Etikettarkiv: Mellanöstern

Kniv i ryggen, inkvisition, freedom of speech eller djur är vi alla.

Publicerat av

Idag döms människor ofta enligt sina personliga egenskaper, inte efter deras göranden. Hudfärg, sexuell läggning, åsikter, medlöperi, rätt deltagande är viktigt. Helst ska man inte vara vit och en man utan någonting annat och missgynnad på något sätt i historien eller nutid. Orden, vägd med guldvåg, från Martin Luther King Jr. är idag helt ute. ”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”

Det gäller inte längre. Har det varit aktuellt egentligen – någon gång?

Nu till Donald Trump, massmedians och vänsterns hatobjekt, samtalsämnet för många som inte ens bor i USA utan inhämtar allt från Internet. Så pålitligt. Det hat Trump och anhängarna får utstå har inga proportioner i jämförelse med – vad som helst. Inte talibanerna, inte IS, inte massaker på människor, inte någon terrorist eller envåldshärskare i hela världen har fyllt spaltmeterna så med avsky som Trump. Det är sällan sakfrågor man diskuterar utan Trumps personliga egenskaper. Ja, det finns en del vinklingar att hämta.

Hans tidigare medarbetare och de i ledande ställning ser nu över sina framtida positioner och hugger Trump i ryggen. Först är man med i styret, sedan tar man till vilka metoder som helst för att rädda sin position. Makt korrumperar. Igår vän. Idag fiende.

På Internet, Twitter, Facebook, stängs det ena kontot efter den andra av dem som råkar säga något för Trump eller ens humma felaktigt.

Trumps Twitterkonto är förstås stängt men han är i god sällskap, för ytterligare 70 000 konton blev stängda efter Kapitolium intrånget. (Jag missade det hela på grund av total datorhaveri.) Vi är så kontrollerade. Demonstrationer bedöms olika. Hurrar vi inte på folkmassorna som protesterar när det handlar om andra länder, de vi kallar icke demokratiska eller bananrepubliker?

Jag gillar inte våld i något avseende men skulle demonstrera för någonting som står mig väldigt nära. Dock använder jag pennan. Jag har använt radioprogram också – länge sedan. Har du skrivit protestbrev till någon ledare som bar sig fult åt enligt dig? Som Kina angående Tibet och Dalai Lama eller Saudiarabien angående oliktänkande? Eller när kvinnor döms till 30 års fängelse i El Salvador när missfall betraktas som mord. Inte? Så klar bry sig ingen om min protest. Men om vi vore tusentals? Tiotusen? Fler? ”Pennan är mäktigare än svärdet” skrev den engelska dramatikern Edward Bulwer-Lytton. Även om orden tycks alltid tystas av vapenskrammel, trakasserier, även fängelse eller nu mera nedstängning av Internetkonto har den vanlige människan ändå bara ord och plakat att använda.

Och ord används. Fast mobbare och olika hatpredikanter borde släppa tangenterna.

Den moderna inkvisitorn är i gång. Gör bot! Facebook och andra städar alltså sina plattformar från trumpianer. Har de tagit bort alla terrorister nu? Inga som kan locka till terrorhandlingar finns att hitta genom sökning längre? Inga instruktioner för bomber? Inga förfalskningar? Inte ens datorkapning med krav på pengar? Är Internet rent nu? Varför får jag än hotbrev och försök till bedrägeri per mail?

Hör jag till de onda? Jag är ju vit och konservativ dock bara en gammal kvinna utan någon som helst makt i Världen, inte ens i Sverige eller i min Kommun.

Trump är allmänt villebråd. Uppfinningsrikedomen är stor.

”Politisk pyroman som måste ställas inför rätta”, var det diplomatiska uttrycket från Asselborn, utrikesminister i Luxemburg.

”Laglös nihilist” är James Comeys åsikt.

