Springnota?

IMG_4577

Jag har stuckit en gång från en restaurang utan att betala. Jag och min pojkvän – tja så mycket pojke var han kanske inte med sina 36 år, jag var 19 – hade tagit en drink på vår hemorts nya sommarrestaurang. Vi ville betala på en gång eftersom vi inte tänkte stanna. Räkningen dröjde. Han påpekade igen. Servitören nickade hövligt. Igen. Efter en timmes väntan gick vi ut.
Han var en känd person så ingen anmälde oss. Han kunde bara betala nästa gång. Eller kanske ville de bjuda oss eftersom en kändis drar alltid mera folk till platsen?

Jag kom att tänka på den springnotan på några tior när jag såg exempel av större springnotor som politiker lämnar efter sig. Den som spar och är ordentlig har inget kvar. Jag tänkte på Grekland som ropar efter mera pengar, ungefär som alkoholist vill bara få den allra sista flaskan innan nyktert liv börjar och sedan en flaska till… Men Grekland var inte den enda som påminde om springnotan utan en nyhet i TV som inte var en nyhet utan sommarens utfyllnad när Tv n vill vara granskande, när de flesta är på semester.
Häromdagen var en sekvens i TV nyheterna som skar sig i hjärtat på mig. Det var inte krig och halshuggning – sådant visar inte den statliga TV n, det kunde ju bli skrämmande och Gud bevars få oss att rösta på SD – utan det var bara en gammal kvinna som fraktades hem från sjukhuset i Norrköping.

Hon var färdigvårdad som det heter och skulle nu hem, för något boende fick hon inte. Hon låg orörlig på båren. Ambulansmännen lyfte henne så varsamt på sängen. Hon hade ett larm på den svullna armen. Jag är säker på att hon inte begrep vad det var. Ambulansmannen placerade toaletthöjningen på plats, men det hade föga betydelse för kvinnan kunde ändå inte gå upp själv.
Kvinnans granne, nästan lika skruttig som kvinnan själv tog mot henne. Ingen hemtjänst på plats. Ambulansens hemtransport stod för omsorgen. Politikern yttrade sig om som vanligt att alla vill ju hem, det är det bästa.
– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarar Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping.

Det ser ut att Norrköpings politiker har ingen gamling eller dement anhörig liggande i sängen helt hjälplös väntande på möjlighet att gå på toaletten. Politiker i Norrköping saknar empati och moral. De prioriterar annat. Må de beslutsfattare ruttna ensam hemma när den tiden kommer.

IMG_4268

Vart tar alla pengar vägen, de pengar vi snällt lägger ut i form av skatt? Vi betalade in 1653 miljarder förra året.60 % är skatt på arbete som löneskatt och arbetsgivaravgifter. Kostnaden för hela den svenska äldrevården var 90 miljarder kronor. 1,3 miljarder kostar bara boenden för asylsökanden varav Bert Karlssons vinstjackpot är någonstans på 24 milj. i år. Nog är det drag under galoscherna på en gammal invandrarnegativ person.

Nu ska vi inte sätta grupper mot varandra men antalet gamlingar som bor i något boende och antalet asylsökande  med anslutande anhöriga (per år räknat) närmar sig varandra. Så de börjar bli lika stora, dock inte lika starka grupper. För den ena gruppen säger man inte att platserna är slut utan raggar aktivt vidare, oavsett vad det kostar. Skräckexempel som 46 500 kronor för en bostad i månaden för en frisk invandrad person, medan den andra gruppen, våra gamla, får svaret att man varken har eller behöver få någon plats.

Anhöriga får ta stöten, vill de eller inte, om man har några. Det är normalt hyfs att vi ställer upp för våra anhöriga, det är en kärlekshandling, men heltidsvård är svårt att kombinera med eget arbete och självständigt liv. Vi har ju inbillat oss att samhället tar ett ansvar genom de skatter vi betalar in, skatter vilka ligger bland de högsta i världen. Vi är lurade. I TV fanns också en kvinna som tog hand om sin dementa make och tvingades nu ta till sig sin mor också eftersom det inte fanns plats för henne i ett äldreboende. Hon och brodern hade pendlat till modern dagligen men nu gick det inte längre. Modern var 94 men hade inga behov enligt kommunen.

