skriva om eller det skrivna känns meningslöst? Slutet på ens författarliv? Den där tomheten var och en kan känna när arbetslivet är slut och man blir nästan ingen. Fråga mig bara.
2019 27/8 skriver hon: Det är så ensamt när jag inte skriver. På morgonen stiger jag upp till ett ingenting.
Det är i få böcker vi kommer i sådan närkontakt med en person, oavsett yrke, än i Anne – Maries brev. Av den stora brevsamlingen under 24 år har Nydahl valt, utelämnat, redigerat så människan hon var kommer fram. Anne Marie önskar vara sig själv, Nydahl lyckas ge henne det. Allt blir också en historia över sällsynt långt vänskap.
Bokens svartvita bilder av Hide Matsumoto känns närgångna och samtidigt med avstånd. Bilderna förstärker texten.
Söndag satt vi som läser Nydahls blogg framför TV n men vi väntade förgäves.
Agneta Pleijel hade filmat en presentation av Nydahls bok till programmet Babel i SVT 28/11, men det censurerades. De klippte bort det helt enkelt. Det kan omöjligen vara Anne – Marie som är ”fel”. Hon är kvinna. Hon pekade ut riktning åt andra kvinnliga författare. Jag misstänker – vi är flera – att Thomas Nydahl inte hör till PK folket. Är inte du rätt PK finns det inte plats för dig i Sveriges ”oberoende” media vi betalar genom obligatorisk skatteavdrag. Ytterligare ett till skäl att aldrig slå på Statstelevisionen mer.
PK ismen omfattar allt större delar av våra liv, hur vi ska tycka, tänka och bete oss. Det börjar bli något som bidrar till raset av vårt samhälle. Då det inte finns möjlighet att påverka utan att tillhöra i en smal åsiktskorridor av ”rätt tänkande” ger det ett fattigt samhälle med kvävande likriktning där yttrandefrihet är bara en etikett utan innehåll.
Anne – Marie Berglund anpassade sig inte till en fåra. Det tilltalar mitt sinne. Anne Maries brev är en bok jag kommer att läsa om. För mig blev det årets bästa bok. Jag är ingen recensent men ordet mästerverk ligger nära till.
Det är inte längre ens sandlåda i svensk Regering och Riksdag. Under några få timmar har de hunnit välja en ny statsminister, Regeringen har inte fått sin budget godkänt (tack!), vissa är kränkta så de avgår och så även Statsministern som aldrig hann inträda..
Här poppas det inte popcorn. Har tagit fram ost och vin. Vinet är dock alkoholfritt så det hade gått lika bra med saft.
Skäms de inte? Utpressaren, surpuppan och gänget utan verklighetsanknytning?
När jag avslutade kontakten med familjerna i mitt uppföljningsprogram gav jag barnet som nu var ca tre år, en bok. (Se PS.) Jag hade sett att flera av familjerna hade en bokhylla men inga böcker. Avdelningen köpte ett lager barnböcker i bokrean, ”Pricken” om nio små kaniner. Åtta av dem var vita, men den nionde var prickig och fick heta Pricken.
Jag ville välja en annan bok men överröstades. Jag tyckte inte vi skulle ge en fostran i jämlikhet och lika värde till våra patienter vilka nu var f.d. missbrukare och alldeles garanterat utstötta själva.
Men så blev det. Ingen som fick boken reagerade negativt. Kanske hade jag fel? Kanske kände de bara igen sig?
Jag hade flera patienter som var på gränsen till analfabeter. De kunde inte läsa behandlingsplanen jag gjorde trots enkel text med större bokstäver som: Besök hos kurator två gånger i veckan, tisdag och fredag klockan 11,00 osv. Mina patienter var nästan alla svenskar med svensk skolgång.
Jag tyckte det var märkligt att så många hade passerat skolan utan riktiga läskunskaper. Men senare klarnade bilden. Många hade hoppat av och ingen efterlyste dem. Andra hade klarat sig i prov vilka var kryssfrågor. Alltid blev det något rätt. Flera hade fått snällbetyg, det lägsta möjliga så de passerade skolan. Vissa var bra i något ämne, sport eller teckning, sång eller slöjd, så resten av betygen ursäktade man. Flera hade börjat missbruka i lägre tonåren eller före, några hamnade i fosterhem en tid och sket i skolan när de kom hem igen. Andra vistades i något hem för ”vanartade barn” där skolgång inte ingick i programmet.
Det är så än. Skolgång ingår inte i alla behandlingsprogram för ungdomar utan man passerar ”behandling” och går ut likaså fattig på möjligheten att försörja sig. Inte ens nians betyg. Inget jobb. Inga pengar. Droger och kriminalitet väntar på farstun – i värsta fall.
Varför läser barn inte böcker? Varför har många svårt att klara skolan just på grund av svaga läskunskaper? Jag tror inte det är i första hand skolan som får barn att läsa böcker. Det är hemmet. Är barnet sex år och ingen har läst åt dem har skolan styvt arbete att visa böcker är bättre än Ipad. Lika bra i alla fall. Kan barnet inte svenska blir svenska böcker ett icke val. Logiskt.
Hur får vi barnen att läsa böcker? Genom att få föräldrar läser för dem. Stämmer det? Ja men hemmet ska ha böcker också.
Föräldrar läser till barnen från början, så fort de kan sitta ungefär. Barn förses med pekböcker. Böcker är presenter.
Föräldrar högläser till barnen och slutar inte innan barnen läser bra och har fastnat i att läsa böcker. I stället att alla stirrar på sina mobiler fortsätter familjen med högläsning ibland.
Hemmet har böcker. Det sägs att hem som har 400 eller fler böcker har de smarta barnen. Så många behövs inte för att höja studienivån, 80 böcker hemma gjorde redan stor skillnad. Det är förstås frågan om vilka böcker. En del måste vara läsvänliga för barn.
Genom att läsa till de små barnen får de ett bättre ordförråd. Även om de inte kan läsa när skolan börjar lär de sig snabbare och har flera ord att koppla bokstäverna på.
Bibliotek används regelbundet. Dåligt med böcker hemma kompenseras med låneböcker.
Föräldrarna själva läser, är god exempel, böcker är en naturlig del av livet.
Klassen läser några böcker per år från klass tre och skriver recension/kort beskrivning om de. På högre nivå skall de vara klassiker också.
Varje elev skall genomföra läsprov hos annan än sin lärare ska vi säga klass 2 eller 3 och senare klass 5. De som hänger efter får hjälp.
Hemspråk slopas. Hemspråk lär man hemma, det heter ju hemspråk. Eleven får välja det som andra främmande språk efter svenska och engelska. Eller kanske skippa engelskan?
Bästa metoden då? Det finns fler men bara en har stöd i forskning. Det var inte min metod. Oops.
Det finns många sätt att lära barn att läsa – men bara ett som har stöd i forskningen. Den metoden bygger på att barnen ska lära sig att ljuda bokstäverna och det är också den enda metod som bevisat kan hjälpa barn med läs – och skrivsvårigheter.
Läs mer om det på Forskning.se/2019/08/19
Studier om nyttan av böcker hemma:
The study by Evans and her colleagues at Nevada, UCLA and Australian National University is one of the largest and most comprehensive studies ever conducted on what influences the level of education a child will attain.
The researchers were struck by the strong effect having books in the home had on children’s educational attainment even above and beyond such factors as education level of the parents, the country’s GDP, the father’s occupation or the political system of the country.
University of Nevada, Reno 2010:
Both factors, having a 500-book library or having university-educated parents, propel a child 3.2 years further in education, on average.
Så, böcker som julklapp till barnen?
PS. Jag arbetare som kurator/terapeut i ett sjukhus för familjer med riskgraviditeter p.g.a. missbruk/HIV men har arbetat som lärare i några år på -80 talet samt svenska för invandrare efter SFI.
Regeringens klimatåtgärder fortsätter. Följande engångsplastprodukter kommer att förbjudas i Sverige från den 1 januari 2022: bomullspinnar (tops), sugrör, bestick och ätpinnar, omrörare för drycker, ballongpinnar och tallrikar. Även matlådor för snabbmat som innehåller expanderad polystyren kommer att förbjudas.
Men topsen är ju gjorda av bambu nu mera. Och bambu har vi väl gott om här hemma?
Så engångsmuggar får finnas kvar. Borde vi inte gå med en mugg i väskan? Hygien är väl inte så viktigt. Törs jag erkänna att i min skafferi finns sugrör och en sats engångstallrikar, muggar och bestick? De köptes några år sedan då vattnet försvann ständigt på grund av byggarbete och fel. Oanvända än.
Jag tvivlar på att vi gå tillbaka till tiden då allt såldes och packades i papper bakom disk. Tiden då vi köpte mjölk i egen kanna är bara ett barndomsminne och olaglig försäljning direkt från bonden på sommaren, troligen även det förr i tiden. När jag nyligen köpte fransk ost av opastöriserad mjölk informerades jag om risken. Jag tog risken, sa jag. Först då såldes en bit. Den osten var som en dröm.
Jag vill gärna minska engångsförpackningar men det tycks vara svårt. Det är bara frukt, potatis och lök samt viss bröd som inte är färdigpackad utan plockas till en papperspåse.. Dessa ”miljövänliga” papperspåsar är sedan oanvändbara till sopor. De läcker. Påsarna går att använda till kompost men hur många i en stad har kompost för matåtervinning? Här slängs det högst potatisskal och sådant. En pensionär äter upp.
Som vandrare gör man bekantskap med de större lämningarna. Bilar, högar av bildäck, populärt att kasta. Oljetunnor. Trasiga saker. Sakta ingår de i naturen så där om flera hundra år. Vem är den stollen som kastar skräp i naturen, ofta även långt från en bilväg? Ibland när jag vandrar i Sverige ser jag övergivna gårdar med trasiga bilar, maskiner, hus… Ingen kommer att återvinna något där.
Vi borde i alla fall lära oss det enkla: att inte kasta skräp på gatan utan i papperskorgen, det kan då brännas och ge värme. Det är en åtgärd alla kan göra. Kanske ökar intresset att hålla Sverige rent när en ny lagstiftning 1 januari 2022 gör din fimp på gatan straffbart. Har inte sett att mitt Centrum eller parken bredvid har blivit renare efter nedskräpning med burkar, dryckesförpackningar, engångsgrillar, plastflaskor, pizzakartonger och snabbmatsförpackningar och dylikt blev straffbart med böter, 800 kronor från och med 10 juli 2011. Dock städas vårt lilla centrum snabbt, dessutom patrullerar vakter runt hela tiden under affärernas öppethållande.
Den nya lagen innebär att straffansvar för ringa nedskräpningsförseelse införs genom ändringar i miljöbalken. Det blir straffbart att skräpa ner med även mindre skräp som en cigarettfimp eller ett tuggummi. På gator och torg utgör cigarettfimpar enligt mätningar ca 67 procent av skräpet och vid våra stränder ca 32 procent. Straffet för ringa nedskräpningsförseelse kommer också vara 800 kr i penningböter.
Hinner polisen bötfälla? De kan ju stå nära en hamburgerbar och kamma hem böter.
Vissa har oerhört svårt att använda en papperskorg. Kan det vara någon sorts oro, trauma om att hamna där bland sopor också själv?
Skräpet i naturen då? Det stannar där någon kastade det.
Bilder: överst oljetunna vid en sjö, nästa en bilstol efter ca 30 år, båda Sörmlands led etapp 6. Bilen är militärt, troligen från andra världskriget, i skogen i Norrland.
På den ”gamla goda tiden” fanns ordning och reda i skolan. Visst slogs pojkarna och flickorna kunde använda elakt språk men det skedde oftast utanför skolans staket. Vi neg och bockade för lärarna. Vek genast undan om polisen passerade oss. Vi beundrade de ridande poliserna som höll ordning på gatorna. Idag är respekten för polisen krackelerad.
I min klass på ettan fanns en pojke som sa några svordomar så läraren hörde. Det blev en upprepad förseelse. Läraren tog då ut hela klassen till tvätthon i korridoren och borstade hans mun med såpa. Läraren sa att nu är de fula orden borta. Se till att de inte återkommer.
Han svor inte mer. Inte i skolan alla fall.
Barnmisshandel? Inte 1949. Nu har det fula språket tagit över även Rättssalarna. Det skulle gå åt en massa såpa.
Rättegångar tycks vara en fars. Var och en beter sig som de vill, både de åtalade, vittnen och publiken. Advokaterna då, hur bär de sig åt? Glåpord haglar. Som i pågående rättegången om polismord.
En bild från rättegången:
Mammas fitta! utbrast då 17-åringen som är åtalad för mord i rättssalen mitt framför Andreas Danmans sörjande anhöriga.
– Knulla din mamma, svarade 19-åringen som var ett vittne.
Vildar utan språk? Och – hur ser de på sina mödrar? Det kan vi nog diskutera länge men får vara till någon annan gång.
Läs mer på Twitter som inte är något fågelkvitter precis om vardag i rättegångar. Kan det vara så att kvinnliga åklagare får mer skit av de åtalade invandrarmännen? Vet ej men…
Förra hösten hade jag tillsammans med en kollega en tre månader lång förhandling som i media kom att omskrivas som "kaosmålet". Under förhandlingen blev jag och kollegan kontinuerligt hånade, trakasserade och hotade av de åtalade. >
Kan olämpligt beteende i rätten räknas som nedskräpning av vårt gemensamma utrymme? Att använda svordomar i en rättegång är ju ett slags miljönedsmutsning. Deltagare måste höra på tillmälen som inte ingår i ett civiliserat umgänge eller på en arbetsplats. Böter 800 kronor per ord precis som skräp du kastar på gatan? Om personen inte kan betala eller man misstänker att pengarna kommer från kriminalitet sitter denne i häktet en vecka per ord utan några som helst förmåner, helst på vatten och bröd. Är det ett upprepat beteende bör fängelse finnas på straffskalan och utvisning som en sista möjlighet för en icke svensk medborgare. Kan man inte flera ord är det bättre att vara i hemlandet.
Alla har en mor. Alla borde vara uppretade av skriket knulla din morsa.
Vi kan inte ha våra rättegångar som gatuslagsmål med ord.Vem lät det gå så långt? De godhjärtade dumma? Brandberg föreslår kortare fängelsestraff. Ja. Eller kan såpa vara verksamt även nu både i skolan och speciellt i rättegångar?
Jag läste att Mari Heidenborg är föreslagen som årets jurist, bland några andra. Viss del av hennes meritlista finns till ex. på Samnytt. Ni minns väl henne?
Fanns det verkligen inte någon annan viktigare än en tjänsteperson som delar ut skadestånd i miljonklass till kriminella, mer än offret får? För en vanlig medborgare utan juristexamens finesser kändes det som Samhällets hån mot offret. Skyll dig själv att du var en dålig flicka. Svensk rättsväsende ersätter mannen som du drabbade.
Dessa två händelser hänger ihop. Hån mot offren, förakt mot Rättsväsende är det nya normala. Rättegångar där åklagaren får utstå hot och vad som helst av språkväg. Media där gärningsmannen av en grov våldtäkt då offret riskerade att blöda ihjäl till och med kan bli hyllade utan den minsta undersökande journalistik. Kriminella som får skadestånd då de ljuger om sin ålder eller anses lida mer än offret.
De kriminella tar över. Och ingen sätter stopp för förfallet av vårt Rättsväsende. Någon? Usel solnedgång i Sverige med bara mörker efter.
Flydde civilisationen bara för en tältnatt. En 40 kilometers runda. Skogen är blöt, geggig och ändå alldeles underbar.
Dock var det svårt att hitta tystnaden. Flyget gick ovan vart tionde minut tills det tystnade nära klockan 22. Vi flyger igen. Svagt ljud av biltrafik. Diverse ljud, svåra att identifiera. Någon hackspett. Några sjöfåglar.
Men mitt i natten kom tystnaden och månskenet.
På hemvägen stannade jag vid en myrsjö. En tunn sprucken ishinna låg ovan vattnet.
Jag gick också en bit längs en väg. Den som tror att vi slutar åka bil bör ställa sig vid en genomfartsled. Det räcker med 15 minuter. Sedan begriper man att bilarna är här för att stanna. Två cyklister och en man med rullskidor och sedan jag var de enda icke bränsledrivna. Jag vek tillbaka till skogen så fort det gick.