Jimmie Åkesson fördömer Trumps agerande vid kravallerna i Washington med omdömet ”Han saknar många av de egenskaper som vi normalt betraktar tillhöra mänskligheten.” (Sveriges Radio) Normalt betraktar tillhöra mänskligheten? Vilka är de mänskliga egenskaperna han menar, undrar jag. Han pratade inte om IS terrorister som bränner folk levande utan om Amerikas president. Även Åkesson är bara anpassbar politiker efter makt.

Peter Baker i New York Times jämför Trumptiden med andra världskriget och amerikanska inbördeskriget.

Eric Swalwell, (sök gärna honom) tyckte att President Trump och Usama bin Laden var liksom samma korn så där.

Trump finns som en bifigur i några biofilmer. Så hemskt. Han måste klippas bort eller bytas ut. 30 sekunder ondska.

Vilka andra personer skall rensas bort till historiens soptunna? Förslag?

Löfven tycker (11/1) att det behövs en reglering av vad som får sägas i sociala medier, och syftade bland annat på spridning av falska uppgifter och uppvigling mot demokratin. Jag undrar vem som bedömer vad är vad? Åsiktskorridoren är redan så trång att den rymmer bara utvalda. Dock tycker jag att ingen skall mobba eller håna en annan person varken på nätet eller i verkligheten.

Saklig kritik är annat. Kritisera bör man företeelser som drabbar samhällen och enskilda som terrorism och radikala rörelser vilka vill kullkasta demokratin och folkets yttrandefrihet. Ondska som drabbar barn vilka inte kan föra sin talan. Betrakta kvinnor som andra klassens varelser. Mer…

Samhällets brister är oändliga för att kritisera och analysera. Bra lösningar borde vi också se oftare. Men nu har median och vänstern, även politiker, objektet Trump! Och så har vi ju ett virus också. Guldläge för massmedia.

Jag kommer ihåg mina samtal med folk i USA, vad de tyckte om Trump och hans presidentskap så länge, sommaren och hösten 2018. De var positiva på olika sätt, främst i arbetsfrågor, illegal invandring och att han var inte från politikeradel. De få demokrater jag råkade träffa var ganska milda i sina kommentarer. I USA var folk öppna om sina politiska preferenser, helt annat än här hemma.

Det har hänt en del sedan dess. Det vi borde hylla – men inte gör svensk press det – är början till fred mellan Israel och Arabstater. Bahrain, Förenade Arabemiraten, Sudan och Marocko har skrivit på ett fredsavtal med Israel. Jared Kushner har varit Trumps sändebud. Smart angreppssätt verkar det som eftersom inga andra har lyckats med någonting i Regionen förut. Kommer det att brytas nu är en bra fråga.

Donald Trumps insats för att bevara och stärka den judiska staten och skapa fred i Mellanöstern är mer värt Nobelpriset än Obamas ingenting.

Trumps försök att komma till tals med Nordkoreas ledare Kim Jong-un bör inte heller underskattas. Dock var resultat blygsamt trots avtal som underskrevs i Singapore juni 2018 om nedrustning av kärnvapen på Koreahalvön. De kvarlevor av fångna amerikanska soldater som fanns i Nordkorea har fått komma hem och begravas. Alltid något.

Pengar är förstås inblandade i häxjakten idag. Vad kan vara mer effektivt än kasta någon ur bankväsendet. Hur gör man då? Deutsche Bank vill inte längre finansiera Trumps lån. Även andra banker drar sig ur.

Mäklarfirman Cushman & Wakefield som länge skött Trumpimperiets fastighetsaffärer har sagt upp samarbetet.

Golforganisation PGA in America har brutit kontraktet att spela PGA-mästerskapen 2022 på Trumps bana i New Jersey. Tänk att golf är så farligt. Smittar gräset?

Visa har tillfälligt stoppat donationer till det republikanska partiet.

American Express och Mastercard har frusit donationer till politiker som motsatte sig att certifiera Bidens valseger. En rad andra företag som Coca-Cola och Ford har vidtagit liknande åtgärder.