Känns det inte som de äldre vårdbehövande städas undan på något sätt till osynligt skrymsle? Varför slösa resurser på dem? De ska ju dö snart. Samhället blir så mycket bättre och förståelsen för det multikulturella ökar när de äldre dör, som någon professor i Umeå sa. Jag får kräksmak i munnen.

Det är oftast kvinnor som tar hand om sina sjuka anhöriga. Det hörs inget från feminister för de är så upptagna med att gnälla om vem som bör stå högst på affischer eller hur man hatar den andra halvan av mänskligheten: män. Men, vi anhörigvårdare är tåliga personer, de flesta av oss säger inte ett pip om att en stor del av livet bara försvann, som eget arbete, fritidssysselsättningar eller besök hos barnbarn för att inte tala om nattsömn. De som vårdar, både inom hemtjänsten och hemma, är ju bara ganska lågt utbildade och lågt betalda kvinnor. Deras människovärde är säkert lägre än politikernas?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De gemensamma resurserna är begränsade till de skatter vi betalar in. Det är faktiskt grupper och behov mot varandra. Sporthallar mot skolan, invandrare mot de gamla, sjukvård mot kollektivtrafik, kultursatsningar mot anställda i daghem, renovering mot nybygge, servicehus mot ensamkommande barn, lönehöjning i hemtjänsten mot politikerlön. Det finns väldigt olika uppfattningar om vart våra pengar skall gå. Det finns många hål att fylla, att sätta mot varandra i den kommunala/statliga budgeten. Kanske inte just invandrare mot gamla men garanterat gamla vårdbehövande mot något nyare, synligare, glättigare. Redan nu strävar Staten efter att leva på framtida inkomster, som att åter råna pensionskassan och de bygger luftslott om Europas lägsta arbetslöshet – någon gång. Även de svenska hushållen är hårt skuldsatta, bland de värsta i världen. Att låna är guld, men att betala är knappt silver.

Blir vår ekonomi en springnota som våra barnbarn får betala? Kommer de att få tigga pengar för överlevnad, som Grekland? Varifrån i så fall?

Några korvören kvar?

Valkampen har börjat, eller cirkusen, årets överdrifter och valfläsk. Det kommer förslag på löpande band från ett visst parti.

Gratis kollektivtrafik, friår, kortare arbetstid, friare invandring, roligare förskola, pengar från det vi kallade förut socialförsäkringar delas ut utan krav, gratis inträden till museer … mer… Gratis och mer av allt är dagens ord.

Hur skulle gratisvärlden fungera? Kollektivtrafiken till exempel. Vem skänker bussar och tåg gratis till oss? Bränsle? Vem kör trafiken utan lön och fixar själv sin uniform? Ja uniform kan ju vara onödigt men utan lön kommer nog ingen till jobbet utan tvång. Ska vi turas om att köra då? Vem städar tågen och bussarna och lagar de ständigt neddragna ledningarna, busskurerna, mm utan pengar, gratis alltså. Reparationer av tåg och bussar då? Vilken verkstad ställer upp?

Ja, så kan man raljera över gratis för inte ens Miljöpartiet eller kommunisterna tänker sig en sådan framtid utan de planerar ta pengarna från någonstans, genom skatt antagligen, speciellt från dem vilka har utbildat sig tre – fem år, eller mer på universitetsnivå, har studieskulder och till och med arbetar med något samhällsnyttigt. Eller arvsskatt, skatt på boende, inte rån fast nog känns höga skatter som ett rån.

Så, sluta använda ordet gratis. Säg rent ut: högre skatter. Mindre egna pengar att bestämma över.

Högskattemodellen har vi prövat förr. Minns ni hur det var? Jag kunde ha hämtat ut socialbidrag eftersom jag hamnade under existensminimum fast jag är högutbildad och hade hyfsad lön men två barn att dra försorg av, för skatten raserade inkomsten. Jag arbetade extra i stället, så korkad var jag. Kommer de som röstar för gratissamhället vara likadana? Knappast. Ett år åkte jag på mer skatt än jag drog in och jag kan säga att det var tungt. Mer av den varan? Hör jag några glada Jaa!