Dagarna är så korta nu att det är svårt med vandring, speciellt för den morgontrötte. Det blir promenader. Dags även för läsning, en bokhög väntar.
Gratis kollektivtrafik för unga på sommaren kan bli verklighet om S får bestämma. Förslaget kommer från ungdomsförbundet SSU och fick stöd på Socialdemokraternas kongress. De vill också se en utredning om unga alltid bör få åka gratis i kollektivtrafiken.
Jag tycker det är utmärkt förslag från SSU, sade infrastrukturminister Tomas Eneroth och yrkade bifall till förslaget.
Hur unga då? Fiffel med åldern igen? Flera trafikanter: miljövänligt? Gratis? Hur då gratis?
Förslaget visar något om Ungdomsförbundets prioriteringar. Snart är det dessa unga som sitter i makten.
Nej. Även de yngre skall begripa att pengar kommer genom arbete, även om det inte stämmer eftersom Stater trycker vad de vill eller skriver siffror som inte finns. Men det vore bra om ungdomarna lär sig att kollektivtrafik inte är gratis. Ingen levererar bussar eller tåg utan att ta betalt. Ingen arbetar utan lön som chaufför eller städade, reparatör eller spärrvakt för att de unga ska ha glädjen att åka hur mycket de vill. Stat och Kommun bör undvika att ta på sig fler utgifter utan försöka få det nödvändiga – det som är omöjligt och opraktiskt att bekosta ensam – att fungera. Elförsörjning, sjukvård, polis, rättsväsende, järnväg, grundläggande utbildning – för att ta några exempel.
Det är också en grej för stadsbor. Stockholmsperspektiv. Vilken kollektivtrafik finns på landet, utanför städer? Buss två gånger om dagen? Beställningstrafik när du ska till något viktigt?
Idé med freebies är alltid usel. Det finns närapå inget som är gratis. Föräldrar borde lära barnen ekonomiskt verklighet så fort de får sin första veckopeng. Peng, inte siffror i mobilen.
Vad vill folket prioritera? Fria resor? Inte alls. Den senaste tidens brottslighet har gett avtryck. Brottslighet/lag och ordning är det viktigaste enligt omröstning, 30%, ökning med 8% sedan april, åtfölj av integration/invandring 25%. Den så aktuelle miljö/klimat/energi/kärnkraft har 23% en ökning med 8%. Sjukvården 20% -6% har sjunkit när covid siffror sjunker. Skola utbildning med 18 % är ständigt i topp 5.
1271 svar, svaranden har fått välja de tre viktigaste. Även om det är en liten undersökning säger det nog vad folket vill prioritera. Det är inte mer ”gratisutgifter”. Gratis resor hör inte till Statens kärnuppgifter.
Bilder: överst väg från Sverige till Norge, nästa svensk väg i Jämtland.
Solnedgångar kopplas ofta ihop med något som tar slut. Dagen som pågår är över, om du inte är nattarbetare förstås. Livets solnedgång, den där ålderdomen vi av tvång drabbas av. Slut på – vad det nu kan vara. Idag försöker de ”som vet bäst” skrämma oss med olika saker som kommer att ta slut som välstånd, klimat, hälsa, kultur, hela Samhället… om vi inte lyder. Följer vi inte politikernas och de mäktiga penningstinnas råd blir vårt liv hotfullt och oigenkännligt med bister död. Kan hända hela världen är på väg mot sin solnedgång och den är inte vacker.
Allt är ändligt. Allt förändras hela tiden. Ingenting består utan förändring. Ingenting håller för evigt även om tidsrymden kan vara olika. Dagsländans dag, människoliv, olika kulturers livslängd…
Men den som inte vill se förändringar kan inte heller agera. Frågan är vad som behöver förändras, vad kan bestå, tills det faller och dör av alldeles naturliga orsaker vi inte rår över.
En bra fråga när klimatentusiasterna skitar ner med sina privatjet för ett möte där de frotterar sig med varandra. Nej, de har inte hört talas om Internetmöten. Medan vi vanliga skall helst inte åka någonstans, inte äta det ena och det andra eller ha ett liv som kan orsaka koldioxid. Jag mätte just min egen produktion av detta ”gift”. I den ena mätningen behövde jag 2,7 jordglob. Jag hade en bostad och det var inte klimatvänligt. Jag antar att jag borde bli en baglady. I den andra var jag en mönstermedborgare med 40% av medelsvenssons synder. Så, jag litar förstås på den sista.
Jag tror att vi har ett klimat, jag förnekar inte det. Men jag tror inte vi kan bestämma – oavsett vad vi gör – gradantalet angående värme och kyla. Inte förändra de variationer vilka regelbundet pågår. Kanske genom solaktivitet, inte bara med våra liv? Om all mänskligt liv upphör kan förändringar ske, det tror jag på, men då är vi ju döda och kan inte mäta det.
Städer är varmare än landsbygd. Det skiljer sig en halv grad mellan temperaturen utanför min bostad i ett centrum och det jag mäter ute en halvkilometer från hus och folk. Så klart är det inte en vetenskaplig mätning, bara med en vanlig termometer. Borde vi bo en halvkilometer från varandra? En bra fråga.
Däremot kan vi göra mycket för vår miljö. Jag föreslår det absolut bästa miljöaktivitet som finns. Vi avslutar omedelbart alla beväpnade konflikter som pågår. Nej, Sverige är inte med på listan även om vi kan tro på det ibland. Kan inte alla dessa krig, bombningar, sprängningar, vapentillverkning påverka och slita på miljön, kanske även på klimatet? Finns de på diskussionslistan på Klimatmötet? Inte? (Bild:Tigray)
Hur var det med flygplansarmén i Glasgow då? Privatplanen som fraktade alla dessa kända anhängare som sedan trängdes ihop med ett glas i handen för att visa hur viktiga och goda de var. Bland annat samlades deltagarna i Glasgows Kelvingrove Museum som är verkligen fin plats för en kulturell sammankomst. Även jag har varit där på whiskyprovning under FNs missbrukskonferens 1992 och diskuterat de andra, de som inte kan dricka måttligt som vi som vet.
Nej, missbrukskonferensen var inte till nytta för Världen bara för oss som deltog. Det viktigaste missades: Drogbaronerna, tillverkarna, leverantörerna och försäljarna av droger. Knark är en industri med miljardomsättning. Precis som nu missar man något. Som sagt krig och även de rikas egna utsläpp, som Bidens bilkaravan med 80 bilar, de som jettade till Glasgow för att synas och snabbt bort till något roligare, de som har flera hus, flera bilar, lyxbåtar, egna flygplan, mer av allting och garanterat inte tänker äta maskar och cykla till jobbet. Det ska populasen göra.
Är du också anhängare av klimatkulten eller försöker du bara använda sunt förnuft?
Är klimatkonferensen flopp eller plopp kan de lärda tvista om tills nästa gång.
Har du en 9 år gammal flicka hemma? Hur skulle det kännas att sälja henne till en 55 år gammal obekant man för sex och hushållsarbete? Vad skulle du tänka om hon dog i barnsbörd? Kanske: vilken tur hon hade?
Jag läste en artikel på CNN om försäljning av flickor i Afghanistan. Läs den. Sverige satsade på att ge asyl åt unga afghanska män som kanske kom från Iran och ville inte göra militärtjänst där. Dessa män har sedan orsakat olika specialbestämmelse för att få stanna här även när de saknar asylskäl. Den feministiska median har ömmat för ”pojkarna” varav en del ljög om sin ålder. Vissa har tjänat storkovan när de har gett boende för dem.
Muslimska flickor har sämre möjligheter både personligen och ekonomiskt att resa eller ”fly” till ett annat land.
Skulle median ropat lovord för män som tog mot unga flickor? Tvivlar på det.
CNN har gjort reportage om små flickor i Afghanistan som säljs till äldre män för att få mat för resten av familjen. Priset för Parwana 9 år var $2,200. Men det räcker inte länge för den stora familjen att överleva med så fadern skall eventuellt sälja de yngre flickorna också. Läs reportaget. Ont i magen är ett lindrigt uttryck över det jag känner.
Jag känner avsmak även för reportrarna. Kunde de inte skrapa ihop de 2 200 dollar och ”köpa” Parwana? Nu gör de en snaskig tårdrypande reportage med en inre mening; om vi hade varit kvar så… Ja, mannen i fråga hade bara gått till nästa tält och köpt nästa barn om Parwana hade räddats.
Det har alltid sålts barnbrudar i Afghanistan. Men att sälja sitt barn för mat är mer än ord kan uttrycka.
Talibanerna lovar fängelse för dem som säljer sina flickor – någon gång i framtiden. Flickorna ska få gå i skolan – någon gång i framtiden. Nästan hela befolkningen har velat leva under sharia enligt undersökningar. Jag undrar hur de känner nu.
Afghanistan är inte det enda landet som säljer barnbrudar. På Jordaniens flyktingläger köpte rika araber åt sig en liten extra hustru. Varje år beräknas 12 miljoner flickor bli barnbrudar, ungefär 32 800 flickor om dagen. Sammanlagt finns det idag 765 miljoner barnäktenskap världen över. Även pojkar kan tvingas gifta sig före 18 år och börja arbeta för att försörja familjen.115 miljoner pojkar ingått äktenskap som barn. I Vissa länder ingås äktenskap ofta i åldern 16 – 18 utan att det är något udda med det.
Det är bara några månader sedan talibanerna tog makten i Afghanistan. Presidenten Ashraf Ghani flydde med en hög pengar, de pengar som skulle ha använts för landets väl, de pengar som var bistånd från oss till exempel. Ingen kapten som stod till slutet. Var och en är sig själv närmast. Korruption växer med biståndspengar. Skall man ge något bör det vara saker som är svårare att sno. Kanske finns ingenting sådant?
Matbrist anlände snabbt efter talibanstyret. Den som är beroende av att andra föder en klarar sig inte länge utan regelbundet bistånd.
Är ett land i stort beroende av andras välvilja faller allt ihop snabbt. ”Om du ger en man en fisk håller han sig mätt en dag, om du lär honom att fiska klarar han sig ett helt liv.” (Kinesisk ordspråk?) Vi är väldigt duktiga på att ge saker som fisk varje dag eller pusha om kvinnors jämlikhet som är oanvändbart i de hårt traditionella samhällen.
Afghanistan är sedan 2013 det största mottagarlandet för svenskt bistånd. Vi räknade med att bidra med 8–8,5 miljarder svenska kronor i utvecklingssamarbete under 2014–2024. Biståndets fokus var på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt på utbildning och ekonomisk utveckling.
När talibanerna tog makten i augusti klippte flera länder av biståndet, inte Sverige. Ny strategi gäller perioden 2021–2024 och omfattar 3 288 miljoner kronor i nuläge humanitär bistånd. Hur det ser ut? Läs på SIDA.
Borde vi inte i stället matbomba dessa flyktingläger? För, har det gått så långt att du säljer dina flickor för mat kommer inga fiskespön och jämlikhetsläror att hjälpa på de närmaste åren.
(Kan tänka mig andra saker som vatten och elektricitet. Tänkte på det när kvinnorna i Tanzania än bar vatten i gula smutsiga dunkar på huvudet och el stängdes av på nätterna även i lyxhotell. Ska man satsa på kvinnor är det barnmorskor, vatten, mat och skolböcker, inte jämlikhetsläror. Det är överöverkurs.)
Bilden föreställer bara fiskelycka i Norrland, inget mer.
När jag vandrare i USA råkade jag träffa 2 människor med mörk hudfärg. Den ena var en tjej som fick nog av PCT vid mile 110. Jag förstår det. Hennes packning var enorm, hon hade en sminkväska med sig. Den andra, en yngre man, tältade i Windigo pass, vid mile ca 1880. Jag träffade några från Kina och en från Korea. Den ena från Kina träffade jag två gånger av en slump, sist efter Ashland.
Han sa att jag var hans idol. I Kina höll de gamla kvinnorna sig hemma och servade de ýngre, som barnbarn. Själv var han trött och tveksam till att fortsätta. Jag försökte peppa honom att gå vidare. Vi var ändå på mile 1720. så mindre än 1000 kvar.
Jag vet inte hur det gick med honom.
Alldeles i början gick jag en bit med en ung kille som var från Mexiko men bosatt i Big Bear. Han bjöd mig hem till hans mormor som lagade utsökt mole poblano med kyckling. Han gick till och med saktare än jag så vi träffades inte mer efter tältplatsen vid Morena.
Vad synd. Inte att maten i hotellet i Big Bear var att klaga. Tänk, kocken kom och frågade hur jag ville ha mina frukostägg tillagade och hur många. Dessutom fick jag ett rum med öppen spis, direkt tillgång till pool och PCT specialpris. Efter 265 mile dag 23 kände jag mig i behov av en dusch.
Jag kollade inte folkets hudfärg bara de som syntes mitt framför näsan men undersökning just om vandrare på PCT visar att det är mest vita män och vita kvinnor som vandrar. Likaså besöker mest vita Nationalparker och olika naturområden. Inte är det en majoritet av invandrare som åker skidor eller skoter i Norrland heller, nu räknar jag inte gränsfinländare som invandrare.
Följaktligen i denna galna värld talar vissa invandrare om att de diskrimineras även i naturen. I USA klagade deras företrädare på svårigheten att gå ut till Nationalparker eftersom det var så många vita där. Det gick liksom inte, man kände sig bortmotad. Suck! Och nu gnälls det även i Sverige. Det är ett samhällsproblem med för många vita i skogen!
Jag ser en del ”öststatare” i skogen men de är där för att fiska och de pratar alltid med mig och frågar om bättre platser. Jag fiskar inte så någon hjälp är jag inte. Annars är det väldigt vitt – hade lite mer koll sist efter tidningsskriverier. Mitt grönområde ringas in av två så kallade ”utsatta områden” med många innevånare av annan härstamning än bleka svenskar. Men inne i skogen utanför elljusspåret och märkt led är det mestadels ingen än jag. Blir nästan chockad om jag ser någon annan. Så har det varit under många av mina vandringar också. Ensam. Nästan ensam. Ensam tältplats i alla fall. Delvis beror det på mitt val av udda tider, sent på hösten. Så det finns plats för flera.
Det kanske är bara så enkelt att vita människor gillar att röra sig i naturen. Att vita har vandring som hobby. Att vita flyr städernas trånga liv ut till skogen på söndagar och det har absolut noll med rasism att göra. Folk har olika intressen, olika preferenser och livsstil. Kanske de svenska skogarna känns främmande för folk som kommer från länder med andra naturförhållanden. Men det tycks finnas mediefolk som måste se förtryck och rasism i varje fråga.
Som USA har även Sverige vildmark, skogar och berg som ger möjlighet att besöka naturen eller till och med tälta och göra en vandring. Det är något många av oss uppskattar. I USA säger folk i undersökningar att familj, Gud och natur är något de räknar högt i livet.
Låt bli att inbilla rasism i varje sak. Vill du gå till skogen eller till en Nationalpark – gör det. Gnäll inte. Det finns inget inträdesprov till skog och mark. Men ge fan att lämna sopor efter dig och lämna noll toapapper.
Våren 1958 gick jag på bio med mina två bästisar. Filmen var redan omtalad. Föräldrar räknade det som sedeslös fast de inte hade sett filmen. Vi sa förstås att vi läste läxor hos en kompis, inte att vi skulle se Elvis i filmen Jailhouse Rock.
Jag klädde mig i långbyxor och en duffel. Långbyxor hade vi flickor bara på idrottsdagarna. Duffel ansågs lite opassande för en flicka. Men nu var vi tre lite tuffa – utåt i alla fall.
Utanför biografen stod polis, brandkår och en ambulans. De väntade på oss hysteriska flickor när vi skulle se Elvis svängande höfter.
Filmen var så där. Jag hade annan smak än mina vänner. De var begeistrade. När vi gick ut sjöng vi lite tyst på Jaihouse Rock och tog några danssteg.
The warden threw a party in the county jail The prison band was there, and they began to wail The band was jumpin’, and the joint began to swing You should’ve heard them knocked out jailbirds sing
Let’s rock Everybody, let’s rock Everybody in the whole cell block Was dancin’ to the Jailhouse Rock
Inget mer hände. Även om det var kaotiska scener ibland i USA när Elvis uppträdde var vi finska flickor inte så lätta att charma.