Vilket kontroll banker har över oss! Törs jag använda mitt bankkort? Kanske kommer det fram en ruta: Ditt konto är stängt eftersom du skrev om Trump.

Är USA s tid som ledande maktfaktor förbi? De inre stridigheter sliter sönder landet. Ekonomin är mer än ansträngd. President – to – be – Biden saknar även förtroende eftersom en del av de röstande tror han vann med fusk. Biden vill skrota ”USA först” tanken också. Hur styr man då? Vilka skall vara prioritet om inte det egna landet? Covid-19 drabbar hårt USA. Biden får också det på knäet.

Men – Kina klappar händerna. Deras ekonomi styr. Putin har öppnat skumpan. Många skurkländer ser en ny strålande morgon stiga upp. Att djävlas med Trump genom åtal som inte leder någonvart kommer att kosta Biden, Pelosi och co, samt USA, troligen mer än det smakar? Min helt oprofessionella gissning.

Sedan till roligare nyheter:

I Västerbotten är det ett team från länsstyrelsen med länsveterinären i spetsen som ska se till att den tillfälliga pandemilagen efterföljs. Länsveterinären har vanan att kontrollera djur och göra tillsyn. Kontrollerna började i veckan.

Det var nog rätt val. Djur som djur, även om vissa saknar mänskliga egenskaper.

We don´t pay them

Publicerat av

Vi satt i bussen från Courmayer på väg genom Mont Blanctunneln till Chamonix och susade i maklig takt genom den 8,6 meter smala och 11,6 km långa genvägen mellan Italien och Frankrike. Den breda bussen skakade hela tiden mot sidomarkeringarna. Gupp, gupp, gupp. Tunneln är inte dimensionerad för nya maffiga åkdon. Genast när vi kom ut i dagsljuset blev bussen stoppad av flera myndighetspersoner i uniform och in klev en stadig polis. Alla skulle sitta stilla kvar på sin plats. Hon ville se våra pass.

Allmän upprördhet spred sig. Vi är ju fransmän, skrek någon. Jag bor här, sa en annan. Själv svor jag över mitt pass som låg längst in i ryggsäcken, som i sin tur låg i bagageluckan.
Hon godtog mitt körkort. Jag såg tydligen inte farlig ut. De som protesterade mot kontrollen knäckte hon med väldigt bestämd ton.

Vi vill inte ha några illegala invandrade här, fräste hon på två språk.

Då blev det tyst och passen flög fram.

När bussen släppte ut oss på busstationen var det första vi såg en muslimsk ganska så risig familj med packning. De vuxna grälade högljutt med varandra och de många barnen tryckte ihop sig till små klumpar. Det såg riktigt illa ut och deras röster följe mig länge när jag gick mot Le Cry och campingen.

Två dagar senare övernattade jag i en refug på grund av uselt väder. Vid middagen satt jag med två män från Singapore. Vi fortsatte vårt samtal efter maten. De två, far och son, arbetade på ett stort internationellt företag med representation även i Sverige. Sonen hade läst om Tour du Mont Blanc i en tidning och de bestämde sig att använda sin tvåveckors semester till vandringen. De gick runt på 11 dagar och var mäkta stolta över det.
Fadern, chefen, hade besökt och bott i Stockholm några månader då och då. De hade svenskar anställda även i Singapore.

Deras uppfattning om svenskarnas arbetsintresse var låt oss säga sval. Kineserna hade 2 veckors semester medan svenskarna hade 5 veckor. När fredag eftermiddag kom gick svenskarna hem medan kineserna arbetade kvar även på lördag. Likadant var det på olika större helger.
Det var inte konstigt att de svenska företagen inte kunde konkurrera med Asien. Dessutom visste de att den svenska skolan var i dödläge medan Singapore ligger i topplaget på PISA mätningarna.

Den andra saken de var intresserade av var den svenska invandringspolitiken, eller bristen på det.

