Bollen i rullning och alla springer.

Medan EU ramlade in i Trump derangement syndrome (TDS) och Macron började ropa efter europeiskt kärnvapenparaply undrade några av oss som inte riktigt hänger med: skulle inte det bli fredsförhandlingar  i stället mera vapen. Masstryck från  alla EU länder tillsammans gentemot de stridande parterna, speciellt Ryssland.

Nej, så var det inte.  Alla ropar efter krig.

Tre år har gått. En betydande del av Ukraina är i ruiner. Liken på båda sidorna är för många. EU var senfärdig. Minns ni den långa ryska kolonnen i februari -22. Då skrattade man lite åt ryssarna och tänkte, vad är det för dumheter. Så oproffsigt. Lastbilar som rullade illa.  Ingen reagerade adekvat.  Det sneda hånfulla leendet som visades  då har blivit en bestämd mungipa, modell James Bond. Sakteligen började alla tömma sina vapenlager till Ukraina.

Vilket tillfälle att prova sin utrustning i krig. Det är länge sedan som Europa var själv i krig. All vapenarsenal som är nytt måste prövas mot en riktig fiende. Ukraina gav ett tillfälle. Miljoner efter miljoner i form av vapen och utrustning har använts i strider vi  har bedrivit genom ombudet Ukraina.

Har vi lärt oss att antalet soldater har också betydelse? Ja, alla vill nu öka mängden soldater. Militärtjänst är en framtids bransch.

Efter tre års krig började hela EU s politikeradel att springa. De har Trump att tacka för uppvaknandet. Bollen, flera bollar var i rullning. Ukraina. Gaza. Ekonomi. Visst har vi öst vapen och pengar till Ukraina, tyckt synd om dem och haft åsikter samt försökt strypa Ryssland ekonomiskt under de tre åren men först nu började en diskussion om vad är det som händer. Hur påverkar detta oss alla? Är vi beredda? För vad då? Skall Trump förhandla? Det är ju vårt krig, bara USA betalar.

Nu springer alla ledare i olika möten men resultat är det vanliga: låna pengar, denna gång till vapen, brandskatta folket . Summor vi knappt förstår vill EU skuldsätta våra barn och barnbarn med. Igen.

Tre år. Ukraina  vinner inte mot Ryssland om vi inte startar regelrätt krig mot dem med hela Europa. Vill vi starta tredje Världskriget? Kan våra politiker hålla oss från?

Eller skall det fortsätta på samma sätt  till långt ställningskrig, tills resurserna är slut, kanske till den siste ukrainaren?

Hur mycket ska vi vara med? Hur många miljarder behöver vi låna? Fred…skall sånt diskuteras? Alla EU ledare konfererade men jag ser noll resultat angående möjligheter för fred. Tvärtom. Nu skall vi rusta oss.

En bomb i varje ficka.

USA har varit ett slags vapengarant. Men de är trötta på att betala för oss. Skattebetalare i USA vill ha sina pengar för sitt liv inte att Europa  åker snålskjuts, år ut och in. Nu när USA vill inte längre vill betala  oss skriker  hela Europa. De är inte tacksamma ett dugg för åratals stöd  från USA.

Vi har använt USA som ett extra kreditkort, som aldrig betalas.

Folk är så ovilliga att betala själv, så arga att vissa försöker bojkotta varor som kommer eller har sitt ursprung i USA. Drick inte Coca cola! Köp ingen Tesla, som om vanlig arbetare skulle ha råd med Teslan, lätt att bojkotta. Jag antar att dessa gaphalsar aldrig ser en amerikansk film heller. Inga hamburgare. Många av dessa bojkottar inte än företag som stöder Ryssland.

Coca cola m.fl.  tillverkas i Jordbro. Om de var glada att få dit fabriken! 1997!  Om vi alla bojkottar deras där tillverkade drycker blir ca 700 personer arbetslösa. Men vad gör det i kampen mot Trump och för det goda – vad det nu är.

Det bor 340,1 miljoner människor  USA. I EU 449,2 miljoner och i Ryssland ungefär 143,8 miljoner. Varför skulle USA fortsätta att betala vårt så kallade försvar? Vi är ju många fler! Deras statsskuld var 11/3

$36,215,535,706,949.98

Vi är så otacksamma. Som barn i sandlådan skriker vi efter andras hinkar. Vi ska bara ha. Vi ska bara bestämma över USA. Vi vill bestämma deras president, deras åtgärder och som sagt folkets skattepengar.

Trump satt bollarna i rullning och våra politiker fick nästan  andningsstillestånd. Glåporden haglar. Lögner florerar. Pressen är i extas mot Trump.

Aldrig i hela mitt långa liv, från stunden jag kunde läsa och förstå innehållet, har jag läst om sådan hatstorm, sådana förnedrande tillmälen och ”åsikter”  som i frågan om USA s folkvalde president Trump.