Jag föredrog opera och klassiskt. Mina vänner var nog mer för Paul Anka. Radions önskekonsert sändes en timme i veckan och blev det tid över spelade de en poplåt, dock inte opassande Elvis.
Så här efteråt känns det som en tid av oskuld. I alla fall om jag läser dagens nyhetsflora och dagens möjligheter för barn på gott och ont. Just nu handlar mycket av ren ondska.
Det är oerhörd skillnad på barnens mediebruk idag. Vet föräldrar vad barn konsumerar? Vad de sänder till andra? En flicka berättade att hon stängde sitt konto på Internet eftersom alltför många pojkar skickade penisbilder till henne. Pojkar alltså, inte bara män. Erbjudanden att hamna på någon porrkonto kom också regelbundet. Nej, hennes konto hade inget med sex att göra. Hon var minderårig.
Jag läste några texter av nutida idoler, rapparna. Det var absolut gräsligt, ingenting barn ska lyssna på, inte lära sig och inte förstå gäng – språket och brottsuppmaningarna. Jag ska inte recensera det mer utan varje förälder borde läsa:
Vilken kultur ger vi till barnen? Visst är det gammalmodigt att vi läste Shakespeare, Homeros och Petrarca under min skoltid, sjöng i kör, de rika spelade piano eller någon instrument och mycket hade än en kristen grund.
Idag sjunger man om knark och mord. Kanske är det ”musik” lämplig för tidsandan med 41 mord hittills (kan vara någon jag har missat) och knarket flödar ju, barn rånas och gängen har barn som springpojkar. Det är bara realism. Livet är så för många unga, varför linda det i bomull. Även kulturen ska vara med tidsandan, inte det förgångna?
Vad är det som gick så totalt fel? Smak och tid förändras. Men att barnkultur moderniseras till obegriplig språk med uppmaning till våld är en katastrof.
Hur är den föräldern funtad somhyllar det?
Snart är det Jul. Ska vi rappa lite våld och knark eller sjunga en gammal Julsång?
Finns det fler där ute med usel smak på det moderna kulturen?
Jag såg en Ufo i tioårsålder. Det var ett ögonblick jag aldrig glömmer. Tefatet som försvann i himlens mörker.
Finns det liv i Universum annat än på vår planet är en stor fråga. Först måste vi definiera liv. Bakterier lever. Maskar likaså. Med människor är det ibland tveksamt. Hur definieras mänskligt liv? Andning? Hjärtslag? Se ut som vi? Tänka, den gamla definitionen av Descartes? Om vi tar någon mer krävande definition som att fylla livet med något som utvecklar oss och är till nytta för andra är nog flertal på nivån jämförbar med döende i väntan på morfin.
Finns det livsformer vi inte ens kan fantisera om?
Det flyger föremål i luften som experterna inte kan pricka in i rätt kategori. Nasas chef Bill Nelson säger att det gjorts minst 300 observationer av okända föremål över USA av flottans piloter under de senaste 17 åren. En del rapporter är än hemliga men en del har publicerats. I den öppna rapporten av 144 observationer som undersökts hade arbetsgruppen endast hittat en säker förklaring till en (1). Övriga 143 kvarstod som oförklarade, i många fall saknades nog med underlag.
Detta är något som vi hela tiden undersöker: Vem finns där ute? Vilka är de? Kan de komma hit? Frågor som hur blev vi de vi är och hur utvecklades vi är ständigt aktuella? Hur blev vår civilisation just det katastrofala och framgångsrika upp till idioti och finns samma möjligheter där ute i ett universum som har miljarder av andra solar i miljarder av andra galaxer?
Det är så stort att jag inte kan greppa det, säger Bill Nelson.
Han verkar vara en tänkande människa. Frågan, hur blev vår civilisation just…
Ufo som jag såg då? Kanske har jag skrivit om det förut. På en sen höstkväll var vår familj på väg hem från ett födelsedagskalas strax utanför stan. Nej, det serverades bara kaffe och saft. Jag var tio – elva år. Det var mörkt och kallt och vi småsprang hemåt. Hastigt såg vi ett ljus, ett lysande tefat på himlen. Det liksom svävade på plats för att sedan fara med fart uppåt på himlen och försvinna.
Min mor började be. Jordens undergång, den sista dagen var nära. Jag såg några personer vilka också stod som förstenade. Sedan gick vi hem och inget hände.
Ingenting i tidningen dagen efter. Det var ju inte mobilernas tid eller ens kamerornas. Nu blev jag väldigt nyfiken. Jag kollade om det kunde ha varit ett flygplan men inga flyg gick så sent. Ryska spioner? Konstig ljusfenomen av något? Det var kanske en meteorit? Men de flyger inte uppåt. Ögonen kan dock lura oss när spänningen stiger.
Som Internetanvändare har jag sedan sökt om ufot hade hamnat på någon ufosida, men inte.
Det var vackert. Det var mäktigt, Oavsett vad det var tolkade jag det då som ett förebud om att vi är inte ensamma. Vår lilla planet är inte unik, kanske bara dåligt skött så den främmande farkosten vände utan att landa. Som född under kriget och uppvuxen med resultat av det var jag inte så positiv till hur Världen sköttes av de vuxna som hade makt.
Så klart tror jag på ”ufos”, inte på filmvarianter att Aliens landar här och kommer att förgöra oss utan att andra civilisationer finns där ute eller har funnits kanske miljoner år sedan. Vi behöver inte vara i fas med tiden. Hur de kan se ut är en väldigt öppen fråga. Någon gång borde vi få kontakt med andra varelser i universum eller hitta levande organismer. Det är inte säkert till godo för oss.
Förklaringen för de oidentifierbara föremålen kan dock vara enkel som de tävlande makternas utveckling av nya spionmöjligheter och nya vapen som kan förgöra oss alla.
270 skjutningar med 40 döda hittills i år. Det är ungefär en om dan och en död per vecka. De knivskurna som har överlevt inte medräknade. Inte heller bomber som exploderat i våra bostadshus. De våldtagna är också många, vi ligger i topp tio.
Nyss larmade polisen i Järvaområdet att de inte längre hinner med den stora mängden mord som sker. Sedan 2018 har 17 unga män skjutits ihjäl i området. Av dem har ett mord klarats upp.
17 låter väl inte så farligt? Det är bara kriminella som rensar i egna leder? Eller så?
Lovade inte politikerna vända på varje sten när en mor med barnet på armen sköts? Jag vet inte vilka stenar de vänder. Kanske bygger de mur omkring sig?
Sjukvården är bra på att ta hand om knivhuggna och skjutna, antalet döda vore högre utan dem. Jag minns att en del läkare var i Chicago för att lära sig eftersom materialet, dvs offren, var för få i Sverige ca 20 år sedan. Idag är vårdpersonal experter.
Oacceptabelt? En till ung man avrättades på gatan torsdag kväll. Nu stämmer alla igen i kören att mord är oacceptabelt. Har vi inte hört det så många gånger från politikersidan med Statsminister i spetsen att vi vet inget radikalt kommer att hända. Låter som en inspelad mantra.
Hur blev det så här tvistar man om. Vissa hävdar bristen på fritidsgårdar, andra fattigdom, några skyller på boendestandard eller skolan, ensamma mödrar, socialtjänsten som inte arbetar förebyggande, polisen som inte skapar kontakt med varmkorv i handen. Som om de kriminella vore helt viljelösa personer, prisgivna för sitt öde.
Jag tror att Polisen sliter hårt. De är inte nog värdesatta varken med arbetsvillkor eller lön.
Det är märkligt att inte min generation blev brottslingar hela bunten för vissa av oss hade inte mat för dagen, inte nog med kläder och absolut inga fritidsgårdar. Så klart fanns det brottslighet även förr i tiden men avrättningarpå gatan är nutida.
Sluta skylla på ekonomin. Svenska bidragstagare hör till grädden i Världen om vi ser på ekonomin all inklusive, skola, sjukvård mm. Fattigpensionärerna har det inte lyxigt men de skjuter inga på gatorna för det. Kriminalitet som syns är revirstyrt, impulsivt, med primitiva kränkta känslor, hierarkier och vem äger drogmarknaden och dess pengar. Inte enbart förstås, det finns många sätt att göra livet surt för ”oss vanliga”, om man kan säga så.
Helgknarkar du? Då är du en person som underhåller kriminaliteten på gatorna.
Det handlar inte bara om kriminalitet utan vilket land och Samhälle vi är på väg att bli.
Kan Samhället reda ut allt? Nej, jag tror inte det, inte med de demokratiska medel vi har. Den samhällsutvecklingen som våra politiker och även media har bidragit till i Sverige utan planering och analys kan vara så komplicerad att det inte går att förklara enkelt eller att rensa upp. Det är – kanske – redan dött fall för den Regeringen som tar över nästa höst. Det är för många komponenter som inte bidrar utan raserar i Sveriges utveckling. Att vända på utvecklingen är svårt. Det som pågår tippar över, men i vilken punkt vet vi inte.
En om dan hade förr en helt annan mening.
Kalla in militären och rensa? Nej, så gör vi inte. Det kan vara riskabelt på flera sätt. Politikerna och Regeringen fortsätter att lova vända på alla stenar.
Sverige börjar likna en bil som rostar vid vägkanten. Inte underligt att Satsministern drömmer om framtid utomlands när han i höst lämnar röran.
Ordet brott i ordmolnet har flera inlägg om kriminalitet och även några om lösningar från förr i tiden.
Nobelpriserna är utdelade. Nej, det blir ingen fest i år heller och bara en kvinna bland pristagarna,
Kungliga Vetenskapsakademin tänker inte kvotera in kvinnor bland pristagarna. De måste få priset på egen maskin så att säga.Glädjande att någon inte har drabbats av jämlikhetens tvång.
Från TT: – Vi tror att det är viktigt att kvinnorna som tilldelas priset får det för att de är bäst och för att de har gjort de största genombrotten, inte bara för att de är kvinnor.
TT: Finns det inte kvinnor som har gjort stora genombrott inom forskning?
– Det är klart att det finns, vi belönade tre av dem i fjol. Men när kvinnor än så länge utgör tio procent av de toppforskare som nomineras kan man inte räkna med att det varannan gång blir en kvinna. Det är den verklighet vi förhåller oss till.
Så säger Göran K Hansson, Kungliga Vetenskapsakademiens (KVA) ständige sekreterare.
Att KVA ens behöver försvara sig är tecken på total idioti. Ingen blir bättre och presterar mer med kvotering.
Så även ett tag till delas fysik, kemi och medicinpriset oftast till en man i övre medelålder som har satsat sitt liv på forskning ,som är troligen vit och forskar i ett amerikansk toppuniversitet eller motsvarande i Europa. De forskare som är begåvade nog och satsar och de forskningsinstitut som ger dem möjlighet att satsa får priset. Enkel matematik.
Kanske kan Nobelpriset i framtiden delas ut till någon som räknar ut hur vi kan bli av med hotande asteroider?
Hur många gånger har filmer förutspått vår framtid? I filmen ”Armageddon” räddar Bruce Willis världen med sitt väldigt udda borrarteam. En asteroid stor som Texas hotar att kollidera med jorden om en månad. Gänget åker upp till asteroiden och spränger den med en atombomb. Det är en film med mycket energi. Bruce Willis fans gillar hans hårdkokta stil och att han är en man med moral. Så även jag gillar Bruce Willis.
Nu visar forskning att spränga asteroiden var inte så dum idé.
New research by Johns Hopkins University, in Baltimore, found that a megatonne nuke, exploding near the surface of the asteroid, would destroy it without leaving thousands of large fragments still heading for the Earth.
’If we employ a robust nuclear disruption technique by at least one month before impact, we can prevent 99 per cent or more of the impacting mass from hitting the Earth,’ study lead author Patrick King told Gizmodo. (Mer på Daily Mail och Gizmodo)
Andra planer är att knuffa hotande asteroider ur läge så den tar en mer avlägsen bana.
Sedan är metoden befattat med problem som att hitta asteroiden i tid. Det gick ju inte så bra med stenbumlingen som oväntat föll 15 februari 2013 nära staden Tjeljabinsk i Ryssland. Dess explosion motsvarade så där 30 Hiroshimabomber. Meteoriten hade diameter på ca17 meter och vägde ca nio miljoner kilo innan den nådde jordatmosfären och då började brytas ned. Glasrutorna i staden sprack och människor skadades av glassplitter. Men, om meteoriten hade fallit på en stad, inte på obebott område? Den pyste ju även förbi Malmö om jag inte minns fel.
Söndag 17 oktober passerade en asteroid i storleken buss oss ganska nära, 250 000 km från Jorden. Månen ligger på 380 000 km från oss. Märkte du något?
Dinosaurierna är en bra påminnelse om hur det kan gå. Risken är dock större att vi utplånar varandra på annat sätt. Kanske i ett krig som bara exploderar? Eller miljöskador? Virus är ju aktuellt? Annat? Att vi krockar med något som kommer från Universum känns dock som mest naturligt. Kollisioner i Universum utplånar något och bildar ny materia, kanske ny Jord om miljoner år.
Liten höstvandring på Sörmlandsleden. Löv täckte stigarna, ibland var det svårt att veta vart var leden. Dock är Sörmlandsleden ganska bra märkt med röda ringar i träden och pilar som visar riktningen.
Jag startade från Lissma längs Huddingeleden tills jag kom till Sameslingan och nådde Sörmlandsledens etapp 5:3 och sedan vidare till 5:2. Etappen 5:3 var en enkel sådan inga svårigheter. Men 5:2 hade partier med fallna träd huller om buller så jag fick gå runt röran, hoppa över, undra vad hade hänt. Som om en våldsam storm hade gått över platsen.
Tältade nära väg 257 i skogen och vid sjön Tärnan. Inga speciella tältplatser.
Vid etapp 5:2 finns Transjön som man når genom en märkt stig. Den platsen var speciell. Nära vindskyddet fanns vattensjuk mark med fallna träd och massor av trädsvampar.
Vattnet i sjön går att dricka. Det var svagt gulbrunt i färgen men smakade okej. Bäst dock med vattenrening.
Det var en magisk plats. På vägen hem avvek jag dit en gång till. Det klarnade upp lite så jag tog bilder och bara gick runt tills det blev nästan mörkt. Nej, jag stannade inte eftersom ett gäng samlades till ett party på platsen
Området Transjön var en plats jag gärna kunde återvända till – någon gång.
Djur? Hästar i hagar förstås. Det är en del vägvandring förbi gårdar. Kråkor, en häger, en ekorre och en gris som nöffade runt tältet och försvann när jag försökte kravla upp. Det är stilla i naturen om man borträknar polishelikoptrar som hovrade nära. I timmar. Det kändes lite kusligt att se helikoptern med sina blinkande ljus alldeles ovan mitt tält ett par gånger. Aliens? Vid den nästa igenvuxna sjön Tärnan?
Nej, det var bara personer som hade hört smällar i närliggande Vansta och larmat Polisen. Så polisen sökte av området med flera patruller och helikopter. Men de hittade ingenting då som förklarade smällar eller något brottsligt. Klockan 21 någonting avbröt de på grund av mörkret antar jag. På morgonen i sjutiden vaknade jag av fem skarpa smällar efter varandra. Jag är inte en ängslig typ och känner mig alltid trygg i skogen men nu kändes det inte helt prima. Älgjakt? Nej, det var slut redan. Men jag såg inget och inga.
Jag åt frukost, packade ihop och gick tillbaka till leden från min tältplats.Jag försöker alltid tälta en bra bit från leder. Natten är djurens tid. Även de använder leder.
Årets sista natt ute? Någon på nätet har startat en ”rörelse” om att sova en natt ute varje månad och så se naturens skiftningar. Det kanske vore något?
Sörmlandsleden är mestadels lättvandrad, några lite svårare upp- och nedgångar finns som på etapp 33 vid Bråviken. En del väg och skogsvägar. Många naturskyddsområden. Problemet är bitvis hästar, hästskit, cyklister, mopeder, även fyrhjulingar och som resultat sönderkörd led. Att vandra i geggan blir inte ett nöje utan viss irritation. Fallen skog kan vara som hinderbana men det är naturen som själv har orsakat det, inget att gnälla över. Barkborrar. Fästingar.
