I metallarbetarnas värld och att hålla sig på sin plats.

Det var tufft att vara en tjej i metallarbetarnas värld på 60 talet, men jag tjänade mer än bra. Som den första kvinnliga svarvaren på platsen blev jag hånad, retad, kallad luder och fotograferad till en broschyr som exempel av jämställdhet på arbetsplatsen. Jag fick tre dagar på mig att gå med i facket och börja betala för sossarna och det sistnämnda stod jag inte ut med utan började bråka. Som utlänning fick man ju inte vara med i ett politiskt parti på den tiden. Jag vann. Jag hade en skattetabell i fickan som alla andra och gick tvåveckorslönen – det var ackord – över en viss skattegräns slutade man bara jobba och putsade svarven i stället.

De fackliga företrädarna mobbade oss få tjejer. De tyckte vi kunde gå hem och putsa spisen och hålla sängen varm i stället. Tonen var rå även hos de flesta arbetskamrater. Det var männens värld och vi var inkräktare.

Det kanske är så än – lite? Såg vi inte visst exempel häromdan av en person från metall som fikar efter statsministerposten? Stefan med knuff heter spelet där man blir irriterad på yngre kvinnor vilka inte håller sig på sin plats. Hm. Hur var det med självbehärskning och statsmannaskap Stefan Löfven?

Det kanske kommer åter en tid då vi går med skattetabellen i fickan och låtsas att arbeta eller går fräckt ner i deltid fast heltid är normen. De flesta kommer underfund med tiden att det finns andra värden än arbete och någon hundring till i kassan.

Jag slutade med viss sorg som svarvare för metalldammet gav en allergi så jag började likna någon som rivits med rivjärn. Det orsakade mindre roliga kommentarer men nu var jag härdad och gav igen. Jag började söka annat arbete och fick nöja mig med sämre lön. Just den  fabriken lades sedan ner och stora delar av koncernen spred sig utomlands. Det var en blomstrande verksamhet och är så än världsledande. I en del av de gamla lokalerna finns nu ett shoppingcenter. Det i sin tur är en bra bild av den svenska industrins fall. Konsumtion skall rädda oss.

Hur är det i metallarbetarnas värld idag vet jag inte, men medlemsantalet är runt 325 000, varav nästan en fjärdedel är kvinnor. Det är en annan tid idag, eller?

Val och valfrihet – även för äldre?

Det är val på söndag eller nu om du vill förtidsrösta. Men vad är det vi egentligen röstar om? Det enda och enkla svaret är våra pengar. Vi röstar om vem/vilka ska få styra över våra gemensamma tillgångar hopskramlade genom olika skatter, moms, avgifter och försäljning av gemensam egendom. Vem har den bästa ekonomiska grundtanken och skickligheten? Vem är mest varsam med våra tillgångar? Vem sköter bäst det som hör till staten, kommunerna och landstinget, inte sätter oss i evig skuld med galna ofinansierade projekt (de är många, har du kollat skuldbördan i din kommun?) och inte lägger sig i på det vi själva kan sköta? Ideologierna är närapå slocknade i svensk politik men nog finns det skillnader. Den ena halvan vill vara Pappa Staten och ta hand om oss ändå till museibiljett och T- baneresor, val av doktor eller skola och kvittera ut så mycket som möjligt av vår lön. Den andra halvan vill släppa oss lite mer fria, låta oss behålla lite mer av lönen och låta oss göra val, även dumma och klantiga för vi kan inte hålla någon i handen hela livet. Så, vad väljer du?

Jag vill i alla fall välja själv så långt det går. Även om många av mina önskemål inte uppfylls på grund av ekonomi vill jag ändå välja själv från vårdcentral till elbolag. Jag vill välja vem som ska hjälpa mig om jag skulle behöva någon typ av hemtjänst eller vård. Och om jag hamnar i ett äldreboende – må det inte hända, låt mig dö innan – så vill jag ha möjligheten att välja en plats, det ska inte en politiker bestämma för mig. Även de äldre bör ha rätt till eget tänkande eller någon anhörig som tänker för dem och gör ett val.

Vem ska man inte rösta om man vill ha valfrihet även för de äldre. För påståendet: Lagen om valfrihet (LOV) ska gälla i alla kommuner så att äldre själv kan välja mellan utförare svarade 4 partier att de var helt emot LOV. Inte svårt att gissa vilka de är:  MP, V, S, Fi.

M, KD, C  däremot tyckte att även de äldre ska ha valfrihet. De resterande svarade delvis – vad är det, vilken del? Vi kan inte välja överallt för på mindre orter finns kanske bara kommunal omsorg och ett vårdcentral i bästa fall. Men principen att vi medborgare är självständiga varelser och kapabla att göra egna val är viktig och skall inte lämnas till en politiker.

Hur som helst, det är många politiker som vill åt honungsburken och vissa som faller av på grund av att munnen går men ingen hjärna är inkopplad.

Tänk till när du röstar. Sedan kan du inte göra så mycket mer än skapa en twitterstorm om du är missnöjd.