Ingen terrorist, diktator eller  våldsverkare i Världen, varken Putin eller Hitler m fl  har fått de omdömen i svensk press som  president Trump. Jag tror att oförmågan hos de europeiska politikerna har fått dem att hata Trump. De har inga lösningar medan Trump ångar med försök i alla fall, hitta möjligheter. Inte kan EU politiker säga: vi borde nog  haft några tankar för fred, annat än råna framtiden, vi också.

USA vill inte längre betala alla  världens utgifter och andra rent av slöseri eller idioti som fd president Biden – eller den som skrev på – betalade.

När det klagades  av USA pressen över biståndets indragningar läste Vita Husets pressekreterare  Karoline Leavitt  sida per sida vart amerikanskt bistånd gick.  Vissa projekt har pågått flera tiotals år utan att landet i fråga lyckades utveckla egna lösningar. Pengarna kom ju. Som en bokklubb. Väljer några ”roligheter” från Bidens hjärtefrågor:

 ’$1.5 million to advance DEI in Serbia’s workplaces, $70,000 for a production of a DEI musical in Ireland, $47,000 for a transgender opera in Colombia, $32,000 for a transgender comic book in Peru.’

Vill du läsa om svenskt slöseri, det är också skrattretande eller får dig att gråta:

Att diskutera saker är ute. Att medla mellan stridande parter bara dumt. Är det någon som stöttar Trumps försök?  Inte. Varför står inte hela EU upp? För att den som försöker heter Trump.

Fredsduvorna är döda. Minor är inne. Macron vill bilda europeisk paraply med sina atombomber. Ge mig landminor! Ge mig en atombomb så vi blir trygga!

Den här krigs hysterin kommer inte att sluta bra. Det kommer att sluta med psykisk skadad fientlig befolkning i hela Europa. Det gör oss fattiga och Samhällets nödvändiga delar raseras. Det kommer att sluta med mer våld än vi redan har. Till sist tvingar våra politiker oss i krig mot Ryssland och dess  anhängare.  Vilka anhängarna är då, i det tillfället, kan vi spekulera om. Och det, mina vänner, är inte roligt.

Min generation är krigsskadad, om inte i kroppen så i sinnet. Vi försökte se framåt, bidra till ett fredligt samhälle och fostrade nog våra barn  till att inte slåss om varje sak. Idag ser  många i ledande ställning  krig som en TV såpa och  inser inte vad är allvar. De har sitt skyddade liv. Lite vanligt folk som dör för äran är inte så allvarligt.

Nog går civilisationen neråt.

https://samtiden.nu/2025/03/ar-europas-ledare-korkade-eller-bara-naiva/

PS. Trump och Putin pratade idag. Det blev i alla fall en tumme.

Det blir nog en hatstorm igen i massmedia.

Sa någon att politik är tråkigt?

Äldremisshandel har hastigt blivit aktuellt. WHO har larmat. Jag tänkte genast på Joseph (Joe) Biden, USA s president. Han är 81+ år och i hans ålder brukar de rika ha ett lojt liv på någon solig plats, kanske skriva sina memoarer, inte i Vita Huset som president. Han har ju en sjurums villa på Rehoboth Beach, i Delaware, lämplig plats för en pensionär.

Biden har ett av Världens mentalt tyngsta jobb. Det är uppenbart att han besväras av sviktande hälsa. Han orkar inte. Han vill lägga sig tidigt och slippa kvällsarbete. Han snubblar med orden. Glömmer. Tror sig att något som inte har hänt har hänt i verkligheten. Minnesproblem.  Ramlar ibland. Ser allmänt trött ut i bilder. Han är helt enkelt inte riktigt ok. Att ingen tar ut honom från jobbet liknar äldremisshandel. Men, han bestämmer ju själv att sitta kvar. Han ser inte situationen med andras ögon.

Jag tänkte också på möjligheten till större krig och hans rätt att besluta om användning av atomvapen, bomben, eller inte. För att göra svåra bedömningar bör man vara i god mental hälsa och även orka med dygnet runt arbete. Att vara en president är inget 8 till 5 jobb.

Vilka är de som styr bakom honom?

Bop Hope sa att bakom de framgångsrikaste männen står en stark kvinna som puffar dem framåt. Är Bidens fru den som puffar? Obama då? Bidens team i Vita Huset? Ängsliga demokrater? Blinda för situationen? Förnekare? Impopulär vicepresident som skulle ta över? Alla har försökt skydda Presidenten.

Skuggregering inte vald av folket.

Situationen har skakats om genom den usla debatten mellan Trump och Biden 28/6. Hastigt blev Bidens hälsa tillgänglig för alla genom TV rutan. Åsikter och förnekelser rinner genom Media.

Biden sa efter den katastrofala debatten: ’Let me say this as clearly as I possibly can as simply and straightforward as I can: I am running – no one’s pushing me out. I’m not leaving. I’m in this race to the end and we’re going to win.’ 