Vissa politiker har alltid blicken på andras pengar. Att krympa den svällande Staten, dra ner onödiga verk, minska antalet politiker vilka faktiskt lever av våra pengar – nej, det går inte för sig. Vi har en adel och deras fantastiska idéer ska betalas av oss, vill vi eller inte.

 Att få behålla mer av lönen genom de skattelättnader som getts till dem vilka arbetar ihop vårt välstånd har drabbats av ramaskri även av dem som fått just lägre skatt. Är vi rädda för att ta ansvar över vårt ekonomiska liv?

Är vi så avtrubbade att vi inte finner sätt att härska över våra egna pengar? Politikerna kanske tror att vi inte kan sköta vår inkomst utan måste ha Pappa Staten som stöd? Skall vi ha lön? Vore exakt rättvisa bidrag bättre? Lotta ut arbeten?  Ärtsoppa på torsdagar och kanske en pannkaka om vi är snälla?

Det finns gott om människor vilka vill leva av andras pengar, arbete och tillgångar. Man behöver inte vara politiker, Miljöpartist eller kommunist för det även om det ofta sammanfaller. Vissa vill faktiskt inte arbeta av olika skäl. ”Varför ska jag jobba när pengarna från socialen ändå kommer”, sa en kille i fiket till sin kompis som kontrade ”men de är fan så snåla, man får klaga jämt”. Smyglyssnat? Inte, de var högljudda.

I TV intervjuades några ungdomar i en mindre kommun om de ville flytta för att få arbete. Nej, sa de i en mun. ”Vi tar hellre A-kassa eller socialbidrag.” Precis som om det vore valfritt? Det kanske är det eller ska bli så?

Vem är efter din lön? Hur kan vi behålla en social välfärd om alla vill ha allt just gratis? Vem skall betala detta gratis? 

Är gratistrenden en följ av att pengarna har försvunnit som fysiska sedlar och slantar? Är det resultat av usel matteundervisning och bristen på en sparbössa? Pengar som några siffror i mobilen är inte greppbara för den vars mattekunskaper avstannade på klass tre och som inte har övat sig med fysisk veckopeng. Inte heller den som har inställningen att det fixar sig – på något mystiskt sätt genom andra. Många lever av lån, pengar de inte har sett och aldrig kommer att betala igen. Bostäder köps med skuld och amorteringar uteblir. Avbetalningar typ köp nu, betala efter sommaren… SMS lån. Sedan kommer Kronofogden. 434 627 personer är i skuld hos fogden, tillsammans är det en svindlande summa: 70 313 746 775 kr. Men det är inte bara den enskilde som är i skuld utan vi alla. Vet du att din kommun lånar pengar för din räkning? Åren 2009–2012 ökade kommunsektorns totala skulder från 360 till 470 miljarder kronor. Lånen är avsedda för kärnverksamheten och de kommunala bolagen samt fantasiprojekt vilka inte fanns pengar för. När och hur skall detta betalas? Vi är alla skuldsatta från vaggan till graven.

I princip tycker jag att skatterna ska vara så låga som möjligt och var och en få ta mer ansvar över sina pengar och utgifter. Staten ska inte råna oss. Hög skatt skall inte vara syftet med politiken. Staten skall sörja för det som är omöjligt och opraktiskt att sköta ensam. Sjukvård och skola, vägar och utrikespolitik är några exempel

Vi har haft världens högsta skatter men det har inte gett oss världens bästa skola eller vård. Förmodligen är systemet ineffektivt. Samtidigt vill jag inte att skattepengar flyger till Caymanöarna, men jag vill välja min vård och barnens skola.

Det finns många uppgifter som ropar efter någon som kan utföra de. I stället kravlösa bidrag bör folk anställas av Stat och Kommun till exempel för städa upp det skräpiga samhället vi lever i, reparera det som behöver repareras, inom äldreomsorgen, sitt yrke förstås eller sättas åter på skolbänken för yrkesutbildning. Lön med skatteinbetalning borde vara mer humant och samhällsekonomiskt än pengar utan prestation. Det systemet med välfärd vi har nu kan vi inte ha utan att alla betalar för sig i någon form, med skatt eller cash.

Makt följer alltid pengarna och pengarna följer makten. Jag vill gärna ha makten över mina pengar, oavsett hur lite det är.