Det är dags att se över utrustningen, laga revor, fixa förbättringar och fundera ut om något måste förändras och köpas. Både sovsäcken och tältet ska hänga i klädkammaren, aldrig stuvade i en klump. Tomma och nästan tomma gasflaskor punkteras och sedan kastas i återvinning. De räknas då egentligen som läskburk men inte vill affärens burkautomat ha de.
Årets vandringshöjdpunkt? Allting är än blekt i jämförelse med PCT och faktiskt det mesta jag har vandrat genom under åren. Naturen är, kan jag säga, enklare men inte mindre värt att besöka. Kanske Lugnets Naturreservat (min förra vandring)? Jag gillar ju riktig gammal skog och natten vid sjön med klar stjärnhimmel ovan och dess spegling i sjön var en fin upplevelse. Kanske de träd som hade fallit och har sitt rotsystem för vår beskådan? Att se svensk arbetarhistoria i gruvområdet Skottvång var åter en påminnelse om vilka lyfte upp Sverige från fattigdom till en industrination och välgång. Hårt arbete, teknisk utveckling och forskning blev svenska paradgrenar, kända i Världen över.
På vilket sätt glänser vi nu? Det låter som en sorglig fråga.
Jag såg just filmen ”Nomadland” för andra gången. Jag brukar se de bra filmerna i två gånger ganska nära i tiden för att se detaljerna jag kanske missade och liksom bekräfta att det är en film för att spara. Nu är min filmsmak väldigt annorlunda än mina barns borträknad filmer som James Bond eller typ katastrof – filmer som jag ibland ser med min son. Så, vem vill ha filmerna sedan.
Nomadland håller. Den är så välspelad, human och verklig.
Så här skrev jag i juli:
Dag 139 på PCT kom jag till Trout Lake som hade service i form av bra mataffär, restaurang och dusch. Dessutom fanns gratis busstransport från och till leden två gånger om dagen. Jag hade tältat vid Deer lake, mile 2215 (bild ovan) och hade ca 17 mile till platsen där bussen hämtade vandrare morgon och kväll. Det var lättgången skog. När jag närmade mig forest road 88 träffade jag en man med en svampkorg och ölburk.
Han var sliten, kanske 65 år. Han undrade om jag hade sett svamp vid leden. Jag berättade vart, men kunde inte namnge alla.
Ville jag ha lift till Trout Lake? Han skulle dit och sälja de svampar han hade och handla mat.
Vi gick till hans bil, en sliten minibuss. När han öppnade dörren föll skräp ut. Han ursäktade sig. Han drack upp ölet och slängde skräpet i en sopsäck. Det var tydligt att han bodde i bilen.
Skulle jag verkligen sätta mig i den bilen? Ja, vi åkte. Presenterade oss. Jag frågade om hans svamp plockning.
Han bodde i bilen från vår till höst, tills vintern gav vika och återkom. Annas hade han en plats i Portland. Han hade arbetat med vägbyggen, kört de tunga vägmaskinerna. Sedan gav kroppen upp. Inte bara kroppen utan vägbyggen, man måste åka än längre bort för att få arbete. Många av hans vänner blev arbetslösa, som han. Några hade dött av olyckor eller supit livet av sig.
Han var rökare och lungorna betalade för det. Alla vägarbetare var rökare. Man satt vid vägkanten under väntan och rökte. Nu rökte han en cigarett om dagen, kanske två. Det hade ingen betydelse längre.
Han trivdes i naturen, åkte runt i Washington delstat sedan arbetslösheten, plockade bär och svamp, högg ved till gamlingarna för mat. Andra påhugg. På mörkaste vintern kunde han vara mer stabilt bosatt någonstans och hitta något arbete för några månader men sedan kom oron i kroppen och han packade sin gamla bil. Samhället hade föga bruk av honom. Han hade lika lite bruk av Samhället.
Han satt ute i solnedgången och kände sig lycklig trots att han inte ägde något mer än bilen och sig själv. Jag bekräftade att jag förstod. Jag kände det själv. Jag hade sällan varit så lycklig som under månaderna på PCT. Tältet, ryggsäcken och jag. Människor jag mötte vilka berättade om sina liv.
Utsikt mot Mt. Adams vid vägen från Trout Lake
Ja, han var Trumpanhängare men Trump skulle inte hinna rädda landet. Vad som helst kunde ske för att få den utbölingen från makten.
Han lämnade mig framför mataffären. Jag ville bjuda på honom kaffe eller mat och försökte ge honom en slant men han avböjde bestämt och sa att samtalet var lön nog.
Igår såg jag ”Nomadland”. Det var som om jag hade mannen med den skitiga bilen med mig på soffan.
Färgerna i filmen är gråa, bruna, färglösa. Musiken tränger sig inte på, den sugs in av bilden. Varje ruta är en helhet för sig, en historia. Varje person är verklig, en del spelar faktiskt sig själva. Det sker inte mycket men det som sker har djup. Det är filmat som om kameran bara hade följt några människor i deras liv, inte att det är film, bara verklighet.
Man sitter nästan andlös utan att röra sig. Få filmer har berört mig så mycket. Jag känner så igen mig. Att vara från allt och fri, även om det bara är en inbillning.
”Nomadland” är en beskrivning om de fattiga amerikaner, fattigpensionärer, de anständiga fattiga, de som inte är ”inne”, de som inte krossar affärsfönster, demonstrerar på gatorna, de som inte polisen går på knä för. De obehövliga. De som knappt någon bryr sig om. Människorna som blev liksom över när framstegen svepte över landet. De olönsamma vars arbete las ner, vars hem stängdes och förföll, vars Samhällen blev inte ens turistattraktion för de stängda platserna var för många. Överlevare från livets katastrofer.
Kanske var några av dem även sökare, de som ville ut, se landet, hitta livet. De som samlades på husvagnsparkeringar och intalade sig att de har ett självvalt liv att leva. Förnöjsamhet över det lilla, det man har och inte saknad över det man inte äger. Inte hemlösa utan bilen som självvald hem. Roadmovie? Nära. Men de fasta platserna och människorna är viktigare än vägen. Likasinnade personer möter varandra. Platser dit man återvänder, där det finns arbete en viss tid. Människor man möter åter och bryr sig om.
Det händer ingenting. Det händer hela ens livstid. Sakta byggs bilden av några huvudpersoner upp. Deras liv, misstag, hopp, förluster, försök att ha värdighet som en människa.
Filmen väcker frågor som är så aktuella i Sverige, inte bara i USA. Varför skall du bry dig om Staten när Staten inte har brytt sig om dig? När dina saker finns i ett förråd och du har ingenstans att sätta de? När pengarna inte räcker? När de enda som bryr sig är som du? Vi har hemlösa i Sverige, i portgångar och under broarna, de åker inte vanligen runt med en bil här. Bara välgörenhetsorganisationer som bryr sig – kanske – för även dessa värnar idag mer om de nya, det som är PK, inte om de gamla som byggde landet. (Undantag: Vid din sida i Stockholm)
Frances McDormand spelar Fern, huvudpersonen och hon belönades med Oscar. Hon är makalös. Hon spelar också i ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”, hon fick Oscar för det. Fargo 1996 likaså. Hon är 64 år, på toppen av sin karriär och av hög klass.
”Nomadland” fick också Oscar för bästa film och regissör Chloé Zhao för bäst regi.
Så, har du inte än sett ”Nomadland” eller ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri” har du någonting absolut lysande att se framemot.
Läs gärna mer om ”Nomadland”, speciell Trivia på IMDb som ger bakgrund till filmen. Leta också Empire på kartan.
Och nej, alla recensenter har inte gett filmen en hyllning. Skit i dem, du kommer att sitta andlös och se livet ur en annan vinkel. Ställ en fråga: vad är frihet för mig? Hur skulle det gå om jag förlorade min ekonomiska trygghet?
”Nomadland” bygger på en reportagebok av Jessica Bruder om amerikanska fattigpensionärer på drift ”Nomadland Surviving America in the Twenty-First Century”.
Som socialsekreterare tyckte jag att ärenden med kvinnomisshandel var svåra. Vuxna kvinnor kunde ju Socialtjänsten inte lyfta ut ur hemmet om det inte fanns så grav missbruk att akut vård var aktuellt. Kvinnan hade en egen vilja. Det fanns ingen lagparagraf för det. Om kvinnan inte vittnade mot mannen var rättegångar också väl så lönlösa.
Att rädda någon från ett förhållande man själv bedömer som dålig går sällan. Även det usla är ett val tills det inte längre existerar några. Jag brukade säga att misshandel hemma är en misslyckad tvåvägskommunikation. Det fick jag alltid skit för. Även kvinnor slår eller använder psykisk verbal misshandel, det är inte bara män som misshandlar.
Att bli misshandlad och fortsätta leva ihop är komplicerat. Dessutom är det oftast kvinnan som ska gå, bryta upp. Som jag skrev en gång borde den som misshandlar alltid dömas till fotboja och hindras att vara på den orten den misshandlade bor. Ska vi säga hålla sig 100 km från? Grymt? Inte alls. Enkelt? Inte det heller för vill den skyldige skada offret kan man ju använda ombud.
Den som misshandlar och döms för det ska flytta eller utvisas. Varför ska offret behöva börja om? Varför ska barnen ryckas upp?
Men, i alla ärenden jag hade både hos socialtjänst och som kurator flyttade kvinnan. Men ibland hände oväntade saker.
Jag blev larmad till ett par. Grannarna ringde Socialtjänsten för de hade hört gräl. De hade inte råkat se kvinnan på några månader så de var oroliga.
Jag ringde på. Egentligen skulle vi vara två i sådana besök men just då var det överflöd av arbete så jag gick själv. Jag ska genast säga att besöket blev inte enligt regler eller professionellt alls. När jag slutade på byrån stor det i mitt tjänsteintyg att jag var effektiv och modig. En finare omskrivning av att icke följa regler?
En man öppnade, välkomnade mig så glatt, ropade till hustrun att de fick fint besök.
Mannen skyndade sig att ordna kaffe. Kvinnan avstod från att prata med mig. Hon satt bara alldeles tyst i ett hörn utan ansiktsuttryck. Kvinnan satt inte med oss, hon sa sig dricka senare. Under tröjan och på armarna skymtade blåmärken. Hon drog halslinningen uppåt. Det såg ut som hon hade förlorat en hårtuss.
Hon var en oattraktiv kvinna på utseendet. Överviktig. Slapp. Kläder som var utan form och alltför slitna. Håret i testar med en kal fläck. Hon hade inte gått ut på flera månader, sa maken. Hon behövde passas upp, minsann. Hon var lite svag. Han tog hand om henne. Han erkände att ytterdörren låstes när han gick till jobbet. Hon var så vimsig och kunde gå vilse så hon hade ingen nyckel.
Mannen var snygg, vältränad, välklädd. Han hade ett bra jobb för en statlig myndighet. Han tränade, spelade tennis. Hon satt och stirrade i taket och lät sig bli slagen.
Båda två var i övre medelåldern. De var ett udda par. Allt verkade sjukt. Var kvinnan psykiskt sjuk? Vilken nytta hade de av varandra? Det fanns många frågor men inga svar just nu. Jag ville kalla på polisen men insåg att det inte skulle fungera. Hon skulle inte öppna munnen. Det gällde att tassa i ullstrumpor.
Jag ville ta kvinnan med mig till sjukvården men hon tackade nej med klar, hövlig mening. Jag tryckte på. Hon sa: min make tar hand om det, jag är väldigt klumpig och ramlade i trappan.
Det fanns två trappsteg. De bodde i bottenvåningen med direkt utgång till gården.
Jag kom ingenvart. Så jag talade om för maken att jag skulle skicka en sjuksköterska för henne, blev hon inte insläppt så skulle hon komma in med polis. Om jag fick så mycket som en viskning av att frun behandlades illa blev det polisutredning. Jag nämnde min kontaktpolis som var kriminalvårdschef i stan. Jag ringde faktiskt honom sedan för råd men det blev för sent.
Jag meddelade dem att jag skulle besöka dem igen snart och att utredningen skulle behöva minst fem besök. Jag skulle ringa och ge dem tiden då sjuksköterskan kunde komma.
Mannen sa javisst, ni är så välkomna.
Jag frågade vad kvinnan ville, utöver att jag försvann. Jag väntade envist. Till sist sa hon att hon skulle gärna gå till frisören, men hon orkade inte.
Jag sa att en frisör kommer att besöka henne, jag ringer om när.
Det fanns inget mer att göra just då. Men jag kunde ta med en polis om jag inte blev insläppt. Vi brukade göra hembesök ihop när det behövdes.
En distriktssköterska blev insläppt. Hon bokade också en tid på Vårdcentral för kvinnan. Hon sa kallt att vissa prover kunde tas bara där. Kvinnan nickade. Mannen sa vänligt att han skulle köra henne dit.
Jag skickade en frisör till henne med batteri av hårvårdsprodukter. Eftersom kvinnan hade inga inkomster förde jag räkningen till kontot om förebyggande insatser. Jag ville inte gräla med maken. Det visade sig vara rätt. Förebyggande alltså.
När jag besökte paret nästa gång var det hon som öppnade. Jag besökte dem ytterligare en gång. Sedan skedde en överraskande utveckling.
Nästa gång var hon borta. Hon hade flyttat och sökte skilsmässa. Mannen var arg och nedslagen. Så otacksam hon var. Han skyllde inte på mig. Men nu skulle han leva när hans dumma fru var ur bilden. Han var lika vänlig och hövlig, kanske mer insmickrande mot mig som vid första besöket. Det kröp i mig men jag sa lika vänligt att min manlige arbetskamrat fanns för honom om han behövde någon att prata med. Jag lämnade numret och tackade nej till kaffe. Han hörde aldrig av sig.
Kvinnan ringde mig. Hon bodde hos en släkting i en annan stad. Hon hade inte velat säga något innan hon var långt borta från mannen. Hon sökte arbete men det var svårt i hennes ålder. Kanske blev det förtidspension. Hon hade varit sekreterare där hennes nu fd. make arbetade men slutat när de gifte sig. Hon var då 40 år och det var hennes första äktenskap. Han hade varit gift förut men hon hade aldrig träffat henne.
Hon tackade mig. Jag hade gett henne ett nytt liv.
Vad fanns det att tacka för? En frisör och en distriktssköterska.
PS. Bilden är en frisyr från en operaföreställning och har inget med innehållet i inlägget att göra bara en dekorativ funktion.
PS. Kvinnan gav medgivande att använda hennes fall i undervisning men båda två är döda idag.
Jag höll på att skriva något helt annat men fick ett kort i brevlådan från den svenskdanska Posten. Det meddelade att i framtiden med början av 25 oktober delas posten ut varannan dag enligt treveckors schema. Så varannan vecka delas posten ut två, varannan tre gånger förutsatt att det inte finns flera röda dagar. Vi skriver inte nog med brev eller skickar mindre paket som ryms i brevlådan.
När skrev du ett brev sist?
Eller, kan det vara som med mig att du använder konkurrenterna?
Detta kommer inte att påverka mig men är inte Posten en nyttighet som bör fungera i hela landet? Annan sak vem driver det, Staten eller någon annan.
Jag har några trevliga postupplevelser men de är inte från Sverige.
Jag steg in i den lilla posten i Cascade Locks, mile 2152 med min matkasse. Expediten kom genast fram och undrade om jag var en PCT vandrade. Hon plockade åt mig en kartong som var bäst för att skicka mat i. På bordet fanns adresslappar och tejp samt snören. Hon kontrollerade adressen att den var rätt och talade om när paketet skulle vara framme. Ingen brådska sa jag för med min gångtakt skulle den hinna ligga i posten och vänta. Sedan önskade hon mig lycka till på vandringen.
Innan jag ens började gå på leden skickade jag ett paket med skor och mat till Kennedy Meadovs mile 700+.. Skrev man på paketet: please hold for PCT hiker höll de paketet länge, hela säsongen. Men eftersom jag var osäker på min förmåga att hamna ändå dit skickade jag den till Big Bear där det var lätt att komma till stan. Sedan skickade jag paketet oöppnad vidare. Även då var posten hjälpsam och såg till att adressen var rätt. Nej, det kostade inget extra, öppnade man inte paketet kunde det skickas vidare med samma porto.