Hur tänkte Sverige? Det går aldrig att inlemma så mycket folk med så annorlunda kultur, speciellt när det inte finns arbete att tillgå.
Vad skulle jag svara på det? Jag hade inte sett något tänkande och bra planering precis. Inte: om vi gör så här så blir det så här.
Varför söker inga flyktingar till oss? Frågade sonen. Det är ju närmare för afghaner, pakistanier…

Jag var tyst. Jag tänkte inte på demokrati för det tror jag inte är huvudskälet för asylsökanden, som knappt vet vad det innebär. Nu svarade de i en mun med ett litet leende:

We don´t pay them. Alla måste ordna ett arbete och försörjning själva.

We don´t pay them? Att välja ett land och söka asyl kan inte vara så enkelspårigt som pengar? Eller inte?

We don´t pay them. Kan flyktingsituationen förenklas till fråga om pengar? Knappast. Men det är en del i skälet till att Sverige och Tyskland är målet, inte de gamla Öststaterna eller Ryssland. Om nu någon skulle släppas in i Ryssland. Visst läser vi om dramer när de asylsökande vägrar kliva av bussen när boendet inte var precis femstjärnigt eller mitt i en storstad. Visst klagar de på maten. Visst kommer många aldrig i arbete. Och lusten av svenskstudier är också klent. Jag är så glad att få vara hemma och läsa Koranen, sa någon och försörjningen var bidrag som flöt ändå.

1250

Jag tror inte att asylsökandet kan reduceras till pengar, men det är en del. Flyktingar och affärer = sant. Vi har våra egna vinstföretag. De i  Mellanöstern har sina. Jag tror att smugglarbaronerna beskriver möjligheterna som lätt liv med betalning och även villiga svenska blondiner.

Jag tror också att Internet är informativ nog över livet och förmånerna i olika länder. Folk är inte dumma. De yngre män vilka är huvuddelen av asylsökanden vill ha det de tror vi har. De har kanske redan en del, märkeskläder, senaste mobilen men den där gamla svenska drömmen om villa, Volvo, fru – inte hund – är också deras dröm precis som vår.
Utöver dem förstås  terrorister, låtsasasylsökanden, som vill få annat. Ett eget land där vi nuvarande ägare betalar extra skatt eller flyr annanstans. Där deras lagar styr, inte den klena demokratin vi har.

Larmen går. Men alla larmar för döva öron. Ingen vill vara rasist, det värsta du kan vara utöver att inte vara feminist. Det sunda förnuftet och räkneförmågan är inte godtagbart längre utan en illusion om folkhemmet fast med annat folk och oändliga resurser från ingenstans.

1224a9362bcc40fe

Vi borde kanske inte betala? Alla har rätt att flytta, men, har alla har rätt att kräva försörjning från oss? De som inte kan flytta och är kvar i kriget eller flyktinganläggningar är de främst hjälpbehövande, inte de unga män som vandrar mot oss. De kvarvarande sitter verkligen risigt till. De har inget hopp. Deras samhällen är bara kaos. Det går inte att neka att vissa kulturer producerar mer av det som människor önskar, som hälsa och mat.

Vi köar inte på gränsen till Mellanöstern.

Oavsett hur vi tänker och agerar är folkvandringarna här. Större del av skulden borde flyttas dit där det hör hemma: till de länder/regeringar som inte tillfredsställer folkets elementära behov av mat och skydd samt deras muslimska ”vänner”, som Saudiarabien, vilka lugnt tittar på medan Mellanösterns länder i samma kulturkrets går under. Att hjälpa ingår inte i deras agenda.

När har vi tagit vår rättvisa del är en bra fråga, men det är inte vi längre som har tolkningsföreträde. Det har kidnappats av våra försök att vara snällast.

Naturen sviker aldrig?

Publicerat av
268

Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven.
Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.

Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp och någon typ av olja kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd.
Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt.
Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan.
Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.

041

Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll.
Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.

kobane

Allting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?


Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.


Bild Kobane från DN, foto Yasin Akgul/AFP