Demokraterna sitter på pottkanten. De saknade tankeförmåga nu – sedan och lät sig styras av Bidengänget. Hur landet mår har ingen betydelse längre. De har fastnat i sitt maktbegär. Trump får inte vinna. Det är det enda som gäller oavsett hur.

I den andra ändan av amerikanska valshoven lik boxningsring finns Donald Trump. Han är en överlevare. Alla som har skrivit artiklar om hans undergång har fått revidera dem – igen. I svensk och europeisk press fasar man redan över Trump som president. Världen går under. Fast det finns ingenting som förespår undergång är bara namnet Trump som rött skynke över pressen som inte ens kan stava till ordet saklighet eller sanning.

Trump har en egen agenda. Han är patriot ändå in till tårna.  Make Amerika great again. Introducerades av Reagan 1980 och är nu en Trump slogan.

När Amerika var stor kan diskuteras. Till vilken årgång backar man?  Ja, nu var jag spydig men Trump har rätt. Den amerikanska överhögheten i Världen finns inte längre även om katastrofer, som Ukraina och Israel, än ropar efter deras pengar och USA har fingrarna i många dispyter. Trumps maktönskan lutar sig in inte ut ur landet. Trump startade inga krig. Det kan förstås bli problematiskt om USA tar ur sina vapen från varenda träta.

I den andra ändan av Världen sitter Putin vars maktbegär saknar vett och gräns. Cirka 120 000 ryska soldater har dött i hans krig mot Ukraina, hittills. Putin bryr sig inte. Dessa två, Biden och Putin, bland Världens tre mäktigaste har fingret på knappen. Kymigt.

Det rör sig om i flera länder, ledare och regeringar faller. Politiker byts ut. Hopp flammar upp och slocknar snabbt. Tänk på Storbritannien där en ny kraft har tagit över en askhög. Alla skriker efter någonting. Vad tror folk att Keir Starmer kan trolla med? Macron som darrar. Det är egentligen bara i diktaturer, Putins och hans kompisars Iran och Nordkorea samt Afghanistan som Putin försöker bli vän med igen, där ingenting rör sig i verkligheten. Folket står ut. Överlever. Anpassar sig. Protesterna faller. De som vågar hävda sin rätt ruttnar i något fängelse eller dör i oklara omständigheter. Men ingen diktatur är säker för evigt.

Kina balanserar. De är duktiga på det. Men det är som en gungbräda.

Det blir en förändring om Trump vinner. I USA är många trötta på andra länders behov. Alla är inte med de miljarder som ges till Ukraina, men Washington lever än sitt eget liv. Staten blöder pengar varje minut, statsskulden är astronomisk, USA låg på plats 12 år 2022 i andel skuld av BNP på 121,7%.  (Sverige 31,7% år 2022.) Gränsen till USA från Mexiko är som övergångsställe, ca 2,5 miljoner så kallade flyktingar kom 2023, bara i december räknades 300,000 personer, mestadels yngre män. För mig är det inte invandring utan ockupation, anfall eller vad kan man kalla det.   Visst, Amerika är stort men suger inte upp till arbete dessa skaror. Vissa städer ser ut mer som en soptipp än en framgångsrik amerikansk stad. Nu hostar även Biden att det kanske var lite för många. Sent skall …

Biden vill vara president. Äntligen sitter han där och tänker inte släppa platsen till någon annan. Speciellt inte till Trump som ångar fram som en outtröttlig maskin. Fortsättning följer, snart. Om Bidens stora första beslut, hans legacy? skriver jag kanske en annan gång när han har försvunnit ur Vita Huset till något mer passande och får stöd och hjälp som han gott förtjänar.

Sa någon att politik är tråkigt?

https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abuse-of-older-people

PS. Ordet sorgligt är kanske mer passande?

 Putins Hunger Games.

Putin har bestämt – igen – att inga båttransporter med spannmål tilläts från Ukraina. Putin anser att de krav han har inte är uppfyllda.
Han leker utpressning med Världens matbehov.
Minns ni Hungerspelen? Det pågår nu i ny tappning. Visst är Putin medveten om konsekvenserna. Svält i de länder som bygger stor del av sin hushållning på import och bistånd.
Folk, främst män,som lämnar sina länder och försöker ta sig till EU-paradiset.
Oro på matmarknaden.
Höjda priser.
Inkomstminskning för Ukraina. Förra året transporterade Ukraina 32 milj. ton spannmål till andra länder, trots krig.

Skäms Putin? Nej, han klappar bara händerna. Hans gäng bugar.

Det räcker inte att hindra transporter utan Putin bombar det spannmål som finns lagrad i Odesas hamn. 60 000 ton förstördes igår 18/7.

Filmen HungerGames baserad på boken av Suzanne Collins:
The nation of Panem is divided into 12 districts, ruled from the Capitol. As punishment for a failed revolt, each district is forced to select two tributes, one boy and one girl between the ages of 12 and 18, to fight to the death in the annual Hunger Games until there is only one survivor. The winner get food to his/hers district.


Bild, inte från Ukraina utan från Sörmland

Att hålla avstånd.

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.