Det fanns små postkontor lite varstans. Det sägs att USA s post var den säkraste i världen.
Paketet jag skickade från Cascade Locks hämtade jag ut i Stehekin. Vissa små ställen längs leden hade sämre urval av mat speciellt i slutet av säsongen och kanske behövdes även strumpor eller annat som inte gick att köpa på plats. Båt sköter transporterna till Stehekin. Posten var öppet bara någon timme så det gällde att hålla tiden. Postmästaren baxade en vagn med massor av paket till posten från båten. Sedan öppnade han Posten. Han frågade vad jag hette, jag hade sändningskvittot i handen men det tittade han inte på. Han gick in i nästa lilla rum med högar av paket, sträckte ut handen och drog fram min.
Jag var förbryllad. Vilket minne. Ska jag säga också att han hörde till den äldre halvan, kanske omkring 70.
Någon riktig post finns inte längre i Sverige. Pakethanteringen har blivit enklare när du kan hämta på affärers öppettider. Senast stod jag dock i kön en halvtimme. Om det går använder jag Instabox eller andra leverantörer, enklare och billigare. Nu tänker posten kopiera det och ha boxar för pakethämtning, i alla fall där jag bor. Lite sent ute?
Nej, Posten är inte en Post längre, det är en möjlighet bland andra transportörer. Vi i en storstad klarar oss men hur blir det med landsbygden om varannan dag införs även där? Post två gånger i veckan och flera kilometer till postlådan? Ingen vits att ha en dagstidning då. Kommer Myndigheter anpassa sig och förlänga svarstider, givna tider i sjukvård och annat som skickas med post? Nej.
Myndigheter skickar inte E-post. Det är brev på papper. Eller att du loggar in med bank ID. Appar och mobil ersätter brev och telefon, inte så lätt för gamla Internetnoviser.
Eftersom detta måste innebära färre brevbärare blir väl posten billigare? Nej, så var det inte. Vad händer med de eventuellt övertaliga blir en fråga för facket, antar jag. Idag har Posten ca 39 000 anställda.
Post och frimärken är ute? Jag hade en hög gamla frimärken och brev efter min sambo, både svenska och från utomlands. Ingen ville ha de. Jag skickade E-post till frimärksklubbar men ingen svarade. Till sist åkte samlingen till soptunnan. Nya tider? Varför känns det att vi förlorar något vid varje effektiv förändring?
En stor fria ordets försvarade har dött i en bilolycka. Hans motto var ”allt är en fördel” men vi ser inte fördelen idag med hans dödsbud.
Lars Endel Roger Vilks, född 2 juni 1946 död 3 oktober 2021.
Han var en idol för mig om man nu kan använda så simpelt ord. Han blev mest känd i Sverige för sina rondellhundar och hot från islamister mot hans liv. Jag har skrivit om honom vid flera tillfällen. Detta är en sorgens dag.
Även två poliser, hans livvakter, dog i vad som polisen betraktar en trafikolycka.
Dag 153 på PCT den tredje oktober 2018 var en regnig dag. Så var också dagen före. Jag passerade Deep lake som hade bra tältplatser men det var för tidigt att sluta gå. Dagarna var nu kortare så det gällde att använda all den ljusa tiden.
Jag började gå upp mot Cathedral pass, 2445 mile, blöt och jobbig uppgång.
Det började snöa. Först med mjuka flingor sedan hagel som byttes mot rejält snöfall och hård vind. Jag fortsatte att gå. Natten före hade jag sovit på en usel plats och tänkte på att hitta något bättre. Det fortsatte att snöa, sikten blev noll och ljuset försvann fast det inte var kväll än.
Jag slog tält. Hade i alla fall lite vindskydd bakom.
Nu var inte mitt extralätta tält lämplig för vintertältning så jag fick stiga upp och rensa det från snön regelbundet. Som väntat var det svinkallt. Jag rullade in sovsäcken i räddningsfilten. Jag kokade mat under absiden och det värmde. Bättre. Så fort det ljusnade började jag packa ihop. Tältet var fruset med klumpar av snö.
Det var en strålande morgon. Men vart var stigen? Jag kunde se några fotspår ibland. Någon hade gått förbi mig.
En bit ner från passet träffade jag Big Red (hans trailnamn, min var Legend). Han frös så han inte kunde prata. Det var inte han som hade gått förbi mig på morgonen utan en annan. Big Red höll på att packa ihop. Den andre killen hade passerat honom och sagt att han inte ville ge upp nu. Men även han var frusen och trött.
Jag fortsatte att gå. När det kom en vindstilla solig plats lagade jag frukost och hängde tältet i tork. Big Red passerade, vi pratade om fortsättningen. Han var tveksam till att fortsätta, men kunde inte bestämma sig.
Vi får se, sa vi. En dag kvar till en väg. Kanske snön var bara tillfälligt.
Nästa natt sov jag vid leden vilket man inte ska göra. Natten är djurens tid och de använder också leden. Man ska gå en bra bit ifrån men nu slog jag mig ner vid en utbuktning bakom ett träd. Orkade inte mer och det var vindstilla. Kallt, mera snö. När jag packade ihop på morgonen såg jag spåren efter en puma. Den hade passerat tältet, vänt, passerat igen men fortsatt sedan förbi. Uppe i krönet låg spår efter tältning på en liten plätt och pumans spår runt den.
Det kändes lite kusligt. Inga spår av anfall. Jag började gå ner från krönet väldigt sakta. Stigen gick vid höga bergväggar. Satt puman där och spanade? Inte springa om du ser en Puma. (Bilden är från Sarek inte PCT, lodjur och kråka har lämnat spår.)
Nej, jag såg inte Puman men jag såg en järv under dagen. Det var sällsynt. Den sprang i skogsbrynet ganska nära mig en lång stund. Magi!
Så fort jag nådde Stevens Pass, mile 2473, stannade en bil och frågade om jag ville ha lift. Jag hade bestämt mig att komma till Leavenworth för att där ta bussen till Lake Chelan och byta ut en bit vandring för en lång båttur. Kvinnan som körde var slalominstruktör och väldigt glad över tidig snö. Hm. Lite annat med mig.
Jag fick rum i ett hotell, sista rummet för det var höstens ölfestival dagen efter. Hotellet hade en tvättstuga. Jag startade tvätten och la mig sedan i hett bad. På kvällen satt jag på sängen inrullad i täcket, åt och såg på nyheter. En tidig snöstorm hade lamslagit vissa vägar.
Dagen efter tog jag bussen till Chelan för en 89 km lång båttur på sjön – som likaså hette Chelan – till Stehekin där jag åter anslöt till leden.
Hösten är min bästa årstid, eller ska jag säga var. Idag flyter årstiderna ihop, några yttre gränser finns inte. Förr var hösten en start på något nytt. En till kurs i Universitet. En ny undersökning på jobbet. Planer för vilka utställningar jag och sambon skulle se. Biljetter till Helsingfors dit en höstresa alltid gick för just utställningslivet. Sommarens bildskörd sorterades, sparades, kastades. Vilka fotodagar skulle vi åka till. Mer…
Det var väldigt länge sedan då hösten innebar planering, privat och på jobbet. Sedan kom sju svåra år med min sambos demens. Allt föll ihop. Det gick inte att ha planer, det var dagens färskvara. De där expertpåståendena att man kunde fortsätta leva länge som vanligt trots demens var bara ett uttalande av dem som inte levde med en dement 24 timmar om dygnet utan hade oprövade teoretiska antaganden.
På sju väl så instängda år hinner man förlora mycket som är svårt att få i gång igen.
Som pensionär har man tid men samtidigt äter tiden upp en. Jag planerar inte men någonstans finns: när detta covid tar slut så… Den nästan religiösa stämningen och alla beslut på hur man kan skilja agnarna (de icke vaccinerade) från vetet (de som har rätt moral) har tagit död på långsiktigare planer. Ingenting är säkert. Osäkerheten är total inte bara på grund av virus utan ålder.
Det som är sig lik är en vandring när hösten närmar sig. På skarven mellan sommar och höst är det dags att packa ryggsäcken. Myggen är nästan borta. Det är ganska tomt av folk. Natur som inte prunkar så att den är nästan överdådig utan börjar lägga sig till ro. Rent meteorologiskt har det inte blivit höst än i Sörmland även om löven faller. Temperaturen håller sig omkring 10C.
Så höstvandringen på Sörmlandsleden i år var egentligen en sommarvandring. När jag kom hem, hade duschat och packat upp ångrade jag mig tågresan hem.
Kan inte det bli Brittsommar? Paus i det nästan dagliga regnandet? Kanske en liten runda till?
Jag närmade mig ”civilisationen”. Hastigt byttes stigen på Sörmlandsleden mot asfalt. Jag gick en bit tillbaka, klädde av mig bakom en stor gran och bytte till rena kläder, reserven som inte hade använts. Jag började gå mot Katrineholms tågstation.
Jag var inte riktigt säker om jag gick rätt så jag tänkte fråga men mötte ingen gående innan jag var nära stationen. Då fick jag en trevlig pratstund med en gammal dam som hade bott hela sitt liv i Katrineholm. Hon sa att förändringar ar många, både bra och dåliga men huset vid stationen var i alla fall som förut: gult.
Jag hade bott i Katrineholm en kort tid på -70 talet. Befolkningen var då ca 22 600 personer. I maj 2021 fanns 34 674 invånare i Katrineholms kommun. Om man sorterar folk i åldersgrupper och härkomst är 36,4 % av män i ålder 15 -44 år invandrare. Samma förändring ses i många kommuner. I min kommun är över hälften av männen i ålder 14 – 44 invandrare.
Män som drar runt i större grupper är vardag. På tågstationen mötte jag följaktligen ett gäng yngre invandrarmän i häftig diskussion. Det är en förändring i gatubilden som nu mera finns i alla tätorter.
Förändring av stadsbilden bestod också av ett affärsområde i kanten av stan med de vanliga affärer som finns hopklumpade vid många städer nu mera. Under vandringen hade jag passerat två små städer, Malmköping och Hälleforsnäs och sett igenslagna affärsfönster samt de nästan obligatoriska pizza – kebabgrillen. Även det är typisk, inte bara i små städer utan i centrum nära Stockholm. I vårt lilla centrum har det funnits tomma affärslokaler i några år. Folk åker in till stan för större utbud. Men pizza kan du få på flera ställen.
Himlen var nu beckmörk. Regn hotade. Jag bestämde mig att åka hem i stället att göra en runda på stan.
På resan hem i tåget tänkte jag på skolavslutningen i Katrineholm då min dotter gick på mellanstadiet. Det fanns en invandrarpojke i hennes klass. Han utmärkte sig inte på något sätt innan skolavslutningen. Det skedde på den tiden i kyrkan. Efteråt samlades barnen utanför och läraren delade ut betyg.
Pojken sa att han kunde inte gå till kyrkan. Han var muslim.
Läraren sa: Men då får du ju inget betyg. Alla går till kyrkan. Men man behöver inte be om man inte vill. Bara sitta tyst.
Tidigare hade ingen märkt att han inte var med och sjöng den blomstertid nu kommer. Men nu hade han en lärare som hade betygsutdelning efter kyrkan.
Pojken lydde. Det hände ingenting i kyrkan. På kyrkbacken samlades klassen och alla fick sina betyg. När pojken såg sina föräldrar föll han ihop på marken.
Nej, han var inte avsvimmad. Han låtsades. När läraren sa ordet ambulans kvicknade han till snabbt. Föräldrarna skällde – troligen – men ingen förstod något om det eftersom ingen kunde deras språk.
Han tolkade inte för sina föräldrar fast läraren frågade.
Nu när jag satt i tåget och Katrineholm försvann ur utsikten tänkte jag på honom. Vad blev det av den pojken? Lyckades han balansera sina föräldrars önskemål med livet i Sverige? Fann han en plats i sitt nya hemland eller blev han inte integrerad i det svenska Sverige?
Han hade ju fördelar. Enda invandrarbarnet i klassen, svenska språket och en lärare som höll de gamla svenska sederna i liv. Jul, påsk, skolavslutning… Och alla skolkamraterna.
Idag skulle pojken få skadestånd på grund av kränkning och läraren troligen sparken som rasist. Ja, vi har dock förebyggt sådant genom att alla får avstå den blomstertid nu kommer och prästens välsignelse i kyrkan. Även betygen anses onödiga så tidigt.
Ibland känns det som om vi skäms över Sverige och svenskarna, över våra framgångar och fungerande Samhälle men gladeligen för in och även prioriterar dysfunktionell kultur från länder vilka inte klarar av att hålla fred eller ens behandla sina kvinnor anständigt – om det nu kan kallas kultur.
Som om magin att bara att korsa gränsen skulle förändra det bagage var och en har med sig.
Idag borde vi inse att det inte kommer att hända. Hur vi sedan agerar är så kallad annan femma.
PS. Texten i bilden säger: Använd bryggan på eget ansvar.
De senaste två somrarna har covid påverkat våra resvanor. Världen har helt enkelt varit stängd på grund av oron för smitta. Många svenskar har upptäckt att ens närmiljö har mycket intressant och vackert att se. Svenskar har börjat besöka Sverige helt enkelt. Vandring är en av de saker som har ökat. Dock var det tyst nu i september på Sörmlandsleden.
Även jag har fått kasta önskemålen på väntelistan. Sommaren har tillbringats med barnbarn i en stuga vid havet. Långpromenader eller de mindre. Skönt! Sedan den närliggande Sörmlandsleden. Fjäll känner jag mig färdig med men man vet aldrig.
Både Dream Trail, Te Araroa och Appalachian (mina tilltänkta att välja från) finns bara i en guidebok så länge och kanske aldrig blir en verklighet.
Så, vackra vandringar på Sörmlandsleden?
Nej, det är inte alltid vackert i naturen. Risiga rastplatser. Skräp. Oändliga hyggen, ofta igenvuxna så det är svårt att gå. Man ser inget framför sig. Vart är stigen? (bilder ovan)
Grusvägar med den grövre varianten av grus som är så jobbigt för fötterna. Områden som är helt uppgrävda av vildsvin. Nu mera sätter skogsägare ibland upp skyltar: det är svinen som gör markskadorna inte vi.
Man får trava i snabb takt förbi de områden och stanna till när naturen bjuder på vackra överraskningar som granen på etapp 26.
Strax efter Vallmotorp finns ett märkligt träd. Det ser ut som om den hade försökt växa sig till en ek men nej, det blev en gran. Kanske även träd vill välja vilken sort de vill vara, hur de känner och inte enligt biologin?
Eller bot tallen:
Några svampar märktes också i årets stora svampflora. Stolta fjällskivlingen hade över 30 cm bred hatt. Stubbar kunde ha en svamparmé. Det är så träden slutar sina dagar, överväxt med svamp och mossa, förenas sakta med jorden. Som vi.
En geologisk sevärdhet på etapp 19, Horsbetslet. En stenbro, tio meters valvbåge av granit är sällsynt om inte unik i Världen.
Norra sidan av Sörmlandsleden visar folkets arbetshistoria. Det slit våra förfäder hade för att få bröd på bordet och bygga upp samhället. Vandraren går bland gruvhål, kolarkojor och torprester. En del av vår historia.
Åren 1836 – 1907 bröts i Skottvång (etapp16) sammanlagt 72 000 ton järnmalm. Malmen gick bland annat till kanontillverkningen vid Åkers styckebruk. Så, eventuella krig drev på utvecklingen? Idag förväntar sig Regeringen att vi super till pengarna för försvaret. Enligt budgetförslag skall höjd skatt på alkohol bekosta ökade behov hos vårt Försvar. Vad händer om vi inte super nog?
Gruvan blev sedan olönsam och las ner 1921.
Skottvångs gruvområde finns idag som kulturminne med flera gruvhål och stenhögar, kolartorp och organiserad verksamhet för besökare.Allt var dock stängt när jag passerade där. Flera schakt finns längs leden.
Vilket slit det måste ha varit att klättra ner ca 100 meter och sedan frakta malmen upp. Eller vakta en kolarkoja/mila. Jag tror vi kan knappt föreställa oss den ansträngning som svenskar la i för att bygga upp och utveckla landet.
Idag sker arbete ofta maskinellt. Idag är det datorn som styr det tunga på många arbetsområden. Hackan och spaden har ersatts med knapptryckning.