Fånga fredsduvor och krigshökar?

Hur ofta besöker du Regeringens hemsida? Aldrig?  Det skrivs och antas lagar vi vanliga inte blir insatta i eller kunde ens gissa oss till. Ibland går stora förändringar förbi utan att vi hunnit fatta det var i gång, som senaste grundlagsändringen.

Men detta får mig bli förbryllad. Jag bör nog läsa proppen eller är andemeningen att vi har blivit en ny Haagdomstol? Eller är det bara ifall att det börjar hetta till här hemma? Kanske bara för att vi ska vara så duktiga och i verkligheten tänker vi inte gå ut och fängsla skurkar? Det är också svårt för den enes fredsduva är ofta den andres skurk som vi ser i Syrien – ett exempel av många.

Från Regeringens hemsida http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/33/13/837d608f.pdf

Ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Lagen (1964:169) om straff för folkmord samt 22 kap. 6 och 8 §§ brottsbalken upphävs

Beslutsunderlag: Prop. 2013/14:146 Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

SFS: 2014:406–409

Ikraftträdande: Den 1 juli 2014

En ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

införs. Därigenom införs ett nytt brott: brott mot mänskligheten som avser vissa

särskilt angivna gärningar när de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande

eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Vidare ersätts lagen

(1964:169) om straff för folkmord och bestämmelsen om folkrättsbrott i 22 kap. 6 §

brottsbalken av nya regler om folkmord och krigsförbrytelser. Straffet för folk

mord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska vara fängelse på viss

tid, i lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. För krigsförbrytelse av normal

graden höjs straffet från högst fyra till sex års fängelse.

Genom den nya lagen införs även bland annat nya bestämmelser om straff

ansvar för militära och civila förmän som underlåtit att utöva kontroll över under

lydande eller som har underlåtit att anmäla folkmord, brott mot mänskligheten

eller krigsförbrytelser som begåtts av underlydande. Straffet för dessa brott ska

vara fängelse i högst fyra år.

Folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska inte kunna

preskriberas och svensk domstols behörighet ska omfatta samtliga brott enligt

den nya lagen utan krav på anknytning till Sverige (universell jurisdiktion). Det

samma ska gälla för uppvigling enligt 16 kap. 5 § brottsbalken som består i en

omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord.

Trolig bild av Isisledaren.

nu väntar vi: vem först? Listan är lång. Vad sägs om att börja med Abubakr al-Baghdadi, ledaren av Isis?  Eller hur tolkar vi detta ”utan anknytning till Sverige? Och är inte ett krig en enda stor förbrytelse?

Om gåendet som konstart

Går du? Alltså bara går för gåendets skull, inte för att skynda dig till en plats dit trafiken inte går eller bilen är olämpligt att köra till? Att gå utan mål tycks vara en döende art. Ja, många tar ju en motionsrunda ibland. Det händer att jag möter löpare, orienterade eller en skolklass på elljusspåret men det är inte samma som att bara gå. En motionär är ute för att svettas, bättra på sin kondition, träna för maraton eller annat lopp, gå ner i vikt eller slita på något annat sätt. Gå på stan innebär oftast att spendera pengar och komma hem med varor man kanske inte ens behövde.

Att bara gå för att flanera runt är slöseri med tiden för den stressade nutidsmänniskan.

När jag var ung var söndagsnöjet för många att gå längs huvudgatan i syfte att träffa bekanta som också gick och titta på skyltfönstren. Affärerna var ju inte öppna på söndagar.  Kanske nickade man bara till bekanta eller bytte några ord, bestämde sig för en fika ihop eller ett möte senare. Det var tidsfördriv före Internet, före mobiler och före alla de aktiviteter som finns idag även om många inte aktiverar sig på riktigt med annat än mobilen eller skryt på Facebook. Alla hade inte ens telefon på den tiden. Det känns så oändligt länge sen och ändå är det inte ens en mansålder sedan.

Idag går inga längs huvudgatan i maklig takt utan stressar förbi med mobilen i handen på väg mot ett mål.

Man tänker så bra när man går tyckte jag och satt en lapp på jobbets anslagstavla – är ute och går – när något var riktigt knepigt. Jag gick högst upp i husets glasgång, framåt tillbaka tills lösningen var klar. Vissa säger att gå motverkar depression. Kanske det stämmer, för när gubben min låg på sjukhus – döende enligt läkarna, dock hade de fel – gick jag de fem kilometerna till sjukhuset, framåt tillbaka, varje dag i nära tre månader, utan att observera, bara flyttade fötterna framåt och efter några vändor hade oron släppt. Jag kunde ju inte göra något mer.

När man ser folk sittande i sina bilar men med kameran ut från bilfönster, utan lust och ork att gå ut på en vacker plats – men bild måste man ha att visa andra, kanske på Facebook – då har vi förlorat något väsentligt. Vi är faktiskt födda till att gå, inte att sitta fast i en plåtlåda.