På den södra sidan av Sörmlandsleden finns flera slott och större jordbruk som kungens sommarslott Tullgarn (med vilken min ingifta släkting har haft närkontakt). Nynäs slott vars huvudbyggnad är från 1835 men godset har funnits sedan medeltiden. Toreholm, fd. Gäddeholm nära Trosa från 1300, senare ombyggd och har haft flera ägare. Hörningsholm finns på Mörkö Släkten Bonde äger slottet sedan 1746.
Så, du kan vandra genom gruv- och torpområden, lite folktro och slottsparker. Nog finns historia om Sverige längs Sörmlandsleden.
Åter hemma efter en runda på Sörmlandsleden. Vädret var på min sida, det regnade endast en natt. Lite åska och hagel också men då råkade jag sitta i en skärmskydd vid en sjö och fixa lunch.
Så fort jag kommer ut och skogen omsluter mig oh mitt tält känner jag något som kanske kallas lycka. Allt annat är bakom mig. Naturen bjuder lugn och skönhet. Så här på hösten finns än lyxen med bär, även om odon och blåbär var vattniga. Bara Sverige svenska blåbär har…
Det såg ut som ett riktigt fint svampår. Men tyvärr fick svampen stå kvar utom några kantareller vilka hamnade i soppan. Tillagningsmöjligheter är begränsade med en liten kastrull.
Det finns många naturskyddsområden vid Sörmlansleden. Ett som jag fann speciellt fint var Lugnets Naturreservat. Fin skog, sjö och vattenkälla med bra vatten. Tyst. Jag la tältet på en fin plats, tja, lite knöligt var det. Man får ibland välja mellan det vackra och det bekväma. Några fiskar hoppade och någon sjöfågel undrade vem den störande besökaren var. Under den klara natten speglade sig stjärnorna i sjön.
Men det finns flera områden längs Sörmlandsleden med fin svensk natur. Och väldigt många fula hyggen, risig skog och grusvägar med grovt grus som tar död på fötterna också.
Det var lite enklare att hitta tältplatser på den norra sidan av Sörmlandsleden än vid de södra. Flera sjöar då det finns ofta någon plätt på stranden lämplig för tält.
Vildsvinens framfart var synligt, kanske lite mindre än på den södra delen.
Andra vandrare? Det var ont om dem. De flesta dagarna såg jag ingen person alls.
Tips:Lita inte på att alla vattentäkter som finns på Sörmlandsledskartan finns även i verkligheten. Ha gärna en dagsranson+ alltid med dig.
15 procent av Sveriges yta består av någon form av skyddad natur.Vid årsskiftet 2020–2021 fanns 5 241 naturreservat och 30 nationalparker. Ca 6 703 355 hektar i Sverige är skyddad i form av nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden, biotopskyddsområden och Natura 2000.
Läs mer hos Naturvårdsverket.
Etapper 13:1, 13 – 26 och några avvikelser till sevärdheter och mataffär.
Bilder: Överst Hällaren etapp 22. I galleri: Stora Alsjön etapp 12, Lugnets naturreservat etapp 13, myr etapp 17, oreda etapp 24, typisk hällmark vart som helst på leden, detta etapp 14, Gruvtorpet etapp 24, jätteträd etapp 23 och brandarea etapp 25.
Förra året gick jag ut en dag men backade och stängde snabbt dörren. Någon sköt ute i centrum mot en restaurang och gymnasieskola, mina närmaste hus, klockan tolv på dan, sprejade som det heter. Ingen dog, bara flera restaurang gäster skadades av glassplitter. Polisen var snabbt på plats eftersom de huserar gaska nära. Jag bestämde mig att följa fallet och se vad han ca 19-20 år gammal man fick som straff. Samhällstjänst i två månader. Vilken tjänst vill ha en som skjuter vilt, undrade jag. Hur skulle det förändra hans beteende?
Ordet konsekvens och ånger saknas ofta. Då är det också svårt att förlåta de som gör våra liv osäkert.
Nu fraktas kvinnorna som deltog och stöttade mördarsekten IS ”hem”. Stöd rinner in. Daghem samt skola tar hand om barnens behov. Tveksamt om någon vill anställa dem så socialbidraget, barnbidraget och bostadsbidraget ger en helt okej levnadsstandard. Kanske även barnpension om maken dog i IS strider. Barnen kan dock omhändertas men om det håller i längden vet ingen idag. Det är ord mot antagande.
Vi sorterar inte ut människor. Vi omhändertar. Det egna ansvaret är inte nödvändigt hur du än bedömer saken..
Att döma någon i Sverige för det som har hänt i Syrien är svårt.
Ingen kan tvinga någon att ångra sina ”synder”. Jag vet inte om IS kvinnorna gör det. Att vara indoktrinerad i en sekt är svårt att bryta, även om man så vill. Att förlora drömmen om ett perfekt liv i en kalifat är svårt att acceptera – gissar jag. Var och en av oss har sin tro på någonting. Att stämpla tro som kriminellt kan vara nog så komplicerat.
Jag kan ha viss förståelse hur sektliv påverkar människor eftersom mina föräldrar var stränga laestadianer. Livet var oerhört begränsat. Jag bröt ut som myndig, mina syskon inte. Vi mördade dock inga. Bön, ånger och förlåtelse var det som användes.
När jag arbetade i ett biståndsprojekt utomlands (länge sedan) och det blev krig i landet sa de svenska myndigheterna att det var vårt eget fel att vi befann oss där. Ville vi lämna landet före kontraktens slut skulle våra löner och försäkringar klippas av. Våra egna val. Nu klarade sig situationen upp men några reste iväg genom krångliga vägar eftersom flygplatsen var stängd.
Men vi var ju bara arbetare i ett svenskt biståndsprojekt. Inget att bry sig om. Eget ansvar var än gångbart. Det har krympt under åren ser jag.
Vissa människor kommer aldrig att rota sig här. Och vi som har rotat oss ser våra rötter vara utan betydelse för landet under förändring.
Nej, i mellersta Sverige med start från Stockholm är det ganska få ställen där ropet av det vilda hörs, även om Sverige är glest bebyggt utanför städerna. Oftast finns parkeringsplatser och väg tillgänglig eller man hör åtminstone glassbilen. Skylten tältning förbjudet, överfyllda soptunnor, det som borde ha lämnats till en återvinningscentral som gamla bildäck och skit bakom närmaste sten är mer än vanligt.
Människan är ett skräpigt djur.
Det finns pärlor också. Naturens under. Vackra lövskogar, mossor, sjöar… De stilla stunderna när skymningen faller och jag är ensam i mitt tält. Kanske fåglar vilka också lägger sig till ro. Hoppas slippa vildsvinen. Deras ”sång” är rejält omusikaliskt och vikten hos en ilsken sugga få en att bli lite omskakad.
Nu ska jag ut och vandra. Höstvädret ser lovande ut. Kanske kallt på nätterna men är inget en dunsäck inte skulle ta hand om. Jag gillar hösten. Min bästa årstid.
Sommaren har varit stilla promenader i skogsmark och på havsstrand.
De planer jag hade för vandring i år och förra året har dött i och med gränsstängningar, uteblivna flyg, diverse covidregler i olika länder. Det har orsakat läsning om leder, inte vandring. I vinter? Nästa år?
Ingen vet hur världen ser ut då.
Bilder: Överst: öken Island Sprengissandr.
Mitten: insjö Umeå, mossa Fulufjällen och solnedgång Alperna, les Houches.
De får växa vart som helst men inte på min tomt, sa en stugägare när Lupinåkern närmare sig hans grönsaksland. Lupiner är inte populära, bara just den stunden de blommar som vackrast. Sedan vill vi bli av med dem.
Området hade till och med en dag då de boende rensade frökapslarna för att bränna dem.
Lupiner sprider sig effektivt. Det är en invasiv art. Den tar död på andra växter. Snart finns en Lupinåker i stället blandade blommor och gräs. Även de små insekterna och fjärilarna försvinner. Får lupiner ett fäste på din tomt har du snart överflöd av de.
De förvildade amerikanska lupiner sedan år 1900 fått stor spridning i Europa. Det finns andra växter och djur som tar snabbt över. Jättebjörnlokan är en. Vildsvin en art, likaså kanadagås. Det man gladde sig åt i få exemplar har tagit över och behandlas nu som ovälkommet, risk för naturen samt andra varelser.
Är det så även med oss människor? Den nyfikenhet vi svenskar mötte utlänningar på 50 – 60 talet har bytts till tidningsrubriker om skjutningar och knarkhandel. Till rädsla och förändringar av våra vanor. Till språkproblem och utsatta områden. Arbetslöshet. Det är det som står i media som om vi alla vilka har invandrat vore kriminella, bidragsfuskare, knarklangare, kvinnoförtryckare, med ett vapen i handen.
På 50 – 60 – talet var åsynen av en beslöjad kvinna eller en svart man exklusivt och något vi vände oss efter på gatan. Turister i Sverige från fjärran länder, vad roligt! (Vi finnar var däremot ofta jävla finnar.) Idag, när över 55% av män i ålder 14-44 år i min kommun är invandrarmän främst från Mellanöstern/Afrika är det exklusiva definitivt borta. Gymnasiet nära mig ser ut som om det vore en utländsk skola. Att bära slöja i tjänsten är tillåtet, även med en tjänsteuniform. Men ve om du kommer med din konfirmationskors!
Den kulturella förändringen som sker handlar dock inte om kläder utanavståndstagandet från det vi har uppfattat som svenskt, bra, sättet att leva i ett svenskt samhälle. Arbetsvilja. Skatteinbetalning. Skattefinansiering av olika nyttigheter som skola och sjukvård. Jämlikhet. De regler, lag och uppfattning om god sed som finns i Sverige är utklassade av en del invandrare. De som syns. De andra är väldigt tysta.
Enligt den svenska grundlagen kan invandrare välja i vilken mån de vill ingå i den svenska kulturen – vad det nu är – och vad de vill behålla av sin egen.
Men det var inte klankultur lagstiftaren tänkte då. Inte hederskultur. Inte byggandet av fler moskéer. Inte de svartklädda beslöjade kvinnorna. Jag tror inte Regering och Riksdag begrep vad kultur och religion är, dess uttryck, när lagstiftningen gav integration och assimilering nobben.
Jag har undrat över den tystnad som råder, speciellt i så kallade utanförskapsområden. Det är inte många som öppnar munnen, hjälper Polisen, vittnar och tar till sig fördömande eller skuld. Även politiker, senast Damberg, krystade något om tystnadskultur. Jag antar att folk är rädda. De vill inte lägga sig i. En rädsla som även råder hos politiker och media men då handlar det om att inte bli det värsta som finns: rasist.
För, det viktigaste är att inte bli rasist speciellt inte vit rasist. Inte ens antyda att invandring har även negativa sidor. Inte kränka någon, vem den nu är. Inte ge SD utrymme.
Fast jag tror att det håller på att spricka nu. Lite.
Det måste ha varit en pinsamt när BRÅ rapporten visade öppet att invandrare och deras barn födda i Sverige leder kriminalligan. Att en del svenskar har också negativa sidor är lättare att stå ut med. Det gror sakteligen en ilska hos folket. Men reaktionen är i otakt med utvecklingen, efter åratals blundande, acceptans, eller tron att det händer inte oss. Man brydde sig inte innan. Tills man själv drabbas. Tills man genom en tolk talar med pressen om sitt missnöje och smärta.
Även tjänstepersonal som borde larma kniper käft av rädsla. Var och en har sin familj närmast och då gäller inte regler.
Men – tystnaden liknar politikers agerande. Det nu mera berömt oacceptabelt eller det såg vi inte komma härskar lite överallt, inte bara i politiken utan kanske i hela landet. När ringde du själv polisen sist när knarkaffärer gjordes upp framför dig? Eller när alla cyklar lyftes till en bil från cykelstället? Inte ens jag ringer längre. Polisen har inte tid att komma. (Jag har full respekt för polisen och har haft utmärkt samarbete med dem genom jobbet men det är svunna tider.)
32% av folket som intervjuades nyligen är oroliga för att hamna i skottlinjen och bara vart femte tror att politiker löser problemet. Det finns optimister i landet.
Skall vi bara vänja oss? Troligen, ingen kommer att rädda oss. Vi riskerar att bli Nordens Mellanöstern. För politiker, senast döende L, tar ett varv till om hur de kan hålla SD stången. Politiker pratar om tvång att spara till en bostad, tvång att välja elbolag, rätt till surrogatmödrar och rätt att ge blod som homosexuell. Kanske måste vi visa vaccinpass för att äta i kvartersrestaurangen. Landet skriker om lugn på gatorna, slippa våldtäkter, ha en fungerande skola även på förorter, över bostadslösa svenska pensionärer, rensa klanområden eller om framtida elbehov. Det handlar inte om klimatet där uppe, inte heller hur många gånger vi ska vaccineras utan närliggande behov på marken. Liv och död. Men politiker föreslår strunt, petar i småsaker, försöker begränsa den lilla frihet vi har samt lurar väljare med snack om lägre skatter. Mera pengar är alltid gångbart för vi röstar ju om det vi kan få inte det vi kan ge.
Sjuklövern kommer inte att rädda oss. Inte SD heller.
Nej, jag tror inte att SD kan ”rädda” landet och få till stånd någon sorts 1950 års idyll, men förstås med Internet. Situationen är för komplicerad och också beroende på andra länders välvilja, de som kommer över gränsen, vår lydnad både mot EU och FN. Världen är som utan gränser idag. SD är parias fast lite mindre idag med stigande röstsiffror. Det behövs samarbete över alla partigränser om verkliga, akuta behov i landet.
Men när partierna inte ens kan prata med varandra hur kan de då komma på hållbara, breda beslut?
Landsfadern fick nog och gick. Nu ropas det efter en kvinna. Varför ropas det inte efter en superhen, könlös varelse med extraordinära krafter som städar gatorna, lyfter ut de kriminella icke svenskarna från landet, låser in de svenska brottslingarna och börjar tänka efter med alla partier: vad behöver Sverige för att åter bli en framstående nation, inte toppa listorna över kriminalitet och bidragsförsörjning.
Jag tror att resurserna finns. Eller? Men jag är inte säker att politiker är de rätta att åtgärda något de själva har raserat.
Det eviga steg räknandet har undersökts igen. Hur många steg är det ultimata att gå per dag? Hur kom vi på att just 10 000 steg skulle hålla oss i gång och minska risken för tidig död? De 10 000 stegen var ett misstag. Ett japanskt företag började sälja stegräknare 1964 efter OS i Tokyo. De namngav stegräknaren till 10 000 steg. Tecknet för 10 000 steg ser ut som en gående person. Då började vi räkna våra steg.
De magiska 10 000 stegen var lite över det behövliga. Enligt en ny engelsk undersökning reducerade redan 7000 steg tidig död med 50 till 70%. Har vi inte hört det förr?
Är du en äldre kvinna minskar risken att dö i förtid redan med 4700 – 4400 steg om dagen, ca 30%. Gick de mer, minskade risken att dö lite till. Men efter 7500 steg per dag minskade inte risken längre utan stod still.
Gjorde idag 10470 steg. Vad det fel? Försämrade jag mitt livslängd med någon dag kanske?
Det är väl inte bara stegen som gäller? Man ska träna kroppen med annat än gående. 150 minuter aktivitet som cykling eller rask promenad per vecka. samt styrketräning två gånger i veckan är en rekommendation. Frågan är nog hur kan en heltidsarbetande med barn hinna med det också?
Hur ser svenskarnas kondition ut? Inte alls bra trots evig tjat och info om att vi ska röra på oss.
GIH visar i en studie att maximal syreupptagning, det vill säga kondition, har försämrats de senaste 20 åren i ett stort antal yrkesgrupper. De som har haft den största nedgången är yrken med lägre utbildningsnivå.
Studien är baserad på över 516 000 män och kvinnor från olika yrkesgrupper i åldrarna 18–65 år. Samtliga har genomfört en hälsoprofilbedömning och ett konditionstest på cykel mellan åren 2001 och 2020.
Resultaten visade en övergripande nedgång i kondition i hela den undersökta gruppen. Störst nedgång var yrken inom administration och kundtjänst, samt inom maskinell tillverkning och transportyrken, alltså de ganska stillastående jobben. Vidare var nedgången större för män och yngre individer.
Men, gymmet är ju fullt med män och yngre killar. Vad gör resten då? Ligger på soffan och övar fingrarna mot skärmen?
Jag undrar också: vad är normal nedgång i kondition under åren? En 65 år gammal arbetare borde rent logiskt ha något sämre ork och kondition än en 25 år ung. Vi åldras för varje minut. Vi kan inte undkomma det.
Många kvinnor har yrken där vi går. En väninna mätte stegen under sin arbetsdag i ett äldreboende och hon hade gått över en mil. Hon behövde soffan snarare än gymmet. Det är många tunga lyft i ett boende, rena styrketräningen. Om man lyfter rätt förstås.
Men det är väl inte bara stegen som kan rädda oss från tidig död? Vad påverkar arvet, de ärftliga skavanker vi föds med? Livsstil? Att röka och kröka? Äta sällan näringsriktig mat? Kvitta lunchen med snask? Aldrig anstränga hjärnan med något utan låta allt bara rulla på? Vara missnöjd med livet? Vara på helt fel arbete? Ha en taskig partner? Ha för mycket att göra? Kan även smutsig luft och miljögifter påverka vår ork? Med mera. Det kan inte vara bara stegen som håller oss från tidig död utan vår totala livsstil.
På PCT fick jag ofta frågan: hur kan man hålla sig så i form att man kan gå PCT i min ålder, då 76+ år.
Vad svarar man på det? 10 000 steg var ju 30 000 – 40 000 om dagen så det var snarare slitage än lagom träning.
Jag svarade: fyll livet med något meningsfullt. Ställ bilen oftare. Stäng av TVn. Folk tyckte det var ett bra råd.
Jag blev också intervjuad i ett Universitetsprogram om mina skäl för vandring och valet av PCT. Svaret: jag gillar att gå tyckte intervjuaren var för enkelt. Se annan natur än hemma var också för påhittad enligt honom.
Det måste finnas större skäl, djupa behov som måste fyllas, tyckte han. Ja, det hade jag nog efter 7 år som anhörigvårdare med väldigt lite egen tid. Men jag hade planerat att vandra PCT före det så valet att gå PCT var ju gammalt, bara uppskjutet. Men visst, många av mina lyckligaste stunder har varit ute på en vandring. Naturens under har en oanad förmåga att få en känna sig rent av harmonisk och tillfredsställd. Befriad av alla sorger. Naturen har en läkande förmåga. Det är skönt att prestera – också – måste jag erkänna.
Går du med stegräknare? Hur många steg om dagen?
Den Svenska datan är insamlad från hälsoföretaget HPI Health Profile Institute. Sök på GIH om du vill läsa mer. Och den engelska finns på Daily Mail idag.
Bilder: överst: PCT Owens Wilderness dag 50 mile 665. Nederst: dag 10 nära Warner Springs 110 mile. Snöbilden mitten dag 159, 2600 mile Washington.
Här i norr var det en stormigt i natt. Ösregn, träden vajade så jag trodde att den gamla tallen skulle lägga sig ner. Katterna ville sova inne. Ja, när regnet började kom de in och valde snabbt en sovplats utan att ens jama vid dörren en enda gång.
Blött. Kallt. Hård vind. Inget kattväder.
Det är höst på gång varvad med några soliga sommardagar. Allt är än grönt med enstaka gula blad men luften är annorlunda. Klart, visst bett och fukt. Havet är grått. Behov av en varm tröja och mössa.
Potatisen är skorvig efter bristen på regn och bevattningsförbud. Morötterna ser ut som miniatyrer. Blåbärstiden är förbi. Lingon, svampar och rönnbär har säsong. De långväga sommarfåglarna samlar sig för flytt. Men de tvekar än. På kvällen är de tillbaka i sin sommarbostad vid den lilla sjön.
Inte än. Inte än höst.
Att finnas i en stuga långt från allting ger en paus från verkligheten, så länge man inte går ut till Internetvärlden. Jag läste nyhetsrubriker idag: mord, skjutning, storbrand och det vanliga dravlet… Jag gillar hösten, min bästa årstid så jag vill inte kalla tillståndet i Sverige höst utan vargavinter. Det är mycket som har frusit ihjäl i Sverige, tilliten, framtidstron, det märkliga politiker kallar integration eller utsatthet. Som en gammal kvinna, kommen från en urfattig familj, kan jag inte godta de utsatthets termer politiker pratar om.
Var och en väljer sitt liv även om valen kan vara få och mindre givande. Vi väljer mellan det goda och det onda, att anpassa oss eller avvika, bli något och det finns ingen orsak att klandra någon annan än sig själv. Samhället idag bjuder på oändligt med stöd och resurser, kostnadsfri skola, bidrag i olika former, omhändertagande… Kanske därför det egna ansvaret är krympt, det som fick mig att skaffa arbete vid 12 år och vara stolt, inte utsatt.
Det är oändligt länge sedan och då menar jag inte bara i år utan i tankesätt.
Lite sent att skriva om mat på vandring eftersom den svenska fjällsäsongen närmar sig sitt slut, men ett så kallat ”forskningsprojekt” fick mig att reagera. Jag fick tips från Berit i USA om Umeå Universitets projekt ”Gastronomi i väglöst land”. Om det längre ner.
Men har du hopp om en långvandring på sydligare breddgrader eller någonstans nästa år om gränserna är öppna kan det vara värt att titta på vad en gammal långvandrare äter under sina turer.
Mat är inget problem under en vandring. Oftast är man hungrig nog för att maten ska smaka bra, oavsett vad det är. Det är befriande att leva enkelt och slippa fundera vad man ska äta till middag utan bara ta en påse från packningen. Hemma kan jag anstränga mig. Jag lagar mat från grunden nästan varje dag. Ibland slår jag till med tre rätters. Ibland blir det sallad och bröd.
Men på en vandring finns bara regeln: bli mätt men bär lätt.
Vandring ger en möjlighet att nästan skippa matlagning, disk också och bekymmer över intag av rätt mat. Mitt val av mat är så lättvikt som möjligt. Enkelt att tillaga. Finesser får man ägna sig åt hemma. Eventuellt kan det vara något extra den första kvällen eller om man passerar en affär med färskvaror.
Maten ska alltså ha kort koktid eller den ultimata middagen: bara hälla kokande vatten i påsen, stänga och vänta några minuter. Jag använder gaskök och vill att gasen skall räcka länge.
Vilken mat beror på orken att bära och längden på vandringen. Jag har med mig för 2 -3 veckors vandring:
Mat för antal dagar plus en extra snål dag per vecka.
Kaffe, te, enstaka chokladpåsar, sportdryck i vattenlöslig form.
Hamnar jag vid en affär med färskvaror blir det påfyllnad med tomater, ost, juice, frukt och något för den närmaste kvällen.
Under mina 160 dagar på PCT plus en vecka längs havet på Pacific Northwest trail var maten på leden enkelt, enformigt och tillräckligt för att känna mig oftast mätt. Dock tappade jag vikt vilket även de stora tuffa grabbarna med större ryggsäckar gjorde. Det gick inte att bära tillräckligt med mat. Energibehovet var enormt när man gick månader i sträck. I Sierra var också bearboxen en gräns. Man kunde inte få med sig mer än vad som gick att trycka in i boxen, plus hygienartiklar och sedan sopor i samma box.
På PCT var frukosten en påse oatmeal, te, tortillabröd med nötsmör. Hade jag passerat en affär blev det ost, skinka/salami, juice samt färdigkokta ägg den första morgonen. Det var mestadels varmt så man kunde inte bära känslig mat. Som lunch nudlar, kaffe och kex. Middag potatismos som fanns i olika smaker och tuna som också fanns i påsar med olika kryddningar eller frystorkad mat mestadels typ pasta. Som snacks torkad kött, energibars, nötter, torkad frukt och energidryck. Och så vatten, det gick åt vatten varav en del blandades med vätskeersättning.
En kopp te på kvällen med lite kex, russin och nötter men inte på björnområden. Då åt man middag en timme före tältplats och sedan ingenting. Nej, jag hade aldrig besvär av björnar vid tältet medan några andra hade förlorat mat. Jag hade bearboxen från Kennedy Meadows till slutet. Även efter Sierra fanns hungriga björnar.
Vandrar du i USA, håll regler! Att skippa de kan bli dyrt.
De första dagarna efter matinköp hade jag också några små fruktpajer, äpplen, apelsiner och en flaska juice, men de åts upp snabbt. Det fanns ju en gräns: vikten.
Jag var nöjd. Jag tyckte om att leva enkelt. Oftast.
Några gånger fick jag frystorkad mat, nudlar mm av dem som skulle avsluta sin tur och hade mat över. Jag fick en del mat från dagvandrare, energibars, frukt, choklad, chips, morötter, bröd, rent vatten… jag var så tacksam för allt förbipasserande gav mig.
Jag hade inte ens kunnat föreställa mig sådan godhet! Men räkna inte att andra förser dig med mat utan se till att ha vad du behöver. Jag hade ju ryktet att vara den äldsta kvinnan på leden och fick nog extra uppmärksamhet och förmåner därför.
Några trail angels hade en gratis servering vid leden med dricka, frukt, varmkorv och smörgåsar. Trail angels försåg oss med vatten och ibland fanns även frystorkade matpåsar vid leden eller frukt.
När det fanns en affär köpte jag allt möjligt till kvällens middag. I stan åt jag massor och några gånger sov jag i en hotell och åt flerrätters middag samt en stor frukost.
Så såg det ut för de flesta vandrare. Vi åt. Vi spenderade dubbelt så mycket pengar på mat än vi hade beräknat. Vi pratade om frukostbuffén i nästa hotell. Vi tipsade och hjälpte varandra. Ingen behövde gå utan mat.
Jag har gett mat för de som har felberäknat sin fart på den svenska fjällen och inte haft reserv. Nu finns det mat att köpa i flera fjällstugor under sommaren, förr var det endast på få ställen. Att bära all mat för hela turen från början var vanligt. Den tyngd jag hade att bära 1990 är nu bara hälften tack vare lättare produkter och frystorkad mat.
Räkna alltid att det går åt mer mat än du tror. Låt inte maten bli vandringen utan naturen.
En sak som retar upp mig är nedskräpning på fjällen speciellt runt Kebnekaise. Förra året var det riktigt jävligt. Folk lämnade kallt sina trasiga tält och all skräp i naturen. I år är det bättre. Det är tack vare information! Behövs det information om att inte lämna efter sig skräp?
Är folk helt puckade!
Jag måste beundra vandrarna i USA på PCT. Inte en plastpåse. Inte ens en fimp råkade jag se på leden och de Nationalparker jag gick genom. Skulle man se skräp plockades det genast upp. Inga toapapper som på svenska fjällen. Ingen skit att trampa på.
Trots att flera tusen personer gick hela eller en del av leden lämnade de inga sopor. Även alla de små städer jag besökte var rena. Dessa högar av fimpar som man ser i Sverige – till ex. utanför min närmaste Vårdcentral – fanns inte. Vi käftar mycket om klimatet men skitar ner närmiljön. Det är märkligt hur folk kan bära sina saker till fjällen eller till parken men inte soporna tillbaka.
Håll rent efter dig!
Om Grönlandsvandring med mat lite mer i stil ”into the wild”.
Genom att både studera fjällbilder på sociala medier, och själv gå Kungsleden, kommer Joachim Sundqvist Umeå Universitet ta reda på vad fjällvandrare egentligen äter och hur de upplever sina måltider.
Men jösses. Är det väl använda pengar? Bringar detta nytta för Samhället? Låter som att få sin hobby betald av skattepengar. Värdelöst vetande? Flera medier har skrivit om ”fjällmatforskning”. Kände mig nästan som ”professor” om min forskning om fungerande behandlingsmetod i missbruksvården.
Nej, jag har knappt några matbilder. Det finns så mycket annat att fotografera under en vandring. Översta bilden från Sörmlandsleden.
PEV research från 2013 har några år på nacken men kan ge en fingervisning om hur och vad muslimer tänker om olika saker i samhället. Läs igen: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society
Afghanistan var en av de länder som är mest positiv till islamisk styre och leva enligt sharia.
Inget att oroa sig då?
Taliban spokesman Zabihullah Mujahid (skärmdump ovan från Daily Mail) garanterar afghanska kvinnor frihet under sharia. Vad innebär liv under sharia för kvinnor? Talibaner säger att kvinnor behöver inte använda burka, det räcker med hijab. Det är ju nästan som i Sverige. Hemtjänsten har ju nu mera en slöja i sina arbetskläder (Örebro)
Nog känns det lite medeltida när man betraktar de nya herrarna. Men varje land skapar sin egen framtid. Så även vi i Sverige. Vi måste inse att vårt sätt att leva tilltalar inte alla. Frågan är snarare hur blir det i Sverige med mer påverkan från islam.
Läste att demokrater i USA oroar sig om det snöpliga slutet i Afghanistan kan hindra Biden bli omvald som president. Det var nästan humor.
Dag 106 på PCT fick jag lift med en högre militär som hade skickats till Saigon i sista stunden för att städa upp läget när USA lämnade platsen. 30 april 1975 föll Saigon. Vi pratade om Vietnam. Vi båda hade vår upplevelse om landet, han som ”städare” jag som ”byggare”.
Jag tänkte på honom idag när jag följer händelserna i Kabul.
Just nu har många av oss Saigonvibbar. Eller Libyenkänslor. Kanske Syrientankar. Eller andra stunder då vapnen har sagt sitt utan lyckligt slut.
Vi kan inte skjuta folk till demokrati. Det blir bara värre med många lik som resultat.
Andra världskriget hade ”lyckligt ”slut med USA s hjälp. Lyckan bestod i att bygga något från ruiner, de mänskliga och materiella. Världskriget hade kanske feghet som början? Men då som så ofta har Världen ropat efter USA.
Den tiden lär vara definitivt slut.
Så Afghanistan. Alla är överraskade på talibanernas snabba framfart. De har legat i startgropar färdiga när USA packar ihop. De har varit medvetna om armens svaghet, korruption och att allt faller när väst lämnar landet. Vissa områden har alltid varit deras. De är välbeväpnade och tar för sig när den afghanska armen kapitulerar. Snopet. Folket kör igång snabb anpassning, bäst så. Gömma böcker. Köpa burka. Böja sig. Fly. Eller glädjas? Det är inte första gången som maktbyten i Afghanistan kräver anpassning för överlevnad.
Vems stöd ligger bakom talibanernas lyckosamma snabba övertagande av landet? Vi får titta österut, länder som säkert har ett finger i spelet.
Alla, även vinnarna, är förlorade. Det förstörda trasiga landet kommer snart att behöva hjälp – igen. Eller inte? Talibaner hatar väst. Talibaner vill ha rent land utan västs inflytande. Kanske hatar de också våra pengar? Vilka andra spelare kommer då att dyka upp? Hur vill talibanerna betala igen för USA är en öppen fråga. Det kommer inga tackbrev från talibanerna för någon av oss i väst.
Vi och Väst har hoppats på att afghaner längtar efter västerländsk livsstil och de alla hatar talibaner. Men även talibaner är omtyckta, kanske till och med älskade. De är inte en utifrån kommande styrka. För, en taliban är någons son, bror, far, kusin, farbror, klanmedlem… Även en taliban har en mor, fru, syster, barn, som stöder övergången till ny välde, mer eller mindre frivilligt. Även talibaner är landets söner, de med annan åsikt än det väst har så försökt importera in och stötta i tiotals år. Islam går före västerländsk dekadens.
Talibaner har tydligen stöd inifrån landet, från folket, från sina närmaste, av sin vapenmakt. Men de kan inte avrätta alla som är mot dem. De företräder ju fredens religion. Hur mycket fred och hur mycket hämnd kan det innebära? Kan Afghanistan bli en ny vagga igen för internationell terrorism nu när IS har fallit? Pakistan tar mot flyende men ska erkänna det nya styret. Ryssland och Turkiet kommer att erkänna talibanregeringen. Kina likaså och ge således USA smäll. Har Kina och talibaner någon sorts avtal om uigurer? De har ju haft möten med varandra.
Människorna med annan syn på liv och religion får böja sig. Eller fly. Vi i Sverige har varit bra på att ge plats åt afghanska pojkar i soldatålder. Kanske borde vi ha skyddat flickorna i stället?
Historien skrivs av vinnare. I Afghanistan har vinnarna bytts väldigt många gånger. Om detta blir slutet eller ytterligare mellanspel får tiden att visa.
Är demokrati bara ett historiskt undantag? Är det en utveckling som leder till ett bättre sätt att styra? Demokrati är ett komplicerat tillstånd. Att sälja det till klanstyrda muslimska samhällen har varit resultatlöst. Även i Sverige har flera elever sagt sig föredra en stark ledare hellre än demokrati i någon skolundersökning. Och klanen styr även här trots vackra ord om integration.
Vad är demokrati? Det är oerhört svårt att definiera idag. I Sverige är det folkets papperslapp vart fjärde år. Det är yttrandefrihet om du säger rätta saker. Religionsfrihet, fast den kristna religionen är så fri att den har dött, närapå. Kanske kan du göra ett medborgarförslag som aldrig blir verklighet. Papperslappen kan bli något annat efter valet, men den vanlige jobbaren går till sitt arbete, betalar skatt oavsett vilka galenskaper det går till, tar en öl på fredag och försöker bara överleva. Anpassa sig, för få av oss har ekonomi nog att fly. Valen är få för den vanlige arbetaren, överallt.
I vår svenska ankdamm finns också vapen på fel sida av makten. Fel sida? Beror på vem du frågar. Vi lyckas inte fostra klaner att älska demokrati och det svenska sättet att leva, annat än älska våra bidrag. Biljett ut är det enda som fungerar mot främmande klaner som hotar våra liv. Om ens det hjälper längre.
FN:s klimatpanel IPCC har publicerat sin senaste rapport. De spår ökade miljökatastrofer på grund av klimatförändringar.
USA s särskilde klimatsändebud Kerry är oroad och säger nu att alla ekonomier måste binda sig till aggressiva klimatåtgärder.
Och så klart måste vi vanliga medborgare sluta med allt som livet innebär.
För idag är du klimatsabotör redan när du köper en tröja.
Jag väntar med spänning vad Kerry kommer att avstå från. Han har lite att välja på. En bil kanske? Ett hus? Eller börja flyga med vanligt flyg och ställa sina Jet? Nej, nej flyga ska man inte.
Man lever väl som man förväntar sig att andra skall göra? Inte? Vissa tror sig vara det stora undantaget som inte behöver uppoffra sig ens en smula. Tyvärr finns det ganska gott om sådana i den ekonomiska överklassen som ömmar hårt för Klimatet och väntar att andra ska göra jobbet. Obama, ett paradexempel med sin sommarvilla vid havet fast han mässar för andra om höjd vattennivå dränkta stränder som resultat av klimatet. Köper du en villa för 144 miljoner om du tror att den översvämmas om några år?
I november samlas alla klimatexperter, politiker och anhängare igen med sina privatflyg och diskuterar. Trots att även små barn och gamla kan använda Internet kan inte de rika klimataktivisterna klara det och ha videokonferenser. De måste träffas öga mot öga. Frottera sig med de andra goda.
FN s stora klimatmöte sker i Glasgow i november. Där har även jag varit en gång och deltagit som föreläsare i en FN konferens. Då flög vi än vanligt flyg och många som jag i ekonomiklass. Jag betalade min biljett själv trots att jag var inbjuden.
När alla dessa ”experter” ändrar sina liv och lever som vi vanliga fattiga, slutar flyga runt i sina privatflyg samt den största miljömarodören kallad krig är avskaffad kan jag överväga någon förändring. Jag har dock knappt överkonsumtion av någonting, men alltid finns det synder som nu mera påstås hetta upp klimatet. Som gammal har jag har dock hunnit med även den tiden då klimatet skulle bli en istid, halva Sverige skulle vara obeboelig men något tiotal år efter ändrade experterna sig. Hm. Så personligen tror att klimat, det är variabelt oavsett vad vi gör.
Miljön omkring oss, jordens resurser är det vi rår på och bör anstränga oss för. Och det innebär att leva smalt, även för Kerry och andra ”experter”. Kanske som en svensk fattigpensionär, även om vi faktiskt hör till grädden av pensionärerna i Världen, dock inte i EU.
PS. Kerry flög i sin jet snabbt in till Obamas ”lilla” party i sommarvillan på lördag innan han uttryckte sin oro för oss andra att vi inte gör nog för klimatet. Även andra klimatoroliga sågs jetta in som Clooneys med flera. Ja, det var bara de närmaste som var bjudna. Vi har olika uppfattningar tydligen vad innebär våra närmaste. Mina närmaste är inte flera hundra.
Bebyggelsen tätas. Höga hus växer upp bland andra höga hus. Utsikten från omgivningen försvinner. Att stirra på en betongvägg i stället några träd är deprimerande. Den sista lilla gröna kullen i Centrum ska bebyggas. Alla byggplanerna innebär tätare bebyggelse trots att kommunen har hur mycket mark som helst att bygga på. Det är billigare att tränga in ett hus till bredvid en annan än påbörja en ny stadsdel. Höghus, flera höghus. Vår egen Manhattan.
Finns det inte flera undersökningar om hur grönområdena förbättrar hälsan. De som hade en kort väg till det gröna var friskare, både fysiskt och psykiskt, än de som levde i betong ghetton.
Vi är som myror.
Ändå räcker det inte. Befolkningen ökar snabbare än bostäderna. Vi dör inte ut i samma takt som folk flyttar in i Sverige. Vi gamla är envisa och har inte vett att dö och avhjälpa bostadsbristen.
Jag saknar tystnaden i stället byggljud, snattrande mopeder, rivstartande bilar, ambulans. polisen, skrik och gräl, gråtande barn, mobilfolket som ropar så det hörs över centrum. Skaror av unga utländska män som har slagsmål på kvällarna utanför hamburgerbaren. De sparkar runt tjejerna mellan sig. Dessa skrattar och skriker. Det ständiga suset av ventilation.
Ibland sätter jag på en symfoni, kanske Rachmaninoff eller Sibelius högt för att ta död på andra ljud. När jag tänker på mitt livs toppupplevelser är tystnad ett av dem. En gång satt jag på en fjällkant. Jag kan än pricka in platsen på kartan. Tystnaden var total. Ingen vind, inte ens ett grässtrå som vajade. Inget vatten som porlade. Inga fåglar. Jag vågade inte andas. Jag kunde inte röra mig. Det var som världen hade tagit slut. Det var magiskt. Jag tror vi är rädda för tystnad. Som om vi inte fanns när ljuden omkring oss är borta. Krampaktigt håller folk i sina mobiler för att ha kontakt med något.
Att bo på en liten förort som sakteligen förändras till sliten, stökig, trång plats med människor från världens alla hörn, tiggare vid affärer, ungdomsgäng, klotter, bränder, krisande ekonomi där Socialtjänsten är pengautgivare och inklämda nya höghus, är bara en spegling av dagens samhälle.
Det känns nerslående. Hotfullt på något sätt. ”I was the future once”, sa avgående David Cameron.
Så är samhället vi byggde och lät ske. Framtiden som är förgången. Det var inte så jag hade tänkt det. Aristoteles – tror jag – sa att tolerans och apati utmärker kollapsande samhällen. Är vi där nu?
31/7 -13 skrev jag det här inlägget som nu återpubliceras. Många saker kommer åter regelbundet. Frågan vem man är och varför inte välja kön är nog en gammal fråga, inget nytt. Möjligheterna är dock annorlunda idag. Trenden att ”välja kön” är verklighet på papper och i operationsköer i många länder. Bra eller inte? En så kallad bra fråga. Familj har alltid attackeras av politiker. Olika ismer har sina drömmar om familjen.
Jag har följt ett sångsvan-par i flera år. De simmar med sina fyra ungar i en damm. Ungarna är gråa och duniga men deras långa halsar har redan en stolt längd. De simmar i den fula dammen, lämnad efter jordbrytning. Deras närvaro förvandlar dammen till en exklusiv plats fylld av naturens under. Sångsvanen liknar en sagofågel bland vassruggar, fyllnadsjord och döda träd.
I sångsvanens värld är sammanhållningen viktig för släktens fortlevnad. Paret håller ihop, delar på ansvaret, lär ungarna hur en svan skall bete sig, vad är rätt och fel. Det är en trygg familj. Just det här svanparet har fostrat ungar under flera somrar. Som goda föräldrar ser de efter faror, putsar på ungarna och lär dem fånga grodorna i dammen.
Ungarna stannar länge hos föräldrarna. När de lämnar boet samlas de tonåriga svanarna och flyger tillsammans till varmare platser. Paren håller ihop livet ut. Dör den ena partnern återvänder den andra till platsen där de bildade familj och klagar över sin sorg. Sångsvanens liv är förutbestämt till en stor del. Det gäller bara att hitta en bra partner. Så i viss mån påminner de om oss människor.
Även i människans värld är en partner viktig. Men betydelsen av familjebildning modell man och kvinna tills döden skiljer dem åt har krympt en aning och olika familjer har intagit scenen, homosexuella med surrogatmödrar, lesbiska med inseminering, ensamma mammor av val och inte av skilsmässa, bortsprungna pappor, månggifte i smyg, familjer från andra länder med olika uppfattningar om giftermål och familj än vi har haft av tradition i Sverige. Diskussionen om rättvist delad föräldrapenning är alltid en valfråga, inte vilken betydelse familjen har för samhället idag. De konservativa rösterna bubblar upp lite ibland med undringar om barnen har det bra i daghem eller om familjer skulle behöva mer stöd men oftast försvinner de i en högljudd debatt om feminism och kvinnors rättigheter. Att inte vara feminist är döden för en politiker. Finns det några humanister är inte ens en fråga.
Samhällets grund är kanske inte längre familjen utan hur vi driver ekonomin framåt, konsumerar och hur tillgångarna fördelas? Familjelivet har förändrats och funnit nya uttrycksformer. Plastfamiljer, som någon sa lite elakt. Är vi lyckligare nu? Friare? Mer jämlika? Mår barnen bättre i den föränderliga världen? Är vi kanske mer ensamma idag? Inte att ensamhet är något ont tycker jag men ensamma på ett nytt sätt då arbete och den digitala världen blir vårt utåtriktade liv, i stället att vi umgås med varandra i en helig familjebildning med mor, far, nära till den äldre generationen och barn som tas hand om tillsammans utan veckovisa förflyttningar.
Det är svårt med identitet man och kvinna och korstrycket från alla håll över hur man skall vara för att vara rätt, blir knäckande för de yngre. Nyss skrev någon att ungdomar skulle få bestämma sitt kön själv, könet var en social konstruktion. Jag som trodde kön var biologisk medan det sociala livet gav vissa ramar om hur vi uttryckte det. (Nu utelämnar jag de sällsynta fallen av missbildning då det är svårt att bestämma könet på barnet.) I artikeln lät det som horder av unga inte visste vart de tillhörde, utan var både och, transpersonligheter som det heter. Så kan det hända, även om i de flesta fall vet vi redan som små barn till vilken kön vi tillhör.
Det finns ett syfte hos vissa politiska riktningar att revolutionera – slå sönder – familjen, könet, sexuell tillhörighet och forma om människan till en ny bättre variant med mindre förankring i en familj. Livslång kärlek mellan en man och en kvinna är ytterst omodernt. Andra förhållanden till och med glorifieras. Politiska idéer har alltid försökt ändra människor, ofta med katastrofala följer. Men naturen är svår att blidka. Hur än vi fostrar barnen är flickor lik flickor och pojkar som pojkar, fast med väldigt många variationer. Det vet jag som alltid blev beskyllt att vara som en pojke.
Den totala jämlikheten är svårt att nå så länge fortplantningen är ordnad som det är – av naturen. Det är nog inte heller önskvärt, få vill ha en värld då vi är exakt lika på alla plan.
Skrev om Breivik tidigare, har sparat en kommentar, återpublicerar idag 22/7 – 2021.
En liten uppdatering till ett gammalt inlägg på grund av att Breivik rättegången är avslutad:
Hans försvar är: Jag vill rädda Europa från att tas över av muslimerna. I den kampen är terrorhandlingar ett legitimt medel. … Jag är en fotsoldat bland många andra militanta högerextremister, säger Breivik
Han inte unik. I världen återfinns många – både organisationer, stater och enskilda – som tänker lik honom. Det är bara tron och offren som varierar. Tror du något annat har du definitivt blundat.
Juli 2011:
Vi kan bara blunda och ta honom som en unik ensam psykopat med galna idéer. Eller det enklaste: ropa att han är nazist. Vi kan skjuta allt ifrån oss för vi är de goda. Jag tror dock att vi måste börja analysera oss själva och vårt samhälle och inte vara så blåögda och tro att allt är bra, alla är glada och alla vill leva i ett multikulturellt samhälle. Multikulturellt som inte ens existerar utan i våra samhällen finns öar av olika liv som knappt rör varandra. Jag ser det alldeles nära mig. Det är som att komma till ett annat land i vissa Stockholms förorter.
Det är en stor skillnad på invandring idag och i början på 60 talet då jag kom till Sverige. Då kom man över med Finlandsbåten på morgonen och började arbeta dagen efter. Eller med flyktingmottagningen som utvald metallare och om två månader kunde man knagglig svenska, hade arbete och började spara pengar för köp av Volvo. Även då bildade man små kolonier men vi skiljer oss inte nämnvärt från mängden.
Det fungerar inte så idag. Världen är totalt annorlunda. Vi är rörliga både kroppsligen och genom Internet. Det är folkvandringarnas och tankespridningens tid. De flesta vandrar till något annat land i Afrika eller bara över närmaste gränsen. Svält och krig, bomber och katastrofer är vardagsmat. ”Oslo liknade Kabul” … skrev någon kolumnist. Så är världen för många – dagligen. Klimatflyktingarna som söker ett land att bosätta sig i brukar vi inte ens skriva om.
En del flyr till EU. Vill vi ha dem? Vill vi verkligen ha dem här? Har vi empati nog för denna folkvandring? Politikerna håller vackra tal om multikulturell, arbetsinvandring och papperslösas rättigheter men frågan är nog en axelryckning – kanske lite gnäll – för de flesta. Mediedrevet går en stund. Vi är konservativa, vill ha trygghet och allt som vanligt. Speciellt i Sverige är vi trygghetsnarkomaner. Se bara vad som klagas mest: Staten tar inte hand om oss och bidragen är inte stora nog.
Det känns som en brytningstid i världen på många sätt. Revolutioner, klimatförändringar, folkvandring, konkursmässiga stater…
Nu har Norden vaknat med en smäll men blir det mer än sorg av det? De unga som mist livet förtjänar mer.
Jag läste några kommentarer på youtube, ett av de här:
”I always believe in listening to those who? experience things first hand. I live in the middle of the eastern part of Oslo. Daily I experience being te only white person on a subway, a bus, in an elevator etc. I am frequently scared in my own country. This weeken, muslim gangs burned 14 cars in my neighbourhood. I can’t own a car even. I hate my own city, my own country and my own life. Non western imigrant are by far the biggest problem in my daily life.”
Det är en hård kritik. Kan vi skylla på oförstånd? Jag tror inte det. Snarare är dessa unga förtvivlade över det som är påbackat på dem utan att de själva kunnat välja. Desorienterade i vår nya värld. Efter förtvivlan växer hatet. Efter det agerar vissa. Vi kan inte bara fly från det hela längre och skylla på någon psykiatrisk diagnos hos en enda terrorist. Vårt samhälle har för stora avgrund mellan människor. Vi är alla skyldiga till det hända på något sätt. Vi som inte såg vår broder och hans förtvivlan. Vi som inte ser grannen som har flytt från ett land med kanske värre omständigheter vi ens kan tänka oss. Och de invandrare som kom, släpptes in men inte blev bosatta i detta land på riktigt utan fortsatte det livet de nyss hade flytt ifrån, har sin del i bördan. Politikerna och den tredje statsmaktens, mediernas val av infallsvinkel att inte förglömma.
Han ville skicka ett budskap. Vi vill inte ha det fast nu är vi tvungna, det räcker inte att lägga fram blommor och tända ett ljus längre. Nu måste vi rannsaka oss själva och våra politiker – inte bara Anders Behring Breivik.
Bild: norsk bro